Den borgerliga alliansen leder just nu opinionsmätningarna, moderaterna är nästan lika stora som socialdemokraterna. Det känns bra. Men man kan inte slå sig till ro för det. Det är på valdagen det avgörs. Det är trots allt ganska jämnt. Som alltid. Som i livet överhuvudtaget. Dock blir man positiv för det arbete man ändå lägger ned på politiskt arbete. Jag gör det flera timmar om dagen liksom många andra.
Mobilisera de krafter som finns
Nu gäller det dock att mobilisera de krafter som finns. De engagerade alltså. I synnerhet de som bryr sig om politik och har åsikter och vill vara med. Tyvärr så händer inte just detta överallt. Jag kan se i min egen förening där styrelsen fattat beslut om att låta TVÅ av tre riksdagskandidater synas på valaffischer i kommunen. Jag är den tredje och betraktas inte ha några möjligheter att komma in i riksdagen eftersom jag står så långt ned på listan! Att tänka i lite större banor som att det är bra ju fler som syns och hörs och finns engagerade finns tydigen inte på agendan. Det skulle ge fler kryss till moderaterna då vi alla lockar olika typer av väljare. Varje kryss på enskild kandidat är bra för partiet, så tycker jag att man ska se det. Hur kul jag tycker att det är att engagera mig lokalt efter detta beslut kan ni räkna ut själva.Så här finns anledning till eftertanke både här och där. Hur många tror ni inte lämnar sitt engagemang på grund av den typen av ledarskap? Jag har hört flera.
Nu är jag dock en hängiven moderat så jag tänker fortsätta bana mina egna vägar och hoppas att det ger utrymme på andra platser och positioner inom politiken, det finns många såna. Egen personkampanj ska jag dock bedriva och jag kommer mer att pusha för Karl Sigfrid än för någon annan. Ty för mig är mina politiska käpphästar ett högre mål än egen position. Förvisso kandiderar jag även till kommunfullmäktige men står på en konserverande plats där som innebär att jag kommer att få svårt att få något inflytande av egen kraft. Men vi får se. Allt kan hända. Är med all säkerhet inte ensam om att känna så här. I andra partier har ledande personer blivit sidospelade på ett fult sätt. Det borde finnas en central kanal för oss som vill engagera oss på ett vidare plan.
Vildhästar i stället för gunghästar
Visst ska man vara tyst och finna sig och stå väluppfostrat på vänt på sin tur. Men nu råkar jag vara för gammal och erfaren för sånt trams och drar vidare på egen hand. Dessutom så trro jag på öppenhet coh transparens. Man kan inte gå rakt igenom berg har åren lärt mig, utan man får finna eller skapa stigen att gå runt helt enkelt. Just nu tro jag att de sociala medierna är ett utmärkt verktyg för att just skapa relationer med andra och det i en vidare värld. Det går inte att jämföra bloggar, twitter och Facebook med partimöten och utdelning av flygblad. Det hamnar på en annan nivå, inte bättre kanske men annorlunda och vidare. Det blir diskussioner och intressanta sådana med personer från oväntade platser. Det är också det som är det spännande just nu. Många vill organisera bloggare och plocka in dem i sitt eget fack för att användas i traditionellt valarbete, om de överhuvudtaget förstår vad som pågår i den digitala världen. Alla gör inte det, ännu.
Det blir svårt att organisera bloggare tror jag, visst kan man hålla på och ordna med länkande till varandra hit och dit för att placera sig på aktuella listor. Jag tycker att det är trist för dels påverkar det innehållet i det digitala politiska samtalet och dels är faktiskt förbaskat jobbigt att hålla på och länka. Man glömmer lätt att även väljare är olika och tilltalas av olika förhållningssätt. Vissa grundvalar finns ändå för alla som en gång har aktiverat sig politiskt och man kan nöja sig med det. Internet är på något sätt självorganiserande och inte alltid kontrollerbart. Det är naturligtvis jobbigt för den som vill ha tolkningsföreträdet. Det är dock i nyanserna hos enskilda man kan ta sats och locka fler. Att ha automatpolitiker som bara rapar upp i förväg nedskrivna budskap skapar inget engagemang och heller ingen politisk mening. Det gör däremot dialogen och interaktiviteten i sociala medier. Den politiker som kan fånga frågan och har lust och vilja att diskutera är en vinnare. Då krävs dialog. Partierna är ointressanta i de sociala medierna menar Kent det är människorna som kommer till tals med varandra som är det intressanta. Kan inte annat än hålla med honom där. Många förstår inte hur livfullt det digitala politiska samtalet är.
Någon uttryckte att man hellre vill ha vildhästar som leder än gunghästar som står kvar - jag tror att vägen innan detta accepteras är lång. Tyvärr... Jag rusar dock vidare på fälten och följ gärna med mig. Man kan inte stå och vänta.
Det nya statsbärande partiet är ett uttryck som låter högtidligt - jag har sett det både hos Böhlmark och hos Kent. Varför inte? Moderaterna största parti. Jag gillar´t. Vi måste öka tempot säger Baylan till DN - ja vi med. Stackars Peter har fått störd nattsömn. Allt medan Fredrik P sover gott å andra sidan.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, fredrik reinfeldt, moderaterna, engagemang, personkryss Tokmoderaten Fredrik Göran P
Uppdatering: Blir på tidningen Fokus påmind om ett par artiklar jag själv har skrivit om hur kulturerna kan se ut för politiker som är verksamma. Det borde vara roligare läsning än det är egentligen, men det är ett bra utgångsläge för förbättring både här och där.
De omänskliga - sätter avtryck i den politiska debatten...
When shit hits the fan it does not distribute evenly...
Expressen DN
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
Mmmm. Måhända är det lite kortsynt av dem att inte använda dig som resurs.
Det verkar ju osannolikt att du skulle komma in i riksdagen, men du är ganska välkänd på nätet. Känns som slöseri att inte dra nytta av det.
Det är helt säkert att fler skulle känna igen bilden av barnet med näsan mot glasrutan än vad det är som känner igen de flesta kandidater, undantaget de riktiga höjdarna som t.ex. Reinfeldt, Falkvinge eller Sahlin.
Samtidigt är det ju lite lustigt med bloggar på det sättet. Det skulle inte förvåna mig om många av oss som läser din blogg inte är sannolika M-röster.
När jag tänker på politik går tanken till att argumentera. Då söker jag de som har andra åsikter än mina egna. Din blogg om jag vill läsa något eftertänksamt eller Kents om jag vill bli arg. (Inget ont om Kent, vi har nog bara olika sätt att se på världen. Dessutom är det bra för blodtrycket att bli arg emellanåt.)
PP-bloggar... Ja, det skulle vara farmorgun då, en mycket skärpt person och sannolikt min personröst till valet. Jag tar min röst på allvar och vill ha så bra koll som jag bara kan på vad den kandidat jag röstar på står för. Alltså följer jag hennes blogg dagligen och läser den med lupp.
Jag trollar ibland på SD-bloggar, men kan inte påstå att det brukar bli någon riktigt diskussion där. Det är lite för arga känslor.
Sosse-bloggar läser jag aldrig. Det är nämligen tråkigt att läsa när man mest håller med. Dessutom finns en retorisk trampmina när man går in på meningsfränders bloggar.
Du har själv tagit upp användandet av uttryck som t.ex. "stupstock". Det är ett bra exempel. För mig som tycker att sjukförsäkringen blev ett ogenomtänkt elände är det ändå obehagligt att läsa när meningsfränder använder sådana metoder. Jag håller med i sak men det framställs som något annat än vad det är. Oärligt - Falsk retorik. Besmutsar i någon mån alla som befattar sig med det.
Betydligt roligare då att gå till storms mot moderata uttryck som "tobleronepolitik" eller "bidragssamhälle". Lika falskt, men då är det åtminstone en meningsmotståndare.
Jag tänker inte riktigt på dem så som du gör att de inte drar nytta av mig. Jag tror helt enkelt inte att alla har tagit in vad internetnärvaro kan betyda. Det är en bit kvar att vandra här för många.
Som du säger - på nätet är jag bekant och också bland de som håller aktiv koll på den politiska debatten. Men inte på dem som röstar i de lokala politiska provvalen. Medelåldern är hög i de flesta politiska föreningar ska man komma ihåg och många är inte onlinepersoner alls. Men för moderaterna som parti tror jag att jag gör en del nytta.
Det handlar nog mest om tid. Det tar tid att skaffa sig en politisk plattform helt enkelt.
Skicka en kommentar