Jag skulle helst vilja vara Schlingmann...

Westanders har på eget bevåg gjort en popularitetsundersökning av partiledarna. Reinfeldt leder med hästlängder mot Håkan Juholt. Det är väl bara att konstatera att Fredrik Reinfeldt är poppis hos väljarna hur mycket alla försöker få det till tvärtom och framställa honom i dålig dager. Siffrorna talar mina vänner. Människor gillar en lugn och balanserad statsminister.

Ingen av dem har en lätt roll. Tänk att vara påpassad hela tiden för allt man gör säger och kanske rent av få sina egna tankar tillrättalagda av andra som tror att de vet vad man tänker.

Personligen skulle jag nog helst vara Per Schlingmann i det här spelet, ty att verka och påverka bakom kulisserna är nog mer min grej... Egentligen. Det strategiska. Intressant.


SvD1, SvD2, Expr, DN,
Kent, Tokmoderaten

Läs även andra bloggares åsikter om politik, partiledare, westander, schlingman, reinfeldt, juholt

Petzällaffären visar på systemfel...

Unge herr Petzäll har tydligen tidigare tagit kontakt med bland annat moderaterna och försökt sälja in sig där som ett möjligt extramandat. Va fasen är det frågan om undrar man. Antingen så är man förtroendevald av sin egen väljargrupp eller inte. Man går bara inte över till annat parti hur som helst. Inte för att det alltid är lätt i politiken och jag har själv fått frågan om jag inte ska komma över till andra partier när det har varit jobbigt. Men det skulle aldrig falla mig in. Blev det för besvärligt skulle jag hoppa av alla uppdrag och möjligen starta om nästa valperiod. Det handlar om att vara hederlig mot de väljare som har givit mandatet. Allt annat är otänkbart. Har man olika uppfattning i olika frågor så får man arbeta internt med förändring av dessa. Ibland får man också finna sig att det inte blir som man vill.

Att det överhuvudtaget är möjligt att få "stanna kvar" i riksdagen och lyfta högre lön än många väljare kan drömma om och med det en hel del andra fördelar är fel. Fel i systemet. För inte har man väljarnas förtroende om man väljer att under mandatperioden gå över till annat parti. Nej det finns inte på min moralkarta. Att Petzäll nu inte vill förlora sina förmåner är en sak, men har han förtjänat dem och förtjänar han dem i resten av mandatperioden?

Ibland förstår jag inte hur människor blir förtroendevalda. Ett citat från ABs ledare från unge herr Petzäll, huruvida det är direktcitat eller ej förtäljer inte historien. Men innebörden stämmer säkert och jag har hört liknande från andra. Tyvärr... Man blir sorgsen.

"– Och jag bara går omkring och njuter. Vad tror du? 60 000 kronor i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm. För skattebetalarnas pengar, ha ha... Just nu bor jag på Clarion hotel och har dubbelsviten. Med jacuzzi, sa han." (Aftonbladet)

Hallå - hur moget är ett sånt uttalande? Vad säger det om en persons omdöme och lämpligheten för att sitta i Sveriges Riksdag. Att bli invald i riksdagen är det finaste uppdrag man kan få. Det krävs lite mer att leva upp till det än att bara vara ung. Omdömet.

Killen behöver hjälp med sitt missbruk och sitt beteende, det är solklart. Det är alltid sorgligt när någon slirar av banan. Men i riksdagen behöver vi inte såna personligheter. Jag tror och hoppas verkligen att han inte blir attraktiv för andra partier i egenskap att vara en siffra att räkna med för att vinna omröstningar.

Nej - det här känns inte bra. Men samtidigt så är det så här det demokratiska systemet fungerar och möjligen är det ett pris vi får betala för att det ibland går snett.


SvD

Killen är 23 och har problem med droger...

Petzäll hoppar av SD för att bli politisk vilde. Han har problem med blandmissbruk. Han är 23 år gammal. Alltså en kille med grava problem som han behöver få hjälp med. Han ska inte sitta i riksdagen. På senare år har riksdagen urholkats till att innehålla personer som blivit invalda på grund av ålder, kön och etnicitet. Kvotering är inte bara av godo. När man är 23 år ska man göra annat än hålla till i ett högtravande sällskap som riksdagen borde vara. Det är landets högsta beslutsinstans. Ska vi inte ha personer där som är torra bakom öronen? Platon sa "Det är först efter 50 års ålder man är färdigdanad för statens högre ämbeten", Hörrudu det där är ganska gammalt brukar några säga. Jo visst är det så, men samtidigt finns dock undermeningen att man behöver få leva ut och inte tränga in sig i en trång byråkratkostym medan man är ung. Då ska man göra annat. Ha kul, forma sin personlighet, åke världen runt, prova på olika jobb. I viss mån kan man räkna riksdagen som rena slutstationen om man ska vara ärlig. Vad finns det bortom det? Om man ska vara krass.

Jag går in och blir mamma här. Unge herr Petzäll behöver hjälp att komma ur sitt trassliga förhållande till droger. Det är inte bra för honom, det är inte bra för någon. Det ska inte finnas unga brottslingar i riksdagen. Ska man sitta där ska man vara mogen sin uppgift. Förnyelse har inte nödvändigtvis med ålder att göra. Det är viktigt att komma ihåg det.

"– Jag blandade sprit och tabletter i livsfarliga kombinattioner, fick akut sjukvård flera gånger och låg på intensiven, säger Petzäll till Expressen."

SD vill att Petzäll lämnar riksdagen. Tacka för det. Men nu måste de nog ta sitt ansvar lite längre, det finns en mänsklig aspekt på det här. Att han själv inte vill lämna finns det väl cirka 60.000 kronor i månadenskäl till.

Kolla in bilden här - så här allvarliga med kostym och grejer ska inte unga människor se ut.

Jag kan under inga omständigheter ställa mig bakom den politik som SD bedriver och moderaterna har genom sin presschef meddelat att något intresse för honom inte finns. Det är rätt tycker jag på den instrumentella sidan av det hela. Han ska inte vara i riksdagen, borde aldrig kommit dit.

Men jag kan dock se en ung kille som behöver hjälp. Utanför politiken. Hoppas att han får det.

DN
SvD


Magnihasa
Tokmoderaten


Läs även andra bloggares åsikter om William Petzäll, Riksdagen, SD, Politisk vilde, Sverigedemokraterna, Politik, Samhälle, I

Idag tar jag en morgonrocksdag...

Mitt barnbarn är en cool kille. Han tar en morgonrocksdag när han är här på besök. Förvisso har föräldrarna talat om att han måste/bör vara ute i alla fall minst en timme per dag osv osv. Att ungen väljer morgonrocken ser jag som ett friskhetstecken. För all del han är en egesinnig person som allt gör det hemma också.

Dock funderar jag lite på hur det var när mina egna var små. Då åkte de ut helt enkelt - på med vantar och mössor och ut i snön även när det var kallt. Det fanns inget utrymme för diskussioner där. Men å andra sidan var inte almanackorna så utbredda på den tiden. Det gick bra ändå.

När små barn behöver ha egna almanackor och måste tacka nej till spontana aktiviteter har Time Manager fått för stort grepp om oss. Det är synd att det blivit så, att alla människor både barn och vuxna är så fyllda av att hinna med så mycket som möjligt. Det är viktigt att vara med sig själv också.

Som den unge mannen i morgonrocken sa när han var 5 år ungefär. "Alla tjatar så mycket om att ha kul, det är inte särskilt mycket som är så kul egentligen". Tro nu inte att det är någon fara med honom, han är bara en oerhört krass person. Klok helt enkelt. Han har rätt - jakten på att fara runt och ha kul hela tiden är överdriven. Även en dag i morgonrock med en bok i handen eller framför datorn med Minecraft, Skype och en massa kompisar online kan vara nog så bra som att fara runt mellan olika aktiviteter. Visst måste de få prova på och det gör de också. För det mesta, men det gäller att som förälder vara vaksam så att den egna stressen inte går över på barnen. Att vårda sin själ är också en effektiv verksamhet. Även för barn.

Ta det lugnt ta en Toy som det hette förr.

Sluta stressa ihjäl ditt barn skriver Mattias Handley.

Intressant artikel om barnstress i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, stress, överaktivitet, fritidsaktiviteter, almanacka

Behovet att skuldbelägga - fallet i Sigtuna...

Att en mor dödar sina barn är en tanke som knappt kan tänkas. Ändå så har det hänt. Det är så oerhört sorgligt - för alla. I Sigtuna blev hela kommunen inblandad. Inte minst med medias hjälp drar alla vinklar i gång. Syndabockar pekas ut. Skolan skulle gjort si, socialkontoret skulle gjort så. Den och den har högsta ansvaret. Det är möjligt att vi som människor inte får ro innan vi vet vems fel det hela är. Det söks alltid syndabockar.

I händelser som denna så finns nog frågan hos alla - kunde jag gjort mer? Svaret är förmodligen nej. Det gäller att veta exakt och om ingen vet att något är på gång hur ska vi då kunna agera. Att en familj drar sig undan ett par veckor kan bero på lite av varje, eller hur? Ingen har rätt att blanda sig i ett vardagsliv.

I det här fallet tycks något ha hänt som ingen utomstående kan ta på sig ansvaret för.  Det är viktigt att förstå att skulden inte är det viktigaste här. Det är att försöka förstå som är väsentligt. Man kan inget annat att göra än sörja med pappan och syskon.

Eskilstunas kommundirektör Pär Eriksson har skrivit balanserat om den här saken i en bloggpost som bör läsas.


AB

Om Annie Lööf vore min dotter...

Hon skulle kunna vara min dotter Annie Lööf, så är det faktiskt och om hon vore det skulle hon kanske både avsky och gilla det jag här har att säga. Den mossighet som vi lite i mammaålder bemöts av är bekant, trot det om ni vill, vi gjorde nämligen likadant mot våra mammor. Lite ser jag nu av detta när Annie nämner Maud Olofsson och lite så där i förbigående nu säger att det är färdigkompromissat för centerpartiets del. Maud Olofsson har talat om just om den politiska kompromissen som det viktigaste för att alliansen skulle kunna hålla ihop. Hon har förmodligen rätt.

Det är helt självklart att man vill sätta sin egen standard när man tar över, jobba med de man själv känner sig trygg med. Det förstår nog alla, men man ska aldrig tro att världen börjar i och med att man själv kliver in på scenen och därför sopa undan allt som varit. Det är aldrig så när man ska jobba tillsammans med andra. Ty nu handlar det om att få till en samsyn, annars fungerar det inte i längden. Det går alltså inte att bara bortse från det som varit och försöka stryka bort det ur medvetandet. Alla har vi en bakgrund, så och centerpartiet. Maud Olofsson talar om kompromisser och det finns anledning till det.

Att vara ung och söt var lätt (Jag menar när jag själv var ung och söt här och refererar till det. Absolut ingen von obenattityd gentemot Annie). Är man dessutom så duktig och kompetent som Annie Lööf synes vara så får man räkna med mothugg. Det blir ingen dans på rosor det här. Att vara ung är inte en enkel biljett in i framgångskarusellen. Ibland kan det bekymra mig att samhället ställer så stora krav på de unga. Stressforskare oroar sig för 70-talisterna. Tomas Danielsson menar att redan idag är det många som i 40-årsåldern har ansträngt sig så hårt att de inte orkar komma tillbaka till jobbet. Vi måste bli bättre på att sätta stopp och kräva lagom mycket även av våra politiker. Rent allmänt. Det är inte på alla sätt en mänsklig tillvaro.

Den som planterar ett träd tror på framtiden sa Maud Olofsson i sitt sluttal och gav även Annie en planta samtidigt som hon påpekade vikten av samverkan och kompromisser med de andra. Ja det är nog där man måste stå. Om du vill ta emot ett råd.

Annie får redan mycket kritik av omgivningen. Bara tomma ord säger en del. Det duger inte med klyschor säger andra. Inga Lööften skojar Aftonbladet till det med. Det är inte så jag vill ha det säger Annie själv. Politiken ska byggas upp på fältet verkar hon tycka därav inga löften nu.
Min uppgift är att få C och växa säger Annie. Lycka till, du kan lyckas.

Det finns så många bra personer i centerpartiet nu. Anna-Karin Hatt är en av dem. Hon har erfarenhet, ta vara på den Annie. Ensam är inte alltid stark.

Uppdatering: Även Maud Olofsson lovar att stötta Annie skriver Lena Hennel som har frågat. Mitt råd är att ta emot den hjälpen.

Kör så det ryker Annie, för du har inte råd att misslyckas säger Kent Persson
Intressanta funderingar kring politiska klyschor från anybody.


RoD Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, annie lööf, centerstämman

Hur vore det att jämföra med Juholt istället...

Fredrik Virtanen ska skriva om politik framöver. Mest vana är vi vid att han skriver om kändisar och sånt. Idag gör han vad jag tycker en praktvurpa och väl magstarkt påstår att Fredrik Reinfeldt är vulgär och jämför honom med Palme såsom varande mer folklig. Reinfeldt läser Läckbergdeckare vilket han delar med många andra, det är inte bra. Hon är dock en av dem mest sålda författarna just nu. Själv väntar jag på pocketversionen av den senaste och skäms inte ett ögonblick för det.

Folket mår inte bra av ledare som är vanliga menar Virtanen. Nähä... Nu råkar det väl ändå vara så att folket gillar statsminister Reinfeldt om man ser till popularitetssiffrorna så ligger han skyhögt över de andra partiledarna. Det har han gjort länge nu. Så frågan är om inte Virtanen underskattar sin publik.

Varför jämförs inte Palme och Juholt förresten? Det ligger väl närmare till hands.

Det är något allmänt surt på Aftonbladets ledarsidor just nu. Karin Pettersson skriver en ovanligt märklig ledare idag om att det är skandal att Fredrik Reinfeldt kommer undan. Det gäller budgeten. Många medier tycks ha svårt för regeringens taktik att presentera budgeten i flera steg i stället för allt vid samma tillfälle. Alltihop är bara retorik anser hon, utan innehåll. Ordet utanförskap används inte längre. Hon påstår att utanförskapet är större än någonsin. Det anser dock inte nationalekonomen Mattias Lundbäck med god insyn i frågan och visar på att det är en kvarts miljon färre som är beroende av ersättning och bidrag för sin försörjning.  Mer fakta finns att få här Riksrevisionens rapport.

Visserligen så verkar det vara på modet i vissa kretsar att ge sig på regeringen, det ska väl också så vsara. Men det vore intressant om man kunde få veta lite mer om vad oppositionen själva har att komma med. Vi hör lite om det, väldigt lite det är bara gnäll numera. Till och med de egna rösterna har tystnat i frågan. Alliansfritt hänger förstås på och klagar på en rubrik! Jo jag tackar jag.

Martin Moberg och Peter Högberg - båda socialdemokratiska bloggare tänker i alla fall till lite om den egna politiken. Rätt eller fel. Men det tänks högt i alla fall. Alltid något... Där kan de politiska ledarsidorna också bli bättre. Att ha något att erbjuda. Man ska inte underskatta sin publik... Allt är inte svart utan socialdemokrater, tro det om ni vill. Kolla opinionssiffrorna. Exempelvis.


Tips till Fredrik Reinfeldt: Gillar man svenska deckare ska man läsa Arne Dahls serie om A-gruppen. Riktigt bra historier och inte minst ur ett gruppdynamiskt perspektiv. Där alla ingående får ta plats.

Kent Perssons söndagskrönika 
Tokmoderaten om Håkan Juholt

AB1 PJ Anders Linder

Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, oppositionen, reinfeldt, juholt, palme

Få igång det politiska engagemanget...

Många är engagerade i samhällsfrågor men få känner att de kan påverka. Det här är intressant på många olika sätt. Moderaterna har via Skop gjort en undersökning om hur det politiska engagemanget ser ut.  "I Sverige litar vi på varandra och tilltron till politiken ökar, det engagemanget är på topp, människor vill påverka och de tycker att det är enkelt att gå med i politiska partier" skriver moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten i en debattartikel. Dessvärre är det inte så många som går med det visar siffrorna.

Det är partiernas fel att så många känner att de inte kan påverka i politiken menar hon och säger att medlemsvärvningen måste öka så att fler människor kommer in i partierna. Det vore trevligt om det gick att skapa utrymme för alla intresserade. Det gäller inte bara medlemsvärvning utan det handlar om att öppna upp i hela partistrukturen, de lokala föreningarna behöver bli öppnare än vad det är idag. Det är som Sofia säger - det är partierna som har problem. Det är inte fel på engagemanget och det gäller verkligen inte bara i moderaterna utan överhuvudtaget i de politiska partierna. Det kan man se på medlemsutvecklingen om inte annat.

Enligt undersökningen som jag inte har sett frågorna till så är det en grej jag inte förstår och det är att bloggning ställs mot ett politiskt förtroendeuppdrag där det anses vara mindre effektivt att blogga än att delta i de traditionella beslutsgångarna för att påverka politiken. Det är svårt att se sambanden här, förstår inte riktigt hur man tänkt. Det är helt olika saker. Att ha en blogg ger en möjlighet till dialog,interaktion och opinionsbildning. Man kan inte med en blogg vara med och fatta beslut om huruvida det ska vara nattbelysning och konstgräs på fotbollsplanen eller så. Alltså beslut i praktiken eftersom det inte är så att man automatiskt blir förtroendevald för att man har en blogg, den är mer att se som ett verktyg för att visa vad man tycker och anser om olika saker.

Intagen i den demokratiska församlingen blir man genom att bli utvald av den lokala föreningen och personkryssad blir man av den egna valkretsen. Det hör inte ihop med bloggande överhuvudtaget. Det måste ha blivit någon hopblandning här. Framtidens samhällsengagemang passer nog mest numera i det nätbaserade medierna. Där möts aktiva och engagerade människor långt bort från valkretsar och lokalföreningar. Det är ett problem i sig kanske. Eftersom man för att nå framgång i politiken bör ha en förankring i en lokalförening. Där kan man stöta på patrull om man är annorlunda och inte sätller sig i den vanliga kön och väntar på sin tur eller gillande av den grupp som styr. Detta är dessvärre något som begränsar möjligheterna till politiskt engagemang. Tyvärr.

Snarare än att tro att det är den traditionella föreningsverksmaheten som är den starka så bör alla partier öppna upp för en mer flödande kommunikation online. Vi som är aktiva opinionsbloggare vet att det är värt mycket med alla kontakter man får och den naturlig samverkan med media som automatiskt uppstår när man rör sig bland aktuella frågor i politiken.

Vill man ha med fler aktiva personer i politiska partier så handlar det mer om att öppna olika kanaler för deltagande. Med en blogg påverkar man inte bara på det lokala planet, även om det finns såna exempel. Man skapar opinion och intresse för politiska frågor på ett bredare plan. Man deltar i den politiska debatten och bygger nätverk med andra personer över parti och valkretsgränser. Så nog kan man med en blogg påverka på olika sätt, inte minst påvisade väl den stora bloggbävningen häromåret detta.

Internet är en global historia och sträcker sig långt utöver den egna valkretsen som är den tillsammans med valberedningar i lokalföreningarna som avgör om man får vara med eller inte. Det ligger mer på ett personligt plan dessvärre än på duglighet och intresse från omgivningen om man kommer med bland de som får möjlighet eller ej. Av detta har jag egna erfarenheter, det är inte omöjligt att min egen kandidatur till Riksdagen hade sett annorlunda ut om alla mina bloggläsare hade fått kryssa mig. I min egen kommun blev jag mer presenterad som den där som också finns för all del men dock ej på valbar plats. Jag tillhörde aldrig de utvalda trots min aktiva närvaro i politiken.

Där fanns helt enkelt inget intresse att se till att alla som var intresserade var med och drog in röster till partiet som sådant, utan det handlade snarare om att vissa i en trängre krets utvalda skulle vara de enda som fick synas. Förmodligen så hade det varit bra att släppa loss alla eftersom vi troligen var och en lockar olika personer och är ambassadörer för partiet som sådant. Det förekommer i alla partier och överallt att det i de lokala föreningarna finns personer som vill bestämma och ha kontrollen. Som alltid när människor kommer samman i grupp så krävs det goda ledare för att alla ska komma med och bidra till verksamheten. Alla har något att komma med. Det gäller att våga se det.

Till nästa val kommer fler att blogga och delta på internet  på olika sätt. Kontakter människor emellan sker mycket över nätet idag. Spontana möten och konstellationer uppstår. Det är inte längre nödvändigt att ordna möten på fasta ställen. Det måste partierna ta till sig. Socialdemokraterna har byggt upp bloggorganisationen Netroots som har varit mycket aktiva på i den politiska debatten allt sedan valet. De stötte också på patrull i sin organisation och valet av partiledare efter Mona Sahlin var väl ett typiskt sådan tillfälle då det varit bra med transparens och öppenhet. Den slutna operationen är rena motsatsen till det centerpartiet bjudit på med tre möjliga partiledarkandidater och en helt öppen valprocess. Nåväl idag får vi veta om det blir Annie Lööf som får det slutliga förtroendet att bli partiledare i centern. Maud Olofsson har som partiledare bäddat för många duktiga självgående och starka kvinnor i sitt parti. När hon lämnar nu är det inte tomt. Det är nog så en slipsten ska dras.

I moderaterna har vi en kraftfull och populär ledning så vi behöver inte byta, men däremot behöver vi som andra öppna upp möjligheterna för att delta i det politiska arbetet. Om man inte gör det direkt lokalt som förtroendevald så bör man kunna få erkänsla för det man gör. Uppmuntra den värld utanför den traditionella föreningsverksamheten helt enkelt. Varför inte se till att e-moderaterna blir mer verklighet än det är idag. Vi är några som gjort tafatta försök med grupper på Facebook bland annat.

Nåväl jag klagar inte så mycket för egen del eftersom jag kommer ut ganska bra med mina tankar och den opinionsbildning jag arbetar med. Mitt nätverk inom den politiska sfären växer ständigt och det är bara på gott. Det tar tid att jobba sig fram och det kan i och för sig vara tålamodsprövande också men samtidigt bra att känna till det.

Men hur får man vara med och vara delaktig i den politiska processen? Fast å andra sidan  kanske det inte är nödvändigt att göra precis som förut. Framtiden visar det.  "Ledarskap är konsten att delegera till den som kan mest för tillfället" läste jag på twitter i morse. Klokt på nåt sätt.

"Free spirits in free societies will shape our futures. Closed societies are closing their future." säger Carl Bildt på twitter. Han tillhör en av de mer fritänkande.

Att ha ett brinnande samhällsengagemang sitter på något sätt i generna och det är fel att inte ta tillvara på det. Jag kommer att fortsätta delta i utvecklingen i moderaterna om än på bloggen. Och jag höjer ett litet varningens finger. Det är inte så att man ska flytta in det gamla i det nya utan det handlar om att leva i det nya och utvecklas utifrån det... Det är utveckling. Det ökar lusten att delta. Får man inte göra det så finns det annat att göra. Så tror jag folk i allmänhet tänker oavsett om man är med i moderaterna, centern, MP eller Piratpartiet.

Kvotering på tapeten igen...

Partisekreterare Arkelsten lovar diskussioner om könskvotering på moderaternas partistämma i Örebro. Det ska tydligen vara bra. Det är för få kvinnor i börsstyrelser säger hon och det kan man hålla med om. Men ska politiken verkligen lägga sig i den saken?

Den här frågan är uppe då och då. Jag tillhör inte dem som håller med. Kvinnor är hälften och de är självklara deltagare i samhället överallt. Men att tvinga in dem känns fel. Vem vill vara den kvoterade? Tvingar man fram det här beslutet så kommer alla kvinnor att betraktas som inkvoterade vare sig det är så eller ej.

Mitt bidrag till diskussionen får bli att man i stället för krav på kvotering tar fram moroten och tilldelar det företag som är bäst på jämställdhet en plats i solen. Det gäller inte bara utifrån kön utan kan mycket väl handla om etnicitet, funktionshinder, ålder och annat. Eller liknande. Men tvång och förbud - nej.

Moderaterna har tidigare tassat i markerna kring könskvotering och det låter inte helt rent i öronen när politiken vill lägga sig i hur privata ägare ska ordna ledningen av sina företag. I synnerhet inte moderater då. Mothugg utlovas av många i denna fråga.

En viktig aspekt här är att politiken inte ska lägga sig i precis allting. I synnerhet inte vilka ägarena ska arbeta med. En av mina före detta chefer sade -

"Det här företaget är mitt och jag lägger ned det imorgon om det inte är kul längre"

Finns anledning att fundera kring den aspekten också. Förvisso inte ett börsnoterat företag men en stor arbetsgivare på mindre ort.

Isabella Jernbeck (M) är emot kvotering och hon skrev tillsammans med flera andra moderata kvinnor en artikel emot kvotering i SvD tidigare. Sofia Arkelsten står med där och jag hoppas att hon blivit felaktigt uppfattad i dagens tidningar. Så kan det vara.

Yngre kvinnor i moderaterna skriver på Brännpunkt och meddelar att de är emot.
Jag med. Jag sitter i en bolagsstyrelse utan att vara inkvoterad och det går utmärkt.

Tokmoderaten  Maria Hagbom

Ledarbloggen




Läs även andra bloggares åsikter om könskvotering, moderaterna, partistämma2011, jämställdhet

Rökförbud på arbetstid...

Diskussionen kring en rökfri arbetstid pågår på många ställen numera. I min egen kommun Österåker och även i Kent Perssons Örebro. Som moderater är vi tämligen överens han och jag. Rökning är inte bra, men förbud gillar vi inte. I Örebro kör (S) över facken. I Österåker är det borgerlig ledning och där klubbades rökförbudet igenom. Så det handlar inte så mycket om politisk grund.

Den här frågan är av principiell betydelse på flera plan. Kanske mest för att den bygger på en slags populism. Ett dekret går ut från Folkhälsoinstitutet passerar via SKL och så blir det en sanning och ett politiskt beslut utan egentlig eftertanke. Den har inte så mycket med partipolitik att göra vad det verkar. I vissa kommuner har de borgerliga röstat emot och i andra har de röstat med och vice versa. Det är så lätt att ramla in i fördomarnas verklighet utan att tänka efter. Alkoholens skadeverkningar är betydligt svårare och mer kostsamma än de som orsakas av rökning, exempelvis.  Det är bara att googla på det så får man veta mer exakt.

Jag skrev med anledning av detta en insändare till vår lokaltidning Mitt i Södra Roslagen.

" Beslutet mot rökning kränker integriteten

Svar på insändaren "rökning på arbetstid är obehagligt och omodern" den 6:e september (en moderat opponerar sig mot min syn på saken)

Min partikollega går till attack mot mig personligen för att jag har ifrågasatt den policy om rökförbud under arbetstid för kommunanaställda osm Österåkers kommunfullmäktige klubbade igenom vid förra sammanträdet.

Jag blev förvånad. För mig handlar detta om att göra intrång i människors personliga integritet. Det innebär inte att det är okej att folk står och bolmar hela dagarna på arbetsplatserna. Det gör de nämligen inte idag heller, ty arbetsplatserna är redan rökfria.

Efter att Michaela Fletcher Sjöman (M) försäkrat hela fullmäktige om att man inte kommer att göra kontroller i hemmen eller i privata bilar som används i tjänsten och inte heller tänker genomföra sanktioner mot den som bryter mot policyn så var jag nöjd och röstade med för sakens skull.

Den här policyn får ingen praktisk betydelse. Att gå emot det egna partiet kändes därför onödigt efter denna försäkran från ledande poltiiker.

I dessa moderna tider när arbetstider blir mer flytande och detta uppmuntras så kan man inte använda arbetstid som variabel i detta sammanhang. Vi lever inte i industrisamhället längre då man var fjättrad vid sin arbetsplats. Stämpelklockorna är borta och vi jobbar mot mål. Därför kan man inte längre utan definition använda arbetstid som variabel. Att däremot ha röfria arbetsplatser är väl idag självklarhet och det gäller som sagt redan.

Jag röker inte själv - men jag värnar om människors rätt att få bestämma hur de vill leva. Doften av vitlök, hårspej och alkohol kan också vara besvärande.

För mig är moderat politik att fatta beslut som underlättar för den enskilde att bestämma över sitt eget liv. Jag tror mer på hjälp än på förbud.

Mary X Jensen
som har bloggen
MinaModerataKarameller "
******************

Jag tror som Kent Persson att man ska lita på att människor gör så gott de kan för att inte störa andra med sitt rökande. Snarare är det viktigt att de får hjälp att sluta röka om de vill det. Det är inte lätt att sluta för den som väl är fast och alla vill inte. Det är mycket annat som inte är bra som vi gör och vi kan inte bara förbjuda allt. Vad gäller rökningen så är den begränsad redan på så många ställen.

Det är inte heller helt OK att peka ut en viss grupp bland andra som blir resultatet av den här typen av policybeslut. Det blir diskriminering.

Jag tipsar lite om rökavvänjning här


Gärna en rökfri arbetsplats men hemma bestämmer jag... skrev jag och fick som sagt en del kritik för detta, och skrev sedan om vådan att ifrågasätta beslut . Jag tycker dock att det är viktigt att inte bara slinka med. Är särskilt glad för att få Kents syn på saken, för då är jag inte ensam moderat i denna fråga. Tack Kent. Det är viktigt att ifrågasätta och tanken måste få vara fri.

Så den här frågan handlar inte alls om rökning för mig utan om hur långt politiken ska lägga sig i människors enskilda val. Integriteten är viktig. Hälsan också, men den kan man lösa utan förbud.

NA och SR

Läs även andra bloggares åsikter om antirökpolicy, moderater, rökfritt, arbetstid

Per Unckel var en moderat i min smak...

Plötsligt slår livet till och i ett ögonblink förändras det. Idag får vi veta att landshövdingen Per Unckel har dött efter en tids sjukdom. Det känns alltid lite pretentiöst att skriva något om en person man inte kände  personligen då jag tillhörde de moderater som började med politik lite tvärtom den gängse vägen. När jag var ung tillhörde jag moderpartiet i stället för MUF och var tant med pärlhalsband, helveckad kjol, småbarn och småhus. Det var på 70-talet. Nu är jag nog mer åt MUFs tankar.

Av den anledningen att jag hade fullt sjå med att vara vuxen så korsades aldrig Per Unckels och mina vägar, mer än att jag vid olika tillfällen lyssnade på honom och fick känna hans fasta handslag och intelligenta blick. Sådant som imponerar och som blir en förebild för hur jag själv vill vara. Är man med i ett politiskt sammanhang så finns det alltid företrädare som man känner mer för än andra. Per Unckel var en sådan person - en frihetskämpe. Intelligent och intresserad, rak blick. En bra politiker som bara fanns där och betydde väldigt mycket för det frihetsengagemang som också är drivande för mig och som hittills hållit mig kvar i moderaterna.

Många kommer att skriva om Per Unckel och sina minnen med honom idag. Gunnar Hökmark har skrivit fint på sin blogg. De två har kämpat i uppgång och nedgång tillsammans i moderaterna. Carl Bildt likaså. PJ Anders Linder beskriver händelser de varit med om tillsammans.

Det är alltid sorgligt när någon dör och i synnerhet när det sker mitt i livet på grund av olycka eller sjukdom. Särskilt tänker man då på familjen förstås som måste gå igenom sin sorg och leva vidare. Även om det är en del av livet att vi föds och att vi dör så har vi svårt att förlika oss med det. Så vad man kan göra är bara att sända styrketanakr till den som sörjer.

Per Unckel på besök i Österåker tillsammans med Kungen och Drottningen.

Vad gör de där borta i folkhavet tänkte han kanske här, medan de övriga koncentrerade sig på framträdandet.

(Foto: Kim Skerving)

Bloggat:
Kent Persson
Tokmoderaten
Paul Lindquist

DN och SVD och SVD2 och DN2 och AB och AB2 och Exp

Läs även andra bloggares åsikter om Per Unckel, moderaterna, muf

Vi tar ansvar... Skönt...

Riksdagens öppnande idag och statsminister Reinfeldt satte agendan i regeringsförklaringen - det var begreppet ansvar som ska in i allas våra hjärnor nu. Arbetslinjen är redan inmurat som bekant och det är genom repetition, all kunskaps moder som man får det att fastna. Jag har aldrig sett så många uttrycka ordet ansvar idag efter att Reinfeldt talat. Många i lite förlöjligande ordalag förstås, men det här till. En opposition får aldrig vara glad och nöjd. De ska inte gilla helt enkelt.

Det verkar vara allvar å färde nu runt om på planeten så det är bra att någon tar på sig ansvaret på allvar. Självklart så har hela dagens spektakel analyserats och vänts ut och in på - det hör också till. SD uppträdde i folkdräkt och dessvärre får den markeringen lite av ett löjets skimmer över sig. Det är synd på folkdräktens historia. Plötsligt manar jag fram bilden av statsministern i folkdräkt med tofsbyxor och allt. Nej det går inte, det stämmer bara inte. Förvisso är folkdräkten en högtidsdräkt. Men nej... Högtidsdräkt eller ej, klädsamt är det aldrig. Men hantverket kan man inte annat än beundra.

Hur som helst regeringsförklaringen finns länk till nedan, alla har redan kommenterat innehållet i den så det låter vi bli här. Nu har politiken dragit igång igen och vi får hoppas att det blir lite drag under galoscherna framöver och att det inte är det samma som totalkris överallt. Dock verkar herrarna Reinfeldt och Borg ha skaplig koll. Jag har i alla fall bestämt mig för det och det kan vara en bra utgångspunkt framöver, det kan behövas en stabil plattform. Det är inte längre socialdemokraterna som äger den helt och hållet. De båda partierna är nästan lika stora idag och alliansen har ledningen.

Örebromoderaten Kent Persson ser ett samarbete med mijöpartiet som en bra lösning. Ja, vem vet -men å andra sidan har moderaterna ett eget bra miljöprogram som tidigare presenterades stenhårt av nuvarande partisekreteraren Sofia Arkelsten och centerpartiet har också en grön linje. Så man kan undra varför hela MP ska införas i alliansen? Där finns både röda och blåinfluerade personer och det torde väl vara mer intressant att få dem som gillar borgerligheten och miljöfrågorna att finna sin plattform i alliansen. Jag har kanske jobbat för länge i IT-branschen och sett hur det går med uppköpen av andra för att växa. Ja tror alltså mer på organisk tillväxt. Men det är förstås bra att det finns fler alternativ och infallsvinklar. Det lär bli flera framöver. Hösten kan bli spännande. Den saken är klar.
Nu är politiken igång och jag har bestämt att ge dem här killarna stöd ett tag till för jag känner tillit till dem - sen må världen dundra utanför. Det är ett stort ansvar som läggs på deras axlar nu men de har sagt att de ska ta det och det tror jag att de gör också. Å andra sidan så blir det inget löfte om medhåll i allt. Bara så att alla vet det...

Läs hela regeringförklaringen här



Media: SVD och SVD2 och DN och SVD3 och SVD4 och AB och AB2 och SVD5 och Exp
Bloggar: Martin och Mikael och Tokmoderaten och Laakso och Karin och Tokmoderaten 2

Blandad kompott från de andra: Peter L Andersson om Åkessons julafton. Martin Moberg om högerns ekokammare - just det, nu drar vi igång ser du efter sommaren, men vi blir aldrig så mycket kammare som ni själva är där i Netroots.
Sebastian gillar DNs ledarredaktion bra (eller?). Johan Westerholm skriver om  Finansiella massförstörelsevapen och en vilsen opposition. Peter Högberg är bekymrad över innehållet på demokratins dag.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagens öppnande, moderaterna, reinfeldt, borg, ansvar, alliansen

Internet och öppenhet och Frankrikes president...

Henrik Alexandersson beskriver på sin blogg hur Sarcozy nu vill förbjuda användningen av namnen Facebook och Twitter eftersom det är orättvist mot andra aktörer på marknaden. Inhemsk vokabulär ska det vara. Vill minnas att det tidigare inte fick spelas mer än si och så mycket uthemsk musik på radion där, det kanske är så fortfarande? Men att förbjuda användningen av välkända begrepp bara för att det är företagsnamn låter lite typiskt franskt på nåt sätt. Undrar om de får använda Hoover och Wellingtons där i Frankrike. Det är varumärken för dammsugare respektive gummistövlar som information till den som inte är bekant med saken.

Att Sarkozy inte gillar internet något vidare vet vi sedan tidigare, han vill till och med stänga av det för enskilda och avlyssna det också för den delen. Det är inte så mycket fri information som flödar där inte. För oss alla som använder internet mest hela dagarna och gjort det sedan tidernas begynnelse är det mest konstigt att någon överhuvdtaget tänker så. Till och med Försvarsmakten i Sverige har tagit ett rejält steg in på internet nu i dag genom att lansera en bloggportal. I och med det är kanske den sista isen bruten. Försvarsminister Tolgfors har tidigare haft en blogg som varit mer av det informerande slaget. Inte så mycket att säga om egentligen, jag hade inte velat ha kommentarsfälten öppna om jag varit honom - under FRA-debatten exempelvis. Men nu framöver kan vi nog hoppas på en livligare diskussion med Försvarsmakten. Det kan bli intressant och måste bara uppfattas som positivt på alla sätt.

Det är dock lätt att inse att det tar tid att släppa loss på internet, nu kommer de tyngre bastionerna, samtidigt som marknaden och intresset för begreppet sociala medier börjar fasas ut från rubrikerna. Det börjar bli mainstream och vanligt helt enkelt och är inte lika nytt och häftigt längre.

Alla gillar dock inte debatten som ofta uppstår i medierna och föredrar en mer undanskymd plats eller i alla fall förhindrar vissa att vara kompisar med dem på exempelvis Facebook. Jag hade en bekant som offentligt gick ut stort och sa att hen inte längre skulle vara på FB men dagen därpå startade om på nytt, uteslöt mig av alla människor, blev vän med mina bekanta och fortsatte sitt liv där som om ingenting hade hänt. Jag hade kanske ställt någon fråga som vederbörande inte ansåg sig behöva besvara eller nåt. Det är klart i medierna kan det hetta till i diskussionerna ibland men för det allra mest så är det lugnt och fridfullt. Å andra sidan ska man vara en offentlig person så får man väl ändå tåla lite motstånd och stå ut med att vara social kan man tycka. Var och en blir dock lycklig på sitt sätt. Personligen uppskattar jag att ha möjligheten att byta åsikter, tankar, kunskap, glädjeämnen och ibland lite sorg till och med.











censur, Facebook, facepalm, Frankrike, internet, piratfrågor, social media, Twitter

Politik och barnhemsbarnen...

Beskedet om att de barn som av myndigheter blivit placerade på barnhem och där vanvårdats inte ska få någon ersättning i pengar slog ned som en bomb. Känslorna svallar över här och där och indignationen är stor över regeringens ställningstagande att det blir en ceremoni men inte ersättning. Idag försöker man lindra detta genom att säga kanske i alla fall, det kan omprövas.

Gratismål för oppositionen kan man tycka, men att det var de som styrde när det hela hände talas det tyst om. Det är att ta poänger av en rätt allvarlig sak, hur ett samhälle tar hand om de som är i behov av hjälp. Det är den trista sidan av politiken. När de politiska poängerna ska tas.

Hemska bilder målas upp av hur fosterbarn utsatts för övergrepp och elände i sina fosterhem. Det är upprörande läsning och borde uppmana till att se över rejält hur samhällsstöd ska fungera. Det görs också en satsning på det nu och 500 miljoner satsas för att det ska bli bättre i framtiden. Det visar på en medkännande inställning och en vilja att det inte ska ske igen, även om man nu till en början nobbade ersättning till enskilda så finns det en vilja att se till att skydda de barn som behöver fosterhem i framtiden. Vi kan väl dessvärre inte undvika att behovet kommer att finnas. Grundtrygghet för alla är inte en självklarhet.

Jag kan på ett sätt förstå regeringens ställningstagande - för hur ska man kunna bestämma vem som har farit mer illa än någon annan om det inte är helt uppenbart? Om man tänker instrumentellt altså. Frågan är om man ska göra det i detta speciella fall. För var och en är det förstås solklart hur man upplevt sin situation men när man återigen ska blanda in en tredje part att avgöra hur mycket och vad man blivit utsatt för och sen värdera detta kan problem uppstå. Vem ska få upprättelse och vem ska inte få? Det går inte att ha det ogjort.

Tycker att det är svårt det här. Hur ska det bli rätt? Man kan inte alltid köpa sig fri med pengar. Men å andra sidan så må man ta sitt ansvar även bakåt. Hur i hela friden man kan å ena sidan släppa ut uppgifter om ersättning till enskilda och sen dra tillbaka det är också svårt att förstå. Hur gick det till?Att beställa en utredning som utlovar ersättning och skapar förväntningar och sedan helt dra undan mattan för dem som fick ett hopp är olyckligt på alla sätt. Rent av lite ovärdigt faktiskt, på ett mänskligt plan.

Om utredningen: ’’Där berättas om psykisk och fysisk misshandel, sexuella övergrepp, hårt arbete, kränkningar, särbehandling och ibland ren sadism.’’ (SvD)

Det skulle också vara intressant att höra historier från dem som det gick bra för i fosterhemmen, det måste väl också finnas sådana exempel. Annars kan man verkligen fundera över hur världen är beskaffad.

En kritisk röst till förfarandet har Professor Mårten Shultz.

Tokmoderaten och hans länkar Länkar: SvD, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Expr1, Expr2
Bloggar: DHE, Hagbom, ASet, Krassman, Böhlmark

Röda Berget

Politik och samverkan över blockgränserna...

Praktiskt politiskt arbete består av förhandling med andra. Ty det är sällan man har egen majoritet att bara klampa över och bestämma. Ibland strandar förhandlingarna och då står man där utan resultat. Många gånger beror det där på att inriktningen att vinna är så stor den tar över allt elelr så handlar det om att visa vem som har makten. Det blir inte alltid det optimala för väljarnas räkning. Jag skrev i min statusrad på Facebook igår  "Jag tycker att politik inte är för eller emot sossarna utan för väljarna..." då med tanke på viss självupplevt groll hemma i vår kommun. Det politiska arbetet koncentreras alltför ofta till att sätta dit sina motståndare. Det blir navelskådning istället för konkret arbete för kommunernas väljare. I valtider kan man hålla på och trilskas med varandra, men när valresultatet är färdigt så handlar det om att jobba för hela kommunens räkning. Det kräver samverkan. Går inte att komma ifrån det. I kommunerna måste man arbeta pragmatiskt och släppa på prestigen. Ta och ge... KOmmunalpolitik är väldigt mycket praktiskt arbete...

Glädjande morgonläsning blev nu att min moderate partikamrat riksdagsledamoten Tomas Tobé också tror på samarbete över blockgränserna för att lösa specifika problem. Han har varit i Gävle på besök och uppmanat politikerna där till samarbete för att lösa kommunens problem med brottslighet, bristande integration och arbetslöshet.

Till SR säger han

"– Jag tycker att kommunpolitikerna i Gävle skulle enas kring det här som är ett samhällsproblem och vi bör samarbeta mera. Jag tror även att jag som riksdagspolitiker ska samarbeta mer med lokala politiker, säger Tomas Tobé och fortsätter:
-- Det här handlar mera om att det här är så stora problem och då kan vi inte sitta och bygga upp barriärer mellan våra partier eller mellan politiska nivåerna." (SR)

Väljare är alltid mer intresserade av vad politiken betyder för dem själva och deras situation i vardagen än de är av den senaste taktiska finten som något parti lyckats få till för att förringa någon annan politisk konstellation. Så är det tyvärr ofta i praktiken. Blir inåtvända aktiviteter som tar mycket energi från det viktiga arbetet att skapa en bra kommun att leva i.

Det där att tänka lite mer på väljarna skulle nog fler politiker göra och oftare. Det är inte den egna maktfullkomligheten som ska vara i centrum när man styr en kommun. Självklart ska inte avkall göras på den grundlägagnde politik man gick till val på men det ska inte heller vara ett självändamål att punktera motståndaren. Det är för medborgarna man ska arbeta som politiker för att lösa samhällsproblemen. Det glöms ofta bort och behöver påminnas om då och då.


Tomas Tobé och han finns också på Twitter

Arbetarbladet - GD Läs även andra bloggares åsikter om tomas tobe, moderaterna, Gävle, samverkanspolitik, väljarna, pragmatism, blockgränser

Jag tror/hoppas på en bättre journalistik framöver...

Den senaste tidens debatt kring kommentarerna i tidningarna har varit hektisk. Mycket på grund av de även i min fria värld makalösa anonyma tillmälen efter den hemska katastrofen i Norge. det kan naturligtvis aldrig vara OK att uttrycka sig hur som helst bara för att man kan. Att få uttrycka sig anonymt är en viktig del i vårt samhälle. Men att uttrycka sig hur som helst ch hota andra till höger och vänster är banne mig ingen mänsklig rättighet, liksom det inte är det att klottra på annans vägg. Jag har full förståelse för de chefredaktörer som tar sitt utgivaransvar och stänger ner det fria inflödet på sina webbsidor. De är inte samma sak som att stänga ner demokration som många vill göra gällande.

Vill man uttrycka sig så kan man göra det på sin egen blogg eller andra möjligheter som finns, twitter och Facebook bland annat. Även där finns det restriktioner.

Vad jag däremot tycker att tidningarna är väldigt dåliga på så är det att samverka med de skribenter som finns utanför den egna redaktionen. Visst länkar man ibland till andra medier och till enskilda bloggar men så mycekt mer är det inte. Det borde gå att lära av hur en del av oss bloggare arbetar med våra kommentarer. De besvaras och det diskuteras i bloggarna och ett inlägg kan leva länge. Många som kommenterar tillför mervärde för den ursprungliga texten. Så borde också journalister arbeta. Det handlar inte längre bara om att leverera en text enligt principen töm och glöm utan tankarna i en artikel kan ge så mycket mer. Men då måste man fortsätta att engagera sig i frågan och det är inte riktigt så det är upplagt på en tidningsredaktion. Tänk vad mycket roligare det skulle bli för vissa journalister att få leva vidare i en intressant fråga och kanske rent av lära mer av den genom andra. Det är den positiva sidan av dialog och så kallad crowdsourcing, hur man nu översätter det på ett bra sätt. Jag är övertygad om att journalistiken har en ljus framtid om det öppnas upp mer för dialog med andra på ett kvalitativt sätt.

Att kommentarer som innehåller personliga tillmälen eller inte hör till ämnet eller för övrigt är olämpliga tas bort bör vara en fullständig självklarhet. Det där aningslösa att allt är tillåtet bara för att det är på nätet är en omöjlig dröm. Att möjligheterna finns att snabbt kommentera är däremot verklighet idag och det finns det alla anledning att värna om. För allas skull. Det är synd att det ofta bli AV eller PÅ så fort hinder uppstår. Här finns utvecklingsmöjligheter. Kom ihåg att nätet är ett verktyg och det är fritt fram för den kreative.

I samband med många stora mediers dubier kring vilka kommentarer som dyker upp i anonyma kommentarsfält och allt elände och näthat det kan ställa till så är det intressant att ställa det mot det liv och den kritik och det utlämnande som den förre barn- och ungdomsprogramledaren och Kamratpostchefredaktören fått stå ut med. Idag blev han dömd av rättsväsendet - 30 dagsböter a 50 kronor. Alltså 1500 kronor! I moralpanken rättsprocess har han varit dömd länge. Spaltmeter har skrivits. Han har vänts ut och in på totalt, fått sparken från jobbet och raderats bort från SVTs arkiv. Han har fått kritik för sitt sätt att agera, rätt eller fel. Men dock. Han har fått betala ett pris som är bra mycket högre än de dagsböter han nu blivit dömd till.

Knark är oacceptabelt - i synnerhet om man har med barn och ungdomar att göra. Så är det bara och inget att diskutera. Vissa klarar sig ganska bra vad de än gör medan andra råkar illa ut. När mediedreven kommer igång är de inte nådiga. Människor gör fel, alla gör det.

Är "hemska anonyma kommentarer" värre än att medierna river sönder en enskild person på grund av ett knarkbrott? Det är något att fundera över. På allvar. Finns det något mänskligt sätt att rapportera om det som är av allmänt intresse. De elaka finns i verkligheten inte bara på internet. Man ska komma ihåg det. Och på sätt och vis så är det bra för då kommer det fram i ljuset och vi kan dissutera saken.

Samma tilltal, hyfs och beteende i livet offline bör gälla online... Svårare än så är det inte. Att större medier vill begränsa utloppet av otidigheter i kommentarerna är inte svårt att förstå. Däremot deras eget sätt att använda sig av allmänintresse tycker jag att man kan diskutera. Känner sig alla nöjda nu vad avser Ola Lindholm? Domen blev 30 dagsböter a 50 kronor - 1500 spänn! Och så en helt kraschad karriär för hans del, med hjälp av folkdomstolen medierna - och sen klagas det på enskilda dumma utfall i kommentarsfält. Det är nåt som inte stämmer.

Vi behöver diskutera hur journalistiken ska bli bättre både vad gäller samverkan med krafter utanför redaktionerna. En artikel ska kunna leva vidare och utveckla kunskap och det hejdlösa dreven måste ses över. Det är allvar... Det måste visas hänsyn, allt är inte lika allvarligt.

Uppdatering: Johan Westerholm är hårdare än jag i sin bedömning. Jag tycker att knark är urdumt och kan inte begripa varför man använder det. Men jag ser mer till hela grejen och är kanske aningens blödigare och mer förlåtande till min typ.  (Oops - Johan W tog lite illa vid sig av skrivningen ovan se i kommentar nedan, det var inte min mening att vara dryg snarare att säga att det finns olika sätt att se på saker och ting.)

Dubbelmoralen

Aftonbladet - Ola Lindholm
Expressen
SvD
DN

Leo om bloggtrollen.

(intressant)
Bloggar: Ingen kommentar Läs även andra bloggares åsikter om knarkdom, lindholm, anonyma kommentarer, journalistik, internet