Var kommer alla dessa krav ifrån... de sociala medierna

Kraven kommer från internet eller snarare från oss som befolkar internets alla olika platser. Plötsligt så gäller inte tolkningsförträdet längre, det ställer krav på de politiska partierna. Plötsligt måste man ändra arbetssätt. Det går inte för en enskild styrelse i en lokalförening att göra som den vill. Plötsligt så blir man varse att det finns medlemmar som har synpunkter och då inte bara på årsmötet. Man får frågor och de kan inte besvaras bara med att det är internmöte utan att man också säger vilken typ av möte det handlar om.

Den nya demokratiprocessen skulle jag vilja kalla det. Det handlar om transperens och insyn. En medlem som betalar medlemsavgift har rätt att få all info som efterfrågas. Det här kommer att ställa till problem för den som av födsel och ohejdad vana tror att de är av Gud utsedda att styra. De har ett förtroendeuppdrag som de fått av andra. Det är lätt att glömma det. I föreningar finns inga chefer. Bara förtroendevalda. Detta gäller även i politiska partier. Man glömmer lätt det. I dagens kommunikationslandskap måste man både ge ut och ta emot - hela tiden.

Det fungerar inte längre att man på kanslier sitter och drar upp riktlinjer som om de vore slutgiltiga. Medlemmar och intressenter kan ha åsikter om saken. Det är inte längre OK att försöka smita undan och vara strategisk på egen hand. Den som försöker luras blir avslöjad. Alltid.

Omgivningens krav

De politiska partierna har fått känna på demokratikraven från omgivningen på senare tid. I bloggar, på Facebook och på mikrobloggar som twitter flödar frågor som kräver svar och kanske också svar/frågor som kräver frågor. Plötsligt är man inte ensam om att undra, det finns fler som undrar samma sak och så gås det samman i kluster och ställs krav. Detta är nytt för många och ställer saker på sin spets, det kan betyda att man får ompröva i princip i realtid. Jag tror att det är bra och hälsosamt för demokratin. Även om det ä'r smärtsamt för den som måsta ställa om.

Ta och ge - informationen flödar

Svenska Dagbladet har haft en artikelserie om sociala medier och politiken som varit spännande att följa. Det är inte bara krav på information som gäller utan också möjligheter att framföra egna synpunkter och genom dem styra utvecklingen.  För nu är opionerna öppna och man lobbar för favoritpersoner och politiker kan sjäva driva egna kampanjer för sin kandidatur på internet. Till och med kan andra driva dem. En grupp vill ha folkpartisten Birgitta Ohlsson som EU-minister och har utan hennes vetskap startat en grupp där som samlat många medlemmar. Jag tror att det måste bli så att partiernas nomineringsgrupper måste ta hänsyn till olika politikers populäritet även på internet. Det dolda maktspelet som dessvärre förekommer i hög grad kanske kan försvinna och det vore verkligen av godo.

Engagemanget ska tas tillvara

Brit Stakston som är kommunikationskonsult menar att det viktiga är att ta vara på engagemanget i grupperna, inte om hur stor gruppen är. Det som jag efter ett par års bloggande kommit fram till att det inte är antalet bloggläsare som har betydelse utan det handlar om att rätt personer läser. Det kan rent av räcka med en faktiskt. Om man ska vara väldigt krass. Många av oss som var provvalskandidater till Riksdagen nästa val hade egna sidor på Facebook. Flera politiker finns där och har många medlemmar i sina grupper. Det är spännande det som växer fram.

Personligt eller privat och vem äger informationen

Även om det också kan finnas problem med den här öppenheten, för vem äger informationen egentligen. Hur ska den hanteras, är det offentliga elle rpersonliga uppgifter som förmedlas? Nicklas Lundblad har vid ett flertal tillfällen ställt den frågan, bland annat i en gästblogg här på MMK annat här på bloggen och i en Timbrorapport han skrivit. Själv vill jag se bloggen som ett möjligt samtal, ett ständigt pågående samtal. Har dock ej riktigt klurat ut om det är så enkelt med tanke på Nicklas problemställning. Fundering pågår här. Mathias Klang  varnar för att användning av de sociala medierna kan ställa till. Man måste tänka sig för menar han och påpekar att statsminister Reinfeldt trots sin ickenärvaro på FB har grupper som inrymmer väldigt många medlemmar. Det skadar inte att använda nätet menar han. Själv tycker jag att det ändå är ganska bra att Fredrik Reinfeldt personligen undanhåller sig att vara personlig just här. För hur ska man kunna skilja på hans roller, vilket just är ett av de problem som Nicklas Lundblad tagit upp. Men man kan vara närvarande på olika sätt på internet och det är också det fina i kråksången.

Vi blir inte mer isolerade

På Bisonbloggen intervjuas varumärkeskonsulten Per Robert Öhlin som tycker att utvecklingen är motsägelsefull. "... vi styr mot en tillvaro som är mer meningssökande och nätverksberoende än tidigare, samtidigt som vi blir mer ytliga och isolerade än någonsin."  Jag håller inte alls med honom här. Många väldigt många bryter sin isolering genom olika nätverk på internet. Interaktiviteten på internet utlöser väldigt ofta personliga spännande möten med personer man aldrig träffat tidigare. Det är fantastiskt. För politikers del kan man jämföra med ett vanlig torgmöte. Hur många kommer och lyssnar där. En handfull kanske och så de av partiet ditkommenderade. På internet är räckvidden större än så genom bloggandet och andra kanaler. Man ska inte bara jämföra internetmedier med de traditionella, tidningar och TV. Det är nåt annat också - de personliga mötena, interaktiviteten och möjligheten till kunskapsutbyten och samförstånd.



Att sociala medier på olika plan kommer/har förändrat den politiska debatten måste vi nog vara överens om i alla fall.

Flera intressanta artiklar inom området:

(SvD1) (SvD2 om gräsrötternas makt på nätet) (SvD3 om sociala medier som PR-kanal)

Brit Stakston har skrivit flera intressanta och välinitierade artiklar på JMWs blogg. Läs dem här.
Ronnestam har skrivit en artikel som alla politiker bör läsa och lära av.

Här på MMK menar jag att de sociala medierna drivs av en egen kraft - bara man sätter igång dem.
Kent Persson har som politiker en intensiv närvaro på nätet genom sin blogg. Vi två samverkar ofta och har tillsammans startat bloggen Moderata Perspektiv där vi söker oss fram till en form just nu. Visserligen är vi båda moderater men vårt samarbete har utvecklats via internet och bloggandet.

Farmor Gun, Emma på opassande och HAX är alla piratpartister. De är nu nominerade till Aftonbladets Stora Bloggpris. De var med och bloggade in Piratpartiet i EU-parlamentet. Så det finns inget som talar för att de inte kommer att lyckas i riksdagsvalet med samma metod. Det är om inte annat dessa tre bloggare ett exempel på. De har en intensiv relation med sina läsare, det utbyts tankar, det delas kunskaper, det grupparbetas. Det är A och O. Sociala medier som bloggar med mera kommer att ha betydelse i den kommande valrörelsen, men partierna måste släppa in fenomenet också som en metod bland andra mer beprövade och framförallt handlar det om att släppa kontrollen lite. Både lokalt och centralt. Det behövs puls och hjärta i politiken.

Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggare, maktmegafon, teknik, sociala medier, interaktivitet, moderaterna, fredrik reinfeldt, nicklas lundbladl