Förstår förtroendet för Fredrik Reinfeldt...

Han var riktigt bra på presskonferensen när han presenterade beslutet om att skicka JAS till Libyen. Det är lätt att inse att det finns beslut som är svårare än andra och att det krävs mogna och eftertänksamma personer som meddelar dem. Tack för det.

Regeringen ska inte klappa sig för bröstet vad gäller IT...

Många har under Juholtcirkushelgen gjort sig lustiga över att han inte är så mycket IT. Det må så vara men det är faktiskt inte heller den borgerliga regeringen. Förvisso har vi nu fått en IT-minister som verkar riktigt bra på att fånga upp det ena och det andra. Men den riktigt viktiga saken, den personliga integriteten är det ingen som bryr sig så mycket om vad det verkar.

Förvisso går IT att använda till alla möjliga fiffiga saker. Databaserna är fullproppade med information som kan korsköras på korsen och tvärsen.  Allt är möjligt men är det önskvärt? Senaste påfundet kan man läsa om i Riksdag och Departement. Sverige är på gång att skriva på ett avtal om att lämna ut sekretesselagda bankuppgifter till andra länder! Bakgrunden kan ni läsa här. Var går gränsen? Var det detta vi gav våra riksdagspartier mandat att göra? Läs den artikel Nicklas Lundblad skrev i SvD - 2008. Metod finns men inget mandat.

Att korskörning av data om enskilda kan bli obehagligt förstod Gösta Bohman redan på 70-talet. Hans ord tål att upprepas gång på gång på gång:

"Vet ni om att USA idag har möjlighet - och det kommer alltså andra länder att ha i morgon - att med hjälp av datorer bevaka all telefoni, all telegraf- och datakommunikations trafik över Atlanten. Datorerna är programmerade så att de fortlöpande kan leta igenom det ofantliga informationsmaterialet och söka fram vissa slags samtal och vissa slags informationer, som redan registrerats med datans ofelbara effektivitet. Visst kan sådan verksamhet vara legitim. Man kan spåra utländsk underrättelseverksamhet, förhindra sabotage eller komma åt narkotikalangare eller andra som försöker kasta grus i ett allt känsligare samhällsmaskineri. Men den kan också missbrukas. Och läggs kontroll till kontroll, registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar under kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre. " (Tal vid Moderata ungdomsförbundets stämma, Rättvik, 22 november 1975. Publicerad i Bohman, Gösta. "Tankar och tal. Anföranden och essayer i urval 1975-1979" utgiven av Moderata samlingspartiet 1979)"


Kom inte och säg att det inte funnits varningssignaler om det som pågår. De borgerliga kan verkligen inte framställa sig som några framstående IT-politiker. Det är skrämmande på många sätt. Vi har möjlighet att sätta stopp för alla dessa dumheter. Se tillt att göra det nu och följ inte bara med i strömmen.

Människan är en bedrövlig varelse, men kanske finns det hopp...

Bilden på Östros ståendes med en ros i ena hörnan och Baylan med en jättebukett rosor skakandes hand med den nya partiledaren i den andra änden av bilden går utanpå det mesta. Ingen vet exakt vad som hänt förstås men bilder talar också för sig själva på ett avslöjande sätt.

Medmänskligheten saknas helt enkelt hos många. Barn är inte ensamma om att bete sig, de vuxna är värre och dessutom är de förebilder. Förvisso vet vi att världen inte är rättvis på något sätt och det kan för all del vara bra att känna till det för att kunna hålla distansen. I David Eberhards bok Ingen tar skit i de lättkränktas land tar han upp exemplet med mamman som hade tre barn och två glassar. Hon gav helt enkelt två barn glass och den tredje fick vara utan. Det var en slags uppfostran för att lära sig tåla, inte en metod jag sympatiserar med. Inte alls. Tycker snarare att det handlar om att lära sig hyfs, medkänsla och det är det illa ställt med lite här och var.

När Thomas Östros står där i sin hörna och ser helt övergiven ut så skär det i hjärtat. Förnedringen fullbordad skriver Lena Mellin. Många har varit med om liknande situationer, både själva och sett andra. Nyligen var jag på ett möte där en styrelse skulle avtackas och alla utom en fick vin och blommor och det var en person som haft en framträdande roll under hela perioden. Däremot så blev andra som skulle vara kvar avtackade och omkramade. Det är lätt att må illa i hyckleriets närhet. Det gick inte att agera under mötet men dagen därpå kunde jag påminna de ansvariga och jag hoppas att det ordnade till sig. Det är utom min kontroll. Tyvärr.

Men rent allmänt så är det graverande hur människor även i till ytan civiliserade situationer kan bete sig så fruktansvärt dumt. För det mesta är det ren obetänksamhet men det är illa nog.

Thomas Östros må låta lite som en grammofonskiva pressad i socialdemokraternas politikerutbildning på Runö, han är inte ensam om det. Det är som om det är en egen dialekt. Men han är klok och kunnig det kan man inte ta ifrån honom. Han är värd ett bättre öde. Nåväl han vinner i längden. Det vet han nog själv också. Han har ingen anledning att känna sig förödmjukad det är de andra som ska skämmas.

Så socialdemokraternas extrastämma blev en uppvisning av det sämsta hos människan. Idoldyrkan, svasseri och allmän förnedring inför det nya. I publiken sitter en förvånad skara och undrar vad som händer. En slags desperation i att samla gänget. Jag påstår inte att det är typiskt socialdemokratiskt utan snarare typiskt när man vill laga en trasig grupp. Då handlar det om att försöka ena alla med något nytt i det är fallet nye partiledaren.Håkan Juholt.  Det kan gå men visst blir man lite tveksam när det första den nye partisekreteraren Carin Jämtin säger är att de nu måste ändra på valprocedurerna och göra dem mer öppna. Det är samma sak som att säga att vi har det vi har nu men är inte riktigt nöjda med resultatet.

Öppenhet, vänlighet och allmänt hyfs borde vara en allmän rättighet. Tyvärr är det inte så. Det möter vi alltsom oftast. Carin Jämtin vill göra något åt saken och säger till Expressen att hon ska arbeta för en organisationsförändring. Omtanke, engagemang och självförtroende är hennes ledord. Det där borde vara en självklarhet i alla grupperingar, men dessvärre är det inte så. Moderna människor stannar inte i dåliga grupper de drar vidare. Det är olyckligt för vi får fel personligheter som sitter vid makten.

Det är säkert för många långsökt men jag tycker att det är intressant att jämföra med det som sker i mellanöstern just nu där männsikor utan gemensamma etiketter går samman och kräver frihet. De tar avstånd från det givna och det traditionella strategierna slås omkull. I Sverige har vi på senare år sett tillkomsten av både Piratpartiet och Liberaldemokraterna där personer oberoende av tidigare politisk tillhörighet sluter sig samman. Många partister från de gamla partierna fnyser och tycker att det är marginellt. Själv är jag inte lika säker på det. Med höjd utbildningsnivå och nya kommunikationsmöjligheter öppnas nya dörrar för tankeutbyten och det är inte givet att de gamla bastionerna står kvar i evighet. Det är som Fredrik Reinfeldt vid något tillfälle sa, det gäller att förändra sig annars dör man. Han har rätt. Det gäller att hänga på och hänga med här.

SvD  DN
Tokmoderaten  Johan W


Läs även andra bloggares åsikter om politik, jämtin, östros, socialdemokraterna, moderaterna, gruppdynamik

Vi har också en partiledare, han är statsminister...

 

Fredrik Reinfeldt heter han...

Den korrekte eller den omfamnande...

Vad är det vi vill ha? Den omfamnande skojfriske ledaren eller den korrekte lite avståndstagande med torrare humor? För det största partierna i Sverige har vi en av varje sort nu. Det ska bli intressant vem av dem som når ut bäst. För vad är det vi vill ha för ledare? Det återstår att se. De behöver kanske lära lite av varandra de båda? Juholt och Reinfeldt.

För att tydliggöra så har jag redan gjort mitt val. Det blir Fredrik Reinfeldt alla gånger men jag kan inte förneka att jag också gillar avspänd värme och humor i politiken. Korrektheten i all ära, men man behöver inta vara det alltid. Det blir nog roligare framöver...

Expressen

Mina tankar går till Mona Sahlin...

Nu har socialdemokraterna fått sin nye partiledare som idag höll ett bra tal inför alla. Inspirerande, humoristiskt och med viss emfas. Salongen jublade och omgivningen säger att det lovar gott för framtiden. Brockman känner sig glad och nöjd. Jag kan förstå den där gruppkänslan, det är troligen samma som vi inom moderaterna har på våra samlingar. Det är skönt med gemenskap. Dock inte till vaje pris förstås.

Nu har vi äntligen en riktig opposition. Juholts folklighet och lättsamma humor mäts mot Fredrik Reinfeldts aningens torrare och mer korrekta stil. Många tror att Reinfeldt nu kommer att få det jobbigt. Jag tror inte riktigt på det där. Reinfeldt får hänga av sig kavajen och ge sig in i matchen. Han fixar det. Han kanske rent av har längtat efter att slippa de där torra debatterna som varit mellan honom och Mona Sahlin. De har inte matchat varandra på nåt sätt. Som om de stått på varsin sida om en glasvägg och varit artiga. Det behövs lite motstånd för att få igång statsministern. Han kan. Det är jag helt övertygad om.

Håkan Juholt lär vi få höra av. Men jag tyckte att hyckleriet kring avtackningen av Mona Sahlin var kräkande. Här står den nye partiledaren och öser ur sig hur bra hon är och vilken betydelse hon haft för partiet med mera. Hon sitter och gråter av rörelse eller kanske av vämjelse eller både och rent av. Mot bakgrund till den maktkamp vi fått ta del av dememellan så är det hela ett spel för gallerierna. Vem har lurat vem kan man undra? Folk ställer sig upp i bänkraderaoch jublar och klappar händerna. Skäms ni inte? Var fanns ni när hon behövde stöd?  Eller när han blev skörtad av henne på jobb och fick fallskärm som tröst?Lika goda kålsupare båda två antagligen. Bakom kulisserna är det inte alltid snyggt.

Inte för att jag sympatiserar med Mona Sahlins politiska åsikter, jag är moderat, nog för att jag deltagit i att vara lite smådum mot henne också men hyckleri har jag aldrig gillat. Medkänsla och empati är grundläggande i min värld och det finns såna moderater Paul Ronge, vill bara tala om det. Paul hänvisar till Machiavelli och boken Fursten och tar fram följande exemple  "Den kanske mest intressanta uppmaningen i ”Fursten” är att hålla dem av sina fiender som man INTE hugger huvudet av nära, enligt principen ”vårda dina forna fiender lika väl som dina vänner”. De som hjälpte dig allra mest till makten är också de som lättast blir besvikna om du inte snabbt uppfyller de löften de tycker sig ha fått. De kommer också att vara snarast att applådera när du faktiskt inga applåder förtjänar."  vidare skriver han "Att våga ha medarbetare i sin närhet som tänker kritiskt, har integritet och ser ens svagheter, är att vara trygg i sin roll och visa styrka som ledare." (läs hela Pauls text här)

Huvudet på spiken Paul. Men var ser man dessa ledare. De är alltför sällsynta. Överallt saknar man dem. Inte bara i de poltiska organisationerna. Dessvärre.

Mona Sahlin

Nu kommer det förmodligen att tystna snabbt kring Mona Sahlin det brukar vara så när gruppen får en annan Gud att vända sig till och då blir den gamla snabbt glömd. Det är tragiskt med detta vindflöjlande.  Du har gått före du har visat mod sa han som knyckte hennes plats. Hon fick aldrig styra sin egen avgång menar Böhlmark som var på plats.

Tror att jag ska bjuda Mona Shalin på lunch framöver för att visa något slag mänskligt stöd. Tar hon då med sig sin rosa underbara handväska så att jag får se den på riktigt så bjuder jag på dessert också. Inte för hennes politiska åsikter utan för hennes rätt att ha dem. Sen för att hon nog kämpade rejält för att få stöd inom partiet. Men andra var smartare och listigare och dem vinner man inte över, de drar lätt ned en till sin egen nivå om man deltar tillsammans med dem. Däremot så brukar de falla fortare. Politisk verksamhet är tålamodets syster. Det kan vara en tröst. Tycker att det var modigt att delta på kongressen. Hade nog inte gått dit utan avslutat. Hur ska man veta vem som är ens vän i såna här lägen? Falangerna finns överallt, så fort människor hamnar i grupp.


Många bloggar idag, självklart. Att leva i ett sargat parti kostar på. Självklart vill man ha ening. Det är lättare då. Och någon stans måste man starta. Moderaterna har redan börjat genom att bjuda in alla väljare att delge sina synpunkter för att kunna bli ett bättre parti..

You did First Blood skriver Johan W som verkar uppåt. Han kritiserar Sanna Rayman för att vara PR-gumma för borgerligheten när hon anser att pensionsförfrågan måste hanteras med förnuft.
Alltid rött alltid rätt
Annarkia
Mattias L - vad händer med EU-politiken undrar han.
Alexandra har blivit intervjuad av makthavare
Röda Berget och igen
Peter Högberg
Johanna Graf
Mikael Andersson
Magnus C - inte helt nöjd
Tokmoderaten avser bestämt att tjäna en slant.
Krassman
Peter L Andersson
Annika Högberg
Moberg
Fredrik i Sollentuna
Soilander

Kent P anar möjlighet till huvudvärk imorgon. Vi får se. Själv funderar jag över det där med Elvis och Johnny Cash. Är det så himla nytt?

DN SvD

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partiledare, mona sahlin, moderaterna, extrakongress

Stavningskontroll på Juholt...

alltid lika kul med stavningskontroll....

Juholt gav följande förslag

Grattis till socialdemokraterna nu har ni i alla fall en partiledare...

På sistone har det varit lite rörigt i socialdemokraterna, minst sagt. Många har gett ton på olika sätt. Hur som helst nu är han vald. Håkan Juholt - we wont back down - sa han idag och

Jag skrev tidigare om att Juholts folklighet kan vara ett problem för Fredrik Reinfeldt som är mer korrekt och återhållsam i sitt framträdande och får nu medhåll om detta av Göran Eriksson. Sen kan man fundera på vad som är bäst. Det är en sak att vara jovial och underhållande i sin egen grupp och en annan när man uppträder i sin roll som statsminister. Då gäller avvägningar. Fredrik Reinfeldt kan vara ganska kul men det passar sig inte i alla sammanhang. Det där kan säkert Håkan Juholt också hantera, men det beror förstås lite på hur man vill framträda och hur man vill bli sedd och kanske framför allt av vem. Socialdemokrater och den röda sidan har ganska mycket upp-till-kampstrategier i sig och det ger en viss framtoning. Jag gillar den inte utan föredrar den eftertänksamma stilen som Reinfeldt har. Dock är smaken olika förstås.

Ulf Adelsohn och Maria Leissner ger goda råd till den nyblivne partiledaren i TV4. Adelsohn tillhör en av de mer lättsamma moderaterna när han framträder. Det är goda och vänliga råd han ger till nye S-ledaren. Jag gillar särskilt när Adelsohn säger att det är bra att som politiker kunna samarbeta över partigränserna efersom många frågor som gäller landet i sin helhet är gemensamma. Det där är viktigt att fundera kring när valet är över. Då står man där och måste göra något åt saken.

Jag tror att det komemr att bli roligare debatter framöver för jag har en känsla av att Håkan Juholt och Fredrik Reinfeldt kommer att våga vara mera öppna i debatten. De har båda humor och det var det stora felet när Reinfeldt och Sahlin debatterade, det blev så in i bänkens humorlöst och seriöst. Håkan Juholt kommer nog lyckas med att ta fram skojigare sidor hos sin motståndare än tidigare partiledare har gjort.

Nåväl vad nu (S)-politiken ska innehålla framöver återstår att se. Imorgon kanske vi vet bättre och då gäller det för alliansen att ha något fräscht att komma med också. Det har trampats vatten i politiken ett tag nu. Om man bortser från krig, Khadaffi och annat elände förstås. Man tänker inte alltid på vilka enormt allvarliga och säkerligen tunga frågor som en statsminister behöver ta ställning till. Just i dessa lägen tror jag att det är bra att vederbörande inte är en spelevink.

Socialdemokraternas påse måste nu fyllas med innehåll skriver Gunnar Hökmark på sin blogg. Det finns inga genvägar menar Mattias L och skriver att det är viktigt att hitta nya lägen i både skatte- och välfärdsdebatten. Intressant lär det bli hur som helst. Socialdemokraterna ska inte underskattas säger Kent Persson. Det räcker inte med ny partiledning säger S-bloggaren Peter Högberg.

Oavsett vad som händer med (S)-politiken så blir det nog roligare i politiken ett tag framöver...

Bloggar: Böhlmark Tokmoderaten skojar på,   Kjellberg  Peter L  Johan W

AB

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partiledare, fredrik reinfeldt, håkan juholt

Var med ganska tidigt på Linkedin...

Fick ett mail häromdagen. Skoj. Nog för att jag vet att jag varit med ett tag, men man lever mitt uppe i det hela. Kul att bli påmind.

Dear mary x,


I want to personally thank you because you were one of LinkedIn's first 100,000 members (member number 7483 in fact!*). In any technology adoption lifecycle, there are the innovators, those who help lead the way. That was you.


We hit a big milestone at LinkedIn this week when our 100 millionth member joined the site.


When we founded LinkedIn, our vision was to help the world's professionals be more successful and productive. Today, with your help, LinkedIn is changing the lives of millions of members by helping them connect with others, find jobs, get insights, start a business, and much more.


We are grateful for your support and look forward to helping you accomplish much more in the years to come. I hope that you are having a great year.


Sincerely,


Reid Hoffman
Co-founder and Chairman
Linkedin

*Your member number is the number embedded in your LinkedIn profile URL (after "id=").

DN

Anders Borg visar vägen...

När Anders Borg i morse talade om för Malou von Siwers i TV att den dagen han slutade med poltiiken skulle bli hans gladaste dag så gick han i bräschen för många. Det tror i alla fall vissa trendanalytiker. Jag skrev i morse att han visar att politiker också är människor. Det är bra att han vågar göra det, för många håller tillbaka den personliga sidan och går på som om de vore maskiner.

Hoppas bara att kvinnorna som kommer fram i karriären tar till sig av de moderna männen och inte försöker bli avbilder av den förra generationens man, sina pappor. Det vore trist. Det är konsten att vara en människa som kan hantera sitt liv och sin omvärld som är det viktiga för en harmonisk livsstil.






Aftonbladet

Anders Borg visar att politiker också är människor...

Finansminister Borg tar bladet från munnen och ser sig själv i en annan roll utanför poltiken. Det känns så oerhört sunt att höra någon säga så. Många politiker beter sig som om de vore skuret i sten att de ska vara kvar på den position man uppnåt. Att vara finansminister är ett av de tyngre man kan ha. Många skulle hellre dö än fundera på att lämna en sådan post, men inte Anders Borg. Jag vill kunna gå på ICA i lugn och ro säger han. De är lätt att förstå precis vad han menar. Vid några tillfällen har jag varit på stormarknad samtidigt som Fredrik Reinfeldt. Först kommer SÄPO i sina omissigenkännliga sladdar i örat och den beiga västen. Sen kommer statsministern dragandes på kundvagnen. Hur kul på en skala kan det vara? Människor stannar upp och glor. I den rollen skulle jag handla matkasse online och få det hemkört.

Anders Borg känner politiken som en plikt, ett ansvar att förhålla sig till. Som politiker är man aldrig ledig, det är dygnetruntpassning som gäller. För att inte tala om all kritik man får utstå kring fattade beslut. Det är inte mänskligt att vara politiker. Alla som följt mediadreven instämmer nog i detta, för att inte tala om hur de som varit drabbade känner sig.

Lena Mellin spekulerar kring modet att våga säga att man vill göra något annat än att vara politiker i livet. Det borde betyda att man är stendöd i politikerbranschen men det gäller inte Borg menar Mellin, för han är en ovanlig politiker. Absolut håller med om det. En ovanlig politiker. Han är inte ensam om, det gäller för flera av regeringens ministrar. De vågar visa att de är människor och jag är säker på att politiken vinner på det i längden. Det är också viktigt att inte cementera sig som politiker, det är viktigt att ha andra erfarenheter också. Särskilt som väljarna har det och det är ändå dom som politiker fått sitt förtroendet ifrån. Många politiker glömmer det och ser mer till egen vinning. Det är tragiskt. Anders Borg säger att han gillar samarbete över partigränserna eftersom det är nödvändigt. Klokt.

Anders Borg är en fin människa, det finns fler politiker som är det. Det borde skrivas lite mer om dom...

Leta rätt på Malou von Siwers program på TV4 och lyssna på Anders Borg.



Expressen  AB SvD

Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders borg, moderaterna, politiker, mod

Bara jag har en jäddrans massa idéer och vi är många...

Det här kan bli spännande framöver. Håkan Juholt startar upp rejält och enligt Aftonbladet så anser han att regeringen är tömd på idéer. Kaxigt värre faktiskt, i synnerhet som regeringen har en stabil bas till skillnad från vad socialdemokraterna hittills har lyckats åstadkomma efter valet. Dessutom så har moderaterna dragit igång en storkampaj på nätet för att samla in bra idéer från hela svenska folket. Här körs inte med hemlig agenda. Gå in här och kolla vet jag, det är bara att fylla på, man behöver inte vara moderat. Själv har jag jättemånga funderingar om förbättring och jag tror knappast att Fredrik Reinfeldt ensam behöver hitta på allting, vi är som sagt rätt många moderater och sympatisörer. Socialdemokraterna får däremot vänta innan de kan påverka sitt partis politik. Det blir ingen extrakongress för den saken. Först en partiledare på plats och sen blir det politik.

Hur som helst Juholt tar sats och jämför Fredrik Reinfeldt med ett blåbär, i en artikel som handlar om hans syn på glass. Intressanta mediavinklingar redan. Svenska Dagbladet levererar i och för sig en intressant artikel där Juholt beskrivs som en riktig maktspelare. Den artikeln är intressant inte bara för att den handlar om Juholt utan för att den så småningom ska publiceras i tidningen Vi som man lämpligt kan prenumerera på. Jag skrev om det fenomenet tidigare idag. Det är spännande i sig hur nya medier fungerar.

Jag tänker mig nu hur det kan låta när Fredrik Reinfeldt med sin mer eftertänksamma intellektuella utstrålning ska besvara Juholts lite mer rakt-på-sakstil. Men Reinfeldt kan han också det har jag hört. Det kommer nog inte att bli en tråkig stund i politiken framöver. Jag ser lite fram emot det faktiskt. Lite full rulle i politiken, kan nog vara dags för det.

Alla politiskt intresserade går nu och väntar på talet som Juholt ska hålla. Jag med...

Bloggar: Thomas Böhlmark  Anybody`s Mattias L Tokmoderaten Johan W  Peter H Peter A  Peter J Alexandra

Expressen  DN


Läs även andra bloggares åsikter om politik, juholt, socialdemokraterna, partikongress, partiledare, fredrik reinfeldt, val2014, moderaterna

Reklamartikel i SvD - är detta nästa steg...

Anders Mildner gör en intressant reflektion kring vår användning av av nya medier. Han påpekar att det finns ett utrymme för journalister att skriva längre och djupare artiklar för det är vad läsarna vill ha. Läs den här: Nya medievanor kräver tuffare val.

Själv gjorde jag en egen spaning på nya SvD.se

Det har alltid varit viktigt att skilja redaktionella texter från annonsditon. Idag gör Svd en krossover genom att på första sidan lansera en exklusiv artikel med Håkan Juholt. Anita Kratz skrev den och som alltid bra. Det är högaktuell läsning. Verkligen.

Men den är skriven för tidningen Vi. Och förlanseras i SvD. Innan den kommit ut i Vi. Är detta det nya? Eller är det ett misstag?

Längst ned under artikeln får man ett erbjudande om att prenumerera på Vi.

Intressant läsning är det. Men är det en redaktionell artikel eller en prenumerationsannons för tidningen Vi? När jag nu bloggar om detta liksom säkert många andra kommer att göra så får tidningen Vi ännu större spridning, eller hur? Är detta medvetet och en del av den länkkärlek vi så gärna delar med oss av, eller är det ett misstag? Avdelningarna Redaktion och Annons brukar vara hårt skilda åt i tidningshusen.

Detta är högintressant tycker jag. Låt oss diskutera det.

Läs artikeln här

PS. Artikelns innehåll är dock viktigt och högintressant. Det visar sig att Håkan Juholt förberett sig i veckor för att kunna säga ja om han fick frågan. Som sagt det är alltid för tidigt att ge upp särskilt i politiken. Detta visar också vilken maktspelare han är, så nog får moderaterna se upp men det är inte alltid de smarta och listiga kommer längst. Det ska man också ha i åtanke. Och hans idé om att moderaterna och alliansen bara förvaltar kan han dock få tro om han vill. Det finns fler som tänker - tro inget annat. DS.


Uppdatering: Det uppstod diskussion kring detta och SvD talar om att de gjort så här förr vid ett par tillfällen så det är inte nytt för dem. Hur som helst, intressant företeelse. Det är lite på samma sätt som vi bloggare gör genom att länka för att uppmärksamma på andras inlägg. Man ser hur gamla och nya meder smälter samman.

Läs även andra bloggares åsikter om annons, text, redaktion, media, nyamedier, reklam

Förnyelse är inte alltid samma sak som föryngring...

Östros packar lådorna och ska göra något annat. Det kommer säkert att gå bra, han kan mycket och är en seriös person. Tror jag. Det finns en sak som man kan fundera över såna här dagar då det händer mycket på olika positioner och det är att det blir väldigt personfixerat. Vi börjar tala om personer och deras personliga egenskaper som om vi känner dem. Det gör vi oftast inte. Men det är lätt att falla i den fällan.

Socialdemokraterna har nu fått ihop något slags partiledarteam trots allt. Det är hård strid på kniven i maktens korridorer. Det är något jag själv verkligen med emfas avskyr och som många gånger får mig att fundera över om man överhuvudtaget ska hålla på med politik. Alla drivs inte av den ideologiska och politiska övertygelsen utan är ganska tunna när det kommer till den saken. Däremot är de skickliga maktspelare och det finns all anledning att undra om det är så vi vill ha det. Det är ändå personer som fattar beslut som berör många och frågan är om man överhuvudtaget kan eller ens ska ha förtroende för den typen av maktpersoner. Såna som kliver över både levande och lik för att komma fram för egen del. Man kan bara känna förakt för dem enligt min åsikt som väl förmodligen är för blödig för den politiska verksamheten. Inte för politiken, men för de maktkamper man ser runtomkring sig. Det är bara att läsa historien om hur Håkan Juholt besegrade Mona Sahlin. Exemplen är många och vi ser dem här och där. Men fallet kan bli högt och det kan komma snabbt. Se på Ylva Johansson och Thomas Östros nu närmast.

Förmodligen känner Östros samma sak just nu, är det någon mening med att hålla på med politik. Han blev ledsen kan man läsa i SvD. Ja, tacka för det. Ena dagen möjlig kronprins och nästa dag ut i periferin.

Lena Mellin analyserar händelsen med bortvalet av Östros och invalet av Lena Micko och fäller en kommentar som är hårresande och förstärker de fördomar som finns i samhället. "Det enda som förvånar är Mickos ålder. I den nya S-toppen är medelåldern noterbart högre än hos den gamla. Är det förnyelse?".  Att hon skriver så är ett tecken på hur djupt rotat denna inställning är i samhället. Det är inte ålder som är viktigt utan vilka perspektiv man kan tillföra det hela.

Förnyelse behöver verkligen inte vara detsamma som föryngring. Dessvärre så är det en sanning som lever sitt eget liv utan eftertanke lite varstans i det svenska samhället. Det är nästan bara här vi hör talas om ålder som en viktig variabel vad gäller förnyelse. Den senare sitter i huvudet på människor, inte i födelseåret.  Hur ska vi komma bort från detta?

Vad är det som gör att samhället uppmuntrar småbarnsföräldrar att jobba häcken av sig under den tid de  bäst behövs för barnen. Samtidigt sitter föräldrarnas föräldrar som är runt 50-strecket på avbytarbänken och får inte vara med på arbetsmarknade för att de anses för gamla. Det är allt en bra konstig ordning. Peter Högberg tar upp den tanken också. Vad gör vi med erfarenheten hos seniora personer? Det är inte bara intressant ur den politiska organisationens perspektiv utan även ur arbetsmarknadens.

Något måste göras åt detta ålderstänkande...

Livet pågår hela tiden och det förändras för alla del. Ålder behöver inte vara ett sorteringsbegrepp på duglighetsmarknaden. Att många unga tycker att "äldre" är duktiga för att de kan sätta upp gardinstänger som exempel är rätt patetiskt. Eller hur?  Tror man att människan slutar tänka och fungera efter 35? Så är det inte det kan vi som är lite äldre lova


Fredrik i Sollentuna
.

Bildning eller utbildning...

Läste just en intressant artikel om universitetens varande. Som yrkesutbildningscentraler eller som ett ställe för djupare bildning där olika discipliner möts och nöts mot varandra. Där samtalen och reflektionerna och kritiken frodas. Där andras tankar leder ens egna vidare. Där embryon till viktig forskning kommer fram.

I ett samhälle där allas rätt att var lika goda som någon annan har akademikerns sätt att stöta och blöta olika frågor fått ett mindre värde. Nåväl det kan gälla åt andra hållet också för all del, att den akademiskt lärde sätter sig på höga höstar och fnyser åt praktikern.

Som en av mina professorer sa - Här sysslar vi med teorierna inte praktiken. Det är en bra och enkel sammanfattning. Teorier kan alltid utvecklas och det är det härliga.

Jag har själv ägnat en hel del år av mitt liv på universitetet och återkommer ständigt dit. Det finns en lockelse i samtalandet och en längtan efter nya vinklar på problem som drar mig dit. Det händer att jag ibland i vardagslivet uttrycker att jag har läst en del kurser i exempelvis pedagogik som är mitt huvudämne, när jag uttalar mig om exempelvis skolan, mest för att understryka att det finns grundkunskap bakom orden. Då bemöts jag ofta med Jantelagens - Du ska inte tro att du är nåt och så kommer det att handla om mig. I stället för saken vi talar om. Det är ganska sorgligt. Kanske lite typiskt. Talar du med en akademiker så finns alltid nyfikenheten på vad som menas där, det är inte alltid svart eller vitt. Det mesta kan ledas vidare och det är det intressanta.

Gunnar Wetterberg skriver i sin ledare på Expressen att universiteten måste räddas. Han menar att poängen inte är poängen med universitetet utan det är utvecklignen av tänkandet som är det väsentliga. Jag håller med. Det kan inte vara bra att universitet ska göras till yrkesskolor där utbildningen blir det viktigaste. Universiteten är på många sätt navet i bildningen i samhället, det som leder det vidare. Inte för att man inte kan bilda sig på annat sätt och inte för utt utbildning/yrkeskunskap på något sätt har mindre betydelse för samhällets utveckling utan för att bildning, eftertanke och reflektion och att tänkande utifrån fler vinklar än en också är en väsentlig del av samhällets utveckling.

Wetterberg ifrågasätter om det är möjligt att bli akademiker på pendlande distans och det tror jag faktiskt absolut att det är. Det handlar nog mest om ett generationsskifte. Professorer och andra måste assimilera internets möjligheter att bedriva undervisning och samtal - för där uppstår både brytning av tankar, grupparbeten och ofta leder detta i sin tur fram till fysiska möten.

Det är synd att det ena alltid ska sättas upp emot det andra.
Varför bara antingen eller varför inte både och?


Ad utrumque paratus  -

Ovan lärde jag mig av Wetterberg idag. Beredd till bådadera. Just det. Fint.

Om skalpjakten - dreven på offentliga personer...

David strider mot Goliath, det vills säga den lille svaga människan mot den store som kanske kan vara en politiker. Då hänger ofta media med och hjälper till.  Principen störst rubriker vinner, både ära och läsare. Ty vi människor är heller inte bättre än så. Vi gillar skandaler.


Jag har skrivit en hel del om detta tidigare med funderingen kring hur bra sociala medier fungerar då det gäller för Goliath att kunna förklara vad det handlar om med egna ord. Ofta har det skapats skandaler för att inte säga rubriker om sådant som är taget ur ett sammanhang. Det brukar ta en ände med förskräckelse. Personer förföljs in i det sista. Tills de faller från sin position eller avgår. Ibland är det kanske rättvist, men inte alltid.

Paul Ronge som själv är före detta skalpjägare berättar om sina erfarenheter och förklarar här hur han ser på saken idag. Intressant.

Jag funderade kring drev och attributionsteorin som kan förklara vår förtjusning i att dra iväg utan eftertanke. Det gäller inte bara media även om det är där det märks mest. Vi är väl alla lite till mans duktiga på att antingen projicera oss själva på andra eller dra snabba slutsatser som inte stämmer i verkligheten. När Expressen var som andra paparazzis när de jagade Sofia Arkelsten sä slutade det till hennes fördel mycketpå grund av hennes egen rakhet men också genom det stöd hon fick via de sociala medierna. Tidningarna fick inte stå oemotsagda. Jag tror att det är bra. Dels skapar det en dynamik i det hela och dels så får enskilda chansen till upprättelse. Det finns alltid flera sidor avett mynt. Den och den andra och så kanten runtikring. Om bara det ena belyses så blir det fel.

Avslöjanden är bra, men inte när möjliga felsteg förstoras upp till oanade höjder. Då behövs det lite motkrafter. Dumheter som att ge fallskärmsavtal till den som blivit uppsagd ska självklart inte bara gås förbi med tystnad.

Socialdemokraterna möblerar om i toppen...

Det är naturligtvis inte på något sett oväntat att den del åker ut och nya åker in i olika utskott när det är val på gång. Alla vill ha nya och fräscha tankar, säger de i allla fall. Socialdemokraterna är förvisso anklagade av flera av sina egna för att ha varit hemliga med sina nomineringar. Kanske att valberedningen lyckats förstås, för Juholts nominering var en överraskning för många tycks det som. Men för övrigt har man väl sällan sett så mycket diskussioner kring olika personer kring socialdemokraternas nomineringar till partiledarposten. Det har varit uppbyggligt. Många har visat vilja att delta i procedurerna och nu ser det faktiskt ut som om vare sig Mikael Damberg eller Veronica Palm blir utan erbjudanden att ingå i den inre cirkeln sina utstickarfasoner till trots. De båda sade sig vara villiga att ta över ansvaret. Damberg intervjuas av Sanna Rayman och Katrine Kielos i Korseld och Jonas Morian är med.

Dagens nyhet är att Ylva Johansson och Thomas Östros åker ut ur verkställande utskottet. Pagrotsky vill man också ha in. Det senare gläder mig eftersom han trots allt står för viss kontinuitet vad gäller åldersfördelningen. Det behövs alla åldrar inom politiken. En del tycks se förändring som föryngring. Det går stick i stäv med Platons tankar kring att man först efter 50-års ålder är danad att inträda i statens högre ämbeten. Det går inte att komma i från att kunskap och erfarenhet också har ett värde.

Ylva Johansson skriver på sin blogg (läs kommentarerna också) att hon är ledsen över att behöva lämna men att man ska betrakta förtroendeuppdrag som något som är till låns. Det borde flera politiker i alla partier fundera över. Inte minst under valrörelser kan man se personer som gör allt som står i deras makt för att nå positioner. Då handlar det sällan om partiets bästa utan om personens bästa. Allt som står i vägen mals ner utan hänsyn. För mig är det fel att göra så. Men som tur är består partier av många olika människor och man lämnar inte på grund av att man ogillar en och annan eller att de ogillar en själv heller för den delen. Man får som Ylva Johansson säger tänka på att just förtroendeuppdrag är till låns.

I valtider så skrubbar man ryggarna på varandra och avstår från dem som kan hota ens existens. Det blir lätt så att den som redan har ska få mer. Det kan bli väldigt oväntade lösningar. Peter Högberg undrar vad som är det nya i det nya och anser att mer verkar handla om att "klara maktbalansen i partiet mer än att utveckla detsamma".


Johan Westerholm skriver lite uppgivet om detta och påpekar att både Veronica Palm och Mikael Damberg sitter i Riksdagen och det är ett fulltidsuppdrag med tjänstgöringsplikt 365 dagar per år. Calle Fridén å sin sida talar om att vara röstboskap och saknar samtalet om politiken.

Fast å andra sidan det kanske är en vänstersväng på gång i socialdemokraterna, då slipper man att samverka med Ohly, om det är rätt tänkt återstår väl att se. Trots allt så verkar det som om väljarna rör sig mer mot mitten än ut på västerflanken. Jag tror inte som Kent Persson att socialdemokraterna tänker sig att komma överens med vänstern snarare att ta tillbaka sina gamla väljare därifrån. Gunnar Hökmark ser även han en tydlig vänstergir och ser en socialdemokrati som trånar efter sin gamla livsluft med industrisamhället i centrum och påpekar lite fint att det är länge sedan just industrin var dominerande i det svenska samhället. Så lite nyar tankar behöver vi nog se. Men även alliansen måste sätta fart på sin utveckling och inte stanna upp nu tycker Kent. Även om moderaterna börjat så smått så räcker inte det.

Jämtin har i alla fall börjat på (s)-sidans framtidspolitik och föreslår skoluniform. Hon får medhåll av Alexandra. Undrar om de har en förkärlek för uniformerade yrken?  Butlers i tunnelbanan var på tapeten förra året. Mina ungar ska hon då inte få klä utropar Böhlmark med emfas. Han syn på skolan är att den är till för eleverna och inte tvärtom. Där ser vi i alla fall en politisk skiljelinje mellan alliansen och sossarna. Det minsta man kan begära är väl ändå att man ska få klä sig som man själv behagar. Det är också ett sätt att få utlopp för sin egen personlighet. S-kvinnorna har bestämt sig för att ge luft åt sina tankar inför en ny era med socialdemokratisk politik och ställer krav på Juholt. Mattias L kommenterar den i sin blogg och reflekterar.


Aftonbladet  SvD  DN SVT GP Expressen  Karin på AB

Lena Mellin på AB
Sanna Rayman om C och transparensen.

Martin Moberg  om medlemsomröstningen...
Tokmoderaten har som vanligt sin egna lilla vinkel på skeendet.
Kent Persson - Undrens tid är tydligen inte förbi
Elias Granqvist - inget detaljstyrande
Adam Cwejman
Peter L Andersson - Grattis, Maud Olofsson och trevlig invit (Hoppsan, min kommentar)

intressant

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partiledarval, moderaterna, regeringen, val2014

En galen man med senapsgas...

Khadaffi och senapsgas. Kära nån det låter förfärligt. Han delar ut vapen till miljoner landsmän också. Man undrar om de vill ha vapen för att skydda sitt land mot andra eller om de vill skydda sig mot sin despot till diktator. Kan han hålla sitt folk i tukt och förmaning? Man vet faktiskt inte det.

Det känns helt obegripligt det här. På ett rent mänskligt plan alltså. Hur kan människoliv ha sån liten betydelse? Men vad finns det för alternativ egentligen. Annarkia ställer den frågan på sin blogg.

En annan sak som är slående är att det mest är män som beskriver kriget. Beror det på militärtjänsten eller på att killar av någon anledning är mer intresserade av och förstår bomber och krigsmaskiner? Jag vill absolut inte göra detta till en fråga mellan män och kvinnor, absolut inte. Det är bara en allmän undran. Men själv får jag nästan andnöd av detta. Kan bara inte förhålla mig till det. Naiv, blåögd, kanske det...

Att Khadaffi verkar mer än helgalen är uppenbart. Det måste bli stopp på tossigheterna. Den dag någon kommer på något annat sätt än att bomba länder sönder och samman för ändamålet så borde det bli fredspris, eller hur?

Någonstans är det ändå helt vansinnigt att det finns krig och bomber och skjutvapen. Att det ska behövas överhuvudtaget. Men vi är inte där ännu så att det går att ta bort dem helt. Var det inte Khadaffi själv som lovade att han inte skulle använda kemiska vapen. Hur mycket gick det att lita på honm?

Fram tills dess verkar enda möjligheten för att få lugn och ro i Libyen att få fatt på Khadaffi. Det är viktigt att många hjälps åt för att få snabbt få slut på hans envåldshärskeri skriver Hökmark och påpekar i sin blogg att de länder som tar avstånd från insatserna är sådana som själva tycker att det är helt OK och riktigt att motarbeta demokrati och mänskliga rättigheter genom tvång och diktaturfasoner. Mänskliga rättigheter och demokrati är viktigt och värt att ta en fight för, de tycker nog de flesta av oss som värnar om dessa värden.

De sista veckorna har något hänt med världen. Naturkatastrof i Japan, det kan man inte värna sig emot. Men diktatorer borde människan med gemenskap kunna ta itu med. Vi får hoppas att det går väl och att lidandet blir kort.

Soilander      Mattias L Wolfgang Hansson  Wiseman´s Wisdoms Fredrik i Sollentuna


SvD

Landstinget använder Creative Common license...

Landstinget i Stockholm använder sig av Creative Commons när de väljer bilder till sin websida. Bilden nedan har min man tagit. Kul att det börjar sprida sig till offentlig sektor...

Länk till bilden här

Kolla in Creative Commons här

Att tolka utan att veta...

L Ö R D A G S T A N K A R...

Den personliga integriteten är viktig för mig. Det är av den anledningen jag är så emot all typ av masslagring av vår digitala kommunikation. Det kan bli så fel i tolkningen av uppgifter. Bruce Schneier skriver mycket om detta på sin blogg. Hur det handlar om att leta efter nålar i en höstack och hur fel det kan bli. Chansen att finna en terrorist via avlyssning är väldigt liten. Ändå så ser vi allt fler idéer kring detta. Det ena efter det andra dyker upp. Nu senast blev datalagringsdirektivet uppskjutet ett år. Förvisso får Sverige kanske betala böter för detta, men det kan det faktiskt vara värt. Mycket händer hela tiden. Även inom EU.

Men vi behöver inte gå så långt som till avlyssningen. Vi kan stanna upp vi den frihet vi har i Sverige, att kolla varandras inkomstuppgifter exempelvis. Det kan bli fel där också minsann. Det dras snabbt och lätt en massa slutsatser om andra som man tar från sitt eget livs exempel. Jag råkade ut för det idag. Det gör mig illa berörd.

Jag skrev en bloggpost om allt som gick snett igår när vi skulle hämta vår nya bil. Jag krockade familjens bil för någon vecka sedan och den blev skrot och inlöst. Därav ny bil. Tydligen så råkade någon som läste detta i bryderi över hur jag kunde skriva om ny bil eftersom koll med skatteverket visar att jag har ganska medioker inkomst. Ja det stämmer ju för jag har ingen anställning just nu. Befinner mig mitt emellan jobb kan man säga.

Har en helt främmande person med det att göra egentligen. Vederbörande undrar om jag lever på min man! Eller på arv! Det spekuleras fritt från hjärtat. Kära nån. En familj hjälps åt och ibland är det si och ibland är det så. Vår familj klarar sig på egen hand, just nu med en hög och en låg inkomst. Har andra med det att göra? Vi ligger ingen till last. Kan man verkligen bli så intresserad att man kollar med Skatteverket vad en för en själv helt okänd person har för inkomst?  Och därutöver drar egna slutsatser av det. Utan att ha en aning om vem man talar till. Obehagligt är förnamnet.

Om Skattemyndigheten fått en förfrågan borde jag få en uppgift att någon sökt min inskomst eller hur.

Det kanske bara är aningslöst vad vet jag, men onekligen taktlöst...

Ny bil efter krocken va fint - om det inte vore för Murphy...

Som bekant för en del så krockades vår för ett par veckor sedan. Det blev skrot av bilen men vi övriga som var med mår finfint. Nåväl bilen blev inlöst och vi ville ha en ny. Sagt och gjort, vi kollade runt och hittade en som vi ville ha. Den skulle ha levererats i onsdags men säljaren vill ha ett par dagar till på sig att fixa den och överenskommelesen var att den skulle hämtas idag. Bra tyckte vi för då skulle vi samtidigt kunna lämna av hyrbilen. Följande händer när vi kommer till försäljninsstället.

- Hej vi ska hämta vår bil idag
- Jaha?

- Ja vi kom överens med XX om det. Det är väl vinterdäck på?
- XX är inte här idag.
- Va? Vi hade bestämt att den skulle var klar att hämta idag.
- XX är och åker skoter.
- Ring honom då...

- Vinterdäck det står det inget om här.
- Men vi pratade om vinterdäck. Vi var två vuxna här som samtalade om detta och det skulle ingå, de skulle stoppas i bagageutrymmet.
- Dessutom är det vinter idag och förbjudet att köra med sommardäck. Ni kan väl inte leverera en bil som är olaglig?
- Men det står inget här.
- Men vi var två vuxna som talade med XX om detta. Han sa att det ingick.

- Vi fixar det här. Ni kanske kan ta en kopp kaffe så länge.

- ehrmph. Det är jag som är Valium här sa min man som vet hur jag tappar humöret och lätt blir otålig när det är för klantigt skött.

- OK - är det någon som har en laddare till iphone här. Jag kan blogga lite. Tiden gick och gick och gick.

Det gick väl en timme eller två. Klockan började bli mycket. Det var fredag eftermiddag och vi hade väl tänkt vara klara ganska snabbt med det här. Då plötsligt kom de på det ena och det andra där på firman, inget funkade. Men så kom äntligen bilen. Fint. Så fick vi nycklarna. Sen visade det sig att det inte var riktigt klart i alla fall. Enligt telefon och web så hade Hertz stängt så det gick inte att lämna hyrbilen heller idag för det var stängt.

Vi kanske ska betala sa min man lite försynt. Det blev bortglömt i villervallan. Så gjorde vi det. Sen kom killen på att vi skulle ha manual och verkstadsbok. Ja, det kunde ju vara bra att ha. Tack så mycket. Sen kom då sista överraskningen - bilen är inte besiktigad! Va? Den skulle vara leveransklar idag!  Tänkte ni leverera en olaglig bil?

På måndag skulle de kunna fixa det. Vi kunde få en sån där grön skylt att ha i bilen så länge. Vi började bli ganska stukade vi det här laget. Men vi drog iväg, klockan var mycket och det var fredag. I Åkersberga har det precis öppnat en privat Drop-inbesiktning. Jo, då de kunde ta emot oss. Bilen gick inte igenom helt på grund av att det saknades en nyckel till dragkroken! Man kan bli galen för mindre.

Så firman levererade till oss:

En bil utan vinterdäck - det fixades hjälpligt
Tom tank
En nyckel fungerade inte
Papper var inte klara när vi kom
Den var obesiktigad  
Säljaren var inte där och hade ej fixat handlingarna

Bilen är fin, men försäljningsadministrationen var då under all kritik. Det är en ganska stor bilfirma som inte ännu ska nämnas vid namn. De ska få en chans först... Men jag är skapligt förbannad.

Debattglädjen torkar in...

Allt blir ganska småttigt att skriva om egentligen mot bakgrund av det som händer i Japan som är naturens makt över oss och inte minst det som sker i Libyen. Det senare är inte klokt, en heltossig diktator.

Nej det blir lite lågläge här och trams på Facebook för att överleva.

Federley trotsar Jante och talar om vad han vill...

Fredrik Federley tar bladet från munnen och säger att han vill in i partiledningen. Samtidigt uppmanar han andra att göra likadant. Att vara tydliga med vad de vill. Initiativet borde verkligen uppmuntras men erfarneheten säger väl att det ofta blir tvärtom. Se hur det gick för de hoppfulla kandidaterna inför valet av socialdemokratisk partiledarkandidat. Ingen av dem som uttalat vilja fick chansen. Jatelagens punkter sitter intatuerde i själen på många, de allra flesta faktiskt. Du ska inte tro att du är något. Du ska inte tro att du är bättre än vi osv osv.

Lycka till Fredrik - det är bra att du går i bräschen för detta. Det behövs lite varstans. Att bli stoppad för att man har ambitioner som stör andra eller för att de känner sig perosnligen hotade är förödande för politiken. Det är dessvärre väldigt vanligt. Men är man engagerad så är det självklart att man vill vara med och påverka också. Det är oerhört frustrerande att inte få det. Jag önskar mig mer raka rör i politiken.

Läs också: Säg för fan inte att du vill eller kan nåt...



Fredrik Federley i Expressen.

Andra: Johan H Magnus Andersson  Annie Johansson Liberaldemokraterna  Oscar Fredriksson Livskraft och politik


NSK

Läs även andra bloggares åsikter om politik, federley, ambitioner, centerpartiet, jantelagen,

Var läggs tyngdpunkten...

Har intensivt lyssnat på debatten kring datalagringsdirektivet och samtidigt haft lite diskussioner via twitter. Det som blir så uppenbart är att det handlar om helt olika diskurser här.

Argumenten för genomförande är 1) pengar, skattebetalarnas. De kan man inte slösa med. Sant. 2) brottsbekämpning, det kan man inte säga emot. 3) Vi måste följa EU-direktiv. Ja, så är det faktiskt. Vi har skrivit under på det. Allt detta är förstås viktigt, Vart och ett på sitt sätt. (inte mina argument utan de som framfördes i riksdagen).

Personligen är jag mest intresserad av innehållet i direktivet. Argumenten mot genomförandet handlar främst om den personliga integriteten som kan missbrukas vid datalagring. Det är också sant.  Däremot tror jag inte att regeringen är ute efter att avlyssna alla på det sätt som många antagonister tro. Ingen foliehatt precis. Däremot så ser vi konskevenserna på olika sätt.

En annan sak som diskuterats väldigt lite är att tekniken hela tiden går framåt så därför börjar datalagringen via telebolagen bli lite omodern. Nya vägar och möjligheter uppstår hela tiden. Trafiken går nämligen att dölja på olika sätt redan idag, genom kryptering, genom att man svarar på mail via webbsidor, genom att använda kontantkort. Gangstrarna lär inte köra på den traditionella avlyssningsbara modellen. De knycker en telefon och använder den - din eller min kanske.

Kaspersky ger sin syn på brottslighetens framfart på internet i en intressant artikel i DN idag och menar följande: "– Alla måste tänka själv. Visst är det bra med antivirusteknik. Men man måste också vara noga med hur man förvarar sin personliga information. Det kanske inte är bra att säga vad som helst var som helst. Och när det gäller smarta telefoner kanske man inte ska låta telefonen automatiskt positionsbestämma var man befinner sig. Då gör användaren det för enkelt för motståndaren."

Det finns fler sätt än ett att se på saker och ting. Den saken är klar.

Som jag tidigare sagt. Statlig datalagring och övervakning gillar jag inte. Men resten av landet ska fungera också och där är moderaterna och alliansen bäst lämpade enlig mitt sätt att se. Detta sagt till alla er som inte gillar moderater och alliansen, det gör jag.

Hörde just att direktivet blir uppskjutet ett år nu och det kan ge möjligheter att se över det på ett konstruktivt. Detta inte minst viktigt för EU som ändå ska göra en översyn av det hela. Där kan man faktiskt fundera på hur EU fungerar som i ena änden fäller Sverige i EU-domstolen för att ett direktiv inte är genomfört samtidigt som de nu ska se över hur det ska genomföras. Det blir en väldigt konstig ordning. Anna Kinberg Batra beklagar det hela. Jag kan förstå det utifrån de argument som gäller enligt ovan. Det är en annan diskurs.

Nu hoppas jag att innehållet och de beteendevetenskapliga aspekterna av det hela börjar diskuteras på en bredare front. Det är flera som tycker att det har betydelse. Fler moderater delar min åsikt. Peter Linden exmepelvis. Böhlmark tycker att direktivet aldrig borde varit på agendan.

Riksdag och Departement har gjort en bra sammanställning av dagens debatt kring datalagringsdirektivet. De försöker också se saken från fler håll. Det är nödvändigt.

Hoppas verkligen att det inte går så mycket prestige i detta nu istället för att vara en signal till att innehållet i det här direktivet bör ses över.


DN SvD Sanna Rayman

Läs även andra bloggares åsikter om politik, datalagring, personlig integritet, DLD, EU, regeringen


(Mikael P. Jag skäms inte för att vara moderat, jag har aldrig stuckit under stol med att jag är det heller. Den här bloggens syfte är inte att säga emot allt som moderaterna gör bara för att jag inte håller med om precis allt, men det mesta. Jag tycker inte att det är fel att vara med och bygga upp moderaterna, jag tycker att det är rätt. Mitt syfte är inte att bara vara emot allting. Så du kan sluta klandra mig.)

Det är lättare att lämna kanske...

Så var datalagringsdirektivet som ska klubbas igenom idag på en för mig märklig grund. Att det betyder böter om Sverige inte gör det är inte ett fullgott skäl för min del. Inte med tanke på vad det kan betyda för oss som enskilda individer i form av integritetskränkning. Att jaga gangstrar är skälet och vi andra erbjuds krypteringsmöjligheter. Är det någon som på fullt allvar tror att bovarna inte kommer att använda samma möjlighet? När det visar sig att inte syftet med  datalagringen kan upprätthållas på grund av just kryptering så komemr den att bli förbjuden eller att vi kommer att åläggas att meddela myndigheten våra kryptonycklar så att hemligheten försvinner i alla fall.

Som jag skrev på Facebook idag.  Jag avskyr verkligen tanken på all denna totalt urskiljningslösa integritetskränkning som modern teknik nu ger möjligheter till. Jag uttrycker det också och många kastar sig över mig och undrar varför jag är kvar i moderaterna. Jag får ständigt denna fråga. Det finns en anledning. Det är att samhället ska fungera i övrigt också, det finns många frågor på den politiska agendan. Där är moderaterna mitt alternativ. Det finns inget annat dessvärre för jag tycker att detta är svårt, det ska gudarna veta. Nog för att jag sympatiserar med Piratpartiets idéer i stort vad gäller internet. Men i övrigt med interna konflikter och oklar hemvist så är de inte ett alternativ. Så är det.

Än så länge vet vi inte hur omröstningen kommer att gå idag. Men med tanke på att socialdemokraterna tycks ha än värre idéer om möjigheterna att hålla koll på befolkningen så är jag inte förtröstansfull alls. Inte alls.

Jag hade nog tryckt på NEJ-knappen idag med risk för att åka ut i kylan trots allt. Jag tror det. Men man ska inte bortse från grupptrycket. Det är stenhårt. Det är alltid lättare att stå utanför än att vara mitt i smeten. Det gäller också från dem som nu trycker på och anser att JA-knappen är fel. Eller hur? Den grupperingen räds inte att puckla på andra och kalla dem för idioter, ryggradslösa och diverse. Det är också ett grupptryck som heter duga. Att ge sig på person är fel. Sakfrågan däremot måste man jobba med. Det är dock alltid för tidigt att ge upp.

Förr gick informationen i kablar och nu i etern - vad är nästa steg? Det vet vi inte ännu. Tänk om vi alla skulel sluta kommuicera och bara stänga av. Så gör min gamla granne. Han drog ur stickproppen till datorn när han bev pensionär och nu matar han fåglarna och verkar trivas bra med det.

Snälla regeringen gör inte datalagringsdirektivet till en prestigefråga...

Man gör vad man kan för att försöka stoppa saker man inte tror på. Datalagringsdirektivet är en sådan sak för mig. Det finns inte minst mot bakgrund av att det finns länder som till och med stänger av internet för att det inte passar. Se på Egypten och Libyen. Men sånt händer inte här säger vissa. Det vet man aldrig. Och när man tänker på vad herrarna i de länderna skulle kunna göra med all information vågar man inte ens tänka på. Där frågar man inte i förväg innan det ageras. Swisch-swosch bara. Det är just det som höga politiker med demokratikänsla ojar sig över.

Piratpartiet har rätt i de här frågorna och i sin iver att behålla nätet fritt kanske de tar i vad gäller argumentationen och det stoppar dessvärre andra från att lyssna. Det är synd. Men om regeringen verkligen skulle vilja komma i bättre dager hos alla unga medborgare så vore detta en bra början. Att respektera den oro som många både yngre och äldre känner inför frågan.

Trafikuppgifter för brottsbekämpning låter vederhäftigt förstås. Men de flesta uppgifter som lagras enligt direktivet handlar om oss andra som inte sysslar med brott. De flesta gör inte det nämligen.

Att vänta med datalagringsdirektivet tills det finns mer kött på benen är det så svårt det? Varför klubba igenom det här innan EU:s egen utvärdering av datalagringsdirektivet blir offentligt den 23:e mars? Det finns så många frågor kring de nya möjligheterna att hålla kollen på människor att gränserna för vad som får göras borde utvärderas och förstärkas. EU-konventionen borde räcka som grundval här.

Så snälla regeringen - Gör inte detta till en prestigefråga nu. Vinsten att låta bli skulle bli väldigt stor för alliansen. Många gamla moderater och alliansare finns det som tappat förtroendet för partierna just på grund av dessa integritetsfrågor. De skulle komma tillbaka. De yngre som av samma skäl lämnat för Piratpartiet skulle också komma åter.


Andra som bloggar:

Strävan efter frihet och en Digital Agenda för Sverige - Farmor Gun
Rösta nej till datalagringsdirektivet - Scriptorium
No more flip-flop - Mattias L
Nej till datalagring - Tankar hos en gråsäl
Är det en potentiellt farlig individ ... som skriver detta inlägg - Mört
Dyrare införa datalagring än att betala böter - SVT Maria Ferm och Jens Holm
Datalagringsdirektivet har redan havererat - Christian Engström
Stoppa datalagringsdirektivet - Anders S Lindbäck
Sökes: ett land som respekterar oss - Motpol
Datalagringsdirektivet är ett jävla skit - Attila
Stoppa datalagringsdirektivet - Journalisten
HAX om Måsen - den fritt flygande som gjorde mig till moderat.


(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om personlig integritet, politik, datalagringsdirektivet, val2014, moderaterna, regeringen, alliansen

Politiken och visionerna...

Blev uppringd av en journalist idag. Han frågade om moderaterna saknar visioner och blivit ett mer förvaltande parti, det sägs så. Det tycker inte jag alls, men däremot så är det viktigt att inse att man måste förvalta när man är i ansvarig ställning. Allt annat vore just oansvarigt. Det innebär inte att de inte finns visioner. Det är bara olika verkligheter man måste förhålla sig till.

Uppdatering: Fick just veta att visionsarbete pågår för fullt i moderaterna och alla får vara med.
Kolla här


Jag fick också frågan om det fanns missnöje inom moderaterna. Mitt svar på den frågan är att det vore väl onaturligt om alla var helt överens om allting. Så är det aldrig. Grupptrycket är starkt oavsett vilken grupp du befinner dig i. Alla har sitt val att följa med eller stanna upp eller gå någon annanstans. Man gör alltid övervägningar. Vissa flyter med, andra stannar upp och en tredje tar fram plakaten. Några anser det som bråk för att man har olika åsikter och vill att allt ska flyta utan protester. Det är en onaturlig inställning till politik som i sin bästa form är just att man i debatt mäter och framför olika åsikter.

Jag stannar kvar i moderaterna för att jag tycker att min grundvärdering finns där och ibland är man med, för det mesta faktiskt, ibland är man emot och det senare gäller i synnerhet den i mitt tycke bristande logiken vad gäller frihet och internet. Får inte ihop det.

På frågan vad jag har för roll i moderaterna så fick jag tänka efter. Förvisso är jag förtroendevald i Österåkers kommun. Min moderata plattform är nog den jag har här på bloggen MinaModerataKarameller trots allt. Den ger den självständighet jag vill ha för att förhålla mig till samhällsfrågor.

Jag stimmar på och ger ris och ros...

Jo just det - jag fick en fråga till. Vad tycks om sänkt skatt. Finemang. Vi har världens högsta skattetryck, det är inte brist å pengar vad det verkar.

Det olycksaliga datalagringsdirektivet...

Ganska ofta känner jag mig som en muffare. En del kanske tycker att det beror på att jag inte har mognat till ordentligt mina 50+ till trots. Själv kallar jag det att vara modern och medveten om den tidsanda vi har runt omkring oss.

Datalagringsdirektivet är på gång nu igen och tydligen tänker man sig i Riksdagen klubba igenom det. Moderata Ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe tar till orda idag och uppmanar alla "sunda, borgerliga riksdagsledamöter som än tror på privatlivets helgd: rösta nej på onsdag och låt EU få känna av sitt misslyckande". (SvD)

Å ena sidan talar politiken om det fria internet och hur viktigt det är för demokratin och möjligheten att fritt yttra sig och att det är en av de viktigaste demokratifrämjande redskap vi har idag. Det stämmer inte med den andra sidan där man (EU) vill ha kontroll över all vår kommunikaation och dessutom lagra den. Bara för att kunna sätta dit någon om det skulle visa sig vara nödvändigt. Sätt det verktyget i Khadaffis händer och han skulle jubla. Då kunde han prickskjuta sina dissidenter direkt. Vilken tanke - den är inte alls osannolik.

Det finns kritik mot direktivet i flera andra länder och vare sig Irland, Österrike eller Grekland har infört direktivet och i andra länder har författningsdomstolen sagt nej. Varför ska vi i Sverige vara så flata? För att vi hotas med böter? Dumheter. Att genomföra direktivet kommer också att kosta massor med pengar för att itne tala om kostnaden i trovärdigheten för demokratins bevarande. Vi måste hålla på det här. Europakonventionens artikel 8 säger

Rätt till skydd för privat- och familjeliv



1. Var och en har rätt till privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Detta borde respekteras även av EU kan man tycka. Är det nödvändigt för rikets säkerhet att lagra allas vår korrespondens på korsen och tvärsen? Knappast. De flesta av oss har inget att dölja säger någon. Nej just det, låt oss därför få ha vårt privata ifred. Det är inte lagringen som är väsentlig, det är kunskapen om sökning efter information, hederligt polisarbete som är det viktiga. Databaser med möjlighet till sökningar på härsen och tvärsen kan synas praktiskt och nog finns det säkert mycket goda utredare hos polisen men även där spelar den så kallade mänskliga faktorn sina spratt och det kan bli rejält fel.

Maria Abrahamsson som tidigare varit helt emot allt vad integritetskränkning heter skriver på sin blogg att hon nu tänker rösta ja till det hela. Allt annat är populism säger hon. Man måste/bör ställa upp som medlem i EU. Där håller jag inte med riktigt. Det finns andra länder, se ovan som inte bara hänger på allt som komemr i deras väg. Jag vet att regeringen har hållit emot detta längre än vad som krävts, jag tycker att man ska fortsätta med det.

Men å andra sidan så blir det så tydligt här vilket pris man får betala för att ingå i en grupp. Dynamiken är kraftfull och var och en måste väga för och emot och dra konsekvenser av sitt handlande. Jag tänker inte döma Maria och kalla henne ryggradslös för det handlar inte om det nu och det är hon inte. Ibland tar dock sammanhangen över den enskilde. Det finns fler bottnar här. Man kan förvisso jobba för att ändra på dåliga beslut menar Maria A. Gott så, men det bästa är väl ändå om de aldrig blir tagna överhuvudtaget. På många sätt är jag glad över att jag inte behöver inlemma mig i grupptrycket, vilket hade varit nödvändigt om jag lyckats med min kandidatur och kommit in i riksdagen. Oavsett vad man tycker om den saken så är det så.

Det är möjligt att jag som motvalls och stimmig i dessa frågor och får se mig omsprungen av andra politiskt aktiva, men det får det vara värt. Någonstans finns en ideologisk kompass här. Integriteten har alltid varit viktig för moderaterna och för mig, det borde fortsätta vara så. IMHO. (in my humble opinion)

Det är inte rätt att urskiljningslöst använda teknik bara för att det går...



Sverige borde bordlägga datalagringsdirektivet - Christian Engström och Camilla Lindberg

(intressant)

Bloggar: Lakes Lakonismer  Tokmoderaten  HAX Oscar Fredriksson

Sörmlands Nyheter
Läs även andra bloggares åsikter om politik, personlig integritet, moderaterna, datalagringsdirektivet, EU, IT, demokrati

Uppdaterat CV

Man slutar aldrig att lära sig nytt. Mitt lärande pågår ständigt. Det senaste är att jag efter idag har klarat av Styrelseakademins kurs för styrelseledamöter i kommunalt ägda bolag. Mycket bra. Efter detta blir det certifiering. Kursledare är Christer Ridström och han inspirerar med sitt kunnande.  Inte en långsam stund på den kursen. Alla som ska sitta i styrelser borde gå.

För kul skull så lade jag också in i mitt CV ett gulligt omdöme om min ledarstil som jag fick av mina medarbetare för några år sedan. Bra att få veta vad de man arbetar med tycker. Jag blev glad när jag fick det.

Under sin tid som Rektor för Posthögskolan vill vi ge Mary följande vitsord:


Mary är en chef som bryr sig, har klara och tydliga mål. Ser till att alla är delaktiga och tar gemensamt ansvar. Hon är engagerad och det smittar av sig. Hon har också mycket humor och är utomordentligt kreativ.

Mary har oerhört bra ledaregenskaper. Hon är inte rädd för att delegera utan litar på att var och en i en grupp sköter sina egna projekt utan att hon behöver detaljgranska allt hela tiden. Det betyder att människor i hennes omgivning kan växa med sin uppgift och känna sig självgående och stärkta.

Mary är också duktig på att kommunicera, föra ut budskap och skapa relationer. Hon kan också jobba med detaljer utan att tappa helhetsperspektivet. Bra chefer bryr sig om och skapar relationer till medarbetarna. Trivs man på jobbet, blir sedd och hörd och känner att man behövs, mår man bättre både psykiskt och fysiskt.

Mary är prestigelös och medger att hon som chef inte kan allt och menar att hennes eget sätt att se på en fråga inte måste vara avgörande, även om hon är bra på att argumentera för sin sak.

Hon har en rak framtoning och gillar att höra andras åsikter och man behöver inte vara rädd för att komma med kritik.

Mary skapar ett harmoniskt och effektivt arbetslag och känns mer som en arbetskamrat än som en chef.

Eva Z och Ann-Katrin DiM


Hela mitt CV finns här


Uppdatering: Vad lustigt att jag lade upp detta just i morse. Hade då ingen aning om att både Anybody´s Place och Roland Poirier Martinsson skulle skriva just om politiker, meriter och eventuell akademisk utbildning. Jag tror att det kan vara bra att ha en sådan när man ska vara i kretsarna kring akademiker som tjänstemän oftast är. I synnerhet om man kritiskt ska kunna granska deras arbeten. Nu är jag iofs en stor anhängare av kunskaper tillförskaffade på annat sätt, utanför den formella gången. Det finns oerhört mycket kunnande hos människor och det vore förmätet att se på universitetspoäng som någon garanti för någonting egentligen. Men man får ett förhållningsätt som kan vara praktiskt i många politiska sammanhang.

Men man kan inte komma ifrån att just offentlighetssverige består av väldigt många akademiker. Så inte sitter det i vägen.

Vad gäller akademiker i ungdomsförbunden så tror jag att det ändrats från förr. I alla fall i moderaterna finner man många akademiskt välutbildade personer. Många med både en och två examina.

Laget kommer före jaget - om politiskt engagemang...

Kent Persson skriver idag en viktig krönika om det politiska engagemenaget. Det föranleder mig att haka på. Det är nämligen något som jag själv funderar mycket över. De flesta funderar kring det som sker i samhället och vi är mer eller mindre förtjusta över tingens ordning, har olika plattformar för hur det ska bli bättre. En del av oss gör något praktiskt och skaffar en partibok. Det är på gott och ont att göra det. Den goda är att man faktiskt kan påverka. Det onda är att det inte alltid är så lätt att få göra det. Då menar jag att det finns hinder i vägen. Det interna politiska spelet är inte alltid så kul.

"Svensk politik behöver fler företrädare som brinner för sina idéer och som vågar vara visionära" tycker han och jag håller med. Det kan dock vara tufft att vara visionär och ha egna idéer för det tillåts inte alltid. Kent pratar om personliga påhopp från motståndare men jag vill mena att det finns minst lika många hinder internt inom partierna också. Det går fram och tillbaka och en luttrad politiker sa till mig att man kan inte sura för att man förlorar en mandatperiod, det är bara att stå på. Han har nog rätt där.

Inom socialdemokraterna pågår det uppenbarligen vissa stridighter bakom kulisserna nu kring Juholts nominering. Alla är inte överens. Enligt Expressen blev han jen gång  blåst på en mandatperiod och var arg för det. Nu tycks han komma igen. Han anklagas för att tvingat bort Mona Sahlin och därefter ta hennes jobb. Om det är så kan man väl inte kalla det sympatiskt precis. Men sista ordet är inte sagt ännu, allt kan hända.

Kielos anser att politiken behöver lite galenskap. De kanske är så. Men framförallt behövs uthållighet och seghet och det är slags galenskap det också kanske, att aldrig ge upp för en sak. Däremot så kan det vara lättare att ge upp på grund av människor man möter i politiken. Det är många agendor som ska samsas och det fungerar inte alltid helt utan gnissel. Det finns de som gör allt för att stoppa andra att komma fram. Hindrar dem att delta och synas genom att använda exkluderingsmakt och informationsföreträde. Förr eller senare blir dock sådana personer avslöjade och sen står de där i sin ensamhet med eftertankens kranka blekhet. Det finns gränser för hur länge en omgivning ställer upp. Medan det håller på så tappar många sugen. De där ledarna som börjar prata om att laget går före jaget ska man se upp med. Ty de vill ofta själva vara jaget och så får de andra var alaget. Personligen tycker jag själv att det ska finnas utrymme för många olika jag/personligheter. Det skapar dynamik och mångfald och allt blir roligare och mer meningsfullt.

Peter Högbergs ledartips är:  "...bygger en ledare sitt lag så att man får motstånd utifrån kärleksfulla kritiker. En ledare måste tåla kritiker annars är det dags att kliva av. Laget måste vara format så att idéer bryts och testas. Att det finns ett bejakande av olikheter som för processen framåt. Att gårdagens sanningar inte behöver vara morgondagens. Allt detta har ledaren att fokusera på..."
Här brister väldigt många. De vill inte ha olikheter, de vill inte ha någon opinion, de vill helt enkelt vara ensamma på scenen eller alternativet köra hela racet själv utan inblandning av andra, utom några få utvalda. Det blir lätt groupthink av det hela. Det handlar också om att vi människor inte är så väldigt rationella som är önskvärt utan gärna ser till det överblickbara.

Det är lätt att göra sig lustig just nu över socialdemokraternas problem men det är djupare än så. I en tid när det växer upp alternativa vägar att engagera sig så blir det allt svårare för de gamla maktmodellerna att hänga ihop. De utmanas hela tiden från flera håll. Ledarrollen blir allt svårare för den som har poblem med att släppa kontrollen. Peter Wolodarski hänvisar till Ingvar Carlssons ledarskap - "politikern som får andra att växa, ta ansvar och känna sig delaktiga." och tar sedan upp Göran Perssons mer buffliga enmansshow via Mona Sahlin och alla olika skandaler som har blommat kring många socialdemokratiska ledare. Det ledde fram till nu fram till Håkan Juholt som är mer doldis än många av de andra. Ingen av de som erbjöd sina tjänster kom på tal och det kan säkert härledas till att det inte är populärt att tala om sina egna förtjänster. Man bör bli utvald. Det här liksom till. Huruvida Juholt tänker drar åt vänster eller ej återstår att se, om han nu blir vald. Allt är inte sagt innan stämman varit. Olof Ehrenkrona påminner om att det var nomineringskaos även vid valet av Göran Persson på sin tid. Det viktigaste för socialdemokraterna är kanske att reda ut vad de står för framöver- Johan Westerholm kämpar på med att försöka reda ordning i detta.

Detta är förstås inget unikt för socialdemokraterna. Man kan se sig runt i de olika partierna hur det går till. Man kan bli förvånad över hur lite det egentligen handlar om politik när en del kommer igång. Människor har som sagt olika agendor. Därför finns det finns många tappade sugar runt om. Det är synd för samhället behöver engagerade människor som Kent Persson säger. Men det finns annat att göra och alla orkar inte heller hålla på och tjafsa utan tänker. Jag kom - Jag såg - Jag gick som min kompis C brukar säga när hon fått nog.

Tro nu inte att jag fått nog av politiken för egen del... En del av oss föds med engagemanget i kroppen. Det rinner i blodet och pulsen slår - man vill lägga sig i helt enkelt. Påverka. Går det inte på det ena sättet så får man prova andra vägar. Här har partierna tidernas utmaning framöver. Att skapa vägar och plattformar för dem som av olika anledningar inte har utrymme i de traditionella hierarkierna. De skapar också engagemang som blir till fördel för helheten.

(intressant)


Andra som bloggar: Martin Moberg  Utkanten  Kulturbloggen  Peter Röda Berget  Peter L Andersson  Alexandra och så Böhlmark, Mattias L och  Tokmoderaten som fått för sig att jag är rädd för Juholt. No, no där har han misstagit sig.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhällsengagemang, socialdemokrater, moderater, partier, val2014,