Har skrivit en del om min gamling som numera är inlåst på en demensavdelning. Det är hårt och känns, även för honom, eftersom han periodiskt är mycket klar. Och förbannad just nu.
- Jag måste ha en nyckel så att jag kommer ut säger han. Jag tycker också att han måste få gå ut på dagtid, det är fruktansvärt det här. Förhandlingar pågår med äldreboendet. Något måste göras den saken är klar. Det finns ett mellanstadium på demensen. Man kan inte gå från full frihet ena dagen till fängelse nästa. Det är inte värdig åldringsvård.
- Idag har jag gått 8 km i korridoren här säger han, den är ungefär 50 meter lång. Får jag inte gå ut snart så skiter jag i alltihop nu. Slutar äta och vägrar i största allmänhet. Helt hans stil. Men inte så kul. Vresig med integritet. Respekt.
Utevistelser är viktigt säger politikern i kommunen när hon är på kaffebesök och träffar anhöriga. Det handlar inte bara om utevistelser, det handlar om integritet och frihet och respekt enligt min mening. Man måste sätta till mer personal till den här verksamheten. De är för få och baxnar under arbetsbördan.
Nåväl frågan om det är rätt eller inte att ha sin gamling på demensvården går förstås från den ena änden till den andre. Från att inte ha koll på dygnen, på platser där man är, kunna läsa en räkning, stoppa maten i städskåpet, strumporna i kylskåpet, åka buss och inte veta var man är, gå in på apoteket för att hämta pengar, till att andra stunden vara kristallklar, måste bara vara besvärligt.
I går när min syster och jag lämnade åldringen så stod där utanför entrén en färdjänstbuss. Chauffören var förtvivlad - han hade nämligen två gamlingar i bussen som inte visste vare sig var de skulle, vad de hette och ingen kände igen dem. Språkförbistring uppstod ty han talade ingen vidare svenska heller, vilket just i detta läge inte förenklade. Han hämtade personal som inte heller hade en aning. Tumult uppstod förstås - vad göra? De sprang fram och tillbaka. Flera kom ut och kollade in i bussen, nej de här känner vi inte igen.
Till slut for han därifrån. Men var? Ingen aning. Polisen? Eller vad gör man med människor som kommer bort i tid och rum och inte kan förmedla sig?
Vardagsdrama. Kanske att han är på rätt ställe i alla fall?
Just det en typ studentkorridor vore bra... , Inte räcker det med rödvin om omvårdnaden är svag...Det är få män på äldreboendet...Höll på att klämma ihjäl mig på strykbrädan...Idag sätter vi upp gardiner på äldreboendet...Jag har blivit med pensionär... - skrevs i februari
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, åldringsvård, pensionär, alzheimer, äldreboende, värdighet, samhälle
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
6 kommentarer:
Först genomdriver de FRA-lagen och nu IPRED/Privatpolislagen. Men du ska fortsätta att rösta på Moderaterna ändå? Och fortsätta att arbeta inifrån eller hur du har uttryckt det? En drömväljare! Moderaterna kan göra precis vad som helst och de får ändå din röst.
Den här kommentaren hör iofs inte hemma här Men jag svarar ändå just här.
Jag tycker att både IPRED och FRA-lagen är förkastliga i den utfrmning de har. Jag tycker att det är skit att de har drivits igenom på det sätt det har gjorts.
Jag är ganska övertygad om att jag inte är någon "drömmoderat" i alla lägen. Tvärtom säkert. Att ifrågasätta och ställa på ände internt är dock viktigt. Alla kan inte bara le och smila och förvänta sig en klapp på huvudet. Man får ta både ris och ros. Det kallas integritet.
Nu är det så vad gäller politik att det handlar om så mycket mer än om enskilda lagar. Det finns mer jag gillar än jag ogillar, det finns fler personer jag gillar än såna jag ogillar. Om man ska se politik ur ett större perspektiv så finns det inte så mycket att välja på.
Hej Mary
jag vill önska dig en fin helg och ja du det här med vården. Tycker det är strongt av din anhörig att vara så stursk och vilja matvägra.
Jag har ju en mamma visserligen inte dement men i behov av vård och hemtjänst och jag är inte direkt nöjd som det ser ut idag.
Fortsätt kämpa Mary med familj.
Min farfar hamnade på demensavdelningen. Men han insåg att han inte kunde kontrollera sig själv ibland. Han var klar ena dagen, men en annan dag kunde han ha glömt av svenska språket och talade engelska med en. Det är lite personlighet också hur man accepterar detta. En arbetskamrats pappa lades in för några år sedan, och han blev våldsam när han var klar.
Men vad ska man göra som du frågar dig? Ett problem är ju att man kan ju inte heller ha människan hemma och bestämma själv. I detta övergångsstadium är han nog på bästa stället, för när övergången är slut så finns det en stor risk att ingen är beredd på det förrän det är för sent.
/Daniel A
Nu vet jag ju inte om du skrivit om just det här tidigare, men har din gamling blivit omyndigförklarad?
Om inte, hur kan man då rent principiellt motivera permanent tvångsinlåsning utan domstolsbeslut? Dvs har de verkligen laglig rätt att hålla gamlingen inlåst dygnet runt och bara låta honom få bevakade "permissioner"?
Demens är inte kul. Märker på ´min ålders höst . ja tidig Augusti hoppas jag att de tär knepigt att komma ihåg namn på grejor Du ser framför Dig. Missar namn o.s.v.
Men ännu så länge hittar jag hem - tror jag.
Det svåraste är att inte känna var bromsen sitter. Är rädd att jag svara där det hade varit bättre att tiga still.
Skicka en kommentar