Stor rörlighet bland politiskt aktiva...

Hans Dahlgren lämnar socialdemokraterna för att engagera sig i centern. Han ger sin bild av varför i en debattartikel i Uppsala Nya Tidning. "Jag väljer att lämna Socialdemokraterna, dels för att jag inte känner igen mig i den ­politik som läggs fram, men även för att politiken inte ger svar på de utmaningar vi har som land. I Centerpartiet ser jag däremot ett parti i rörelse som tar sig an framtiden ­genom att se verkligheten som den är."

Detta är ett intressant fenomen. Av tradition stannar man i sitt parti eller kanske rent av är med där för att föräldrarna var det. Inom partierna finns det många som fastnar av olika skäl. Det kan vara bekvämlighet men också så att det är det enda val man har, man vet inget annat kanske inte kan något annat heller för den delen. Man lär sig hur det fungerar och anpassar sig till det. I en värld där allt fler har utbildning och möjligheter att ställa alternativ mot varandra så förändras den här hemtillhörigheten på något sätt. Det är inte längre självklart att göra som partiet säger och tycker och bara hålla med. Vad är ett parti egentligen om inte en samling där många individer ingår. Mattias Lundbäck skrev i sin blogg ett underbart och tänkvärt inlägg om detta för ett tag sedan. Han menar att man inte kan säga att partier tycker, lika lite som man kan fråga Årstaviken vad den tycke om friskolor. "... Vi har gått med på att rösta som majoriteten i partiet vill, men vi har sannerligen inte gått med på att alltid tycka som majoriteten tycker."

Engagerade människor med kunskap tar ställning, ofta i särskilda frågor. De gömmer sig inte bakom tryggheten i partiet eller suktar efter värmen de tror finns där. Den är nämligen mycket förgänglig om man uttrycker avvikande mening. Alla gillar inte opinion och det finns personliga positioner att försvara. Jag tror att vi kommer att få se fler personer som hoppar mellan partier framöver. Både socialdemokrater som blir borgerliga som alliansare som flyter mellan de borgerliga partierna. Det handlar om aktuella frågor och det handlar om vilka personer man har runt omkring sig. Känner man sig stoppad eller tycker att andra har mer rätt i sina ställningstaganden så är det lätt att röra sig idag. Man finner vänner på olika ställen, inte minst i de sociala medierna faktiskt. Det berikar det politiska livet och samhällsutvecklingen på många sätt. Det finns de som tycker att det är bra att bråkstakarna, alltså de som inte bara följer med, försvinner från partierna. Det blir lugnast så.

Just nu befinner sig socialdemokraterna i fritt fall om man får tolka bilden som framställs i medier av olika slag. Nu har Ilija Batljan och Hans Dahlgren, båda aktiva och framstående personer lämnat (S). Blir det flera? Jag tror att det gäller många. Partierna behöver ta hand om sina engagerade personer. Detta fastnar dessväre ofta på individnivå och det talar man inte så högt om. Man kan vara rätt person, man eller kvinna, men på fel plats. Socialdemokraterna har det inte lätt just nu när de står inför dilemmat att välja ny partiledare. Det är en av de viktigaste symbolerna för ett parti trots allt även om en sådan blir Årstaviken personifierad enligt beskrivningen ovan. Behövs. Men det är klart att om man inte vet vad man vill eller vart man ska gå så blir det svårt.


Själv har jag varit moderat sedan 1973 och det får man allt kalla lojalt. Det mesta gillar jag och annat inte. Men om det fortsätter så framöver det är inte alls självklart. Troligt. Men inte självklart. Inte alls. Politiska ställningstaganden öppnar sig utanför partiramarna numera. Alla söker vi mening och den moderna människan står inte och stampar med mössan i hand. Vi kommer att se mycket av detta framöver - framför allt bland de yngre. Självständiga personer bestämmer sina egna vägar. Det är möjligt att vissa inom socialdemokraterna tycker att det är bra att vissa försvinner nu, det är lite synd - för vad blir det kvar av det politiska engagemanget? De som brinner går till ställen där det finns utrymme. Enfrågepartier kommer att uppstå och där jobbar människor tvärsigenom partigränserna. Så var det exempelvis under bloggbävningen kring FRA-lagen. Å andra sidan får man aldrig ge upp sin övertygelse för minsta motstånd. Men jag förstår den som säger som min kompis Cecilia sa. Jag kom - jag såg - jag gick...


Bloggar gör Peter Högberg och Röda Berget och Dagens Opinion och Martin Moberg


Läs även andra bloggares åsikter om politik, partirörlighet, socialdemokraterna, moderaterna, alliansen, centerpartiet