Som distributör av dumheter är internet oslagbart. Informationen flödar med blixtens hastighet. Många är rädda för det och tror att man därför måste stänga av internet. I alla fall begränsa det. Det är kanske en slags beskyddarmuskel som slår till där när man vill tala om för barn och andra hur farligt det är på internet. Men kära nån det är vanligare att bli nedslagen i tunnelbanan numera. Känns så i alla fall.
Själv anser jag att internet är en av de riktigt goda sakerna som hänt på senare år. Det öppnar upp för kommunikation med andra, kunskapsöverföringen är enorm, möjligheterna att hjälpa och få hjälp är fantastisk. Kanske det rent av blir fredsbefrämjande också eftersom vi numera vet så mycket om varandra. Nyhetsrapporteringen har fått nya kanaler. När inte TV får komma nära så är det alltid någon som har en mobiltelefon och kan kommunicera med omgivningen. Twitter, Facebook, bloggar - sociala medier. Plötsligt kan alla delta. Det är helt underbart för oss kommunicerande människor. För den som tror sig behöva ha kontroll på allt är det förstås värre. Anders Mildner menar att ungarna har helt rätt kunskaper för ett modernt samhälle.
Farliga internet
När "vuxna" talar om det farliga internet och allt hemskt som finns där så tänker jag på mannen i Sumpan som på 60-talet åkte runt i sin bil och ville att vi 12-åringar skulle prova BH:ar från hans baklucka i bilen. Det var läskigt. Honom kunde man inte stänga av heller. Mobbarna i skolan som jagar lilla Olle varenda rast, snackar bakom ryggen på honom, börjar fnissa varenda gång han öppnar munnen. Eller Lena som alla håller för näsan när hon kommer förbi för att de tycker att hon luktar illa. Hon får heller aldrig vara med på födelsedagskalasen. Eller Patrik som så gärna vill vara med i föreningen men inte får för att han hotar andra med sin djupa kunskap. För många av dem som inte får vara med är internet en fantastisk möjlighet att få vara med, att få kontakter med andra.
Vad jag vill påstå är att livet utanför internet är betydligt farligare och värre än det som sker där ute i cyberrymden men många med sinne för mer moral än andra förfasas över nätets faror snarare än möjligheter och ser sig skyldiga att beskydda oss andra från nätets skadeverkningar. Det är som om det är lättare att stänga av en maskin och så är allt borta sen. Tror man. Det handlar om kontroll. Inte minst har väl underhållningsindustrin visat det genom sin jakt på dem som fildelar. De har till och med fått en egen lag som väl inte verkar fungera så bra ännu. Förvisso säljs det mer musik och film än någonsin, men de är inte nöjda ändå. Det har de aldrig varit.
Mobbning
Just nu diskuteras mobbningen på internet, hur lätt det är att sitta bakom en skärm och skriva av sig. Vad vi glömmer är att det här tankarna och känslorna finns, internet eller inte. Det är snarare det vi måste åt. Hur vi upför oss mot varandra rent allmänt. Det har väldigt lite med internt i sig att göra. Vi måste komma ihåg att det är människan som skriver som är det farliga. Det är också det vi måste åt. För elakheterna framkallas inte av internet. Däremot blir de synliga och det i sin tur kan göra det lättare att uppmärksamma oss på hur dumma vi kan vara. Säkerligen tycker justitieministern att det är förfärligt på internet just nu när hon ifrågasätts hårt. Men det handlar inte heller om internet. Det handlar mer om vad som hänt och människors reaktioner på detta. Vi får aldrig tro att vi kommer åt det elaka genom att stänga av internet. Det finns kvar. Katarina Wennstam skriver om att det handlar om att se allvaret i skitsnacket.
Det allra mesta som sker på internet är dock positivt. En solskenshistoria kommer från Chris Heuer som var och talade på Disruptive Mediakonferensen Social+Cash här i veckan. Känd person för oss som är internettare. Han blev sjuk när han var här och fick uppsöka sjukhus. Han skriver en rörande bloggpost om detta och hur vänliga alla personer han aldrig tidigare träffat IRL var emot honom. Han jämför också svensk och amerikansk sjukvård. Intressant läsning och lärorikt. Det är också så vi som befinner oss mycket på internet upplever det hela. Värme och mänsklighet. Jag har varit uppkopplad allt sedan det var möjligt och har bara i enstaka fall hamnat på något av de mysko ställen som alla talar om. Visst finns det men det är långt ifrån huvudsaken av det vi möts av.
Några intressanta artiklar att läsa.
Nikke Lindkvist som beskriver hur man kan använda internet och vända på en missnöjd kund. Det kunde lika gärna vara en arg väljare eller politisk motståndare. Jag brukar använda MMK så. Det krävs dialog och även om man inte är överens på slutet så behöver man inte hata varandra. Sanningen är subjektiv som Nikke skriver. Det är en bra början.
Emanuel Karlsten som i Expressen skriver att det är de vuxna som är problemet. Han har rätt i det. Det handlar om att vara delaktig i sina barns liv och inte lämna dem i sticket och använda internet som barnvakt. Barn och vuxna behöver vara delaktiga i varandras liv.
Och så Farmor Gun förstås - Här finns något att hämta för alla skriver hon. Men man måste tänka själv, såväl på internet som på andra ställen.
(intressant)
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
onsdag 31 mars 2010
tisdag 30 mars 2010
Steelneck... texterna...
För länge sedan hade jag en hemlig bloggkommentator som skrev så väldigt bra inlägg att jag ofta lade upp dem som artiklar på min blogg. Steelneck var namnet och jag har ägnat mycket tid till att försöka röna ut vem vederbörande skulle kunna vara. Ett tag trodde jag att jag visste, men det var fel. Däremot är det inte omöjligt att jag trots allt känner vederbörande för jag har också varit med i den här branschen ganska länge. Men om jag så visste så skulle jag låta vederbörande behålla sin hemlighet. Jag har saknat Steelnecks inlägg här men jag har antagligen skrivit om ämnen som inte intresserat.
Till min glädje är det någon som nu samlat Steelnecks texter på en blogg. De var utspridda på många bloggar nämligen.
Här kan du läsa
Kjell Häglund skriver så här i Tidningen Journalisten "Skribenten som aldrig får betalt kallar sig för Steelneck och en text av honom är värd en hel årsproduktion av kvällstidningskrönikor - och det skriver jag inte som högtravande floskel."
Varsågod här kommer en text från Steelneck som skrevs den 11 januari 2008:
Jag vet var ni hittar fler, många fler av de som kan båda sidorna (teknik och juridik, Marys anm)och samtidigt inte tillhör något särintresse med dolda agendor. De hittas inom organisationer som EFF (Electronic Frontier Foundation) och FFII (Foundation for a Free Information Infrastructure).
Den senare har jag själv varit direkt aktiv i och var med på ett hörn om att stoppa införandet av rena mjukvarupatent (informationspatent) på EU-planet 2003. Många mycket kunniga människor hittas också inom FSF (Free Software Foundation), dock ser många inom proprietär mjukvara FSF som ideologiska motståndare.
FFII som jobbar på EU-nivå har även en svensk avdelning, ffii.se. EFF har också stödföreningar på nationell nivå i många länder. Det svenska EF Sverige för dock en lite tynande tillvaro, tyvärr. EFF har dock en avdelning för "european affairs" med en svensk, Erik Josefsson som coordinator (Jag och Erik känner väl till varandra).
FSF har också en europeisk avdelning, FSFE, som i sin tur samlar de olika europeiska nationaliteterna. Så över till det där om "effektiv brottsbekämpning". Tro mig, alla de länder där man prioriterat effektiv brottbekämpning över grundläggande fri- och rättigheter har alla varit väldigt otrevliga att leva i.
Exemplen på sådana har varit många, och jag tror det är onödigt att börja räkna upp dem. För att hårddra det kan faktiskt hela frågan kokas ned till: Effektiv brottsbekämpning eller demokrati?
Så till embryo kan man faktiskt säga: Jo, demokratin går visst att skjuta i sank, det har gjorts förr, och det är precis så här det går till; man ställer grundläggande fri- och rättigheter som någon sorts motsats till säkerhet och effektiv brottsbekämpning. Redan Platon funderade kring detta för 2500 år sedan i Staten, där han skrev hur ett samhälle förvandlas från oligarki till demokrati och från demokrati till tyranneri. Det sker genom spekulationen om det onda istället för visioner om något bättre, genom att ställa farhågan för det onda emot det goda så att det goda görs till en nackdel.
Retoriken bygger på hot om det onda, vilket ju är starkt påminnande om terroristens taktik, med den skillnaden att politikern har makt. En rädslans politik, där människor anses skyldiga på förhand och därmed behandlas såsom presumtiva brottslingar som till varje pris skall hindras. Möjligheten skall inte ens finnas, och därmed kastar man ut själva möjligheten - även då möligheten till det goda. Man gör sig ofelbart till drakdödaren som hugger huvudena av precis de ideal man säger sig vara för. Det vänder också upp och ned på principen att vi skall betraktas som oskyldiga tills motsatsen är bevisad.
Ett gammalt citat gör sig onekligen påmint:
Those who trade liberty for some temporary safety, deserve neither liberty nor safety. (B Franklin)
Anledningen till att man bara köper lite temporär säkerhet när man byter bort friheter, är för att utan friheten så förlorar säkerheten sitt berättigande, och detta kan vi se runt om i världen där människor är beredda att offra sina liv för frihet. Säkerhet är mycket mindre värt än grundläggande fri- och rättigheter.
Ett annat citat jag kommer att tänka på är en formulering i en BBC dokumentär som hette "Power of nightmares - The rise of the politics of fear". Mycket sevärd dokumentär, tre timmar lång: In the past our politicians offered us dreams of a better world. Now they promise to protect us from nightmares. The most frightening of these is the threat of an international terror network. But just as the dreams were not true, neither are these nightmares.
Brottslingar hotar inte demokratin, brottslingar kan varken lagstifta eller avskaffa demokratin, det är helt andra människor som sitter på den makten. Fienden mot detta kommer alltid inifrån den etablerade makten.
Gång på gång blir vi alla påminda genom filmer och massmedia att vi inte får glömma, men vi har glömt, fullständigt. Vi har glömt hur, inte vad, men "vad" är oviktigt som ett minnets garanti mot upprepning. Vi har också glömt att demokrati inte bara handlar om att tillåtas gå till valurnan en gång om året. När detta så oerhört viktiga glöms bort, ja då börjar man ställa det viktiga som någon sorts motsats till säkerhet och effektivitet. Det goda görs till en nackdel, det gjordes då och det görs nu, det är så det går till. Ingen politiker lär ju börja arbeta för en ökad ineffektivitet, och därigenom börjar samhället stapla de otrevliga sakerna på en hög en liten bit i taget. Vi tar de där små stegen efter den där vägen kantad av "goda intentioner".
Stigma, självcensur och kollektivism byggs bit för bit till en allt högre mur som kväver all opinionsbildning och allt det som utvecklar och gör demokratin levande. Därför kommer det nog tyvärr att hända igen, för det är så här det börjar. Denna resa har vi påbörjat sedan några år tillbaks. Den som dessutom tar i med "rent mjöl i påsen" argumentet när man talar om övervakning visar också prov på en rad mindre hedervärda epitet. Det visar på en aningslöshet om att världen är föränderlig. Det som är rent mjöl idag behöver inte vara det i morgon. Den som ser på endast små pusselbitar av någons liv drar lätt fel slutsater. Detta leder till självcensur, man undviker att avvika från mängden för att inte dra på sig uppmärksamhet som riskerar sätta ett kainsmärke i personakten. Det leder också till brottsimplicerande kollektivism. Man riskerar att behandlas som en brottsling bara för att någon runt i kring en har blivit misstänkt för något. Onåd blir smittsamt.
Men det kan lika gärna användas av buset för att diskreditera någon de inte tycker om. Buset kan börja e-posta, skriva på din blogg, ringa till din telefon osv.. Vips så har du blivit en person med kopplingar till kriminella, så det är bäst att inte ogilla kriminella i fortsättningen. Bara smälta in i mängden som den grå kamraten i DDR t ex. Vi vet ju inte om någon är skurk eller inte skurk utan vi gör ett generellt inhämtande. (<- googla..) - Så talar diktaturens kreatur, för de behandlar alla medborgare som skurkar istället för fria människor som skall betraktas som oskyldiga.
Det rena mjölet är också ohederligt i grunden, eftersom det utgår från att enda anledningen till att inte vilja vara övervakad är för att man har en ljuskygg agenda. När det egentligen är en djupt rotad mänsklig egenskap att vilja ha ett privatliv. Historiskt har det tom. använts som straff att förvägra fångar alla former av privatliv - kallas panopticon. Rättsväsendet skall övervaka brottsmisstänkta, med saklig misstankesbeskrivning, inga andra!
embryo: Ditt förslag kräver övervakning av vilken information som kommuniceras mellan alla människor, ALLA. Det skulle också kräva ett krypteringsförbud som omöjliggör all form av säkra ekonomiska transaktioner över nätet. Det går inte att särskilja tillåten från icke-tillåten kommunikation utan att kränka rätten till privat kommunikation och meningsutbyte eftersom verket uppstår först hos betraktaren. Det är först när innehållet i kommunikationen är inspekterat som man kan bedöma hurvida kommunikationen innehöll något som inte fick kommuniceras, och då är intrånget i det privata ett faktum. Å bara det, att staten systematiskt skulle lägga sig i vad som kommuniceras privat människor emellan är ju fullständigt barock.
Fildelning är per definition kommunikation mellan två parter, och den är oftast privat. Tänk också på att telefonen också är en dator som det också går att fildela med. Mp3-spelare som automatiskt börjar fildela trådlöst med andra Mp3-spelare när ägarna möts på stan är också bara en tidsfråga innan det blir vanligt, rent tekniskt har det varit möjligt några år redan.
//steelneck
och en till
Till min glädje är det någon som nu samlat Steelnecks texter på en blogg. De var utspridda på många bloggar nämligen.
Här kan du läsa
Kjell Häglund skriver så här i Tidningen Journalisten "Skribenten som aldrig får betalt kallar sig för Steelneck och en text av honom är värd en hel årsproduktion av kvällstidningskrönikor - och det skriver jag inte som högtravande floskel."
Varsågod här kommer en text från Steelneck som skrevs den 11 januari 2008:
Jag vet var ni hittar fler, många fler av de som kan båda sidorna (teknik och juridik, Marys anm)och samtidigt inte tillhör något särintresse med dolda agendor. De hittas inom organisationer som EFF (Electronic Frontier Foundation) och FFII (Foundation for a Free Information Infrastructure).
Den senare har jag själv varit direkt aktiv i och var med på ett hörn om att stoppa införandet av rena mjukvarupatent (informationspatent) på EU-planet 2003. Många mycket kunniga människor hittas också inom FSF (Free Software Foundation), dock ser många inom proprietär mjukvara FSF som ideologiska motståndare.
FFII som jobbar på EU-nivå har även en svensk avdelning, ffii.se. EFF har också stödföreningar på nationell nivå i många länder. Det svenska EF Sverige för dock en lite tynande tillvaro, tyvärr. EFF har dock en avdelning för "european affairs" med en svensk, Erik Josefsson som coordinator (Jag och Erik känner väl till varandra).
FSF har också en europeisk avdelning, FSFE, som i sin tur samlar de olika europeiska nationaliteterna. Så över till det där om "effektiv brottsbekämpning". Tro mig, alla de länder där man prioriterat effektiv brottbekämpning över grundläggande fri- och rättigheter har alla varit väldigt otrevliga att leva i.
Exemplen på sådana har varit många, och jag tror det är onödigt att börja räkna upp dem. För att hårddra det kan faktiskt hela frågan kokas ned till: Effektiv brottsbekämpning eller demokrati?
Så till embryo kan man faktiskt säga: Jo, demokratin går visst att skjuta i sank, det har gjorts förr, och det är precis så här det går till; man ställer grundläggande fri- och rättigheter som någon sorts motsats till säkerhet och effektiv brottsbekämpning. Redan Platon funderade kring detta för 2500 år sedan i Staten, där han skrev hur ett samhälle förvandlas från oligarki till demokrati och från demokrati till tyranneri. Det sker genom spekulationen om det onda istället för visioner om något bättre, genom att ställa farhågan för det onda emot det goda så att det goda görs till en nackdel.
Retoriken bygger på hot om det onda, vilket ju är starkt påminnande om terroristens taktik, med den skillnaden att politikern har makt. En rädslans politik, där människor anses skyldiga på förhand och därmed behandlas såsom presumtiva brottslingar som till varje pris skall hindras. Möjligheten skall inte ens finnas, och därmed kastar man ut själva möjligheten - även då möligheten till det goda. Man gör sig ofelbart till drakdödaren som hugger huvudena av precis de ideal man säger sig vara för. Det vänder också upp och ned på principen att vi skall betraktas som oskyldiga tills motsatsen är bevisad.
Ett gammalt citat gör sig onekligen påmint:
Those who trade liberty for some temporary safety, deserve neither liberty nor safety. (B Franklin)
Anledningen till att man bara köper lite temporär säkerhet när man byter bort friheter, är för att utan friheten så förlorar säkerheten sitt berättigande, och detta kan vi se runt om i världen där människor är beredda att offra sina liv för frihet. Säkerhet är mycket mindre värt än grundläggande fri- och rättigheter.
Ett annat citat jag kommer att tänka på är en formulering i en BBC dokumentär som hette "Power of nightmares - The rise of the politics of fear". Mycket sevärd dokumentär, tre timmar lång: In the past our politicians offered us dreams of a better world. Now they promise to protect us from nightmares. The most frightening of these is the threat of an international terror network. But just as the dreams were not true, neither are these nightmares.
Brottslingar hotar inte demokratin, brottslingar kan varken lagstifta eller avskaffa demokratin, det är helt andra människor som sitter på den makten. Fienden mot detta kommer alltid inifrån den etablerade makten.
Gång på gång blir vi alla påminda genom filmer och massmedia att vi inte får glömma, men vi har glömt, fullständigt. Vi har glömt hur, inte vad, men "vad" är oviktigt som ett minnets garanti mot upprepning. Vi har också glömt att demokrati inte bara handlar om att tillåtas gå till valurnan en gång om året. När detta så oerhört viktiga glöms bort, ja då börjar man ställa det viktiga som någon sorts motsats till säkerhet och effektivitet. Det goda görs till en nackdel, det gjordes då och det görs nu, det är så det går till. Ingen politiker lär ju börja arbeta för en ökad ineffektivitet, och därigenom börjar samhället stapla de otrevliga sakerna på en hög en liten bit i taget. Vi tar de där små stegen efter den där vägen kantad av "goda intentioner".
Stigma, självcensur och kollektivism byggs bit för bit till en allt högre mur som kväver all opinionsbildning och allt det som utvecklar och gör demokratin levande. Därför kommer det nog tyvärr att hända igen, för det är så här det börjar. Denna resa har vi påbörjat sedan några år tillbaks. Den som dessutom tar i med "rent mjöl i påsen" argumentet när man talar om övervakning visar också prov på en rad mindre hedervärda epitet. Det visar på en aningslöshet om att världen är föränderlig. Det som är rent mjöl idag behöver inte vara det i morgon. Den som ser på endast små pusselbitar av någons liv drar lätt fel slutsater. Detta leder till självcensur, man undviker att avvika från mängden för att inte dra på sig uppmärksamhet som riskerar sätta ett kainsmärke i personakten. Det leder också till brottsimplicerande kollektivism. Man riskerar att behandlas som en brottsling bara för att någon runt i kring en har blivit misstänkt för något. Onåd blir smittsamt.
Men det kan lika gärna användas av buset för att diskreditera någon de inte tycker om. Buset kan börja e-posta, skriva på din blogg, ringa till din telefon osv.. Vips så har du blivit en person med kopplingar till kriminella, så det är bäst att inte ogilla kriminella i fortsättningen. Bara smälta in i mängden som den grå kamraten i DDR t ex. Vi vet ju inte om någon är skurk eller inte skurk utan vi gör ett generellt inhämtande. (<- googla..) - Så talar diktaturens kreatur, för de behandlar alla medborgare som skurkar istället för fria människor som skall betraktas som oskyldiga.
Det rena mjölet är också ohederligt i grunden, eftersom det utgår från att enda anledningen till att inte vilja vara övervakad är för att man har en ljuskygg agenda. När det egentligen är en djupt rotad mänsklig egenskap att vilja ha ett privatliv. Historiskt har det tom. använts som straff att förvägra fångar alla former av privatliv - kallas panopticon. Rättsväsendet skall övervaka brottsmisstänkta, med saklig misstankesbeskrivning, inga andra!
embryo: Ditt förslag kräver övervakning av vilken information som kommuniceras mellan alla människor, ALLA. Det skulle också kräva ett krypteringsförbud som omöjliggör all form av säkra ekonomiska transaktioner över nätet. Det går inte att särskilja tillåten från icke-tillåten kommunikation utan att kränka rätten till privat kommunikation och meningsutbyte eftersom verket uppstår först hos betraktaren. Det är först när innehållet i kommunikationen är inspekterat som man kan bedöma hurvida kommunikationen innehöll något som inte fick kommuniceras, och då är intrånget i det privata ett faktum. Å bara det, att staten systematiskt skulle lägga sig i vad som kommuniceras privat människor emellan är ju fullständigt barock.
Fildelning är per definition kommunikation mellan två parter, och den är oftast privat. Tänk också på att telefonen också är en dator som det också går att fildela med. Mp3-spelare som automatiskt börjar fildela trådlöst med andra Mp3-spelare när ägarna möts på stan är också bara en tidsfråga innan det blir vanligt, rent tekniskt har det varit möjligt några år redan.
//steelneck
och en till
Att slå gamla tanter är inte OK...
En äldre dam har blivit nedslagen på en parkeringsplats och kämpar nu för sitt liv. Det är ofattbart. Någonting har hänt i samhället, med människorna. Det är skrämmande. Förr slog man inte ned äldre damer, personer med glasögon, tjejer eller såna som verkade svagare, inga barn. Bara den som hade en sportsligt chans att försvara sig. Framförallt fortsatte man inte när de låg ner.
All denna hänsyn tycks vara som bortblåst. Vad beror det på? Det är skrämmande.
Jag hoppas att tanten klarar sig och att killen som slog åker fast så att det ryker.
Uppdatering: Tanten dog. För ett bråk om en parkeringsplats. Det är helt oerhört tragiskt.
All denna hänsyn tycks vara som bortblåst. Vad beror det på? Det är skrämmande.
Jag hoppas att tanten klarar sig och att killen som slog åker fast så att det ryker.
Uppdatering: Tanten dog. För ett bråk om en parkeringsplats. Det är helt oerhört tragiskt.
Opinionssiffrorna ser bra ut... men ungdomarna....
Alliansen har åter tagit igen på (S)-gänget. Bra tycker förstås en moderat. Förvisso är opinionssiffror vad de är, men det är lika kul varje gång det går åt det håll man själv vill. Det känns som om alliansen har tagit ett gemensamt grepp och det är förståndigt. Vi väntar lite på några besked från den andra sidan, än så länge är det mest emot allt vad andra säger. Ännu inget gemensamt ställningstagande. Bara att Ohly tycks ha tagit greppet, Wetterstrand blivit populärast och Sahlin kämpar på. Problemen har bara börjat för de rödgröna menar Kent.
Johan Westerholm som håller på (S)-gänget har gjort en analys av läget utifrån sitt perspektiv då. Han menar att inget borgerligt parti vill känna igen sitt forna jag. Kanske är det så men det gäller även socialdemokrater även om de håller fast vid sitt klassamhälle för att kunna dikotomisera VI mot DOM. Om detta har Ingerö reflekterat - socialstaten som en evighetsmaskin.
Jag tror att det är bra att följa med lite i samhällsutvecklingen för det står inte stilla. Och med utveckling för ögonen så behöver man hänga med. Det är inte bara politiken som behöver förändras utan också de politiska organisationerna. Anna Dahlberg skriver i Expressen "Och trots all denna förnyelse lyckas inget av partierna att framstå som riktigt modernt. Ungdomarna ratar alliansen och det är svårt att se hur borgerligheten ska kunna attrahera Miljöpartiets väljare."
De unga är snabbrörliga och struntar i att stanna kvar i det mossiga partierna, de vill inte stå på vänt, de vill agera nu. När de gör det så blir de stoppade och utbytta av någon annan som är lite lugnare. Piratpartiet ligger bra till för ungdomarna. Dels har de den rätta frågan och dels finns de på nätet där de yngre själva håller till. Alla tycks bortse från detta. Det är märkligt. Flera hundra tusen är dem, förstagångsväljarna. Ingen verkar bry sig så mycket. Det interna verkar gå före. I alla partier.
Tokmoderaten jublar över framgångarna. Peter Högberg är lite lugnare, liksom jag själv är. Men nog tänker jag ligga i för att se till att det blir en borgerlig valseger. Det inser också Peter L Andersson att man måste göra från det rödgröna hållet. Jaja, vi får slåss på barrikaderna och ta en kopp kaffe efteråt.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionssiffror, moderaterna, alliansen, socialdemokraterna, de rödgröna
Aftonbladet visar grafer.
Johan Westerholm som håller på (S)-gänget har gjort en analys av läget utifrån sitt perspektiv då. Han menar att inget borgerligt parti vill känna igen sitt forna jag. Kanske är det så men det gäller även socialdemokrater även om de håller fast vid sitt klassamhälle för att kunna dikotomisera VI mot DOM. Om detta har Ingerö reflekterat - socialstaten som en evighetsmaskin.
Jag tror att det är bra att följa med lite i samhällsutvecklingen för det står inte stilla. Och med utveckling för ögonen så behöver man hänga med. Det är inte bara politiken som behöver förändras utan också de politiska organisationerna. Anna Dahlberg skriver i Expressen "Och trots all denna förnyelse lyckas inget av partierna att framstå som riktigt modernt. Ungdomarna ratar alliansen och det är svårt att se hur borgerligheten ska kunna attrahera Miljöpartiets väljare."
De unga är snabbrörliga och struntar i att stanna kvar i det mossiga partierna, de vill inte stå på vänt, de vill agera nu. När de gör det så blir de stoppade och utbytta av någon annan som är lite lugnare. Piratpartiet ligger bra till för ungdomarna. Dels har de den rätta frågan och dels finns de på nätet där de yngre själva håller till. Alla tycks bortse från detta. Det är märkligt. Flera hundra tusen är dem, förstagångsväljarna. Ingen verkar bry sig så mycket. Det interna verkar gå före. I alla partier.
Tokmoderaten jublar över framgångarna. Peter Högberg är lite lugnare, liksom jag själv är. Men nog tänker jag ligga i för att se till att det blir en borgerlig valseger. Det inser också Peter L Andersson att man måste göra från det rödgröna hållet. Jaja, vi får slåss på barrikaderna och ta en kopp kaffe efteråt.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionssiffror, moderaterna, alliansen, socialdemokraterna, de rödgröna
Aftonbladet visar grafer.
Vem sitter vid tangentbordet...
Nu ska studenterna jaga sina kompisar för att finna fildelare. De anställs av skivbolagen. Kära nån. Varför uvecklar inte skivbolagen med flera sina distributionskanaler och sitt utbud i stället? Varför tar de inte hjälp av Peter Sunde och hans nya microbetalningstjänst i stället? Flatt´r heter den och lanseras i vår.
Många fildelar på jobbet. Hur kan man veta vem som har fildelat?. Det blir att jaga för jagandets skull och fel personer kan råka illa ut.
Rättssamhället borde gälla åt båda hållen kan man tycka. Men mitt emellan finns Ipred. Att sätta dit skurkarna är en sak. Men att sätta dit den som kopierar för eget bruk är en helt annan. Det får man faktiskt göra med den fysiska plastbiten. Jag blir matt av detta omoderna tänkande.
Många fildelar på jobbet. Hur kan man veta vem som har fildelat?. Det blir att jaga för jagandets skull och fel personer kan råka illa ut.
Rättssamhället borde gälla åt båda hållen kan man tycka. Men mitt emellan finns Ipred. Att sätta dit skurkarna är en sak. Men att sätta dit den som kopierar för eget bruk är en helt annan. Det får man faktiskt göra med den fysiska plastbiten. Jag blir matt av detta omoderna tänkande.
Beskattas pensionärer orättvist?
Beskattas pensionärer orättvist?
Trots att alliansregeringen nu lagt fram en ny skattesänkning för pensionärer, protesterar PRO fortfarande högt och olika massmedia har hängt med och blåst under missnöjet utan att ens försöka beskriva hur verkligheten ser ut.
Den nuvarande beskattningen av pensionerna är faktiskt lägre än vad den var under förra regeringen. Dessutom höjdes pensionen så sent som förra året. I år blev det däremot en sänkning och det beror på den internationella finanskrisen. 2009 växte inkomstindex med hela 6,1 procent, men för 2010 blir siffran bara 1,4%, och det påverkar pensionerna. Orsaken till att vi har inkomst normen är att alla får mer pengar än vad de egentligen skulle ha när pensionen räknas ut första gången. Man får alltså ett förskott på Sveriges framtida tillväxt och som naturligtvis måste justeras.
För 2010 slår alltså den s.k.bromsen i pensionssystemet till och det beror på att tillgångarna i pensionssystemet är lägre än skulderna, d.v.s. summan av alla utfästelser. Regelverket tillåter inte att vi skall blunda för verkligheten. Skall Sverige ha sunda finanser, så att även morgonda-gens pensionärer skall kunna få jämförbara pensioner måste anpassning till verkligheten ske. Alliansregeringen har försökt skydda de som har den lägsta pensionen och gjort viss höjning samt en skattesänkning som riktar sig till denna grupp.
Vad vill man då med sina fortsatta protester mot jobbskatteavdraget? Man har hävdat att pensionen ska beskattas lika som en löneinkomst dvs. samma skatt på lika bruttoinkomst. Ett av skälen som nämns i den av PRO beställda utredningen är att pensionen bör betraktas som uppskjuten arbetsinkomst. Detta är helt felaktigt. Pensionen är en statsfinansierad ersättning till personer som uppnått pensionsåldern även om man inte haft någon förvärvsinkomst. Allt enligt det pensionssystem som med stor majoritet fattats av Sveriges Riksdag.
Den i särklass viktigaste faktorn för pensionerna är att vi får en uthållig tillväxt och sunda stats-finanser. Här spelar jobbskatteavdraget en viktig roll. Eftersom våra pensioner idag och i morgon är beroende av att fler arbetar mer är det viktigt att de yrkesverksamma får en morot i form av ett jobbskatteavdrag. Genom att det blir lönsammare att arbeta kommer fler att söka sig till arbets-marknaden.
Många som idag sitter fast i bidragsfällan behövs ute i förvärvslivet för att vi skall klara vår framtida välfärd. Under flera år har många tyckt att det inte lönar sig att arbeta och blivit kvar i bidragsfällan. Detta måste vi ändra på!
Ingenstans redovisar PRO:s utredning hur man kan påstå att skillnaden mellan en löntagares nettoinkomst och en pensionärs ”till största delen” beror på jobbskatteavdraget. Det är natur-ligtvis omöjligt att göra en sådan ”bevisning”, så då nöjer man sig med ett ogrundat påstående
Om vi får ett arbetande Sverige tack vare bl.a. jobbskatteavdragen och en förtagarevänlig politik kan vi återerövra vår plats som en av ledande nationerna när det gäller bruttonational-produkt per invånare och då skapas möjligheter till både högre löner OCH högre pensioner!
Jobbskatteavdraget är inte orättvist gentemot pensionärer utan tvärtemot alldeles nödvändigt för uthållig ekonomisk utveckling. Och därmed också ett kraftigt skydd för pensionerna!
Britt Tryding Carl Erik Hedlund
Styrelseledamöter i Moderata Seniorer Stockholms stad.
Trots att alliansregeringen nu lagt fram en ny skattesänkning för pensionärer, protesterar PRO fortfarande högt och olika massmedia har hängt med och blåst under missnöjet utan att ens försöka beskriva hur verkligheten ser ut.
Den nuvarande beskattningen av pensionerna är faktiskt lägre än vad den var under förra regeringen. Dessutom höjdes pensionen så sent som förra året. I år blev det däremot en sänkning och det beror på den internationella finanskrisen. 2009 växte inkomstindex med hela 6,1 procent, men för 2010 blir siffran bara 1,4%, och det påverkar pensionerna. Orsaken till att vi har inkomst normen är att alla får mer pengar än vad de egentligen skulle ha när pensionen räknas ut första gången. Man får alltså ett förskott på Sveriges framtida tillväxt och som naturligtvis måste justeras.
För 2010 slår alltså den s.k.bromsen i pensionssystemet till och det beror på att tillgångarna i pensionssystemet är lägre än skulderna, d.v.s. summan av alla utfästelser. Regelverket tillåter inte att vi skall blunda för verkligheten. Skall Sverige ha sunda finanser, så att även morgonda-gens pensionärer skall kunna få jämförbara pensioner måste anpassning till verkligheten ske. Alliansregeringen har försökt skydda de som har den lägsta pensionen och gjort viss höjning samt en skattesänkning som riktar sig till denna grupp.
Vad vill man då med sina fortsatta protester mot jobbskatteavdraget? Man har hävdat att pensionen ska beskattas lika som en löneinkomst dvs. samma skatt på lika bruttoinkomst. Ett av skälen som nämns i den av PRO beställda utredningen är att pensionen bör betraktas som uppskjuten arbetsinkomst. Detta är helt felaktigt. Pensionen är en statsfinansierad ersättning till personer som uppnått pensionsåldern även om man inte haft någon förvärvsinkomst. Allt enligt det pensionssystem som med stor majoritet fattats av Sveriges Riksdag.
Den i särklass viktigaste faktorn för pensionerna är att vi får en uthållig tillväxt och sunda stats-finanser. Här spelar jobbskatteavdraget en viktig roll. Eftersom våra pensioner idag och i morgon är beroende av att fler arbetar mer är det viktigt att de yrkesverksamma får en morot i form av ett jobbskatteavdrag. Genom att det blir lönsammare att arbeta kommer fler att söka sig till arbets-marknaden.
Många som idag sitter fast i bidragsfällan behövs ute i förvärvslivet för att vi skall klara vår framtida välfärd. Under flera år har många tyckt att det inte lönar sig att arbeta och blivit kvar i bidragsfällan. Detta måste vi ändra på!
Ingenstans redovisar PRO:s utredning hur man kan påstå att skillnaden mellan en löntagares nettoinkomst och en pensionärs ”till största delen” beror på jobbskatteavdraget. Det är natur-ligtvis omöjligt att göra en sådan ”bevisning”, så då nöjer man sig med ett ogrundat påstående
Om vi får ett arbetande Sverige tack vare bl.a. jobbskatteavdragen och en förtagarevänlig politik kan vi återerövra vår plats som en av ledande nationerna när det gäller bruttonational-produkt per invånare och då skapas möjligheter till både högre löner OCH högre pensioner!
Jobbskatteavdraget är inte orättvist gentemot pensionärer utan tvärtemot alldeles nödvändigt för uthållig ekonomisk utveckling. Och därmed också ett kraftigt skydd för pensionerna!
Britt Tryding Carl Erik Hedlund
Styrelseledamöter i Moderata Seniorer Stockholms stad.
Ska statsministern hålla på med sociala medier...
Till och från uppstår den delikata frågan. Hur ska ledande politiker förhålla sig till sociala medier? Statsministern har varit på Rudbecksskolan i Sollentuna och talat med eleverna där om närvaro på Facebook, twitter, bloggar med mera. Han vill inte exponera sig säger han och avstår, medvetet. Det kan vara rätt strategi. Han har sin roll som statsminister och den gäller inte bara hemma i Sverige. Sen kan det hända att man tillhör den typ av personer som inte är så där allmänt socialt pratsamma. Jag är gift med en sådan man och han har inga konton i sociala medier, men har minst lika mycket nätnärvaro som jag har, fast på helt annat sätt. Han är inte förtjust i pladdret. Det kanske inte Fredrik Reinfeldt heller är?
Jag har haft ett antal intressanta diskussioner om politiker och deras närvaro på internet med Nicklas Lundblad. Han skrev en gästblogg här i september 2009, se nedan. Det är värt att ta och fundera lite kring det han skriver. Nicklas har en del poänger här. Vill man vara vän med statsministern, eller annan person i liknande politiska roller? Ska man vara det? Är det önskvärt?
Själv vill jag se min blogg som ett möjligt samtal och det spelar ingen roll vem jag talar med egentligen bara det är någorlunda intressant och det kan vara i stort och i smått. Det finns anledning att fundera i Nicklas banor även om jag själv gärna låter mig förföras av att kanske ha kontakt med Carl Bildt direkt via hans blogg. Han svarar faktiskt på tilltal bland kommentarerna ibland. Jag är tillräckligt naiv (tror jag att Nicklas tycker) för att uppskatta detta. Smickrad alltså, av uppmärksamheten, det är bara mänskligt. Dessutom uppskattar jag själv oerhört mycket interaktiviteten som kan uppstå på min blogg. Oftast när man minst anar. Det kan vara kul, men om man tar tråden en bit längre och börjar fundera över om Ex.vis Carl Bildt svarar som person eller ämbetsman så börjar det blir svårare. För är hans blogg egentligen en offentlig handling som skall arkiveras? Nicklas Lundblad har för Timbro skrivit en rapport där han behandlar just offentlighetsprincipen i informationssamhället. Makthavare hade en intressant seminariedag om makten öppenheten och demokratin som kan vara av värde att läsa.
*********************
G Ä S T B L O G G E N (2 septemer 2009)
Det är inte ofta jag är grinig, men låt oss vara litet motvalls ett tag. Det är nyttigt och litet spännande. Låt oss ställa en obekvämfråga: är det bra att politiker använder sociala medier av olika slag? Eller bredare - är det bra med direktkommunikation mellan politiker och väljare?Intuitivt viftar vi alla - jag själv inkluderad - den frågan åt sidan. Det känns som uppenbart att mer transparens och mer access till politiker aldrig kan vara särskilt dåligt, eller hur? Hur kan det vara dåligt att utrikesministern bloggar eller att IT-ministern hade en fotoblogg, eller att justitieministern uppdaterar sin Facebookstatus när hon slår ihjäl utrotningshotade djur? Om något skapar det en tillgängligare, personligare och mänskligare politiker - eller hur? Och dessutom kan vi alltid hoppas att den armé av PR-proffs som i normala fall försöker berätta för politiker hur man skall se ut, klä sig, raka sig (ja, Lars, jag tänker på dig!) eller vilka böcker man skall läsa inte orkar hålla emot, att politikern framträder osminkad och ärlig inför våra sociala medieverktyg.
I går lanserade Kreml och president Medvedev en YouTube-kanal. Det är väl bra? Att det är bra att den ryska regimen skalar bortmedierna och talar direkt till folket. Att den inte måste filtreras genom besvärliga reportrar med förutfattade meningar och idéer om vad folket vill ha eller vad de behöver höra - mer transparens och den ryska ledningen kan ju inte vara dåligt, inte sant? Faktum är att om direkt access till makthavarna är ett väsentligt värde, varför gör vi inte så att vi helt enkelt överlåter produktionen av TV och radio i statens intresse till politiker direkt. Inte via den halvmesyr med politiska utnämningar och föregiven neutralitet som vi ser i dag, utan direkt - regeringen kan ta över TV. Litet som i Italien.
Den access och transparens, den närhet och den inblick i som detta skulle ge oss, den vore ju ovärderlig. Och utan taffliga och påflugna journalister och andra tomtar som försöker skruva berättelser, hitta skandaler överallt och driva sina egna agendor - påverkade av sina liberala ägare eller sin kommunistiska utbildning.
Rak och enkel...propaganda...är väl bättre?
*Naturligtvis inte.
Och lika naturligtvis är inte svaret på frågan att förbjuda politiker att twittra eller blogga eller skvallra på Facebook. Men det finns en utmaning här. Sociala medier är försåtligt intima. De ger oss en känsla av att vi kommer inpå, att vi kommer nära. Men som väljare borde vi inte i första hand söka närhet till våra makthavare - vi borde söka effektiva former för granskning och ansvarsutkrävande - en uppfordrande distans.
Vi borde sluta följa våra politiska ledare (i dubbel bemärkelse) på Twitter. Vi borde backa några steg och i stället dra en klar gräns i sanden: hit men inte längre. Om du vill ha mitt mandat för att styra landet, då vill jag inte att du låtsas vara min vän. Jag vill inte att du låtsas att du talar till mig som om vi vore vänner.Det finns ett engelskt uttryck som fångar en del av känslan som jag försöker artikulera här: familiarity breeds contempt - familjaritet föder förakt. Och det är en social funktion som fungerar åt båda hållen. Å ena sidan kan jag inte hjälpa att en politiker som fläker ut sitt liv på nätet får mig att tappa något av respekten för politiken i sin helhet. Å andra sidan kan jag inte tro annat än att den politiker som kan viska förtroligt också håller den för mindre farlig, mindre värd hans uppmärksamhet och respekt.
Till filmen V for Vendetta fanns en tagline som jag tyckte om: "People should not fear their government, their government should fear the people". "Fear" inte "friend" - nota bene.
Och värre: den transparens vi hyllar här skapar ju helt nya nätverk. När kommer den första korruptionsskandalen som involverar socialamedier? "X-ministern fattade beslut till förmån för facebookgrupp eller twitterfollowers..."
Vad är värdet av att retweeta en ministersbudskap? Låt oss hårddra (vi skulle ju vara griniga): när är en retweet en muta? Allt detta är vansinnigt hypotetiskt, men det är ändå värt att ägna några sekunder. Vi har rört oss från tanken på en granskande tredjestatsmakt med stort förtroende och en politisk makt som bör nagelfaras noga till en värld där journalistiken upplevs som brus och vi välkomnar in politiker i hemmet.
Hur hamnade vi här då? Hur kom vi att bli så förtjusta i det direkta tilltalet från makten? Sanningen är att det kanske handlar om ett journalistiskt haveri av episka proportioner. Förtroendet för politiker brukar ständigt vara föremål för beklagande kommentarer i pressen, men sanningen är ju att förtroendet för journalistiken varit ännu lägre.
I valet mellan att få nyheter direkt från makten, eller att få dem via en journalistik som upplevs ha kapitulerat i ett träsk av rewrites och skruvade vinklar, ja, så väljer vi maktens osminkade anlete. Det är ett enormt underbetyg för den moderna journalistiken - men hur ska man annars förklara den enorma efterfrågan på politisk kommunikation via sociala medier som vi ser? Om journalistiken upplevdes som spännande, värdefull och förädlande - varför skulle då någon vilja lyssna direkt till his masters voice?
Två fördömelsedomar alltså: en över den politiska direktkommunikationen som är avlägsen släkt med den korrupta propagandan och en över en journalistik som fått samma propaganda att framstå som det bättre alternativet.
*Jag sade att jag skulle vara grinig, eller hur?
Och jag tror inte att den bild jag ger här helt riktig. Det främsta argumentet mot den är emellertid inte att det faktiskt blir transparentare och att vi får direkt access, eller att politiken blir mänskligare. Nej, det främsta argumentet mot den misantropiska tonen i det tänkta grälet ovan är faktiskt människor som Mary.
Sociala medier kan nämligen fungera åt två håll. De kan skapa politiker och politiskt engagemang. De kan väcka rörelser som piratrörelsen eller den fantastiska Juliagruppen. De kan entusiasmera och driva riksdagskandidater. Då blir ekvationen plötsligt en annan, då är det en sorts motmakt som talar. Men det finns en utmaning också här, och den handlar om vad som händer sedan. När Mary blir vald, när piratpartiet kommer in i EU-parlamentet. När gräsrötterna rotar sig i maktens skugga.
Någonstans längs vägen kanske det finns en punkt där man för att vara riktigt ärlig med sitt mandat måste stänga sitt Twitterkonto, radera sin Facebookprofil (good luck with that) och sluta ladda upp nya YouTube-videos. För att signalera att man tar uppdraget på allvar. Att man inte söker vänner, så mycket som ett mandat att förändra och att man tar detta mandat på fullt allvar.
Ur ett perspektiv måste kanske det politiska ledarskapet vara asocialt...
Dr Nicklas Lundblad
*********************
Personligen gillar jag det här med sociala medier, är en sån person, bygger nätverk och mitt eget och bloggens varumärke, visst är det så. Jag har 2nd line till Obama på Linkedin. En av mina vänner är 1stLine. Inte för att någon av oss tror att vi har direktkontakt med Obama, vi till och med förstår att vi inte har det utan att med hans stab. Det ger dock en illussion som möjligen passar amerikaner bättre än oss svenskar. Kulturen skiljer sig i olika länder. Vilket i sig är en annan anledning till att det kan vara klokt av Fredrik Reinfeldt att inte personligen exponera sig så mycket. Det bör väl dock finnas andra i hans närhet som skulle kunna göra det åt honom. Vi andra skulle förstå det. Men det finns anledning att undera kring det här.
Internet och kontakten med andra via sociala medier är fantastisk för de allra flesta. Förvisso finns det en och annan otäck grej som kan hända där, men det mesta är verkligen trevligt, lärorikt och bra. Det gäller som allt annat att man måste lära sig att använda internet och att vara källkritisk. Plötsligt har exempelvis mobbningsattacker blivit synliga. Det är bra på sätt och vis för då kan vi agera och göra något åt det hela. Ty företeelsen har funnits där förut men varit mer subtil. Vilket är värre på sätt och vis.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politiker, politik, sociala medier, statsministern, reinfeldt, moderaterna, internet
Jag har haft ett antal intressanta diskussioner om politiker och deras närvaro på internet med Nicklas Lundblad. Han skrev en gästblogg här i september 2009, se nedan. Det är värt att ta och fundera lite kring det han skriver. Nicklas har en del poänger här. Vill man vara vän med statsministern, eller annan person i liknande politiska roller? Ska man vara det? Är det önskvärt?
Själv vill jag se min blogg som ett möjligt samtal och det spelar ingen roll vem jag talar med egentligen bara det är någorlunda intressant och det kan vara i stort och i smått. Det finns anledning att fundera i Nicklas banor även om jag själv gärna låter mig förföras av att kanske ha kontakt med Carl Bildt direkt via hans blogg. Han svarar faktiskt på tilltal bland kommentarerna ibland. Jag är tillräckligt naiv (tror jag att Nicklas tycker) för att uppskatta detta. Smickrad alltså, av uppmärksamheten, det är bara mänskligt. Dessutom uppskattar jag själv oerhört mycket interaktiviteten som kan uppstå på min blogg. Oftast när man minst anar. Det kan vara kul, men om man tar tråden en bit längre och börjar fundera över om Ex.vis Carl Bildt svarar som person eller ämbetsman så börjar det blir svårare. För är hans blogg egentligen en offentlig handling som skall arkiveras? Nicklas Lundblad har för Timbro skrivit en rapport där han behandlar just offentlighetsprincipen i informationssamhället. Makthavare hade en intressant seminariedag om makten öppenheten och demokratin som kan vara av värde att läsa.
*********************
G Ä S T B L O G G E N (2 septemer 2009)
Det är inte ofta jag är grinig, men låt oss vara litet motvalls ett tag. Det är nyttigt och litet spännande. Låt oss ställa en obekvämfråga: är det bra att politiker använder sociala medier av olika slag? Eller bredare - är det bra med direktkommunikation mellan politiker och väljare?Intuitivt viftar vi alla - jag själv inkluderad - den frågan åt sidan. Det känns som uppenbart att mer transparens och mer access till politiker aldrig kan vara särskilt dåligt, eller hur? Hur kan det vara dåligt att utrikesministern bloggar eller att IT-ministern hade en fotoblogg, eller att justitieministern uppdaterar sin Facebookstatus när hon slår ihjäl utrotningshotade djur? Om något skapar det en tillgängligare, personligare och mänskligare politiker - eller hur? Och dessutom kan vi alltid hoppas att den armé av PR-proffs som i normala fall försöker berätta för politiker hur man skall se ut, klä sig, raka sig (ja, Lars, jag tänker på dig!) eller vilka böcker man skall läsa inte orkar hålla emot, att politikern framträder osminkad och ärlig inför våra sociala medieverktyg.
I går lanserade Kreml och president Medvedev en YouTube-kanal. Det är väl bra? Att det är bra att den ryska regimen skalar bortmedierna och talar direkt till folket. Att den inte måste filtreras genom besvärliga reportrar med förutfattade meningar och idéer om vad folket vill ha eller vad de behöver höra - mer transparens och den ryska ledningen kan ju inte vara dåligt, inte sant? Faktum är att om direkt access till makthavarna är ett väsentligt värde, varför gör vi inte så att vi helt enkelt överlåter produktionen av TV och radio i statens intresse till politiker direkt. Inte via den halvmesyr med politiska utnämningar och föregiven neutralitet som vi ser i dag, utan direkt - regeringen kan ta över TV. Litet som i Italien.
Den access och transparens, den närhet och den inblick i som detta skulle ge oss, den vore ju ovärderlig. Och utan taffliga och påflugna journalister och andra tomtar som försöker skruva berättelser, hitta skandaler överallt och driva sina egna agendor - påverkade av sina liberala ägare eller sin kommunistiska utbildning.
Rak och enkel...propaganda...är väl bättre?
*Naturligtvis inte.
Och lika naturligtvis är inte svaret på frågan att förbjuda politiker att twittra eller blogga eller skvallra på Facebook. Men det finns en utmaning här. Sociala medier är försåtligt intima. De ger oss en känsla av att vi kommer inpå, att vi kommer nära. Men som väljare borde vi inte i första hand söka närhet till våra makthavare - vi borde söka effektiva former för granskning och ansvarsutkrävande - en uppfordrande distans.
Vi borde sluta följa våra politiska ledare (i dubbel bemärkelse) på Twitter. Vi borde backa några steg och i stället dra en klar gräns i sanden: hit men inte längre. Om du vill ha mitt mandat för att styra landet, då vill jag inte att du låtsas vara min vän. Jag vill inte att du låtsas att du talar till mig som om vi vore vänner.Det finns ett engelskt uttryck som fångar en del av känslan som jag försöker artikulera här: familiarity breeds contempt - familjaritet föder förakt. Och det är en social funktion som fungerar åt båda hållen. Å ena sidan kan jag inte hjälpa att en politiker som fläker ut sitt liv på nätet får mig att tappa något av respekten för politiken i sin helhet. Å andra sidan kan jag inte tro annat än att den politiker som kan viska förtroligt också håller den för mindre farlig, mindre värd hans uppmärksamhet och respekt.
Till filmen V for Vendetta fanns en tagline som jag tyckte om: "People should not fear their government, their government should fear the people". "Fear" inte "friend" - nota bene.
Och värre: den transparens vi hyllar här skapar ju helt nya nätverk. När kommer den första korruptionsskandalen som involverar socialamedier? "X-ministern fattade beslut till förmån för facebookgrupp eller twitterfollowers..."
Vad är värdet av att retweeta en ministersbudskap? Låt oss hårddra (vi skulle ju vara griniga): när är en retweet en muta? Allt detta är vansinnigt hypotetiskt, men det är ändå värt att ägna några sekunder. Vi har rört oss från tanken på en granskande tredjestatsmakt med stort förtroende och en politisk makt som bör nagelfaras noga till en värld där journalistiken upplevs som brus och vi välkomnar in politiker i hemmet.
Hur hamnade vi här då? Hur kom vi att bli så förtjusta i det direkta tilltalet från makten? Sanningen är att det kanske handlar om ett journalistiskt haveri av episka proportioner. Förtroendet för politiker brukar ständigt vara föremål för beklagande kommentarer i pressen, men sanningen är ju att förtroendet för journalistiken varit ännu lägre.
I valet mellan att få nyheter direkt från makten, eller att få dem via en journalistik som upplevs ha kapitulerat i ett träsk av rewrites och skruvade vinklar, ja, så väljer vi maktens osminkade anlete. Det är ett enormt underbetyg för den moderna journalistiken - men hur ska man annars förklara den enorma efterfrågan på politisk kommunikation via sociala medier som vi ser? Om journalistiken upplevdes som spännande, värdefull och förädlande - varför skulle då någon vilja lyssna direkt till his masters voice?
Två fördömelsedomar alltså: en över den politiska direktkommunikationen som är avlägsen släkt med den korrupta propagandan och en över en journalistik som fått samma propaganda att framstå som det bättre alternativet.
*Jag sade att jag skulle vara grinig, eller hur?
Och jag tror inte att den bild jag ger här helt riktig. Det främsta argumentet mot den är emellertid inte att det faktiskt blir transparentare och att vi får direkt access, eller att politiken blir mänskligare. Nej, det främsta argumentet mot den misantropiska tonen i det tänkta grälet ovan är faktiskt människor som Mary.
Sociala medier kan nämligen fungera åt två håll. De kan skapa politiker och politiskt engagemang. De kan väcka rörelser som piratrörelsen eller den fantastiska Juliagruppen. De kan entusiasmera och driva riksdagskandidater. Då blir ekvationen plötsligt en annan, då är det en sorts motmakt som talar. Men det finns en utmaning också här, och den handlar om vad som händer sedan. När Mary blir vald, när piratpartiet kommer in i EU-parlamentet. När gräsrötterna rotar sig i maktens skugga.
Någonstans längs vägen kanske det finns en punkt där man för att vara riktigt ärlig med sitt mandat måste stänga sitt Twitterkonto, radera sin Facebookprofil (good luck with that) och sluta ladda upp nya YouTube-videos. För att signalera att man tar uppdraget på allvar. Att man inte söker vänner, så mycket som ett mandat att förändra och att man tar detta mandat på fullt allvar.
Ur ett perspektiv måste kanske det politiska ledarskapet vara asocialt...
Dr Nicklas Lundblad
*********************
Personligen gillar jag det här med sociala medier, är en sån person, bygger nätverk och mitt eget och bloggens varumärke, visst är det så. Jag har 2nd line till Obama på Linkedin. En av mina vänner är 1stLine. Inte för att någon av oss tror att vi har direktkontakt med Obama, vi till och med förstår att vi inte har det utan att med hans stab. Det ger dock en illussion som möjligen passar amerikaner bättre än oss svenskar. Kulturen skiljer sig i olika länder. Vilket i sig är en annan anledning till att det kan vara klokt av Fredrik Reinfeldt att inte personligen exponera sig så mycket. Det bör väl dock finnas andra i hans närhet som skulle kunna göra det åt honom. Vi andra skulle förstå det. Men det finns anledning att undera kring det här.
Internet och kontakten med andra via sociala medier är fantastisk för de allra flesta. Förvisso finns det en och annan otäck grej som kan hända där, men det mesta är verkligen trevligt, lärorikt och bra. Det gäller som allt annat att man måste lära sig att använda internet och att vara källkritisk. Plötsligt har exempelvis mobbningsattacker blivit synliga. Det är bra på sätt och vis för då kan vi agera och göra något åt det hela. Ty företeelsen har funnits där förut men varit mer subtil. Vilket är värre på sätt och vis.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politiker, politik, sociala medier, statsministern, reinfeldt, moderaterna, internet
Varför startar inte kvinnor egna företag...
Styrelserna är mansbastioner skriver DN idag och man funderar varför. Visst är det så att det väljs i de egna leden och där finns det mest män så är det av tradition. Ska detta brytas med kvotering av kvinnor in i styrelser? Inte enligt min åsikt. Börjar man kvotera in kvinnor så kommer alla kvinnor att betraktas som inkvoterade oavsett om de är det eller inte och finessen med det hela får fel effekt. Dessutom skulle det var aväldigt fel och konstigt att moderater tycker att man ska gå in och styra med vem och vilka privata företag ska jobba tillsammans med. Däremot kan man se till att de statliga företagen och styrelserna jobbar in många kvinnor i styrelserna.
Det hela sitter djupare än i själva valet till styrelseledamot. Jga har tidigare beskrivit hur jag själv blev hämtad av kvinnorna på en middag när jag stannade kvar bland männen och diskuterade. Det betraktades som fel nämligen. Möjligheten att lära känna män som möjligen skulle kunna välja in oss i styrelser för att de genom samtal får veta att vi också kan en hel del, förstör vi själva för varandra. Som kvinna gäller det att hålla sig på sin plats och det är inte alltid männen som är skyldiga till den synen. Kvinnorna är nog så bra på att hålla tillbaka varandra. Så länge vi beter oss på det här sättet så har vi ingen chans.
En variant kan vara att kvinnor börjar starta egna företag. Varför gör vi inte det? Kompetensen finns och den ska inte underskattas.
Till alla valberedningar - jag är en duktig kvinna och intresserad av en styrelseplats som ger bra betalt. Ingen kvotplats, det är möjligheten att påverka jag är intresserad av. Jag känner fler kompetenta kvinnor.
Uppdatering: Får medhåll av Moderaten Lotta som menar att vi måste kasta janten överbord..
.Läs även andra bloggares åsikter om politik, kvotering, styrelser, styrelseuppdrag, moderaterna, alliansen
Det hela sitter djupare än i själva valet till styrelseledamot. Jga har tidigare beskrivit hur jag själv blev hämtad av kvinnorna på en middag när jag stannade kvar bland männen och diskuterade. Det betraktades som fel nämligen. Möjligheten att lära känna män som möjligen skulle kunna välja in oss i styrelser för att de genom samtal får veta att vi också kan en hel del, förstör vi själva för varandra. Som kvinna gäller det att hålla sig på sin plats och det är inte alltid männen som är skyldiga till den synen. Kvinnorna är nog så bra på att hålla tillbaka varandra. Så länge vi beter oss på det här sättet så har vi ingen chans.
En variant kan vara att kvinnor börjar starta egna företag. Varför gör vi inte det? Kompetensen finns och den ska inte underskattas.
Till alla valberedningar - jag är en duktig kvinna och intresserad av en styrelseplats som ger bra betalt. Ingen kvotplats, det är möjligheten att påverka jag är intresserad av. Jag känner fler kompetenta kvinnor.
Uppdatering: Får medhåll av Moderaten Lotta som menar att vi måste kasta janten överbord..
.Läs även andra bloggares åsikter om politik, kvotering, styrelser, styrelseuppdrag, moderaterna, alliansen
Alliansens storsatsar på pensionärerna...
Så där ja där kom den. Satsningen på pensionärerna som utlovats av alliansregeringen. Självklart är inte (S)-gänget nöjda de hade velat ha den här frågan för sig själva. Men attans... det blir kanske inte på samma sätt som de tänkt sig, men för pensionärerna blir det bra. Det handlar inte om skatter enkom utan vad man får kvar i plånboken. Statsministern ger besked.
Pensioner och jobbskatteavdrag...äpplen och päron
Nedanstående gästblogg fanns här i januari, men jag tycker att det innehåller så mycket bra kunskap om pensioner att jag lägger upp den igen.
Pensioner och jobbskatteavdrag har varit på tapeten och visst kan man förstå att pensionärer kan tycka att det är orättvist så som det framställs. Det är så hela tiden att grupper ställs mot grupper. Arbetstagare som får lägre inkomstskatt ställs också mot de som är sjuka och arbetssökande, inte bara mot pensionärer. I den socialdemokratiska retoriken ingår främst att påtala orättvisor för att piska upp stämningen. Det är valrörelse nu och det gäller att vinna väljargrupper. Ibland så missar man en del fakta, det är olyckligt. Läs mina gästbloggare Britt Tryding och Carl Erik Hedlunds inlägg nedan, båda är pensionärer idag. De påtalar en del luckor som finns i argumentationen kring pensionerna. Man kan inte alltid jämföra äpplen och päron även om det ligger nära till hands.
G Ä S T B L O G G E N
Beskattas pensionärer orättvist?
Många av oss pensionärer har uttryckt stor besvikelse över att man inte får jobbskatteavdrag på sin pension. Protesterna från SPF och PRO är högljuda och olika massmedia har hängt med och blåst under missnöjet utan att ens försöka beskriva hur verkligheten ser ut. Den nuvarande beskattningen av pensionerna är faktiskt lägre än vad den var under förra regeringen. Dessutom höjdes pensionen så sent som förra året. I år blir det däremot en sänkning och det beror på den internationella finanskrisen. 2009 växte inkomstindex med hela 6,1 procent, men för 2010 blir siffran bara 1,4%, och det påverkar pensionerna. Under goda år växer pensionerna med inkomstindex minus den s.k tillväxtnormen som är 1,6 procentenheter. Orsaken till att vi har inkomstnormen är att alla får mer pengar än vad de egentligen skulle ha när pensionen räknas ut första gången. Man får alltså ett förskott på Sveriges framtida tillväxt vilket naturligtvis måste justeras.
Krångligt?
Ja, vårt pensionssystem är mycket invecklat, men utformningen av det har skett över partigränserna och det är Riksdagen som beslutat.
För 2010 slår också den s.k.bromsen i pensionssystemet till och det beror på att tillgångarna i pensionssystemet är lägre än skulderna, d.v.s. summan av alla utfästelser. Tillgångarna utgörs av aktier och obligationer och jämfört med 2008 har de sjunkit ordentligt. Regelverket tillåter inte att vi skall blunda för verkligheten. Skall Sverige ha sunda finanser, så att även morgondagens pensionärer skall kunna få jämförbara pensioner måste anpassning till verkligheten ske. Alliansregeringen har försökt skydda de som har den lägsta pensionen och gjort viss höjning samt en skattesänkning som riktar sig till denna grupp.
Vad vill man då med sina protester mot jobbskatteavdraget?
Man har hävdat att pensionen ska beskattas lika som en löneinkomst dvs. samma skatt på lika bruttoinkomst. Ett av skälen som nämns i den av PRO beställda utredningen är att pensionen bör betraktas som uppskjuten arbetsinkomst. Detta är helt felaktigt. Pensionen är en statsfinansierad ersättning till personer som uppnått pensionsåldern även om man inte haft någon förvärvsinkomst. Allt enligt det pensionssystem som med stor majoritet fattats av Sveriges Riksdag.
Den i särklass viktigaste faktorn för pensionerna är att vi får en uthållig tillväxt och sunda statsfinanser. Här spelar jobbskatteavdraget en viktig roll. Eftersom våra pensioner idag och i morgon är beroende av att fler arbetar mer är det viktigt att de yrkesverksamma får en morot i form av ett jobbskatteavdrag. Genom att det blir lönsammare att arbeta kommer fler att söka sig till arbetsmarknaden. Många som idag sitter fast i bidragsfällan måste ut i förvärvslivet för att vi skall klara vår framtida välfärd. Under flera år har många tyckt att det inte lönar sig att arbeta och blivit kvar i bidragsfällan. Detta måste vi ändra på!
I samma utredning ondgör man sig också över att löntagarna har en bättre inkomstutveckling än vad man anser att pensionärer har. Men detta har ju inget med att göra att jobbskatteavdragen införts.. Ingenstans redovisar man hur man kan påstå att skillnaden mellan en löntagares nettoinkomst och en pensionärs ”till största delen” beror på jobbskatteavdraget. Det är naturligtvis omöjligt att göra en sådan ”bevisning”, så då nöjer man sig med ett ogrundat påstående.
Skatt och skatt...
Ett stort stycke i utredningen ägnas åt att med hänvisning till 2008 års Långtidsutredning påpeka att Sverige tar ut för lite skatt för att finansiera välfärden samtidigt som man kräver att pensionärer skall få samma jobbskatteavdrag som löntagaren Det rimmar illa!
Långtidsutredningens perspektiv är fram till år 2030 och ingen kan idag säga vad som kommer att ske med finansieringen av välfärden baserat på 2009/2010 års budget. Om vi får ett arbetande Sverige tack vare bl.a. jobbskatteavdragen och en förtagarevänlig politik kan vi återerövra vår plats som en av ledande nationerna när det gäller bruttnationalprodukt per invånare och då skapas möjligheter till både högre löner OCH högre pensioner!
Jobbskatteavdraget är inte orättvist gentemot pensionärer utan tvärtemot alldeles nödvändigt för uthållig ekonomisk utveckling. Och därmed också ett kraftigt skydd för pensionerna!.
Britt Tryding Carl Erik Hedlund
Styrelseledamöter i Moderata Seniorer Stockholms stad.
På moderaternas hemsida kan ni läsa mer om hur förslaget ser ut
Malin Siwe har skrivit om pensionssystemet
Bjarne Grankvist.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, pensionärer, skatter, reinfeldt, moderaterna, alliansen, kd
Pensioner och jobbskatteavdrag...äpplen och päron
Nedanstående gästblogg fanns här i januari, men jag tycker att det innehåller så mycket bra kunskap om pensioner att jag lägger upp den igen.
Pensioner och jobbskatteavdrag har varit på tapeten och visst kan man förstå att pensionärer kan tycka att det är orättvist så som det framställs. Det är så hela tiden att grupper ställs mot grupper. Arbetstagare som får lägre inkomstskatt ställs också mot de som är sjuka och arbetssökande, inte bara mot pensionärer. I den socialdemokratiska retoriken ingår främst att påtala orättvisor för att piska upp stämningen. Det är valrörelse nu och det gäller att vinna väljargrupper. Ibland så missar man en del fakta, det är olyckligt. Läs mina gästbloggare Britt Tryding och Carl Erik Hedlunds inlägg nedan, båda är pensionärer idag. De påtalar en del luckor som finns i argumentationen kring pensionerna. Man kan inte alltid jämföra äpplen och päron även om det ligger nära till hands.
G Ä S T B L O G G E N
Beskattas pensionärer orättvist?
Många av oss pensionärer har uttryckt stor besvikelse över att man inte får jobbskatteavdrag på sin pension. Protesterna från SPF och PRO är högljuda och olika massmedia har hängt med och blåst under missnöjet utan att ens försöka beskriva hur verkligheten ser ut. Den nuvarande beskattningen av pensionerna är faktiskt lägre än vad den var under förra regeringen. Dessutom höjdes pensionen så sent som förra året. I år blir det däremot en sänkning och det beror på den internationella finanskrisen. 2009 växte inkomstindex med hela 6,1 procent, men för 2010 blir siffran bara 1,4%, och det påverkar pensionerna. Under goda år växer pensionerna med inkomstindex minus den s.k tillväxtnormen som är 1,6 procentenheter. Orsaken till att vi har inkomstnormen är att alla får mer pengar än vad de egentligen skulle ha när pensionen räknas ut första gången. Man får alltså ett förskott på Sveriges framtida tillväxt vilket naturligtvis måste justeras.
Krångligt?
Ja, vårt pensionssystem är mycket invecklat, men utformningen av det har skett över partigränserna och det är Riksdagen som beslutat.
För 2010 slår också den s.k.bromsen i pensionssystemet till och det beror på att tillgångarna i pensionssystemet är lägre än skulderna, d.v.s. summan av alla utfästelser. Tillgångarna utgörs av aktier och obligationer och jämfört med 2008 har de sjunkit ordentligt. Regelverket tillåter inte att vi skall blunda för verkligheten. Skall Sverige ha sunda finanser, så att även morgondagens pensionärer skall kunna få jämförbara pensioner måste anpassning till verkligheten ske. Alliansregeringen har försökt skydda de som har den lägsta pensionen och gjort viss höjning samt en skattesänkning som riktar sig till denna grupp.
Vad vill man då med sina protester mot jobbskatteavdraget?
Man har hävdat att pensionen ska beskattas lika som en löneinkomst dvs. samma skatt på lika bruttoinkomst. Ett av skälen som nämns i den av PRO beställda utredningen är att pensionen bör betraktas som uppskjuten arbetsinkomst. Detta är helt felaktigt. Pensionen är en statsfinansierad ersättning till personer som uppnått pensionsåldern även om man inte haft någon förvärvsinkomst. Allt enligt det pensionssystem som med stor majoritet fattats av Sveriges Riksdag.
Den i särklass viktigaste faktorn för pensionerna är att vi får en uthållig tillväxt och sunda statsfinanser. Här spelar jobbskatteavdraget en viktig roll. Eftersom våra pensioner idag och i morgon är beroende av att fler arbetar mer är det viktigt att de yrkesverksamma får en morot i form av ett jobbskatteavdrag. Genom att det blir lönsammare att arbeta kommer fler att söka sig till arbetsmarknaden. Många som idag sitter fast i bidragsfällan måste ut i förvärvslivet för att vi skall klara vår framtida välfärd. Under flera år har många tyckt att det inte lönar sig att arbeta och blivit kvar i bidragsfällan. Detta måste vi ändra på!
I samma utredning ondgör man sig också över att löntagarna har en bättre inkomstutveckling än vad man anser att pensionärer har. Men detta har ju inget med att göra att jobbskatteavdragen införts.. Ingenstans redovisar man hur man kan påstå att skillnaden mellan en löntagares nettoinkomst och en pensionärs ”till största delen” beror på jobbskatteavdraget. Det är naturligtvis omöjligt att göra en sådan ”bevisning”, så då nöjer man sig med ett ogrundat påstående.
Skatt och skatt...
Ett stort stycke i utredningen ägnas åt att med hänvisning till 2008 års Långtidsutredning påpeka att Sverige tar ut för lite skatt för att finansiera välfärden samtidigt som man kräver att pensionärer skall få samma jobbskatteavdrag som löntagaren Det rimmar illa!
Långtidsutredningens perspektiv är fram till år 2030 och ingen kan idag säga vad som kommer att ske med finansieringen av välfärden baserat på 2009/2010 års budget. Om vi får ett arbetande Sverige tack vare bl.a. jobbskatteavdragen och en förtagarevänlig politik kan vi återerövra vår plats som en av ledande nationerna när det gäller bruttnationalprodukt per invånare och då skapas möjligheter till både högre löner OCH högre pensioner!
Jobbskatteavdraget är inte orättvist gentemot pensionärer utan tvärtemot alldeles nödvändigt för uthållig ekonomisk utveckling. Och därmed också ett kraftigt skydd för pensionerna!.
Britt Tryding Carl Erik Hedlund
Styrelseledamöter i Moderata Seniorer Stockholms stad.
På moderaternas hemsida kan ni läsa mer om hur förslaget ser ut
Malin Siwe har skrivit om pensionssystemet
Bjarne Grankvist.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, pensionärer, skatter, reinfeldt, moderaterna, alliansen, kd
söndag 28 mars 2010
Varför beter sig alla som idioter...
Man slutar inte att förvånas över hur idiotiskt vi människor beter oss mot varandra. Det tar liksom aldrig slut när det väl satt igång. Det är som om ett gift biter sig fast. Igår skrev jag om Bjästa och jämförde det med Rödeby. Båda handlar om samhällen som har förlamats på något sätt, mne det handlar också om dne typiska gruppmentaliteten. Vuxna tar inte ansvar och står upp för händelser som blivit fel. Det skrivs dag ut och dag in om olika detljer i händelseförloppet. Det måste sättas ned en fot. Mamman berättar om mordhot efter att polisanmälan skett. Av elever. Hur står det till kan man undra. Är det ingen som begriper hur man uppför sig numera?
Juristen Mårten Schultz kommer med ett lagförslag och jag vet att moderaterna har lagförslag på gång om att det ska bli lättare att få skadestånd för den som är kränkt, mobbad och trakasserad och det gäller både på nätet och annars. Läs artikel om detta på SvD här. Det är riksdagsmannen Henrik von Sydow som driver dessa frågor i egenskap av IT-talesperson för moderaterna.
Någonstans måste samtalet om hur vi uppför oss mot varandra börja. Varför inte här? Det är en skrämmande syn på varandra vi har. (socialdemokrater kom inte snacka om bergerlig regering nu, för detta har pågått länge).
Läs även andra bloggares åsikter om politik, bjästa, rödeby, moderaterna, skadestånd
Juristen Mårten Schultz kommer med ett lagförslag och jag vet att moderaterna har lagförslag på gång om att det ska bli lättare att få skadestånd för den som är kränkt, mobbad och trakasserad och det gäller både på nätet och annars. Läs artikel om detta på SvD här. Det är riksdagsmannen Henrik von Sydow som driver dessa frågor i egenskap av IT-talesperson för moderaterna.
Någonstans måste samtalet om hur vi uppför oss mot varandra börja. Varför inte här? Det är en skrämmande syn på varandra vi har. (socialdemokrater kom inte snacka om bergerlig regering nu, för detta har pågått länge).
Läs även andra bloggares åsikter om politik, bjästa, rödeby, moderaterna, skadestånd
Enfrågepartierna i höstens val...
L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...
PJ Anders Linder analyserar Miljöpartiet och menar att de är ett enfrågeparti som man bör se upp med. Har de ens en fråga undrar han. Intressant läsning. Rolf Eriksson funderar över om enfrågepartierna behövs och tycker att de gör det. Han saknar nu ett parti för företagare.
Jag har tidigare haft tankar kring enfrågepartier och ser all anledning till att inte blunda för dem. Ty vår lojalitet ligger inte alltid hos våra partier längre. Det är ingen självklarhet. Det är lättare att engagera sig i enstaka frågor än att hänga upp sig på enskilda partier som hänger kvar allt vad de orkar i sitt gamla tänk. Det är så mycket som är självklart i vårt samhälle idag och vi tar välfärd, sjukvård och utbildning för givet. Det är bara små förändringar som föreslås ur den enskildes perspektiv. En hundralapp hit och en hundralapp dit.
Unga människor hänger ofta upp sig på en fråga som för dem är viktig. Det kan handla om fildelning till exempel. Den moderna konsumenten går inte längre bara till en butik utan delar på sina lojaliteter med många. Man köper strumporna på Dressman och skjortorna på NK kanske. Man kör en gammal Volvo till och från dagis och hyr en Mercedes lyxvariant på semestern.
Den moderna människan gör egna val och har tillgång till alternativen, inte minst via internet. Det är samma sak när det gäller politisk tillhörighet. Tidigare röstade man på ett parti och hörde hemma där. Idag är det mer vanligt att man röstar olika i kommunal-, landsting och riksdagsval. Detta är en viktig aspekt för de politiska partierna att ta hänsyn till framöver. För inget är givet längre. Alla röstar inte som sina föräldrar numera.
För egen del så har jag svårt nu med att tycka om riskerna med att den personliga integriteten får ge vika för exempelvis FRAs avlyssningsverksamhet. Det får mig att fundera och att tveka.
Bloggaren opassande som är piratpartist och står betydligt till vänster om mina ideal men ofta har mycket vettiga synpunkter på stort och smått har en gästbloggare som just tar upp frågan om enpartifrågor. Jag tycker att det inlägget är värt att begrunda. För alla politiska partier.
Att rädda den personliga integriteten är något som kan bli en typisk fråga som gör att man väljer ett parti som bara har den på agendan. Piratpartiet mobiliserade på nätet inför EU-valet tvärs över och igenom alla partigränser. De lyckades att få två EU-parlamentplatser. Ingen verkar låtsas om det idag. Man undrar varför. Piratpartiet är inte med i de mätningar som presenteras, de finns bland övriga. Är de metoder som används för att mäta rätt idag? Det är en viktig och relevant fråga att ställa. Särskilt som man vet att vissa mätningar sker via telefon. Inte alla har fast telefon idag.
Miljöfrågor är en annan viktig fråga. Moderaterna har Sofia Arkelsten som driver dessa frågor med finess. Men vad har vi i integritetsfrågan? Förvisso finns bra förslag från Henrik von Sydow.
Slutsatsen är att om inte de traditionella partierna ser sig omkring om vad som är på gång så kan det skrälla på ett sätt som man inte anat. Enfrågepartier som vågmästare är inte det mest önskvärda. Nåt att fundera över för alla. I synnerhet som partiernas medlemmar upprättshålls av medlemmar i högre medelåldern och äldre som Kent beskriver i sin söndagskrönika. Även han anser att partierna behöver förändras sig och anpassa sig lite snabbare. Om man så betänker att de personer som står på partiernas kandidatlistor har blivit framröstade av cirka 30% av föreningens medlemmar, drygt 100-talet kanske så kan vi fundera också kring om det är just de personerna/kandidaterna som är representativa för väljarna i allmänhet. Det finns mycket att fundera kring i politiken. Det är inte längre bara de politiska frågorna som måste förändras utan även de politiska organisationerna. Det är både svårt och smärtsamt förstås, men det måste göras.
Uppdatering: Även DNs ledare tar upp frågan om de döende politiska partierna och det sociala kapitalet.
(intressant)
Henrik Oscarsson funderar kring valets viktigaste frågor
Bo Hildingson
Krönikörsgänget: Johan W skriver tänkvärt om livsval. Högberg tänker kring det här med val och person. Människan måste gå före systemet säger Peter Soilander. Lite mer russin till russinen skriver Fredrik Antonsson aka Tokmoderaten. Röda Berget funderar kring ledarskap. Vi har olika synpunkter på det kan man säga. Jag är mer för Reinfeldts stil. Peter L Andersson vill snacka välfärd.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, integritet, moderaterna, val2010, enfrågepartier, organisation
på söndagen...
PJ Anders Linder analyserar Miljöpartiet och menar att de är ett enfrågeparti som man bör se upp med. Har de ens en fråga undrar han. Intressant läsning. Rolf Eriksson funderar över om enfrågepartierna behövs och tycker att de gör det. Han saknar nu ett parti för företagare.
Jag har tidigare haft tankar kring enfrågepartier och ser all anledning till att inte blunda för dem. Ty vår lojalitet ligger inte alltid hos våra partier längre. Det är ingen självklarhet. Det är lättare att engagera sig i enstaka frågor än att hänga upp sig på enskilda partier som hänger kvar allt vad de orkar i sitt gamla tänk. Det är så mycket som är självklart i vårt samhälle idag och vi tar välfärd, sjukvård och utbildning för givet. Det är bara små förändringar som föreslås ur den enskildes perspektiv. En hundralapp hit och en hundralapp dit.
Unga människor hänger ofta upp sig på en fråga som för dem är viktig. Det kan handla om fildelning till exempel. Den moderna konsumenten går inte längre bara till en butik utan delar på sina lojaliteter med många. Man köper strumporna på Dressman och skjortorna på NK kanske. Man kör en gammal Volvo till och från dagis och hyr en Mercedes lyxvariant på semestern.
Den moderna människan gör egna val och har tillgång till alternativen, inte minst via internet. Det är samma sak när det gäller politisk tillhörighet. Tidigare röstade man på ett parti och hörde hemma där. Idag är det mer vanligt att man röstar olika i kommunal-, landsting och riksdagsval. Detta är en viktig aspekt för de politiska partierna att ta hänsyn till framöver. För inget är givet längre. Alla röstar inte som sina föräldrar numera.
För egen del så har jag svårt nu med att tycka om riskerna med att den personliga integriteten får ge vika för exempelvis FRAs avlyssningsverksamhet. Det får mig att fundera och att tveka.
Bloggaren opassande som är piratpartist och står betydligt till vänster om mina ideal men ofta har mycket vettiga synpunkter på stort och smått har en gästbloggare som just tar upp frågan om enpartifrågor. Jag tycker att det inlägget är värt att begrunda. För alla politiska partier.
Att rädda den personliga integriteten är något som kan bli en typisk fråga som gör att man väljer ett parti som bara har den på agendan. Piratpartiet mobiliserade på nätet inför EU-valet tvärs över och igenom alla partigränser. De lyckades att få två EU-parlamentplatser. Ingen verkar låtsas om det idag. Man undrar varför. Piratpartiet är inte med i de mätningar som presenteras, de finns bland övriga. Är de metoder som används för att mäta rätt idag? Det är en viktig och relevant fråga att ställa. Särskilt som man vet att vissa mätningar sker via telefon. Inte alla har fast telefon idag.
Miljöfrågor är en annan viktig fråga. Moderaterna har Sofia Arkelsten som driver dessa frågor med finess. Men vad har vi i integritetsfrågan? Förvisso finns bra förslag från Henrik von Sydow.
Slutsatsen är att om inte de traditionella partierna ser sig omkring om vad som är på gång så kan det skrälla på ett sätt som man inte anat. Enfrågepartier som vågmästare är inte det mest önskvärda. Nåt att fundera över för alla. I synnerhet som partiernas medlemmar upprättshålls av medlemmar i högre medelåldern och äldre som Kent beskriver i sin söndagskrönika. Även han anser att partierna behöver förändras sig och anpassa sig lite snabbare. Om man så betänker att de personer som står på partiernas kandidatlistor har blivit framröstade av cirka 30% av föreningens medlemmar, drygt 100-talet kanske så kan vi fundera också kring om det är just de personerna/kandidaterna som är representativa för väljarna i allmänhet. Det finns mycket att fundera kring i politiken. Det är inte längre bara de politiska frågorna som måste förändras utan även de politiska organisationerna. Det är både svårt och smärtsamt förstås, men det måste göras.
Uppdatering: Även DNs ledare tar upp frågan om de döende politiska partierna och det sociala kapitalet.
(intressant)
Henrik Oscarsson funderar kring valets viktigaste frågor
Bo Hildingson
Krönikörsgänget: Johan W skriver tänkvärt om livsval. Högberg tänker kring det här med val och person. Människan måste gå före systemet säger Peter Soilander. Lite mer russin till russinen skriver Fredrik Antonsson aka Tokmoderaten. Röda Berget funderar kring ledarskap. Vi har olika synpunkter på det kan man säga. Jag är mer för Reinfeldts stil. Peter L Andersson vill snacka välfärd.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, integritet, moderaterna, val2010, enfrågepartier, organisation
Det här med rättssäkerhet...
Gunnar Strömmer från Centrum för rättvisa skriver idag om rättssäkerhet på SvD. Allt vilar på den men det finns svårigheter för enskilda att komma vidare med bångstyriga tjänstemän som hänvisar till regelverk som man kanske inte helt ut förstår. De vidhåller och man känner sig maktlös och liten. Det ska man inte behöva göra. De finns till för att hjälpa oss.
Jag vill uppmärksamma er på att det i Förvaltningslagen finns en användbar paragraf, skriv upp den och ta med när ni fastnar i tjänstemannaträsket.
Myndigheternas serviceskyldighet
4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.
Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndigheten hjälpa honom till rätta.
https://lagen.nu/1986:223
Läs även andra bloggares åsikter om förvaltningslagen, rättsäkerhet
Jag vill uppmärksamma er på att det i Förvaltningslagen finns en användbar paragraf, skriv upp den och ta med när ni fastnar i tjänstemannaträsket.
Myndigheternas serviceskyldighet
4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.
Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndigheten hjälpa honom till rätta.
https://lagen.nu/1986:223
Läs även andra bloggares åsikter om förvaltningslagen, rättsäkerhet
lördag 27 mars 2010
Twitter före twitter...
Jag läste på Multimedialinjen Pedagogik-Teknik 2003-2005. Den utbildningen är ändrad nu och dessvärre verkar inte hemsidan fungera något vidare heller längre, så det är inte någon bra reklam för utbildningen som sådan. Dock har utbildningen utvecklats och ligger nu till stora delar på DSV i stället. Utbildningen startade i Tumba och vi körde streaming av föreläsningarna eftersom vi hade kurskompisar i Vetlanda. Man kan säga att jag började Bambusa redan där.
En av de roligaste och mest spännade kurserna var Socialisation och Samhälle - i fem veckor jobbade vi dag och natt med detta. Vi programmerade, vi läste, vi lärde oss MOO. Jag skrev ned examinationen som gick till på så sätt att vi satt på olika ställen och deltig i oppositionen av varandras arbeten online. Min tanke var att vi skulle projicera det hela på en vägg så att flödet kunde följas. Mycket spännande. Ni kan läsa i filen nedan - men det är en lång historia. Vår grupp skapade en studentkorridor (ligger sist av alla) och byggde upp ett liv där med allt vad det innebar. Min avatar är /dash, taxen dot var min hund och jag hade också dammsugaren Hoover som sprang runt och röjde bland andra. Någon hade en katt Cleo och en annan en spindel som dök upp. Vi programmerade också en brandvarnare mitt i alltihop som förstås gick igång... mitt under oppositionen.
Det som visas nedan är ungefär flödet i twitter. Folk kommer och går, stannar och snackar, några blir kvar osv osv... Kanske att det är just denna kurs som gör att jag gillar twitter så mycket.
Det här var också en utbildning i hur det går till på internet. Anders Mildner ger en bra överblick i hur många vuxna inte riktigt förstått internet och vad det innebär. Man har överlåtit det till barnen att ensamma hantera. Det behövs generatiosnöverskridande insatser här. Men jag tror att det kommer - allt fler vuxna befinner sig nu på internet och börjar förstå. Det är en bra början. Internet är precis som vanliga livet, mest på gott och lite på ont. Men spridningshastigehten är större.
**************
En teater i 3 akter - här är länken
Tisdagen den 30:e juni 2005 ägde ett samtal av sällan skådat slag rum i Moon.
Deltagare var ett antal avatarer och en sjuk (Göran) och en frisk (Claudijo) lärare. Syftet var någon slags opposition på ett antal grupparbeten som genomförts under några försommarveckor för kursen socialisering och samhälle.
Avatarernas bakomliggande identiteter var från början hemliga, under arbetets gång kanske man kan anta att det uppdagades vem som låg bakom de olika figurerna, men det gällde långt ifrån alla.
Det uppmanar till viss eftertanke hur vi beter oss, gör vi det i egenskap av våra roller eller har vi skapat våra avatarer utifrån dem vi är, eller den vi vill vara, eller något annat. Kan vara precis hur som helst, det är bara att blanda och ge och ta det utifrån vad det är.
Organiseringen av det hela var oklar in i det sista – men det gör inte det hela mindre intressant. Tag del av detta samtal och njut, fundera och skratta, för ingenting är vad det ser ut att vara, men kanske ändå. Det är inte bara det som sägs som är angeläget utan också det som sker i bakgrunden, folk och ting kommer och går.
/dash - taxen dot och dammsugaren Hoover...
Läs även andra bloggares åsikter om Multimedia Pedagogik-Teknik, SU, MM03, Moo, Twitter, Online, internet, Göran Lange
En av de roligaste och mest spännade kurserna var Socialisation och Samhälle - i fem veckor jobbade vi dag och natt med detta. Vi programmerade, vi läste, vi lärde oss MOO. Jag skrev ned examinationen som gick till på så sätt att vi satt på olika ställen och deltig i oppositionen av varandras arbeten online. Min tanke var att vi skulle projicera det hela på en vägg så att flödet kunde följas. Mycket spännande. Ni kan läsa i filen nedan - men det är en lång historia. Vår grupp skapade en studentkorridor (ligger sist av alla) och byggde upp ett liv där med allt vad det innebar. Min avatar är /dash, taxen dot var min hund och jag hade också dammsugaren Hoover som sprang runt och röjde bland andra. Någon hade en katt Cleo och en annan en spindel som dök upp. Vi programmerade också en brandvarnare mitt i alltihop som förstås gick igång... mitt under oppositionen.
Det som visas nedan är ungefär flödet i twitter. Folk kommer och går, stannar och snackar, några blir kvar osv osv... Kanske att det är just denna kurs som gör att jag gillar twitter så mycket.
Det här var också en utbildning i hur det går till på internet. Anders Mildner ger en bra överblick i hur många vuxna inte riktigt förstått internet och vad det innebär. Man har överlåtit det till barnen att ensamma hantera. Det behövs generatiosnöverskridande insatser här. Men jag tror att det kommer - allt fler vuxna befinner sig nu på internet och börjar förstå. Det är en bra början. Internet är precis som vanliga livet, mest på gott och lite på ont. Men spridningshastigehten är större.
**************
En teater i 3 akter - här är länken
Tisdagen den 30:e juni 2005 ägde ett samtal av sällan skådat slag rum i Moon.
Deltagare var ett antal avatarer och en sjuk (Göran) och en frisk (Claudijo) lärare. Syftet var någon slags opposition på ett antal grupparbeten som genomförts under några försommarveckor för kursen socialisering och samhälle.
Avatarernas bakomliggande identiteter var från början hemliga, under arbetets gång kanske man kan anta att det uppdagades vem som låg bakom de olika figurerna, men det gällde långt ifrån alla.
Det uppmanar till viss eftertanke hur vi beter oss, gör vi det i egenskap av våra roller eller har vi skapat våra avatarer utifrån dem vi är, eller den vi vill vara, eller något annat. Kan vara precis hur som helst, det är bara att blanda och ge och ta det utifrån vad det är.
Organiseringen av det hela var oklar in i det sista – men det gör inte det hela mindre intressant. Tag del av detta samtal och njut, fundera och skratta, för ingenting är vad det ser ut att vara, men kanske ändå. Det är inte bara det som sägs som är angeläget utan också det som sker i bakgrunden, folk och ting kommer och går.
/dash - taxen dot och dammsugaren Hoover...
Läs även andra bloggares åsikter om Multimedia Pedagogik-Teknik, SU, MM03, Moo, Twitter, Online, internet, Göran Lange
Från politiken till köket - lax i påsk...
Stefan Cronberg aka Cronis var förr moderat kommunalråd i Österåker. Numera är han ofta i köket och lagar goda laxrätter. Lika bra att sätta i gång med maten till påsk. Särskilt om det ska gravas för det kräver lite tid i frysen. Man ska vara noga med just den detaljen säger Stefan och delar med sig av ett par garanterat goda recept till påskbordet.
Citrusgravad lax (med en cronisk anstrykning)
1 sida laxfilet ca 1,5 kilo (urbenad - vilket Du får göra själv)
1 dl strösocker ( just det bara 1 dl)
1 msk grovstött vitpeppar
2 citroner rivet skal (undvik det vita luddet
2 lime rivet skal
1 apelsin rivet skal (inget ludd)
Skär några tunna snitt i skinnsidan. Blanda ihop socker, salt, peppar och de rivna citruskalen.
Jag pressade sedan citronerna, limen och apelsinen. Rena hälsokicken. Två tredjedelar hällde jag i mig mot vildsvinsinfluensan. Resten droppade jag över laxen. Täck formen med folie och låt stå 2 – 2½ dygn i kylen. Vänd några gånger
OBS! Den här gången valde jag att låta laxsidan vara fryst i tre-fyra dygn innan jag satte igång gravningen. Oftast brukar jag frysa in efter gravningen. Det blir inte någon större skillnad. Kanske mer lättslicad som jag gjorde nu
Hjortrongravad lax
Laxen får en fin sötsyrlig smak av hjortronen.
Det här behövs till 10 pers:
1 kilo laxfilé med skinn, som varit fryst minst 2 dygn
Gravning:
2 dl frysta hjortron
3/4 dl strösocker
3/4 dl salt
Gör så här:
1. Tina hjortronen. Blanda hjortron, socker och salt i en skål
2. Lägg laxen i dubbla plastpåsar. Fördela blandningen på laxen. Ställ kallt 2 dygn. Vänd laxen 2 gånger per dygn
3. Ta laxen ur plastpåsen och skrapa av blandningen. Skär laxen i tunna skivor.
Läs även andra bloggares åsikter om lax, recept, påsk, gravad lax
Citrusgravad lax (med en cronisk anstrykning)
1 sida laxfilet ca 1,5 kilo (urbenad - vilket Du får göra själv)
1 dl strösocker ( just det bara 1 dl)
1 msk grovstött vitpeppar
2 citroner rivet skal (undvik det vita luddet
2 lime rivet skal
1 apelsin rivet skal (inget ludd)
Skär några tunna snitt i skinnsidan. Blanda ihop socker, salt, peppar och de rivna citruskalen.
Jag pressade sedan citronerna, limen och apelsinen. Rena hälsokicken. Två tredjedelar hällde jag i mig mot vildsvinsinfluensan. Resten droppade jag över laxen. Täck formen med folie och låt stå 2 – 2½ dygn i kylen. Vänd några gånger
OBS! Den här gången valde jag att låta laxsidan vara fryst i tre-fyra dygn innan jag satte igång gravningen. Oftast brukar jag frysa in efter gravningen. Det blir inte någon större skillnad. Kanske mer lättslicad som jag gjorde nu
Hjortrongravad lax
Laxen får en fin sötsyrlig smak av hjortronen.
1 kilo laxfilé med skinn, som varit fryst minst 2 dygn
Gravning:
2 dl frysta hjortron
3/4 dl strösocker
3/4 dl salt
Gör så här:
1. Tina hjortronen. Blanda hjortron, socker och salt i en skål
2. Lägg laxen i dubbla plastpåsar. Fördela blandningen på laxen. Ställ kallt 2 dygn. Vänd laxen 2 gånger per dygn
3. Ta laxen ur plastpåsen och skrapa av blandningen. Skär laxen i tunna skivor.
Läs även andra bloggares åsikter om lax, recept, påsk, gravad lax
fredag 26 mars 2010
Dra inte alla över en kam nu
Som så ofta förr generaliseras det vilt. Jag gillar inte det Marteus skriver i Expressen om bloggarnas hat mot Beatrice Ask. Just bloggarna dras över en kam här och det är olyckligt. Vi bloggare är olika. Vi är människor vi med och tar itu med frågor på olika sätt. Ola har hittat ett helt gäng bloggare som är lugna och fina i frågan, men som tar upp det viktiga.
Att det Beatrice Ask sa var också olyckligt och hon har backat på det. Men i det kontext hon befann sig kan jag förstå att känslorna tog över och att man kan säga överilade saker. Å andra sidan så uppdagades en frågeställning som är viktig här. Och det är vilket rättssamhälle vi ska ha. Att det blev en diskussion om
Knäckebrödhultspolitik där man dömer innan någon är dömd går emot alla konventioner och lagar som vi lever efter i vår demokrati. Det går inte att bortse i från att det är viktigt. Att kritik nästan alltid hamnar i att handla om person istället för sak är beklagansvärt.
Beatrice Ask är en bra politiker, mänsklig och kan göra fel som alla andra. Alla lär vi oss hela tiden. Jag tror inte på skrik på avgång så fort någon gör fel, däremot måste felen rättas till.
Marteus Expressen. - Det finns bloggar som inte hatar Beatrice Ask men tycker att frågan som ställdes på sin spets är viktig att diskutera.. Jag till exempel. Läs det här.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, lila kuvert, beatrice ask, moderaterna, val2010
Att det Beatrice Ask sa var också olyckligt och hon har backat på det. Men i det kontext hon befann sig kan jag förstå att känslorna tog över och att man kan säga överilade saker. Å andra sidan så uppdagades en frågeställning som är viktig här. Och det är vilket rättssamhälle vi ska ha. Att det blev en diskussion om
Knäckebrödhultspolitik där man dömer innan någon är dömd går emot alla konventioner och lagar som vi lever efter i vår demokrati. Det går inte att bortse i från att det är viktigt. Att kritik nästan alltid hamnar i att handla om person istället för sak är beklagansvärt.
Beatrice Ask är en bra politiker, mänsklig och kan göra fel som alla andra. Alla lär vi oss hela tiden. Jag tror inte på skrik på avgång så fort någon gör fel, däremot måste felen rättas till.
Marteus Expressen. - Det finns bloggar som inte hatar Beatrice Ask men tycker att frågan som ställdes på sin spets är viktig att diskutera.. Jag till exempel. Läs det här.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, lila kuvert, beatrice ask, moderaterna, val2010
Arbetsförmedlingen som Jobbhus föreslår M
Vissa pressmeddelanden blir man glad av. Särskilt när det gäller nytänk vad gäller AF. Efter att ha sett på hur en när och kär försöker kämpa med AF får man spader över hur rutinerna verkar funka. Det är ju ledtider, attityder och myndighetsfasoner så man tappar hakan. Det kommer mail med uppgift om att det snart kommer ett brev i brevlådan om nästa mötestid. Det kommer meddelanden om att eftersom vederbörande inte har A-kassa så kan de inte använda det som hot om man inte söker ett jobb man blivit uppmanad att söka. Det är helt otroligt. Vederbörande svarar - Jag vill ha ett jobb, inte A-kassa...
En idé som jag funderar är hur Arbetsförmedlingen också skulle kunna matcha olika personer som skulle kunna starta företag tillsammans. En kamrerstyp, en säljare, en uppfinnare osv. Alla kan ju inte allt men tillsammans kanske de kunde utföra stordåd. Det händer grejor Gudmundson.
Kent Persson bloggar och Mona Sahlin lovar Fredrik Reinfeldt (och alla andra) högre skatt.
Pressmeddelandet i sin helhet
M föreslår Jobbhus för stärkt matchning
Under både högkonjunktur och lågkonjunktur har frågan om matchning mellan arbetstagare och arbetsgivare vuxit i betydelse. Ett bra matchningssystem gynnar inte bara företag som växer utan förkortar också den tid som människor befinner sig i arbetslöshet. När alliansen nu utvecklar politiken för nästa mandatperiod vill Moderaterna att Arbetsförmedlingen utvecklas till Jobbhus.
Syftet med Jobbhus är att den enskilde omgående får en bedömning som avgör vilka insatser som är rätt väg framåt. För att detta ska bli framgångsrikt krävs att olika aktörer som Arbetsförmedling, Försäkringskassa, Almi, studievägledare med flera samordnas och gärna finns i gemensamma lokaler. Det skulle innebära en vidareutveckling av ett antal samverkansprojekt som för närvarande pågår i flera delar av landet.
- Syftet är att den enskilde, direkt efter kontakt med coach, ges vägledning till möjliga insatser, åtgärder och aktörer. Det samverkansprojekt som pågår där Arbetsförmedling och Försäkringskassa sitter i samma lokaler kan förstärkas ytterligare, säger Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister (M).
- Arbetsförmedlingen har haft en mycket positiv utveckling de senaste åren men samtidigt kan inte en enskild myndighet tillgodose allas önskemål och behov. En mer effektiv matchning och ett minskat utanförskap förutsätter en bred uppsättning av aktörer och mer samordning med andra myndigheter, säger Tomas Tobé, näringspolitisk talesperson (M).
Littorin och Tobé besöker idag Arbetsförmedlingen i Upplands Väsby för att studera ett pågående samverkansprojekt. Syfet är är att öka service och information till medborgarna genom att Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans personal finns i samma lokaler. Detta gör det enklare för medborgare att komma i kontakt med en myndighet samt att personer som har kontakt med fler än en myndighet enklare kan få den hjälp som behövs.
Om förslaget:
Oavsett om en person är arbetslös, sjukskriven, förtidspensionerad eller av någon annan anledning inte kunnat delta fullt ut på arbetsmarknaden så ska de mötas av ett större individuellt stöd. Internetbaserade tjänster kan aldrig ersätta den personliga kontakten. Det behövs instrument som bättre kan avgöra vilken insats som en enskild behöver och en större samordning av olika aktörer. Syftet är att den enskilde omgående får en bedömning genom metoder för så kallad profiling och targeting som avgör vilka insatser som är rätt väg framåt.
För att detta ska bli framgångsrikt krävs att olika aktörer som Arbetsförmedling, Försäkringskassa, Almi, studievägledare med flera samordnas och gärna i gemensamma lokaler. Det skulle innebära en vidareutveckling av ett antal samverkansprojekt som för närvarande pågår i flera delar av landet.
Syftet är att den enskilde, direkt efter kontakt med coach, ges vägledning till möjliga insatser, åtgärder och aktörer. Att de ges tillgång till olika tjänster och aktörer beroende på vad som krävs för att han eller hon ska komma tillbaka till arbetsmarknaden. Incitament ska vara styrande så att insatser i huvudsak prioriteras för dem som står längst från arbetsmarknaden. Det är också av betydande vikt att denna reform innefattar ett ökat samarbete med arbetsgivare. Likväl som den enskilde kan ta del av bedömning och alla insatser och ett ökad utbud av aktörer på en plats har arbetsgivaren också en given knutpunkt att vända sig till för framtida rekrytering. Arbetsgivaren kan också få ett mer komplett stöd i det fall någon medarbetare varit sjuk och kan återgå inom ramen för en insats eller upphandlad tjänst.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsförmedlingen, littorin, tobe, moderaterna, val2010, jobb
En idé som jag funderar är hur Arbetsförmedlingen också skulle kunna matcha olika personer som skulle kunna starta företag tillsammans. En kamrerstyp, en säljare, en uppfinnare osv. Alla kan ju inte allt men tillsammans kanske de kunde utföra stordåd. Det händer grejor Gudmundson.
Kent Persson bloggar och Mona Sahlin lovar Fredrik Reinfeldt (och alla andra) högre skatt.
Pressmeddelandet i sin helhet
M föreslår Jobbhus för stärkt matchning
Under både högkonjunktur och lågkonjunktur har frågan om matchning mellan arbetstagare och arbetsgivare vuxit i betydelse. Ett bra matchningssystem gynnar inte bara företag som växer utan förkortar också den tid som människor befinner sig i arbetslöshet. När alliansen nu utvecklar politiken för nästa mandatperiod vill Moderaterna att Arbetsförmedlingen utvecklas till Jobbhus.
Syftet med Jobbhus är att den enskilde omgående får en bedömning som avgör vilka insatser som är rätt väg framåt. För att detta ska bli framgångsrikt krävs att olika aktörer som Arbetsförmedling, Försäkringskassa, Almi, studievägledare med flera samordnas och gärna finns i gemensamma lokaler. Det skulle innebära en vidareutveckling av ett antal samverkansprojekt som för närvarande pågår i flera delar av landet.
- Syftet är att den enskilde, direkt efter kontakt med coach, ges vägledning till möjliga insatser, åtgärder och aktörer. Det samverkansprojekt som pågår där Arbetsförmedling och Försäkringskassa sitter i samma lokaler kan förstärkas ytterligare, säger Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister (M).
- Arbetsförmedlingen har haft en mycket positiv utveckling de senaste åren men samtidigt kan inte en enskild myndighet tillgodose allas önskemål och behov. En mer effektiv matchning och ett minskat utanförskap förutsätter en bred uppsättning av aktörer och mer samordning med andra myndigheter, säger Tomas Tobé, näringspolitisk talesperson (M).
Littorin och Tobé besöker idag Arbetsförmedlingen i Upplands Väsby för att studera ett pågående samverkansprojekt. Syfet är är att öka service och information till medborgarna genom att Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans personal finns i samma lokaler. Detta gör det enklare för medborgare att komma i kontakt med en myndighet samt att personer som har kontakt med fler än en myndighet enklare kan få den hjälp som behövs.
Om förslaget:
Oavsett om en person är arbetslös, sjukskriven, förtidspensionerad eller av någon annan anledning inte kunnat delta fullt ut på arbetsmarknaden så ska de mötas av ett större individuellt stöd. Internetbaserade tjänster kan aldrig ersätta den personliga kontakten. Det behövs instrument som bättre kan avgöra vilken insats som en enskild behöver och en större samordning av olika aktörer. Syftet är att den enskilde omgående får en bedömning genom metoder för så kallad profiling och targeting som avgör vilka insatser som är rätt väg framåt.
För att detta ska bli framgångsrikt krävs att olika aktörer som Arbetsförmedling, Försäkringskassa, Almi, studievägledare med flera samordnas och gärna i gemensamma lokaler. Det skulle innebära en vidareutveckling av ett antal samverkansprojekt som för närvarande pågår i flera delar av landet.
Syftet är att den enskilde, direkt efter kontakt med coach, ges vägledning till möjliga insatser, åtgärder och aktörer. Att de ges tillgång till olika tjänster och aktörer beroende på vad som krävs för att han eller hon ska komma tillbaka till arbetsmarknaden. Incitament ska vara styrande så att insatser i huvudsak prioriteras för dem som står längst från arbetsmarknaden. Det är också av betydande vikt att denna reform innefattar ett ökat samarbete med arbetsgivare. Likväl som den enskilde kan ta del av bedömning och alla insatser och ett ökad utbud av aktörer på en plats har arbetsgivaren också en given knutpunkt att vända sig till för framtida rekrytering. Arbetsgivaren kan också få ett mer komplett stöd i det fall någon medarbetare varit sjuk och kan återgå inom ramen för en insats eller upphandlad tjänst.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsförmedlingen, littorin, tobe, moderaterna, val2010, jobb
Låt mig presentera Sofia Arkelsten - hon brinner för miljöfrågor...
Miljöfrågor är på tapeten. Alla pratar om det. Det går jättebra för Maria Wetterstrand i miljöpartiet. Hon drar de rödgröna efter sig. Men låt mig då får presentera moderaternas miljöpolitiker - Sofia Arkelsten. Hon har massor med ideer kring miljön och de är särskilt intressanta eftersom de är finansierade. Sofia har också en blogg där man kan följa hennes politiska arbete med miljöfrågorna. Hon har både seriositet och humor. Bra politiker som också i en artikel på millan skriver att minska flygandet inte är ett självändamål. Tekniks utveckling är bättre än ökade skatter. Detsamma gäller bilen. Vi behövder den och det är viktigare att få fram renare bilar än att stoppa dem.
Moderaterna jobbar mycket med miljöfrågor. Ansvar för miljö och klimat - vår tids största utmaning skriver Sofia i Moderaternas Framtidsbok som i sin helhet går att ladda ner från moderaternas hemsida.
"Klimatfrågan är vår tids största utmaning. Vi står inför ett klimathot som är så skrämmande att det nästan blir för mycket att ta till sig. Klimatångesten drabbar oss alla ibland. Antingen ger du upp eller så försöker du rädda världen trots att det inte är så enkelt. Svåraste utmaningen är att klimatet är en naturvetenskaplig fråga som är komplicerad, med extremt långsiktiga effekter, och som är helt global. Det bryter med all tidigare känd politisk organisation. Klimatförändringarna är omöjliga att lagstifta bort för Sveriges riksdag. Vi kan inte heller påverka alla utsläpp som påverkar oss. Inte ens EU klarar att lösa utsläppsutmaningen själv. Det krävs samarbete mellan alla länder på hela jorden och det rör alla områden, inte bara politiken"
"Det handlar om sakpolitik med fokus på lösningar men texten handlar också om de kommunikativa och politiska utmaningarna. En enkel konkurrentanalys visar att enfrågepartiet Miljöpartiet de gröna är våra största konkurrenter om väljarnas förtroende i miljöfrågorna. Våra styrkor är att den moderata politiken ger mer miljö för pengarna, är heltäckande vad gäller energifrågorna, är stark när det gäller internationellt samarbete och att vi använder effektiva styrmedel. Vi tycker att väljarna ska ställa krav på sina miljöpolitiker. Politiken ska göra sin del, men vi får inte glömma det civila samhället och de enskilda människorna. Det är inte alltid enkelt som medborgare att göra miljöbra saker"
"Mot skattehöjningar som enda styrmedel från Socialdemokraterna står ett moderat förslag att i stället omdisponera energiskatterna och belasta energin efter den koldioxid de släpper ut. Moderaterna har dessutom ett färdigt förslag till CO2-skatt medan Socialdemokraterna fortfarande utreder sitt. Aftonbladet
Som du ser. Det är ungefär samma debatt nu som då i den politiska eliten. "
"Medborgarna i Sverige är som vanligt smarta, kunniga och engagerade. En undersökning från Naturvårdsverkets visar att 96 procent av svenskarna anser att det är mycket viktigt eller ganska viktigt att vi i Sverige sätter in åtgärder för att göra något åt klimatförändringen, till och med höjda skatter52. 100 procent känner spontant till eller har hört talas om klimatförändringen, 95 procent tror att Sverige redan har påverkats eller kommer att påverkas av klimatförändringen, 96 procent tycker att det är viktigt att vi i Sverige sätter in åtgärder för att göra något åt klimatförändringen, 85 procent tror att vi i Sverige kan göra något för att bromsa klimatförändringen och 78 procent tror att de själva kan göra något för att bromsa klimatförändringen. "
"Det är lite trångt i miljödebatten nu. Alla vill in. Så har det inte alltid varit. Valet 2006 handlade om jobben. Ett citat ur ett snabbt svar på en fråga om jobben verkligen var viktigast, eller om valet egentligen handlar om miljön, från Fredrik Reinfeldt dyker ibland upp i debatten när någon motståndare har ont om argument. Det blir lite fånigt eftersom de flesta moderater vet att vi arbetat länge med miljöfrågorna. Naturvård, förvaltarskapstanken, ansvaret för miljön, principen om att förorenaren betalar och de marknadsekonomiska styrmedlen är grunden. Men det är ingen tvekan om att jobbfrågorna var viktigast för väljarna 2006. Miljödebatten var inte lika het och fick inte samma utrymme i media eller utfrågningar. Vi ser nu att miljö är minst lika viktigt som jobben och att det håller i sig i väljarnas attityder trots ekonomisk kris. Det avspeglas också i den offentliga debatten. Framförallt är det mycket roligare att vara miljöpolitiker när människor är intresserade av frågorna och budskapen. "
Fördelen med moderat miljöpolitik är att det i bakgrunden också finns ett parti som har koll på resten av frågorna som behöver stöttas upp. Samhällsfrågorna är många och kan inte hängas upp på en enda. Kielos skriver ledare om detta och funderar över MPs möjligheter vad gäller annat än miljön.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, miljöpolitik, val2010, arkelsten, moderaterna, schlingmann
Moderaterna jobbar mycket med miljöfrågor. Ansvar för miljö och klimat - vår tids största utmaning skriver Sofia i Moderaternas Framtidsbok som i sin helhet går att ladda ner från moderaternas hemsida.
"Klimatfrågan är vår tids största utmaning. Vi står inför ett klimathot som är så skrämmande att det nästan blir för mycket att ta till sig. Klimatångesten drabbar oss alla ibland. Antingen ger du upp eller så försöker du rädda världen trots att det inte är så enkelt. Svåraste utmaningen är att klimatet är en naturvetenskaplig fråga som är komplicerad, med extremt långsiktiga effekter, och som är helt global. Det bryter med all tidigare känd politisk organisation. Klimatförändringarna är omöjliga att lagstifta bort för Sveriges riksdag. Vi kan inte heller påverka alla utsläpp som påverkar oss. Inte ens EU klarar att lösa utsläppsutmaningen själv. Det krävs samarbete mellan alla länder på hela jorden och det rör alla områden, inte bara politiken"
"Det handlar om sakpolitik med fokus på lösningar men texten handlar också om de kommunikativa och politiska utmaningarna. En enkel konkurrentanalys visar att enfrågepartiet Miljöpartiet de gröna är våra största konkurrenter om väljarnas förtroende i miljöfrågorna. Våra styrkor är att den moderata politiken ger mer miljö för pengarna, är heltäckande vad gäller energifrågorna, är stark när det gäller internationellt samarbete och att vi använder effektiva styrmedel. Vi tycker att väljarna ska ställa krav på sina miljöpolitiker. Politiken ska göra sin del, men vi får inte glömma det civila samhället och de enskilda människorna. Det är inte alltid enkelt som medborgare att göra miljöbra saker"
"Mot skattehöjningar som enda styrmedel från Socialdemokraterna står ett moderat förslag att i stället omdisponera energiskatterna och belasta energin efter den koldioxid de släpper ut. Moderaterna har dessutom ett färdigt förslag till CO2-skatt medan Socialdemokraterna fortfarande utreder sitt. Aftonbladet
Som du ser. Det är ungefär samma debatt nu som då i den politiska eliten. "
"Medborgarna i Sverige är som vanligt smarta, kunniga och engagerade. En undersökning från Naturvårdsverkets visar att 96 procent av svenskarna anser att det är mycket viktigt eller ganska viktigt att vi i Sverige sätter in åtgärder för att göra något åt klimatförändringen, till och med höjda skatter52. 100 procent känner spontant till eller har hört talas om klimatförändringen, 95 procent tror att Sverige redan har påverkats eller kommer att påverkas av klimatförändringen, 96 procent tycker att det är viktigt att vi i Sverige sätter in åtgärder för att göra något åt klimatförändringen, 85 procent tror att vi i Sverige kan göra något för att bromsa klimatförändringen och 78 procent tror att de själva kan göra något för att bromsa klimatförändringen. "
"Det är lite trångt i miljödebatten nu. Alla vill in. Så har det inte alltid varit. Valet 2006 handlade om jobben. Ett citat ur ett snabbt svar på en fråga om jobben verkligen var viktigast, eller om valet egentligen handlar om miljön, från Fredrik Reinfeldt dyker ibland upp i debatten när någon motståndare har ont om argument. Det blir lite fånigt eftersom de flesta moderater vet att vi arbetat länge med miljöfrågorna. Naturvård, förvaltarskapstanken, ansvaret för miljön, principen om att förorenaren betalar och de marknadsekonomiska styrmedlen är grunden. Men det är ingen tvekan om att jobbfrågorna var viktigast för väljarna 2006. Miljödebatten var inte lika het och fick inte samma utrymme i media eller utfrågningar. Vi ser nu att miljö är minst lika viktigt som jobben och att det håller i sig i väljarnas attityder trots ekonomisk kris. Det avspeglas också i den offentliga debatten. Framförallt är det mycket roligare att vara miljöpolitiker när människor är intresserade av frågorna och budskapen. "
Fördelen med moderat miljöpolitik är att det i bakgrunden också finns ett parti som har koll på resten av frågorna som behöver stöttas upp. Samhällsfrågorna är många och kan inte hängas upp på en enda. Kielos skriver ledare om detta och funderar över MPs möjligheter vad gäller annat än miljön.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, miljöpolitik, val2010, arkelsten, moderaterna, schlingmann
torsdag 25 mars 2010
Min manliga blogg... sökbegrepp...
Det finns mycket kul grejor på internet. Jag gjorde en analys av denna blogg och fick fram följande resultat.
minamoderatakarameller.blogspot.com is probably written by a male somewhere between 36-50 years old. The writing style is academic and happy most of the time.
http://www.urlai.com/url/minamoderatakarameller.blogspot.com
Kanske att man kan se det här med viss humor, men allvaret ska också in här. Det ären maskin som sökt igenom min blogg och funnit fram att jag är förmodligen är en man, alla som känner mig vet att jag inte är det. Att jag är mellan 36 och 50 år är ju ganska smickrande. Akademiker och för det mesta glad stämmer iofs.
Men ponera nu att FRA använder den här typen av "förfinade" sökbegrepp. Hur rätt skulle det bli? Inte alls.
minamoderatakarameller.blogspot.com is probably written by a male somewhere between 36-50 years old. The writing style is academic and happy most of the time.
http://www.urlai.com/url/minamoderatakarameller.blogspot.com
Kanske att man kan se det här med viss humor, men allvaret ska också in här. Det ären maskin som sökt igenom min blogg och funnit fram att jag är förmodligen är en man, alla som känner mig vet att jag inte är det. Att jag är mellan 36 och 50 år är ju ganska smickrande. Akademiker och för det mesta glad stämmer iofs.
Men ponera nu att FRA använder den här typen av "förfinade" sökbegrepp. Hur rätt skulle det bli? Inte alls.
Jag behöver 20000 kryss för att komma in i Riksdagen...
Det känns som en liten uppförsbacke må jag säga, men skam den som ger sig. Får jag 20000 kryss ungefär i Stockholms Län så kan jag komma in. Jag har en kryssruta högst upp till höger i bloggen.
Boosta upp min självkänsla och rösta lite så att jag kan få känslan av att kan vara möjligt. Tack...
Boosta upp min självkänsla och rösta lite så att jag kan få känslan av att kan vara möjligt. Tack...
Det var en snäll duell...
Det som gjorde starkast intryck på mig under valduellen var den vuxna samtalstonen och att det fanns en mänsklig kontakt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Det brukar alltid se ut som om de står bakom en glasvägg och inte når fram till varandra. Som om de stod i varsin studio och talade till ett porträtt. Men igår fick de kontakt med varandra på ett personligt plan. Det bådar gott, för det känns mer vuxet än att behöva betrakta dem som om de ingick i ett psykologiskt experiment i varsin studio. Verbal tuppfäktning i valrörelser kan vara ganska upplyftande, i sakfrågor alltså, men aldrig när det handlar om nedvärdering av person. Det gjorde båda bra och kanske att vi kan hoppas på en valrörelse med respekt för olika åsikter. Det är ändå väljarna som ger sista ordet.
Fredrik Reinfeldt vann debatten säger tidningarna. För min del vinner han ju alltid eftersom jag stöttar honom. Det är standardläge. Igår tjatades det liksom bara om samma gamla frågor där de står på varsin sida om staketet. Reinfeldt om att kvinnor ska ha pengar och i förlängningen kunna klara sina egna liv på det sätt de väljer. Medan Mona Sahlin i sedvanlig (S)gängetstil lovar att de ska ta hand om de praktiska detaljerna åt folket bara de får pengarna så att de kan fördelas på det sätt de vill. Ingen tilltro till individen här inte. Det är just det senare som gör att jag inte står ut med det. Solidaritet luktar unket ibland. Som min man sa igår - jag försörjer inte bara min familj utan också tre ensamstående morsor, för att förenkla det hela. Vän av ordning kommer säkerligen med en beräkning här för att stjälpa hans uttryck. Man kanske kan försöka se det bildligt?
Tanken på att lyfta individens egen förmåga är viktig för mig. Därför moderat, sen kan man komma och snacka om att det bara är rika som får ta del av skattesänkningar som (S)-gänget. Man döljer dock det faktum att de flesta betraktas som rika i deras skattesystem, även undersköterskor. Räkna själv här hur mycket mindre du betalar i skatt med den borgerliga regeringens politik.
Expressens rubrik "Stort sexbråk mellan Sahlin och Reinfeldt" tog kanske priset. Hehe, vi som såg debatten upplevde nog inte någon sån laddning precis. Frågan om justitieminsiterns lila kuvert rann lite ut i sanden där. Hon har förvisso tagit tillbaka och ångrar sitt uttalande, det är bra. Samtidigt när man såg Uppdrag granskning igår om flickan som blev våldtagen och sedan inte fick något stöd av den vuxna världen kan man i den kontexten förstå att människor reagerar primitivt. Sett utifrån ett sådant sammanhang kan jag förstå att känslorna drar iväg. Ibland blir det fel... Men såna går att rätta till.
Fredrik vann duellen säger alla tidningar. OK. Jag håller på honom, så är det. Mona Sahlin var dock bättre än på länge tyckte jag. Frågorna är desamma hela tiden, det blir ganska tjatigt. Rent av kanske det skulle räcka med en fyrfältstabell för att förklara skillnaderna i politiken. Krasst. Temperaturen ökar väl vartefter. Jag vill ha puls...
Paul Lindqvist ger en bra bild av frågorna i duellen.
Johanna Meléns utmärkta blogg om Fredrik Reinfeldt i valrörelsen bör följas.
Johan Ingerö menar att kompetens blir vad valet kommer att handa om.
Magnus Ljungqvist tror att de ökade klyftorna i samhället blir Monas fördel.
Råd till partiledarna.
Frågor och svar om debatten.
Peter L Andersson - Högtidsstund med duell.
AB1 - SvD - DN - Expressen - Ankersjö -
Andra som bloggar: Kent P, Tokmoderaten, Johan W, Högberg, Röda Berget (äger? Nåja)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, valduell, kvällsöppet, fredrik reinfeldt, mona sahlin, moderaterna
Fredrik Reinfeldt vann debatten säger tidningarna. För min del vinner han ju alltid eftersom jag stöttar honom. Det är standardläge. Igår tjatades det liksom bara om samma gamla frågor där de står på varsin sida om staketet. Reinfeldt om att kvinnor ska ha pengar och i förlängningen kunna klara sina egna liv på det sätt de väljer. Medan Mona Sahlin i sedvanlig (S)gängetstil lovar att de ska ta hand om de praktiska detaljerna åt folket bara de får pengarna så att de kan fördelas på det sätt de vill. Ingen tilltro till individen här inte. Det är just det senare som gör att jag inte står ut med det. Solidaritet luktar unket ibland. Som min man sa igår - jag försörjer inte bara min familj utan också tre ensamstående morsor, för att förenkla det hela. Vän av ordning kommer säkerligen med en beräkning här för att stjälpa hans uttryck. Man kanske kan försöka se det bildligt?
Tanken på att lyfta individens egen förmåga är viktig för mig. Därför moderat, sen kan man komma och snacka om att det bara är rika som får ta del av skattesänkningar som (S)-gänget. Man döljer dock det faktum att de flesta betraktas som rika i deras skattesystem, även undersköterskor. Räkna själv här hur mycket mindre du betalar i skatt med den borgerliga regeringens politik.
Expressens rubrik "Stort sexbråk mellan Sahlin och Reinfeldt" tog kanske priset. Hehe, vi som såg debatten upplevde nog inte någon sån laddning precis. Frågan om justitieminsiterns lila kuvert rann lite ut i sanden där. Hon har förvisso tagit tillbaka och ångrar sitt uttalande, det är bra. Samtidigt när man såg Uppdrag granskning igår om flickan som blev våldtagen och sedan inte fick något stöd av den vuxna världen kan man i den kontexten förstå att människor reagerar primitivt. Sett utifrån ett sådant sammanhang kan jag förstå att känslorna drar iväg. Ibland blir det fel... Men såna går att rätta till.
Fredrik vann duellen säger alla tidningar. OK. Jag håller på honom, så är det. Mona Sahlin var dock bättre än på länge tyckte jag. Frågorna är desamma hela tiden, det blir ganska tjatigt. Rent av kanske det skulle räcka med en fyrfältstabell för att förklara skillnaderna i politiken. Krasst. Temperaturen ökar väl vartefter. Jag vill ha puls...
Paul Lindqvist ger en bra bild av frågorna i duellen.
Johanna Meléns utmärkta blogg om Fredrik Reinfeldt i valrörelsen bör följas.
Johan Ingerö menar att kompetens blir vad valet kommer att handa om.
Magnus Ljungqvist tror att de ökade klyftorna i samhället blir Monas fördel.
Råd till partiledarna.
Frågor och svar om debatten.
Peter L Andersson - Högtidsstund med duell.
AB1 - SvD - DN - Expressen - Ankersjö -
Andra som bloggar: Kent P, Tokmoderaten, Johan W, Högberg, Röda Berget (äger? Nåja)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, valduell, kvällsöppet, fredrik reinfeldt, mona sahlin, moderaterna
onsdag 24 mars 2010
Bloggarna och valet...
Läser idag en intressant reflektion kring hur partierna betraktar valrörelsen och sociala medier. Läser på min partivän tillika kommunikationschefen Pär Henrikssons blogg om de synpunkter han fört fram på Webbdagarana idag.
Sociala medier är aktuella - det vet alla. De finns och man måste förhålla sig till dem. De är kanske inte alltid bekväma för partierna eftersom frågor stöts och blöts på olika nivåer och i sammanhang som partier kanske helst vill dölja och hoppas att de snabbt försvinner från dagordningen. Partierna styr inte längre diskussionen, de vill dock gärna hålla sig kvar i det gamla där de hade tolkningsföreträdet för vilken information som kom upp i rubrikerna. Kontrollbehov. Traditionellt och begripligt på sätt och vis.
Martina Lind som byggt upp Politometern menar att de poltiska bloggarna är de som driver och håller kvar olika frågor. Stöter och blöter dem med varandra, och tar tag i agendan för vilka frågor som ska fortleva. Hon tror att de politiska bloggarna kommer att ha stor betydelse i det kommande valet. Jag tror att hon har rätt. De digitala torgmöten som pågår på internet ska inte föraktas. Förvisso är det säkert som Pär Henriksson säger att torgmöten vann inte valet förra gången heller. Nej - men hur ser torgmöten ut? Är det flera hundra ibland tusen personer där alla har möjlighet att vara interaktiva med den som talar som på en blogg? Nej knappast, oftast är det några ditkommenderade partimedlemmar, en rättshaverist, ett stadsfyllo och någon pensionär som lyssnar. På bloggen kan man delta när helst man vill 24/7/365. Inte på i förväg bestämda tider utan alltid. Det finns inlägg som kommenteras här på MMK lång tid efter att de är skrivna. Traditionella torgmöten tar slut när partiparasollet fälls ner.
På och i de sociala medierna pågår verksamheten hela tiden som sagt och nya frågor uppstår, dras ut och får nya vinklar och får eget liv. Det kan vara både ris och ros, men det pågår ett engagemang som få andra politiska aktiviteter lyckas uppbåda. Unga och äldre samlas på samma ställe.
Det är självklart att bloggar och sociala medier inte ensamma kommer att avgöra valet. Men de politiska bloggarna ska inte underskattas. Ty de bygger på seriösa engagemang för de olika samhällsfrågorna. Så även om man kan se att modebloggarna har fler läsare så ska man nog komma ihåg att deras intressesfär inte är politik eller samhällsfrågor utan mer handlar om sådant som intresserar i den gruppen. Läppstift, kläder, nöjen och sånt som hör till. Det blir som att jämföra affärstidningen med Vecko-Revyn. Man kanske kan sätta in en annons som nås av många. Men blir det något engagemang? Man kanske inte vill ha det?
När det gäller de politiska bloggarnas kraft vill jag återigen ta upp Piratpartiet som exempel. De mobiliserade all sin kraft på internet under EU-valet. De lyckade samla intresse tillräckligt för att få in TVÅ personer i EU-parlamentet. TVÅ personer! Moderaterna har FYRA. Det säger nåt om att man inte ska plocka in det gamla vanliga i bloggar och sociala medier och tro att det räcker så. Det finns en kraft i internet och interaktiviteten som finns där är utan motstycke. Det går heller inte att förutsäga vad som händer. Jämför kaosteori. Du vet inte i förväg. Det gäller att hänga med. En fjäril kan trigga en orkan - fjärilseffekten. Liten tuva stjälper ofta stort lass finns det ett svenskt ordspråk som säger. Ingen trodde att bloggbävningarna skulle ta sådan fart som det gjorde. Det tog nog många med överraskning.
Det passar inte alla politiker att blogga. Så är det - uttryckssätt och talanger skiljer sig. Men däremot kan varje politiker då och då gå in och kommentera på partivänners bloggar tycker jag. Många skulle uppskatta det. Örebromoderaten Kent Persson och jag försöker samverka mycket med varandra. Det ger bra effekt, vi samverkar också med andra politiska bloggar både allians- och oppositionsbloggare. Det är kul och det ger spänst i debatten och många gånger kommer nya sidor upp. Jag får då och då höra att jag är en vettig moderat och att om man nödvändigtsvis måste rösta på moderaterna skulle de välja mig. Det är bra för moderaterna det. Jag tror att vi gör en stor nytta genom våra bloggar just på grund av den interaktivitet och kommunikation som erbjuds. Det är stor skillnad mot "döda" broschyrer och annonser.
Pär Henriksson höjer ett litet varningens ord för tilltron till de politiska bloggarna, att vi bara pratar med varandra och att det kan uppstå ett slags valstugesyndrom, en slags introvert verksamhet. Det kanske kan se ut så på ytan och många kan förledas att tro att det är så. Men många av oss har enorma kontaktnät in i olika kanaler och branscher. Vi har yrkeskunskaper, vi är akademiker och framstående inom olika områden. Vi träffas på stora konferenser med många hundra deltagare. Denna vecka kommer jag själv att delta i flera stycken och kommer att ha kontaktyta med kanske ett tusen personer. Betydligt fler än man har på ett kontor.
Man kanske kan förledas att tro att varje bloggare är en person som sitter ensam bakom sin skärm och bara söker kontakter via nätet. Inget kan vara mer fel. Vi som har politiska hemvister har blir varumärken för våra organisationer och det är nog på mer gott än på ont. Vi visar att det finns människor bakom det instrumentella.
Tror inte att bloggarna kommer att vinna något val på egen hand, men däremot ska de tas på allvar. För här finns potentialer, inte alltid kontrollerbara kanske. Men bra. Min uppfattning är att socialdemokraternas storsatsning på sina bloggare är ett föredöme. Det vore synd om alliansbloggarna inte skulle få samma uppmärksamhet och stöd från sina partier utan betraktas med vänstra handen bara. Vi är riktigt bra valarbetare. Riktigt bra.
Janne Kallberg menar dock att de sociala medierna kan få en stark moteffekt också.
(intressant)
Mer tankar kring den digitala världen från DN. Mycket intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, sociala medier, bloggar, piratpartiet, moderaterna, val2010
Sociala medier är aktuella - det vet alla. De finns och man måste förhålla sig till dem. De är kanske inte alltid bekväma för partierna eftersom frågor stöts och blöts på olika nivåer och i sammanhang som partier kanske helst vill dölja och hoppas att de snabbt försvinner från dagordningen. Partierna styr inte längre diskussionen, de vill dock gärna hålla sig kvar i det gamla där de hade tolkningsföreträdet för vilken information som kom upp i rubrikerna. Kontrollbehov. Traditionellt och begripligt på sätt och vis.
Martina Lind som byggt upp Politometern menar att de poltiska bloggarna är de som driver och håller kvar olika frågor. Stöter och blöter dem med varandra, och tar tag i agendan för vilka frågor som ska fortleva. Hon tror att de politiska bloggarna kommer att ha stor betydelse i det kommande valet. Jag tror att hon har rätt. De digitala torgmöten som pågår på internet ska inte föraktas. Förvisso är det säkert som Pär Henriksson säger att torgmöten vann inte valet förra gången heller. Nej - men hur ser torgmöten ut? Är det flera hundra ibland tusen personer där alla har möjlighet att vara interaktiva med den som talar som på en blogg? Nej knappast, oftast är det några ditkommenderade partimedlemmar, en rättshaverist, ett stadsfyllo och någon pensionär som lyssnar. På bloggen kan man delta när helst man vill 24/7/365. Inte på i förväg bestämda tider utan alltid. Det finns inlägg som kommenteras här på MMK lång tid efter att de är skrivna. Traditionella torgmöten tar slut när partiparasollet fälls ner.
På och i de sociala medierna pågår verksamheten hela tiden som sagt och nya frågor uppstår, dras ut och får nya vinklar och får eget liv. Det kan vara både ris och ros, men det pågår ett engagemang som få andra politiska aktiviteter lyckas uppbåda. Unga och äldre samlas på samma ställe.
Det är självklart att bloggar och sociala medier inte ensamma kommer att avgöra valet. Men de politiska bloggarna ska inte underskattas. Ty de bygger på seriösa engagemang för de olika samhällsfrågorna. Så även om man kan se att modebloggarna har fler läsare så ska man nog komma ihåg att deras intressesfär inte är politik eller samhällsfrågor utan mer handlar om sådant som intresserar i den gruppen. Läppstift, kläder, nöjen och sånt som hör till. Det blir som att jämföra affärstidningen med Vecko-Revyn. Man kanske kan sätta in en annons som nås av många. Men blir det något engagemang? Man kanske inte vill ha det?
När det gäller de politiska bloggarnas kraft vill jag återigen ta upp Piratpartiet som exempel. De mobiliserade all sin kraft på internet under EU-valet. De lyckade samla intresse tillräckligt för att få in TVÅ personer i EU-parlamentet. TVÅ personer! Moderaterna har FYRA. Det säger nåt om att man inte ska plocka in det gamla vanliga i bloggar och sociala medier och tro att det räcker så. Det finns en kraft i internet och interaktiviteten som finns där är utan motstycke. Det går heller inte att förutsäga vad som händer. Jämför kaosteori. Du vet inte i förväg. Det gäller att hänga med. En fjäril kan trigga en orkan - fjärilseffekten. Liten tuva stjälper ofta stort lass finns det ett svenskt ordspråk som säger. Ingen trodde att bloggbävningarna skulle ta sådan fart som det gjorde. Det tog nog många med överraskning.
Det passar inte alla politiker att blogga. Så är det - uttryckssätt och talanger skiljer sig. Men däremot kan varje politiker då och då gå in och kommentera på partivänners bloggar tycker jag. Många skulle uppskatta det. Örebromoderaten Kent Persson och jag försöker samverka mycket med varandra. Det ger bra effekt, vi samverkar också med andra politiska bloggar både allians- och oppositionsbloggare. Det är kul och det ger spänst i debatten och många gånger kommer nya sidor upp. Jag får då och då höra att jag är en vettig moderat och att om man nödvändigtsvis måste rösta på moderaterna skulle de välja mig. Det är bra för moderaterna det. Jag tror att vi gör en stor nytta genom våra bloggar just på grund av den interaktivitet och kommunikation som erbjuds. Det är stor skillnad mot "döda" broschyrer och annonser.
Pär Henriksson höjer ett litet varningens ord för tilltron till de politiska bloggarna, att vi bara pratar med varandra och att det kan uppstå ett slags valstugesyndrom, en slags introvert verksamhet. Det kanske kan se ut så på ytan och många kan förledas att tro att det är så. Men många av oss har enorma kontaktnät in i olika kanaler och branscher. Vi har yrkeskunskaper, vi är akademiker och framstående inom olika områden. Vi träffas på stora konferenser med många hundra deltagare. Denna vecka kommer jag själv att delta i flera stycken och kommer att ha kontaktyta med kanske ett tusen personer. Betydligt fler än man har på ett kontor.
Man kanske kan förledas att tro att varje bloggare är en person som sitter ensam bakom sin skärm och bara söker kontakter via nätet. Inget kan vara mer fel. Vi som har politiska hemvister har blir varumärken för våra organisationer och det är nog på mer gott än på ont. Vi visar att det finns människor bakom det instrumentella.
Tror inte att bloggarna kommer att vinna något val på egen hand, men däremot ska de tas på allvar. För här finns potentialer, inte alltid kontrollerbara kanske. Men bra. Min uppfattning är att socialdemokraternas storsatsning på sina bloggare är ett föredöme. Det vore synd om alliansbloggarna inte skulle få samma uppmärksamhet och stöd från sina partier utan betraktas med vänstra handen bara. Vi är riktigt bra valarbetare. Riktigt bra.
Janne Kallberg menar dock att de sociala medierna kan få en stark moteffekt också.
(intressant)
Mer tankar kring den digitala världen från DN. Mycket intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, sociala medier, bloggar, piratpartiet, moderaterna, val2010
tisdag 23 mars 2010
Personlig integritet är viktigt, kanske viktigast...
Vi kan inte ha Knäckebrödhulträttvisa i Sverige... Vi måste ha ett rättssäkert samhälle. Där ingen som är misstänkt för något döms i förväg. Det är grundläggande och finns i Europakonventionen. Läser hos Lena Melin i Aftonbladet "Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna, som sedan 1994 är införlivad i svensk lag, är mycket tydlig - ”Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.” Hon tycker också att Bodström ska hejda sig lite när han kräver justitieministerns avgång.
Minns ni scenen i filmen Änglagård där Viveca Seldahl i papiljotter rusar in med gänget från byn till den nyinflyttade Helena Bergström och anklagar henne för alla möjliga hemska saker som möjligen kunde och skulle inträffa med hennei byn . Det var kanske den bästa scenen i den filmen. Den tydliggjorde hur det kan bli när rätt ska skipas utifrån fördomarna. Den ena efter den andra läggs till och rätt vad det är så har det gått åt pipan. Ingen har längre koll.
I England blev en man anklagad för att vara pedofil. Knäckebrödhultsgänget där tog över och visade honom vad som gällde och utsatte honom för smälek. Det gick över styr och han tog sitt liv. Han var oskyldig! Vad säger det? Är det rätt att utsätta misstänkta för Knäckebrödhultsmetoden? Tala och beskyll först och tänk sen. Det skapas ett pöbelsamhälle i hop med slaskjournalistiken säger Thomas Hartman på millan.
Obehagliga känslor
Just nu så har vår justitieminister betett sig ungefär som om hela Sverige vore Knäckebrödhult. Så får det inte vara. Jag kan förstå hennes känslor inför det obehagliga hon ställdes inför i den kontexten hon befann sig, ett seminarium om en flicka som råkat illa ut. Men det måste vara någon måtta. Man måste sansa sig lite ibland, särskilt när man är minister. De uttalanden som har gjorts i samband med de lila kuverten är det ena mer hårresande än det andra faktiskt. Det utgås ifrån det alltid är män som är förövare och för att sätta dit dem ska dom om det bara finns någon misstanke, vilket i sin tur kan vara väldigt subjektiva tankar, hängas ut på torget med färgglada kuvert. Det verkar inte vara några problem att barnen råkar öppna kuverten utan det är tydligen bra om de får veta vilken pappa de har. Det är så dumt att man inte tror sina öron. Här utgås det också från förutfattade meningar som verkligen inte behöver gälla alla. Dessutom så har jag förstått att män också köper sexuella tjänster av varandra, vad gäller då? Pojkar som blir utsatta. Vem tänker på dom? Eller kvinnor som köper sex, de finns också. Frågan är komplex.
Jag har personligen ingenting till övers för sexköp, inte min grej. Men därtill att dra alla över en kam på det här sättet är lite häpnadsväckande. Den lagen gäller dessutom bara åt ena hållet. Man får sälja men inte köpa. Världen är inte svart/vit även om det vore enklast så.
Drogtestandet
Det har varit mycket på sistone. Vi det här med drogtesta ungar utan föräldrars tillstånd. Varför det? Vilken normal förälder skulle neka till det om problemet uppstod? Alkohol är också en drog, finns det med i betraktelsen. Handlar det inte snarast om att se till att processerna kring dem som råkat illa ut snabbas upp ordentligt. Jag har ett exempel på en ung person som hamnat på sniskan där socialen var inblandad. Vederbörande fick plötsligt post från kronofogden därför att socialkontoret ansåg att hon skulle betala en viss räkning själv eftersom hon hade föräldrapenning. Men de hade inte sagt nåt utan låtit räkningarna ligga kvar i klientfilen och därmed ställde de till mer trassel för henne än nödvändigt. Jag tror snarare på att se till att hjälpa de som är drabbade genom att kräva snabba processer för att hjälpa de som drabbats av elände vad det än vara må. Det vore en bra grej att satsa på.
Knäckebrödhultssamhällets syn på rättvisa tilltalar inte. Jag skulle vilja se ett uttalande nu från regeringen om hur vi ska se på det hället svenska rättssamframöver. För mig är integritet en viktig fråga överhuvudtaget. Inget som man bara kan sopa under mattan och låtsas att det inte finns bara för att det finns en Quickfix.. Jag är inte jurist men några kurser har jag allt läst och där har det tydligen framgått vad som gäller. Boken Civilrätt ger grundläggande kunskap och borde finnas i varje hem.
Beatrice Ask
Thomas Bodström och en del andra kräver justitieministerns avgång, tacka för det. Chansen måste (S)-gänget ta. En del av oss minns ett och annat från den tid han var justiteminsiter också. Allt var inte kul då heller. Egyptienaffären till exempel och så det där med datalagringsdirektivet då. Det är nog inte personen vi ska tala om utan, utan principerna, om rättssamhället, om lagar och konventioner. Många kräver ministerns avgång men det är väl inte aktuellt tycker jag. Beatrice Ask är en duktig politiker med lång erfarenhet och något så ovanligt som en mänsklig politiker dessutom. Vi behöver fler såna egentligen. Men nu är det frågan som måste diskuteras och justitieministern måste själv delta i den diskussionen. Dessvärre så är det flera politiker som hänger på de här lättsinnigheterna med lagen. Karl Sigfrid uttrycker sin förvåning även han och påpekar att Bodström har en del egna lila kuvert att ta itu med. Men minst sagt.
Idag hade moderaterna presskonferens med statsministern och partisekreteraren. Mitt i all uppståndelse kring rättssamhället så talar de om tre frågor att ställa till Mona Sahlin. Jag är inte jurist men beteendevetare och där har jag bra koll på vad som funkar. Avledning är inte alltid en bra metod. Folk är inte dumma. Inte hela tiden. Förvisso har Fredrik Reinfeldt tagit avstånd från tanken på att människor ska hängas ut innan de är dömda. Men jag tror att det behövs mer. Mycket mer. Tack och lov läser jag just i skrivande stund att statsministern säger att inget sådant förslag ska läggas fram. Skönt. Tack igen.
Mårten Schultz som är docent i civilrätt skriver på politikerbloggen om rättssamhällets grunder. Läsvärd artikel. Skriver även på Juridikbloggen. Vi måste ta den här diskussionen. Det duger inte att låtsas att den inte finns. Livbåten tror att Reinfeldt vill att frågan ska lägga sig. Jag hoppas att det inte är så.
(SvD)
Blandat och Skrivet: Per Hagwall - Lisa Magnusson - Johan Westerholm - Sanna Rayman - Federley - HAX - Tokmoderaten - Magnus Andersson - Farmor Gun - Göran Widham
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, rättssamhälle, lila kuvert, reinfeldt, regeringen, alliansen
Minns ni scenen i filmen Änglagård där Viveca Seldahl i papiljotter rusar in med gänget från byn till den nyinflyttade Helena Bergström och anklagar henne för alla möjliga hemska saker som möjligen kunde och skulle inträffa med hennei byn . Det var kanske den bästa scenen i den filmen. Den tydliggjorde hur det kan bli när rätt ska skipas utifrån fördomarna. Den ena efter den andra läggs till och rätt vad det är så har det gått åt pipan. Ingen har längre koll.
I England blev en man anklagad för att vara pedofil. Knäckebrödhultsgänget där tog över och visade honom vad som gällde och utsatte honom för smälek. Det gick över styr och han tog sitt liv. Han var oskyldig! Vad säger det? Är det rätt att utsätta misstänkta för Knäckebrödhultsmetoden? Tala och beskyll först och tänk sen. Det skapas ett pöbelsamhälle i hop med slaskjournalistiken säger Thomas Hartman på millan.
Obehagliga känslor
Just nu så har vår justitieminister betett sig ungefär som om hela Sverige vore Knäckebrödhult. Så får det inte vara. Jag kan förstå hennes känslor inför det obehagliga hon ställdes inför i den kontexten hon befann sig, ett seminarium om en flicka som råkat illa ut. Men det måste vara någon måtta. Man måste sansa sig lite ibland, särskilt när man är minister. De uttalanden som har gjorts i samband med de lila kuverten är det ena mer hårresande än det andra faktiskt. Det utgås ifrån det alltid är män som är förövare och för att sätta dit dem ska dom om det bara finns någon misstanke, vilket i sin tur kan vara väldigt subjektiva tankar, hängas ut på torget med färgglada kuvert. Det verkar inte vara några problem att barnen råkar öppna kuverten utan det är tydligen bra om de får veta vilken pappa de har. Det är så dumt att man inte tror sina öron. Här utgås det också från förutfattade meningar som verkligen inte behöver gälla alla. Dessutom så har jag förstått att män också köper sexuella tjänster av varandra, vad gäller då? Pojkar som blir utsatta. Vem tänker på dom? Eller kvinnor som köper sex, de finns också. Frågan är komplex.
Jag har personligen ingenting till övers för sexköp, inte min grej. Men därtill att dra alla över en kam på det här sättet är lite häpnadsväckande. Den lagen gäller dessutom bara åt ena hållet. Man får sälja men inte köpa. Världen är inte svart/vit även om det vore enklast så.
Drogtestandet
Det har varit mycket på sistone. Vi det här med drogtesta ungar utan föräldrars tillstånd. Varför det? Vilken normal förälder skulle neka till det om problemet uppstod? Alkohol är också en drog, finns det med i betraktelsen. Handlar det inte snarast om att se till att processerna kring dem som råkat illa ut snabbas upp ordentligt. Jag har ett exempel på en ung person som hamnat på sniskan där socialen var inblandad. Vederbörande fick plötsligt post från kronofogden därför att socialkontoret ansåg att hon skulle betala en viss räkning själv eftersom hon hade föräldrapenning. Men de hade inte sagt nåt utan låtit räkningarna ligga kvar i klientfilen och därmed ställde de till mer trassel för henne än nödvändigt. Jag tror snarare på att se till att hjälpa de som är drabbade genom att kräva snabba processer för att hjälpa de som drabbats av elände vad det än vara må. Det vore en bra grej att satsa på.
Knäckebrödhultssamhällets syn på rättvisa tilltalar inte. Jag skulle vilja se ett uttalande nu från regeringen om hur vi ska se på det hället svenska rättssamframöver. För mig är integritet en viktig fråga överhuvudtaget. Inget som man bara kan sopa under mattan och låtsas att det inte finns bara för att det finns en Quickfix.. Jag är inte jurist men några kurser har jag allt läst och där har det tydligen framgått vad som gäller. Boken Civilrätt ger grundläggande kunskap och borde finnas i varje hem.
Beatrice Ask
Thomas Bodström och en del andra kräver justitieministerns avgång, tacka för det. Chansen måste (S)-gänget ta. En del av oss minns ett och annat från den tid han var justiteminsiter också. Allt var inte kul då heller. Egyptienaffären till exempel och så det där med datalagringsdirektivet då. Det är nog inte personen vi ska tala om utan, utan principerna, om rättssamhället, om lagar och konventioner. Många kräver ministerns avgång men det är väl inte aktuellt tycker jag. Beatrice Ask är en duktig politiker med lång erfarenhet och något så ovanligt som en mänsklig politiker dessutom. Vi behöver fler såna egentligen. Men nu är det frågan som måste diskuteras och justitieministern måste själv delta i den diskussionen. Dessvärre så är det flera politiker som hänger på de här lättsinnigheterna med lagen. Karl Sigfrid uttrycker sin förvåning även han och påpekar att Bodström har en del egna lila kuvert att ta itu med. Men minst sagt.
Idag hade moderaterna presskonferens med statsministern och partisekreteraren. Mitt i all uppståndelse kring rättssamhället så talar de om tre frågor att ställa till Mona Sahlin. Jag är inte jurist men beteendevetare och där har jag bra koll på vad som funkar. Avledning är inte alltid en bra metod. Folk är inte dumma. Inte hela tiden. Förvisso har Fredrik Reinfeldt tagit avstånd från tanken på att människor ska hängas ut innan de är dömda. Men jag tror att det behövs mer. Mycket mer. Tack och lov läser jag just i skrivande stund att statsministern säger att inget sådant förslag ska läggas fram. Skönt. Tack igen.
Mårten Schultz som är docent i civilrätt skriver på politikerbloggen om rättssamhällets grunder. Läsvärd artikel. Skriver även på Juridikbloggen. Vi måste ta den här diskussionen. Det duger inte att låtsas att den inte finns. Livbåten tror att Reinfeldt vill att frågan ska lägga sig. Jag hoppas att det inte är så.
(SvD)
Blandat och Skrivet: Per Hagwall - Lisa Magnusson - Johan Westerholm - Sanna Rayman - Federley - HAX - Tokmoderaten - Magnus Andersson - Farmor Gun - Göran Widham
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, rättssamhälle, lila kuvert, reinfeldt, regeringen, alliansen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)