Har vi tappat den liberala kompassen...

Datainspektionen har gjort en bra sammanställning av de integritetsinkräktande lagarna som varit på tapeten under det senaste året. Över 20 olika lagförslag påverkade vår personliga integritet bara under förra året. Det är intressant och samtidigt skrämmande och framförallt tankeväckande, eller hur? Särskilt politiker borde läsa denna sammanställning och fundera ett varv på saken. Är det så här vi vill ha det? Vad är det som pågår och hur fungerar de olika lagarna i ett sammanhang? Tack Datainspektionen för att ni skrev den här rapporten.

När en personliga integriteteten inskränks så börjar vi själva bete oss på annat sätt. Vi tänker efter innan vi agerar. Emma på opassande avstår från att publicera en bloggpost för att hon funderar på om den kan användas emot henne av någon intolkande tjänsteman i framtiden. Man börjar censurera sig själv, det är obehagligt. Varje gång min internetkoppling går ner får jag nojan här och tänker - håller de på och stänger av mig för att jag sagt något olämpligt nu, för att jag protesterar. Telia har ju tidigare visat att en tjänsteman på skapligt lösa grunder kan dra ner farten och strypa internetkopplingen ganska lätt utan att ens meddela i förväg. Så rent praktiskt finns möjligheterna redan här.

Som beteendevetare har min värld och mitt intresse oftast fokus på hur vi agerar och beter oss i olika situationer. Särskilt intressant för mig är när det gäller hur vi agerar på internet med allt vad det innebär av transparens och inte minst hur vi tolkar in det vi uppfattar. Vi alla har olika uppfattning om vad som är sant och hur det ligger till eftersom vi alltid tolkar världen utifrån våra egna föreställningar och de kunskaper vi har om den. Därför kan det uppstå en hel del obehagliga överraskningar när vi plötsligt tillskrivs egenskaper och tankar som inte var är/var vår egen mening.

Thomas Hartman är socialdemokrat och tycker liksom jag att frågan om vår personliga integritet är något som är partiöverskridande och handlar om demokrati. Det handlar mycket om att inte se skogen för bara träd. Det är lite olyckligt det som sker, ingen verkar tänka i konsekvenser.

Annan intressant läsning på temat finns här:

Bara för att det går så behöver man inte använda tekniken fullt ut. Metod finns men inte mandatet skriver Nicklas Lundblad. "Tjänstemannen vill egentligen inte ha ett mandat, han vill ha en metod. Anledningen är lika enkel som kanske nedslående: med mandat följer ansvar, med metod följer ansvarsfrihet. Därför får vi också en lagstiftning som handlar om metoden, inte om mandatet. Om DNA-register. Om signalspaningsteknik. Inte om att bekämpa brott eller att skydda riket."

Sanna Rayman: "Det är något mycket filmiskt med att checka in på hotell under falskt namn. En air av kosmopolitiskt flackande. Att världsvant glida in och ta ett rum som Miss Pocahontas, eller nåt. Fast det går ju inte. Att ta in på hotell kräver oftast både pass och kreditkort. Inkognito är ett utdött ord. Under 2008 har integriteten ständigt hotats med samma öde."

Mårten Schultz: "Det här gör integritetsskyddet till ett samtidens lackmustest för liberaler, långt viktigare än frågan om fria finansmarknader eller rätten att få dö. Det har synts tydligt i diskussionen om datalagringsdirektivet där liberala debattörer hej vilt blandat ihop frågan om offentligt tvång med det accepterade intrånget. Om man inte kan hålla tungan rätt i mun när det gäller att skilja statens allt mer långtgående möjligheter att samla på sig information om oss genom tvångsmakt och företags möjligheter att samla på sig information om oss genom civilrättsligt bindande överenskommelser mellan rättskapabla personer så har den liberala kompassen gått sönder. Rejält."

Christian Rudolf : "Lagen om hemlig dataavläsning (SOU 2005:38) är en process som startades redan av den förra regimen i regeringskansliet. Just nu förbereder man denna proposition som skall möjliggöra lagen om hemlig dataavläsning. Denna lag gör det möjligt för staten att tränga in i din dator och se vilken information som finns där. Just detta intrång är inte helt okontroversiellt men lyckligtvis finns det idag aktörer som skyddar dig mot intrång. Antivirusprogramföretagaren. Många svenskar har ett antivirusskydd/brandvägg i sin dator som skyddar dem mot angrepp från människor med ondsint vilja. Kommer dessa antivirusföretag att skydda oss från statens försök att infiltrera din dator?"

Jag lyfter också upp en tankeväckande kommentar jag fick på en annan bloggpost här:

"Var går gränsen för när den enskildes integritet måste viktas mot behovet av att ha redskap för att försvara demokratin? Den gränsen är mycket klart definierad sedan mycket lång tid tillbaks. Integritet är något personligt, det är privat kommunikation vi talar om, därför måste varje avvägning företas in casu, inte kollektivt. Före FRA-lagen så hade vi en lagstiftning som stod i samklang med detta, och därmed även grundläggande fri- och rättigheter. För att ens teletrafik skulle kunna bli avlyssnad, så var det tvunget att personen i fråga skulle vara skäligen misstänkt för rätt så grova brott. Därmed gjordes en bedömning in casu.

Med FRA-lagen görs inget sådant när operatörerna tvingas att kopiera alla våra elektroniska brev till de där "samverkanspunkterna" ("samverkan" - ännu mer nyspråk). Det har ibland sagts att e-post är att jämföra med vykort, men det har aldrig varit sant, varken med eller utan FRA-lag. Förr gällde att man var brottsmisstänkt, således var kommunikationen skyddad i lag, och inte alls så öppen som ett vykort, även om brevbärare inte får avslöja vad som stått på vykort, ens till polisen utan åklagares in casu-bedömning. Det har dessutom i alla tider varit mycket lättare att avlyssna gammal analog telefoni än att gräva i postsäckar, vilket varit lika olagligt utan brottsmisstanke, och inte skulle väl du kalla privata telefonsamtal för lika öppet som vykort? Idag med FRA-lagen så har det slagit över åt andra hållet, idag är elektronisk kommunikation (alltså även telefonsamtal) mindre privat än vykort, för med vykort kan avsändaren fortfarande vara fullständigt anonym, även om meddelandet inte är förtroligt i samma grad som brev.

Lägg därtill att vi alla har så mycket mer kontakter och informationsinhämting genom nätet än vad vi någonsin haft genom andra kommunikationskanaler. Så sakta kommer detta att gå upp för folk, och då ändras kommunikationvanorna efter vad en utomstående övervakare kan tänkas tycka. En anpassning till vad man tror att någon annan skall tro, dvs. det privata betraktas då som offentligt. Då förändras saker o ting radikalt på sätt som skadar den grundlagsfästa fria åsiktsbildningen och däremd opinionsbildningen som är grundläggande för demokratin. Det om något borde du som arbetar på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inse allvaret i, och däremd också lägga all din kraft och till buds stående medel för att riva upp FRA-lagen, för nu talar vi verkligen om ett reellt hot mot samhället och dess förmåga att utvecklas.

För sisådär 70 år sedan var homosexualitet brottsligt, blasfemistraff fanns kvar ända in på någotsånär modern tid osv.. Hade inte anonymitet tillåtits, privat kommunikation varit skyddad, så hade dessa saker helt säkert fortfarande varit brottsligt. De informella nätverk som rev ned de gamla murarna hade inte kunnat bildas. Tänk efter.. skulle en brottsling (ja, att vara bög var brottsligt då) kommunicera med sina vänner om han visste att de var avlyssnade, och därmed dra in dem. Knappast. Det där är ett strålande exempel på samhällsutveckling, ett exempel på varför den fria åsiktsbildningen är så viktig för hela samhällets utveckling och hur det påverkas när det privata inte tillåts vara strikt privat. Denna generella massavlyssning kommer att få socialpsykologiska konsekvenser som är fullständigt oöverskådliga och ge sår i samhällskroppen som är oerhört svårläkta. Gissa varför vi hade en bild av öststatsmänniskan som grå, trist och tekniskt underutvecklad? Jo, exakt samma socialpsykologi grundlade det.

I en alltför kontrollerad omgivning tenderar människor att abdikera ansvar. Ingen tar risker och vågar sticka ut, och alla lyder bara order. När något uppenbart behöver göras, så görs ingenting så länge ordern inte kommit uppifrån, en extrem toppstyrning som är fullkomligt handlingsförlamad inför det oväntade. Blir då brottsbekämpningen effektivare? Javisst. Jag behöver bara dra mig till minnes ett propagandblad från 70-talets öst. En bild från Moskvas tunnelbara jämte en annan från Harlem eller Bronx i NewYork, så hävdade de sitt vedervärdiga systems förträfflighet..

Men frågan är: "Effektiv brottsbekämpning eller demokrati?" Sök gärna på den frasen, som första google-träff får du ett tal som hölls vid demokrativeckan i Eskilstuna härom året.överväg att FRA inte kunde signalspana och dechiffrera under världskriget Supprise.. Då kunde inte FRA signalspana i privat kommunikation. Då hade man fortfarande hederligheten att kalla avlyssning för avlyssning, när man avlyssnade kabelburen kommunikation. Men inte ens då under brinnande krig runt våra gränser skedde avlyssningen generellt, även då gjordes en viss bedömning in casu om vilka peronsers telefoner som skulle avlyssnas och varför. Men nu skall all vår kommunikation registreras och snokas i, om så bara för att kontrollera hurvida den är "svensk".

Men vad gör mig så misstänkt att staten skall snoka i min kommunikation bara för att jag brevväxlar med någon utomlands? Nu lever vi i en värld av datorkommunikation och datormysticism, och därmed fungerar nyspråket om "signalspaning" på alla som tror sig förstå bara för att de kan avända en dator, när de flesta inte ens med en mening kan förklara vad en dator är (trots att det kan göras fullständigt och uttömmande med ett enda sammansatt ord som börjar med efternamnet på en engelsk matematiker).
---------------------------
En som vill vara anonym."

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, personlig integritet, FRA-lagen, Datainspektionen, regeringen, demokrati Karl Sigfrid Mikael Persson