Det är intressant det där hur vi så lätt dras med. Allihop. Analyserna är åtskilliga. Samtidigt som vi vet att det kan ändras ganska fort. Omvärlden styr mer än vi själva kan ana. En sak som dock är viktigare och mer berör än de instrumentella sifferpiruetterna. Den ena anklagas för att vilja sänka skatter och den andra för att vilja höja dem. Ungefär så... Det är en evig och ganska tröttsam pajkastning.
Det som berör är det mänskliga... Det mellanmänskliga. Det är det viktiga. Sånt som berör. Den som förstår det har allt att vinna på att förmedla det. Klarar man det utan att skuldbelägga andra så blir man en vinnare. Det måste börja inifrån. Inifrån partierna själva. Så släpp in alla som vill jobba mot det gemensamma politiska målet. Som det ser ut i många partier idag verkar det mer som om man försöker sparka ut fler än man sparkar in. Väldigt konstigt.
Vad gäller den borgerliga alliansen som vi känner den idag är det nog hög tid för en valallians. Jag har alltid trott på det som idé faktiskt. Dags för Allians 2.0 skriver Maria Abrahamson i sin blogg idag och hänvisar dels till tidigare inlägg på bloggen samt en artikel i SvD där hon tillsammans med Krister Thelin skriver att det är dags att göra alliansen till ett Riksdagsparti. Ledarskribenten på SvD, PJ Anders Linder har länge drivit samma fråga.
Det finns en rörlighet mellan olika partier som inte fanns på samma sätt tidigare. Jag citerar mig själv från 25 februari 2011:
"Själv har jag varit moderat sedan 1973 och det får man allt kalla lojalt. Det mesta gillar jag och annat inte. Men om det fortsätter så framöver det är inte alls självklart. Troligt. Men inte självklart. Inte alls. Politiska ställningstaganden öppnar sig utanför partiramarna numera. Alla söker vi mening och den moderna människan står inte och stampar med mössan i hand. Vi kommer att se mycket av detta framöver - framför allt bland de yngre. Självständiga personer bestämmer sina egna vägar.
...
De som brinner går till ställen där det finns utrymme. Enfrågepartier kommer att uppstå och där jobbar människor tvärsigenom partigränserna. Så var det exempelvis under bloggbävningen kring FRA-lagen. Å andra sidan får man aldrig ge upp sin övertygelse för minsta motstånd. Men jag förstår den som säger som min kompis Cecilia sa. Jag kom - jag såg - jag gick..."Så för aktiva och engagerade människor borde det vara naturligt att kunna röra sig mellan olika grupperingar i en allians. Allt utifrån där man känner att man kan göra nytta och känner sig välkommen. Det i sig är ett bra argument för en valallians. Om man vill ha aktiva valarbetare förstås...
Det gäller att ligga i nu om man ska vinna ett val även nästa gång.
Jag tar inte så allvarligt på dessa undersökningar är kanske bäst att skriva också.
Det var mina fem cent idag.
Olika åsikter: JW
SvD, DN, DN2, DN3, SR, Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna. SCB, val2014, valallians
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar