Äldrevården inte så kul nej...

Jag skrev en serie små betraktelser över min styvfar som hamnade på äldreboendet i Sundbyberg. Hade jag vetat vad jag vet nu hade han fått flytta hem till oss och möjligen hade han levt också. Personalen gjorde vad de kunde men det saknades ett helhetsgrepp kändes det som.

Jag välkomnar verkligen en kvalitetsgranskning å åldringsvården. Att bli inlåst som ett djur medan man fortfarande har lite kvar av intellektet måste vara fasansfullt. Det behövs verkligen nyanser i äldrevården. Jag var själv väldigt aktiv och deltog i anhöriggrupper men dessvärre så hann min far gå bort innan något hann hända. Han bröt lårbenshalsen efter en nattvandring och blev efter det aldrig bra. En gång ringde min syster och var jättearg för att min far legat på sjukhus när hon kom för att hälsa på. Jag visste inte det för någon hade talat in på mitt mobilsvar utan att följa upp så han låg där ensam i tre dygn och trodde förmodligen att vi övergivit honom. Hemsk upplevelse. Borde kanske ha jobbat hårdare med att anmäla det jag tyckte var fel, men jag orkade faktiskt inte det. Många känner det nog så.

Små betraktelser av livet som åldring när man inte längre själv får bestämma.

När man blir gammal ska man ha det muntert och bra...

"... De pensionärer som inte tappat all social kompetens har behov av en dräglig tillvaro. Det är med sorg i hjärtat jag ser min gamling tyna bort, sakta men säkert. Mest av tristess och känslan av att vara helt hjälplös inför sin situation. Han hatar att vara inlåst men framför allt avskyr han känslan av att inte ha någon att prata med på dagarna. Det anordnas olika aktiviteter, men det är av det kollektiva slaget och det är inte meningsfullt för alla. I synnerhet inte för dem som vill samtala med andra, det går inte att göra det under allsångsaktiviteter. Nog kan man tycka att det vore bra om de boende på Ekbacken snarare fick möjlighet att umgås med varandra utifrån hur sjuka de är och inte utifrån vilken avdelning de befinner sig på. ..."

Höll på att klämma ihjäl mig på strykbrädan...

"... Men åter till julpysslet - här skulle strykas julduk, den som mamma alltid hade på just det bordet. Sagt och gjort - ut i korridoren på äldreboendet och leta efter tvättstuga och strykjärn. Men vad i hela friden, strykbrädan var så risig att den bara rasade ihop och allt satt löst. Den föll och jag klämde mig, blev arg och tänkte att nu fan strykbrädan ska du få veta vem som tänker stryka en duk. Jag klämde upp brädan mot bänken och höll emot med knät samtidigt som jag försökte räta ut de tio år gamla rynkorna på duken. Jag vann. ..."


Söndagsmiddag på äldreboendet - mums

"... Dyrt är det också, flera tusen dyrare per månad än det var att bo hemma och mycket sämre på många sätt. Maten serverades ur plasttråg som kom direkt i dessa från något storkök i granntrakten. I ugnen smälte trågen för de hade inget porslin att värma maten i. Detta trots att de finns ett nybyggt fint kök i huset. En gång satt en äldre dam i underbyxor vid middagen. Samma bord som min gamling. Han gillade det inte, jag kan förstå det. Personalen hinner inte med, de är för få och gör säkert vad de kan. Någon sa att man hade sagt upp 7.5 personal. Det är mycket det. Det är lika många gamlingar dock. Men nu har de porslin, det har hänt något positivt..."

Det kan bara bli bättre i Sumpan...

"... om min egen gamling som slutligen hamnade på hemmet i den kommunen. En demensavdelning där han inte kan prata med någon, ty de andra som bor där är ordentligt bortom kontaktbarhet. Det är få inom personalen som har svenska som modersmål - de knackar sig fram. Man kan förstå hur det blir med kommunikationen då. En som inte behärskar språket och en annan som är på väg att tappa sitt eget. Ibland har jag funderat över hur det kommer sig att man söker finsktalande personal till äldreboende där finländare bor. Varför ska inte svenska åldringar få ha personal som förstår dem?..."

Gammal och inlåst...

"... beskrivit hur min egen gamling hade det när han var på gränsen i sin ålderdoms ömkliga skröplighet. Inte tillräckligt klar för att fixa det vardagliga på egen hand i egen bostad, men han var definitivt för frisk för att låsas in på ett demensboende. Hade vi vetat hur det skulle bli hade vi nog gjort vad vi kunnat för att det skulle bli annorlunda. Det gick inte att i sina vildaste drömmar föreställa sig hur det kunde bli. Vår bild var att när man blir gammal så hamnar man på ett slags boende där det är trevligt på dagarna, liknande den fina dagverksamhet han tidigare varit del av och på kvällar och nätter fanns tillsyn så att han inte skulle gå ut i tron att det var dag - Låsa sig ute, beblanda sig med mystiska element eller bli utkastad av vakter som en annan uteliggare från sjukhuset, dit han gått för att han trodde att han skulle dit och att de glömt hämta honom..."

Hela serien

Åldringsvården och julen…
Var hör gamlingarna hemma...
Just det en typ studentkorridor vore bra...
Inte räcker det med rödvin om omvårdnaden är svag...
Det är få män på äldreboendet...
Höll på att klämma ihjäl mig på strykbrädan...
Idag sätter vi upp gardiner på äldreboendet...
Jag har blivit med pensionär... - skrevs i februari

SvD SvD2 DN

Maria Hagbom

Läs även andra bloggares åsikter om gamlingar, politik, äldrevården, regeringen, SKL, moderaterna