Försvarsministern tar i alla fall till sig det förslag som centern kommit med idag, för att kolla om det håller juridiskt och tekniskt. Men inga löften om att bryta upp lagen ger han. Det är i alla fall en öppning. Men likförbaskat har jag svårt med den instrumentella stenhårda hållningen till att beslutet är fattat blablabla.
Det är möjligt att det är ord som behandlas och förstås olika, de har absolut olika mening och innebörd för oss. Det hela är som en teaterföreställning och själv sitter man i publiken och deltar med allt vad det innebär från att kasta ruttna tomater till att stämma in och applådera, dra efter andan, ja ni vet. Man vet inte vad som händer eftersom man inte var med och skrev manus.
Patrik Fältström har i dag gjort en ny sammanställning kring frågan om det är möjligt att veta vad som är svensk trafik. Läs den. Jag utgår ifrån att det han säger blir en del av det som försvarsministern menade att man skulle ta till sig. Han är trots allt en av de internetexperter som regeringen bruka lyssna på.
Klamberg fortsätter sin pedagogiska vandring i FRA-lagens tecken och menar att centerns förslag inte finns. Kanske att det rent av är en avledningsmanöver regisserad av regeringen?
Mårten Schoultz ser också med juridiska glasögon och ställer frågan "Många jublar: Äntligen, säger dom. Men en följdfråga: Hur blev vi så nationalistiska? Borde vi inte bry oss om även våra europeiska vänners rätt till privacy? Förbudet borde väl omfatta även dem, om de inte är terrorister eller brottslingar? Vad gör Sverige när det estniska företaget, vars kommunikation fallit inom FRA:s granskning, begär upprättelse för sin kränkning? När bulgaren som fått sin e-post läst vill ha kompensation?"
Frågetecknen är långt ifrån utdragna till utropstecken... men i alla fall kommer det fram lite konstruktiva lösningar och visas en vilja att göra något åt den här eländiga lagen. Vilken ssyfte säkert är gott, men som har dyrbara konsekvenser för vår rätt till en privat sfär. Både Tolgfors (regeringen) och SvDs ledarredaktion har synpunkter på att Thomas Bodström int ekomemr med några förslag. Det är inte rättvist. Han vill riva upp lagen och se börja om från början. Egentligen är väl det mer renhårigt än att fastna i alla detaljer? Varför var det så himla bråttom att rösta igenom frågan före sommaren?
Uppdatering: Oscar loggade in och serverade en bra sammanfattning av dagens händelser.
(SvD1)
(Sydsvenskan)
(HD)
(Intressant)
Bloggning på korsen och tvärsen som vanligt.
Emma har en intressant post med många kommentarer idag. Mikael Persson ,
Steve L , Trotten, Tokmoderaten, Dexion, Motpol, den liberala misantropen, Tomas L, Tvivlar, Marcus på Smålandsposten, Wadström , Rick , Christian , Fritänk ,
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
torsdag 21 augusti 2008
Här kan ni se på arga lappar...
(Aftonbladet)
Nu handlar det om lappar igen. Det är kul och tragiskt också ibland.
I Lund har man tagit steget för att få frid i tvättstugan. Kommunala Fastighetsbolaget installerar tvätt- och torkmaskiner i lägenheterna. De har tröttnat på allt kiv och tjafs som förekommer i tvättstugorna De flesta är säkert bekanta med den typen av bråk, ibland leder till riktiga våldsamheter.
Mikael Sellin gjorde en grej av det här och började samla på de lappar vi sätter upp lite här och där och har samlat dem på en blogg.
Kolla in här – mycket nöje…
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om arga lappar. tvättstugevåld, besserwisser, samhälle, humor
Nu handlar det om lappar igen. Det är kul och tragiskt också ibland.
I Lund har man tagit steget för att få frid i tvättstugan. Kommunala Fastighetsbolaget installerar tvätt- och torkmaskiner i lägenheterna. De har tröttnat på allt kiv och tjafs som förekommer i tvättstugorna De flesta är säkert bekanta med den typen av bråk, ibland leder till riktiga våldsamheter.
Mikael Sellin gjorde en grej av det här och började samla på de lappar vi sätter upp lite här och där och har samlat dem på en blogg.
Kolla in här – mycket nöje…
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om arga lappar. tvättstugevåld, besserwisser, samhälle, humor
Om det är tekniskt möjligt...
(Aftonbladet) (DN)
Uppdatering: Regeringens internetexpert Patrik Fältström ger här nya infallsvinklar på FRA-lagen.
Jahaja - vad sysslar centerpartiet med egentligen? Är det att lägga ut dimridåer kirng hur FRA-lagen fungerar, rent tekniskt. Eller har man en välvillig mening med det uttalande man nu går ut med? Troligen är det så. FRA ska inte få lyssna på svenskar säger man och det är en utmärkt inställning, men vad menas egentligen?
Lyssnar just på Ekot och en intervju med Staffan Danielsson som med bestämd röst menar att centern vill jobba för en ändring av FRA-lagen så att avlyssning av svenska medborgare inte ska ske. Han upprepar under intervjun. Om det är tekniskt möjligt. Om det är tekniskt möjligt. Om det är tekniskt möjligt att avskilja svensk trafik. Det är det nu inte Staffan Danielsson, om nu inte någon ny teknisk trafikfiness har sett dagens ljus under sommaren.
Vi tar om här och repeterar.Internet känner inte av nationsgränser. Internet har inte kuvert med utländska frimärken på så att man kan se om kommunikationen sker mellan svenskar eller annan. Man måste öppna meddelandet, vilket iofs kan ske maskinellt men ändå innebär att meddelanden måste kontrolleras för att man ska kunna avgöra innehållet. Ska det vara så svårt att förstå det här?
Danielsson säger vidare att det är en mycket liten del av den svenska trafiken som passerar gränserna. Det är en ren lögn. Ska svenska folket och centerpartister i synnerhet nu luras att acceptera lagen med hjälp av lögner? Omedvetet eller medvetet. Så uppfattar jag saken så här på morgonkvisten, övertyga mig gärna om att jag har fel. Det känns ändå helt otroligt. Vid det här laget vet väl de flesta att även ett internetmeddelande som skickas inom en familj mellan två våningar i ett hus ofta passerar landets gränser. Det räcker med att ha ett g-mail eller hotmailkonto som exempel.
Vad gäller hur meddelanden flödar över internet så har många internetkunniga försökt förklara det så många gånger nu under resans gång med FRA-lagen att jag börjar under om det är problem med den kognitiva förmågan hos vissa. Läs exempelvis den beskrivning av lagens tekniska funktioner som regeringens internetexpert skrev i början av sommaren.
Har jag fel i mina slutsatser nu så backar jag. Har man kommit på en revolutionerande möjlighet att särskilja trafik över internet så är det imponerande i sig. Men tillsvidare så gäller min gamla övertygelse att det inte går att särskilja trafik med mindre än att man kollar vad det är. Opassande undrar om det är en bred överenskommelse på gång. Kanske, man vet aldrig - och det skulle väl i så fall vara skönt att få lämna den här frågan nu. Mark Klamberg vädjade igår till regeringen om att nå en politikövergripande överenskommelse. Idag skriver han så här.
Skulle mitt eget parti komma med någon bra öppen lösning som visade att man tagit till sig av den fakta som kommit fram kring FRA-lagen skulle jag bli stolt som en tupp, om man nu som kvinna kan vara det. Glad i alla fall då. Men som sagt så många gånger, den här lagen bör rivas upp och göras om.
Uppdatering: Försvarsminister Tolgfors talar i Riksdagen idag;
” På torsdag svarar försvarsminister Sten Tolgfors (m) på en interpellation om den så kallade FRA-lagen. Patrik Björck (s) konstaterar att riksdagen klubbade den nya lagen om signalspaning med minsta möjliga majoritet. Han menar att regeringen har misskött frågan och att skadan behöver repareras. Tänker försvarsministern ta initiativ till att riva upp den nya lagen och tillsätta en bred parlamentarisk utredning? undrar Björck.”
Fascinerande är dock att man skriver den så kallade FRA-lagen! Tidigare i år sa man den så kallade Bloggosfären! Kanske att detta är en vink om hur stort gapet mellan att förstå ny teknik och inte göra det är? Lite oroväckande.
Bloggar: Salubrin, HAX, Magnus Andersson, ProjektPåRiktigt, Ankersjö , Maria Ferm, Stefan Tornberg, Kanalen, Törnebohms, Sånger från nedre botten, Erik Hultin är positiv, Jinge är skapligt negativ
(SvD)
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, FRA-lagen, centern, centerpartiet, regeringen, moderaterna, avlyssning, internet, samhälle
Uppdatering: Regeringens internetexpert Patrik Fältström ger här nya infallsvinklar på FRA-lagen.
Jahaja - vad sysslar centerpartiet med egentligen? Är det att lägga ut dimridåer kirng hur FRA-lagen fungerar, rent tekniskt. Eller har man en välvillig mening med det uttalande man nu går ut med? Troligen är det så. FRA ska inte få lyssna på svenskar säger man och det är en utmärkt inställning, men vad menas egentligen?
Lyssnar just på Ekot och en intervju med Staffan Danielsson som med bestämd röst menar att centern vill jobba för en ändring av FRA-lagen så att avlyssning av svenska medborgare inte ska ske. Han upprepar under intervjun. Om det är tekniskt möjligt. Om det är tekniskt möjligt. Om det är tekniskt möjligt att avskilja svensk trafik. Det är det nu inte Staffan Danielsson, om nu inte någon ny teknisk trafikfiness har sett dagens ljus under sommaren.
Vi tar om här och repeterar.Internet känner inte av nationsgränser. Internet har inte kuvert med utländska frimärken på så att man kan se om kommunikationen sker mellan svenskar eller annan. Man måste öppna meddelandet, vilket iofs kan ske maskinellt men ändå innebär att meddelanden måste kontrolleras för att man ska kunna avgöra innehållet. Ska det vara så svårt att förstå det här?
Danielsson säger vidare att det är en mycket liten del av den svenska trafiken som passerar gränserna. Det är en ren lögn. Ska svenska folket och centerpartister i synnerhet nu luras att acceptera lagen med hjälp av lögner? Omedvetet eller medvetet. Så uppfattar jag saken så här på morgonkvisten, övertyga mig gärna om att jag har fel. Det känns ändå helt otroligt. Vid det här laget vet väl de flesta att även ett internetmeddelande som skickas inom en familj mellan två våningar i ett hus ofta passerar landets gränser. Det räcker med att ha ett g-mail eller hotmailkonto som exempel.
Vad gäller hur meddelanden flödar över internet så har många internetkunniga försökt förklara det så många gånger nu under resans gång med FRA-lagen att jag börjar under om det är problem med den kognitiva förmågan hos vissa. Läs exempelvis den beskrivning av lagens tekniska funktioner som regeringens internetexpert skrev i början av sommaren.
Har jag fel i mina slutsatser nu så backar jag. Har man kommit på en revolutionerande möjlighet att särskilja trafik över internet så är det imponerande i sig. Men tillsvidare så gäller min gamla övertygelse att det inte går att särskilja trafik med mindre än att man kollar vad det är. Opassande undrar om det är en bred överenskommelse på gång. Kanske, man vet aldrig - och det skulle väl i så fall vara skönt att få lämna den här frågan nu. Mark Klamberg vädjade igår till regeringen om att nå en politikövergripande överenskommelse. Idag skriver han så här.
Skulle mitt eget parti komma med någon bra öppen lösning som visade att man tagit till sig av den fakta som kommit fram kring FRA-lagen skulle jag bli stolt som en tupp, om man nu som kvinna kan vara det. Glad i alla fall då. Men som sagt så många gånger, den här lagen bör rivas upp och göras om.
Uppdatering: Försvarsminister Tolgfors talar i Riksdagen idag;
” På torsdag svarar försvarsminister Sten Tolgfors (m) på en interpellation om den så kallade FRA-lagen. Patrik Björck (s) konstaterar att riksdagen klubbade den nya lagen om signalspaning med minsta möjliga majoritet. Han menar att regeringen har misskött frågan och att skadan behöver repareras. Tänker försvarsministern ta initiativ till att riva upp den nya lagen och tillsätta en bred parlamentarisk utredning? undrar Björck.”
Fascinerande är dock att man skriver den så kallade FRA-lagen! Tidigare i år sa man den så kallade Bloggosfären! Kanske att detta är en vink om hur stort gapet mellan att förstå ny teknik och inte göra det är? Lite oroväckande.
Bloggar: Salubrin, HAX, Magnus Andersson, ProjektPåRiktigt, Ankersjö , Maria Ferm, Stefan Tornberg, Kanalen, Törnebohms, Sånger från nedre botten, Erik Hultin är positiv, Jinge är skapligt negativ
(SvD)
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, FRA-lagen, centern, centerpartiet, regeringen, moderaterna, avlyssning, internet, samhälle
onsdag 20 augusti 2008
FRA och folkets rädsla...
Naturligtvis har det blivit partipolitik av FRA-lagen. Vilken politiker skulle missa en sådan chans? Men just den här lagen har många ansvar för så det viktigaste vore väl att göra gemensam sak av den och helt enkelt riva upp den och börja från början. Det finns så många frågetecken som behöver rätas ut och det hjälper inte med tillägg till lagen. En lag som griper in i människors integritet på det sätt som FRA-lagen gör skapar ingen tillit till lagstiftaren och det är beklagligt.
Thomas Bodström skriver idag på DN debatt och ger den syn på lagen jag själv har. Signalspaning behövs men den måste regleras väldigt hårt vad avser intrång i integriteten. I sin nuvarande form är lagen oacceptabel ur integritetssynpunkt och dessutom har inga vettiga argument uttalats för att det skulle vara värt att kränka oskyldigas privata sfär. Det har varit synnerligen lösryckta tyckanden.
Att svänga när vägen gör det…
Bodström har blivit anklagad för att dra politiska vinster på det här och det är möjligt att det är så, men det han säger är trots allt väldigt klokt. Jag väljer därför att ta honom på orden. Kalla mig gärna naiv, men någon slags inriktning måste man ändå ha. Försvarsminister Tolgfors har tidigare vid något tillfälle nämnt att han ärvt lagen från förra regeringen och Thomas Bodström menar att det är en tjänstemannaprodukt! Då så är det väl bara att riva upp den och göra om? Regeringen har tidigare ändrat på idéer när det visat sig att vägen svängt där kartan varit rak. Anders Borg gör det idag när det gäller ränteavdrag. Sånt imponerar på mig.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har vid något tidigt tillfälle sagt att det handlar om regeringsduglighet och att syftet med lagen inte är att inkräkta på medborgarnas privatliv. Men konsekvenserna av lagen beskrivs tydligt av de som har koll såväl på tekniken som på juridiken som av beteendevetare som jag själv. Lagen innebär en kränkning av vårt privatliv det tillstår numera även förespråkarna men de anser att det är en avvägning till lagens fördel. Märkligt.
Motståndare förringas
Nu viftas kritiken mot FRA-lagen bort av förespråkarna: Man säger att den är osaklig och driven av yngre vänstersympatisörer eller värre av personer med asymmetrisk syn på politik. Det är en felaktig slutsats. Önskvärt vore att människor tänker efter och inte låter andra göra det åt sig. Inte bara i det här avseendet då utan rent allmänt. FRA-lagen har blivit ett troll... Ingen vet vad som egentligen gäller. Varför är vi uppdelade i två (eller fler) lag? Det handlar om oss alla. Det Bodström framför i sin artikel i DN borde väl vara fullständigt självklart oavsett vilken politisk linje man driver för övrigt? Den personliga integriteten måste skyddas i en demokrati och det är inte helt självklart att lyssna på vem som helst på de sätt som lagen ger möjligheter till. Man kan tycka det utan att lägga in skumma avsikter och baktankar i det Thomas Bodström säger. "Den massiva kritik som regeringen Reinfeldt och Sten Tolgfors fått är befogad. Deras enda svar på kritiken, som innebär att ingen förstått och att alla överdriver, håller inte. Det rimliga nu är att ta ett ordenligt grepp och börja om från början med en parlamentarisk utredning. " Bodström i DN)
Det saknas en trovärdig tråd
Visst kan man tycka och tro att socialdemokraterna ljuger, hycklar och hittar på här men det verkar alla andra också göra i så fall. Det finns ingen röd tråd kring den här lagen precis. Man vet inte vem av företrädarna man ska tro på och framför allt inte lita till, ty alla tycks ha olika diskurser och tala om olika saker i olika sammanhang. En sak finns dock gemensamt och att det är att vi som är emot lagen är överens - vi vill inte ha den. Aldrig tidigare har väl en lag skurits isär och analyserats som denna på korsen och tvärsen och ur så många vinklar. Ingen utom regeringen och en och annan trogen på den kanten önskar den här lagen och ändå så ska den drivas igenom till varje pris. För mig är regeringsduglighet att också kunna backa - det gör man trots allt i vissa andra sammanhang. Varför inte i detta? Det är en fråga som ständigt finns i huvudet på många nu.
Mark Klamberg har på senaste tiden varit mycket flitig i sitt dissekerande av lagen och menar att den inte håller. Precis som jag så vill han att lagen rivs upp oavsett hur de politiska poängerna fördelas. Detta är mer en fråga för folket än för partierna. Så det spelar ingen roll huruvida det ena eller det andra laget får poäng. Lagen är inte bra. Det är bara att konstatera.
FRA-lagen och Kant
Lena Halldenius, som också hon är akademiker med vana att analysera sin omgivning, gör i SvD en intressant betraktelse kring FRA-lagen och Kant med slutklämmen "Det är bevekelsegrunden för protesten som gör den till en politisk handling: Vi är medborgare, inte skräckslagna får. "
Kan man hoppas att politiker som läser hennes artikel kan tänka sig att göra en ansats här att försöka förstå. Mårten Schultz har kommenterat hennes artikel, liksom Charlotte. Läs också Rhodins tankar kring personlig integritet som en frukostflinga. Även Fritänk funderar.
Det är just det här med att skapa rädsla hos folket som är lite extra obehagligt när Ryssland agerar som de gör just nu. Om FRA med rädsla som grund skriver Farmor Gun och hänvisar även hon till Halldenius.
Focault och rädslan och makt
Foucaults behandlar i sin bok Övervakning och straff ”själen som kroppens fängelse”. Makt som utövas mot människor kan förstås genom att man studerar ”straff för begånget brott”. Det har utvecklats över tiden från att straffet tidigare riktades mot kroppslig bestraffning av någon som härskade eller av någon samhällelig institution som hade maktövertaget till att idag utöva på mer förfinat/annorlunda sätt. Han menade att människor inte gillar att utsätta sig för sådant som gör ont och därmed i fruktan för detta skulle avstå från att göra sådant som bestraffades med exempelvis spöstraff.
Under upplysningstiden förändras tanken på att straffa kroppen och man koncentrerar sig mer på att försöka vinna kontroll över själen”. Hugg och slag var inte längre aktuellt, eftersom man nu ville få människan att tänka själv och genom nya behandlingsmetoder inom bl a psykiatrin skulle människor ges möjlighet att kontrollera sig själva. Straffen mildrades om man ser det ur kroppslig vinkel. Focault menar att inriktningen på hur människor känner, tänker och vill kan vara nog så hårt och svårt och ver egentligen inte precis någon mildare kontroll eller utövning av makt över människan. Det kan till och med vara tvärtom - att det är än värre att ta kontroll över människans inre tankar och känslor.
Det är inte alltid en medveten makt som utövas utan snarare genom en slags struktur av vetande och kunskap i samhället. Vi vill ha det på ett visst sätt och så försöker vi forma det så. Så makten är inte i sig något som utövas av ett subjekt utan mer indirekt. Focault studerade flera olika fält och kom fram till att vetenskaperna inte styrs av bara sanningssökande utan lika mycket av intresset av och önskan om makt. ”Foucaults revolutionerande idé är att maktsyftena bärs av kunskapsstrukturerna själva, … vävs in i dem när de utvecklas av människor med sina speciella syften och intressen” (Gustavsson, sid 19). Av det kan man dra slutsatsen att makten bara finns i form av den kunskap och ordning som råder, det är diskursen, själva sammanhanget som styr vad som gäller och därmed finns. I diskursen finns inbyggt lagar, ordningar, sätt att se på exempelvis sexualitet osv. På så sätt flyttar makten in i våra själar istället för att finnas utanpå när man får stryk av piskan eller liknande. Undra på att det nu blivit oro i leden när så många kunniga personer inom olika områden höjt sina röster i FRA-lagsfrågan, eller hur?
Foucault myntade också begreppet governmentality där han menar att staten också styr http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=817955medborgarna genom lagar och förordningar för att tillgodose sina intressen. (Källa: Gustavsson, A, (2005), Delaktighet, identitet och makt – konstruktion av normalitet, genus och etnicitet, En introduktion, Pedagogiska Institutionen Stockholms Universitet nr.1 )
Konspiration
Lars-Erick om Rothkopfs bok ”Superclass” i vilken världens maktelit kartlagts med nätverk och allt. Han skriver ” Boken, jag har inte läst den bara ett antal rec och andra texter om den på internet, tycks mena att det inte förekommer någon konspiration (och jag är smått allergisk mot konspirationsteorier), men däremot ett slags ”kulturell” inavel beroende på intressegemenskap och ett umgänge (även socialt) i stort sett bara med andra människor med mycket pengar eller makt, på ett eller annat sätt. En grupp människor där alla tycker ungefär detsamma och där pengar och makt är viktigare än demokrati i egentlig mening.
Själv funderar jag groupthinktermer – man låser sig i sina positioner trots att man har kunskap om att det kanske inte är det bästa alternativet. Men teorier om konspirationer uppstår när man inte får tydliga svar på en fråga. FRA-frågan är en sådan fråga. Vore jag själv regering så vore svaret enkelt. Då revs lagen upp och gjordes om. Underrättelsetjänst har pågått i alla tider så om vi väntar några månader till och får ihop en bra lag kan inte spela någon roll.
Andra som bloggar på längden och bredden är: Folkpartiet i Nacka, Kanalen om prestige, Jakob H, Intensifier, Conjoiner, Kanalen, Ankersjö, Gabrielles blogg, Christian , Wendel,
(intressant)
(DN)
Thomas Bodström skriver idag på DN debatt och ger den syn på lagen jag själv har. Signalspaning behövs men den måste regleras väldigt hårt vad avser intrång i integriteten. I sin nuvarande form är lagen oacceptabel ur integritetssynpunkt och dessutom har inga vettiga argument uttalats för att det skulle vara värt att kränka oskyldigas privata sfär. Det har varit synnerligen lösryckta tyckanden.
Att svänga när vägen gör det…
Bodström har blivit anklagad för att dra politiska vinster på det här och det är möjligt att det är så, men det han säger är trots allt väldigt klokt. Jag väljer därför att ta honom på orden. Kalla mig gärna naiv, men någon slags inriktning måste man ändå ha. Försvarsminister Tolgfors har tidigare vid något tillfälle nämnt att han ärvt lagen från förra regeringen och Thomas Bodström menar att det är en tjänstemannaprodukt! Då så är det väl bara att riva upp den och göra om? Regeringen har tidigare ändrat på idéer när det visat sig att vägen svängt där kartan varit rak. Anders Borg gör det idag när det gäller ränteavdrag. Sånt imponerar på mig.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har vid något tidigt tillfälle sagt att det handlar om regeringsduglighet och att syftet med lagen inte är att inkräkta på medborgarnas privatliv. Men konsekvenserna av lagen beskrivs tydligt av de som har koll såväl på tekniken som på juridiken som av beteendevetare som jag själv. Lagen innebär en kränkning av vårt privatliv det tillstår numera även förespråkarna men de anser att det är en avvägning till lagens fördel. Märkligt.
Motståndare förringas
Nu viftas kritiken mot FRA-lagen bort av förespråkarna: Man säger att den är osaklig och driven av yngre vänstersympatisörer eller värre av personer med asymmetrisk syn på politik. Det är en felaktig slutsats. Önskvärt vore att människor tänker efter och inte låter andra göra det åt sig. Inte bara i det här avseendet då utan rent allmänt. FRA-lagen har blivit ett troll... Ingen vet vad som egentligen gäller. Varför är vi uppdelade i två (eller fler) lag? Det handlar om oss alla. Det Bodström framför i sin artikel i DN borde väl vara fullständigt självklart oavsett vilken politisk linje man driver för övrigt? Den personliga integriteten måste skyddas i en demokrati och det är inte helt självklart att lyssna på vem som helst på de sätt som lagen ger möjligheter till. Man kan tycka det utan att lägga in skumma avsikter och baktankar i det Thomas Bodström säger. "Den massiva kritik som regeringen Reinfeldt och Sten Tolgfors fått är befogad. Deras enda svar på kritiken, som innebär att ingen förstått och att alla överdriver, håller inte. Det rimliga nu är att ta ett ordenligt grepp och börja om från början med en parlamentarisk utredning. " Bodström i DN)
Det saknas en trovärdig tråd
Visst kan man tycka och tro att socialdemokraterna ljuger, hycklar och hittar på här men det verkar alla andra också göra i så fall. Det finns ingen röd tråd kring den här lagen precis. Man vet inte vem av företrädarna man ska tro på och framför allt inte lita till, ty alla tycks ha olika diskurser och tala om olika saker i olika sammanhang. En sak finns dock gemensamt och att det är att vi som är emot lagen är överens - vi vill inte ha den. Aldrig tidigare har väl en lag skurits isär och analyserats som denna på korsen och tvärsen och ur så många vinklar. Ingen utom regeringen och en och annan trogen på den kanten önskar den här lagen och ändå så ska den drivas igenom till varje pris. För mig är regeringsduglighet att också kunna backa - det gör man trots allt i vissa andra sammanhang. Varför inte i detta? Det är en fråga som ständigt finns i huvudet på många nu.
Mark Klamberg har på senaste tiden varit mycket flitig i sitt dissekerande av lagen och menar att den inte håller. Precis som jag så vill han att lagen rivs upp oavsett hur de politiska poängerna fördelas. Detta är mer en fråga för folket än för partierna. Så det spelar ingen roll huruvida det ena eller det andra laget får poäng. Lagen är inte bra. Det är bara att konstatera.
FRA-lagen och Kant
Lena Halldenius, som också hon är akademiker med vana att analysera sin omgivning, gör i SvD en intressant betraktelse kring FRA-lagen och Kant med slutklämmen "Det är bevekelsegrunden för protesten som gör den till en politisk handling: Vi är medborgare, inte skräckslagna får. "
Kan man hoppas att politiker som läser hennes artikel kan tänka sig att göra en ansats här att försöka förstå. Mårten Schultz har kommenterat hennes artikel, liksom Charlotte. Läs också Rhodins tankar kring personlig integritet som en frukostflinga. Även Fritänk funderar.
Det är just det här med att skapa rädsla hos folket som är lite extra obehagligt när Ryssland agerar som de gör just nu. Om FRA med rädsla som grund skriver Farmor Gun och hänvisar även hon till Halldenius.
Focault och rädslan och makt
Foucaults behandlar i sin bok Övervakning och straff ”själen som kroppens fängelse”. Makt som utövas mot människor kan förstås genom att man studerar ”straff för begånget brott”. Det har utvecklats över tiden från att straffet tidigare riktades mot kroppslig bestraffning av någon som härskade eller av någon samhällelig institution som hade maktövertaget till att idag utöva på mer förfinat/annorlunda sätt. Han menade att människor inte gillar att utsätta sig för sådant som gör ont och därmed i fruktan för detta skulle avstå från att göra sådant som bestraffades med exempelvis spöstraff.
Under upplysningstiden förändras tanken på att straffa kroppen och man koncentrerar sig mer på att försöka vinna kontroll över själen”. Hugg och slag var inte längre aktuellt, eftersom man nu ville få människan att tänka själv och genom nya behandlingsmetoder inom bl a psykiatrin skulle människor ges möjlighet att kontrollera sig själva. Straffen mildrades om man ser det ur kroppslig vinkel. Focault menar att inriktningen på hur människor känner, tänker och vill kan vara nog så hårt och svårt och ver egentligen inte precis någon mildare kontroll eller utövning av makt över människan. Det kan till och med vara tvärtom - att det är än värre att ta kontroll över människans inre tankar och känslor.
Det är inte alltid en medveten makt som utövas utan snarare genom en slags struktur av vetande och kunskap i samhället. Vi vill ha det på ett visst sätt och så försöker vi forma det så. Så makten är inte i sig något som utövas av ett subjekt utan mer indirekt. Focault studerade flera olika fält och kom fram till att vetenskaperna inte styrs av bara sanningssökande utan lika mycket av intresset av och önskan om makt. ”Foucaults revolutionerande idé är att maktsyftena bärs av kunskapsstrukturerna själva, … vävs in i dem när de utvecklas av människor med sina speciella syften och intressen” (Gustavsson, sid 19). Av det kan man dra slutsatsen att makten bara finns i form av den kunskap och ordning som råder, det är diskursen, själva sammanhanget som styr vad som gäller och därmed finns. I diskursen finns inbyggt lagar, ordningar, sätt att se på exempelvis sexualitet osv. På så sätt flyttar makten in i våra själar istället för att finnas utanpå när man får stryk av piskan eller liknande. Undra på att det nu blivit oro i leden när så många kunniga personer inom olika områden höjt sina röster i FRA-lagsfrågan, eller hur?
Foucault myntade också begreppet governmentality där han menar att staten också styr http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=817955medborgarna genom lagar och förordningar för att tillgodose sina intressen. (Källa: Gustavsson, A, (2005), Delaktighet, identitet och makt – konstruktion av normalitet, genus och etnicitet, En introduktion, Pedagogiska Institutionen Stockholms Universitet nr.1 )
Konspiration
Lars-Erick om Rothkopfs bok ”Superclass” i vilken världens maktelit kartlagts med nätverk och allt. Han skriver ” Boken, jag har inte läst den bara ett antal rec och andra texter om den på internet, tycks mena att det inte förekommer någon konspiration (och jag är smått allergisk mot konspirationsteorier), men däremot ett slags ”kulturell” inavel beroende på intressegemenskap och ett umgänge (även socialt) i stort sett bara med andra människor med mycket pengar eller makt, på ett eller annat sätt. En grupp människor där alla tycker ungefär detsamma och där pengar och makt är viktigare än demokrati i egentlig mening.
Själv funderar jag groupthinktermer – man låser sig i sina positioner trots att man har kunskap om att det kanske inte är det bästa alternativet. Men teorier om konspirationer uppstår när man inte får tydliga svar på en fråga. FRA-frågan är en sådan fråga. Vore jag själv regering så vore svaret enkelt. Då revs lagen upp och gjordes om. Underrättelsetjänst har pågått i alla tider så om vi väntar några månader till och får ihop en bra lag kan inte spela någon roll.
Andra som bloggar på längden och bredden är: Folkpartiet i Nacka, Kanalen om prestige, Jakob H, Intensifier, Conjoiner, Kanalen, Ankersjö, Gabrielles blogg, Christian , Wendel,
(intressant)
(DN)
tisdag 19 augusti 2008
Det är för instrumentellt med FRA - in med kärlek säger Mymlan...
Ja det kan verkligen ligga nå´t i den saken. Som tur är så har vi människor många strängar på vår lyra och kan hantera flera. Jag brukar inte gilla att vara alltför privat, men lite grann får det bli nu. Bort från FRA och in i kärlekstonerna... För en stund i alla fall.
Min man satt för många år sedan i Jensens hörna på Hogia och lyssnade på Anne Dorte Michelsen - jag blev fullständigt fast, för båda faktiskt. Han var gullig och spelade in ett par kassettband (ja, det var så det fungerade på den tiden) till mig så att jag kunde lyssna när jag körde mellan Stockholm och Stenungssund. Jag lyssnade så mycket att mina barn hotade med att förstöra banden. Så småningom så gifte vi oss och det känns allt som det ska förbli så. Lyssnar på Anne Dorte M gör jag än i dag. Lite mörkt i rummet, lite levande ljus kanske... mmm
Nästa låt är också kärlek fast på ett annat sätt - den till barnen. De första månaderna i år höll jag på att förlora båda mina vuxna barn i hemska helt oväntade sjukdomar. De har förstås präglat mig ganska hårt det här året som ni förstår. Just nu ser det ljust ut på den fronten och det går att pusta ut igen. Annes sång fick åter igen betydelse.
Lyssna mer på Anne Dorte här
Mymlan sa: Vem som helst får såklart haka på den här utmaningen, men särskilt nyfiken är jag på vilka låtar och historier Kajen, Deepedition, Henrik Alexandersson, Josh, Drottningen, Ulrika, Stationsvakt , Mats, Mary, och SANDRA har att bjuda på.
Jag lägger till några också: Blogge, Kulturbloggen.com, opassande, Anna Troberg, Janne K, Rick Falkvinge, Monica , Farmor Gun, Per H, Teflonminne, Polymeriska tankar och så förstås de nyförlovade Djävulskattungen och Klokbok.
Läs även andra bloggares åsikter om fyll bloggosfären med kärlek, kärlek, fra, musikutmaning
Min man satt för många år sedan i Jensens hörna på Hogia och lyssnade på Anne Dorte Michelsen - jag blev fullständigt fast, för båda faktiskt. Han var gullig och spelade in ett par kassettband (ja, det var så det fungerade på den tiden) till mig så att jag kunde lyssna när jag körde mellan Stockholm och Stenungssund. Jag lyssnade så mycket att mina barn hotade med att förstöra banden. Så småningom så gifte vi oss och det känns allt som det ska förbli så. Lyssnar på Anne Dorte M gör jag än i dag. Lite mörkt i rummet, lite levande ljus kanske... mmm
Nästa låt är också kärlek fast på ett annat sätt - den till barnen. De första månaderna i år höll jag på att förlora båda mina vuxna barn i hemska helt oväntade sjukdomar. De har förstås präglat mig ganska hårt det här året som ni förstår. Just nu ser det ljust ut på den fronten och det går att pusta ut igen. Annes sång fick åter igen betydelse.
Lyssna mer på Anne Dorte här
Mymlan sa: Vem som helst får såklart haka på den här utmaningen, men särskilt nyfiken är jag på vilka låtar och historier Kajen, Deepedition, Henrik Alexandersson, Josh, Drottningen, Ulrika, Stationsvakt , Mats, Mary, och SANDRA har att bjuda på.
Jag lägger till några också: Blogge, Kulturbloggen.com, opassande, Anna Troberg, Janne K, Rick Falkvinge, Monica , Farmor Gun, Per H, Teflonminne, Polymeriska tankar och så förstås de nyförlovade Djävulskattungen och Klokbok.
Läs även andra bloggares åsikter om fyll bloggosfären med kärlek, kärlek, fra, musikutmaning
Hur är det med läsförståelsen brukar min man säga...
Han brukar säga det när jag ger honom manualerna till de nya snygga elektronikprylarna som jag gillar att köpa. Man kan säga att jag lämnar in manualen och prylen till honom så brukar det komma tillbaka i körbart skick. Det kan bli lite pinsamt när någon frågar hur det och det fungerar eftersom jag egentligen bara behärskar det ytliga.
Det är mest för, ska vi säga skönhets skull jag nu köpt mig en ny vacker mobiltelefon . Jag vågar tillstå det här utan att skämmas ty jag har uppnått den ålder där jag har insett att all kunskap som finns inte utgår från mig, man är ingen ingen rikslikare helt enkelt. Det är snarare mycket bra och enklare att lyssna på andra som kan mer om vissa ämnen än man själv, eller som helt enkelt kan andra saker. Det är bara utvecklande.
När jag då läser Mark Klambergs artikel på svt opinion om vad det egentligen står i FRA-lagen och vad det som står där betyder, så kan jag inte låta bli att undra om de som förespråkar lagen egentligen agerar ungefär som jag nu gjort med min nya telefon. - Jo visst, underrättelsetjänst måste vi självklart ha, jaga terrorister också, det är viktigt ... och sen har de lämnat in lagen till någon annan som är bra på att läsa manualer och så håller man masken fastän man kanske inte riktigt är helsäker på det man säger. Kan det vara så? Jag vet inte om man kan göra sådana här jämförelser, det kanske är oförskämt, men varför inte egentligen?
Mark Klamberg är doktorand i folkrätt och en person som är van att ta till sig komplicerade texter och analyser och bryta ner dem. Därför ska man absolut ta det han säger på allvar och överväga om det inte ligger något i det hela i alla fall.
Klicka och läs Marks senaste artikel här
"Regeringen kommer naturligtvis aldrig att kalla FRA:s signalspaning för massavlyssning, men det vore välgörande om parterna i denna debatt kunde enas kring vad som står i lagen. När 14 moderata kommunalpolitiker på DN Debatt (4 augusti 2008) kritiserar lagen, pekar på att den nya signalspaningen innebär att all trafik som förs över Sveriges gräns ska överföras till FRA och kallar det för massavlyssning får de följande svar från den moderata partiledningen, författad på försvarsdepartementet: "Nej, FRA får ej kopior på all elektronisk trafik. FRA får bearbeta delar av flödet av kommunikationen, i enlighet med lagstiftningen."
När regeringen inte vill kännas vid vad som står i den antagna lagstiftningen så är det svårt att föra en meningsfull debatt."
Mark har tidigare vänt ut och in på FRA-lagen på många olika sätt så det kan rekommenderas att ta en titt på hans blogg också. Det är mycket läsvärt. Bland annat den här artikeln om signalspaning och massavlyssning.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, FRA-lagen, regeringen, FRA-förspråkare, läsförståelse, kunskap, massavlyssning, personlig integritet
Det är mest för, ska vi säga skönhets skull jag nu köpt mig en ny vacker mobiltelefon . Jag vågar tillstå det här utan att skämmas ty jag har uppnått den ålder där jag har insett att all kunskap som finns inte utgår från mig, man är ingen ingen rikslikare helt enkelt. Det är snarare mycket bra och enklare att lyssna på andra som kan mer om vissa ämnen än man själv, eller som helt enkelt kan andra saker. Det är bara utvecklande.
När jag då läser Mark Klambergs artikel på svt opinion om vad det egentligen står i FRA-lagen och vad det som står där betyder, så kan jag inte låta bli att undra om de som förespråkar lagen egentligen agerar ungefär som jag nu gjort med min nya telefon. - Jo visst, underrättelsetjänst måste vi självklart ha, jaga terrorister också, det är viktigt ... och sen har de lämnat in lagen till någon annan som är bra på att läsa manualer och så håller man masken fastän man kanske inte riktigt är helsäker på det man säger. Kan det vara så? Jag vet inte om man kan göra sådana här jämförelser, det kanske är oförskämt, men varför inte egentligen?
Mark Klamberg är doktorand i folkrätt och en person som är van att ta till sig komplicerade texter och analyser och bryta ner dem. Därför ska man absolut ta det han säger på allvar och överväga om det inte ligger något i det hela i alla fall.
Klicka och läs Marks senaste artikel här
"Regeringen kommer naturligtvis aldrig att kalla FRA:s signalspaning för massavlyssning, men det vore välgörande om parterna i denna debatt kunde enas kring vad som står i lagen. När 14 moderata kommunalpolitiker på DN Debatt (4 augusti 2008) kritiserar lagen, pekar på att den nya signalspaningen innebär att all trafik som förs över Sveriges gräns ska överföras till FRA och kallar det för massavlyssning får de följande svar från den moderata partiledningen, författad på försvarsdepartementet: "Nej, FRA får ej kopior på all elektronisk trafik. FRA får bearbeta delar av flödet av kommunikationen, i enlighet med lagstiftningen."
När regeringen inte vill kännas vid vad som står i den antagna lagstiftningen så är det svårt att föra en meningsfull debatt."
Mark har tidigare vänt ut och in på FRA-lagen på många olika sätt så det kan rekommenderas att ta en titt på hans blogg också. Det är mycket läsvärt. Bland annat den här artikeln om signalspaning och massavlyssning.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, FRA-lagen, regeringen, FRA-förspråkare, läsförståelse, kunskap, massavlyssning, personlig integritet
Ska det var så svårt att lägga i en växel…
Varför tala om friskolor som något som katten dragit in? Hur vore det om kommunala skolor lade in en växel och försökte sig på att själva bli bättre och vara med och konkurrera istället för att bara sitta och gnälla på alla förändringar som görs i omgivningen? Om nu alla lärare är så mycket bättre i kommunens skolor så finns väl alla chanser och möjligheter?
Att det satsas på friskolor är väl fantastiskt med de möjligheter det kan ge att tillfredsställa många olika inriktningar hos individen. I botten finns läroplanen som grund för båda skolmodellerna. Men den kreativitet som friskolor i allmänhet visar saknas dessvärre på många kommunala skolor. Varför?
Man ska inte tjäna pengar på skolor säger vissa. Man kanske kan fundera över hur det kan komma sig att många friskolor kan bedrivas för mindre pengar än en kommunal skola och ändå vara bättre om man ser till resultatet? Eller hur? Det kanske rent av är så att kommuner inte är något vidare på att bedriva skolverksamhet? Det är en tuff fråga att ställa sig.
Jag tycker att det är bra med friskolor på många sätt, och tror att det finns bra mycket större chans för varje individ att jobba utifrån sina egna talanger och förutsättningar i en sådan skola. Det finns ett annat driv helt enkelt. Visst finns det dåliga friskolor, men det finns också väldigt många dåliga kommunala skolor. Det ena behöver inte utesluta det andra och dessutom så handlar det om barnen. Det finns ingenting som säger att det bästa för alla är att gå i en kommunal skola. Eller hur?
Det handlar knappast om vem som driver en skola utan om hur den drivs. Skolpengen är lika för alla, det handlar om att hantera den. Om det är så att friskolor kan hantera sina pengar bättre än kommunala skolan är bara det en sak att fundera över, eller hur? Det finns onekligen utmaningar för alla. Det viktigaste är dock att ungarna lär sig det de ska och att de får göra det utifrån sina talanger och individuella förutsättningar. Barn ska inte vara urless på skolan redan i 2:a klass. Det är väl klart att man som förälder gör val, vem vill inte att ungarna ska ha det bra. Många ondgör sig för att akademikerbarn får fördelar, det är möjligt att det är så, men vad ska vi göra då - byta barn? Är det inte bättre att de kommunala skolorna tar och jobbar på att bli ett val de också. Varför alltid kväsa nya alternativ?
(SvD)
(Aftonbladet)
Bloggar: Edvin Alam, Mathias Knutsson, Grafström, Callisto, Karlycke
Läs även andra bloggares åsikter om politik, friskolor, utbildning, regeringen, moderaterna, samhälle, alliansen
Att det satsas på friskolor är väl fantastiskt med de möjligheter det kan ge att tillfredsställa många olika inriktningar hos individen. I botten finns läroplanen som grund för båda skolmodellerna. Men den kreativitet som friskolor i allmänhet visar saknas dessvärre på många kommunala skolor. Varför?
Man ska inte tjäna pengar på skolor säger vissa. Man kanske kan fundera över hur det kan komma sig att många friskolor kan bedrivas för mindre pengar än en kommunal skola och ändå vara bättre om man ser till resultatet? Eller hur? Det kanske rent av är så att kommuner inte är något vidare på att bedriva skolverksamhet? Det är en tuff fråga att ställa sig.
Jag tycker att det är bra med friskolor på många sätt, och tror att det finns bra mycket större chans för varje individ att jobba utifrån sina egna talanger och förutsättningar i en sådan skola. Det finns ett annat driv helt enkelt. Visst finns det dåliga friskolor, men det finns också väldigt många dåliga kommunala skolor. Det ena behöver inte utesluta det andra och dessutom så handlar det om barnen. Det finns ingenting som säger att det bästa för alla är att gå i en kommunal skola. Eller hur?
Det handlar knappast om vem som driver en skola utan om hur den drivs. Skolpengen är lika för alla, det handlar om att hantera den. Om det är så att friskolor kan hantera sina pengar bättre än kommunala skolan är bara det en sak att fundera över, eller hur? Det finns onekligen utmaningar för alla. Det viktigaste är dock att ungarna lär sig det de ska och att de får göra det utifrån sina talanger och individuella förutsättningar. Barn ska inte vara urless på skolan redan i 2:a klass. Det är väl klart att man som förälder gör val, vem vill inte att ungarna ska ha det bra. Många ondgör sig för att akademikerbarn får fördelar, det är möjligt att det är så, men vad ska vi göra då - byta barn? Är det inte bättre att de kommunala skolorna tar och jobbar på att bli ett val de också. Varför alltid kväsa nya alternativ?
(SvD)
(Aftonbladet)
Bloggar: Edvin Alam, Mathias Knutsson, Grafström, Callisto, Karlycke
Läs även andra bloggares åsikter om politik, friskolor, utbildning, regeringen, moderaterna, samhälle, alliansen
måndag 18 augusti 2008
Gunnar Hökmark ger en bild av situationen i Georgien...
Regeringen markerar mot Ryssland och avbryter all form av samarbete. Besök ställs in och utbyten inom det militära området avbryts. Statsministern vill göra en markering. Idag har jag glädjen att presentera Gunnar Hökmark som gästbloggare här - han ger oss en intressant bakgrundsbild.
GÄSTBLOGGAREN
Under våren 2007 bedrev Ryssland en hård påtryckningspolitik gentemot Estland mot bakgrund av oroligheter i samband med att en sovjetisk soldatstaty flyttades från centrum av Tallinn till en kyrkogård.
Då stannade påtryckningarna vid en lång rad olika cyberattacker som kunde spåras till Ryssland, vid en retorik som uttryckte en rysk syn på att man hade rättigheter i Estland samt upplopp mellan ryska nationalistgrupper och estnisk polis, med både estnisk och rysk bakgrund.
Det som då skedde visade två olika saker. Den ena hur den mer nationalistiska tendensen i Ryssland leder till anspråk på politiken i andra länder med rysktalande befolkning, den andra att ryska företrädare inte är rädda för ett dåligt internationell rykte, snarare att man värnar om ett hotfullt rykte.
Under det gångna året har vi sett hur ryska påtryckningar har kommit att fortsätta. Från Kaukasus i öster, via Moldavien, Kosovo och Balkan genom Central-Europa och ytterst också till det baltiska området och Arktis har vi sett hur Ryssland allt tydligare har sökt etablera en rysk intressesfär i konflikt med europeisk integration och demokratiska värden. Det har skett genom energipolitiken och dess påtryckningar liksom genom Gazproms målmedvetna investeringar i europeiska energiföretag i syfte att skapa en allt starkare kontroll över tillförseln av gas till Europa. Gasledningen på Östersjöns botten är ett led i dessa ansträngningar liksom köpet av halva det serbiska vattenfall tidigare i år, liksom en lång rad andra investeringar.
Allra tydligast har Rysslands agerande varit gentemot Georgien. Samtidigt som georgiska medborgare har förföljts och trakasserats i Ryssland har ryska myndigheter delat ut pass till medborgare i Sydossetien och Abchazien.
Nu ser vi hur en fri stat i praktiken ockuperas av ryska trupper i olika delar av sitt land. Det är helt säkert inte den ryska regimens tanke - och nu talar vi om Putin - att det ska stanna vid detta. Mer intressant för Ryssland än Sydossetien är Abchazien vid Svarta havet som i sin tur spelar en strategisk roll för Rysslands förmåga att kontrollera leveranser av gas till Europa. Och vid Svarta havet ligger den ryskspråkiga staden Sevastopol i Ukraina, där Ryssland har sin Svarta havsflotta. Under den gångna våren har det förts fram krav på denna stad med hänvisning till gamla gränser före Sovjettidens artificiella, som man säger.
Många har hävdat att Ryssland begränsas i sitt agerande av det politiska pris man får betala för aggressioner. Det är att fel förstå den ryska elitens tankelogik. Den är nationalistisk, auktoritär och i hög grad beroende av en fortsatt kontroll över energidistributionen till Europa. Den ser gärna att andra länder och ledare är rädda. Putinregimen är i den bemärkelsen snarare rädd om sitt dåliga rykte än om sitt goda.
Det är heller ingen tillfällighet att antalet ryska överflygningar över Norge och Danmark har ökat i takt med att intresset för Arktis har ökat, med Ryssland som har satt en flagga på havsbotten i detta område. Det innebär inga hot i sig men det har sin grund i att Ryssland har ökat sin miltära förmåga och övningsverksamhet i vår del av Europa på grund av dessa intressen.
Det handlar för svensk del om insikten att militär styrka och förmåga kan användas på så många andra sätt än till fullskaliga invasioner. De kan till exempel användas för att manifestera styrka, närvaro eller hot. Även sådant måste kunna bemötas. Och det bör påverka svensk säkerhetspolitik och svensk försvarsförmåga.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ledamot av Europaparlamentet och vice ordförande i EPP-ED gruppen
Klicka och läs mer om Gunnar och hans politiska arbete på hans blogg. Gunnar var också huvudtalare vid den manifestation som hölls för Georgien utanför den ryska ambassaden i lördags.
(intressant)
(Aftonbladet)
(SvD)
(Sydsvenskan)
Läs även andra bloggares åsikter om politik. georgien, försvarspolitik, ryssland, regeringen, EU, samhälle, krig, fred
GÄSTBLOGGAREN
Under våren 2007 bedrev Ryssland en hård påtryckningspolitik gentemot Estland mot bakgrund av oroligheter i samband med att en sovjetisk soldatstaty flyttades från centrum av Tallinn till en kyrkogård.
Då stannade påtryckningarna vid en lång rad olika cyberattacker som kunde spåras till Ryssland, vid en retorik som uttryckte en rysk syn på att man hade rättigheter i Estland samt upplopp mellan ryska nationalistgrupper och estnisk polis, med både estnisk och rysk bakgrund.
Det som då skedde visade två olika saker. Den ena hur den mer nationalistiska tendensen i Ryssland leder till anspråk på politiken i andra länder med rysktalande befolkning, den andra att ryska företrädare inte är rädda för ett dåligt internationell rykte, snarare att man värnar om ett hotfullt rykte.
Under det gångna året har vi sett hur ryska påtryckningar har kommit att fortsätta. Från Kaukasus i öster, via Moldavien, Kosovo och Balkan genom Central-Europa och ytterst också till det baltiska området och Arktis har vi sett hur Ryssland allt tydligare har sökt etablera en rysk intressesfär i konflikt med europeisk integration och demokratiska värden. Det har skett genom energipolitiken och dess påtryckningar liksom genom Gazproms målmedvetna investeringar i europeiska energiföretag i syfte att skapa en allt starkare kontroll över tillförseln av gas till Europa. Gasledningen på Östersjöns botten är ett led i dessa ansträngningar liksom köpet av halva det serbiska vattenfall tidigare i år, liksom en lång rad andra investeringar.
Allra tydligast har Rysslands agerande varit gentemot Georgien. Samtidigt som georgiska medborgare har förföljts och trakasserats i Ryssland har ryska myndigheter delat ut pass till medborgare i Sydossetien och Abchazien.
Nu ser vi hur en fri stat i praktiken ockuperas av ryska trupper i olika delar av sitt land. Det är helt säkert inte den ryska regimens tanke - och nu talar vi om Putin - att det ska stanna vid detta. Mer intressant för Ryssland än Sydossetien är Abchazien vid Svarta havet som i sin tur spelar en strategisk roll för Rysslands förmåga att kontrollera leveranser av gas till Europa. Och vid Svarta havet ligger den ryskspråkiga staden Sevastopol i Ukraina, där Ryssland har sin Svarta havsflotta. Under den gångna våren har det förts fram krav på denna stad med hänvisning till gamla gränser före Sovjettidens artificiella, som man säger.
Många har hävdat att Ryssland begränsas i sitt agerande av det politiska pris man får betala för aggressioner. Det är att fel förstå den ryska elitens tankelogik. Den är nationalistisk, auktoritär och i hög grad beroende av en fortsatt kontroll över energidistributionen till Europa. Den ser gärna att andra länder och ledare är rädda. Putinregimen är i den bemärkelsen snarare rädd om sitt dåliga rykte än om sitt goda.
Det är heller ingen tillfällighet att antalet ryska överflygningar över Norge och Danmark har ökat i takt med att intresset för Arktis har ökat, med Ryssland som har satt en flagga på havsbotten i detta område. Det innebär inga hot i sig men det har sin grund i att Ryssland har ökat sin miltära förmåga och övningsverksamhet i vår del av Europa på grund av dessa intressen.
Det handlar för svensk del om insikten att militär styrka och förmåga kan användas på så många andra sätt än till fullskaliga invasioner. De kan till exempel användas för att manifestera styrka, närvaro eller hot. Även sådant måste kunna bemötas. Och det bör påverka svensk säkerhetspolitik och svensk försvarsförmåga.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ledamot av Europaparlamentet och vice ordförande i EPP-ED gruppen
Klicka och läs mer om Gunnar och hans politiska arbete på hans blogg. Gunnar var också huvudtalare vid den manifestation som hölls för Georgien utanför den ryska ambassaden i lördags.
(intressant)
(Aftonbladet)
(SvD)
(Sydsvenskan)
Läs även andra bloggares åsikter om politik. georgien, försvarspolitik, ryssland, regeringen, EU, samhälle, krig, fred
söndag 17 augusti 2008
SEMINARIEINBJUDAN
Invitation to a seminar on the Telecoms Package and Network Filtering artikel
- 2008-08-15 00:00:00
Europe’s legislative framework governing electronic communication technologies is currently undergoing a full scale review by lawmakers. The European Parliament has put forward several amendments to the proposed directives with language that suggests the consideration of filtering mandates. One consequence could see Internet Service Providers (ISPs) controversially forced to apply filtering measures to prevent copyright infringement. Policymakers have recognized that efforts to police copyright infringement must be balanced with other important values. The Swedish government made it clear that it would not support the denial of Internet services to consumers due to allegations of copyright infringement. In May 2008 the European Parliament deemed that automatic termination of subscribers would be a threat to the freedom of speech and right to information. The provisions of the Telecoms Package related to network filtering potentially raise similar concerns.
At this seminar on the Telecoms Package and network filtering we will explore the implications of filtering mandates for Europe’s consumers and for the creative and technology industries as well as discuss potential unintended consequences for European innovation.
The seminar will focus on the following areas of discussion:
· Protection of the innovation space - how might filtering of content effect innovation?
· Growth of the creative and Internet economy in Europe: What could result from the suggested policy? What are the potential benefits? What are the costs?
· Freedom of expression and right to information - how does a potential change affect consumer rights? Is there a risk that a filtering infrastructure enables political censorship? Are there any consumer benefits that outweigh the risks?
Tentative programme, speakers include:
• Jon Karlung, CEO, Bahnhof AB, Sweden
• Niels Huijbregts, Public Affairs, XS4ALL Internet bv, Netherlands
• Monica Horten, University of Westminster, Communications and Media Research Institute, United Kingdom
• Eddan Katz/ Gwen Hinze, Electronic Frontier Foundation, United States of America
• Jeffrey Lawrence, Director Content Policy, Intel Corporation
• Nuria Rodriguez Murillo, Legal Officer BEUC/ Levi Nietvelt, Economic Officer BEUC
Host: Christofer Fjellner, MEP, EPP-ED, SE
Time: 14.00-17.00 August 27, 2008
Place: A3E-2, European Parliament, Rue Wiertz 60, Brussels
Register: [ mailto:christofer.fjellner-assistant@europarl.europa.eu ]christofer.fjellner-assistant@europarl.europa.eu
Christofers hemsida – till artikeln ovan
Klicka här och försvara internet
Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, EU, Cristoffer Fjellner, moderaterna, regeringen, Telecom, Seminarium
- 2008-08-15 00:00:00
Europe’s legislative framework governing electronic communication technologies is currently undergoing a full scale review by lawmakers. The European Parliament has put forward several amendments to the proposed directives with language that suggests the consideration of filtering mandates. One consequence could see Internet Service Providers (ISPs) controversially forced to apply filtering measures to prevent copyright infringement. Policymakers have recognized that efforts to police copyright infringement must be balanced with other important values. The Swedish government made it clear that it would not support the denial of Internet services to consumers due to allegations of copyright infringement. In May 2008 the European Parliament deemed that automatic termination of subscribers would be a threat to the freedom of speech and right to information. The provisions of the Telecoms Package related to network filtering potentially raise similar concerns.
At this seminar on the Telecoms Package and network filtering we will explore the implications of filtering mandates for Europe’s consumers and for the creative and technology industries as well as discuss potential unintended consequences for European innovation.
The seminar will focus on the following areas of discussion:
· Protection of the innovation space - how might filtering of content effect innovation?
· Growth of the creative and Internet economy in Europe: What could result from the suggested policy? What are the potential benefits? What are the costs?
· Freedom of expression and right to information - how does a potential change affect consumer rights? Is there a risk that a filtering infrastructure enables political censorship? Are there any consumer benefits that outweigh the risks?
Tentative programme, speakers include:
• Jon Karlung, CEO, Bahnhof AB, Sweden
• Niels Huijbregts, Public Affairs, XS4ALL Internet bv, Netherlands
• Monica Horten, University of Westminster, Communications and Media Research Institute, United Kingdom
• Eddan Katz/ Gwen Hinze, Electronic Frontier Foundation, United States of America
• Jeffrey Lawrence, Director Content Policy, Intel Corporation
• Nuria Rodriguez Murillo, Legal Officer BEUC/ Levi Nietvelt, Economic Officer BEUC
Host: Christofer Fjellner, MEP, EPP-ED, SE
Time: 14.00-17.00 August 27, 2008
Place: A3E-2, European Parliament, Rue Wiertz 60, Brussels
Register: [ mailto:christofer.fjellner-assistant@europarl.europa.eu ]christofer.fjellner-assistant@europarl.europa.eu
Christofers hemsida – till artikeln ovan
Klicka här och försvara internet
Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, EU, Cristoffer Fjellner, moderaterna, regeringen, Telecom, Seminarium
Försvara sig med ettor och nollor kan det vara bra det...
Försvarsministern skriver om försvaret på Brännpunkt. Det handlar om hur snabbt konflikten mellan Ryssland och Georgien uppstod och hur kvickt snabbrörliga förband kunde sättas in. Sverige behöver ett år för att sätta 10 000 man på krigsfot. Därför behöver vi FRA-lagen menar försvarsministern. Jag får inte riktigt ihop det faktiskt. Det ena känns mer som ett praktiskt problem att lösa, att se till att vi har ett fysiskt försvar som fungerar. Att lösa det med ettor och nollor kan väl knappast fungera när bandvagnarna rullar in på gator och torg? Eller är det jag som är dum?
Det känns lite läskigt förstås att läsa vad Tolgfors skriver och det är säkert meningen också, att skrämma oss. Slutklämmen i hans artikel är "Därför är också den nya signalspaningslagen en förutsättning för den som vill värna vår säkerhet och militära alliansfrihet. " Så där fick han in FRA-lagen igen då. Är det påståendet verkligen relevant?
Om det är information om just aktuell främmande makt vi vill ha så kan man kanske utan att ens försöka vara smart själv, tänka sig att de nu täppt till hålen som eventuellt möjliggjort avlyssning av deras förehavanden. Eller vem tror att de kommer att släppa ut annat än missvisande information i avlyssningsnäten? FRA kan rent av blir ett bra redskap för dem att sprida desinformation. Vem vet - bara en enkel tanke. Mitt bidrag till SWOT-analysen. Emma
talar om var man kan finna fakta och Klamberg erbjuder ytterligare en analys av FRA-lagen.
Jag vill inte på något sätt förringa rädslan för krig, själv är jag skraj som sjutton. Som kvinna tycker jag att det är svårt att förstå det här med bandvagnar, vapen, våld och intervention. Men nu ser världen ut som den gör och det är inte utan att jag inser/anser att vi behöver ett rejält försvar. Det är ett läge man får gilla även om idealet är "Peace, love and understanding".
Bloggar: Svensk Myndighetskontroll, Tokmoderaten,
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, försvaret, FRA-lagen, FRA, regeringen, försvarspolitik, personlig integritet, underrättelsetjänst
Det känns lite läskigt förstås att läsa vad Tolgfors skriver och det är säkert meningen också, att skrämma oss. Slutklämmen i hans artikel är "Därför är också den nya signalspaningslagen en förutsättning för den som vill värna vår säkerhet och militära alliansfrihet. " Så där fick han in FRA-lagen igen då. Är det påståendet verkligen relevant?
Om det är information om just aktuell främmande makt vi vill ha så kan man kanske utan att ens försöka vara smart själv, tänka sig att de nu täppt till hålen som eventuellt möjliggjort avlyssning av deras förehavanden. Eller vem tror att de kommer att släppa ut annat än missvisande information i avlyssningsnäten? FRA kan rent av blir ett bra redskap för dem att sprida desinformation. Vem vet - bara en enkel tanke. Mitt bidrag till SWOT-analysen. Emma
talar om var man kan finna fakta och Klamberg erbjuder ytterligare en analys av FRA-lagen.
Jag vill inte på något sätt förringa rädslan för krig, själv är jag skraj som sjutton. Som kvinna tycker jag att det är svårt att förstå det här med bandvagnar, vapen, våld och intervention. Men nu ser världen ut som den gör och det är inte utan att jag inser/anser att vi behöver ett rejält försvar. Det är ett läge man får gilla även om idealet är "Peace, love and understanding".
Bloggar: Svensk Myndighetskontroll, Tokmoderaten,
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, försvaret, FRA-lagen, FRA, regeringen, försvarspolitik, personlig integritet, underrättelsetjänst
Vi är alla små skitar i universum...
Henrik Alexandersson aka HAX gör en intressant betraktelse idag. Han menar att ingen är bättre än någon annan och att tro att politiker är en särstående sorts människa är en felaktig slutsats. De är helt enkel människor som vi alla andra och borde betrakta sig själva ur den vinkeln. Han menar också att det är bättre att vara ärlig och köra med raka rör. Ibland gör man fel och då är det bra att stå för det. Det finns helt enkelt inte alltid någon plan. Jag själv skrev en artikel om rationalitet tidigare i sommar.
"Sverige och EU konspirerar inte mot den personliga integriteten. De tar de steg de kan ta utan att möta allt för mycket motstånd. Helt enkelt för att information kan vara "bra att ha". Att detta sedan landar i saker som är oacceptabla i en demokratisk rättsstat, det hade man nog helt enkelt inte riktigt tänkt på. Eller också tog man en rövare." (HAX)
Liksom HAX tror jag på brutal ärlighet även när det inte gynnar mig själv. Man får ta såna smällar, det är bara att bryta ihop och gå vidare, oftast bemöts man med större respekt när man erkänner att man kan haft fel. Det är trots allt mycket sällan man sitter ensam på hela sanningen om allt. Att tillstå sina brister är om något ett tecken på verkligt mod.
"I politiken är det likadant. Tänk om statsministern kunde erkänna att det här med FRA inte var så jävla bra – men att just nu ser han ingen väg ut ur beslutet utan att tappa ansiktet. Jag tror det skulle funka bättre än att bara vara kinkig. (Sett i backspegeln tror jag att regeringen och de borgerliga riksdagsmännen knappast har detaljstuderat, eller i vart fall inte förstått, FRA-lagen och dess konsekvenser.)" (HAX ibid)
Det finns alltid andra perspektiv och aspekter av världen än de man själv besitter, det är en bra livsinsikt. Vad gäller just FRA-lagen så har det länge diskuterats här på min blogg om att det stora skulle vara att backa och börja om nu när man fått så många nya aspekter av lagens konsekvenser. Exempelvis så är det helt uppenbart att inte alla företrädare för lagen haft klart för sig hur internettrafik fungerar exempelvis. I början av sommaren stod man och försäkrade och garanterade att svenskars trafik inte skulle kontrolleras alls. Numera vet väl alla att det inte är möjligt att särskilja varifrån trafiken kommer och går utan att kontrollera den. Det syns inte utanpå. Det finns inga utländska frimärken att söka på.
Individen och informationssystem - nätverkande
Dataföreningens Christer Berg tycker att det bör skapas en motkraft till bland annat FRA-lagen. För faktum är att det FRA ska göra i princip kan göras av vem som helst som kan lite om smarta samkörningar och tillgång till någon av internets knutpunkter.
Med all den samlade kompetens som finns inom IT-branschen skulle man säkerligen kunna få fram andra metoder att söka efter vettig underrättelseinformation menar Berg i ena rtikel i Computer Sweden. Dataföreningen vill skapa en intresseorganisation som verkar för en balans mellan individer och ägare av informationssystem. "För vad skulle hända om vi ställer kravet på landets underrättelseverksamheter att de måste klara sina uppgifter utan att massavlyssna?" undrar Christer Berg. Han menar att det skulle utvecklas nya lösningar om exempelvis företag inte får samla in och lagra information om sin kunder.
"Utan att behöva tumma på vår nationella säkerhet, skulel vi kunna bli världens öppnaste land med världens bästa skydd för den personiga integriteten" Christer Berg.
Det är precis den andemening Kvällspostens politiske redaktör Peter J Osson gör gällande. (han har en läsvärd blogg) . Gör Sverige till vad Schweiz är för banksekretessen, gör Sverige till ett land där den personliga integritetsskyddet är bäst i världen.
Dataföreningens medlemmar vill nu starta ett nytt nätverk bland sina 25.000 medlemmar (IT-proffsen i Sverige) som ska arbeta för individen rätt i Sverige. Jag har självklart anmält intresse för att deltaga där. Det gör man genom att maila till helena.nordenfeldt@dfs.se. Det kan bli en ritkigt bra sammanslutning om man också ser till att koppla in lite jurister i det hela förstås. Det finns redan idag ett omfattande ramverk av lagar som ger skydd och det kan alltid vara av intresse att dra fram även dessa i ljuset.
Kunskap är bra - som det står i Havamal - "ej bättre börda man bär på vägen än kunskap mycken". Ny kunskap vidgar vår världsbild och den är lika viktig och bra för politiker som för gemene man. Politikers kunskapsbrist kan dessvärre få förödande effekter för oss andra genom att det är de som fattar besluten. Att tala om syften och inte vilja erkänna konsekvensen av beslutet som fattats med syftet i åtanke kan få förödande följder.
PS. Av någon konstig anledning så finns inte Christer Bergs artikel utlagd på nätet. Jag läste den i senaste Computer Sweden och har sökt efter den. Man kan tycka att just dessa organsiationer borde vara lite snabare med att lägga ut sina alster på nätet. Man kanske ska skylla på semester?DS.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, individens rätt, FRA, FRA-lagen, regeringen, samhälle, personlig integritet, dataföreningen
"Sverige och EU konspirerar inte mot den personliga integriteten. De tar de steg de kan ta utan att möta allt för mycket motstånd. Helt enkelt för att information kan vara "bra att ha". Att detta sedan landar i saker som är oacceptabla i en demokratisk rättsstat, det hade man nog helt enkelt inte riktigt tänkt på. Eller också tog man en rövare." (HAX)
Liksom HAX tror jag på brutal ärlighet även när det inte gynnar mig själv. Man får ta såna smällar, det är bara att bryta ihop och gå vidare, oftast bemöts man med större respekt när man erkänner att man kan haft fel. Det är trots allt mycket sällan man sitter ensam på hela sanningen om allt. Att tillstå sina brister är om något ett tecken på verkligt mod.
"I politiken är det likadant. Tänk om statsministern kunde erkänna att det här med FRA inte var så jävla bra – men att just nu ser han ingen väg ut ur beslutet utan att tappa ansiktet. Jag tror det skulle funka bättre än att bara vara kinkig. (Sett i backspegeln tror jag att regeringen och de borgerliga riksdagsmännen knappast har detaljstuderat, eller i vart fall inte förstått, FRA-lagen och dess konsekvenser.)" (HAX ibid)
Det finns alltid andra perspektiv och aspekter av världen än de man själv besitter, det är en bra livsinsikt. Vad gäller just FRA-lagen så har det länge diskuterats här på min blogg om att det stora skulle vara att backa och börja om nu när man fått så många nya aspekter av lagens konsekvenser. Exempelvis så är det helt uppenbart att inte alla företrädare för lagen haft klart för sig hur internettrafik fungerar exempelvis. I början av sommaren stod man och försäkrade och garanterade att svenskars trafik inte skulle kontrolleras alls. Numera vet väl alla att det inte är möjligt att särskilja varifrån trafiken kommer och går utan att kontrollera den. Det syns inte utanpå. Det finns inga utländska frimärken att söka på.
Individen och informationssystem - nätverkande
Dataföreningens Christer Berg tycker att det bör skapas en motkraft till bland annat FRA-lagen. För faktum är att det FRA ska göra i princip kan göras av vem som helst som kan lite om smarta samkörningar och tillgång till någon av internets knutpunkter.
Med all den samlade kompetens som finns inom IT-branschen skulle man säkerligen kunna få fram andra metoder att söka efter vettig underrättelseinformation menar Berg i ena rtikel i Computer Sweden. Dataföreningen vill skapa en intresseorganisation som verkar för en balans mellan individer och ägare av informationssystem. "För vad skulle hända om vi ställer kravet på landets underrättelseverksamheter att de måste klara sina uppgifter utan att massavlyssna?" undrar Christer Berg. Han menar att det skulle utvecklas nya lösningar om exempelvis företag inte får samla in och lagra information om sin kunder.
"Utan att behöva tumma på vår nationella säkerhet, skulel vi kunna bli världens öppnaste land med världens bästa skydd för den personiga integriteten" Christer Berg.
Det är precis den andemening Kvällspostens politiske redaktör Peter J Osson gör gällande. (han har en läsvärd blogg) . Gör Sverige till vad Schweiz är för banksekretessen, gör Sverige till ett land där den personliga integritetsskyddet är bäst i världen.
Dataföreningens medlemmar vill nu starta ett nytt nätverk bland sina 25.000 medlemmar (IT-proffsen i Sverige) som ska arbeta för individen rätt i Sverige. Jag har självklart anmält intresse för att deltaga där. Det gör man genom att maila till helena.nordenfeldt@dfs.se. Det kan bli en ritkigt bra sammanslutning om man också ser till att koppla in lite jurister i det hela förstås. Det finns redan idag ett omfattande ramverk av lagar som ger skydd och det kan alltid vara av intresse att dra fram även dessa i ljuset.
Kunskap är bra - som det står i Havamal - "ej bättre börda man bär på vägen än kunskap mycken". Ny kunskap vidgar vår världsbild och den är lika viktig och bra för politiker som för gemene man. Politikers kunskapsbrist kan dessvärre få förödande effekter för oss andra genom att det är de som fattar besluten. Att tala om syften och inte vilja erkänna konsekvensen av beslutet som fattats med syftet i åtanke kan få förödande följder.
PS. Av någon konstig anledning så finns inte Christer Bergs artikel utlagd på nätet. Jag läste den i senaste Computer Sweden och har sökt efter den. Man kan tycka att just dessa organsiationer borde vara lite snabare med att lägga ut sina alster på nätet. Man kanske ska skylla på semester?DS.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, individens rätt, FRA, FRA-lagen, regeringen, samhälle, personlig integritet, dataföreningen
lördag 16 augusti 2008
Privatsignalspaning...
Vi tänkte här bjuda på lite helgpyssel för den händige. Temat är förstås signalspaning om än i mindre omfattning än det FRA-lagen leder till. Ni kan också se den här artikeln som en slags utbildning utanför de traditionella ramarna. Ragnar konstruerade och byggde antennen hemma i vårt garage som svar på en fråga ställd i ett diskussionsforum om trådlösa övervakningskameror. Se länkar nedan.
Ha det så kul.
How to build a 2.4 GHz ground plane antenna from a piece of coax cable
What you need:
A short piece of 50 ohm coax cable.
A sharp knife.
A pointed tool of some sort.
A ruler.
Soldering iron (optional)
Hot glue gun.
30 minutes of time
Cut off approx. 40 mm (1 ½ inches) of the outer insulation.
This exposes the braid that forms the shield of the cable.
Push the braid down to expose the inner insulation.
With a pointed tool, carefully unweave the braid…
…until you have something like this.
Form into four equally sized and equally spaced bundles.
These will become the ground plane elements.
Twist the bundles tightly.
Bend them to a 45° angle.
The impedance of the antenna is a function of the angle.
A 45° angle will result in an antenna impedance of 50 ohms.
Cover with solder. This step is optional, but it makes the ground plane
elements hold their shape better and it keeps them from untwisting.
Finished with the soldering.
A few drops of hot glue…
…will help keep the shape.
Cut all five elements to a length of 30mm ( 1 - 3/16 inch)
And we are done!
___________________________________________________________
Ha det så kul.
How to build a 2.4 GHz ground plane antenna from a piece of coax cable
What you need:
A short piece of 50 ohm coax cable.
A sharp knife.
A pointed tool of some sort.
A ruler.
Soldering iron (optional)
Hot glue gun.
30 minutes of time
The raw material: a short piece of 50 ohm coaxial cable.
Cut off approx. 40 mm (1 ½ inches) of the outer insulation.
This exposes the braid that forms the shield of the cable.
Push the braid down to expose the inner insulation.With a pointed tool, carefully unweave the braid…
…until you have something like this.
Form into four equally sized and equally spaced bundles.
These will become the ground plane elements.
Twist the bundles tightly.
Bend them to a 45° angle.
The impedance of the antenna is a function of the angle.
A 45° angle will result in an antenna impedance of 50 ohms.
Cover with solder. This step is optional, but it makes the ground plane
elements hold their shape better and it keeps them from untwisting.
Finished with the soldering.
A few drops of hot glue…
…will help keep the shape.
Cut all five elements to a length of 30mm ( 1 - 3/16 inch)
And we are done!
___________________________________________________________
This article came about as a response to a question I was asked about the design of my“walkabout” antenna, in the ICOM3 discussion group on Yahoo.
Rather than trying to describe it’s construction in a written response,I decided to just build one and document the process with pictures. The article has since been published in the Amateur Television Quarterly, CQ-TV and Elector Electronics magazines.
Rather than trying to describe it’s construction in a written response,I decided to just build one and document the process with pictures. The article has since been published in the Amateur Television Quarterly, CQ-TV and Elector Electronics magazines.
(intressant)Läs även andra bloggares åsikter om Signalspaning, FRA, antenn, walkabout antenna, amatör-TV, Hobby, Elektronik, övervakningskamera, trådlös, 2.4 GHz
Månförmörkelse - bilder från förra året...
DN
Sydsvenskan
I natt är det månförmörkelse igen. Spännande. För den som inte orkar vara uppe så bjuder vi här på lite bilder från vårt eget äventyr förra året, men då var det vinter och kallt som sjutton...
Klicka här får du se
(DN)
Läs även andra bloggares åsikter om månförmörkelse, himlen, stjärnor, foto, månen
Sydsvenskan
I natt är det månförmörkelse igen. Spännande. För den som inte orkar vara uppe så bjuder vi här på lite bilder från vårt eget äventyr förra året, men då var det vinter och kallt som sjutton...
Klicka här får du se
(DN)
Läs även andra bloggares åsikter om månförmörkelse, himlen, stjärnor, foto, månen
En skola för individer
(DN)
Friskolor startas i rask takt nu, men många vill hålla tillbaka dem. Perosnligen tror jag på mångfalden.
Just nu talas det mycket om moderaternas tankar kring jämlikhet mellan könen i våra skolor. Ett program med fem punkter för en mer jämställd skola har tagits fram av moderaternas arbetsgrupp för lika möjligheter och det diskuteras livfullt i tidningsspalterna. Det är säkert jättebra, men personligen är jag mer intresserad av att skolorna blir friare, att det finns ett större utbud och de anpassar sig mer för de små ungarnas behov av individuella utvecklingsplaner. Man ska inte behöva vara uttråkad redan i andra klass bara för att man redan kan det alla ska göra. Det krävs mycket av lärarna men å andra sidan så har vi numera friskolor som kan leva upp till både de behoven olika specialiteter.
Vad som dock inte skrivits så mycket om är att Moderaterna också kommer med ett spännande program för mer valfrihet i skolan. Det känns verkligen befriande för en utbildningsnämndsledamot. Det finns så mycket begränsningar i föreskrifterna så att hälften kunde vara nog. Visste ni att man inte kan söka helt fritt till vilket kommunalt gymnasium som helst om inte kommunen godkänner det. Moderaterna vill befria de kommunala skolorna från statligt och kommunalt detaljstyre, det är sådant som tar mycket tid från personalen som kan läggas på barn och pedagogik istället. De ska ha samma chans som friskolorna att inrätta sin verksamhet så att den blir bra.
Man vill också att det ska bli mindre krångel att starta en friskola. Idag måste man ansöka 500 dagar innan man vill starta sin skola. Det är helt orimligt kan man tycka. Å andra sidan vill man också införa skärpt kontroll över friskolorna och införa sanktioner för den som inte uppfyller villkoren. Som vanligt har jag egna idéer att framföra också i den här frågan. Skolan måste bli modernare helt enkelt och det måste arbetas på många olika ledder.
Teoretiskt duktiga barn
Även teoretiskt duktiga barn ska ha möjlighet att ha kul och utvecklas i skolan. Det har tidigare i debatten varit ett väldigt liv kring den saken då många menar att resurserna bör sättas in på svagpresterande, jag delar inte den uppfattningen. Det är klart att barn ska ha stöd utifrån sin egen kunskapsnivå. Hur som helst så har satsningarna hittills mest gjorts på barn som är svaga med föreställningen att de andra klarar sig ändå. Det är synd för de starka kan dra med sig de svaga om de själva får stimulans. Det är väl inte helt uteslutet att många bråkstakar är understimulerade för den delen.
Min idol i pedagogiska frågor är den amerikanske pedagogikprofessorn Ellen Winner (jag har hänvisat mycket till henne) påstår att man ska höja nivån på undervisningen i skolan ty det gynnar alla, även de lågpresterande. Alla blir nämligen extra stimulerade av detta och kommer alltså längre än de skulle gjort annars. Det är lite tvärs omtänkande mot att alla håller en jämn lagom nivå egentligen så att vissa måste hålla tillbaka. Hon hänvisar till sin sons klass med ett exempel där samtliga barn fick lära sig Macbeth utifrån ett manus som kom från "The Californian Gifted and Talented Education" (sid 228 i Winners bok Begåvade Barn). Detta var ett manus som var väldigt svårt med en text som var över barnens nivå, men alla barn klarade av sina uppgifter och var lyckliga över det.
Mitt exempel är naturligtvis snuttifierat och en förenkling av hela situationen i svenska skolor jag inser väl det. Men försök ta tanken vidare. Klassrummen ska fyllas med utmaningar menar Ellen Winner. Tank om vi kunde få fram fler visioner om hur det kunde få vara i klassrummet. Vad kul det kunde bli för både elever och lärare då.
Positiv skola behövs
Satsa på en positiv skola nu, där kunskapstörsten och glädjen att lära sig mer står högt i kurs. Där ordningen kommer som ett brev på posten, ty det är understimulerade barn som bråkar.
Ut ur mittfåran bara och plocka upp de svaga men låt dem som är lagom få chansen att kunna bli bättre också, samt ge de duktiga också egen chans att traska vidare och bli ännu bättre. Jag gillar verkligen tanken på en skola som får chans att vara just skola med lärandet i fokus. Det handlar då inte om en flumskola utan om en lärande miljö och ett användande av IT i skolan som är betydligt mer omfattande än idag. Det bör utvecklas pedagogiska program i matematik som automatiskt känner av barnens kunskapsnivå och stimulerar de vidare. Likaså med läsprogram där eleverna kan läsa samma historia på olika nivåer och ändå när lektionen är över så förstår alla vad det handlar om.
Det kanske kostar lite mer än vad det gör nu, men det skulle nog vara värt det. På ganska kort sikt. Men det är inte bara pengarna bestämmer hur bra en skola blir utan också de metoder man använder, att tänka på tvärsen och en meter längre är nödvändigt.
Zappa Surfa och Messa
Min gamla kollega på Microsoft Eva Pethrus arbetar där med lärandet. Hon menar att vi måste acceptera att barnens verklighet idag är digital. När utbildningsministern inte tycker att zappa, surfa och messa inte räcker har Pethrus svar på tal:
”Zappningen ger är att den generation ungdomar som lever idag är den generation som har bäst kunskap om den globala världsutvecklingen. De har helt andra möjligheter sätta det i ett kontext såsom ingen generation före dem. Via TV´n så ges de oanade möjligheter till att följa nyheter via CNN, CNBC, BBC, Al-Jazhira, SVT, TV4á och SVT24.
Surfa ger våra ungdomar och barn möjlighet att söka och fördjupa sin kunskap via den information som finns på nätet. Vad vi kan se är att via internet så sker idag den största demokratiseringsutveckling någonsin i historien. En demokratisering av kunskap. Information och kunskap blir tillgängligt inte bara för ett priviligierat fåtal utan för över 1 miljard människor.
Messa är barnens/ungdomars sätt att nå ut till varandra och dela kunskaper. Fråga till råds när de har funderingar. Använda den kunskap och kreativitet som finns hos andra elever och kompisar via att lära av och med varandra. Messandet överbryggar det kunskapsavstånd som har funnits tidigare genom att ge möjlighet till att direkt i sitt hem via nätet få stöd av andra.” (Läs Evas intressanta blogg här, där finns mer att läsa om hennes tankar kring skolan)
Det är IT som gäller
Som gammal IT-branschare håller jag naturligtvis med Pethrus och som pedagog med forskningsintresse är jag övertygad om att det finns en oanad kraft i lärandet på internet. Jag har sett så mycket spännande saker hända med både barn och vuxna och datorer att jag tycker att det är en skam att det inte finns fler i skolan. Ty med en dator som verktyg når du kunskap som du inte trodde fanns. Datorer är billiga i anskaffning idag så det är inte längre ett skäl att låta bli. Dessvärre så finns det kompetensbrist hos många lärare, även om många också är aktiva och använder datorn och nätet som den fantastiska möjlighet till lärande det finns där.
Men strukturerna är starka och organisationerna ganska trögrörliga och som sagt kompetensutveckling måste till hos lärarna, men även forskning och utveckling är viktigt.
Att barn spelar spel är det många som tycker är fel. Man glömmer de oerhört positiva effekterna av datorspel. Barnen lär sig utveckla sin motorik, sin spatiala förmåga, sin samarbetsförmåga, den strategiska förmågan utvecklas, de lär sig följa instruktioner steg för steg, de får återkoppling på rätt och fel, de lär sig språk, de övar sin koncentration, de övar sig i räkning, läsning mm.
Man kan undra varför utbildningsprogram inte utformas mer i form av spel utan ofta är en förflyttning av en traditionell lärobok. Jag överdriver lite, men visst kunde det vara bättre. På Multimedialinjen: Pedagogik-Teknik på Stockholms universitet hanterar man dessa frågor, samverkan mellan människa och maskin och de som läst där kan både pedagogik och teknik men av någon underlig anledning verkar det inte finnas någon beställare av den kunskapen.
Beställarkompetensen av pedagogiska hjälpmedel bör utvecklas så att man också lär sig se sambandet mellan tekniken och lärandet. Zappa, surfa och messa är inte bara lek, man måste lyfta det till en annan dimension. Det behövs mer kreativitet i skolan och framförallt tillåtelse och erkänsla för den. Den kommunala skolan sitter många gånger väldigt fast i och styrs av sina organisationer. Inte minst märks det nu när friskolorna börjar visa resultat genom att utmärka sig i mångfaldens tecken. Visst finns det avarter även där men på det stora hela är det nog bara barnen som har att vinna på nyordningen.
Lärarkåren
Svenska lärare har en ganska hög medelålder idag och kommer inom kort att behöva ersättas. det är inte helt enkelt att rekrytera till läraryrket. I England har man satsat på en ny sorts lärare - toppstudenter rekryterades till programmet Teach First. "Det amerikanska, Teach for America, har funnit sedan 1990, den brittiska efterföljaren, Teach First, sedan 2003. Grundidén är enkel: locka toppstudenter från alla universitetsutbildningar att efter grundexamen arbeta två år som lärare i storstadsskolor med sociala problem."
Kanske nå´t för oss också?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, utbildning, skola, moderaterna, skolpolitik, fp, alliansen, regeringen, samhälle, internet, friskolor
Friskolor startas i rask takt nu, men många vill hålla tillbaka dem. Perosnligen tror jag på mångfalden.
Just nu talas det mycket om moderaternas tankar kring jämlikhet mellan könen i våra skolor. Ett program med fem punkter för en mer jämställd skola har tagits fram av moderaternas arbetsgrupp för lika möjligheter och det diskuteras livfullt i tidningsspalterna. Det är säkert jättebra, men personligen är jag mer intresserad av att skolorna blir friare, att det finns ett större utbud och de anpassar sig mer för de små ungarnas behov av individuella utvecklingsplaner. Man ska inte behöva vara uttråkad redan i andra klass bara för att man redan kan det alla ska göra. Det krävs mycket av lärarna men å andra sidan så har vi numera friskolor som kan leva upp till både de behoven olika specialiteter.
Vad som dock inte skrivits så mycket om är att Moderaterna också kommer med ett spännande program för mer valfrihet i skolan. Det känns verkligen befriande för en utbildningsnämndsledamot. Det finns så mycket begränsningar i föreskrifterna så att hälften kunde vara nog. Visste ni att man inte kan söka helt fritt till vilket kommunalt gymnasium som helst om inte kommunen godkänner det. Moderaterna vill befria de kommunala skolorna från statligt och kommunalt detaljstyre, det är sådant som tar mycket tid från personalen som kan läggas på barn och pedagogik istället. De ska ha samma chans som friskolorna att inrätta sin verksamhet så att den blir bra.
Man vill också att det ska bli mindre krångel att starta en friskola. Idag måste man ansöka 500 dagar innan man vill starta sin skola. Det är helt orimligt kan man tycka. Å andra sidan vill man också införa skärpt kontroll över friskolorna och införa sanktioner för den som inte uppfyller villkoren. Som vanligt har jag egna idéer att framföra också i den här frågan. Skolan måste bli modernare helt enkelt och det måste arbetas på många olika ledder.
Teoretiskt duktiga barn
Även teoretiskt duktiga barn ska ha möjlighet att ha kul och utvecklas i skolan. Det har tidigare i debatten varit ett väldigt liv kring den saken då många menar att resurserna bör sättas in på svagpresterande, jag delar inte den uppfattningen. Det är klart att barn ska ha stöd utifrån sin egen kunskapsnivå. Hur som helst så har satsningarna hittills mest gjorts på barn som är svaga med föreställningen att de andra klarar sig ändå. Det är synd för de starka kan dra med sig de svaga om de själva får stimulans. Det är väl inte helt uteslutet att många bråkstakar är understimulerade för den delen.
Min idol i pedagogiska frågor är den amerikanske pedagogikprofessorn Ellen Winner (jag har hänvisat mycket till henne) påstår att man ska höja nivån på undervisningen i skolan ty det gynnar alla, även de lågpresterande. Alla blir nämligen extra stimulerade av detta och kommer alltså längre än de skulle gjort annars. Det är lite tvärs omtänkande mot att alla håller en jämn lagom nivå egentligen så att vissa måste hålla tillbaka. Hon hänvisar till sin sons klass med ett exempel där samtliga barn fick lära sig Macbeth utifrån ett manus som kom från "The Californian Gifted and Talented Education" (sid 228 i Winners bok Begåvade Barn). Detta var ett manus som var väldigt svårt med en text som var över barnens nivå, men alla barn klarade av sina uppgifter och var lyckliga över det.
Mitt exempel är naturligtvis snuttifierat och en förenkling av hela situationen i svenska skolor jag inser väl det. Men försök ta tanken vidare. Klassrummen ska fyllas med utmaningar menar Ellen Winner. Tank om vi kunde få fram fler visioner om hur det kunde få vara i klassrummet. Vad kul det kunde bli för både elever och lärare då.
Positiv skola behövs
Satsa på en positiv skola nu, där kunskapstörsten och glädjen att lära sig mer står högt i kurs. Där ordningen kommer som ett brev på posten, ty det är understimulerade barn som bråkar.
Ut ur mittfåran bara och plocka upp de svaga men låt dem som är lagom få chansen att kunna bli bättre också, samt ge de duktiga också egen chans att traska vidare och bli ännu bättre. Jag gillar verkligen tanken på en skola som får chans att vara just skola med lärandet i fokus. Det handlar då inte om en flumskola utan om en lärande miljö och ett användande av IT i skolan som är betydligt mer omfattande än idag. Det bör utvecklas pedagogiska program i matematik som automatiskt känner av barnens kunskapsnivå och stimulerar de vidare. Likaså med läsprogram där eleverna kan läsa samma historia på olika nivåer och ändå när lektionen är över så förstår alla vad det handlar om.
Det kanske kostar lite mer än vad det gör nu, men det skulle nog vara värt det. På ganska kort sikt. Men det är inte bara pengarna bestämmer hur bra en skola blir utan också de metoder man använder, att tänka på tvärsen och en meter längre är nödvändigt.
Zappa Surfa och Messa
Min gamla kollega på Microsoft Eva Pethrus arbetar där med lärandet. Hon menar att vi måste acceptera att barnens verklighet idag är digital. När utbildningsministern inte tycker att zappa, surfa och messa inte räcker har Pethrus svar på tal:
”Zappningen ger är att den generation ungdomar som lever idag är den generation som har bäst kunskap om den globala världsutvecklingen. De har helt andra möjligheter sätta det i ett kontext såsom ingen generation före dem. Via TV´n så ges de oanade möjligheter till att följa nyheter via CNN, CNBC, BBC, Al-Jazhira, SVT, TV4á och SVT24.
Surfa ger våra ungdomar och barn möjlighet att söka och fördjupa sin kunskap via den information som finns på nätet. Vad vi kan se är att via internet så sker idag den största demokratiseringsutveckling någonsin i historien. En demokratisering av kunskap. Information och kunskap blir tillgängligt inte bara för ett priviligierat fåtal utan för över 1 miljard människor.
Messa är barnens/ungdomars sätt att nå ut till varandra och dela kunskaper. Fråga till råds när de har funderingar. Använda den kunskap och kreativitet som finns hos andra elever och kompisar via att lära av och med varandra. Messandet överbryggar det kunskapsavstånd som har funnits tidigare genom att ge möjlighet till att direkt i sitt hem via nätet få stöd av andra.” (Läs Evas intressanta blogg här, där finns mer att läsa om hennes tankar kring skolan)
Det är IT som gäller
Som gammal IT-branschare håller jag naturligtvis med Pethrus och som pedagog med forskningsintresse är jag övertygad om att det finns en oanad kraft i lärandet på internet. Jag har sett så mycket spännande saker hända med både barn och vuxna och datorer att jag tycker att det är en skam att det inte finns fler i skolan. Ty med en dator som verktyg når du kunskap som du inte trodde fanns. Datorer är billiga i anskaffning idag så det är inte längre ett skäl att låta bli. Dessvärre så finns det kompetensbrist hos många lärare, även om många också är aktiva och använder datorn och nätet som den fantastiska möjlighet till lärande det finns där.
Men strukturerna är starka och organisationerna ganska trögrörliga och som sagt kompetensutveckling måste till hos lärarna, men även forskning och utveckling är viktigt.
Att barn spelar spel är det många som tycker är fel. Man glömmer de oerhört positiva effekterna av datorspel. Barnen lär sig utveckla sin motorik, sin spatiala förmåga, sin samarbetsförmåga, den strategiska förmågan utvecklas, de lär sig följa instruktioner steg för steg, de får återkoppling på rätt och fel, de lär sig språk, de övar sin koncentration, de övar sig i räkning, läsning mm.
Man kan undra varför utbildningsprogram inte utformas mer i form av spel utan ofta är en förflyttning av en traditionell lärobok. Jag överdriver lite, men visst kunde det vara bättre. På Multimedialinjen: Pedagogik-Teknik på Stockholms universitet hanterar man dessa frågor, samverkan mellan människa och maskin och de som läst där kan både pedagogik och teknik men av någon underlig anledning verkar det inte finnas någon beställare av den kunskapen.
Beställarkompetensen av pedagogiska hjälpmedel bör utvecklas så att man också lär sig se sambandet mellan tekniken och lärandet. Zappa, surfa och messa är inte bara lek, man måste lyfta det till en annan dimension. Det behövs mer kreativitet i skolan och framförallt tillåtelse och erkänsla för den. Den kommunala skolan sitter många gånger väldigt fast i och styrs av sina organisationer. Inte minst märks det nu när friskolorna börjar visa resultat genom att utmärka sig i mångfaldens tecken. Visst finns det avarter även där men på det stora hela är det nog bara barnen som har att vinna på nyordningen.
Lärarkåren
Svenska lärare har en ganska hög medelålder idag och kommer inom kort att behöva ersättas. det är inte helt enkelt att rekrytera till läraryrket. I England har man satsat på en ny sorts lärare - toppstudenter rekryterades till programmet Teach First. "Det amerikanska, Teach for America, har funnit sedan 1990, den brittiska efterföljaren, Teach First, sedan 2003. Grundidén är enkel: locka toppstudenter från alla universitetsutbildningar att efter grundexamen arbeta två år som lärare i storstadsskolor med sociala problem."
Kanske nå´t för oss också?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, utbildning, skola, moderaterna, skolpolitik, fp, alliansen, regeringen, samhälle, internet, friskolor
Det kostar att blogga... Grupp eller individ
Att ha en egen åsikt kostar på. Framför man den så får man räkna med att betala. Ibland kan priset vara högt. Jobbet till exempel. Det har inte minst killen som skriver Beiersdorfsbloggen fått erfara, inte bara en utan flera gånger. Jag fann hans 1000:e inlägg vi Emmas blogg som i sin tur hittat det hos Mymlan. De har båda kommenterat det hela. Det hela är oerhört intressant och en mycket viktig diskussion. I synnerhet mot bakgrund av bloggosfärens genomslag under den senaste tiden. Det har blivit ganska uppenbart att bloggare har betydelse. Det finns här plötsligt en kraft som kan framföra åsikter från olika håll och olika perspektiv och den är helt okontrollerbar, där har vi nog också problemet. Behovet av kontroll över vad som sker är oerhört starkt.
Kritik tas sällan emot konstruktivt utan snarast tvärtom. Hur hanterar man en person/bloggare som har åsikter som kanske inte stämmer överens med de kollektiva. Visst får man ha åsikter men de får inte torgföras då det kanske kan skada företaget, eller krasst sno åt sig tolkningsföreträdet från annan. Då rasar hierarkierna snabbt och det går förstås inte för sig. Det uppstår konflikter i det mellanmänskliga som på något sätt måste hanteras.
Konfliktstrategier
I sin bok På spaning efter gruppens själ beskriver Eric Olsson en modell med fyra olika strategier för konflikthantering.
Den första är tvångs- och maktstrategier, där den ena parten försöker tvinga den andre till underkastelse genom hot eller liknande som utnyttjar den andra parten beroende eller svaghet, som försörjning till exempel. Det är ett kraftfullt redskap. Det fick om inte annat killen som jobbade på Procter&Gamble erfara när han helt enkelt blev av med jobbet för sitt bloggande. Oftast står det i anställningskontraktet hur man bör agera och det är väl inte på något sätt självklart att två parter uppfattar innebörden i orden likadant. Mot chefen kan man aldrig vinna exempelvis. Det är klart att man kan ta en kamp via facket om man har den ådran. Men som regel så vinner man sällan på såna aktiviteter.
Defensiva strategier, man låtsas inte om att en konflikt kan finnas även om man är medveten om den. Man kanske håller med men kokar av ilska inombords.
Det finns rituella strategier som automatiskt reglerar beteendet i gruppen. Det kan ske genom olika ceremonier, offentliga bestraffningar och ett reglerande av kommunikationen. Det är ganska vanligt att man i en organisation har en presstalesman exempelvis, de enda som talar med pressen. Egna initiativ uppskattas inte.
Sen finns den fjärde i Olssons modell som är strategi för samverkan, där skapas en ömsesidig överenskommelse om hur man ska hantera den aktuella konflikten. Det känns väl som den "vuxna" varianten. De här strategierna vävs förstås in i varandra och flera används ofta i samma konflikt.
Ordning i ledet
Det finns också andra dimensioner som exempelvis hur populär en person är i en grupp, en slags social distans där gruppen har godkänt vem som får stå på scenen. Man blir aldrig guru av egen kraft. Det är andra som utser vem som ska ha denna position. Sen har vi maktens ordning förstås, vilken position någon har i en hierarki. Detta påverkar också vem som får sticka ut i en grupp. Vem får vara populär? I en grupp/arbetsplats så är individerna underordnade den enande kraften. Gruppen är som ett organiskt system som genom integration mellan medlemmarna formar en gestalt. Gruppens kultur är de kollektiva bilder som medlemmarna har.
"Livsrummet" (Lewin i Svedberg 1997) är en mängd relationer mellan individer. Det finns ett ömsesidigt beroende i dessa relationer och det är de som utgör gruppen - inte de egenskaper enskilda människor har. Om en person plötsligt börjar blogga och får mer plats på scenen än andra kan man kanske förstå att det blir problem för andra. För vem är ledaren, vem är mest populär, vem får tala utanför rummet och vad får sägas?
Gruppsyn
Det finns olika syner på vad en grupp är. Exempelvis den individualistiska synen som har sin utgångspunkt i individen och individuella utvecklingar för att förklara ett beteende och den grupporienterade synen, som ser individen som en del av ett större system. Den första gruppen tillåter förmodligen i alla fall till en viss gräns att individen får eget utrymme.
Bloggaren Teflonminne beskriver sin arbetsplats Bahnhof som en öppen plats där det är tillåtet att uttrycka åsikter. Moderna företag som MrGreen uppmanar sina anställda att blogga, de är ett föredöme tycker bloggaren Disruptive. Dessa företag tillhör nog dessvärre fåtalet, än så länge. Behovet av interaktivitet med omgivningen ökar dock och de företag som inte tillåter detta kommer förmodligen få svårt att rekrytera stjärnskotten, ty de är vana att få "tala ut". I en hierarkiskt uppbyggd organisation så blir förstås utrymmet för individen mindre.
" Å ena sidan så vill företagen vara moderna och hänga med, men kontrollbehovet över informationen finns alltid med, och det är kanske inte så smart att slänga skit på sin arbetsgivare i sin egen blogg. Man måste helt enkelt vara lite på sin vakt när man bloggar om man är anställd, lite eftertänksam helt enkelt. Som de säger på Dell - blogga gärna om dina intressen, flugfiske och sånt. Men bloggar du om Laptops då vill vi vara med. På Sun finns det 4000 bloggar i ett bloggnätverk, även chefen bloggar. Man kan ju tänka sig vilken skatt av information och kunskap det finns i det nätverket." (min text i Bloggtidningen)
Åsiktsbloggar
Sen finns det då de politiska åsiktsbloggarna, till vilken den här bloggen må räknas. En självständig röst i natten, inte alltid medhållande men aktiv och engagerad. Så vill jag också att det ska vara. En grundsyn med egna vinklar, åsikter och funderingar.
Politiska partier är också stora organisationer som vill ha koll på informationsflödet, det gäller alla partier skulle jag tro. Inte minst har väl detta märkts i den så aktuella FRA-debatten där frispråkiga bloggare av alla modeller och partitillhörigheter haft åsikter och framfört dem på olika sätt och i olika genrer. Det har gjorts videofilmer, skrivits faktaartiklar, nidbilder, kåserier, gjorts analyser, tekniska beskrivningar mm mm. Ibland har saken försvunnit till förmån för personangrepp, det tycker jag själv är lite synd eftersom personangrepp oftast tar udden av det bakomliggande budkapet. Det viktiga.
Kontrollen över informationsflödet på internet har partierna tappat och min åsikt är att det är bra. För när man försöker styra information så tappar man helhetsbilden och styr för mycket in sig i detaljerna. Det tar i sin tur kraft från den dynamik som skapas av att många deltar i en diskussion och framför olika ståndpunkter som kan vara mycket användbara.
Den intelligente skulle sätta sig och försöka sammanfatta och ta vara på all information som kommit fram kring exempelvis FRA-lagen och se att där finns substans att ta vara på. Istället väljer man här att försöka styra informationen och negligera eller förringa deltagarna för att uppnå sitt eget syfte. Det är synd. Man får ställa sig över detaljerna och försöka se helheten.
Bloggosfären
Bloggosfären betraktas ofta som en grupp för sig och inte som individer med kunskap och åsikter. En grupp kan uppnå en unik kreativitet och problemlösningsförmåga och inspirera andra individer till prestation och inte minst lärande. Det är lite synd slå ihop bloggare i en grupp - förvisso med subgrupperingar och sen sätta denna grupp emot sin egen grupp. Detta gäller för såväl bloggare som för andra grupperingar. I många år arbetade jag som journalist och var min arbetsgivare (ibland mig själv) lojal, men självständigheten och grupptillhörigheten bland journalisterna på andra tidningar var stark. Det är den fortfarande 20 år senare… För mig finns det ingen skillnad på det jag skriver nu, eller gjorde tidigare. Det som skiljer är snabbheten i publiceringsavseende. Det är tröttsamt med den konfrontationstaktik mellan bloggare och traditionell media som ibalnd bedrivs. Särskilt när man tillhör båda grupperna. Allt har sin tid.
Karin Rebas har skrivit en intressant artikel om bloggares lillebrorskomplex. Bloggtidningen har tagit upp ämnet liksom samesamebutdifferent, Beta Alfa, dabitch. I det här smamanhanget är det intressant att läsa vad Bo Hedin anser om bloggares betydelse. SvD känns som den tidning som mest vågat ta till sig bloggarnas inlägg i debatter och gör det på ett väldigt öppet sätt.
I vårt informationssamhälle finns det oerhörda möjligheter att skaffa kunskap utanför sin egen ram, utanför den formella - om man bara vågar ta in den. Dessutom finns möjligheten att ge luft åt sina egna åsikter och möjligheten att dela med sig av egen erfarenhet och kunskap. Boken Nätverkssamhällets framväxt av Manuell Castell rekommenderas. Den har några år på nacken men är trots detta aktuell i sin beskrivning.
Huruvida jag själv kan få något nytt jobb efter mitt intensiva bloggande det senaste året återstår att se. Jag vill efter några års egetföretagande in i ett större sammanhang igen. Men det är möjligt att bloggandet har ett pris - även för mig.
Det finns säkert de som betraktar det som en merit att man kan producera i stor mängd, att man behärskar nya sociala media och kan konsten att driva en fråga och vara interaktiv. Men dessvärre så tror jag att det är många som tycker att det är läskigt också med dessa okontrollerade bloggare… det finns många fördomar att ta itu med.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggosfären, bloggande, arbetsgivare, nätverkssamhälle, transparens, grupppsykologi, gruppdynamik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)