Om grottandet i andra människors privatliv - Kreditupplysningslagen

Personliga integriteten måste tas på allvar och skyddas. På senare år har modern teknik givit oändliga möjligheter för både media och privatpersoner att gotta sig i andras privatliv, med egna tolkningar av det som hittas dessutom. Ett exempel är en person som genom att kolla på Ratsit drog slutsatsen att en person som hade hög inkomst tagit emot mutor. Det fanns ingen grund för den slutsatsen men med hjälp av klipp-och-klistrametoden spreds uppgifterna via internet och så var cirkusen igång och oskyldiga människor for illa. Liknande historier upprepas gång på gång inte minst i media.

Det är synd att offentlighetsprincipen används mer som en möjlighet att hänga ut enskilda personer än att kontrollera hur staten och det offentliga sköter sina jobb. Regeringen lägger nu ett förslag som i viss mån ska hindra vad medier kallar ett effektivt sätt att granska makten. Kreditupplysningslagen kan du läsa om här. Det handlar om att stärka den personliga intergiteten vid kreditupplysningsverksamheten för att undvika just det som beskrevs ovan. Jag tycker att det är rätt utifrån den enskildes perspektiv. Justitieminister Beatrice Ask meddelar till GP "- Förslaget om att det ska finnas ett legitimt behov av kreditupplysningar är nödvändigt för att värna enskildas personliga integritet. Det införs med stöd i grundlagen och innebär att kreditupplysningslagens bestämmelser till skydd för enskildas personliga integritet ska gälla även för kreditupplysningar på Internet." Hon påpekar samtidigt att förslaget inte påverkar offentlighetsprincipen utan att journalister även i fortsättningen vänder sig till myndigheter för att få del av offentliga uppgifter.


Det finns andra som tycker att regeringens förslag är ett intrång i grundlagen. Jag kan inte bedöma det, men som alla beslut som tas finns det olika vinklar. Men ur ett vardagsperspektiv tycker jag att det känns som ett bra förslag. Individer drabbas i onödan och de allra flesta har ingen anledning att bli uthängda och slutsatser dras på felaktiga grunder.

Gunnar Hökmark skrev tidigare en gästblogg här på MMK om just offentlighetsprincipens för- och nackdelar som kan vara av intresse att upprepa:.

"Den svenska offentlighetsprincipen har gamla anor. Den har kommit att bli en avgörande viktig del i det svenska konstitutionella systemet. Och den innebär en öppenhet som ofta hyllas av oss själva och som för många andra är ett exempel på hur folkstyret blir tillgängligt för alla. Ändå är det rätt få som vet vad offentlighetsprincipen handlar om.


Den är inte till för journalister, för att journalister ska kunna gräva i enskilda människors privatliv eller granska makthavare. Den är till för något mycket vidare än så, den är till för medborgarna i deras granskning av makten, hur den utövas och under vilka villkor. Med offentlighetsprincipen motverkas maktmissbruk, eftersom maktmissbruk sällan tål det offentliga ljuset. Den förhindrar godtycke eftersom den gör det möjligt att granska vad som har legat till grund för ett beslut, vilket innebär att beslut som gäller för likvärdiga frågor också bör avgöras likvärdigt, inte för att gynna den ene framför den andre eller för att missgynna och bestraffa någon.

Den gör det möjligt att granska hur beslut har kommit till, varför de blir som de blir och dessutom vilka beslut som har fattats. Det gör att frågan om ansvar, för beslut som har fattas mot bakgrund av den kunskap och information som finns blir tydligt, vem som fattade beslutet och vilket grunderna för och syftet med beslutet var. Det gäller även de beslut som inte har fattats. Varför fattades inte beslut när kunskapen och informationen fanns. Var det ett medvetet beslut att inte agera eller hade man inte förmågan, förstod man inte informationen som fanns.

Även detta är offentligt, förutsatt att det inte är sekretessbelagt. Och då måste grunderna för en sekretessbeläggning kunna tåla en granskning.


En försvarshemlighet bör ju inte vara offentlig eftersom det handlar om att skydda landet, ett medicinskt register bör vara sekretessbelagt eftersom det handlar om att skydda den enskilde. Men man sekretessbelägger inte för att skydda makthavare. Tvärtom är offentlighetsprincipen till för att makthavare inte ska kunna skydda sig mot folkets granskning och dom. Det är demokrati och maktkontroll på en gång.

Har inte myndigheterna agerat för att förhindra en epidemi som man har information om finns ansvar att utkräva, liksom i den situationen att man chansar på att ett beslut inte ska behövas eftersom det kan kosta prestige, popularitet eller prestige att erkänna ett fel.


Offentlighetsprincipen är inte heltäckande eftersom där det inte finns handlingar, inte finns anteckningar eller där det inte redovisas vilken information som fanns och på vilka grunder man valde att agera eller inte agera aldrig kommer till vår kännedom. Det innebär att beslutsfattare som har sin makt på vårt mandat inte kan kontrolleras av oss. De smiter så att säga undan med makten från kontrollen. Fortfarande finns det till exempel ingen klarhet i ansvarsfrågorna kring regeringskansliet oförmåga att agera i samband med Tsunamin. De som hade makten på vårt mandat, och en unik möjlighet att agera agerade inte men vi kan inte ställa dem till svar.


När det gäller förhandlingar med främmande makt finns det goda skäl till att ha sekretess. Kontroll kan utövas med hjälp av offentliga handlingar, det vill säga våra handlingar för den offentliga makten är vår, även om de är sekretessbelagda.


Frågan om Acta-förhandlingarna är i den här delen höljda i dunkel. Det handlar om hur vi ska få ett bättre fungerande internationellt rättsligt skydd av immateriellrättigheter. Och det är EU som förhandlar på sina medlemsstaters vägnar.


Vilka är grunderna för förhandlingarna? Vilka är motsättningarna? Vad vill EU uppnå? Vad vill andra uppnå? Det är svårt att se varför detta ska vara hemligt för medborgarna på vars vägnar förhandlingarna förs. Där det finns motstridiga intressen kan det finnas skäl att hålla själva förhandlingsprocessens bud hemliga men kunskap och information om vad som är på väg att bli verklighet när företrädare för EU förhandlar på våra vägnar finns det all anledning att vi ska kunna få veta, för att veta om de agerar i vårt intresse och utifrån de värderingar som de kan försvara gentemot oss.


Kan det bli så att människor som reser med ett plagiat riskerar att drabbas av straffrättsliga sanktioner? Vilka maktbefogenheter kan enskilda myndighetsföreträdare få gentemot den den europeiska offentlighetens främsta företrädare, nämligen de enskilda medborgarna?


Men Acta-förhandlingarna är hemliga. Det är en nackdel i det europeiska systemet när offentligheten inte finns där för att värna den europeiska offentlighetens intressen. Det är något som vi bör ändra på. En gammal princip spelar roll för att se till att den moderna tidens politiska process utgår från medborgarnas intressen, inte utifrån enskilda makthavares tolkning av offentlighetens intresse."

För min egen del hoppas jag att detta är ett viktigt steg i att se över både det ena och det andra i de lagar som kränker såväl den personliga integriteten, brevhemligheten som tillkommit på senare tid.


Riksdagsmannen Henrik von Sydow  skriver om integritetsfrågan i sourze
(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik. kreditupplysning, moderaterna, offentlighetsprincipen, gunnar hökmark, val2010, regeringen