Individen får inte vara starkare än gruppen...

Diskussionerna kring de politiska bloggarna fortsätter. Kan man vara en frifräsare i ett parti? Kan man vara med i ett parti och ha avvikande åsikter från partilinjen? Hur fri får/kan man vara som politisk bloggare? Hur mycket kan man ta ut svängarna. Förmodligen är svaret som det nästan alltid är - Det beror på.

Å ena sidan så vill partierna vara moderna och likna USA. Det ska vara personval och sociala medier och framförallt det ska vara det senaste och vi hänger med liksom in i det nya. I grund och botten finns dock de gamla organisationerna och givna hierarkierna. Det finns ett kontrollbehov som är stort både på organisations- och indvidnivå. Ledningsstilarna är många och de flesta har en egen agenda dessutom. Om man inordnar sig så kan man räkna med belöning. För den som tar steget utanför kan straffas på olika sätt. Det kan vara genom exkludering, man får inte vara med i innegänget. Som någon sa, nu ska vi ragga medlemmar men de måste vara av rätt sort, gärna lite tysta och timida om de är kvinnor.

Kvinnor ska le, de ska inte tala med magstöd som en man och ha bestämda uppfattningar. Såna får däremot män gärna vara, men inte för mycket. Vi vill ha såna som är likadana. Då undviker vi också diskussioner och ifrågasättande. Det blir enklare att leva.

I moderaterna finns det många individualister och det är en av sakerna som fått mig själv att stanna kvar. Lojal sedan 1973 minsann. Däremot ingen jag-håller-med-om-allting-moderat. Jag kan tycka att det har instrumentaliserats och likriktats på senare år. Utrymmet för de politiska personligheterna har minskat. Det är mer likt en affärskoncern idag. Det är synd. För politiska organisationer måste förvisso fungera, men utan puls och hjärta och brinnande medlemmar så blir det tämligen förutsägbart. Till och med trist. Men organiserandet är ändå till viss del nödvändigt för att det ska fungera. Däremot kan jag tycka att ledarskap och organisation ska utgå mer från ett beteendevetenskapligt perspektiv än det gör idag. En politisk organisation bygger på medlemmarna/väljarna. De är inte anställda utan kan snabbt lämna för annat om de får för sig det. Viktigt att inte glömma det.

Släpp loss krafterna

Ulf Bjereld gör en intressant betraktelse i Expressen. Hotar frifräsande bloggar partierna inifrån undrar han? Det kan så vara. Men det är nyttigt för partierna att få in lite nytt blod och nya vinklar på olika problem trots allt. När partierna formerar sig i en grupp så missar man ofta att målgrupperna inte är lika lätt att strukturera. För att man är pensionär betyder inte att man bara är intresserad av pensioner. Eller för att man är mamma betyder det inte att man bara är intresserad av skolor och liknande. Människan är mer sammansatt än så. Därför är det till och med bra att de politiska budskapen formuleras på olika sätt, att man får igång tänkandet hos människan.

Britt Stakston skrev tidigare att partierna behöver släppa loss kraften hos sina anhängare på nätet och låta internets principer råda. Propaganda och likriktad information förstör mer än det hjälper i de sociala medierna. Jag håller med om att det lätt blir så i en värld man vill organisera och mäta allt. Detta ser vi också hos en del bloggare som i jakt på åtråvärda placeringar med hjälp av länkandet blir som tossiga. Det ligger i människans natur att tävla, lista och ordna vad det verkar. En slags trygghet i det kanske. Men internet är stort och organiserar sig självt och så bör det vara även i fortsättningen. Det är kanske inte kontrollerbart för var och en men samtidigt så finns det en slags kollektiv övervakning, inget döljs inför världens ögon. Vi lever i kaos och strävar mot ordning för att få vila.

Magnus Ljungqvist verkar dela min uppfattning om att det talas mycket om hur många dörrar man knackat på och hur många broschyrer och torgmöten man haft. Men väldigt sällan om innehållet i mötena. Vad var det som blev sagt? Vi är förvisso ganska få bloggare som engagerar oss och det kanske inte är det bärande för att vinna val, men om man jämför med hur få det är som engagerar sig i de politiska föreningarna så är vi många. Lägg ihop våra läsare och kommentatorer så får ni se, många av oss har hundra- ja till och med tusentals läsare per dag. Tänker man så ger det en annan dimension, eller hur?

Frifräsande bloggare

När Tokmoderaten sätter dit M-loggan på sina hemmagjorda affischer så får han kanske reaktioner. Det finns regler för hur den grafiska profilen ska användas och alla känner inte till det. Det är så med alla varumärken, man får inte använda dem hur som helst. Jag har valt att inte använda någon M-logga här på grund av att det ger mig större frihet och jag kan uppföra mig lite mer som jag vill. Men å andra sidan så kan väl vem som helst förstå att just Tokmoderaten har mycket humor i sin framtoning, även om den kanske för vissa kan framstå som väl frank. Men det är ändå en varm om än något sarkastisk humor det handlar om.

Erik Laakso skrev en artikel och kritiserade Netroots för att vara hejaklack till Mona Sahlin. Kulturbloggen protesterar mot detta. Visst finns det de som enbart är positiva till sina egna och kan betraktas som att de går i ledband, men det är nog oftast personer som alltid är såna, oavsett i vilket sammanhang. Det är dom som håller med och låter andra tänka högt. De behövs också på sitt sätt,

Vi bloggar tvärs över partigränserna och håller debatten igång

Sen vill jag nog påpeka att det också finns ett gäng som bloggar med och mot varandra tvärsöver partigränserna. Det är Kent P, Thomas Böhlmark, Fredrik Antonsson, Mark Klamberg, Seved Monke, Peter Soilander och Magnus Andersson och Pär Ankersjö från den borgerliga sidan och Johan W, Peter H, Krassman, Peter L Andersson, Claes Krantz, Peter Karlberg, Annarkia och några till från alla håll. Jag bloggar gärna med flera från Piratpartiet också, vi delar intresset för en del frågor. Farmor Gun som är allmänt klok, Emma på opassande - båda har fått Stora Bloggpriset av Aftonbladet. Anna Troberg och Rick Falkvinge sätter också krydda på bloggdebatten. Det hela handlar om engagemanget, vi tycker, vi talar med varandra, vi hjälper varandra, vi ger kunskaper och insikter över alla gränser.

Vi lever i ett kunskapssamhälle numera även om vissa försöker förringa detta och håller stadigt kvar i tolkningsföreträdet som om det vore det enda rätta. Det är väl på sitt sätt tryggt och välbekant men också väldigt begränsande. De som har gjort mest för att belysa de nya mediernas plats i den moderna världen är nog Annika Beijbom och förlaget Beijbom Books  som producerat boken Politik 2.0 vilken också i modern anda har en egen blogg där boken kan leva vidare. Martina Lind driver Politometern där alla politiska bloggar och dess inlägg samlas. MMK har länge varit den starkaste moderatbloggen där men det är fler som utmanar.

Svårt att hålla kvar intresset för rigida organisationer

Jag tror att det är som Ulf  Bjereld säger. Det går inte att locka in modernt tänkande människor i traditionell partiorganisation och nog kan man tänka sig att det inom partierna kan finnas viss oro för att tolkningsföreträdet ska förflyttas. Det har på sätt och vis redan hänt. Det politiska samtalet pågår för fullt men inte alltid där partierna är. Det är möjligt att det inte på alla sätt går att mäta vad som pågår, men magkänslan är inte heller att förakta. Jag hör inte till dem om tror att sociala medier ensamt kommer att avgöra valet, de är en del i ett större sammanhang men klart är dock att det ständigt pågående samtalet om politik pågår i våra bloggar och det kommer att ha betydelse.

Man kunde kanske tycka att det vore naturligt om personer som jag själv och andra med framgångsrika bloggar vore en del av det strategiska samtalet om kommunikation även inom partierna. Men så är det inte. Internt byggs upp egen kunskap. Till valet 2014 kommer det nog att se annorlunda ut. Kanske att det kommer att finnas fler enfrågepartier också, personer som går samman över partigränserna och driver frågor som är intressanta. Moderna människor behöver inte föreningsaktiviteter på samma sätt som förr. Det finns annat att göra på fritiden.

Det ska bli oerhört intressant att se om Piratpartiet lyckas mobilisera sina anhängare inför valet 2010, liksom de lyckades inför EU-valet. De har sina problem med att få ordning, men de traditionella partierna har andra, som att det är för få som är enagagerade till exempel. Det är inte genom att få andra att inordna sig som man lyckas få intresserade personer. Det är genom att ge dem möjligheter att uttrycka sin mening som lockar och där kommer nog de sociala medierna att spela en stor roll framöver. Individen får inte vara starkare än gruppen tycker vissa. Jag tror att det är jättebra med starka individer Som deltar i att vinna val.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, bloggar, enfrågepartier, politik 2.0, moderaterna, socialdemokraterna

Idag tog jag i ordentligt med länkandet - men det kändes extra viktigt att alla kom med, och säkert har jag glömt någon ändå. Internet är stort.

(intressant)


Bloggar: Ner kommer man alltid om att underkänna publiken. Dackefejden
Deeped funderar kring boken Politik 2.0 och bloggandet