Socialdemokraternas hopplösa situation...

Det är väldigt tragiskt att se hur en person mals ner i kvarnarna. Det är vad vi sett med Håkan Juholt den senaste tiden, inte en dag utan att hans person förlöjligas. Det är en sida av politiken som bara går att känna förakt inför. Trots att det är lätt att hänga med i svängarna så nog får det en illa fadd smak i munnen när man läser om alla misstag vissa personer lyckas med och som kommer till allmänhetens kännedom. Det säger också någonting om hur viktigt det är att en person får rätt start. För vem som helst kan hamna i skottgluggen och då går inget att stoppa.

Socialdemokratisk politik har vi inte hört så mycket talas om på sistone, det har mest handlat om just denne Håkan Juholt och allt han säger och gör. Situationen verkar helt hopplös för dem, men idag berättar Lena Mellin  problemen för partiet började betydligt tidigare, redan med Mona Sahlin. Hennes försök att bygga en allians med MP och C har slutat i att MP-väljare idag föredrar den borgerliga alliansen. 

Man kan tänka sig hur geniknölarna arbetar i partiet för att få det hela på rätt käl igen och få bort fokus från sin nuvarande partiledare. Det pågår säkert mer i kulisserna än någon kan ana. Gamle socialdemokraten Göran Johansson tycker att det måste bli slut på Juholtskoncentrationen och att det är dags att komma med lite nya ideer.  

Idag medverkar Thomas Bodström i Radio P4, vad nu det kan betyda. Jag tror att han är en stark partiledarkandidat 'även om han bestämt säger nej när han får frågan. Han är lite rätt i tiden på något sätt. Kan matcha Reinfeldt och har en social förmåga som många saknar. 

Vi behöver lite spänning i politiken mellan de olika inriktningarna, det går inte att ha allt stendött med koncentrationen lagd på de interna misshälligheterna på ena sidan. Men det är mellanperiod nu och vi får anta att geniknölana gnuggas rejält i alla politiska partier just nu.

Uppdatering: Läser just att även Sven-Erik Österberg duckar på att ta personlig ställning för sin partiledare, även han hänvisar till verkställande utskottet. Uppdatering 2: Nu meddelar Österberg att han blivit feltolkad. Det är viktigt att han får säga det.

Märkligt det politiska spelet är. Många avstår från att ta ställning för att själva inte hamna i en "guilt by association"-situation. För att inte själva bli förbigångna senare. Jag själv har råkat ut för detta genom att stötta personer som man kanske inte borde ha gjort om man tänkt sig att få ett bättre utgångsläge. Dock sover jag gott om natten och det har ett större värde än att vara vindflöjel. Man måste ha en egen ryggrad och en egen tanke om livet. Principer som man kan ta avsteg ifrån, annars flyger man löst i luften.

AB Expressen  

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, juholt, politik, opposition, rosornas krig, internkonflikter

På dagens tapet - Fredrik Reinfeldt...

Nu har Fredrik Reinfeldt fått för trevliga siffror ett tag verkar det som och det är dags att se till att det normaliseras. Jodå - Fredrik Reinfeldt uttalade sig om Bildt och hans regering och fick sitta i kylan ett tag. Sen kom han tillbaka och blev statsminister. Själv blev han i sin tur förbannad på Karl Sigfrid som ville gå emot i FRA-frågan och skällde ut honom inför publik. Säkert väldigt obehagligt för Karl som verkligen trodde på sin sak, och jag stöttade honom då och nu i detta.

Visst - det visades i TV hur Reinfeldt hade betett sig i riksdagsgruppen och han fick själv klä skott och det ifrågasattes hur hans ledarskap egentligen är. Han var troligen ursinnig i detta ögonblick när en fråga som han inte hade engagerat sig så hårt i fick detta motstånd. Jag tror inte att regeringen och statsministern var beredda på motståndet i den frågan. Det var flera andra riksdagsledamöter som var emot FRA-lagen och striden var hård. Själv satt jag vid min dator och följde det hela på avstånd. Jag gillar nämligen inte heller FRA-lagen och det har inte ändrat sig sen dess.

Men om man förflyttar tankarna lite utanför just själva sakfrågan och börjar fundera lite över situationen som sådan. Arbetet i Riksdagen. Där och då. Fredrik Reinfeldt såg risken att förlora ett slag och regeringsmakten och blev förbannad. Det är så man agerar, det är mänskligt. Han skällde ut Karl Sigfrid och det är en sak, kanske inte så kul. Karl överlevde detta, han är en stark och fin person. Övertygad om sin sak. Fredrik Reinfeldt överlevde också. Visst är det en stor sak om regeringen skulle fällas på grund av att en person sa emot. Man kan förstå statsministern utifrån det perspektivet. Han kanske inte tyckte att det var en stor grej tills han stod inför fakta. Just den dagen. Han tappade förmodligen koncepterna. Det handlar om regeringsmakten.

Att ta emot en utskällning


Men sen finns det en annan sak med detta och det är hur svårt vi i allmänhet har att ta emot en utskällning. Och hur svårt andra har att lyssna på en sådan. Det är troligen en sak som ligger lite i vår natur det där. Allt ska vara så fint och ordnat, lugnt och sansat och inga utbrott eller så. Minns ett besök i Grekland, vi satt på en restaurang och på andra sidan gatan var det full rulle. En samling människor som högljutt for ut mot varandra vilt gestikulerande. Vad gör dom ska de slåss sa en av oss. Nej då de diskuterar bara senaste fotbollsmatchen sa kyparen lugnt. För oss som är lite mer temperamentsfulla är detta inte något konstigt alls. Man får ett litet utbrott, bryter ihop och går vidare. Men för många är allt sådant obehagligt. Vi ska helst sitta tyst och stilla och titta lite försiktigt ned i bordet när auktoriteten talar. Så är det överallt. Inte bara i politiska partier. Det jag vänder mig mest emot är de där som bara jamar med. Kanske rent av tar sig för att hjälpa den som skäller att trycka på.

Tankar på annan planet


Man får lida för att man ibland har tankarna lite före och kanske på en annan planet än vad många andra har. Men när nu Rick Falkvinge blir utsedd till en av de viktiga tänkarna i världen ihop med storheter som Obama och Clinton med flera så kanske det inte var så fel fokus i alla fall. Principerna om integritet, modernisering av upphovsrätten och att inte ge efter för dess starka  lobbyister börjar få genomslag. EU-domstolen har nyligen beslutat att upphovsrättsindustrin inte får filtrera fram fildelare. Detta just med tanke på integritetsfrågan. Tommy K Johansson reder ut begreppen i sin blogg.

Svinhugg går igen säger Lena Mellin och påminner just om Bildts uppläxning av Reinfeldt. Det är möjligen så men jag tror att det dras lite väl långa slutsatser av allting. Jag har väldig respekt för Anne-Marie Paulsson och hennes upplevelser av demokratin, jag delar dem till stor del. Hon är en stark och kunnig kvinna som jag beundrar. Samtidigt så har jag lärt mig att ska man vara i politiken så får man ha tålamod. Det stöts på patrull lite här och var och så är det raksträcka ett tag.

Jag menar - först satt Fredrik Reinfeldt lite på undantag några år och sen tog han över och blev en bra statsminister. Och har toppsiffror i populäritetsundersökningar. Det säger dock en del om att det inte är hur tokigt som helst. Eller hur?

Jag har ingen känsla av att Fredrik Reinfeldt är så himla farlig, målmedveten kanske men det är å andra sidan en egenskap som är bra när man är ledare. Inte för att jag känner honom så väldigt väl personligen men förmodligen inte mindre än många andra som uttalar sig. Enskilda händelser ska inte göras till sanningar över helheten. Mattias L skriver om en annan händelse som ger en annan bild. "Men det är rätt sällan som riksdagsgruppen gör uppror, den är trots allt ganska lydig. En gång som detta hände var dock när partiledningen fått för sig att införa ett förbud mot privata tilläggsförsäkringar inom sjukförsäkringen. En rätt märklig historia (och ett märkligt förslag). Den gången slutade det med att riksdagsgruppen vann och att regeringen fick dra tillbaka sitt förslag." (DHE)

*************


För övrigt tycker jag personligen dock fortfarande att FRA-lagen ska läggas ner och göras om. Den har säkert vissa fördelar, jag kan förstå det också. Men... som den förklarades.. Nej. Alltid tycker man inte likadant. Man får väl stå ut med en och annan utskällning.


AB DN

Tokmoderaten

En dag visar det sig säger Håkan...

Igår tyckte jag att (S) agerande numera påminner om komediserien Tredje klotet från solen. Idag bekräftas det efter att ha läst Aftonbladets intervju med partiledaren. Allt sopas under mattan, det finns inga problem, det är omgivningen som inte förstår hur det egentligen är. Opinionssiffrorna visar dock annat. Partiet sjunker som en sten. Jag känner visst medlidande för de som engagerar sig hårt i socialdemokraternas väl och ve, vi behöver dessutom en opposition här i landet. Men nu börjar detta ta sig märkliga uttryck. Skadeglad kan man inte känna sig, det behövs flera vinklar på allt.

Allt tyder på att Juholt måste gå menar statsvetaren Jonas Hinnfors på SVTdebatt  "Partiet saknar sedan länge en ideologisk riktningsgivare, den bristande krishanteringen fungerar inte och det verkar som om någon slags psykologisk spärr har passerats som får partiföreträdare att offentligt ge luft åt sitt missnöje.Enligt partiforskningen talar nu allt för att krisen inom socialdemokratiska partiet faktiskt kommer att leda till Juholts avgång"

Håkan Juholt själv kämpar på, han vill gott. Detta är naturligtvis ett dilemma. I en vanlig organisation är det lättare att låta chefen gå när det trasslar till sig, i en politisk verksamhet blir människor valda, får förtroende för viss tidsperiod. Då är det svårare att flytta på dem, även om det skulle behövas. Människor når sina mål på så olika sätt. Det är så och det behöver inte alltid vara rätt.

Det saknas en politisk inriktning och det saknas en stabil kommunikationsstrategi i det socialdemokratiska partiet. Jag känner med dem på något sätt. Samtidigt så går moderaterna starkt framåt just nu. Där är det stabilt som man kan se. I politiken kan dock allt hända och det ganska snabbt, det är en förtroendebransch, mer än någon annan. Så ödmjukheten sitter aldrig i vägen, man får vara lagom kaxig och inte ta ut segrar i förskott. Men undra kan man allt göra. Å andra sidan så brukar partier borsta upp sig till valen... Så att opinionssiffrorna idag är rätt kassa behöver inte betyda allt.

Har alla som kan media slutat i socialdemokraterna -- Groupthink... I partier kommer också det där krypskyttet fram som Ingerö skriver om i sin ledare. De som jobbar emot, för sin sak. Det viktigaste glöms i de här situationerna när person går före sak. Nämligen partiet...

Haveriet - en socialdemokrats syn på saken. Peter L Andersson

Varning för hybris - Kent Persson tycker att moderaterna ska passa sig för övermod nu. Han har nog rätt i det. För opinionssiffrorna vänder med vindens hastighet. Det är nåt man lärt efter några år i den här branschen.

Exp DN Krassman


Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, håkan juholt, socialdemokraterna 

Tredje klotet från solen...

Socialdemokraterna beter sig just nu som om de alla medverkade i Tredje klotet från solen... Här men ändå inte liksom. Det både roar och oroar för det finns korn av igenkänning i allt samtidigt som det delvis är helt uppåt väggarna. Det där att säga fel saker vid fel tillfälle...

Om Anders Borg som fått fin utmärkelse som Europas bästa finansminister av Financial Times idag  -

Konkurrensen är inte så hård... 

jaja...


Uppdatering: Raset fortsätter för S samtidigt som Anders Borg hyllas i hela Europa.

Aftonbladet  DN  Västros Tokmoderaten Västros, Kent, Böhlmark Matttias L


Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders borg, Financial Times, socialdemokraterna, val2014, moderaterna

Grattis Anders Borg...

Jajamensan... 

Finansminister Anders Borg har fått utmärkelsen Bästa finansminister av Financial Times. 

Bra, kul och grattis!

Media: SVD och Exp och AB och DN

Bloggar: Göran och Thomas och Mary

Tjafsa inte med förlåt, se till att det händer nåt...

Blir så trött på detta förlåtande hit och dit. Alla ber om ursäkt. Det kan vara på plats, men det viktigaste är att det händer nåt istället för att man ber om ursäkt och sen fortsätter som vanligt. Förut var det Juholt som i folkögon tagit ut för mycket hyresbidrag från riksdagen. Då blev det förlåt och han betalade tillbaka med hela sparpengen. Sen visade det sig att det var många fler som nyttjat förmånen och det man då sa var att det var oklara regler och det verkade vara så.

När Carema nu går ut och ber om ursäkt hit och dit så blir det också fånigt. Min styvfar bodde på ett Caremahem. En natt så ramlade han och bröt lårbenshalsen efter det blev han aldrig mer OK. Hur länge han låg där ensam på golvet vet man inte, för nattpersonalen hade fler avdelningar att ta hand om. Nu vet inte jag om man just kan skylla Carema för detta, det hade kanske hänt ändå. Men nu lever han inte längre och jag känner igen en del interiörer som beskrivits i media kring hur de gamla har det.

Det som irriterar nu är att alla håller på och ber om ursäkt till varandra hit och dit. Hur man skuldbelägger än den ena än den andra och plockar fram alla argument man kan finna för det som är dåligt i äldrevården. Det har konstaterats att det inte självklart beror på om det är privat eller offentligt drivet som avgör hur kvaliteten är. Det hela handlar om synen på människan. Det är där man måste börja.

Så i stället för att gråta ut och leta skurkar och skyldiga - se till att nåt händer! Här kommer lite tips från en som varit med.

Se till att det finns fler personer där så att de gamla får den tillsyn de behöver. 


Se till att de gamla alltid har personal som kan det språk som gamlingarna talar. När man blir gammal tappar man språket och hur ska man då kunna förmedla sig till någon som har ett annat och en annan kultur i botten. Det söks personer som kan finska och turkiska till speciella boenden, men man ser sällan att det krävs bra kunskaper i svenska språket till svensktalande gamlingar. På det Carema jag har erfarenhet av så anordnades faktiskt en omfattande språkkurs för personalen som jobbade där. Det var väldigt bra - för alla. Mer sånt.


Se till att de som inte ännu är fullt så långt gångna i sin demens får en social samvaro med andra och slipper bli inlåsta med dem som i princip har tappat kontakten med omgivningen. Det går att blanda människor. Tänk på det. Det är kanske inte är lika effektivt som att erbjudas att bromsmedicinen kan tas bort så att den gamle går in snabbare i sin demens och anpassas till dödens väntrum - för det är vad det handlar om.


Se till att maten serveras på ett anständigt sätt. Inte i bruna plastförpackningar som värms upp i ugn och som man sedan serverar ur. Mat är en viktig del för många gamla.

Det finns naturligtvis hur mycket som helst att göra. Och andra kan släppa fram ideer också. Är det några som kan sätta standard på gamlingsvården så är det Carema med flera. Så låt oss nu se ett handlingsprogram och uttalanden om att löftena i broschyrerna stämmer så att det blir någon ordning på det här.

Så får man tillbaka förtroendet. De är inte svårare än så. Gör om och gör rätt... Bi en förebild...

SvD SvD2 Expressen


carema, politik, åldringsvård, äldreboende, människosyn, regeringen, alliansen, värdighet

Fegt att använda media för att avsätta personer...

Är det typiskt för politiska partier att avsätta sina kolleger i pressen? Man kan undra det. Partiledare Juholts stjärna har fallit i rask takt på sistone. Han ifrågasätts allt mer av sina egna. Kommunstyrelsens ordförande i Sigtuna började med att skicka ett inte allt för gulligt SMS om Juholts kapacitet, det spred som av en händelse till media. Stort pådrag. Några i verkställande utskottet och partiledning blev arga och uttryckte att sånt här ska man hålla inom partiets väggar.

Det verkar dock som om detta är en metod som används i socialdemokraterna och inte bara där, liknande har förekommit på andra ställen. Mona Sahlin gav Pär Nuder kicken genom media. Nu har Östros talat om eller ska vi säga inte sagt att han stöttar sin partiledare utan hänvisar till sitt förtroende för verkställande utskottet.  Mona Sahlin har gjort likadant och Österberg som också blev lite sidkickad har idag retat upp Juholt genom att göra upp med alliansen om huruvida partistödets ursprung ska offentliggöras eller ej. Juholt tycks rasa över detta och är överkörd.

Mona Sahlin kallar indirekt Juholt för gamängpolitiker och sågar hans bakåtretorik. Intressant att hon nu är inblandad i det hela. Är hon också på för en omgång till i politiken. Liza Marklund tycker att Juholt marknadsför sig som Åsa-Nisse. Hon är enligt uppgift i Thomas Bodströms bok den väninna som gav Mona den ursnygga handväskan som det blev ett sånt himlans liv om. Göran Greider såg den som ett hot mot demokratin. Men karlar brukar inte förstå det där med handväskor. 

Håkan Juholt vinkar och ler och är övertygad om att han leder valet 2014. Vad ska han säga för att inte bli Lame Duck i sammanhanget? Det är klokt och strategiskt anser statsvetaren Ulf Bjereld. 

Önskar nu att övrig media som känner (S) bättre tar och lägger ett pussel över hur konstellationerna inom socialdemokratin ser ut. Spännande att se vem som är smartast och listigast när det kommer till kritan. Det är total cirkus skriver Johan Westerholm på sin blogg och tycker att Österberg ska ha kicken om han agerat på egen hand vad gäller partistödens offentliggörande.

Det är inte utan att man börjar fundera över vad som pågår. Fast å andra sidan kanske inte. Tre år är en livstid i politiken säger Mona Sahlin till Niklas Svensson som nu också börjat blogga på Expressen. Så med andra ord - allt kan hända.

Min förvåning över alla ränker som smids och de fula tricks som används för att bli av med ovälkomna personer i politiken får mig att känna ett visst förakt. Varför talas det inte klarspråk istället för att röka ut folk och göra dem illa? Hur svårt kan det vara? Är jag för snäll för politiken? Kanske det? Men samtidigt så är det svårt att avstå från den. Som Fredrik Segerfeldt skrev i en gästblogg här - Politiken är viktig och människorna i den också.

Det finns anledning att fundera över den interna konkurrensen och demokratin.

SvD  AB Expressen 

Röda Malmö  Tokmoderaten Böhlmark, Westerholm, DHE, Kent, Högberg Peter L Andersson

Kampen mellan folkligheten och det intellektuella...

Att det varit något på gång inom socialdemokraterna har stått tämligen klart sedan Mona Sahlin med tårar i ögonen tackade för kaffet och lämnade sin post. Juholt valdes och därmed tågade folkligheten in på socialdemokraternas arena. Vissa kanske gillade det men det har visat sig att desto fler inte gjorde det. Med tanke på alla felgrepp som tagits hittills så står det tämligen klart att en ledande politiker behöver en annan framtoning. Den folkliga politikern passar bättre som kommunalråd. Jag har sagt det förut.

Bilden av Östros ståendes i kulisserna avtackad med en enda ros när andra fick jättebuketten sitter kvar på näthinnan. Redan där förstod man att det kommer att hända saker framöver. Östros är en hängiven socialdemokrat vilket han också tydligt uttryckte i intervju häromdagen. När han framträdde i Agenda med sofistikerade uttalanden om partiledaren Juholt som popcornmaskin, den interna kritiken, KSOJohanssons SMS som blev offentligt och partiets framtid så var det inte något som bara ploppade upp. Han vägde orden på guldvåg som den tänkande person han är. En person som inte lämnar något åt slumpen och framför allt inte visar några känslor. Östros och Juholt är verkligen två ytterligheter.

Striden inom socialdemokraterna står nu mellan den folkliga och den intellektuella grenen. Partiledarens demagogiska väskdängarstil eller den från bland annat Östros mer återhållsamma väl genomtänkta men känslobefriade stilen. Vi får se vem som vinner detta. På lokal nivå går den folkliga stilen säkert hem, men på nationell och internationell krävs det mer av både kunskap och intellekt.

Men först och främst handlar det kanske om att få till det hela politiskt. Vad vill socialdemokraterna idag. Ingen, inte ens de själva verkar vara riktigt säkra på det. Expressens ledarsida skriver "Östros borde samla ihop ett gäng partikamrater och skissa konkret på praktiskt politik för de närmaste tio åren.". 


Jag tror att det är precis det som sker nu. Den intellektuella kadern har samlats och vi får se vem som vinner det här. Det är hög tid att vi får en opposition nu så att politiska ståndpunkter kan mätas mot varandra. Risken finns annars att det går för bra för den borgerliga alliansen och att den börjar betraktas som tråkig och förutsägbar och att man därför vill ha något att jämföra med. Detta är en utmaning för hela den politiska verksamheten. Att väga det trygga mot det förbättringar. Kent Persson ställer frågan om det är vi i alliansen som är så bra eller om det är (S) som är usla.
Även moderater har haft sina interna strider, det sker i alla partier och av någon obegriplig anledning så brukar det strama till sig till valet.




Jag tror att Bodström ligger bra till för partiledarposten i (S), den enkla anledningen till det är att han är en modern politiker som begriper sig på hur man kommunicerar via medier och dessutom betraktar sig själv som fullt arbetsför och inte tar ut någon statsrådspension även om han skulle kunna. Om man som moderat får ha åsikter...

Andras tankar kring (S):

Var är Juholts politiska projekt - Isaksson
Något håller på att hända - Jonas Morian

Expressen - gamängpolitiker...

Media: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD BrP, DN, DN, DN, AB, Expr och exp2 

Bloggar: Tokmoderaten och Högberg, Böhlmark, Stenholm, Westerholm,Västros

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, folklighet, intellektuell, val 2014, Juholt, Östros, Reinfeldt, Bodström

Programkommission och Framtidskommission...

Det börjar röra sig i politiken. Igår presenterade regeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen Framtidskommissionen som de närmaste åren ska reda ut var i universum Sverige befinner sig. En gedigen samling med högst kompetenta personer från olika håll och olika vetenskapsområden ingår. Ni kan lyssna på regeringen här. Framförallt finns det Frågor och Svar här.  Vilka det är som ingår kan ni läsa här.

Juholt presenterade sin egen idag - Programkommissionen består av en grupp med gedigna kunskaper om socialdemokratin  som den var och man ska inte underskatta deras kunskap, absolut inte. Det är till och med sympatiskt att välja från gruppen gamla trotjänare. De kan sitt parti. Sen att vi inte tycker likadant är en annan femma. Lars Engqvist lämnar ordförandeposten i Sveriges Television och ska leda gruppen som bland annat består av min nästangranne Per Nuder. Programkommissionen ska lägga fram ett nytt partiprogram för socialdemokraterna och det var svårt att säga nej till det menar Engqvist. Han tillhör den där gamla fina stammen av politiker trots allt. Men visst finns det de som är kritiska. Peter Högberg exempelvis. Han säger
"Jag vill utveckla mitt parti och politiken och snart så går jag åter igen utan partiledningen. Vi var ett antal som gjorde det för ett år sedan när den Öppna Kriskommissionen bildades för att få fart på partiet. Att lyfta problem som fanns efter två raka valförluster. Men frågan är om inte partiet blivit däst och funnit en tro på att det ordnar sig. 


En annan person som var med i Kriskommissionen var Johan Westerholm han finner spår av snömannen nu. Tokmoderaten är inte så imponerad han heller. Vi får väl se hur det blir. Jag vill inte underskatta någon på grund av ålder. Socialdemokraternas kommission ska jobba internt i partiet vad jag förstår. Framtidskommissionen har en annan vinkel och vill se framåt till 2020 - 2050... Det är nödvändigt och känns rätt nytt även om en och annan är skeptisk och kanske gärna vill ha det som det alltid varit.

I dagar då alla talar om yngre förmågor som framtidshoppet så tänker jag på vad Klas Eklund sa igår vid presentationen av Framtidskommissionens arbete. Det kan tyckas att jag är lite mossig men jag har en del erfarenheter och kunskaper bakåt som kan vara bra att hänga upp även nya händelser sa han, ungefär. Jag tror att det är sant. Alla har en framtid, oavsett ålder. När denna framtid tar slut vet ingen, medan livet pågår  så måste man delta i det. Det måste vara ett av de absolut bästa jobben som finns nu att få delta i denna Framtidskommission. Verkligen.

På twitter finns det en kanal där ni kan följa tankar. #framtidskommissionen. Som vanligt är det några skojsiga som vill störa och de har satt upp en namnliknande "framtidskomm för att förvirra. Jag satt själv och twittrade på den senare under hela framställningen i går innan jag insåg att det var fel. Å andra sidan så fick tramsarna veta vad som gällde och på så sätt blev ordet spritt även till dem. Ska man vara på internet så ska man ha humor, annars fungerar det inte.

(intressant)

Bloggkommentarer från Mattias L - om förnyelse... (i (S) alltså)
Röda Berget som tycker att Programkommissionen ska kopplas till Kriskommissionen.


Kent är lite kritisk till (S) val. Läs även andra bloggares åsikter om politik, framtidskommissionen, moderaterna, alliansen, fredrik reinfeldt, S-kommissionen, socialdemokraterna, kriskommissionen, Juholt

Rätt man på fel plats...

Är möjligen blödig men har svårt med metoden att göra Håkan Juholt till idiot nu bara för att det inte verkar fungera på partiledarposten. Drevet har gått ett tag nu och verkar eskalera då den inre kärnan i socialdemokraterna tydligen imploderat. Det går att läsa om krismöten och alla möjliga uttalar sig.

Det handlar väldigt sällan om enskild person utan problem likt dessa ska ses i ett större sammanhang. Alla passar inte för statsmannarollen så är det bara. Att vara spontan och yvig och livfull är inte bra egenskaper i den rollen. Håkan Juholt har personligen uttryckt detta tidigare om sin egen person. Men han blev säkert övertalad och smickrad att ta på sig rollen och ville kanske själv också. Det är ganska mänskligt. Det sorgliga är att när man faller så blir det från hög position och det är inte alltid någon som tar emot. Dels finns det dem man klättrade över på vägen upp och sen de som inte själva vill trilla ner.

Jag har alltid skrivit att Håkan Juholt skulle bli ett utmärkt kommunalråd. Där passar den där jovialiska uttrycket han har som person. Rätt man på rätt plats. Men vad kan en moderat egentligen ha att säga om socialdemokraternas inre liv?  Egentligen?

Dock ogillar jag högeligen alla typer av trist behandling av andra... Alltid. Snacka gärna i sak men just det där personorienterade kan man väl lägga åt sidan. Tidigare var det bloggarna som löpte amok, nu är det såväl tjänstemän som partistyrelseledamöter och de är å sin sida arga på varandra. Dock kan tjuvnypen väcka sympatier för Juholt tror statsvetaren Stig-Björn Lundgren. Se på min bloggpost här exempelvis.

Vilken soppa... De behöver en politik. Det blir svårt utan.

Jonas Morian tror att Juholt får svårt att sitta kvar.

Media: SvD, SvD, SvD, Expr, DN, DN, AB och AB och AB och Exp och Exp2

Bloggar: Johan och DHE och Thomas och Tokmoderaten

Läs även andra bloggares åsikter om Juholt, politik, socialdemokraterna, partikris

Framtidskommissionen - en framtid för alla..

Idag inför en förväntansfull publik på Blackebergs Gymnasium presenterades så den Framtidskommission som Fredrik Reinfeldt och övriga regeringen utlovades i Almedalen i somras.  Det handlar om att skaffa kunskap om Sverige både i Sverige och i världen i övrigt. En intressant grupp har tillsatts för att delta i kommissionen som ska ledas av Fredrik Reinfeldt själv och till del också av Jan Björklund, Annie Lööf och Göran Hägglund, alla olika områden. Fakta får ni läsa på andra ställen. Men några personliga reflektioner kommer här.

Fredrik Reinfeldt ska själv driva frågan om den demografiska utvecklingen. Vi blir allt fler som blir äldre och både orkar och vill jobba och ett litet land som vårt har inte råd att ge människor pension i 35 år som han uttryckte det i Almedalen. Det är just den frågan som sysselsätter mig personligen väldigt mycket just nu i tider då man räknas som gammal efter 40 och efter 50 är det kört att komma in på arbetsmarknaden igen överhuvudtaget trots både lång erfarenhet och god utbildning om man av någon anledning ramlat ur. Vilket man kan göra av många olika skäl. Det handlar inte bara om att vara oduglig, inte alls. Men det finns osynliga väggar i samhället.

De där osynliga och märkliga väggarna finns också mellan generationerna överhuvudtaget vilket en av de unga vakna paneldeltagarna Anders Hallgren från Ungdomsbarometern också påpekade. Självklart blev det tal om varför inte fler yngre ingick i kommissionen och den diskussionen är oundviklig så fort framtidsbegreppet kommer till tals. Var är ungdomarna? Vi behöver få in dem i politiken, vad ska vi göra för att det ska bli så?  Det kan vara så enkelt som att det är ganska trist i politiken. Långa sega beslutsvägar och mycket administration och många hänsyn. Det måste till viss del vara så. Det kanske är dags att se över vad som händer under en livscykel. Alla behöver inte göra allt samtidigt exempelvis. Man kanske inte ska behöva vara tant och farbror i 30-årsåldern. Eller jobba heltid, plugga, ha barn och vara politiskt aktiv samtidigt. Kan finnas vissa problem där.

Hur som helst - den här Framtidskommissionen ska följas härifrån med stort intresse. Medlemmarna är etablerade personer med kunskaper och erfarenheter som borgar för att arbetet inte rinner ut i sanden. På presskonferensen uppstod förstås frågan varför man inte valt att ta med några andra personer och framför allt yngre. Fredrik Reinfeldt uttryckte att han ansåg att den här typen av arbete kräver erfarenhet. Håller helt med honom om detta. Det krävs tyngd och möjligheten att sprida tankar genom redan uppbyggda nätverk ska inte underskattas. Det handlar mer om att blanda in alla i olika sammanhang nu och smala erfarneheter både nationella och internationella.

Mitt i värsta mörkret så blev det plötsligt lite ljusare när regeringen börjar tala om framtidshopp och tro. En framtid för alla. Oavsett ålder och annat...

Näringslivsminister Annie Lööf som ska leda en av grupperna skrev i sin blogg Framtidskommissionen presenterad

SR som frågade efter gräsrötter och yngre förmågor

Peter som undrar varför han ska betala. Kanske för att du också är en del av framtiden Peter svarar jag.

Regeringens Pressmeddelande

Läs även andra bloggares åsikter om politik, framtidskommissionen, reinfeldt, björklund, annie lööf, göran hägglund, regeringen, moderaterna

Det är ganska enkelt...

Är det kraschlandning på gång för partipolitiken här i landet...

När Mona Sahlin avgick från posten som partiledare så var det efter ett risigt valresultat. Och in kommer då Håkan och resten är historia. Alla rubriker den mannen har lyckats skaffa runt sin person är inte att negligera. Men det är det där med politiken, den socialdemokratiska alltså. Det verkar inte nå fram. Eller finns det ingen. Nu har även en av de ledande i partiet unge herr Johansson också känd som stridbar kommunstyrelseordförande i Sigtuna fått nog och SMS:ar till sina partikamrater att han snart inte vill ha me´t att göra. Han kallar det förfall.  I Expressen kan ni läsa hela meddelandet. Det var efter en intervju i Ekot som han han tappade sitt tålamod. En Nisse på partihögkvarteret ska tydligen svara på vad Juholt tycker om SMS-uttalandet.

Samtidigt så kastar unga socialdemokratiska kommunalrådet i Solna loss och ger sig ut på sjön. Man ska inte sitta för länge i politiken tycker hon. Det är intressant det hon säger faktistk. Allt har sin tid. Själv gjorde jag detsamma i 30-årsåldern. Ungarna började skolan och behövde mig på kvällarna och en karriär utanför politiken lockade mer. Nu har jag i och för försökt ta nya tag med politiken igen eftersom jag tror att jag har nåt annat att tillföra. Bland annat genom den här bloggen.

Partierna har det besvärligt på många sätt. aldrig har så många varit intresserade av att delta i samhällsutvecklingen som nu. Vi gör det genom bloggar, genom olika typer av social amedier och det sker ofta på specifikfråganivå. Inte alltid just partipolitiskt. Vi har nog bara sett början av detta tror jag.

Den öppenhet som vi är många som kräver är inte helt bekväm för alla, så länge det skrivs dolda sändlistor inom grupperna för att förhindra att det konverseras och att vissa personer fortfarande tycker att politisk diskussion eller information betraktas som spammail så har vi en bit att gå den saken är klar. Detta må vara en övergående situation, vi får hoppas det, i annat fall så försvinner de politiskt aktiva utanför de styrda sammanhangen och kvar blir ett fåtal.


Den som vill vara aktiv ska inte behöva låsa in sig. Anders Lotsson påminde mig om Erik Gustaf Geijers uttalande: Demokrati är att göra opposition laglig.



SvD  Exp2, DN, AB

Högberg Tokmoderaten

Ha en härlig dag... på äldredagiset...

Medan min styvfar fortfarande någorlunda kunde bo hemma så fick han gå på dagverksamhet. Namnet är trist, men det var väldigt trevligt, en slags dagis för äldre. De kom och hämtade honom på morgnarna. Ibland tog han fel på tiden och promenerade dit eftersom de som han trodde hade glömt honom. Han ringde mitt på natten till mig och var arg för det förstås och gick sen med bestämda steg Allén fram och när han kom dit var det stängt. Han var förvirrad och sökte sig in på sjukhuset där verksamheten fanns. Ibland fick han sova på en soffa i biblioteket när en nattsköterska förbarmade sig över honom och ibland blev han utslängd som en annan uteliggare av de mindre medkännande vakterna.

Det var en rad sådan händelser som gjorde att vi insåg att han inte klarade sig på egen hand hemma utan behövde tillsyn dygnet runt. Som jag skrivit tidigare, hade jag förstått vad resultatet skulle bli av detta hade han fått flytta hem till mig. Familjen trodde att det skulle vara som tidigare med det undantaget att han skulle ha en bostad på samma ställe och få fortsätta på samma sätt med gemenskapen med de andra. Men icke. Från att ha varit på en underbar plats med underbar personal med stor engagemang hamnade han på en helt annan plats. Att förstå skillnaden är omöjligt om man inte upplevt det.

Spela kort med kompisar och gamla grannar, lyssna på musik eller någon som läste en bok. Sitta i möbler med hemkänsla tillsammans med andra som i alla fall pratade med varandra även om samtalen kanske inte alltid fanns i nuet så var det i alla fall en värdig känsla av gemenskap. En social tillvaro med andra. Sånt som vi människor behöver. Gemenskap, samtal, skratt, gråt, tankar med mera. Min styvfar löste korsord och vann över alla i bokstavsbingon de regelbundet spelade där. Ibland var han arg för att de visade film i stälet för fotbollsmatch. Alla slags känslor var på plats. Personalen deltog i livet, det var lite som hemma med familjen, en expanderad familj.

Det serverades hemlagad mat och man fick det man gillade. De hade en jättefin trädgård där gamlingarna kunde gå och dra lite maskrosor och sitta på en bänk och sola. Det var ett bra liv på ålderns höst. Tyckte vi. Skönt för oss också.

När sedan tiden kom för allvaret förändrades allt radikalt. Vi hade som sagt trott att förändringen skulle bli liten och att tillsynen skulle utökas men allt annat oförändrat. Men ack vad vi hade bedragit oss. Jag hade ingen erfarenhet av åldringsvård alls och kunde inte i mina vildaste fantasier tänka mig hur det skulle bli. Hissen upp på sjunde våningen och sen kodlås och instängd bland åldringar som tappat all kontakt med omvärlden. Han är för frisk för att vara här sa personalen. Men ändå inte. De föreslog att bromsmedicinen skull sättas ut så att han snabbare skulle gå in i demensen. Har inte kommit över detta ännu...

Något annat hade vi velat se för vår åldring...

Det handlar om uppföljning...

De som tycker illa om privatdriven omvårdnad har julafton just nu. Fokus hamnar på de förskräckliga människorna som gör vinst på gamlingarna. Carema är för tillfället rejält i skottgluggen. Frågan är om det är rättvist. Åldringsvård är både privat och kommunalt driven och att peka ut ett företag som värst i klassen är väl enkelspårigt. Samtidigt lite typiskt också. När mediedreven går är de ganska riktade mot specifikt mål. Det handlar mer om att lägga ned bytet än att försöka lösa problemet. Det trista är att det ofta stannar där.

Undersökningar visar att det inte självklart står bättre till på de kommunalt drivna äldreboendena. Det finns problem där också det kan man inte komma ifrån. Det gäller överhuvudtaget. Det handlar om människosyn. Hur ska vi se på våra gamlas rätt att få en värdig ålderdom. Det är inte något vidare ställt med det. Åldringshem är som fabriker på sätt och vis.

Det ena efter det andra exemplen kommer fram, en ensam gamling sätts framför TVn att dö. Det talas om smuts och äckliga toaletter. Den ena efter den andra av de värsta exemplen man kan tänka sig kommer fram.

En möjlig lösning är att se till att kompetensen hos kravställarna ökar och framförallt att uppföljning sker regelbundet och med systematik. Det är tyvärr ofta så att det brister just där. Man tar snabba beslut baserat mer på kvantitet än kvalitet. Där finns utvecklingspotential inom det här området. Verkligen.

Att se politiker stå i TV och anstränga sig för att se vem som har mest fel är inte heller upplyftande eller leder till något konkret. Dessutom så är väl åldringsvård en kommunal angelägenhet. Återigen det handlar om människosyn. Kommunerna ska se till att skattemedel används på bästa sätt för kommuninvånarnas räkning. Ingen vill spara på barn och gamlingar.

 Alla som snackar om skatteflykt och vinster och bonusar talar inte om problemet utan använder gamlingarnas situation till att klaga på annat. Försöker dra politiska poäng på det hela. Det är ovärdigt. Det hjälper inte gamlingarna ett enda dugg. Det handlar om att vara konkret nu och se till att förhållandena på äldreboendena rättas till - omedelbart. Det andra kan man surra om sen...

Ställ krav och framförallt följ upp dem så löser sig detta ... I alla projekt är uppföljningen det viktigastekrav det vet alla som någon gång har suttit i ledningen. Uppföljningen är A och O för kvalitetens skull. Så det anbelangar inte bara vårdföretagen att följa upp utan även politiker och kravställare.

Gamlingar ska inte betraktas som produkter i en industrilina. Gamlingar är idag våra föräldrar och om några år vi själva... Dessutom så undrar jag vad det är för fel att anhöriga är mer delaktiga i varandras liv, oavsett ålder. Moderaterna tillsätter nu en speciell grupp för att fundera över äldrefrågorna.  Det som stör mig i den är att man talar om åldringar redan i 65-årsåldern! De flesta i den åldern både tänker, talar och kan fortfarande gå själva - så det är bättre om man struntar i åldersbegreppet och talar om dem som behöver vården och inte i olika åldersspann. Jag tar den skrivningen för den typiska åldersfixering vi har här i landet. Det är synd för då hamnar fokus på fel ställe.

Expressen  Aftonbladet SvD

Läs även andra bloggares åsikter om äldrevård, carema, politik, moderaterna, reinfeldt, regeringen,

Gamlingar som labbråttor...

Det går inte att släppa det här med gamlingarna. När man nu får höra att kissblöjorna vägs  för att det ska sparas så får man spader. Det är som att använda gamlingarna som labbråttor.

"Anställda på Caremas äldreboenden har fått order om att väga pensionärernas använda blöjor. Syftet är att utnyttja blöjans ”fulla kapacitet” – och minska antalet byten. ”Om tant Greta inte har kissat tillräckligt mycket får vi inte byta blöja”, säger en upprörd anställd" DN

Wow - hur kan man ens komma på idén?

”Beroende på var i blöjan sensorn sätts kan man välja hur tidigt man vill ha en signal att det är dags att byta. Normalt för äldre/demensvård är att sensorn appliceras så att man får en signal när blöjan nått den kapacitet man vill och sedan byter man blöja. Om man har en vårdnads­tagare som är mycket känslig för fukt kan man applicera sensorn så att den ger signal väldigt fort.” DN

Mycket känslig för fukt? Handlar det inte om att man inte ska behöva gå omkring med urin i byxan? Hur är det med fekalier - finns det en censor för det också och var är den placerad? Hela den här toalettgrjen är hetl ovärdig. Både för de gamla och för de som ska jobba med det hela.

Enligt Aftonbladet så är det inte bara de privata boendena  som har problem, de kommundrivna verkar ännu sämre.

Det handlar inte om blöjor utan om människosyn...

Vårdföretaget Carema ligger illa till just nu. Ett mediadrev rätt upp och ned pågår. Jag tycker att det är bra att diskussionen om hur våra gamla har det tas upp. Dock blir som vanligt fokus på detaljerna, vinster och blöjbyten och ugnsuppvärmd mat i plastpytsar det som får rubrikerna. De där som vi alla lätt kan dras med i och uppröras över.

Har det betydelse om det är privata eller offentliga organisationer som styr. Därom tvista de lärde

Men det viktigaste är egentligen vår syn på människan - det är vad som borde styra hela diskussionen. Det gläder mig att flera av mina moderata partikollegor är inne på samma tankar. Att många politiska motståndare nu gnuggar händerna och ser sin chans att lägga skulden på alliansregeringen hör till bilden lika mycket som att rubrikerna med stora bokstäver skriver om blöjhanteringen på äldreboenden. Det finns detaljer i alla jävligheter och det här med att väga blöjor är en av dessa.

Man missar ofta skogen för bara träd som man brukar säga, det är lätt att bli förtvivlad.

Jag minns min egen styvfar och hans sista äventyr på åldringsboendet. Den önskan vi hade om att det skulle fungera som den trevliga dagverksamheten gjorde med den skillnaden att han också bodde på samma ställe slogs bryskt i krasch. I stället blev vi tillfrågade om att dra ner på hans bromsmediciner så att han skulle gå in i demensen lite fortare. Det kändes väldigt svårt. Sen fick han antidepressiva eftersom han vantrivdes så hemskt. Då började han yra om att ryska maffian var i hans rum på nätterna, de hade klättrat upp för väggarna och tagit sig in osynligt genom fönstren. Det var på sjunde våningen. Han gömde sig bakom en tavla för att de inte skulle se honom när han gömde sina besparingar, som var en kasse med mynt. Han var livrädd. Den skräck han visade var helt övermäktig, visste inte vad som kunde göras här. Som anhörig så kan jag känna sorg än i denna dag för det han fick uppleva sitt sista år av livet. Vi gjorde vad i kunde och som sagt tidigare så hade han fått flytta hem till oss om jag hade vetat vad det hela handlade om. Det är möjligt att jag borde ha anmält dem jag också.

Det riktigt svåra var att inse att han gick från att vara en människa av kött och blod till att bli någon slag produkt att förhålla sig till. Nåt fel i systemet är det. Det är lika eländigt i den kommunala verksamheten har jag fått erfara från andra. Vi måste bort från vanmakten och ta tag i detta problem.

 Läs Järkeborns och Kjellins viktiga inlägg i debatten. Jag håller med dem och det gör Kent Persson också. Det här är en jobbig diskussion men den måste tas.

Aftonbladet  DN

(intressant)

Mina tidigare personliga tankar kring äldringsvården finner ni längst ned i denna bloggpost.




Läs även andra bloggares åsikter om carema, politik, äldrevård, moderaterna. regeringen, människosyn

Har alla som kan media slutat i Socialdemokraterna...

Vi går till TV4 om jag inte får som jag vill verkar Håkan Juholt meddela Sveriges Television. Han vill inte stå bredvid SD i debatterna. Att man inte själv bestämmer över hur media ska hantera situationen borde han veta vid det här laget. Han har själv jobbat som journalist för sjutton. Men det finns förvisso tidningar/annonsblad som är lite mer eller mindre noggranna med att skilja mellan redaktionellt arbete och marknadsavdelningen. Jag vet inte hur det är med hans gamla arbetsplats.

Jag minns när jag själv drev en tidning och personer skickade med bilder på sig själv och sa - "Du kan förstora den och sätta den uppe i vänstra hörnet på framsidan" eller "Vi köper inga annonser om ni låter konkurrenter få så stort utrymme som i förra numret" och liknande saker där man ville styra. Nu var det så här att vi som styrde tidningen tyckte att det var vi som bestämde trots allt så det blev inget av med de där dumheterna. Möjligen en kritisk artikel. Eller som min kollega sa - Jag har stängt mer än en restaurang. Det var naturligtvis med lite klur i blicken han sa detta, men dock en markering för medial självständighet.

Att försöka styra medierna är inte alltid en bra idé. Det är nåt som i alla fall politiker på partiledarnivå ska förstå, om inte annat så borde det finnas sakkunniga i omgivningen. Men de kanske har lämnat skutan? Till och med de trogna börjar bli tveksamma. Som betongsossen Westerholm exempelvis som bekymrar sig för att Juholt stängt in sig i en egen bubbla. Det är väl i och för sig en naturlig reaktion att man hamnar i självförnekelsens värld när det blåst hårt ett tag. Eller snarare kanske det är ett slag Groupthinktänkande i socialdemokraterna just nu. Man har alla fakta men vill inte se dem. Groupthink är en intressant förklaringmodell. Jag har tidigare skrivit om detta och tar mig friheten att lägga upp den texten igen.


"Jag tar ur bokhyllan fram Granströms bok Dynamik i arbetsgrupper om grupprocesser i arbetslivet som ger en del svar på de funderingar som kommer i mitt huvud. Irving Janis skapade begreppet groupthink. Det baserades på studier av verkliga händelser och den startade i den misslyckade invasionen av Kuba i början av 1960-talet. En plan som hade utarbetats av en inre cirkel kring President Kennedy. Tanken var att få bort kommunismen i USAs närområde, störta Fidel Castro och hans regim. Efter tre dagar var misslyckandet ett faktum och amerikanarna hade alla tillfångatagits av Kubas armé. Man hade helt enkelt underskattat sin motståndare. Kanske att detta är vad som utpelar sig inför våra ögon just nu? 


”Beslutet att genomföra aktionen byggde nämligen på ett antal antaganden som alla visade sig vara helt felaktiga, trots att det fanns fakta för att gruppen skulle kunna pröva de reella förutsättningarna” (Granström, 2000)


Några exempel i korthet:


1) ingen skulle få veta att det var USA som stod bakom invasionen, man använde exilkubaner. Detta trots att amerikanska tidningar skrev om det veckor i förväg. Även hemliga detaljer avslöjades där.


2) Övertygelse om att Kubas flygvapen inte fungerade. De anfallande exilkubanerna hade gamla övermålade amerikanska bombplan som, det var känt, hade många begränsningar. Det var dåliga plan helt enkelt, men detta brydde man sig aldrig om att kolla. De blev därför snabbt nedskjutna av det kubanska flygvapnet.


3) Uppfattningen om Castros armé var attd en var svag och lätt skulle kunna överbemannas. Amerikanska UD hade information om att stridsviljan i Castros armé var hög, mycket hög. Denna information tilläts inte tränga in i Kennedys grupp.


4) Man utgick ifrån att exilkubanerna hade hög moral och var redo att invadera sitt gamla land. Presidentgruppen fick information från sina kanaler om män var starka och modiga och redo. I verkligheten var de både missnöjda och hade börjat revoltera mot det hela.


5) Man utgick ifrån att invasionen skulle leda till att den inhemska kubanska motståndsrörelsen skulle hjälpa till. Detta kollades aldrig upp men var en av hörnstenarna i det hela.


6) Man var också förvissad om att om det hela skulle misslyckas så kunde exilkubanerna retirera in i bergen till den Castrofientliga gerillan. Detta var också en säkerhets aspekt som styrkte att planen skulle genomföras. Men gruppen missade att de själva under beslutsprocessen hade flyttat på den landstigningsplats som hade möjliggjort en reträtt.


Ovan beskriver hur Kennedygruppen bortsåg från fakta och information som fanns tillgänglig. Man till och med struntade i den och brydde sig inte om att undersöka närmare hur det förhöll sig. Den här gruppen bestod av erfarna, intelligenta människor som arbetat med politik på hög nivå länge. Många viktiga beslut hade de tagit i sina dar. Denna och andra liknande studier av olika händelser är grunden till begreppet Groupthink, ett destruktivt gruppbeteende. Ett av de centrala begreppen är hur information hanteras om den ens når in i gruppen. Vid grisbuktsinvasionen fanns det tillräcklig information för att man borde ha fattat beslutet att avstå. Men man valde att bortse från viktig information.


Groupthinksymptomen är en föreställning om den egna osårbarheten och förträffligheten som i sin tur kan leda till onödigt risktagande. Man blir självgod och tror att världen kretsar kring en själv och känslan av att vara onåbar gör att gruppen inte utgår från realistiska bedömningar av de förhållanden som råder. En slags omnipotens. Gruppen anser att den har en inneboende moral som inte behöver ifrågasättas. Som samlad grupp kan man i sin egen föreställningsvärld besegra alla. Man bortser från varningssignaler och rättfärdigar sitt handlande med att dikotomisera omvärlden. För eller emot, av eller på, svart eller vitt. Motståndarna är onda och gruppen är den goda.


När Watergateaffären uppmålades som kris i tidningar så menade Nixon att det bara var en förtroendekris hos den intellektuella överklassen – folk bryr sig inte om sån´t här utom när det berör dem själva. Vi vet hur det gick med den saken.


Granström menar att det som skapar förutsättningar för den här typen av negligerande processer är det tryck mot enighet som finns i grupper som är utsatta för groupthink. Det finns självutnämnda åsiktspoliser, det finns självcensur och ett antagande om att tystnad betyder bifall och det ger en falsk bild av enighet.


Innehållet i den information som når in i gruppen är mycket selektivt vilket naturligtvis påverkar gruppens beslut. Det i sin tur betyder att det inte alltid är rena fakta som underbygger besluten. Handlingsmönstret är inget som gruppen bestämmer sig för och deltagarna är inte alltid medvetna och man uppfattar inte själv sina föreställningar som ickekorrekta utan ser dem som en sanning. Detta kan naturligtvis leda till ödesdigra beslut eftersom gruppen inte ser några alternativa handlingsvägar. När man väl har bestämt sig så finns det ingen återvändo. Ändras förhållandena så bryr man sig inte om att undersöka alternativen. Det viktigaste är att hålla enigheten i gruppen intakt. Gruppen har en illusion om att de är osårbara och därmed behövs inga katastrofplaner om något skulle gå åt pipan.


Groupthink innebär också att beslut inte fattas på rationella bedömningar utan snarare på gemensamma vanföreställningar. Man kan ställa sig frågan hur intelligenta och erfarna människor kan förlora uppfattningen om verkligheten och omdöme så totalt. Granström (ibid) menar att ”förklaringen ligger i att allt sunt förnuft och rationella resonemang inte ges utrymme när gruppen behöver reducera ångest och skydda sig mot annalkande attacker.” När en grupp är hotad kan primitiva försvarsmekanismer uppstå för att man ska reducera spänningen som uppstått i ifrågasättandet.


Groupthink är mer sannolik i en grupp där prestigevinster kan göras. Om gruppen är isolerad från sin omgivning och är någorlunda homogent sammansatt kan groupthink uppstå. Grupper som ska fatta stora beslut vill arbeta i en sluten grupp för att undvika läckor och det är inte med självklarhet man släpper in experter och sakkunniga och därför går man också ofta miste om viktig information. I en grupp där groupthink råder anammar man ofta okritiskt en bestämd handlingslinje och när man väl bestämt sig så finns det alltså ingen återvändo. Jämför Hans Holmérs Palmegrupp där man på et fiaskoartat sätt gjorde tillslag mot ett stort antal helt oskyldiga kurder.


När en situation innebär hög stress, exempelvis från externa hot söker gruppen enighet. Medlemmarna i gruppen blir beroende av det sociala stödet som finns i gruppen och vill till varje pris undvika konflikter. Det är ledarens lösning som är den gällande. Vietnamkriget trappades upp trots varningar från underrättelseexperter och andra specialister. Det handlar om erfarna och välkvalificerade människor som trots detta ignorerar alla signaler om att man är på fel väg. Stark gruppsammanhållning, organisationsbrister och en yttre press ger en sannolikhet för att groupthink skall uppstå.


”Groupthink kan beskrivas som en bristfällig analys och beslutsprocess som beror på att medlemmarnas strävan efter enighet begränsar viljan eller förmågan till realistiska värderingar och förmågan till att pröva alternativa handlingstrategier.” (ibid)


Groupthink är en universell företeelse och några svenska exempel är den nämnda Palmegruppen men också Motalaskandalen där en grupp höga politiker i maktens centrum levde loppan på skattebetalarnas bekostnad utan att riktigt fatta vad de gjort.


Att tillhöra gruppen blir viktigare än att uppnå gruppens mål och det ger i sig förutsättning för att ett destruktivt gruppbeteende kan uppstå. Beslutskompetensen i politiska och andra maktgrupper kan förvridas och grupprocessen utvecklas på ett sätt som gör att förnuftiga människor upträder på ett oförnuftigt och ickeadekvat sätt utan att själva vara medvetna om det.


När människor i omgivningen börjar protestera, det folkliga förnuftet börjar göra sig hört och talar om att Kejsaren är naken så uppstår olika typer av fenomen kring de beslut den groupthinkangripna gruppen lanserar. Man börjar demonstrera, man bojkottar, bombarderar ledande personer med mail och brev, man revolterar på plats, man försöker lobba fram sina idéer på olika sätt. Numera finns också bloggandet som en variant på temat. Detta behöver i sig inte alls betyda att de man protesterar emot är offer för groupthink. Det finns många olika perspektiv naturligtvis och än så länge är det ett outforskat område huruvida denna typ av protester ens når in i en beslutsgrupp.


Illusionen om osårbarhet i en groupthink-konstellation gör att man inte anser sig behöva bry sig om varningssignaler och protester. Tron på den egna gruppens högre moral innebär att makthavarna mycket väl kan agera emot både opinioner och sunt förnuft. Tendensen att bortse från varningssignaler både utifrån och inifrån är också utmärkande.


Exempelvis så kände projektgruppen till att styrsystemet för JAS kunde slås ut i prototypen. Trots detta så lät man planet uppvisningsflyga över Stockholm där det också störtade. Det var livsfara för tusentals människor. Vilket hade kunnat vara ett skäl så gott som något från att avstå från uppvisningen. Eller hur?


Det finns ”åsiktsvakter” som både skyddar ledaren och gruppen från besvärande information. Exempel kan vara att protestbrev som skickats aldrig överlämnats till exempel. Protesten tystas ner på vägen och når aldrig fram till adressaten. Att få till möten med en statsminister kan vara svårt, inte på grund av statsministern själv utan de runt omkring honom. Blir det ett möte så kan det vara så att det hålls med någon mindre viktig person. Långt bort från maktens kärna. 
Forskningen har visat att politiskt och militärt beslutsfattande inte alltid grundar sig på rationella processer, vilket i sig innebär att förändringar inte alltid sker med rationella argument. Att bryta igenom ett ”groupthinkskal” är svårt med enstaka insatser. Man måste arbeta på flera fronter för att nå resultat menar Granström (ibid). Det krävs upprepade aktioner, varierade i uttrycksform med konsekvens i sitt budskap.


Granström presenterar också två poler av groupthinkagerandet, dels det depressiva, dels det omnipotenta. Får man negativ information om den egna gruppen så menar den depressiva att det inte finns tillräckligt med resurser och man blir uppgiven. Den omnipotenta gruppen slår ifrån sig, förringar och visar förakt för informationen. Om den är negativ vill säga, är det positiv information så övervärderas den. I synnerhet om ledaren är närvarande. Man vill ju tillhöra gruppen.


Den depressiva gruppen bemöter nya förslag med trötthet och uppgivenhet medan den omnipotenta gruppen direkt nedvärderar alla förslag. De kan tillintetsgöras genom tystnad eller att man helt enkelt håller undan dem.


När det gäller ledarskap investerar den depressiva varianten all auktoritet i ledaren och alla andra är passiva. I den omnipotenta gruppen backas ledaren upp av alla, man bekräftar och definierar ledarskapet som därmed blir begränsat. Deltagarna vaktar på varandra och tillåter inte avvikande uppfattningar. Det är ledaren som anger vad som är rätt eller fel.


Dessa beskrivningar är hypotetiska men har enligt Granström styrkts i empiriska studier och självklart är det inte strikt gällande, men de kan ge en indikation av det som sker. "

Läs Alexandras blogg också.

(intressant)

Böhlmark  Anybodys, Håkan, Jajamenmen, Norah, Snusidal, Tokmoderaten, Västros.

Media: AB, DN, Expr,  SvD, SvD, SVT, SVT.