Expressen som paparazzi...

Man tar sig för pannan när man ser hur Expressen likt franska paparazzizar visar bilder på en som gråter. Bilder tagna med teleobjektiv! Skäms ni inte? Det är inget fel att visa känslor genom att gråta. Tvärtom skulle jag vilja säga. Det visar att man är en människa. Man kan gråta av många skäl. Tänk om det är så att hon gråter av rörelse för att hon blir glad över allt stöd hon får överalltifrån. På Facebook har många gjort om sina profilbilder till Sofias. Det är verkligen starkt.

Drevet mot Sofia Arkelsten är lika klassiskt som vidrigt. Vi har sett det förr. Bytet ska läggas ned till varje pris. Vad håller ni på med? Må dessa bilder bli det som fäller intresset för denna typ av personförföljelsejournalistik. Om så vore har det hela uppnått ett gott syfte.

Indignationen för en av Shell betald resa står inte i proportion till den skada media nu utsätter en enskiild person för. Hur kan ni bara? Detta är mobbningsfasoner utan några som helst gränser. Det finns ingen anledning att pressa Sofia Arkelsten på det här sättet. Hon har förklarat sitt ställningstagande. Hon har varit öppen med sitt politiska arbete både förr och nu. Det är bra gjort av henne, hon har inte stuckit under stol med något.

Däremot så bör man diskutera principerna och starta en sakdiskussion kring hur en riksdagsman ska kunna agera. Det är inte självklart att de regler som finns är bra och är de tydliga nog är en annan fråga. Är det rimligt att det ska vara så att politiker ska sitta inne på kammaren utan att ha kontakt med omvärlden bara för att det kan uppstå diskussioner om otillbörlig påverkan? Är det rimligt att en politiker alltid måste betala sin egen mazarin för att inte behöva hamna på första sidan i Expressen och betraktas som mutkolv. Var finns rimligheten i reglerna? Hur kan de tydliggöras? Erik Laakso funderar lite kring hur lyxigt det är att vara borta från sin familj i tid och otid och kalla det lyx vet nog inte vad det är frågan om. Jag minns själv när jag under tidigare yrkesliv reste väldigt mycket och många sa vad kul för dig att du får resa runt så mycket i världen. Själv tyckte jag att det var lagom kul att sitta i ett konferensrummet med mina kolleger från världens alla hörn, det fanns ofta inte ens fönster där, mötena var långa och intensiva, inga 8-timmarsdagar där inte. Det är ett evigt slit och långt bort från de bilder från olika turistmål man kan se.

Låt oss hoppas att detta drev är det sista som tidningarna gör. Vi är många som mår illa av framfarten och känner förakt för metoden. Det är inte bara vi som är moderater som gör det heller. Socialdemokraten Widar Andersson skriver i Aftonbladet att han anser att fler borde göra som Arkelsten. "Riksdagsledamöterna är folkvalda. De avgör själva vilka intressen och aktörer de vill låta sig påverkas av. Riksdagsledamöter är per definition jäviga. Det är deras uppdrag." Fundera lite på det.

Men som sagt vem vet om inte det här drevet kan slå tillbaka på medierna. I synnerhet när det drabbar en hygglig person som Sofia som på så på många sätt är ett föredöme som politiker. Hon är öppen, trevlig och social. Det går att få kontakt med henne hon är aldrig dryg. Hon skrattar och hon bryr sig och hon deltar i livet som pågår. Precis som en politiker ska göra.

Det finns anledning att fundera kring huruvida någon person överhuvudtaget vill ta på sig politiska uppdrag framöver. Är det värt priset? För ingen av oss duger förmodligen om det är Snövitspolitiker vi vill ha.

Mitt i all denna röra stiger moderaterna till 35.3% i opinionsmätningarna som också Kent  och Tokmoderaten har uppmärksammat. Jag tror inte att det kommer att förändras efter det nu pågående mediedrevet, däremot kan det bli så att det slår mot de tidningar som gör de värsta övertrampen. Expressens bilder på en gråtande Sofia Arkelsten var nog det värsta hittills. Dock tror jag att Sofia kommer att vinna sympatier. Har alla tur så kanske detta vänder sig mot den press som hellre sätter dit enskilda än tar tag i de principer och sakfrågor som borde diskuteras. Vi behöver verkligen ha ett annat förhållningsätt till politikern som människa. Om vi alls ska ha några politiker framöver. Att granska det de gör i sin roll som politiker är helt OK, men i övrigt ska en politiker ha samma rätt till personlig integritet som alla andra. Allt annat är omöjligt.

Att korruption ska motarbetas är självklart. Däremot ska vi inte använda det ordet i alla sammanhang. Det vattnar ur allvaret i det hela.


Moderaternas Pär Henriksson förklarar på sin blogg sin syn på mediedrev och granskning.
Nyblivne riksdagsmannen Hanif Bali om sina kontakter med omvärlden.
Jonas Morian tycker också att jakten har gått för långt nu.
Maria Eriksson i SvD.
Lägg ner tycker Anybodysplacebloggen.


Uppdatering: Ankersjö Fredrik i Sollentuna  Resumé tar upp Expressens bilder.

Uppdatering: Thomas Matsson tycker att det är felaktigt och okunnigt att tala om paparazzi eftersom det Expressen använt teleobjektivet till inte är hemma hos någon utan rakt in på ett kontor. Nja... håller nog inte med där. Personlig integritet har man rätt till på jobbet också.
(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, bjudresa, moderaterna, sofia arkelsten, riksdagsman, fredrik reinfeldt, mediedrev

Dags att ta itu med rutinerna på både FK och AF...

Den som av olika anledningar söker stöd hos FK och AF hamnar i orimliga situationer. Rutinerna fungerar helt enkelt inte. Det tar för lång tid mellan kontakterna om man överhuvudtaget får någon. Det är inte acceptabelt att det ska ta flera veckor att få kontakt med den hjälpande handen man så väl behöver. Ibland tar det flera månader. För det är så det är, inte acceptabelt, den som hamnat i situation behöver hjälp och det omgående.

Hur kan det komma sig att det ska behöva ta sån tid innan det överhuvudtaget händer något? Kan inte varje person ses som ett projekt som ska bli klart innan man påbörjar nästa?

Ska det vara så här? Läs bloggen sjukersatt och tänk efter. Skulle inte detta gå att få lite fart på? Människor måste bemötas med respekt. Det finns säkert en och annan som beter sig och inte ska det, men de allra flesta besöker institutionerna Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att de behöver hjälp och det är väl det som gäller i arbetslinjens tecken också. Eller har jag uppfattat saken fel? Det finns många duktiga personer på både FK och AF som torde klara av att fixa till lite fungeradne rutiner med människan i centrum istället för blanketten rätt ifylld. Sätt fart, man får spader.


Läs:

Sjukersatt

Just när det gäller personen Sjukersatt så känner jag dessvärre till fler som råkat så illa ut på just samma ställe. Inte bra.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, regeringen, moderaterna

Just en skit ur rätt röv...

Just en skit ur rätt röv... (bäst att jag påpekar att jag själv aldrig tiidgare använt detta uttryck, men andemeningen håller jag med om). Det är min man som brukar säga så när han inte blir imponerad. Precis så kändes det att läsa att Mona Sahlin anser att Sofia Arkelsten har dåligt omdöme. Det hade väl hon också har jag för mig och av den anledningen borde hon ha mer förståelse för andra. Ibland ska man nog vakta sin tunga. Tokmoderaten undrar om inte (S) kunde valt någon annan person, om de ändå skulle klaga.

Folkpartisten Carl B Hamilton tycker att redaktionerna ska inrikta sig på hopblandningen mellan LO och SAP. Där finns det att ta av verkar det som. Han skriver omfattande om detta på sin blogg idag. Det känns som mer relevant om man vill ta reda på sammanblandningar och påverkansmöjligheter. Verkligen.

Carl B anser liksom jag att det är viktigt att ta upp diskussionen och se till att det blir ett öppet och tydligt regelverk så att det inte går att göra fel. Bror Duktig hör ju alltid av sig tillsammans med Präktiga Lisa och vet hur det ska vara och utgår ifårn att ALLA andra också vet samma sak som dom gör. Det måset finnas lite sans i fördömandet kan jag tycka. Som politiker måste man kunna få ta felsteg om man sen lär sig av dem.

Centerpartisten Magnus Andersson ger oss en inblick i hur det går till att vara politiker och redogör för olika arrangemang han själv varit på och blivit inbjuden till.  Johan Hedin anser att Politiken och näringslivet SKA kommunicera. Ja visst måste de det hur skulle det annars se ut.

Tänk som en journalist nu och inte som en politiker sa en god vän till mig. Jag tänker i det här fallet mer med förnuftet och avslutar med ännu ett citat från min käre make som brukar användas när jag frågar honom om något som han anser inte är tydligt nog. "Insufficient data. Does not compute." Det är precis så det känns i den här affären. Man letar rätt på allt som tänkas kunna uppröra en allmänhet. Men det finns inget helhetsgrepp på vad det handlar om utan detaljer dras ur sammanhang och vart och ett är möjligt att indigneras av. Det är inte sunt det här.

Thomas Hartman med flera hade tidigare en diskussion kring hur media hanterar enskilda personer när drevet går. Vi var många bloggare som vill se en annan ton. Dreven är helt utan hänsyn. Han har också reagerat på hur mediadrevet nu slagit till mot Sofia Arkelsten. Det behövs distans och det behövs perspektiv även här.

Statsministern stöttar Arkelsten och jag hoppas att han fortsätter med det. Vi är många som gör det. Hon är en mycket bra politiker och en utmärkt partisekreterare. Vi gillar henne.

Tänk så här. Vad skulle det bli av riksdagen och den politiska världen om den bemannades med robotar. Vill vi ha det så. Låt mig presentera Mr. Robot.










.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, bjudresa, moderaterna, sofia arkelsten, riksdagsman, fredrik reinfeldt, mediedrev

Man kan aldrig veta i förväg vad som anses vara fel...

När Hillevi Engström blev talesman för arbetsmarknadsfrågor fick hon givetvis direkt frågan om hon hade några lik i garderoben. Nej, det tror jag inte svarade hon, jag har varit polis och försökt leva på rätt sida om lagen. Man vet dock aldrig innan vad ni i media tycker är lik. Det är just det. Man vet aldrig i förväg vart dreven tar vägen. Det är mycket olustigt. Något som kan uppfattas som felsteg och pang du är död...

Goliat ska fällas. För tillfället är det Sofia Arkelstens tur. Hon är en förträfflig person och mycket kompetent på alla sätt och vis. Någon upptäckte att hon deltagit på en resa som Shell betalat. Det var fler med på den resan och den har tidigare betraktas som OK.Arrangemanget har tydligen hållit på i 27 år eller nåt enligt uppgift från Shell. Bloggaren Langkilde har rett ut vad som hänt i sin blogg. Han påpekar att det hela tidigare har undersökts av en åklagare och ansetts vara ett OK upplägg.

Så varför tas frågan upp just nu? Vad är avsikten? Kent Persson tror att det beror på att Arkelsten är ung kvinna och undrar om detta ens uppstått om det vorit en man. Detta drev saknar proportioner tycker han och vi är flera som tycker så.

Steg två i steglingen kommer nu då hon avgår som styrelseledamot i Sweco. Detta för att hon fått frågor av DN enligt olika medier. Det är tydligen mycket upprörande alltihop och det finns som vanligt inte några som helst gränser för hur ignorerad man är, experter tillfrågas och konstaterar att det är illa. Man undrar vad som ska bli nästa steg?

Jag tycker att man ska se det så här. Sofia Arkelsten har precis börjat sitt nya jobb och har helt enkelt inte hunnit stabilisera sig i tillvaron. Man kan tycka att hon skulle få de sedvanliga 100 dagarna i alla fall att rätta upp saker och ting runtomkring sig så att hon kommer i ordning i sitt nya jobb. Det gör mig sorgsen att media ska ha den här drevmentaliteten.

Det är väl viktigare att vi börjar jobba med principer och former och framförallt gör dem som finns kända och tillgängliga för alla än att vi ger oss på enskilda personer hela tiden. Var och en av oss kan göra misstag och kravet på att politiker ska vara oförvitliga är omöjligt för de flesta att leva upp till. Vill vi ha såna politiker? Som aldrig gjort några misstag? Nej, ge dem chansen att rätta till i stället.

Sofia Arkelsten är en utmärkt politiker, ge henne chansen att visa det...

Alla bör läsa Paul Ronges bok - När Janne Josefsson ringer. Den ger insikter i hur mediedrev fungerar.

Uppdatering: Staffan Dopping ger Sofia råd. Det handlar om tydlighet och klarhet och snabbhet. Jag tror på den modellen själv, men det är samtidigt inte lätt att veta när man inte i förväg vet vad andra kommer att haka fast i. Lyssnade just på en presskonferens med statsministern i frågan och han blev tillfrågad om ordningen samtalen förts. Vem som sa vad och när.


Expressen
Tokmoderaten försvarar Sofia Arkelsten.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, bjudresa, moderaterna, sofia arkelsten, riksdagsman, fredrik reinfeldt, mediedrev

Bakåttänkande och kontrollbehov stoppar utvecklingen...

I stället för att underlätta och framhålla alla fantastiska möjligheter den nya tekniken har som en viktig bärare av vårt framtida samhälle har regeringen valt vägen att använda teknikens möjligheter till kontroll. Det är sorgligt. Och frågan är om våra politiker ens har mandatet att fatta den här typen av beslut. Det värsta är nog att alla har så olika perspektiv. En del av oss älskar friheten det innebär att leva ett digitalt liv och andra ser fördelar med kontrollmöjligheten. Jag tror att de senare tillhör den intrumentella halvan av befolkningen. Tyvärr har de ofta tolkningsföreträdet.

Nicklas Lundblad skrev i  SvD artikeln Metod finns men inget mandat. "Medel utan mål. FRA-lagen ger staten verktyg för signalspaning som medborgarna aldrig diskuterat värdet av eller meningen med. Är det alls förenligt med demokrati att ge all makt till en stat som bara kan erbjuda en metod men som saknar mandat?

Frågan gällde då FRA-lagen men är lika aktuell när det gäller datalagringslagen som nu är aktuell där polisen ska få möjlighet att få ut personuppgifter på även för brott med böter. Man talar om att komma åt sexualförbrytare men även fildelare omfattas av ändringen, idag gäller det att nätleverantörerna bara ska lämna ut uppgifter om brottet handlar om möjligt fängelsestraff. Nu vill man ge polisen större befogenheter.

– Hårddrar man det så innebär den här ändringen så klart att polisen kan få ut uppgifter om vem som har fildelat. Men de enda fildelningsbrott som polisen utreder är de stora härvorna, och då utdöms oftast fängelsestraff och polisen kan redan idag få ut uppgifterna, säger Johan Linander till SvD.

Om man lyssnar på ifpi och andra så vill de sätta dit ALLA som fildelar överhuvudtaget och de lär inte undvika att försöka ta hjälp från polisen nunär ipredlagen inte givit vad man önskat..

På något sätt kan jag ändå tycka att det är OK att polisen får tillgång till uppgifter för att haffa brottslingar. Mark Klamberg påpekar att det i polismetodutredningen finns förslag om att datalagrade uppgifter även ska kunna användas för underrättelsemål. Mikael Nilsson skriver "Några av de allra mest känsliga uppgifterna om nätanvändare, nämligen vem som står bakom en viss IP-adress vid en viss tidpunkt, ska nu göras tillgängliga för polisen för vilka småbrott som helst." Han skriver vidare i samma blogg post "Sammantaget får vi alltså att datalagringen plötsligt får användas för att kartlägga och identifiera folk för vilka brott som helst, trots alla politikerna löften om att det skulle användas mot grov organiserad brottslighet och terrorism."

Det är så himla praktiskt med dataövervakning, det går att göra precis vad som helst egentligen. Men är det rätt? Är det värt det? Jag tycker inte det. Det är inte vad vanliga människor gör på internet som är det stora problemet för polisen enligt min mening. Det rena mjölet i påsen man själv tycker att man har är inte självklart att andra tycker samma sak om. Det finns lagar redan, om både det ena och det andra och de borde kunna efterföljas utan att vi ALLA blir inblandade. Det talas om starkt integritetsskydd - men hur blir det egentligen? Emma på Opassande funderar till i ett inlägg om hur vår personliga integritet bara försvinner som alla borde läsa. I en kommentar på Emmas blogg skirver en person att det är nog inte förrän vi blir bötfällda för att ha kört för fort på grund av att vår mobiltelefon övervakats. Det är läskigt.

Borde inte integritetsfrågorna läggas överst? Man ska inte använda teknik bara för att man kan. Nej det ska man inte.Det är en skrämmande utveckling vi går emot. Bakåtsträvande.

Det stora problemet med all denna övervakningshysteri är att den kulturella synen på den fantastiska utveckling  både på samhälls- och individnivå som pågår via internet helt kommer på skam. Där finns de verkliga vinsterna för världens framtida utveckling.

Läs Farmor Gun - hon är arg. Arroganta politiker vill vi inte ha.


Anna Troberg

Uppdatering: HAX  Stenskott ScaberNestor Anders Mildner Lakes Lakonismer Tommy KJ Kullenberg  Karl Sigfrid

Läs även andra bloggares åsikter om politik, övervakning, datalagringsdirektivet, moderaterna, polisen, personlig integritet

Franchell (SvD) (DN)

Moment 22 - aldrig rätt... om media får bestämma

Moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten har varit på bjudresa med Shell skriver media idag. Det kan handla om mutbrott. Kan handla om alltså. Det vet man ännu inte, men svängarna tas ut rejält i alla tidningar. Har man väl fått en politiker på kornet så ska denne fällas till varje pris.

Låt oss fundera lite på det här. Hur ska en politiker få del av det som sker i världen utan att delta i den? Ska en politiker sitta på kammaren och läsa utredningar skrivna av tjänstemän efter givna mallar? Det blir nämligen kontentan av det hela. Vad skulle hänt om Arkelsten åkt på skattebetalarnas bekostnad?

 Thomas Hartman är socialdemokrat och skriver att det finns en obehaglig underton i den här typen av moralpanikartiklar. Jag håller med honom om det. Självklart är inte mutor acceptabelt överhuvudtaget, men är verkligen allting att betrakta som mutor? Är en bjudresa självklart alltid en muta? Det behöver sättas in i ett större sammanhang det här och inte alltid falla på en enskild politiker. Dessutom så gäller oskuldspresumtionen även för politiker. Media tar alldeles för lätt på detta och utser människor som skyldiga innan dom fallit. Det är bedrövligt.

Oskuldspresumtion (rätten att betraktas som oskyldig till dess att skuldfrågan avgjorts) är en grundläggande rättighet som fastställs i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna...)  Källa: Eur-lex.europa.eu

Uppenbarligen bör det finnas en antimutjurist som går igenom alla resor som görs av politiker och som kan sätta en OK-stämpel på var och en, i såna här fall krävs rutiner för att få fastställt vad som är vad i resväg. Det är inte alltid det är rätt att låta tidningarna dra iväg med sina misstankar om mutor hur som helst. Jag är helt övertygad om att Arkelsten rest i gott syfte och tycker att det rent allmänt är bra med politiker som sätter sig in i verkligheten och inte bara läser promemorior och fattar viktiga beslut utifrån dessa. Har hon gjort fel så låt det bli ett lärande för alla och se till att rutinerna ändras och blir klara och tydliga. För det är där vi måste börja. Politiker är människor med allt vad det innebär. Har vi skelett i garderoben? Ja, det vet man inte alltid förrän media eller någon antagonist utpekat dem. Förvisso finns det förprogrammerade robotar numera men är det såna vi vill ha? Politiker lever verkligen som i ett moment 22 - byråkratiska låsningar.


Lägg ner det här nu och ägna er åt viktigare saker som exempelvis hur de hemlösa ska få tak över huvudet i vinter. Det är en riktigt väsentlig fråga. Ja, jag hade tyckt så även om det var Mona Sahlin som åkt på resan, detta är inte bara en moderat fråga utan en fråga om hur riksdagsmän i allmänhet ska förhålla sig. Hur ska man dra gränser för vad som är privat och vad som är tjänste för en person som är förtroendevad att vara i tjänst dygnet runt 24 timmar per dygn? Svåra frågor.

Vill man veta mer om mutor, korruption, omnipotens och elände ska man läsa Robert Eringers blog om livet i Monaco. Dit har vi långt och jag tror inte att en konferensresa för en politiker är i närheten av att bli upprörd över i jämförelse. Distans och perspektiv ska man ha på allt.

Uppdatering: Staffan Dopping ger Sofia råd i Resume. Var tydlig och tala ut och avgå inte.

Aftonbladet  DN Expressen SvD SVT


Motbloggarna: Alliansfritt Sverige  Peter Högberg , Johan W - det lär väl bli fler.
OurComments

Läs även andra bloggares åsikter om politik, bjudresa, moderaterna, sofia arkelsten, riksdagsman, fredrik reinfeldt

Jag tröttnar aldrig på IT-branschen...

Kolla in här:





Länk för er som skalat ner...


Tack Gustaf Rosell för detta, du är också en sån som aldrig tröttnar, eller hur?

Ansvar, omdöme och kritiskt granskande...

I samband med att Wikileak återigen har läckt ut en väldig massa dokument som härleds till krigande och annat elände så uppstår frågan om det verkligen bara är så att USAs agerande ska ställas inför granskning av bland annat media, det kanske rent av är så att andra också kan skadas av det hela och man kan fråga om läckandet då gör nytta på rätt ställe. Om inte - Vad gör man då? Vem tar ansvar för det?

Jag är personligen väldigt mycket för öppenhet med vad som pågår men samtidigt så blir kravet på detta ibland väldigt överdrivet och kanske rent av skadligt för andra än den man tänkt. Det är alltid i tolkningarna på något sätt det blir fel. Man tror olika saker om det man ser utan att egentligen veta om det som står att läsa verkligen är det som hänt eller att det man uppfattar är det som menas. Det är en av anledningarna till att jag så absolut ogillar massavlyssning av vår digitala kommunikation exempelvis. Det går åt båda hållen.

När det gäller de senaste Wikileaksdokumenten så handlar det naturligtvis om att ställa USA i dålig dager. Men det ställer verkligen andra frågor på ände. Min favoritjurist tillika personen som får mig att tänka efter i de juridiska spörsmål som alltoftast dyker upp är Mårten Schulz. Han har skrivit en tänkvärd artikel på SvT debatt idag. Det handlar om vårt ansvar för vilken information vi psirder omkring oss och vilket ansvar vi har för den. Det talas om ändrade lagar till och med. Mårten menar att yttrandefriheten inte går före sekretessen till exempel och menar att om någon svensk militär yppat dokumnet av det slag som Wikileaks nu gör så hade det inte gått att gömma sig bakom yttrandefrihetslagen. Det talas om att förändra grundlagar för att anpassas till internets möjligheter att delge information snabbt och till många samtidigt.

Jag tycker absolut att det finns poänger här. Men det är också verkligen viktigt att behålla och värna om den yttrandefrihet. Det förutsätter dock att det fungerar åt båda hållen. Det är lika viktigt att man jävl visar ett visst omdöme kring vad det är för uppgifter som läggs ut. Uppgifter om krig och handlingar som ingen kan vara stolt över är en sak som kan ställa till mer problem än det löser. Det kan aldrig vara självändamål att ställa till det för tredje person. Det finns många dimensioner på spridandet av information. Dyngspridandet kring olika personer, bilder på trosor och nakna människor eller fyllehundar som beter sig är pinsamt det också men på ett annat sätt.

Poängen är att vi inte bara ska förbjuda allting vi måste också se till att lära ut vad som är OK. Förstå att viss information kan skada och är olämplig. PUL borde kanske stärkas av den anledningen? Idag är den lagen ganska tunn. En annan sida av detta är också att vi själva när vi tar emot information måste bli mer kritiskt granskande till den. Är det vi ser sant? Är det rimligt? Kan det stämma? I en värld där det sanna och det falska sprids helt ograderat är det oerhört viktigt att vi lär oss att vara kritiska och inte gå på allting vi ser i tidningar och hör på TV eller förstås läser på internet i olika medier där.

Med anledning av de persondrev som ständigt pågår i media och hur lätt vi tycks ha att bara flyta med och tro på allt vi läser och döma utifrån det så är det lätt att vara skeptisk till möjligheterna att vi ska lära oss att besinna våra tankar vid dessa tillfällen. Alltför många människor blir personligt lidande i jakten på att bytet ska läggas ned kosta vad det kosta må.

Hur som helst läs Mårtens intressanta tankar i frågan.

Efter Wikileaks avslöjanden måste grundlagen skrivas om


Sen börjar vi fundera över det där med källkritik då. Överens om det? Det är ennan sida av informationsflödet. Att granska vid källan utan kunskap kan bli förödande.

Uppdatering: Jag säger nu inte att det är helt fel att dumheter kommer till kännedom för flera, vill påpeka det.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, yttrandefrihet, personlig integritet, wikileaks, moderaterna

Glädjande besked om äldrevården...

Dens om följt mitt bloggande kring den erbarmliga äldrevård som erbjöds min gamling vet att detta är ett område som ligger mig varmt om hjärtat. Att se honom i princip tyna bort på bara ett år var fruktansvärt. Från att ha varit fri men förvisso aningens förvirrad och dygnsrytmen upp och nedvänd till att bli inlåst på en avdelning eller boende som det cyniskt nog kallas, tillsammans med personer som var så långt gångna i sin demens att de inte var kontaktbara och där huvuddelen av personalen inte vare sig behärskade svenska språket eller hade den kulturella bakgrund som behövs för att förstå och sätta samman de många gånger fragmentariska minnen som de gamla ville tala om, var en fruktansvärd upplevelse. För oss alla. Man trodde inte att det kunde vara sant.

Han var aningens för frisk för att hamna på en demensavdelning och hade verkligen behövt få hamna på ett ställe där det fanns en social gemenskap och tillsyn dygnet runt och där tillsyn inte var lika med inlåst. Som en hund ungefär. Han kände sig fängslad och avskydde livet. Men han kunde inte bo kvar hemma med sina vanor att tända ljus överallt bland papper och annat brännbart, eller glömma spisen eller maten. Vi hade inget val.

I vår okunskap trodde vi att  han skulle få social gemenskap som tidigare när han gick på så kallad dagvård tillsammans med många andra som behövde den stimulansen där erbjudandet om aktiviteter, samtal, gemenskap, hemlagad mat och personal som bara var till för de gamla fanns. Skillnaden skulle vara att tillsyn fanns även på natten. Men ack vad vi bedrog oss där - nu blev det inlåsning, mat som värmdes i sina plasttråg i ugnen, erbjudande om indragning av bromsmedicinen för att det skulle gå fortare in i dimman. Makalöst. Ett år tog det innan han dog. Det var inte så vi hade tänkt att det sista året skulle bli. Det var hemskt och ni ska veta att jag låg i som sjutton för att förbättra. Men regler, papper och myndighetsutövning går alltid före individen av någon anledning. Som att slåss mot väderkvarnar.

Det känns hur bra som helst nu att Stockholm tar krafttag för att förbättra för de äldre. Inte för att det är till personlig glädje numera, men för alla andra. Fjäder i hatten för er... hoppas många kommunpolitiker tänker i samma banor.

Sten Nordin och Joakim Larsson skriver om Stockholms satsning på Brännpunkt idag.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, äldrevård, demensvård, gamlingar, moderaterna, stockholm

Goda grannar...

Vy från Södermalm i Stockholm...

Foto: Ragnar Jensen

Tänkvärt eller hur? Inte omöjligt heller. Det finns redan.

Lite kultur är kul - lite prz helt enkelt...

L Ö R D A G S T A N K A R

Som sagt tidigare det är dags att ta lite avsteg från partipolitiken en stund och börja fundera över andra saker i livet. Det handlar inte om att överge politiken på något sätt, men att rensa ur lite grann bara, ge plats för lite mer. Vad sägs om lite kultur. I Österåker har vi en aktiv konstförening som bedriver verksamhet och utställningar i den gamla Länsmansgården.

Häromsistens var vi och kollade på gruppen prz som består av två kvinnliga konstnärer, Eva Pagmar och Angela Rubencrantz. Klädda i blått gav de oss en föreställning kallad Magic Moments. Vardagsliv. Så här kommer lite bilder från den föreställningen. Ska ägna mig lite mer åt såna här nöjen ett tag nu. Det gör gott för själen. Den som har tid kan se föreställningen ett par helger framöver också här i Åkersberga. Fram till helgen 7 november. Passa på, det var väldigt speciellt.

Jag och min man Ragnar Jensen gjorde en intervju till lokalradion och min son Kim Skerving knäppte sköna bilder... Varsågoda.

Länsmansgården i höstprakt. Ja det vita huset står verkligen snett. Charmigt.

Magic Moments - vad kan det vara för något?

Vi har lite försnack i redaktionen, mycket ska experimenteras med och vi har kul. Idag ska vi försöka göra en videoinspelning också utöver sedvanlig ljud- och intervju och bilder. Så får vi se vad det blir sen.

Ljudupptagaren - vi jobbar alltid ihop Ragnar Jensen och jag. Det är kul...

Konstföreningens ordförande Torill Findeisen berättar om föreställningen och presenterar föreställningen...

Här kommer dem - vad ska det bli av det här då... De bär varsitt strykjärn som de smackar ihop mot varandra och så startar det hela...

Den ena läste bildtexter...

Den andre visade bilder på de tvås Magic moments i vardagen - prz är icke teknikfientliga.

En gång var de levande rondellhundar - jag tror det var i Bandhagen...

På slutet drog de på sig varsin plastpåse och läste tillsammans, en slags dikt kanske eller nåt ditåt. Spännande i alla fall och ni ser hur solen sken in på den ena påsen så att det verkligen blev Magic Moment. Lite speciellt faktiskt. Bra bild.

Så var det hela snipp snapp slut... och vi gick vidare till prz utställning i en annan lokal.

Efter föreställningen såg de ut så här...

Jag intervjuar dem båda - Lyssna här

Här hänger alla bilder från föreställningen plus en hel del andra också... Samtidigt så går föreställningen på video i lokalen.

Kurt Hjelte ordförande för Radio Österåker intervjuvar Torill Findeisen som är ordförande för konstföreningen. Den intervjun kommer inom kort i din skärgårdsradio Radio Österåker 103,7 MHz..

Kolla in prz hemsida - där lägger de ut en ny bild av sina Magic Moments varje vecka.

Ett ständigt pågående projekt alltså. Härligt.

Foto: Kim Skerving (alla bilder)

Lördagskrönikor eller liknande från min kompisar. Kent P, Peter Andersson Peter H Johan W  Peter S  Tokmoderaten, han heter Fredrik.

 

Läs även andra bloggares åsikter om konst, länsmansgården, performance, Magic Moments, prz, Radio Österåker,

Kolla in prz hemsida - där lägger de ut en ny bild av sina Magic Moments varje vecka.

Ett ständigt pågående projekt alltså.

Att begripa och förstå är inte enkelt...

Som jag förstår det så är hela livet egentligen ett enda pågående ”sensemaking” (Weick, 1995) vilket jag gärna vill härleda från bla. Piaget och hans tankar kring assimilation och ackommodation samt Gibsons affordances (Gibson, 1979) och tankarna kring Firstness, Secondness and Thirdness (Peirce 1990). I begreppet ”sensemaking” ser vi på vad som hände och förstår det i sitt sammanhang.

Weick beskriver sitt begrepp ”Sensemaking” som en hela tiden pågående process i vilken vi försöker förstå varandra för att livet/jobbet/uppgifterna i organisationen skall fortgå. Detta utifrån individerna själva och deras egen förförståelse helt bortsett från de traditionella organisationsteorierna som bygger på beslutsfattande, ofta beslut som andra (chefer/ledning) har fattat. Det är genom att förstå på olika sätt och av olika anledningar beroende på vad vi vet, vad vi kan och har varit med om tidigare som världen blir begriplig utifrån den diskurs vi som individer befinner sig i. Själva retrospektionen, återblickandet som är en av grundstenarna i sensemaking uppstår när det sker ett avbrott i processen menar Weick. Man blir överraskad av något och det uppstår en diskrepans mellan det man vet och den nya situationen, man måste då tänka efter och kanske därifrån revidera sin uppfattning, ett sätt att hantera alla avbrott i vardagen. Detta sker både på individ och på kollektiv nivå. Och utifrån det så går det vidare och vi utvecklas också genom vad andra förstår eftersom de berättar det för oss och så håller det på…

”Generic subjectivity is developed through processes of arguing, expecting, committing, and manipulating. These four processes produce roles that create interchangeability, and they produce arguments, expectations, justifications, and object that become premises for action” (ibid, sid 170)

Det är nödvändigt med en gemensam subjektivitet i organisationer där det finns behov av snabba förändringar, att få kontroll över spridda resurser.

Barnmisshandel kan var ett exempel att ta upp som en förklaringsmodell till sensemaking, den pågår utan att någon har satt ord på den eller förstår trots att det pågår trots att det är inför ögonen på oss. Vissa människor som exempelvis röntgenläkaren ser vad som skett, men det är ändå ingen accepterad verklighet för alla. Det tar sin tid innan det blir så. Under den tiden pågår det ”sensemaking” som Weick menar karaktäriseras av ett antal olika kännetecken och signaler. Det fylls på hela tiden. Först är identitetsskapandet som sker i interaktion med andra individer och ändras och utvecklas vartefter allt blir begripligt/förstås både inom och utom individen, tillbakablickandet innebär att det vi varit med om hittills och upplevt gör att vi känner igen det som sker nu. Jag tror att det även finns anledning att titta på mobbning på detta sätt, det är något som pågår på ett förfinat sätt utan att vi märker det förrän det dragit iväg och blivit svårt att åtgärda. Det är den tidiga förståelsen för att något är fel som är viktig.

Vad och hur förstår vi varandra

Alla typer av kommunikation kräver en sändare och en eller flera mottagare. Hur varje individ sedan tar emot meddelandet baseras på den kunskap som finns om saken i sig. För vissa personer är det självklarheter, man är expert på området, för andra kan det vara fullständiga nyheter. Värdet av det som sägs kan också ha olika valörer för olika personer. Man lägger kanske in känslomässiga aspekter på det hela, eller drar snabba slutsatser genom associationer man får från tidigare upplevelser. I det sociokulturella perspektivet (Säljö 2000) utvecklar vi och når vår kunskap i samverkan med andra i ett socialt tänkande/resonerande. Kunskap skapas också genom tillgång till artefakter – hjälpmedel. I detta fall får vi betrakta datorn som aretfakten, ett verktyg samt med hjälp av språket som en länk mellan det inre tänkandet och den yttre kommunikationen. Vi lägger olika aspekter på det vi hör och ser

I kommunikationsprocessen finns också återkopplingen som en viktig del. När mottagaren uttrycker vad han förstått. Följande citat som alla som läser här känner igen beskriver denna process på ett bra och enkelt sätt:

I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant.  Robert McCloskey

Källa: .
Gibson, James J. (1986) The Ecological Approach to Visual Perception. Kapitlet “Affordance”, (orig. 1979). Boston: Houghton

Peirce, Charles, S, (1990), Pragmatism och kosmologi, Daidalos, Göteborg
Piaget, J, 1929, 1951 The Childs Conception of the World, Littlefields Adams Quality Paperbacks, Maryland

Säljö Roger, (2000) Lärande i praktiken – ett sociokulturellt perspektiv, Prisma, Stockholm. Weick, K. E., (1995) Sensemaking in organizations. Sage Publications, London

Härskarteknik är intressant...

Efter valet här har jag lovat många att skriva om lite annat än bara politik och det ska jag med glädje göra. Min huvudsakliga utbildning finns inom ämnet pedagogik som omfattar väldigt mycket kommunikation och psykologi och liknande. Beteendevetenskap alltså. Med detta i bakfickan så studerar jag alltid hur människor gör och hur de beter sig i olika sammahang. Ska absolut inte säga att jag alltid förstår för så är det långt i från. Men lite har man lärt sig genom åren och ett ämne som ofta dyker upp och är ganska modernt är härskarteknik. När någon yngre än du själv lägger hvuudet på sned och kallar dig för "vännen" är det fara å färde. Jag delar med mig lite trix härnedan som ja bland annat byggt på vad
Berit Åhs, professor i socialpsykologi vid universitetet i Oslo  upptäckt i sitt arbete som politiker när hon sett hur män(niskor) systematiskt använder sig av olika tekniker för att utöva makt. De gäller förstås inte bara i politiska sammanhang detta, utan överhuvudtaget där maktspel kan vara av intresse.

Teknikerna är mer eller mindre medvetna hos utövarna och är ett effektivt sätt att skapa subgrupper och hierarkier. Är man medveten om vad teknikerna går ut på kan man synliggöra dominansen människor emellan och skapa medvetna strategier för en mer tillåtande miljö där alla får känna sig delaktiga och viktiga i arbetsgruppen. Målet är att skapa en tillåtande och trivsam arbetsmiljö med välmående och kreativitet. Åhs har delat upp härskarteknikerna i fem punkter som hon ser som särskilt viktiga.

1) Osynliggörande

Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.
Att osynliggöra en person är ett sätt att utestänga eller förminska en person. Det kan vara svårt att identifiera osynliggörandet eftersom det oftast sker utan ord. Genom gester och bristen på gester, kroppsspråk, som det ofta uttrycks på exempelvis styrelsemöten. Den person som blir utsatt för osynliggörande känner att den är till besvär när den säger något.

Exempel på osynliggörande:

En persons område på ett möte anses inte lika intressant som de andras. En person får mindre utrymme att tala än de andra på mötet. Vissa grupper i samhället får mindre utrymme i media. I barnböcker, barnprogram och filmer har oftast inga tjejer huvudroller. Hjältarna är killar, och de syns och hörs mest. En person har en annorlunda åsikt som inte ”stämmer” in för resten av gruppen. De andra tittar enbart på varandra när de pratar eftersom de förstår varandra bättre. Den enskilde exkluderas från gemenskapen,

Strategi mot osynliggörande:

Att vara medveten om att detta är en härskarteknik. Uppmärksamma sig själv och andra som utövar detta – det kan vara omedvetet. Se vem som talar mest och minst på ett möte. Mät taltid, alltså hur lång tid var och en talar för att ta reda på om det är någon som inte får lika mycket utrymme. Talutrymme är viktigt. Det gäller att låta alla komma till tals. Men det gäller också att man själv håller igen och ger andra chansen att komma till tals. Man kan exempelvis göra rundor i början och i slutet av ett möte. Försök att uppskatta allas olika åsikter. Säg hellre – Vad intressant, berätta mer, i stället för att dra egna slutsatser om att allt personer säger är trams.


2) Förlöjligande

Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Det är en obehaglig upplevelse att bli förlöjligad. Som maktstrategi används förlöjligandet genom att se människor som skrattretande, inkompetenta och otillräckliga. Hån, kommentarer, sarkasm och skämt kan vara tecken på förlöjligande. Den som utnyttjar den här härskartekniken har skrattarna på sin sida. Den som blir utsatt uppfattas som humorlös och tråkig. Personer som blir utsatta för förlöjligande väljer ofta att anpassa sig för att smälta in och inte synas.

Exempel på förlöjligande:

En person som blir förlöjligad tystnar i samlingen eller på arbetsplatsen för att slippa miner och kommentarer. En person kommer med förslag och det slås ned med – Så kan man inte tänka/säga/göra! En person förminskas genom att bli klappad på huvudet och kallas för lilla vän, flicka lilla, lilla gubben eller lilla gumman.

Strategi mot förlöjligande:

När människor lär sig känna igen förlöjligande som en av härskarteknikerna kan han/hon lättare tydliggöra kränkningar och kräva att de upphör. Medvetandegör situationen genom att säga – Du förlöjligar mig! – Du stör mig med ditt viskande! – Jag gillar inte att du viskar när jag talar! – Jag vill att du slutar viska och lyssnar på mig! Exempelvis att kalla mig någon för andranamn i stället för tillnamn.

3) Undanhållande av information

Att utestänga någon eller marginalisera dess roll genom att undanhålla dem väsentlig information. Kunskap, fakta och information, ger makt. Upplevelsen att andra har mer information kan vara obehagligt och känslan av att beslutet redan har tagits någon annanstans kan skapa förvirring. Det finns gott om tillfällen då människor hamnar utanför för att andra skapar lojalitetsband. Dessa tillfällen sker informellt. Att anse att det är oviktigt att mäta jämställdhet kan vara ett uttryck för att vilja undanhålla information. De som har makt vill inte lämna ifrån sig den.

Exempel på undanhållande av information:

Under ett möte har alla deltagare fått förberedelsematerial. Det blir tydligt att några har pratat ihop sig innan mötet och är ute efter att få igenom de förslag som de kommit överens om. De har redan en mängd argument för att deras förslag ska klubbas igenom. När en person kommer med motförslag får denne svaret att han/hon inte har tillräckligt med argument för sitt förslag. Då gäller det att kräva att korten läggs på bordet.

Strategi mot undanhållande av information:

Lär dig känna igen undanhållandets tekniker. Kräv bättre information och underlag innan beslut ska tas. Uppmuntra samarbete, rättvisa, delaktighet och att arbeta mot gemensamma mål. Det finns alla skäl att delta i föreningsarbetet. Man kan inte alltid förvänta sig att få informationen serverad, man måste ta den. Det sker genom att man deltar i möten och föreningsarbetet eller helt enkelt ställer frågor till berörda.


4) Dubbelbestraffning

Att försätta någon i en situation där de nedvärderas och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ de än väljer. Dubbelbestraffning innebär att hur en person än gör blir det fel. Om en person engagerar sig tar denne för mycket plats. Om inte är denne passiv, tråkig och tar inget ansvar. Den som blir dubbelbestraffad upplever en hopplöshet och att det blir fel vad man än gör oavsett hur man beter sig. Den som blir utsatt för dubbelbestraffning kan bli handlingsförlamad.


Exempel på dubbelbestraffning:

En kille ska inte vara för känslosam och feminin då kan han kallas för fjolla eller bög. Är han hård, tuff och stökig kan han bli dömd av vuxna för att vara en ”värsting”.

Tjejer förväntas att vara mjuka och omhändertagande, men riskerar samtidigt att betraktas som ”veka”. Om en tjej bryter mot den traditionella kvinnligheten genom att agera tufft betraktas hon som okvinnlig. Det kan kanske handla om en person som sätter emot, då betraktas denne som bråkig och stridbar, bara för att han/hon vill försvara den och dem tycks bli orättvist utsatta.

Strategi mot dubbelbestraffning:

Att ha en medvetenhet om denna härskarteknik ger en möjlighet att distansiera sig från denna och se vad det egentligen handlar om, att det är en fråga om maktutövning.

Synliggör de outtalade system som finns för vad som värderas som bra eller dåligt och vad som är mer eller mindre viktigt. Fundera på vilket beteende som belönas i er organisation? Vilka har detta beteende? Vad räknas som kompetens? Vad straffas i er organisation? Vad räknas som mindre bra beteende? Får man säga emot? Får man vara stridbar för det man tror på?


5) Påförande av skuld och skam

Detta är nästan det värsta. Att få någon att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något de utsätts för är deras eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Känslan av skam och skuld kan infinna sig utan att man riktigt förstår varför. Då är det bra att uppmärksamma att upprätthållandet av en maktstruktur ligger bakom känslan. Genom vardagligt osynliggörande och förlöjligande av människor finns en grund till att ta på sig skam och skuld. När man förlöjligat någon tillräckligt länge och lyckats få med sig även andra på tåget är det illa.

Exempel på påförande av skuld och skam:

Tjejer som har våldtagits eller misshandlats. De känner sig djupt skamsna och medansvariga till det som inträffat fastän de är helt oskyldiga. Alla vill bli omtyckta, det ligger djupt i själen. Människor kan känna att deras intressen är oviktiga medan andras intressen prioriteras mer. Vardagligt osynliggörande kan vara en bidragande orsak till att människor påför sig skuld och skam.

Strategi mot påförande av skuld och skam.

Vad pratar olika grupperingar om? Är det skillnad? Brainstorma om vad du tror att det kan talas om. Markera sedan de ord som är du tror uppfattas positiva och negativa med plus och minus. Ser du något mönster? Tydliggör mönstret och tänk efter varför det ser ut så här?


Att kringgå härskarteknik

Genom att vara medveten om att det finns härskartekniker så kan det vara en bra hjälp på väg. Ett gammalt talesätt är att skrämma ut trollen ur hörnorna och fram i ljuset så försvinner dom. Det är samma teknik man kan använda här. Det finns flera motstrategier som man kan använda sig av. Det är tydligheten i det man gör och säger som ska vara vägledande. Alla behöver inte vara överens om allting, det gäller dock att vara tydlig med att skilja på sak och person. Sammanfattat kan det se ut som nedan.


Härskarteknik - Motstrategi - Bekräftarteknik

Osynliggörande - Tag plats - Synliggörande

Förlöjligande - Ifrågasättande - Respekterande

Undanhållande av info  - Korten på bordet  - Informera

Dubbel bestraffning - Bryta mönstret  - Dubbel belöning

Skuld och skam - Intellektualisera  - Bekräfta rimliga normer

 
Läs även andra bloggares åsikter om härskarteknik, gruppdynamik, psykologi,

Gruppen som fenomen...

De flesta av oss ingår i grupper. Det kan vara kompisgänget, föreningen, familjen, släkten eller projektgruppen på jobbet. Ibland uppstår det fnurror på tråden. Det är inte så konstigt, människor är olika och har olika syften och mål med sitt deltagande.

Det kan inte vara kul att jobba på Canderfonden idag när deras konflikt finns att läsa om öppet i Expressen. Samtidigt kan det finnas något bra med detta att det blir öppet. Det handlar om att skrämma fram trollen i ljuset. Konflikter vill man gärna stoppa undan och låtsas att de inte finns. Arbetsmiljöverket tycks inblandat i Cancerfondens problem och då är det på allvar. Utan att veta något särskilt om just deras problem så öppnar det för intressanta funderingar kring hur svårt det kan vara med grupper.

Ledarskapsfrågor är viktiga och det finns anledning att diskutera dem på olika ledder. Jag brukar som konsult försöka reda ut ett och annat. Ibland hjälper det och ibland så har det gått så långt att det inte går att förändra. Som vilsna äktenskap, ibland är den enda möjligheten att gå skilda vägar och det är också en möjighet som man gemensamt kan prata sig fram till.

Vissa människor har ledartalanger men de allra flesta av oss behöver träna och skaffa erfarenhet. Det gäller dock som ledare att förstå och acceptera att konflikter uppstår människor emellan, av olika anledningar. Ibland handlar det om ledarskapet i sig. Men lika ofta mellan personer som inte kan kommunicera med varandra. Kan man abstrahera och försöka lyfta problem från person till sak så brukar det underlätta. Alla har inte den förmågan dessvärre och det är ofta i de grupperna som problem uppstår. Det handlar inte om sa jag-sa du-sa jag... I dessa konflikt situationer kan mobbning lätt uppstå. En person blir syndabock som jag skrev om igår. Det är en lurig väg. För konflikterna finns kvar. Lugnet är bara tillfälligt.



Mobbning på jobbet... Ledarskapsproblem...



Förmodligen har det alltid funnits mobbning på jobbet och för det mesta handlar det om att hantera sin situation. Att människor är elaka och missunsamma kommer vi tyvärr inte ifrån. Det är verkligen inte självklart att det är någon som inte klarar sitt jobb som blir mobbad, det kan mycker väl vara tvärtom - att man blir mobbad för att man är duktig.

Tyvärr är det så att mobbning på arbetplatsen mycket sällan har med arbetsuppgifter att göra, snarare har det med allmän missunsamhet att göra, eller att någon som själv är missnöjd av någon anledning ägnar sin tid åt att vara taskig mot andra. Människor är djävliga mot varandra helt enkelt. Svenskt Näringsliv menar att det är de som inte klarar sitt jobb som känner sig utfrysta - jag tror att det är en grov förenkling av problematiken.
Vid ett tillfälle var jag personligen rejält utsatt. Av en annan kvinna. En sådan person som satt och snackade medan jag hade föredragningar, viskade med andra, vände sig bort när jag kom, suckade varje gång jag talade mm. På det där riktigt otroliga sättet. Ingen tyckte om henne men alla gillade mig. Vilket i sin tur gjorde det svårare och otrevligheterna blev värre och värre.
Det gick till slut så långt att hon anordnade ett utbildningstillfälle där vi i gruppen skulle jobba fram hur bra vi samarbetade med hjälp av ett dataprogram. Min grupp fick det bästa resultatet som konsulten någonsin hade upplevt, och gruppen med kvinnan som ansåg att jag hade samarbetssvårigheter fick istället väldigt låga poäng vilket tydde på omfattande samarbetsproblem. Detta blev förstås katastrof och reglerna ändrades snabbt så att det inte var så att man skulle mäta så att det blev till min grupps fördel. Pinsamt värre. Vi blev aldrig vänner, men det här var ett stort företag så jag flyttade helt enkelt på mig och fick ett bättre jobb och trevliga arbetskamrater. Hon fortsatte att sura men fick ta ut det på någon annan än mig.
Det är verkligen viktigt för en själv att inte ta all skit utan ta kommandot över situationen även om det leder till att man byter jobb. Inom psykologin använder man begreppet "cooping", personliga strategier för att hantera olika situationer.
Den som anser att facket eller arbetsgivaren skall hjälpa till drar ofta det kortaste strået. Tyvärr så är den inlärda hjälplösheten väldigt vanlig och man lägger gärna ansvaret utanför sig själv och väntar på att någon annan ska ta första steget. Ja, man kanske till och med är helt tyst för att man tycker att chefen borde märka. Det fungerar inte så tyvärr, alla står sig själva närmast.
Det gäller att styrka sig själv och komma ihåg att man kanse inte alltid är bäst men heller inte sämst. Det kan vara så enkelt som att man är på fel plats vid fel tillfälle.
Mobbning beror ofta på dålig ledning och organisation, en bra chef/ledare ska se sina medarbetare och veta när gränser ska dras både för den som arbetar för mycket och för den som drar benen efter sig. Fördela arbetet som det heter. Tyvärr är det inte så gott om bra chefer/ledare. Det är där man skulle kunna börja och göra en hel del mot mobbningen. Men den som känner sig mobbad ska inte sitta och vänta på underverk utan måste ta itu med situationen själv..."  (MMK)

Syndabocken är bara en tillfällig lösning...

Det är alltid intressant att studera processer i olika grupper. En grupp går som bekant igenom olika faser och det förändras över tid. Från början är alla lite avvaktande men mest glada och på något sätt har vi överseende med varandras olikheter, ser dem som fördelar. Vilket egentligen borde vara det optimala även i fortsättningen. En grupp som bygger på gemensam tolerans mot varandra alltså, som ser fördelarna med detta och använder den gemensamma nyttan för att nå mål. Men så enkelt är det inte, tyvärr. Det handlar oftast om tolkningsföreträden. Vem som ska få uttala sig i olika frågor, vem som ska få bestämma. I grupper med välutbildade människor som är vana att jobba i projekt där alla vet att man har olika kompetenser och respekterar det kan det flyta på ganska bra, man har ett mål att nå. Men det är oftast i professionella sammanhnag det är så.

Sen finns det andra mer traditionella grupper där hierarikerna är viktiga. Är du med i en sådan grupp ska du inte ifrågasätta för mycket för då åker du ut. Det måste vara rätt person som uttalar sig. Även de mest uppenbara dumheterna vill man helst stoppa under mattan. Har någon gjort fel ska det inte påpekas, då blir det störningar i gruppen. Ingen vill vara dum och ingen vill bli inblandad.

Vad gör man då med den person som ser problem och uttrycker dem med meningen att alla kan lära av det som sker så att misstag inte fortsätter att begås. Enkelt man utser personen i fråga till syndabock. Alla går samman mer eller mindre tydligt och lägger skulden på en enskild person.
Alla vet att problemen som påpekats finns men ingen vill ta upp dem för någon kan bli skyldig och ingen vill ha bråk. Istället för att försöka göra något åt saken utser man en person som får bli ansvarig för allt. Syndabocken får ensam bära det hela och blir anledningen till och får skulden för all oro. Då blir det tillfälligt lugnt och skönt och så fortsätter gruppens omnipotens vidare tills någon ny konflikt uppstår. Det gör det alltid eftersom de ursprungliga problemen inte är lösta, bara stoppade under mattan. Poppar det upp igen så löser man detta med att utse en ny syndabock. Och så går det runt runt och tar aldrig slut. Alla grupper vill ha ro men de vill eller vågar inte alltid göra något radikalt för att verkligen få det. Oron består men syndabockarna byts ut. Tycker man att man blir behandlad som en syndabock så är det nog också så. Ingen kommer dock att tillstå det. Detta är dessvärre en inte helt ovanlig situation. Det handlar ofta om makt.

Blir man eller känner sig utsatt ska man hålla sig undan och ta det hela med ro. Om det går. Man ska dock försöka låta bli att fastna. Grupper har en förmåga att förändras och att man var på fel plats igår betyder inte att man behöver vara det i morgon.
Läs denna mycket intressanta artikel om Syndabocken i civilisationens ursprung. Tänkvärt på många sätt.

Om vi nu vet att det är så här varför fortstätter vi att acceptera det? Det är en spännande fråga.

Läs även andra bloggares åsikter om makt, syndabockar, grupptryck

Vad ska vi göra nu då undrar alla partier...

L Ö R D A G S T A N K A R
- på söndagen...

Det gick lite som det gick i valet. Moderaterna gjorde sitt bästa val någonsin som parti. Socialdemokraterna sitt sämsta. Sverigedemokraterna kom in lite varstans och inte minst i riksdagen. Många partier har bytt partisekreterare och det pågår eftervalsanalyser överallt. Vad var det som hände undras det över och funderar lite på hur man ska göra härnäst för att övertyga väljarna om sin förträfflighet.

Socialdemokraterna har haft en del fokus på personer på sistone, inte minst på Thomas Bodström som hamnade i tidsnöd och drog till USA med familjen. Det har vi kunnat läsa om i varenda tidning. Mona Sahlin har också utsatts för kritik för socialdemokraternas nedåtspiral. Det viktiga hör vi inte så mycket om egentligen. Politiken. Vad hade man för politik utöver att klandra regeringen för allt? Det är svårt så här i efterhand att riktigt komma på det. Höjda skatter och återgång till hur det var före den borgerliga regeringen trädde till är väl det som man kommer ihåg. Det var å andra sidan ingen höjdare det heller för det var vad väljarna röstade bort 2006. 

Moderaternas nya partisekreterare för nya moderaterna Sofia Arkelsten säger att partiet måste förändras ständigt och söka frågor och svar i det som pågår i omvärlden. Jag tror att det är väldigt klokt och det är inte alls fel att hänga med - omvärldsbevakningen är A och O i de flesta verksamheter. Själv har jag varit med länge i moderaterna och betraktas nog som mossig av en del, men se det är helt fel. Här hängs det med. Förändringsbenägenheten sitter inte i ålder utan i personligheten. Det är något jag vill att vi ska ta mer fasta på i framtiden. Inte att fixera oss så väldigt i ålder utan mer i personers intresse för att hänga med i det som sker runt omkring.

Kristdemokraterna backade och är bekymrade. Så klart. De funderar till och med på att byta namn på partiet. Det är nog inte lösningen dessvärre, så länge innehållet är detsamma. KD har den charmigaste, mest öppna och trevligaste partiledaren av samtliga partier. Problemet sitter inte hos vare sig honom eller i namnet på partiet, utan i frågorna. De är inte tillräckligt moderna. Det är samma process som hos socialdemokraterna, det handlar om att få fatt på tidens problem. Inte att konservera de gamla.

Vad gäller att hänga på de nya trenderna, ett uttryck som låter aningens ansvarslöst kanske när det gäller politikens grundvalar men likväl är det precis vad det handlar om. Väljarna av idag ser inte likadana ut som igår. De mått som används stämmer inte. Ålder, inkomst, yrke och andra socioekonomiska variabler är inte längre självklara för hur man röstar. Den moderna människan är inte längre så fyrkantiga och lojala utan kan väl tänka sig att rösta olika i de olika valen. De hoppar också mellan valen mellan olika partier.

"Unga människor hänger ofta upp sig på en fråga som för dem som enskilda kan vara viktig. Det kan handla om fildelning till exempel. Den moderna konsumenten går inte längre bara till en butik utan delar på sina lojaliteter med många. Man köper strumporna på Dressman och skjortorna på NK kanske. Man kör en gammal Volvo till och från dagis och hyr en Mercedes lyxvariant på semestern.



Den moderna människan gör egna val och har tillgång till alternativen, inte minst via internet. Det är samma sak när det gäller politisk tillhörighet. Tidigare röstade man på ett parti och hörde hemma där. Idag är det mer vanligt att man röstar olika i kommunal-, landsting och riksdagsval. Detta är en viktig aspekt för de politiska partierna att ta hänsyn till framöver. För inget är givet längre. Alla röstar inte som sina föräldrar numera.


För egen del så har jag svårt nu med att tycka om riskerna med att den personliga integriteten får ge vika för exempelvis FRAs avlyssningsverksamhet. Det får mig att fundera och att tveka.


Bloggaren opassande som är piratpartist och står betydligt till vänster om mina ideal men ofta har mycket vettiga synpunkter på stort och smått har idag en gästbloggare som just tar upp frågan om enpartifrågor. Jag tycker att det inlägget är värt att begrunda. För alla politiska partier. Att rädda den personliga integriteten är något som kan bli en typisk enpartifråga."(MMK)

Det finns också andra längder och bredder att mäta på idag. Teknikintresse kan vara ett sådant. Respekt för personlig integritet på internet ett annat. Invandrarpolitiken. Vi ser fler mindre konstellationer med få frågor. Det är beklagligt för det ger utrymme för särintressen som aldrig förr. SD kom in i Riksdagen på EN fråga. Piratpartiet om in i EU-parlamentet på en fråga. Trots detta så struntar partierna i dessa frågor och mal på i gamla fotspår om vad som är viktigt. Man missar här är min uppfattning.

De nya möjligheterna med sociala medier som bloggar, twitter och Facebook ska tas till vara framöver säger Sofia Arkelsten i en artikel om moderaternas kommande förnyelse på DN debatt. Det har hon rätt i för att genom att hålla koll på vad som sker där får man veta mycket om det som är aktuellt. Man ska som parti både delta och hålla kollen men akta sig för att försöka styra, då går man bet. Det finns en automatik i de social amedierna som är svårt att få fatt på om det ens är önskvärt. Men det är i alla fall säkert att det pågår ett politiskt samtal på internet som vida överträffar det man möter på i exempelvis de små lokala föreningarna. Diskussioner ställer mycket på ände för den som anser sig vara ledande och man riskerar att förlora både kontroll och tolkningsföreträde. Det har jag hört sägas av företrädare som inte vill ha någon diskussion alls. Det är inte konstigt då att personer som vill diskutera och föra både sitt eget och andras intellekt framåt drar sig ut på nätet och söker likasinnade. Jag tror att det är mycket bra för demokratin att dessa samtal får tillfälle att föras.

Att anpassa sig till verkligheten är viktigt för de politiska partierna. Det går inte att driva konstruerade frågor och där få någon trovärdighet. Människor tänker och tycker själva. De ska inte underskattas, för att nå dem så gäller det att ta rätt på vad det är som är viktigt ty omvärlden förändras och ser inte idag ut som den gjorde 1943. Det handlar också om att själv lära sig av det man hör och inte bara stoppa in allt i sin egen uppfattning. Frågan om inte det är just det viktigaste. Inte bara lyssna utan agera utifrån det man hört också.


Nedanstående personer utom Kent fokuserar mest på KDs problem som just nu står överst på listan, det vill säga är det som får rubriker i media just nu. Alla partier har dock anledning att fundera till lite på sin existens framöver. SDs inträde i Sveriges Riskdag kräver eftertanke. Överallt.

Kent Persson skriver om partiernas kriser...
Högberg om att vi alla har kors att bära...
Peter L om de kristna rötterna...
Thomas B - om styrkan satt i namnet...
Johan W - ett parti på väg mot evig vila...
Tokmoderaten om att våga förnyelse...
Krassman om förpackningen...

Vad ska skrivas om Bodström...

Uppdatering - se så nu börjar andra tycka att Bodström ska bli partisekreterare.

Jag gillar människor med integritet och egna idéer om hur de vill ha sina liv. Bodström påvisar att det är möjligt. Han tar bondpermis och drar till USA skriver tidningarna. Ja, gjorde han det egentligen? Var det kanske så att det inte var möjligt att skicka in en ansökan och få den beviljad bara för att det var val? Jag vet inte. Egentligen visste ingen hur valet skulle gå. Det var gastkramande in i slutänden och ännu några dagar därtill.

Han utmålas som den sämste av alla politiker och kallas mångsysslare och all möjligt. Att vara deckarförfattare, kombinera det med advokatbyrå och sen riksdagsman samtidigt går inte an i Sverige. Då är man slarvig och allt möjligt. Själv kan jag tycka tvärtom, man är rätt duktig.

Tänk om det är så att Bodström har den kapaciteten att han klarar av alla uppgifterna? Det finns människor som har stor förmåga. Skriva kan man göra när som helst, det behöver inte vara ett heltidsjobb för alla. Eller går gränsen för det acceptabla skrivandet när/om man blir publicerad? Eller är det den svenska avundsjukan som träder in här? Skrivande människor skriver hela tiden, spelar det någon roll i vilken genre? Egentligen?

Det finns många politiker som haft fler uppgifter än bara sitt förtroendeuppdrag och klarat det galant. När man klagar på att Bodström har en advokatfirma så innebär det att alla som kommer in i riksdagen ska lägga ner den verksamhet de har. Eller hur? Fälldin skulle stängt ned jordbruket och andra sålt av sina företag och så vidare. Men det blir väl ändå ett feltänk om man ser på förtroendeuppdraget som ett 4-årigt projekt? Som kan ta slut på kortare tid än så om det blir omval. Det är också så att det blir ramaskri om politiker använder sina förmåner i form av den säkerhet som finns i de avtal de har. Bodström säger nej tack till dessa favörer eftersom han inte ser sig som pensionär ännu och för att han tänker jobba några år till för egen maskin. Så nu gick det inte att skriva om det heller. Attans.

Den som klagar på Bodström bör tänka på att han är en av få politiker som syns trots att han har så mycket att göra. Det krävs en viss begåvning för det. Vi behöver begåvade politiker.  Såna som kan göra sig gällande på olika fält. Sen att han varit med och ivrat för övervakningssamhället som jag avskyr, lanserat sin bok från talarstolen i riksdagen och liknande tilltag är väl kanske inte det mest positiva. Men han har synts till skillnad från väldigt många andra politiker. Man vet vad han tycker, det är också en önskvärd förmåga hos politiker. Men av någon anledning så väcker det ont blod hos många när någon annan får ljuset på sig, i alla fall om det är för mycket. Det märker man både i det lilla och det stora. Det är synd.

Nu blir det nog så att Bodström borde få ett eget kapitel, så här gör man i Paul Ronges bok När Jannes Josefsson ringer. Han har fixat att parera alla möjliga skandaler hittills, vi får se bur det blir vidare. Lyckas media skaka fram något nytt eller är det kanske dags att utse någon annan att bära hundhuvud för något. Det finns en logik i det här som jag inte riktigt kan få fatt på. Det borde finnas viktigare saker att skriva om inom det politiska fältet.

Bodström kommer tillbaka i politiken på något sätt. Som partisekreterare kanske, eller kommunikationschef som min vän Edvin nämnde. Något stort blir det nog. Fel parti för min smak dock. Blir det inte politiken så blir det något annat. Livet är mer än politik. Det är en skön insikt att ha.

Uppdatering: Lars-Erick tycker att jag nästan är lyrisk kring Bodström. Det tycker jag är att ta i. Men det finns fler sätt att se på saker och det är vad jag vill framföra.
Expressen
(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, bodström, socialdemokraterna, riksdagen,