torsdag 22 januari 2009

Klädsel: Underbyxor

(SvD)

Idag var jag och hälsade på min åldring som jag brukar skriva om mellan varven här. Han har hamnat på fel ställe den saken är klar. Visst är han förvirrad, men på ett blandat sätt. Hans medboende är dessvärre väldigt långt gångna i sin demens och är därför inte alls kommunicerbara. Personalen talar inte någon vidare svenska så nu ligger han helst på sängen och sover på dagarna för han har ingen att prata med. Absolut ingen.

Det är ett rejält stort ingrepp i livet för en person som är social av naturen. Det känns verkligen som om att gå från trevlig dagvård med allehanda aktiviteter och trevliga medpensionärer till att träda in i dödens väntrum - för det är vad det handlar om det här. Det är rent bedrövligt.

Han får inte gå ut och han har inget att göra och han har ingen att prata med. Så hade nog varken han eller vi tänkt oss det hela.

Maten serverades tidigare uppvärmd direkt i plasttrågen den kom i från storköket. 120 grader i ugnen sen smälte plasten. Kan det vara nyttigt? Är det trevligt? Skälet var att man inte hade tillräckligt porslin, inga uppläggningsfat. Nåväl, detta påpekades förstås så nu har de i alla fall porslin. Om det var personalen själva eller någon annan som fixade dit det vet jag inte. Kanske att det blir skämsigt när de anhöriga påpekar såna saker. Det är dock så att som personal klagar man inte alltid på jobbet, det kan få konsekvenser och dessutom så vänjer man sig ofta vid hur det är.

Middagen serverades när skildes åt. Matsalen var fylld av äldre personer i mer eller mindre bra skick, så som det är på demensvården. MEN - damen som sitter vid samma bord som min gamling satt där klädd i sina UNDERBYXOR, visserligen med en filt lite över magen. MEN dock klädd till middagen i UNDERBYXOR. Där gick tålamodsproppen ur för min del. Det kan vara så att hon ville vara klädd så, men jag tror det inte. Hon är en av de mest adekvata där på boendet.

Värdighet på ålderns höst? Knappast.

Nu är jag förbannad - vill bara tala om det... i morgon ska andra få veta det.

Uppdatering: Jag fick en kommentar nedan som jag gärna vill lyfta upp. Det handlar om Borgerskapet och deras åldringsvård. Det är mycekt positivt. Jag har själv erfarenhet av Borgerskapet och är lyrisk. Hade tänkt skriva om det också så småningom. De borde kunna stå som förebilder för hur åldringsvård ska fungera. Det gläder mig att Filippa Reinfeldt varit på besök där - jag är övertygad om att hon och jag har samma syn på det här, dessutom så verkar hon bry sig alldeles fantastiskt om sitt ämne. Moderater vill väl även om alla gärna vill förstärka motsatsen genom fula påhopp. Metoderna som skiljer. Det är som på Borgerskapet åldringsvården ska fungera, verkligen.

"Jag vet egentligen inte så mycket om hur äldrevården ser ut i Sverige men själv har jag sett riktigt bra exempel. Jag jobbar som biträde på Stockholms Borgesskap. Först och främst är maten väldigt bra.. Flera olika rätter att välja på och den är lagad från grunden. Under måltiderna är alla noga placerade efter vilka de trivs med och har saker gemensamt med. De mest dementa sitter i en egen matsal och får extra hjälp.Under dagtid hålls aktiviteter som nyhetsläsning, lätt yoga, afternoon Tea och Fredagsdrink. Även om många av de äldre är väldigt sjuka så ses de aldrig som patienter utan som boende, vilket jag tycker är viktigt. Vi fick nyligen besök av Filippa Reinfeldt och det verkar som att regeringen verkligen bryr sig. Kanske ett lite långt inlägg men jag ville verkligen visa att det finns bra exempel av den hårt kritiserade äldreomsorgen."

Jag skriver det här för att förstärka att det är med människor vi har att göra, inte budgetar och instrumentella förhållningssätt. Åldringsvårdens kranka blekhet: Åldringsvården i Sverige... , Huka er Sumpanpolitiker... nu kommer de anhöriga... Det är detta man är så rädd för... , Klockan 04.00 ringer telefonen..., Dagens spaning på äldreboendet..., Åldringsvården och julen…, Var hör gamlingarna hemma..., Just det en typ studentkorridor vore bra..., Inte räcker det med rödvin om omvårdnaden är svag..., Det är få män på äldreboendet..., Höll på att klämma ihjäl mig på strykbrädan..., Idag sätter vi upp gardiner på äldreboendet..., Jag har blivit med pensionär... - skrevs i februari

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

5 kommentarer:

Anonym sa...

Roligt att läsa sådan självkritik!

Jamen vad gör du såsom moderat karamell för att inte ytterligare försämra åldringsvården och istället förbättra den?

Gör du och dina åsiktsfränder något åt detta?

Mary X Jensen sa...

Nils: Jag kan inte tala för andra, men jag påpekar saker och ting och är en jobbig icke accepterande anhörig.

Detta handlar om en (s)-kommun - jag hoppas att de lyssnar. De kan göra något där.

Anonym sa...

Det är ett kostnads och kvalitetsproblem. Fråga personalen va dom tjänar. Väldigt många tjänar runt 18000 före skatt som jobbar inom vården. Medianlönen i Sverige ligger på runt 20000 (klassificerat som låginkomsttagare av svd).
Tjänar man dom pengarna så är man inte så engagerad i jobbet. Man får inget av det. Det är inga uppmuntrande ord från cheferna och inga bonusar. Det enda man får är avsaknaden av kritik om man gör rätt, för gör man fel så får man skit för det.
En personlig assistent tjänar 16000 före skatt. Och då kan dom många gånger ha samma ansvar som en sjuksköterska.
Ett problem är att pengarna måste komma nånstans ifrån.
Äldrevården kommer att bli sämre nu för att kommunerna får in för lite pengar. Assistansen kommer att bli sämre för att regeringen tyckte att den reformen är för dyr och fk ska spara några mdr på den.
Men den vården som din anhörig får är nog faktiskt på den nivån som vi i Sverige är villiga att betala för, även om vi inte ser det sambandet. Det kvittar om det är en s eller m kommun, dom är lika goda kolsupare båda två. därimot hade det nog gjort skillnad om det varit v-kommun, fast det hade synts på skattesedel också.
/Daniel

Anonym sa...

Jag vet egentligen inte så mycket om hur äldrevården ser ut i Sverige men själv har jag sett riktigt bra exempel. Jag jobbar som biträde på Stockholms Borgesskap.

Först och främst är maten väldigt bra.. Flera olika rätter att välja på och den är lagad från grunden. Under måltiderna är alla noga placerade efter vilka de trivs med och har saker gemensamt med. De mest dementa sitter i en egen matsal och får extra hjälp.

Under dagtid hålls aktiviteter som nyhetsläsning, lätt yoga, afternoon Tea och Fredagsdrink. Även om många av de äldre är väldigt sjuka så ses de aldrig som patienter utan som boende, vilket jag tycker är viktigt.
Vi fick nyligen besök av Filippa Reinfeldt och det verkar som att regeringen verkligen bryr sig.

Kanske ett lite långt inlägg men jag ville verkligen visa att det finns bra exempel av den hårt kritiserade äldreomsorgen.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.