Min gamling har hamnat på särskilt boende och lite upprörande är det att han inte längre får gå ut själv som han vill på dagarna. Vi var inte beredda på detta. Varken han eller jag eller någon annan. Det gick kanske lite fort, men glädjen över att han skulle få ett särskilt boende där han kunde få lite tillsyn tog över, eftersom han vände på dygnen och inte visste vad klockan var och var ute och drällde på nätterna. Men med lite omsorg tänkte vi att det skulle gå bra. Så visst blev det lite överraskande det här. Vi håller på och reder ut det hela med personalen nu så ska vi nog se till att det kommer att fungera.
Ringde idag och då kastade de grejor på varandra där, på boendet. - Hörrudu din jäkla kärring stick åt helvete och håll inte på och kasta grejor på mig hörde jag i min ände. - Hon kastar grunkor omkring sig hela tiden här jag blir galen. Ojojojoj...
Undrar hur personalen tar sig an detta. Hoppas att de förstår att de gamla nog inte alltid kan rå för sina beteenden. De fungerar som små barn mellan varven, fast stora såna. Jag inser att blandningen av olika demenstillstånd kanske inte är helt lyckad. Det kräver mycket av personalen.
På torsdag är det anhörigträff och då är det jag som startar en förening för oss så att vi tillsammans kan driva så att våra gamlingar får det bra. Basta. Personalen behöver nog också stöd.
Jag gillar regeringens inställning - Här ska byggas säger äldreminister Maria Larsson.
"Jo, bland annat satsningar på fler platser i så kallat särskilt boende med service dygnet runt och på fler trygghetsboenden.
Det är som studentkorridorer, men där man är 70+ och 80+ i stället för 20+. Och där de boende kan umgås, äta ihop och titta på tv."
Detta är precis vad min gamling behöver. Hjälp att få dygnet runt och så gemenskap. Perfekt. Faktum är att just där han bor är det bara att låsa upp dörrarna. Man måste förstås gruppera upp de boende lite. En del ska förstå inte gå ut på egen hand. Men de som klarar det någorlunda måste få behålla sin frihet. Skillanden mellan att bo i sin våning och på boende ska inte vara att likna vid frihet eller fängelse. Det måste in ett mellanting och det är tydligen på gång.
Jag ska genast undersöka hur det står till i kommunen där jag nu blivit engagerad.
Uppdatering: Shit pommes frites - det är i Sundbyberg min gamling håller till och de har den sämsta åldringsvården i landet enligt Socialstyrelsens undersökning. Det var inte bra, men då finns det utvecklingspotential alltså. Jag minns på 60-talet när man installerade fjärrvärme i Sumpan - då var trottoarerna uppvärmda och isfria på vintern. Det har tydligen gått utför...
Inte räcker det med rödvin om omvårdnaden är svag...
Det är få män på äldreboendet...
Höll på att klämma ihjäl mig på strykbrädan...
Idag sätter vi upp gardiner på äldreboendet...
Jag har blivit med pensionär... - skrevs i februari
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, åldringsvård, pensionär, alzheimer, äldreboende, värdighet, samhälle
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
1 kommentar:
Låter som att det är en väldig bredd när det gäller demenstillstånden på det boendet. Från "åldersglömska" till fullt utvecklad Alzheimers.
Mycket trist att någon som är van vid att kunna röra sig fritt ute inte får göra det av olika (yttre) anledningar.
Jag har vid ett par tillfällen upplevt att personalen är rädd för att den äldre ska falla och skada sig utomhus om de går ut själva, och det finns för få personal för att följa med ut. Denna rädsla smittar dessutom av sig på de äldre så att de blir osäkra på sin egen förmåga.
Hur som helst så håller jag med dig om att valet inte ska stå mellan trygghet och frihet. Dom boende ska behålla sin frihet och sina förmågor så länge det är möjligt samtidigt som personalen ska utgöra en säkerhetsgaranti och trygghet om något händer eller för att hjälpa till att förhindra tillbud.
Hoppas det löser sig till det bättre!
Skicka en kommentar