lördag 20 december 2008

Integritetsfrågan är att ta på allvar...

Nu pågår debatten om Piratpartiets vara eller icke vara. En del anser att Piratpartiet bara vill snylta och tänker att "gratis är gott". Andra tycker att det handlar om att skydda den personliga integriteten från intrång i vårt digitala leverne och att Piratpartiet gör ett gott jobb i den frågan. Jag håller på det senare och det gör uppenbart ganska många andra också. I ett pressmeddelande skriver Piratpartiet att 21% kan tänka sig att rösta på dem i EU-valet.

Det borde säga något till de traditionella partierna. Att integritetsfrågan ska lyftas upp på bordet och inte viftas bort som om den tillhörde en mindre icke så viktig opinionsgrupp bestående av män i 30-årsåldern. Många av oss som protesterar mot att man så lättvindigt vill ge avkall på möjligheterna att vara anonym på nätet på samma sätt som alltid gällt för annan typ av kommunikationsom yttrandefrihet, brevhemlighet och liknande tillhör en helt annan grupp. Varken Farmor Gun eller jag passar in i bilden här, men likfullt protesterar vi vilt.

Massor av bloggar skriver just nu om Piratpartiet. Den egentliga frågan - om den personliga integriteten kommer i skymundan. Tyvärr. Det irriterar mig. Det är bra med enfrågepartier, bättre vore att de etablerade partierna tog dem på allvar. Frågorna alltså, inte konstellationerna.

Så länge man utan att begå brott kan låna ut böcker och videofilmer till varandra så kan man inte ta fildelning på allvar. Det är bara ett annat sätt att göra samma sak på. Diskussioner kring brott mot upphovsrätten faller. Det är väl snarare hur den senare ska/borde se ut som ska diksuteras. Ingen talar om att artisterna inte ska få betalt, inte Piratpartiet heller fastän de många gånger beskylls för detta. Frågan är hur. KalleAnkakalkyler borde förnuftigt folk ta avstånd ifrån.

Andreas Ekström tog första steget och ifrågasatte Piratpartiet och liknade dem vid Ian och Bert, sen har det bara rullat på. Det börjar handla om man överhuvudtaget kan ta någon på allvar som bedriver en enskild fråga utan att se till helheter. Det är en väl snäv beskyllan i det här fallet, men självfallet handlar det om att dra saker till sin spets. Som jag själv skrev i en tidigare post, man kanske ska lyfta blicken lite och betrakta enfrågepartier som en del av ett personval. Trots allt så berör frågan många och därför dår frågan en röst. I det här fallet handlar det om den personliga integriteten som man inte kan ge efter på grundval av påtryckningar från en enskild industri. Det är synd när en viktig fråga hamnar i detaljsslasken. Men det är som kommunfullmäktige, diskussionen om cykelställ tar flera dagar och budgeten 10 minuter.

Smarta artister tar tillvara på möjligheterna och använder dem. Internet är ett utmärkt sätt att marknadsföra sina alster på. Det funkar aldrig att betrakta sina kunder som skurkar.

Som vanligt tänder det till bland bloggarna, härligt och många vinklar. Emma skriver förstås. Mymlan och Emma har en konversation. Klara funderar om att vara vänster och pirat. Loke skriver om höger/vänster. Svensson tycker att Piratpartiet är för borgerligt (jaja Svensson, du vet att jag inte kommer längre än till socialdemokraterna när jag tänker vänster Svensson, Blåbärsstigen som gemensam nämnare till trots, haha). Man kan tycka att det finns en viss humor i behovet av att kategorisera till höger och vänster när det egentligen handlar om en tvärpolitisk fråga som Leo så riktigt påtalar. Ugglorna är inte vad de ser ut att vara och man kan fråga vilka som ska hamna under lupp. Zac följer upp Leo med en checklista.

Jag citerar Deeped här:

"- men tyvärr hamnar, precis som många säger, hela diskussionen i en diskussion om fildelning istället för problemet med en upphovsrätt som en teknisk utveckling gjort i det närmaste omöjlig att upprätthålla. Och att inget - inget som helst - kan ge en stat rätten att förminska individens yttrandefrihet eller ge privata intressenter rätten att jaga brottslingar för sina egna intressens skull."

(intressant)

4 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Det var en bra kommentar Mary. Och i vissa delar likt det jag försökt säga i några av mina inlägg. ;)

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/12/hittat-en-sosse-man-kan-kommentera.html

Inte heller jag passar in i bilden av en man i 30-årsåldern. Man ja, men klart över 30... Tycker ungefär som pp i deras frågor. Men kan inte, i vart fall inte idag, rösta på dem pga av att de är ett få-frågeparti. Skulle gärna se dem i riksdagen, tror det skulle ruska om de etablerde partierna rejält. Och jag tycker man sk behandla dem schysst i debatten.
Men även jag blir irriterad av att sakfrågorna kommer i skymundan av debatten om pp.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/12/r-parti-eller-politik-det-viktiga.html

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/12/karl-sigfrid-har-fel-hans-lindblad-har.html

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/12/piratpartiets-frmsta-tillgngar.html

Mary, din tanke att ett enfrågeparti kan ses som en del av ett personval, det var intressant.
Många villnog se det så, men...jag kan nog inte riktigt se det så själv. Jag begär mer av ett parti. Men som sagt, andra ser det nog som du formulerar det.

Det vore kanske värt en diskussion.

Mary sa...

Min tanke är att modiga partier tar till sig av enpartifrågor och accepterar och förstår allvaret i dem samtidigt som man också måste släppa fram personvalet och ta det på allvar.

Om man tänker så här alltså. En personvald politiker med följe, de som stöder honom, skulle kunna vara som ett enfrågeparti, eller hur?

Samtidigt om man då vågar/vill/tar risken att inlemma frågan i ett parti och låta den rösten höras stark så kunde det bli en intressant effekt, eller hur?

Nu ser det inte ut så i Sverige, det har vi sett på de personvalda i synnerhet i de aktuella frågorna. De har tvingats in i moderpartiets ramar. Diskussionen kring piratpartiet är vl sann på sitt sätt, men nog kommer det hela bort från den tvärpolitiska frågan - personlig integritet.

Det parti som tar personlig integritet på allvar kommer att bli vinnare.

Anders Andersson sa...

Problemet med ett begrepp som "personlig integritet" i den politiska debatten är att det är alldeles för abstrakt. Du och jag kan relatera till det, men menar vi ens samma sak? Det är mycket lättare att diskutera "barnomsorgstaxa", "invandring" eller "kollektivtrafik", för sådant har nog flertalet likartade bilder av (även om man är barnlös, född i Sverige och hängiven cyklist). Till och med de politiska partierna blir mer konkreta än "personlig integritet" eller "uppenbarhetsrekvisit".

Apropå grundlagsbestämmelser, så krävs det som bekant två riksdagsbeslut med ett val (till riksdagen) emellan för att de skall kunna ändras. Tanken med det är att riksdagen inte hux flux skall kunna avskaffa grundläggande rättigheter utan att medborgarna hinner säga ifrån. Hur ofta har det hänt att väljarna sagt ifrån i en grundlagsfråga, och genom att ändra majoritetsförhållandena i riksdagen hindrat det andra beslutet av de två från att fattas?

Såvitt jag vet: Aldrig. Jag vore tacksam om någon kan ge mig ett exempel på när detta har hänt.

För hur skulle det gå till i praktiken? Det förutsätter dels att ställningen i riksdagen är sådan, att en lätt förändring av antalet mandat partierna emellan förvandlar en tidigare majoritet i grundlagsfrågan till en minoritet, dels att denna grundlagsfråga tillåts avgöra hela riksdagsvalet, oberoende av alla andra frågor.

Det är generellt sett olämpligt att ändra i grundlagen med stöd av endast en knapp riksdagsmajoritet (exempelvis det regerande blocket); om nästan hälften av ledamöterna motsätter sig ändringen är den uppenbarligen kontroversiell. Bättre då att blocken jämkar samman sig om en kompromiss som en kvalificerad majoritet kan stödja.

Den andra förutsättningen, att väljarna låter grundlagsfrågan avgöra valet, strider mot den uttalade idén att väljarna röstar på det parti som de tycker representerar dem bäst i flertalet frågor, inte bara i en enstaka fråga. Denna idé ligger också till grund för den utbredda skepsisen mot en- och fåfrågepartier.

Likafullt har Piratpartiet lyckats mobilisera en nu ganska påtaglig opinion för sitt begränsade program, om än bara i det stundande EU-valet. Tyder det på ett genuint engagemang för just detta program, eller är det mera en allmän protestyttring mot de "etablerade" partierna där första bästa uppstickarparti får agera banérförare, likt Ny Demokrati eller Junilistan? Är väljarna alltså fullt tillfreds med ett fåfrågeparti, där de överlåter åt andra att bestämma i de "mindre viktiga" frågorna?

Jag förmodar att det var den befarade svårigheten att snabbt bilda opinion för enstaka grundlagsfrågor som gjorde att man i regeringsformen även gav möjlighet att i samband med riksdagsval ordna beslutande folkomröstningar i sådana frågor, så att väljarna kan avslå ett vilande grundlagsförslag utan att behöva ändra sin röst i alla andra frågor. Likväl har vi inte heller sett detta instrument utnyttjas sedan nuvarande regeringsform infördes, och ändå har regeringsformen själv ändrats i minst ett avseende efter nästan varje riksdagsval sedan 1974 (undantaget är 2006 års val, då det inte förelåg något vilande förslag till ändring av någon grundlag).

Jo, personvalet blir i någon mening ett "fåfrågeval", eftersom man då ger uttryckligt stöd till just den kandidatens åsikter i de frågor han eller hon har engagerat sig i. Det är dock inte enbart ett fåfrågeval, eftersom man samtidigt röstar på ett parti. Även om varje kandidat på valsedeln torde bekänna sig till partiets program som helhet, så tvivlar jag på att det finns någon enda riksdagsledamot som både engagerar sig i och aktivt delar partiets åsikt i precis varje fråga på partiprogrammet (för att nu inte tala om de frågor som inte står på programmet på valdagen).

Sålunda kan vi inom Piratpartiet illmarigt peka på riksdagen och hävda att där sitter 349 fåfrågeledamöter som glatt lämnar över beslutsrätten i de frågor de inte bryr sig om till någon annan ledamot i samma kammare. Varför skulle Piratpartiets kandidater förväntas agera annorlunda? Våra kandidater råkar bara, som av en händelse, vara engagerade i samma få frågor! Sålunda lämnar vi inte över beslutsrätten i övriga frågor till våra egna partivänner, utan till våra allianspartners i riksdagen, vilka det nu blir.

Den personliga integriteten ställer inte upp i något val. Därför kan vi inte rösta på den. Sålunda får vi rösta på ett parti som försvarar sagda integritet i stället, och då var och en på det parti som vi tror gör det bäst.

m00n,m00ns,MooN,m0oN,är,vi sa...

Som vanligt borträknad är man :-)
Först skulle jag vilja sätga att alla partier har distanserat sig ifrån sina väljare så ingen vet vad dom ska rösta på lite pest eller kolera fenomenet. Sen är det illa att flera väldigt viktiga frågor blivit bara en "fildelningsfrågan". Det krånglar till en hel del för gemnene man tror att allt handlar om att stjäla saker för att fildelare är snåla. När det eg handlar om integritet, upphovsrätt, rättighetsinnehavare, registrering och en helt ny marknad. Upphovsrätt är numer jämt bara en "idiell" rätt för den som gjort en låt. Rättighetsinnehavaren är oftast skivbolaget som för att göra skivan avkrävt rättigheten till låten. Att alla olika madier ska ha samma rättigheter är i sig alldeles fel. Det har medie lobbyisterna förstått förlänge sen och utnytjat till sin fördel. Att det är orimligt framgår väl då argumenten som helatiden hörs låter så orimliga. Tyvärr har rättighetsfrågan varit så dominerande så den långt mycket viktigare integritetsfrågan inte belysts. Jag vet inte om det är pga oförstånd hos politiker att det faktiskt handlar om helt olika frågor som lett fram till detta .. ehh kaos. Få verkar ha förstått att fildelning redan nu är på utdöende pga den "nya marknaden" som håller på att växa upp på ställen som myspace och lastfm. Som alla andra har jag också fildelat tom varit hemma på kalas hos nev han som har källkoden till ynhub (dc++). Men nu finns så mycket "gratis" att upptäcka och ingen andledning till att fylla upp massa hårddisk till något man aldrig gör något med sen. Trist är att man är rätt ensam om den här åsikten ....än.
mvh
m00ns