Förbjuda mobiler är lika med att stoppa en del av utvecklingen - vän eller fiende...

Ständigt denna svartvita diskussion kring mobil eller ej i klassrummet. Tröttsam är vad den är.

Nu vill Björklund förbjuda mobilerna helt i skolan. Jag frågar - hur tänkte du nu? Det handlar om bättre skolresultat menar han. Möjligen. Men säg som det är istället. Det handlar om den tappade kontrollen.

Min åsikt är snarast att de vuxna som tappat kontrollen. De hänger inte med in i elevernas värld. Det finns inte på kartan att man skulle klara sig utan en mobil i arbetslivet. En av skolans uppgifter är att fostra barnen till goda samhällsmedborgare. Lära dem att läsa, skriva och räkna. En fjärde färdighet torde vara att lära ut hur man lever och verkar i ett allt mer digitalt samhälle. Ingen tror väl ändå att det går att stänga av det nu. Genom att förbjuda mobiler i klassrummet?

Det pratas om fel saker.

Från ett äldre inlägg i denna blogg. Det har funnits tankar om detta i många år.  Antropologen Margaret Mead skrev på 70-talet om vad hon då kallade elektronålder - jag tror att vi i hög grad är där nu. Då gällde det videoapparater, men alla känner till utvecklingen från den tiden. Hur snabbt det gått.

”Dagens ungdom växer upp i en elektronålder som hittills varit omöjlig att ens föreställa sig. Den äldre generationens erfarenheter från då-världen i långsam förändring är helt inadekvata. Ändå är det de äldre som fortfarande insisterar på att kontrollera de unga vilka formas av en värld de äldre aldrig kände till. Om den drastiska klyftan mellan unga och gamla skall kunna överbryggas måste den äldre generationen avstå något i sin makt, hävdar Margaret Mead ... (Mead M (1970), Kultur och engagemang – En studie av generationsklyftan, Ystad, Rabén&Sjögren…”) (min fetstil)

Det hela är en fråga om disciplin fast på ett annat sätt än det Liberalernas partiledare nu förespråkar med förbud. Det handlar om att lärare ska ha möjlighet att ta tillbaka kommandot i klassrummet. Där har också dagens föräldrar en hel del ansvar genom att låta lärarna få ha sin auktoritet över barnens skoltid. Barn som har uppenbara problem med att inte göra som lärarna säger i klassrummet har andra problem än sina mobiltelefoner. Det har nog inte ens med skolan att göra. Ibland är lilla Putte en skitunge oavsett vad föräldrarna anser. 

Mobiler eller vad det nu ska kallas gör nytta i skolan, på så många olika sätt. Men kanske inte använt på det sätt som görs idag genom att ta bilder av varandra eller sina lärare i olika märkliga pinsamma situationer och skicka runt. Har någon talat om för barnen vad det innebär att sända iväg en bild över internet? Hur många kan se den? Vet man att en oskyldig bild på en naken unge kan hamna i nätet hos mindre nogräknade pedofiler. Vet man vad som är lagligt eller ej? Behöver man ens bry sig om man inte är straffmyndig?

Det gamla uttrycket WYSIWYG (What You See Is What You Get) gäller inte längre. Världen är så mycket större och så mycket mer osynlig öppenheten till trots. Här behöver medvetenheten ökas. Inte stängas av.

Så lika väl som att vi har undervisning hur ett bibliotek fungerar ska vi ha undervisning om hur internet, mobilen - världen största bibliotek fungerar. Källkritik är där en viktig del. 

Ingen har väl någonsin tänkt sig att stänga bibliotek? Ja just  - det har man visst det. Biblioteken har på många ställen blivit ungdomsgårdar där personal och besökare blir hotade av de gäng som ockuperat stället och gjort det till sitt. 

Läroplanen hänger med

"Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ." Läroplanen för grundskolan, sid 9

Läroplanen är nu reviderad och kompletterad med digital kompetens som en bärande del. Detta är en absolut nödvändighet i det digitala samhället. Men man kan dock befara att detta inte kommer att ske på ett verklighetsnära sätt. Som att lära ungarna att använda sina mobiler, att spelifiera undervisningen och därmed individualisera den med möjlighet för elever på olika nivåer att lära sig samtidigt men på olika svårighetsnivåer är en annan möjlighet. Det finns många sätt och det pågår mängder av intressanta experiment runt om i skolorna. Positiva sådana. Tag fram dem i ljuset nu.

Förbud leder ingenstans - det snarare lockar till övertramp

Medan de vuxna (inte alla dock) förfasar sig och talar om förbud så börjar barnen spela vändåtta med spelkort, de lägger patiens och spelar sällskapsspel i skolan. De har börjat tröttna på sin mobil som förströelseverktyg. Som alltid. Nyhetens behag försvinner alltid.

Att läraren är den som bestämmer och fördelar och leder arbetet där torde vara en självklarhet. Ledarskapet i klassrummet ska naturligtvis stärkas och vill inte lärare ha mobiler i klassrummet ska de inte vara där. Konstigare än så borde det inte vara.

Men totalförbud i skolorna, och skolor som skryter med att de är en mobilfri skola! Det är huvudlöst.

I morgon ska jag ta med mitt Yatsyspel till skolan... eleverna lägger sina mobiler i en korg när de träder in i klassrummet som skolregeln är. Inget konstigt med det. Det ena utesluter inte det andra.

Det finns betydligt angelägnare områden för lagstiftning än mobilanvändandet i skolan.

Det är val 2018 - någonstans bör man ge uttryck för sina åsikter.

Inte så ofta jag skriver här på bloggen numera. Det blir mest på Facebook som jag resonerar och delar åsikter med andra. För många år sedan var den här bloggen att räkna med, en av de mest lästa då. Jag blev inbjuden till de flesta presskonferenser, stod på medialistan och kände mig alltid välkommen. Det var en kul och intensiv tid. På så många sätt. Hela bloggosfären dallrade och vi länkade friskt till varandra och var en kraft att räkna med.

Min åsikt då var att det här är min ledarplats där jag kan ge uttryck för mina tankar. Förvisso är det  dåligt betalt men å andra sidan så var/är inte utgifterna så stora heller . Förvisso gick det på min egen kassa när jag skulle hänga på moderaternas olika stora träffar och jag blev inbjuden som press. Vilket jag som gammal journalist/murvel tyckte var helt självklart och i sin ordning. Så plötsligt hände det nåt. Bloggare var inte så intressanta längre, traditionella medierna tog tillbaka initiativet och alla med någon höjd började blogga i sina egna tidningar. Personligen råkade jag ut för viss avundsjuka och blev lite undanföst, var kanske ointressant också. Så här bra kan det inte få vara om inte alla får vara med tyckte någon. Hjälp vad mycket uppmärksamhet hon får då. Och liknande. Då tröttnade jag. Ty jag ville vara en fri röst i den moderata sfären. andra ville inte att jag skulle ha något tolkningsföreträde alls. Helst vara tyst. Så jag lade ner slagsmålet mot väderkvarnarna och började ägna mig åt annat. Man har förmodligen bara ett liv. Jag vill ha skoj.

Nåväl det jag egentligen ville säga är att jag  häromdagen läste en artikel som moderaten och forne statssekreteraren Ulrica Schenström skrivit på GP och började tänka om. Ulrica sa en gång till mig att "de vita hästarna vinner alltid", hon är verkligen en av mina inspiratörer på vägen.

"Det traditionella etablissemanget kommer i allt mindre utsträckning äga agendan och kommer inte själv kunna diktera regler och direktiv" 

Folkets revolution är här - läs den! 

Jag tänkte att det där var precis vad vi i bloggosfären sysslade med. Det falnade dessvärre ur på nåt sätt, andra tog över. Det kanske inte var rätt tid då.? Men nu är det nog dags att lyfta på locket och börja igen. Hoppas att många av mina gamla bloggkompisar hänger med, de riktiga kompisarna alltså, de andra kan jag gärna vara utan.

Jag tror att jag drar igång igen, inte lika intensivt som förr,  den tiden har jag inte längre. Fristående tänker jag vara, hänsynslöst oberoende, men med hjärtat där jag själv vill ha det. Så ni som ville att jag skulle gömma mig under en sten - Pilutta er...

MinaModerataKarameller har återuppstått - så får vi se vart det bär hän.
Rebellen i mig vaknade en stund.

Ni kan börja skicka pressmeddelanden från och med nu!



Hur sprider man sin blogg idag då? Det har hänt mycket. Behöver fräscha upp kunskaperna lite. Nifår gärna tipsa mig. Vill någon gästblogga så går det också bra. Förmodligen.

Släpp loss lärarna så blir det bra skolor...

Nu ska bestämt skolplatser lottas ut! Vad i hela fridens namn? Vad ska det vara bra för? Att vinna är väldigt orättvist mot dem som förlorar. Faktum är att det är i princip så idag. Ett slags lotteri i vilken skola ungarna hamnar i. Så vad är nytt? Egentligen?

Tydligen är det så att det är orättvist om bara vissa barn ska få gå på i bra skolor. Hur vore det att se till att alla skolor blir istället? Satsa på de sk. dåliga skolorna och gör dem bra istället.

För vissa politiska åskådningar så anses vinst i skolan som något mycket fult. Fulare än allting annat. Men det handlar inte om vinst det handlar om kvalitet. Den kan vara bra och dålig oavsett skolform redan idag. Det är där man ska lägga  krutet i stället för att tjafsa om vinster.

Ska man dessutom lotta ut skolplatser så blir det helt uppåt väggarna. Det är naturligtvis inte bra idag heller på alla sätt. I vår kommun skriver föräldrarna sina barn på andra adresser än de bor för att de ska gå på vissa skolor.

Satsa på att låta lärarna vara lärare och inte administratörer så ska ni få se på annat. Då blir det bra skolor.

Det här med sk. Kompisar och blockning i sociala medier...

En person blockade mig från Facebook på grund av något jag skrivit som såg ut att höra ihop med något annat någon skrivit... det hörde inte ihop. Det var två separata inlägg helt oberoende varandra. Den som vet något om internet och hur det fungerar vet att man inte själv från den avsändande sidan bestämmer vart inläggen hamnar, det finns en tidsordning. Ingen vet vem som skriver vad i samma ögonblick som man själv gör.  Det kommer i oordning och man kan dra vilka slutsatser som helst. Är man paranoid kan det bli jobbigt. Man kanske tror att alla är emot en och gärna i flock då. Det står ju så i flödet.

Väl - denna person lärde mig vad blockning på Facebook är så jag blockade tillbaka. Tidigare hade jag alltid tänkt att det ska vara fritt på internet. Det intressanta därefter var hur flera av mina tidigare vänner liksom togs över sakta men säkert. Det har sedan pågått i flera år. Många har plötsligt ramlat över i ett annat kamratgäng där jag inte längre är välkommen utan snarare blivit blockad och utesluten. Utan att jag själv egentligen har en aning om varför. Inget särskilt kontroversiellt har hänt - vad jag känner till. Men uppenbarligen så är det något. Förmodligen har jag blivit förtalad på något sätt. Men jag vet inte alls vad det handlar om. Det är bara konstigt.

Vid ett tillfälle bjöds min bästa kompis på en tjejmiddag. Men inte jag. Så har det sedan fortsatt. Sakta men säkert... som när gökungen puttar andra ur boet.

Visst känns det i själen när det händer och det är meningen förstås. Men är man beteendevetare och känner till dynamiken i grupper och enskilda människors behov av att kontrollera, kanske känner de svartsjuka inför andras populäritet, så vet man vad som händer. Det gör det enklare.

När jag idag jobbar på en skola så ser jag denna kamp mellan individer varje dag och är tacksam för mina kunskaper.  En del växer aldrig ifrån rivaliteten de kände mot andra i skolan. Tycker att det är tragiskt på många sätt.

Det som är viktigt i sammanhanget är att de grundläggande relationerna, tilliten till andra är något man måste/bör bygga upp utanför internet och sociala medier. Det ena utesluter inte det andra förstås, många relationer har byggts via sociala medier. Men man får se till att inte ha sin grund i det ytliga...

Låt det inte bli catfight nu...

Läser med viss förtvivlan att Anna Kinberg Batra stänger dörren för Annie Lööf att bli statsminister oavsett hur opinionssiffrorna ser ut. Alltså det står i Expressen så möjligen finns det anledning till eftertanke. Är det vad hon sade eller ej? Är det vara en tillskruvad rubrik? Har Expressen vridit till uttalandet om att bli landets nästa statsminster? Hur som? Det kanske finns chans att ändra i så fall.

Men att säga så eller få det att låta så om sin starkaste medspelare i alliansen låter inte så himla smart i nuläget. Ibland kan det nog vara bra att även i den frågan ta ett steg tillbaka och säga att det är valdagen som gäller liksom det uttrycks vad gäller opinionssiffrorna. Uttalandet framställer tyvärr personen som uttrycker det i en inte fullt så positiv dager. Förvisso är det bra att veta vad man vill. Men inte alltid att uttala det till nackdel för annan. Nu gillar jag personligen både Anna Kinberg Batra och Annie Lööf. Då är båda vassa på sitt sätt. Men vad valet ger vet ingen i nuläget. Skillnaderna mellan partierna är inte så stor i dagsläget.

Men men...

TIllåt det inte bli catfight nu.

Det förstör dels för allianspartierna men också för kvinnor som ledare. Liksom förstärker att vi inte kan hålla sams och samarbeta. Tycker att det är för bedrövligt. Moderaterna  behöver annat ljud i skällan nu än vem som ska regera med vem. Många av oss moderater gillar tanken på att INTE samverka med SD utan ser de övriga allianspartierna som starkare kandidater på den borgerliga sidan.

Nej alla är inte idioter...

Ett vanligt fenomen i bloggar och andra sociala medier är att hämningslöst ge sig på enskilda personer. Nu har de gjort något dumt och de är då också dumma på alla sätt. Jättedumma. Finns ingen ände på hur dum man kan vara. Det är bara att klappa på dem så att det ryker. Ingen pardon. Ner med dem bara, tag alla ära och redlighet in dem.

Det är både konstigt och obehagligt det här. Folk gör dumma saker och en hel del av det dumma är svårt att både förstå och förlåta.

Att skilja på sak och person är svårt. Men många borde öva på det. Är jag oskyldig själv, nej inte alls men jag övar på att bli...

Ingen ska dock tro att jag inte blir förbannad över vissa politiska förslag som kommer upp. Jättearg faktiskt. Men har inte så stor lust att slita enskilda i stycken för det.

Mer kritik mot sak än person alltså.

Det har varit påsk - dags att återuppstå...

Nu ska vi naturligtvis inte jämföra denna blogguppståndelse med den kristna. Det görs inte heller. Dock känns det som ett bra uttryck att använda just nu. Det börjar närma sig valt 2018 och det är dags att delta i debatten. Denna gång kommer det att ske från en helt fristående utblick. I alla fall så här långt syns ingen annan möjlighet. Men nog behöver det sägas ett och annat. Det kommer inte att ske som förr med flera inlägg om dagen dock. En ventil för att betrakta samhällsutvecklingen från den enskilda människans håll.

Kollade den senaste opinionsundersökningenoch den ser bara bra ut för Annie Lööf och C. Sorgligt att alliansen inte lyckats hålla samman bättre. Det är nog frågan om det inte är Maud Olofsson som saknades för att det skulle vara lite sammanhållning i den gamla allianskonstellationen. Så där gör Annie Lööf ett bra jobb nu. Hon är den som är van att ha taktpinnen trots allt.

För övrigt är politiken så rörig just nu och aldrig förr har det väl känts mer naturligt att hålla med lite här och lite där. Grunden, ideologin i de olika partierna, kanske mest i moderaterna som jag själv alltid känt mig höra till verkar ha tappat greppet totalt. Politiken blir som kvartalsekonomi. Inte särskilt långsiktigt. Det är en trist och farlig utveckling som ger utrymme för den som har förmågan att stå fast i sin egen uppfattning - oavsett vad som rör sig i kulisserna bakom. Så länge de andra fladdrar runt och inte utmanar så är det lugnt. Tryggheten är det människor söker, tryggheten att veta vad som gäller nästa månad, nästa år. Om det så bara gäller främlingsfientlighet så räcker det som trygghet när andra fladdrar runt. Samarbete för numerärens skull utan att verkligen ta konflikten med den viktiga grundfrågan - synen på den fria människan, är minst sagt oroande.

Det brukar behövas en kollaps för att ordningen ska återställas. Hoppas att det händer före valet 2018.

När applåderna tar slut...

En gång i världen (för några år sedan) var MinaModerataKarameller en av de ledande politiska bloggarna. Det kostade på rätt mycket att ständigt vara med i svängarna, skriva, länka till andra ska tillstås. Men det gick bra då och allting flöt på, det var kul helt enkelt. Som alltid när man är på topp så kommer beundran och avundsjuka med som säkra brev på Posten. Även det senare har iofs ändrats - finns det ens säker post numera?

Hur som helst när man är i farten så blir man intressant, folk lyssnar på vad man säger, reflekterar och ger feedback. Man är någon värd att lyssna på. Rent av kan man själv få åka med på räkmackan tänker nog vissa och är med och applåderar. Men man ska dock själv vara medveten om att det bara är under den upplysta tiden, buren av andras goda vilja som man är någon av betydelse. Genom att förstå just detta så överlever man även senare, utan all uppmärksamhet. Det gäller att ha en egen grund utanför scenen. Att inse att vi alla bara är små skitar i universum.

Varför skriver jag nu detta plötsligt? Jo - Det grundar sig lite i den negativa spiral som pågår i den politiska sfären just nu. Nästan alla skyller allt på Fredrik Reinfeldt och talar om vilken svikare han var. Allt elände har förflyttats från sak till person. Varför har det blivit så? Eller varför blir det alltid så? Han var väl inte perfekt i alla avseenden han heller, men vem är det? Egentligen? Varför gjordes inget åt saken medan det pågick annars. Inbilla inte mig att det var omöjligt att påverka. Visserligen hade det kanske kostat jobbet och platsen i ljuset under stjärnan. Men som sagt ovan, det gäller att ha egen integritet och mod att stå emot. Ta risken, för vad är man annars för liten lort f,ör att låna uttryck av Astrid Lindgren.

Gustaf Douglas skriver i sin bok Med blicken på stigen (intressant läsning för övrigt om man är intresserad av andra människors tankar) - "Det var intressant att få vara med och forma politik under ett viktigt skede i moderaternas återuppbyggnad efter valkatastrofen 2002, speciellt i arbetsgrupper där olika erfarenheter och visioner blandades. finansminister Anders Borg var utomordentlig i detta, med patis och god argumentation under livliga och glada möten. Det var synd att statsminister Fredrik Reinfeldt inte var road att delta - det hade varit till nytta för alla, inte minst för Fredrik själv" (sid 154 i Douglas &Hallvarsson, Med blicken på stigen, Bonniers, 2016, Stockholm)

Tyvärr - det går inte att lägga all skit på en person. Det är att förenkla. En fråga man dock kan ställa är varför så många andra var så tysta medan allt detta som man nu kallar tokigt skedde?
Det finns psykologiska förklaringar till detta också förstås. Människan är till sin natur en följsam varelse i gruppen och följer sin ledare så länge denne är ledaren. Sen är det fritt fram...
Kan inte påstå att just den egenskapen imponerar stort.

Nej Fredrik Reinfeldt förstörde inte Sverige på egen hand. Det finns flera som ska ta det ansvaret. Om det nu är så att allt är förstört. Däremot så behövs väl vissa saker rättas upp, som integrationspolitiken exempelvis.

Konstruktiv kritik är bra men dessvärre sällsynt. varför ägnas så mycket tid åt att kolla i backspegeln och gårdagens föreställning? Varför inte skapa nytt? Än så länge finns den möjligheten. Trots allt. Dags att ta vara på den.

Mognadstest i stället för åldersbestämning - dags att vända upp och ned på åldersbegreppet...

Under den senaste tiden har diskussionen om åldersbestämning av våra flyktingar varit omfattande. Tidigare var det lite tabu att tala om detta men nu börjar allt fler gilla möjligheten att bestämma ålder. Visserligen ska det vara frivilligt men det ska göras och effekten kan bli att fler låter bli att säga att de är barn när de egentligen är vuxna. Anledningen till att de utger sig för att ha lägre ålder än de har är att fördelarna med att vara barn är så stora, hjälpen så mycket mer omfattande och möjligheten att få stanna så mycket större. Det är förståeligt på många sätt även om det både kan och bör ifrågasättas rent moraliskt, fuska är aldrig en fin egenskap. men med tanke på hur fyrkantigt systemet är så kan man förstå att det förekommer. Hur mycket och i hur stor omfattning vet vi kanske inte. Eller gör vi det? Ibland kan det räcka med ett fåtal för att det ska bli allmängiltigt.

Många hänger sig nu fast vid att åldersbestämning ska vara enda utvägen att komma åt problemet. Det finns kommuner som själva ska ägna sig åt åldersbestämning för att komma åt problemet. Det blir för dyrt att underhålla vuxna som om de vore barn och det är orättvist mot andra är argumentet. Det är en väldigt instrumentell syn i min bok. Flyktingar som flyr från krig och elände måste vi hjälpa. Att det sedan kommit med en svans av andra som fått sig en ljus men skev bild av alla förmåner man kan få som flykting i Sverige är olyckligt men en fråga som bör hanteras separat. alla ska eller kan inte dras över samma kam.

Det är fel att vuxna män, det handlar oftast om män, ska bo tillsammans med barn på olika boenden, att de ska gå i skolan tillsammans med tonårstjejer. Självklart uppstår konstiga situationer, man behöver inte vara särskilt klyftig för att förstå det. De flesta av de här problemen tycks uppstå på grund av regelverket trots allt. Inte av personerna i sig. Ålder är inte alltid en bra variabel, även om samhället till stor del är uppbyggt efter den.

Varför ändras inte reglerna så att utgångspunkten utgår ifrån personens mognad och möjligheter och inte utifrån dess ålder? Det är självklart skillnad på att vara civilingenjör och att vara analfabet. Men det hela styrs trots detta utefter ålder. Varför det?

Hur många nollor kan människor i allmänhet förhålla sig till - regeringens nya budget...

Budgeten är årets händelse. Finansministrar promenerar stolt med luntan... Leende med vakter runtomkring för att förhindra så kallad tårtning vilket kan förstöra både kläder och frisyr om man har otur. Men självklart handlar det om säkerhet också, man vet aldrig vad en tårta innehåller. Så skämt åsido självklart ska våra höga politiker skyddas från såna dumheter.

Idag ska dock siffrorna presenteras. Tidningarna är fyllda med konsekvensanalyser om vad varje satsning betyder för just dig eller för mig. Alla tyckare är med och vänder på siffrorna från sitt perspektiv. Det hör till. Alla är förmodligen både vinnare och förlorare. Som det brukar vara.

Men en sak som alltid får mig att fundera runt budgetdirektiv är det här med nollorna. Ju fler nollor desto större ser det ut (och det är det också förstås). Men hur många kan förhålla sig till alla dessa nollor? Dessa miljarder med kronor som vräks ut till olika ändamål. Sen när matematikerna (sic!) börjar förklara hur det förhåller sig och att det bara blir 0,75 kr per pensionär. Eller som nu senast när regeringen satsar oerhörda summor med många nollor på byggande av nya skollokaler. Så visar det sig att det kanske bara räcker till ett lite fikarum för lärarna enligt den seriöse bloggaren Sven-Erlands beräkningar.

De nollor som presenteras i olika budgetpresentationer är för många. Helhetsgreppet försvinner. Nåväl många andra kommer att rationellt förklara budgeten för oss så det här var bara ett annat inlägg och vinkel i det hela.


Kan man annat känna sig lurad? Hur man än vänder på det?


(Nr. 17 av 100 (ja  jag ligger efter rejält, skyller på influensan och annat...)

När man är liten har man oftast en vuxen men tänk hur det kan bli när man blir stor...

Det talas väldigt mycket om utanförskap numera. Den här filmen tog ett hårt tag i mig. De flesta av oss känner nog till personer som inte är så där sociala som de flesta är... I barndomen finns oftast en vuxen som ryggstöd. Men när man blir vuxen...

Den här filmen tog verkligen tag i mig och jag hoppas att ni också kan känna så och kanske ge en extra hand till den ni ser är vilsen istället för att bara ignorera eller skratta åt dem. Alla har det inte lätt och självklart.

Inlägg 16 av 100

Här står skorna ensamma kvar när showen är över...

Den här bilden kännetecknas på sätt och vis av en slags ensamhet. När showen är över och det är nog många som kan känna igen sig i den känslan. Har man en gång fått stå på scenen och tagit emot folkets jubel eller för den delen tomaterna i värsta fall, så kan det nog vara svårt att finna sig i läget som den som ingen längre bryr sig om. De som varit ens påhejare finns inte kvar. De har gått sin väg och hyllar någon annan nu. Så cyniskt kan livet vara.

Har sett detta hända så många gånger. Det kan vara chefer som fått lämna, politiker som fallit eller helt enkelt blivit bortsorterade för att någon annan önskat scenen för sig själv. Livet kan vara hårt och besinningslöst många gånger. Men livet tar och det ger och rätt som det så träffar skiten fläkten. Vare sig man vill eller ej.


Ett råd i alla enkelhet. Sök styrkan i dig själv. Lämna inte över den till andras gottfinnande. Gör du det så har du dig själv kvar. Det är den bästa du kan ha. Man ska var sitt eget ljus. Då först kan man vara trygg även med andra.

Foto: Ragnar Jensen

Skorna på bilden är mina och de är handgjorda jag köpte dem som första kunden av Jan Michael Rynning som gav upp IT-konsultlivet i Stockholm och blev toffelmakare i Lövestad.

www.toffelmakeri.se

Inlägg 15 av 100

Kanelbullens dag, kollektivavtalets dag, alla hjärtans dag, bussförarnas dag, pannkakans dag, pi-dagen

Towel day, internationella dagen till minne av slaveriets offer, världsteaterdagen, såpbubblans dag, lakritsdagen, skånska flaggans dag med flera med flera.

Så var går gränsen för detta firande? Är det så att vi måste fira tillsammans för att det ska gälla och bli på riktigt? Trycket är hårt för att alla ska göra likadant. Eller kan man fira sina egna dagar och strunta i alla dessa påbjudna dagar. Det tycker jag personligen.Är inte så mycket för alla dessa kollektiva samlingar.

Visst är det väl särskilt roligt för handelna tt haussa upp exempelvis Alla Hjärtans Dag. Då säljs det mängder med prylar dagen till ära. Blommor, kort, presenter och så förstås dessa sockrade gelehjärtan. De man känner hur det drar i halsen bara av att se på förpackningen.

Det finns till och med en egen sida på internet för alla dessa temadagar. Ni finner den här.

Towel Day är en dag vi brukar uppmärksamma i vår familj. Läs mer om den här.

Earth Hour är ett annat gemensamt påfund som många verkar ta på allvar. Det kan du läsa om här.





Inlägg 14 av 100 (ja, jag ligger efter)

Får man misslyckas och ändå känna sig nöjd med livet...

Enligt min uppfattning är det helt OK att inte reda ut allt man tar sig för. Livet kommer mellan varven emellan allt man ska göra. Då har man val. Stanna upp och göra klart eller släppa och gå vidare. Självklart beror det på vad det är man håller på med. Men väldigt mycket saker av det vi håller på med är inte livsviktig.

Som det här med Blogg 100 - nu har jag missat att blogga flera dagar. Tänker jag ge upp för det. Nej. Jag tänker försöka att klara av alla hundra inläggen även om det blir förskjutet. Men känna mig misslyckad tänker jag inte göra. Det är livet för kort för är en insikt jag fått med åren.

Så misslyckas det kan man göra då och då. Tänk på Edison hur många gånger misslyckades inte han innan lampan började fungera.

Vinnarskalle utan ångest. Det är bra. Envist. Vila.

Inlägg 13 av 100

Så betalade jag in medlemsavgiften till Moderaterna igen...

Under ett par års tid så har jag inte varit medlem i moderaterna men igår betalade jag in mdlemsavgiften igen. Jag avslutade mitt medlemsskap inför förra valet då jag personligen blev hårt åtgången av så kallade partikamrater, mitt engagemang för partiets väl och ve var omfattande jag satsade stora delar av min tid och mycket egna resurser på detta. Jag skrev ihärdigt på bloggen här, kanske inte alltid medhållande, men på det stora hela med positiv inställning trots allt.

Jag fick dessvärre känna på ett motstånd jag inte räknat med. Lokalt här var det ingen som stöttade mig - snarare tvärtom. Det var ett intensivt motarbetande. Jag är av ganska hårt virke trots allt, men det finns alltid en gräns.

Nu har jag slickat mina sår och läkt dem. Vet var farorna finns och ger mig inte in i det spelet i första taget. Det ändras dessutom hela tiden. Den som var på topp igår kan ha fallit tills i morgon, det är inte det spelet jag vill delta i. Inte alls. Så förtroendeuppdrag med låsta positioner lockar inte, däremot en fri debatt som går att föra på denna blogg. Jag vill ha den friheten.

Men man måste stå upp för sina värderingar och visa det. Inte för att allt är bra i moderaterna heller men det är det bästa alternativet och har så varit sedan jag röstade första gången 1973. De flesta moderater jag möter delar jag världsbild och värdegrund med, det är viktigt. Nu får det hela en ny chans.

Period.



Inlägg 12 av 100 (ja jag missade igår. Tyvärr för det var så lätt att numrera efter almanackan)

Kan vi vänta oss Göran Persson tillbaka på taburetten...

Göran Persson tycker att Löfven varit sen på bollen vad gäller flyktingarna och att tiggeri i ska förbjudas. Löpsedlarna idag. Har han blivit intervjuad eller placerad?

Att socialdemokraterna har det jobbigt är en underdrift. Alla är på dem. Även internt. Miljöpartiet i regeringen var väl inte den allra bästa iden på alla sätt att arbeta med. Det kommer mycket intressanta men smått galna ideer därifrån. Målsättningen och tankarna är nog goda, men man bortser helt från att samhället måste leva och fungera också. Statsminister Löfven har det inte lätt. Inte på något sätt.

Å ena sidan så verkar det totalt sammanbrott i Sverige, ja i hela Europa faktiskt. Läs tidningarna och du ser inte en god nyhet. Man kan ju ramla ihop och misströsta för mindre.

Är Göran Persson mannen att reda ordning i kaoset? Fan vet...
Kom igen Göran... Kom ihåg var ni hörde det först.

Heja Anna Kinberg Batra (mer min modell)

Blogginlägg 11 av100

Ont-om-tid-inlägg idag...

Härliga tider framför oss nu...

Inlägg 10 av 100

Här har vi listan på Arbetsförmedlingens konsulter... Vem ledde projektet är nästa fråga då.

Här har vi då listan med företag som tjänat sig en rejäl kova på Arbetsförmedlingens ombyggnation av sajten som inte blev av.

Det är alltid intressant att veta vilka som har varit inblandad, ingen av dessa må tycka att detta är bra PR för egen del.

Men vem ledde projektet? Med så många kockar i soppan så krävs det en bra ledning som kan koordinera. Jag menar 100 miljoner av skattemedel som inte blev något annat än sagan om skräddaren som bara fixade en tummetott.

Varför så många företag? De stora företagen Cap Gemini och Tieto hade väl kunnat driva projektet på egen hand. De kan stora organisationer. Men förmodligen (jag är cynisk) så finns det väl stora viten att utkräva av den som inte levererar/levererat?

Någon borde få sparken. Det här är ett fiasko och ingenting annat.

Här i länken kan ni se listan på ingående leverantörer.

Vem är du att sitta här och tycka...

Ett fenomen som då och då kommer fram till ytan är frågan om vem man är som sitter här och tycker. Att tycka och ha åsikter utan att ha tillåtelse är lite smått suspekt tycker vissa. Andra tycker att man borde hålla käften helt enkelt eftersom ingen tillåtit en att säga nåt. Du vet ändå inget - överlåt åt andra att tycka, de som har kunskaperna om det de talar om. Plats i korgen och vet din plats.

Det hela handlar många gånger om att det blir väldigt jobbigt att bli störd av andras tankar mitt i sitt eget tänkande. Det liksom räcker. Inte för mycket surr nu. Vi ska ha det lugnt och fint här. Sen har vi den där auktoritetsaspekten mitt i alltihop. Har den och den sagt att det är så, så är det så. Jahaja...

Nåväl det finns en yttrandefrihetsgrundlag i Sverige och den ska vi vara rädda om och förvalta väl.

"Ingen censur - Våra myndigheter får inte granska det som sänds i radio, i tv eller via annan teknisk upptagning. Undantaget är film på bio som är det enda massmedium som får förhandsgranskas av staten... "

Det är alltså inte OK att begära att någon ska ändra på det den skrivit för att det ska passa. Be kan man göra, men inte begära.

Läs mer om den lagen här

Att tycka är att vara engagerad och engagemang behöver vi mer av.

Internationella kvinnodagen...

Den här dagen har överlevt sig själv...
Måste i alla fall omdefinieras på något sätt.
Har någon några ideer?

Slut på meddelandet.

Inlägg 8 av 100

Dagens Samhälle tappar chefredaktören - öppet marknadsfönster för kritisk granskning...

Dagens Samhälle är idag en bra tidning. En uppkäftig och modig tidning som tar temperaturen på det mesta som sker i kommuner och landsting och som inte heller dragit sig för att ge sig in i rikspolitiken när det har behagats. Allt sedan jag började engagera mig i politiken i slutet av 1970-talet har jag följt och läst denna tidning - då hette den KommunAktuellt och var eventuellt på blått papper har jag för mig. Rätta om det är fel. Det blev Dagens Samhälle och den tidningen man gärna läser idag. Bra innehåll, duktiga redaktörer och tidningen har en väldigt stark röst.

Omgörningen av Dagens Samhälle har inte varit smärtfri. Det har kunnat förstås av att det öppet skrivits om konflikter mellan medarbetare och chef. Vem som är vem och vad som är vad vet man aldrig vid tillfället då man läser artiklar i tidningar. Det beror alldeles på vem som representerar det som skrivs. Men smärtfritt har det inte varit det kan konstateras, inte ointressant heller för den delen.

Under en tid har vi som följt chefredaktören och VDn Mats Edman på Facebook sett de kattbilder han lagt ut och förstått att något var på gång. En kattbild säger mer än tusen ord. Så är det. Idag lades en bild på boken Ingen kommer undan politiken: Handbok i att förstå och påverka politiken skriven av Lena Josefsson och Tove Lifvendahl. Då förstod i alla fall jag var klockan var slagen. Titeln säger en del i sig och det går inte att låta bli att tänka att det eventuellt kan finnas en del att lära i den boken, eller kanske inte. Politikens vägar är outgrundliga. Men det är politiken som sitter på makten.

Nytt ägardirektiv från SKLs ledning föll inte Edman på läppen trots att styrelsen i media talade om att det inte alls var någon fara på taket och att chefen kunde vara lugn och fin. Idag lät det inte lika trevligt - Det är dags för Mats att lämna säger Julia Branting, styrelseordförande för Dagens Samhälle . Det låter inte som att det var en frivillig sorti på alla sätt. Men vad som uttryckts till vem och av vem vet bara de inblandade.

Det som är intressant nu är att se vad som händer med den å ena sidan uppburne chefredaktören som slog rekord med tidningen de senaste året och å andra sidan tidningens utveckling framåt. Fina utmärkelser, kanonbra ekonomi - framgång helt enkelt. Men politiken, styrelsen vill kanske ha större inflytande över innehållet. Det är inte ovanligt att politiken inte vill bli ifrågasatt eller granskad, innehållet och tonaliteten ska kontrolleras och nu tyckte man nog att man tappat kontrollen över sitt eget media. Önskemålet är förmodligen att bli ett informationsblad så att alla kan känna sig lugna och glada.

I och med Edmans sorti öppnades ett nytt marknadsfönster för en tidning som kritiskt granskar politiken i kommuner och landsting. Men vem finansierar en sådan tidning? (jag skriver tidning, det kan lika gärna vara ett onlinemedia av något slag).

Det är inte alltid lätt att vara skarp, modig och egensinnig. Ser fram emot att se Edman putsa morrhåren och dra igång på något nytt äventyr. Vad som blir av Dagens Samhälle återstår att se. Det behöver inte bli dåligt. Men en tidning är å andra sidan väldigt präglad av sina ledare.


Tillägg: Uvell granskar bakom kulisserna

Kvinnofriden måste värnas...

Polisen i Östersund uppmanar nu kvinnor att inte gå ut ensamma efter mörkrets inbrott. Det händer för mycket och polisen hinner inte med. Det är förfärligt på så många sätt. Kvinnofrid - läser jag om på Wikipedia, var en lag som instiftades av Birger Jarl och kom till redan 128 tillsammans med en del andra lagar som kyrkofrid, hemfrid och tingsfrid. Då handlade det om kvinnorov mot kvinnans vilja. Men märkligt nog också med kvinnans vilja.Då handlade det om att en kvinna stack med en annan man som hon lämnade. Det verkar inte så noga med våldtäkter däremot.  Läs mer här.

Om man skulle översätta Kvinnofrid till modern tid för att vara lite vild och knasig så skulle man väl kunna säga att kvinnor ska kunna leva i frid och röra sig som de själva önskar på gator och torg och hemma. Kvinnor ska slippa vara rädda. Det är så självklart i teorin men uppenbart inte i verkligheten.

Visst får killar också stryk och blir misshandlade, inget snack om saken. De ska naturligtvis också skyddas så klart. Men just här handlar det om kvinnors frid. Utan att jämföra med mäns frid. Bara så att vi håller isär de sakerna.

Det här är verkligen inte bara för ett parti som FI!. Det är inget manshat, det är en självklar mänsklig rättighet. Något för moderaterna att ta fasta på? Alliansens övriga partier Socialdemokraterna? Uttryck det lite mer.

Som kvinna ska man inte behöva vara rädd. Det borde vara en självklarhet. Men är det inte.

Varför?



Inlägg No.7 av 100.

Vilket företag byggde Arbetsförmedlingens nya sajt för 100 miljoner...

Förr i världen i internets barndom så byggdes det en och annan sajt i 100-miljonersklassen här i Sverige. Det var Torget som Posten hade och Passagen som Telia stod bakom. Då var det jättemycket pengar som satsades och klagan blev stor på slöseri med skattemedel med mera. Men saken är att under den perioden skapades också mycket kunskap hos de som var inblandade och jobbade där. Många av de personer som var med då startade eget eller var med och byggde internetföretag på andra ställen. Så visst skapade staten genom sina satsningar många jobb via sina internetportaler. Rent av ska man ge Posten och Telia erkännande för hur deras satsningar var med och drog igång IT-branschen i Sverige på allvar. I alla fall den internetbaserade delen av det hela.

Idag kan nästan varenda människa bygga en egen sajt med ganska enkla medel. Det finns många enkla verktyg att använda. När man då får läsa om att Arbetsförmedlingen lägger mer än 100 miljoner på en ny websajt så blir man rent av förvånad. Hur kunde det här gå till? Den nya kan dessutom inte användas enligt vad som beskrivs utan man får lägga 20 miljoner för att fixa till den gamla.

Sånt slöseri med skattepengar ogillas i hög grad. Något måste väl ändå även Arbetsförmedlingen ha lärt sig under åren som gått. Skatteverket har en av de bästa och mest användbara sajterna av alla. Kan de inte lära ut lite? Eller ska man ångra att man inte tog itu med den delen av kunskapen och började jobba i den branschen, Bygga sajter till myndigheter verkar lönsamt. Att skära guld med täljkniv på något sätt. Undrar vilka som fick det där jobbet? Det framgår inte av Aftonbladets artikel.

Hundra miljoner hade räckt till mycket annat. Menar också bloggen Den hälsosamme Ekonomisten.

Aftonbladet

Blogg 6 av 100

Kan en moderat äta lunch med en sosse...

Svaret på rubrikens fråga är naturligtvis att självklart kan man det, man kan äta lunch med precis vem man vill.  Trevliga personer kan ha annorlunda åsikter än de man själv förfäktar. Det skapar dynamik i tillvaron att dryfta dessa. Dock är det nog mest vanligt ändå att det mesta är man överens om. Vardagsdetaljerna ser ofta likadana ut för de flesta.

Varför ställde jag denna fråga kan man undra. Det grundar sig i att det inte i alla kretsar är helt självklart att äta lunch och umgås med någon från den andra sidan. Är man en sort så är man. Då går det inte att välja umgänge hur man vill, det är illojalt och skvallret går igång och misstänksamheten är stor - för vad kan man ha pratat om. Rent av kanske det har skrattats också. Inte bra. Håll avståndet till oliktänkande. Annars blir du betraktad som konstig och avvikande.

Naturligtvis gäller detta inte för alla. Men i vissa snävt tänkande kretsar är det så. Det är VI och det är DOM.

Undra på att det blir så många konflikter och att de underhålls.

Inlägg 5 av 100

stängt på grund av House of Cards...

Netflix kallar,,,

Återkommer

inlägg 4 av 100

Jag jobbar som lärare - ett av de viktigaste jobben...

Häromdagen såg jag en av mina elever sitta i matsalen med en mobil i örat och en uppfälld dator samtidigt som han försökte äta lunchen. Han såg ut som en riktig liten businesskille. Det ska börjas i tid. Andra tycker säkert att han absolut inte skulle ha den verksamheten igång samtidigt som han åt. I matsalen äter vi. Jovisst. Skolmatsalar är så extremt avkopplande och lugna det vet alla som satt sin fot där. 

Men just den här killen som lyckades sitta där mitt i allt ljud, spring och slammer med disk var det nåt extra med. Han var helt oberörd av allt runtomkring sig. När jag sedan frågade honom vad han gjorde så berättade han att han löste mattetal med hjälp av sin pappa. Han skulle ha läxprov senare på eftermiddagen nämligen. Hur kan man klaga på en sådan kille? Egna initiativ och drivkraft är bra egenskaper när man ska söka sina förmågor.

En höjdardag i skolan. En känsla av att det finns drivkrafter i varenda unge och att det är min uppgift att hitta och locka fram dessa egenskaper. Med hjälp av internet, mobiler och andra verktyg kan man individualisera undervisningen på ett bra sätt. De som är långt framme kan ges svårare uppgifter och lärarens tid frigörs till de som behöver mer personligt stöd.

Det är grejen... 

nu har jag haft sportlov och börjar längta tillbaka till skolan. 

Din egen plats i gruppen har betydelse...

Grupper kan vara stora och de kan vara små och de kan fungera mer eller mindre bra. Framförallt så är de inte statiska även om man kan känna så när man befinner sig mitt i dem. Minsta lilla förändring där en ny person tillkommer eller en annan avgår avgör positionen. Olika roller finns och spelas, men det är dock alltid gruppen som bestämmer vem som ska vara på olika postitioner. Själv har man inte så stort val. I bra fungerande grupper tillåts alla att delta med sina kompetenser och sin kraft alla ser till målet som ska uppnås och frid och fröjd råder. I alla fall under en period. Det kan snabbt ändras. Maktförskjutningar är vanligt och det finns ofta ett formellt kontra ett informellt ledarskap.

Jag lånade en tabell som ses nedan, den beskriver de olika rollerna i en grupp ur dimensionerna popularitet och makt. Metoden att få fram detta kallas Sociometri, den skapades av J.L. Moreno. Det handlar om att få fram dolda strukturer i en grupp. Vilka som vill vara med vem och var tilliten finns och så vidare. Alla vill höra till ett sammanhang och bör få göra det också. De personliga relationerna i en grupp är svåra att nå och det finns ofta maktstrider med mobbningstendenser och liknande i en grupp som i sin tur skuggar det arbete och det mål gruppen en gång skapades för.

Det kan räcka med att i sitt eget huvud fundera lite kring hur det ser ut i den grupp man är verksam. Var är du själv placerad? Kan du göra något åt det om du inte gillar positionen? Utifrån det kan man sedan göra sina val. Är det värt att vara kvar och vänta in förändringen som alltid kommer eller ska man gå vidare? Det är nämligen inte exakt lika i varje grupp. Inte alls säkert att det som var bra eller dåligt för den delen blir på samma sätt i en annan konstellation.

Popularitetsdimension - den sociala distansen

1) De populära, stjärnorna - föredras av de flesta
2) De omtyckta - föredras av många
3) De accepterade - föredras av en del
4) De tålda - föredras av ett fåtal
5) De utanförstående som föredras av ingen
6) De förbisedda som får vara med och som gärna vill, men inte kan göra sig gällande
7) De avvisade som gärna vill vara med men inte får
8) Enstöringarna som får men inte vill vara med
9) De isolerade som varken vill eller får vara med

Maktdimensionen - position i hierarkin

1) Ledarna - centralfigur(er)
2) Medhjälparna - de aktiva
3) Medlöparna - de beroende
4) De passiva
5) De perifera rollerna
a) Syndabocken som gör allt det felaktiga
b) Svarta fåret som gruppen skäms för
c) Clownen som gruppen skrattar åt
d) Dumbommen som gruppen tycker är dum

Sammanställningen ovan är lånad från Svedberg Lars, (1997), sidan 107, Gruppsykologi - Om grupper, organisationer och ledarskap, Studentlitteratur, Lund - en bok som i sig är väl värd att läsa om man är intresserad av ämnet.


En skicklig och erfaren ledare ser förstås detta och gör någonting åt saken. Men det kan också vara ett sätt att betrakta en grupp.

Är det konstigt att det blir bråk på asylboendet...

I princip varje dag läser vi i media om att det är polisutryckning till olika asylboenden runt om i landet. Är det så konstigt? Här samlas människor från olika ställen, i princip alla med hemska upplevelser bakom sig. De flyr från krig och elände och hit kommer de med drömmen om ett lugnare liv och en ljusare framtid. I trånga boenden, kanske byggfuttar ska de leva tillsammans, tätt tätt. Det kan inte vara lätt. Min syn på dessa konflikter är inte att alla som hamnar i dem är gangsters. De har en bakgrund de flesta av oss inte kan föreställa oss med traumatiska upplevelser. Nerverna dallrar på utsidan förmodligen. Det är arma människor utan fast mark under fötterna. Undra på att det hettar till mellan varven. De kan inte språket, de vet inte hur det fungerar utan är helt utlämnade om än med tak överhuvudet och mat. Det finns verkligen fler dimensioner än de vi presenteras via medier.

Man kan ensidigt säga att vi ska stänga gränserna och inte tillåta några fler att komma hit. Fast det å andra sidan är omänskligt.  Men vad ska man göra om det inte fungerar? Få det att fungera. Ja.

Men hur?
Om det ändå fanns lätta svar.

no.1av100

Tänk att kunna öppna ett fik i trädgården...

Det talas så mycket om jobb, det måste fixas nya. Många behöver. Visst visst, självklart. Men hur kommer det sig att det ska vara så krångligt?

Säg att du har en trädgård och vill öppna ett lite fik där under vackra dagar. Bjuda på dina hembakade bullar och lite saft som du kokat själv. Kan du göra det? Nej inte hur enkelt som helst inte. Du måste ha tillstånd, F-skattsedel, att hantera livsmedel i kommersiell verksamhet är ingen lek precis. Du hinner flytta eller i alla fall tröttnat innan du har fått klart med alla tillstånd.

Det finns märkligheter i detta förstås. Någon berättade att ska man ta ett äpple ur köket i skolan så måste man i princip ha skyddsdräkt medan Thaikiosken på Willys parkering kan gå in på OK för att använda toaletten.

Så det finns potential att ändra på reglerna och förenkla dem på så många sätt. Säg att man i princip behöver ett typ iZettlekonto för att börja jobba. Så kan skattemyndigheterna hålla kollen så att det inte blir så mycket svartjobb. För det är en sak som är viktig bland så många andra.

Sammanfattning - förenkla reglerna!

Exempel från Göteborg. Puh...

Läge att ändra på reglerna för ensamkommande barn...

Killen som mördade den unga flickan på ett boende i Mölndal är alltså inte 15 år utan äldre, kanske 20 år, eller i alla fall inte under 18 år. Inget barn alltså utan en ung vuxen man. Det är inte första gången det diskuteras om hur mycket barn många av de ensamkommande barnen egentligen är. Det skrivs mer om detta i de extrema nyhetsmedierna än i den mer politiskt korrekta kvällspressen. Det finns ingen anledning att ge mer luft än nödvändigt till de extrema åsikterna. Men det är däremot nödvändigt att se till så att det blir ordning på de kategorier av människor som kommer hit. Något annat kan inte gälla. Vi kan inte agera som folkhopen gjorde inför Kejsarens nya kläder - bara vifta och vara glada. Vad hände förresten med pojken som utropade att Kejsaren var naken?

När nu polischefen säger att han inte förstått hur allvarligt allting är så blir man i det närmaste mörkrädd. Karln ger navelskåderiet ett ansikte. Tyvärr så är det så ibland och man får tåla det, men inte i hans position då gäller det att se sanningen i vitögat.

Att samhället tar mer hand om ensamkommande barn än om vuxna torde vara en självklarhet men man ska inte kunna bestämma själv att man är barn om man är vuxen. Såna fintar ska vi inte gå på här. Bättre kan vi allt. Det är dags att ändra på reglerna.

Tillskriv mig inga rasistiska åsikter nu. Jag pratar om fungerande administration för att det ska fungera att hjälpa människor i nöd.

Så mycket snack och så lite verkstad...

Idag återuppstår den här bloggen för ett inlägg i flyktingdebatten.

Det går inte att vara helt tyst helt enkelt. Det är mycket snack och liten verkstad och framförallt är verkstadsdörren låst. Det handlar om hur många flyktingar som kan få praktikjobb i statens tjänst. Det handlar om hur vi kan ordna och se till att alla flyktingar inordnas i transitboenden och liknande. Hela tiden detta ordnande. Vi tar om hand. Det lyckas så där. Går inte att komma ifrån. Det räknas och det skrivs och det has åsikter. Inte minst på varandra. Du är rasist för att du uttrycker en inte så smickrande bild av vad du ser hända. Så blir vi kränkta för det. Jag är minsann ingen rasist säger den tilltalade och så är det navelskådande bråket igång. Nu ska vi be varandra om ursäkt minsann. Problemet som jag ser det är att vi smetar epitetet rasist lite väl lätt på andra i dessa dagar. Minsta lilla uttryck om att inte allt är bra och solen skiner plockar fram rasistordet. Men allt är inte bra. Varför är det så svårt att se det? (blev jag rasist nu?). Allas oro måste få komma till tals. Felet är att det bara är en sak i taget som dryftas. Det blir svart eller vitt. Så dumt det är - det mesta finns på en gråskala trots allt.

I och med att det är så många som kommer hit till Sverige så är det ganska lätt att förstå att alla är inte gangsters och terrorister, alla är inte heller ensamkommande "barn" med allt vad det tycks innebära om man läser tidningarna. De allra flesta som kommer är människor som flytt från krig och bomber och en försvunnen framtidstro på de platser de kommer ifrån. Som de humana varelser vi är så måste vi hjälpa dem. Det är verkligen självklart.

Mitt bidrag till aktiv verkstad får bli att underlätta för egna företagare att starta upp...

Utgångspunkten är att många, säkert de flesta vill stå på egna ben. Varför får de inte göra det? Tänk om vi släppte loss på reglerna för företagande? Att det skulle bli enklare att starta eget till exempel eller snarare att det skulle vara enklare att driva eget företag. Det är något som många i Sverige skulle uppskatta dessutom. Att få misslyckas och att få nya chanser som det är i exempelvis i USA. Skammen att misslyckas löper som en röd tråd i vårt samhälle. Inte minst är vi själva många gånger snabba att fördöma här. Kanske är det egen rädsla.

Har man flytt genom många länder, över Medelhavet i en gammal båt är man en stark människa. Låt oss ta vara på den egenskapen. Släpp loss tankar och ideer. Hjälp de som kommer hit att förverkliga sina drömmar. Tämligen säker på att de flesta vill klara sig själva. Men att vi själva sitter så fast i att vi måste antingen bli omhändertagna eller ta hand om andra.

Släpp fram Företagarcentrum och starta-eget-kurser och liknande.  Befria alla och underlätta de egna initiativen.

Att vi måste ta hand om traumatiserade personer, ensamkommande små barn och terrorister är en helt annan sak som måste hanteras separat. Men låt oss inte gömma alla andra i de problemen. Det finns potential - låt oss ta vara på den i högre grad.

Det är temperament som saknas i svensk politik - inte DÖ...

Inte ofta som det skrivs här numera, men ibland måste man...

Det blev som det blev med DÖ. Länge leve socialdemokraterna och V och MP - eller? SD går framåt i opinionsundersökningarna. Det är inget vidare det här som sker. Alliansen har genom DÖ dragit på sig mycket kritik, rent av i onödan.

Moderate riksdagsledamoten Finn Bengtsson och hans kollega tillika moderaten Anders Hansson röstade för den budget som alliansen hade jobbat fram (det beundransvärda är att de båda stod mot grupptrycket och inte röstade mot sitt eget förslag som övriga alliansn gjorde. Förtydligande md anldning av kommentar nedan. Jag var otydlig.) Alla andra talade för sin budget men röstade för S-budgeten. Några hade kvittat ut sig för att slippa vara med om det som de nog tycker är eländigt. Något mer ologiskt än detta är svårt att begripa för en utomstående. Möjligen finns det en intern logik? Det har vi förstått, någon slags schacklogik - om vi flyttar den ena pjäsen hit så blockerar vi den andra osv osv. Detta gäller dock bara under förutsättning allt annat är lika. Det vill säga att brädet står på samma plats som tidigare och inget i övrigt förändras. Nu är det dessvärre så att omgivningen inte är lika lätt att förutspå. En av anledningarna till Decemberöverenskommelsen ska vara att inte släppa fram SD. Det kan vara en god tanke då. Men sen är det just så att en av deras huvudfrågor något som tycks beröra andra väldigt mycket. Ni vet de där så kallade väljarna. De är lättrörliga. Det kan man se på SDs framgångar i opinionsmätningarna. Är inte det en varningsflagga så god som någon? En slags hint om att man kanske inte är på rätt väg.

Möjligen kommer det att hända något i höst på den moderata stämman. Att flera moderater höjer rösten och ser till att just DÖ försvinner. Ingen kan undgå att höra vad omgivningen säger. Vi gillar inte DÖ.

Det är temperament som saknas i svensk politik... Politiker som står upp för sina ideal. lite mod. Vart tog de vägen? De fanns. Nu kallas de för gamla föredettingar. Denna instrumentella syn på politiken bör få ett slut. Politik är inte en intern historia för några få. Den berör oss alla. Denna smartness och listighet och interna smak för att lägga på en grå filt över allt som inte är direkt i den interna kollektiva åsiktsfåran är inte någon politisk gärning som direkt imponerar. Tvärtom. Det är verkligen inte någon önskvärd utveckling för en demokrati. Den borde vi verkligen värna om. Det är egentligen det enda viktiga.

Slå hellre ihop moderaterna och socialdemokraterna under en period, och låt temperamentet flöda och demokratin ha sin gång. Borde inte vi kunna vara lite mer som i Danmark? Widar Andersson skriver Heja Helle friskt humör. Lite fart i politiken - hela vägen ut.

Lägligt idag så dyker artikeln om hur många människor som är på flykt upp i DN, som om det i förväg vore bestämt. Det är det förmodligen också. Vem kan tycka att det är bra att så många människor är på och behöver vara på flykt. Ingen skulle jag tro. Det är klart att man öppnar sitt hjärta för den som har det svårt. Men det måste finnas en viss organisation kring det hela. Det har vi inte idag och det är också det som SD rider på och det inte utan framgång dessvärre. Under den ytan kokar det av annat.

Finn Bengtsson stack ut och värnade om demokratin. Det är beundransvärt på många sätt. Det är inte att förespråka total oordning, den hade inte behövt finnas om man diskuterat det hela i förväg. Det är taktiken att bara presentera frågor för en grupp att bara gilla utan föregående diskussion som är olycklig. Funderar mycket på varför det blir så? Likadant på lokalnivå. På urusla beslutsunderlag förväntas alla ledamöter ställa sig bakom. När de inte gör det så kvittas de ut. Detta också utan föregående diskussioner. Något står inte rätt till. Det är av vikt att det rättas till inom kort. Förtroendet för den politiska verksamheten överhuvudtaget står på spel.

Vad gäller DÖ så är det faktiskt fler än allians- företrädare och sympatisörer som ogillar den. Det är något att ta på allvar. Det är som att se på en film att höra alliansföreträdare tala för sin egen budget och sen rösta med motståndarnas bara för att säkra att inte ett utbölingsparti ska få något att säga till om. De får en gratiskjuts de inte borde ha.

Lite mer Danmarksrock i politiken i Sverige behövs. Då talar jag om politikernas förmåga att stå emot varandra och uttrycka det. Inte om deras syn på människor i flykt och andra invandrade. Utan just om förmågan att uttrycka sin politik mot varandra.


Det är inte lätt att förstå det här menar Fredrik Lidby

Moderaterna och framtiden...

Nu hade jag inte tänkt skriva så mycket mer på den här bloggen egentligen, men det är svårt att avengagera sig, även om man borde för sin egen skull. Det får dock bli ett undantag här.

Idag har det varit Sverigemöte för moderaterna och många samlades för att arbeta med gemensam politikutveckling. Jag tror att det är bra. Självklart ska många komma till tals och förhoppningsvis är det slut på Uppifrån och ned-stilen nu.

Jag tror på Anna Kinberg Batra och det nya gänget som kör moderattåget just nu. Det kan bli bra - om man hinner med att bli relevanta igen till nästa val, som Lena Melin skriver i Aftonbladet . Ja det kan man fråga sig, men samtidigt så finns det en viss kvalitet även i de personer som nu är satta att leda partiet. Det går inte frångå att luften gick ur - att ballongen sprack när än den ena och än den andra lämnade partiet. Så visst har det varit lite märkligt att se tidigare ledande moderater visa upp sig på Facebook görandes helt andra saker än att syssla med den moderata politiken.

En egen reflektion jag har över moderaternas framtid är den att det behövs en stor insats från centralt håll för att få det att fungera på det lokala planet. Det går inte att komma ifrån att det är på gräsrotsnivå det händer och det är där kontakterna tas med allmänheten, de så kallade väljarna. Utan vars röst varje parti är helt kört. Det bör man ta på allvar. Det är inte bara de lokala frågorna det handlar om utan det handlar om mötet med väljarna. Det måste finnas något gediget där. Inte bara den egna personen eller partiet centralt.

Exemplet från denna kommun var ju att de som kandiderade till riksdagen inte fick något stöd här i form av affischer eller flygblad, samma sak för dem som kandiderade till landstinget. Bara en och annan tidigare utvald kommunpolitiker fick stå i centrum. Men det är för få. Själv fick jag inget stöd alls härifrån så jag hoppade av tidigt, liksom så många andra gjorde inför eller efter den nomineringsstämma här där de ledande flyttade upp sina egna favoriter på listan och skickade många andra utanför valbar plats. Detta trots att många fått bra placeringar i provvalet. M tappade 4 mandat och får nog räkna med att även ha ett ansvar för att FP tappade 2 av sina. Det var en moderatledd allians som styrde tidigare, deet var viktigt att poängtera då. Tänk om all denna negativa energi hade bytts till en positiv genom att få med alla på tåget. Även oss som tydligen betraktas som och beskriv som udda! Bara en sån sak. Udda! Vad som sägs om var och en av oss som inte är välkomna kan man fundera över. Själv vet man inget. Det är naturligtvis inte bra, det fårstår minsta unge. Det handlar om att skapa gemenskap och stor plattform med alla som deltar. Det är vad jag själv har försökt göra under alla år, men det har inte varit välkommet på alla fronter, istället har man utsett mig och flera andra bör påpekas till att vara "bråkiga" och icke samarbetsvilliga. Det är inte sant. För det är sammanhållning och gemensamma mål, gemensamma politiska mål vi sökt efter.

Med föreningar som bara minskar i medlemsantal så blir det inte så många kvar att utföra arbetet på marken. Det är en förutsättning trots allt - att folk både ska vilja och få vara med. Det är alltför många utstötningar ur organisationen för att det ska vara bra. Jag tycker att det är skam på torra land när människor som verkligen är engagerade och vill vara det stöts ut på grund av problem på det mellanmänskliga planet. Det är frågan om makt och konkurrens och tydligen finns det inga spärrar för hur vissa kan bete sig i egenskap av sin position för att försvara sina egna privilegier. Här bör det finnas resurser för partiet centralt att gå in och styra om lite. Skapa förutsättningar för andra positioner än de lokala platserna. Skapa mentorskap exempelvis. Det finns mycket annat där man kan bidra till partiet. Om man tilläts. Jag känner fler som tar avstånd mot hela partiet på grund av liknande händelser. Det är väldigt onödigt på alla sätt. Ska moderaterna bli ett starkt parti så måste de här knutarna kunna lösas. Omöjligt är det inte. Det behövs fler beteendevetare här.

Jag har personligen alltid velat arbeta för vänlighet, arbetslust och engagemang. Det är så stor skillnad på hur man ser på makt. Det handlar om att ha makt ÖVER eller att ha makt FÖR ATT. Jag föredrar det senare då det skapar både dynamik och arbetsglädje och möjligheter till förändring, för det är inte makten i sig som är intressant utan hur man kan använda den. Just för utveckling istället för avveckling. Det här är synpunkter som ska hållas internt säger många. Jag lovar att jag har försökt... och många med mig.


Jag gillar moderaterna, jag vill kunna göra det också framöver. Men på vissa plan så är det omöjligt. Jag är inget offer, men det är den koftan man får på sig när man uttrycker sådant som andra inte vill höra.

God jul allesammans...

En duktig politiker stiger fram i ljuset…

Efter en aningens turbulent tid i moderaterna efter Fredrik Reinfeldts avhopp på valnatten så har äntligen Anna Kinberg Batra fått taktpinnen. Hon har hållit i den länge men den har inte varit hennes på riktigt hittills och som hon själv uttryckte det igår på presskonferensen när valberedningen presenterade sin partiledarkandidat – jag är inte vald ännu. I stället för att säga att jag är ödmjuk inför uppgiften så sade hon – jag är väl förberedd och rustad för jobbet. Det är verkligen rakryggat att inte stå och böja nacke utan att klart och tydligt meddela att man är beredd och har förberett sig inför en stor uppgift, tar den på allvar och ber inte om ursäkt för det.  Det är ovanligt och mycket rakryggat. En bra ledaregenskap.

Att Anna Kinberg Batra förs fram i ljuset som kandidat till partiledarposten i Moderaterna är speciellt på många sätt. Hon är den första kvinnan där och tillika den första kvinnliga statsministerkandidaten i Sverige.  Det är i sig intressant men är det där tyngdpunkten på hennes nu framskjutna position ska ligga? Att hon är kvinna? Nej inte självklart. Det är i första hand hennes kompetens som person och hennes politiska meriter som är viktiga i det här sammanhanget. Kunnande, erfarenhet och personlighet. Genusaspekten skulle aldrig ens nämnas om det varit en man som varit föreslagen. Eller hur?

Anna Kinberg Batra har varit gruppledare i moderaternas riksdagsgrupp där hon deltagit i regeringens beredningar, en tradition som Carl Bildt ska ha äran för. Hon har tidigare varit ordförande i EU-nämnden och även i Finansutskottet, varit riksdagsledamot i många år.  Det är tunga uppdrag. Inget för den ödmjuke, utan för den som tar ansvar och vill något.  Det har ingenting med att vara kvinna eller man att göra utan snarare att man är en kompetent och duglig person.

Det är som sådan hon ska betraktas i det här läget.  Liksom hennes medsystrar centerpartiets Annie Lööf och Folkpartiets Birgitta Ohlsson, för at nämna några. Det handlar inte om att de är just kvinnor,  utan att kvinnor numera betraktas som lika dugliga som män för de högre positionerna i samhällsapparaten. Helt vanligt är det inte, men det är på gång nu. Det handlar inte om kvinnor och män mot varandra. Det handlar mer om att även kvinnor i egenskap av personlighet, utbildning, erfarenheter, hårt arbete och allmän duglighet börjar få eller ska vi säga ta samma chanser att tillträda de positioner som tidigare varit mäns arena.

Det kommer att bli mycket intressant att följa Annas arbete för moderaterna, Alliansen och Sverige framöver. Kommer hon att ändra på den politiska inriktningen? Eller räcker det med att vara en trygg och stabil och kunnig person som inte viker sig när det blåser?  

Många är tveksamma som alltid när det vankas förändringar, andra ser på dem med framtidshopp.

Vad kommer att hända med integrationsfrågorna? I många kommuner jäser det just nu enligt en undersökning SVT har gjort.

Kommer hon att kallas Anna eller kommer hon att kallas Kinberg Batra i officiella sammanhang? 

Allt kommer att visa sig. Tuff period väntar. 

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, anna kinberg batra, extraval2015, partiledare, integration

Tack för att du inte sa ödmjuk Anna Kinberg Batra...

Så släpptes bomben då - nåväl den har varit känd steg för steg under en längre tid. Men idag så presenterades Anna Kinberg Batra som blivande partiledare. Hon påpekade själv noggrant att hon inte är vald ännu. Det är typiskt för henne att var klok på rätt sätt. När bloggare som Sven-Erland Västros skriver "hon den där från Manpower som vikarierar för Reinfeldt" kan man inte låta bli att dra lite på munnen. (Den som inte förstår att han oftast skämtar kan låta bli). Hon är inte vikarie så länge till.

Foto: Ulf Kristofferson, TV4Nyheterna

Anna är en bra och kompetent person med mycket humor och man hör inte någon som inte respekterar henne. Det är bra. Rak rygg ska man ha som partiledare. Särskilt bra var att hon inte stod och talade om hur ödmjuk hon var inför uppgiften. Kort och gott sa hon att hon kände sig förberedd och väl rustad för jobbet som partiledare för moderaterna. Det är liksom det viktiga och uttrycker en viss självständighet gentemot organisationen. Ödmjuk kan man vara ändå. Man ska inte som ledare vara "ödmjuk" och falla på knä och jamsa med - man ska vara fast och övertygad och kunna vara en hygglig person ändå. Det gäller i det här fallet. Det är bara att ta taktpinnen och börja köra nu. 

Lycka till Anna. Verkligen... Nu är vi många som ser fram emot fortsättningen.


Moderata kvinnor - ett inlägg från 2009 - Anna Kinberg Batra kvalar in på listan.





Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, anna kinberg batra, partiledare, nyval2015

Moderaternas eftervalsanalys - bristen på frimodighet är en viktig poäng...

Moderaternas eftervalsanalys har fått många att ta till tangenten. Det är främst de politiska budskapen man koncentrerar sig på. Personligen fann jag något annat i analysen. Nämligen den om organisationen. Där nämns bristen på frimodighet, att det saknas sådan. Det blev för instrumentellt helt enkelt.

Citat ur eftervalsanalysen -  "Väljarna uppfattar till exempel att de partier som suttit länge vid makten bär ansvar för de samhällsproblem man ser, det tenderar att göra regeringspartier defensiva. Det är även svårt att i regeringsställning vara framåtblickande och visionära. Här hade partiorganisationen en extra viktig roll att fylla, som tyvärr inte axlades under mandatperioden. Regeringskansliet kom att ta ett större ansvar för partipolitiken. Ansvar och kontroll kom att gå före idéer. Den välkontrollerade politiken lyste igenom och bidrog till att Moderaterna betraktades som mindre framtidsinriktade och mindre frimodiga än tidigare."

Det är ganska enkelt att se det där om man jämför med äldre politiker i min egen ålder där finns modet att uttrycka sig på ett personligt sätt. Fritänkande personer som Gunnar Hökmark, Mikael Odenberg, Sven-Otto Littorin, Cecilia Stegö Chliò med flera uttrycker tankar utifrån egen fatabur men med den moderata grunden som plattform. Så självklart egentligen. Ett politiskt parti borde vara välfyllt med människor som tänker själva och är engagerade för sin sak med grund i politiken. Det är inte alltid önskvärt att göra det tyvärr. Tystnad och medhåll premieras. Det blir som soldater på led om man ska uttrycka sig lite skarpt. Det intellektuella kapaciteten försvinner. Vi måste få tag på "rätt" sorts människor sa en här ledande person. Jag själv exemplvis, det finns flera,  är/var jätteengagerad men inte "rätt" uppenbarligen för då hade jag inte blivit så motarbetad och känt mig tvungen att lägga ner mitt politiska intresse förstås. Vi vet att du vill men först får du allt kröka ryggen.

Det bör finnas en bas i ett parti, förändring och anpassning är förstås självklar också, men en grund att stå på. Typ det den nu avlidne Hans L Zetterberg myntade. Staten är mindre än samhället. Så fint. Kände att det verkligen var en av de avgörande anledningar till att jag själv engagerade mig aktivt politiskt. Med en sådan bas finns det utrymme för personligheter och de var fler förr. Så är det bara.

I en idéburen organisation så bör det gemensamma vara just idén som alla ska drivas av. Inte den egna möjligheten att göra karriär. Det blir lätt för mycket kraft på den interna verksamheten då och den yttre glöms lätt bort. Har funderat många gånger på varför den hierarkiska ledarskapsstilen finns i lokalföreningar som exempel. Det är ganska omodernt idag med välutbildade människor som från början lärt sig att ifrågasätta och vrida och vända på saken utan att därför kritisera personer. Det jag har kommit fram till krasst är att det inte är kompetens som är avgörande när man blir ledare för en ideell organisation, det är andra saker.


Läsvärt för den politiskt intresserade.
Moderaternas eftervalsanalys i sin helhet.

Nu finns det all chans inför det extra valet att plocka fram den här frimodigheten i partiet och strunt i vems tår man trampar på, eller om det är "rätt" person - det handlar om engagemanget. Det är vad som behövs i alla politiska partier för att driva framåt.

Lästips om hierarkiska organisationer. De är nog lite ute trots allt. Hoppas det. Visst måste det finnas viss ordning. Men ledare måste vara modiga och delegera och känna tillit. Det gäller alltid. Utom möjligen förflyttning av trupp i krig. (säger man så?)

Så - frimodighet, glädje och lust. Det driver oss engagerade människor. Politiska partier behöver släppa fram mer av detta. Ska man bygga lag har detta betydelse, stor betydelse,




Läs även andra bloggares åsikter om val2014, val2015, politik, eftervalsanalys, moderaterna, alliansen

Dags att lyfta på locket om hur vi hanterar flyktingströmmen...

Nu blev det som det blev och Löfven, eller snarare var det väl socialdemokraterna som såg till att det blir ett extra val. Förmodligen var det lika bra det för så här kan vi inte ha det. Att SD på en enda fråga egentligen ska kunna ha en så stark roll är oacceptabelt. Men att etablerade partier inte tar tag i frågan om flyktingar och invandring är inte heller OK. Det är ganska uppenbart att det är en fråga som berör många. Det är avsaknaden av hur det ska gå till som ställer till det, detta ger utrymme för många egna tokningar. Absolut ska Sverige kunna ta emot och hjälpa människor i nöd. Men det är hur det ska gå till som är den stora frågan. Det är knappast humanitärt att fösa in flera hundra personer på ett ställe på en liten ort i väntan på att byråkratins kvarnar ska mala.

Det är inte konstigt att människor känner rädsla för det okända och det är inte heller konstigt att de blir upprörda när man tillåter att frågan om att hjälpa andra ställs emot den egna välfärden. Där har SD fixat ett öppet mål. Det bör gå att täppa till det genom att försöka förklara att det finns utrymme för alla här.

Just nu råder fenomenet - För att jag har sagt att det ska vara så, var så god och skölj... Sen talar vi inte mer om saken. Det fungerar inte längre. 

Låt mig påminna om didaktikens fyra frågor. De är fullt användbara i det här sammanhanget och i väldigt många andra politiska frågor också för den delen. 

• Vad ska läras ut?
• Varför ska det läras ut?
• Hur ska det läras ut?
• För vem ska det läras ut?

Att Sverige ska vara ett humanitärt land är självklart, vi har råd med det. Men det är nödvändigt att fundera över hur vi ska kunna vara det.  Inte bara sopa frågan under mattan och låtsas som om det inte finns problem som ska lösas.

Har alltid trott att det behövs fler beteendevetare i politiken. Nu börjar det bli väldigt tydligt.

Läs även andra bloggares åsikter om val2015, extraval215, moderaterna, alliansen, socialdemokraterna, invandring, flyktingströmmar

Reinfeldts sista tal för den här gången...

Vilken förunderlig känsla det var att lyssna på partiledardebatten idag. Fd. Statsminister Reinfeldt sa idag tack och hej leverpastej för egen del. Snyggt, distinkt och eftertänksamt som vanligt. Sen tyst. Bara Annie fick honom att säga några ord om falukorven han fick i present. Allt är så bra osv osv... Trots detta så blev det som det blev. Tomt. Reinfeldt deltar inte längre. Förmodligen finns det förklaringar till skeendet som vi som är lite utanför inte känner till, därför vill jag inte döma. Det har många andra gjort. Men tycka att det är snurrigt att en organisation står och faller med en person kan man göra. Det finns många duktiga som kan ta över. Men var är de? Detta stillastående nästan krampaktig tystnaden är oförklarlig. Är det ett typiskt Groupthinkskeende vi ser. Alla vet och har kunskaper men ingen tar sig ton. Alla håller ihop och håller tyst för att gruppen inte ska brisera. Den introverta krampen pågår för fullt. men det duger inte för i ett politiskt parti krävs öppenhet. Det finns så många duktiga och kompetenta personer... Läs mer

ASTRID-Mässan i Åkersberga 9 oktober - missa inte den...

Jag startar om med ny blogg - Mary X Jensen...

Allt har sin tid här i världen. Nu är det dags att ta nya steg för min del och jag låter min gamla blogg MinaModerataKarameller (MMK) gå i vila. Efter 5943 inlägg  och två valrörelser är det dags att göra något annat. Byta bana lite grann.  Min nya blogg heter kort och gott Mary X Jensen - kan förkortas till MXJ om man vill.

Bloggandet har förändrats sedan jag startade i maj 2007. Då var det nästan som en folkrörelse och vi länkade och samverkade på många olika sätt. Den stora bloggbävningen mot FRA-lagen för att skydda den personliga integriteten var nog det vi som var med då kommer ihåg allra bäst. Alla tidningar med lite självaktning hängde på och vi twinglade så att det rök om det. 

Det var en kul tid men också väldigt intensiv. Därefter har Twitter och Facebook tagit över mycket av dialogen och aktiviteten i bloggsvarsfälten har minskat och många bloggar har lagt ned eller ändrat fokus. Just nu känns det dock som om bloggandet har fått en liten nytändning. 

Jag gillar och brinner för politiken på olika sätt och självklart kommer den här bloggen att handla om det, fattas bara. Opinionsbildning helt enkelt. Men i friare form än tidigare. Nu sitter alliansen i opposition och jag har lagt mina politiska ambitioner på hyllan.

Gunnar Hökmark skrev detta på sin blogg och jag tyckte att det stämmer väldigt bra med min egen uppfattning så nu kör vi på här...

"En av de viktiga skillnaderna i politiken är mellan dem som ser politikens begränsningar och dem som inte kan eller vill se den. Skillnaden uppträder i alla frågor och på alla politiska nivåer.

De som vill reglera familjers sätt att leva och de som vill skapa valfrihet. De som vill att vi ska kunna välja vård, skola och omsorg och de som vill styra över den. De som vill att politiken ska respektera medborgarnas val och de som vill göra dem till politikens undersåtar. De som anser att politiken är till för att förverkliga deras egna uppfattningar om hur människor ska leva sitt liv och de som vill att politiken ska bidra till att människor kan förverkliga sina uppfattningar och drömmar.

 För några har den politiska makten inga begränsningar var de än utövar sin makt och för oss andra är politikens gränser en del av politiken. Så ser det ut inför valåret 2014 och det gäller både inför Europavalet och inför valen i september."

Läs även andra bloggares åsikter om  mary x jensen,  politik,  borgerlig,  alliansen,val2014,  opinionsbildning