Gnäll för att pensionärer ska få lägre skatt...

Ska vi dra slutsatsen att det är viktigare för socialdemokrater att löften hålls än att de bryts för en god sak? För nu gnälls det på Alliansfritt Sverige över brutna löften i stället för jubel åt att pensionärerna får lägre skatt. Vad är det för stil?

Finansministern har räknat om och anpassat sig efter att vägen svänger. När det visar sig att måga pensionärer får sänkt pension nästa år vidtas åtgärder. Bra för pensionärerna, eller hur? Då gnälls det från andra sidan valstaketet. Makalöst.


Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, pensioner, anders borg, fredrik reinfeldt, moderaterna ◦◦

Gnäll för att pensionärer ska få lägre skatt...

Godmorgon Amanda Brihed...

Hej Amanda!

Vi satt och fikade och snackade du och jag i samband med en presskonferens för Alliansen. Då berättade du om din situation och tvångssteriliseringen du blev tvingad att genomgå för att få byta kön. Detta var något helt nytt för mig och det grundar sig i att det liksom inte tillhört min begreppsvärld. Är man hetero och tvåbarnsmamma och nöjd med tillvaron så är det inte självklart att man funderar på vad det innebär att inte vara just det. Det var en intressant ögonöppnare du gav mig där över kaffekoppen.

Din önskan var att bli mamma sa du och det hade man tagit ifrån dig. Jag sa att är ju inte en mänsklig rättighet att bli mamma egentligen det är många som av olika skäl inte kan bli det. Nej men det är skillnad på att tas ifrån den rättigheten genom tvångssterilisering sa du. Precis som om det inte räckte med att känna sig vilsen i sitt kön. Ja naturligtvis är det så. Mina tankar kring problematiken öppnades och vidgades under vårt samtal. Tack för det Amanda. Det är en också mänsklig rättighet att få chansen att förstå att andra inte vare sig tänker eller är som man själv. Ofta fastnar vi i våra föreställningar och det är så väldigt mycket vi inte vet. Varje ny kunskap och varje ny insikt vi ger varandra skapar ett bättre samhälle så är det.

Du har under våren dragit igång det som nu kallas Lex Amanda - diskussionen för att få bort lagen om tvångssterilisering för den som vill byta kön. Beundrar dig för det. Att det inte varit gratis kan man förstå av många av dina postningar på bloggen. Den kampanjen har uppenbarligen blivit väldigt framgångsrik och det är väldigt bra. Alla partiledare tycks vara överens i frågan nu och jag tyckte att Mona Sahlin uttyckte det väldigt bra till TV4 - att man hör på namnet tvångssterlisering att det hör hemma i ett annat samhälle än det vi har nu. Fredrik Reinfeldt talade i sin regeringsförklaring 2006 om hbt-personers rättigheter och var den förste statschef i världen som gjorde det.

Niclas Ericsson har skrivit en mycket läsvärd artikel om hbtfrågorna och var de hör hemma och han påpekar att den svenska högerns hbt-fientlighet är ett spöke skapat av andra. Nu vill även KD hänga på, de som av någon slags tradition stått emot allt som funnits utanför den traditionella kärnfamiljen. Det är utveckling.

Jag tycker att du har all anledning att vara stolt och glad idag, dels för att du tagit den här striden och vunnit den, dels för att du nu ser hur många som vill dig och andra väl och stöttar hela frågan om att få bort denna människovidriga lag. Grattis. Jag kanse inte kan sätta mig in i situationen fullt ut för man måste nog själv varit en del av det hela för det. Men jag försöker i alla fall förstå. Det är bara genom kunskap vi kan leda världen vidare.

Må väl/Mary
-------------------------
Fördjupning i ämnet sker på Amandas blogg.

Några funderingar som jag har haft kring det här med att vara människa. Hur självklart det är att det inte är självklart, inte alls. Det är bra att samhällets väggar öppnas lite.

När lika inte är lika...
Jag deltar inte i Pridefestivalen... att vara människa...

Johan Westerholm var på Prides Schlagerkväll och förmedlar glädje men också en viss sorg över att allt återgår till sitt vanliga efter att festivalen tagit slut. Så kan vara men all förändring tar tid och tack vare bland annat Amanda så har hbt-frågan än en gång fått en större plats på kartan för ett mindre fördomsfullt samhälle. Johan är stolt över sin mamma riksdagsledamoten och folkpartisten Barbro Westerholm som var initiativtagare till att homo- och bisexualitet togs bort ur sjukdomsregistret. Det var ett stort steg då. Så han har alla anledning att vara stolt över sitt påbrå. Barbro Westerholm är en kvinna jag själv beundrar oerhört mycket.
Alliansfritt Sverige är kritisk mot individer som uttalat sig fördomsfullt kring Pride. Man kan inte annat än hålla med omatt det var dumt. Men det visar också hur viktigt det är att det sprids kunskap för det är bristen på den som får en och annan att utbrista dumheter. Mot bättre vetande på något sätt. Tokmoderaten kritiserar på sitt sätt ett socialdemokratiskt förslag om speciella toaletter för HBT-personer. Jag vet int eom förslagsställaren har märkt att allt fler toaletter numera är avsedda för både kvinnor och män så varför man ska exkludera HBT-personer från denna gemenskap kan man undra. Däremot borde det vara lag på att offentliga toaletter ska vara rena och prydliga. Där kunde en insats vara på plats. Verkligen.




SvD Sanna Rayman Kent DN Aftonbladet Expressen HBT-sossen Peter Andersson



Läs även andra bloggares åsikter om politik, pride, Lex Amanda, HBT, fredrik reinfeldt, moderaterna, val2010, tvångssterilisering ◦◦

Godmorgon Amanda Brihed...

Kända och okända politiker...

När man lever i sin egen lilla politiska bubbla så är det lätt att tro att de flesta vet vem man är. Men ojsan vad man kan bedra sig på den punkten. Svenskan presenterar idag en skrämmande bild av hur få människor egentligen vet vilka politiker som representerar dem i församlingarna. I Stockholms Stadshus verkar de flesta okända. Det var spännande läsning men också något att fundera över. Kan det rent av hota demokratin skriver Anna Gustafsson. Det kan kanske ifrågasättas.

Det är Fredrik Reinfeldt alla känner igen men inte så många andra. Att kommunpolitiker skulle vara het okända tror jag i och för sig inte är sant helt och hålelt. I Stockholm kanske men så fort du kommer till de mindre kommunerna så vet man nog mer om de förtroendevalda, de är grannar eller kusiner. Arbetskamrater med maken, föräldrar i ungarnas klass. Så den här undersökningen skulle nog se annorlunda ut om den bröt ned den att gälla exempelvis Vellinge där kommunalrådet är vida känt, det finns flera.

Det där att vara känd...

Jag tar en annan vinkel på det här med politiker och kändisskap. En fundering som kommer för mig själv inför stundande val är då förstås hur man får sin egen kandidatur känd i den kommun eller församling man vill verka, det är nämligen en förutsättning för att man ska komma ifråga. I moderaterna har vi provval och för att bli invald på en bra position så handlar det om att känna de medlemmar som både röstar och pratar om en. Det kan vara svårt som ny att komma fram där, ty dels så finns det andra som vill fram och försvarar sina positioner, dels är det svårare att bli inröstad om ingen vet vad man går för. Det är ingen självklarhet att bli framsläppt heller, för reptilhjärnan slår ofta till hos den som känner sin position hotad och då släpps inte konkurrenter fram. Smarta och listiga försöker många vara, man får försöka stå över detta och inse att det tar tid att nå fram helt enkelt. Man får ligga i och arbeta målmedvetet.

Det finns undantag förstås, man kan tillhöra prioriterad åldersgrupp. Riktlinjer som att vi ska satsa på unga, på kvinnor och så vidare finns alltid. Det kan i och för sig vara intressant men jag har en känsla av att det finns en dröm om att unga människor ska stanna kvar i politiken, men de gör inte det. Av olika skäl. Dels så går det trögt som sjutton när byråkratins kvarnar ska mala, unga människor vill gärna ha resultat och det NU. Dels så finns det numera väldigt många andra alternativ att sysselsätta sig med. Sen har man det där med familj och barn som ska ha sitt. Unga politiker får svårt att få ihop livspusslet. Många unga ger upp under mandatperioden det vet vi. Visst fungerar det för vissa, men det är absolut ingen självklarhet.

Det finns förmodligen andra bra idéer att få ta del av yngres tankar och idéer. Lyssna på dem exempelvis och inte bara försöka fösa in dem i stuprören och tro att de ska orka ta sig igenom hela den trögrörliga processen för att gensvar.  Det finns många metoder, att använda sociala medier är en variant där är kommunikationen ständigt pågående och interaktiv. Men då gäller det förstås att ha intresse av interaktiv kommunikation och inte vilja vara den som själv har sista ordet. Är man den senare ska man kanske låta bli.

Risken att vara känd
Att synas är också riskfullt. Omgivningen är inte nådig mot den som blivit politiskt vald och media skriver hellre om den som gjort bort sig än om den som gjort nåt bra. Det räcker med att uttrycka sig på fel sätt i en valstuga så är man rökt, kanske hela partiet åker med. Går det att missförstå så gör man det. Plötsligt så är man fritt villebråd. Man var en människa innan men det tycks upphöra i samma ögonblick som man blir vald. Politiker blir synade och det krävs ett innehåll för att man ska få respekt. Man måste kunna svara på frågor, man måste ha åsikter och tala för sin sak. Man måste kunna tillstå att man inte kan just den frågan. Ja - till och med tillstå att man tänkt och gjort fel om det är så. Man måste bjuda på sig själv. Där finns utrymme för erfarenhet. Ska man vara poltiker så krävs självkänsla.

De allra flesta som är verksamma inom den politiska sfären drivs av ett genuint intresse för att förbättra och förändra saker i samhället, man vill vara med och påverka. Från omgivningen hör man i stället ofta att politiker bara drivs av mammon och ser politiken som ett juste jobb. Det finns naturligtvis såna poltiiker. Om det är anledningen till att man kandiderar så är de helt fel ute. Så himla bra betalt är det inte men däremot kostar det väldigt mycket av livet, inte minst privatlivet. Ljuset på scenen kan vara kortvarigt. Det kan många vittna om.

Bra politiker
Men tillbaka till det där med att vara känd kontra okänd som politiker så tror jag att den som lyckas i framtiden är den som vågar och framförallt vill ha en interaktiv kontakt med sin omgivning är den som kommer att bli en vinnare. Det handlar inte bara om att marknadsföra sig själv som en produkt man måste visa att lådan man erbjuder har ett innehåll, att man har något att komma med helt enkelt. Med dagens snabba informationshantering så är det nödvändigt att hänga på, att hänga med i diskussionerna där de finns. Ett tag till kanske det går att dölja sig bakom partiernas draperier och ta skydd, och ett tag till kanske det går att ta hjälp av kommunikationsexperter och ett tag till kommer det kanske att gå att gömma sig i hierarkierna. Den som inte är uppriktig och visar vilja att kommunicera eller fufflar i kulisserna blir snabbt avslöjad idag.

Intressant kommer det att bli när man inser att de 500.000 förstagångsröstarna har en annan syn på hur det här ska gå till och de kommer att visa det. De lämnar inte datorn hemma, de har den med sig som en förlängning av kroppen på något sätt. Jag är inte ung men en sådan person - uppkopplingen är med, kontakten med andra är given för hur ska man få information annars?

Svenskarna skickade 16,3 miljarder SMS förra året en ökning med 65% sedan 2008. Fler SMS än samtal! Säger det inte någonting? Svenskarna surfar också gärna med mobilen och allt fler överger sin fasta telefon. Det går fort nu. Och det är interaktivt. Det är det som gäller. Läs Post- och Telestyrelsens rapport här. Om man tänker till lite här så förstår man att det är mycket som har ändrats och att det är mycket som måste ändras också. Den som lever kvar i det gamla och tror att det går att styra omgivningen kommer förmodligen att bli överraskad.

Känd på rätt sätt och för rätt personer

Man blir för all del känd i de sociala medierna som omfattas av bla. bloggar, twitter och Facebook. Det är olika kanaler som används på lite olika sätt. Men man kan fråga sig om man blir känd på rätt sätt för att nå politisk framgång, alltså känd för dem som kommer att rösta och kan kryssa för oss som är kända via internet?

Medlemmar som röstade i provvalet har andra kanaler och håller sig till de av partiet framröstade, valsystemet trasslar till det med alla sina avgränsningar. Det är också lättmanipulerat i povvalssituationen, få röstar och det är ingen match att jobba för egen räkning. Internet har inga sådana geografisk gränser men det har som sagt valstrukturen med indelningar ner till valkretsen. En enskild politiker i moderaterna behöver 20000 kryss för att kryssa in sig i riksdagen om man tillhör Stockholmsnejden. Det är i princip bara statsministern som fixar det. Beatrice Ask kanske och andra som hållit på länge. För nya politiker är det bara att ställa sig i kön om man inte som vissa redan har skaffat sig en egen plattform i samhället och redan har ett stort utrymme i media. Då blir man framröstad. För att man är känd. Eller så har man fått en bra position på kandidatlistan. Förtjänat eller ej. Det ökar chanserna förstås. Då har man guldläget. Det trista är att inte alla förtjänar sina positioner på scenen. Det brukar visa sig.

Ankdammen

Politiska sfären är liten, en ankdamm. Kanske att det kommer att ändras. För interaktionen som pågår på internet numera är mycket aktiv, på gott och på ont. Förvisso kommer det alltid att finnas de som vill exponera sig för sin egen skull. Men det finns också de som är ihärdiga med sina idéer och jobbar för dem och inte bara för sig själva. När jag och min kompis startade tidiningen Datakonsulten sa min gamle chef att det är enkelt att göra första numret och andra numret men efter nummer 5 uppkommer svårigheterna. Det är då det kommer att visa sig om man håller ut. Det var kloka ord. Det är att likna vid politiskt arbete. Man får slita på. Man kan arbeta politiskt på många olika sätt. Inget är gratis, det gäller att sträva målmedvetet. Men framförallt bör man ha ett innehåll i det man vill förmedla. Det vinner i längden. Makt är intressant för att det ger möjligheten att påverka utvecklingen. Politik handlar inte bara om att stå i ljuset - det handlar om hårt arbete. Det är inte alltid tacksamt heller, man får jobba långsiktigt.

Andra aspekter på kändisskap eller ska vi säga positiv uppmärksamhet för politiker ger Paul Lindqvist, kommunalråd på Lidingö. Han menar att traditionell media är väldigt dåliga på att ge kommunalpolitiken utrymme. Det gäller främst de politiker som har förtroendeupprag idag. Jag håller med om det på sätt och vis. Det är synd att det inte är lönsamt att driva "riktiga" lokaltidningar, de tenderar dessvärre numera till att bli annonsblad. Jag är dock övertygad om att det finns ett gediget intresse för politiska frågor men kanalerna att få utlopp för dem har inte funnits hittills. Nu finns internet och man når ut på ett annat sätt än tidigare. Det handlar inte om att ha tolkningsföreträdet på samma sätt längre, ty alla kan ta det. Jag misstänker att många kommer att bli förvånade över detta framöver. Det hände oväntade saker med Piratpartiet i EU-valet och det är ganska troligt att det kommer att kunna hända igen. Vi får se.

Själv strävar jag på som en hybrid mellan det gamla och det nya med mitt credo erfarenhet-frihet-tydlighet.  Kändisskapet i sig är ointressant. Jag önskar att bli respekterad för det jag försöker åstadkomma.

Bloggkompisarna: Sofia Arkelsten skriver i sin bloggpost Almost Famous att det finns gott om möjligheter att söka information om politiker. Grejen är väl att intresset måste väckas. Peter Anadersson skriver att att det nog  inte är hur väl man känner till ansikten som påverkar demokratin. Pär Ankersjö är tydligen inte så känd enligt SvD, men på nätet är han allt bra bekant. Det ska bli spännande att se vad det har för betydelse framöver. Jan Nilsson skriver också om småorten kontra huvudstaden och möjligheten att bli känd. FP-Mattias från Sundbyberg skriver intressant om just lokaltidningar och deras roll som tydliggörare av de folkvaldas politiska arbete.

Stefan har också bloggat.


(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, politiker, val2010, moderaterna, kommunalpolitik, kändisskap, förtroende ◦◦

Kända och okända politiker...

Inte gnälliga argument mot kvotering...

Ah - ser man på. Jag får medhåll för mina tankar. Kvinnor måste in på chefspositioner först.

Är själv en av dem som brukar framhäva att kvotering av kvinnor in i företagsstyrelser inte är den bästa vägen att gå. På grund av att det då finns risk för att det bildas grupperingar som innebär att alla kvinnor i styrelser betraktas som de "inkvoterade". Det anser Carolina Neurath vara ett gnälligt motargument. Sen skriver hon att ingen, inte ens  män bara kommer in på kompetens och att det därför skulle vara ett dåligt argument för kvinnor att komma bli invalda i styrelser.

Nåväl visst är det så. Att det är kontaktytor, nätverk och referenser som till stor del avgör huruvida man blir föremål för intresse eller ej. Det är just där det ligger faktiskt. Att genom lagar tränga sig igenom sådana barriärer blir fel. Människor kommer alltid att runda såna stolpar. Kvoteringar är alltid föremål för diskussion inte bara i näringslivet. Det finns starka fördomar här. Exempelvis han/hon är arbetstagarrepresentant och underförstått lite satt på undantag i styrelsen. Så går snacket i korridorerna.

Det är inte bara i siffror och med tvång vi ska styra in kvinnor i arbetslivet. Vi måste snarare skapa förutsättningarna för alla att delta i yrkeslivet på sina egna villkor. Det handlar om attitydförändringar. Det handlar om att ge kvinnor tillträde till chefspositionerna som är kompetensgrunden för att göra ett bra jobb i en styrelse. Kompetens är en underskattad variabel i många fall. Att vara kvinna i en styrelse och bli betraktad som den inkvoterade i stället för den invalde är ingen hit. Även om det ger bättre siffror i jämlikhetsstatistiken.

Det viktiga är att bygga upp kontakter och nätverk och se till att kvinnor får plats på de chefspositioner de behöver för att skaffa den erfarenhet som behövs för att bidra i en styrelses arbete. Ge uppmärksamhet och premier till de företag som lyckas istället för att geom lag tvångskommendera. Det är en bättre och mer positiv väg, även för kvinnorna. För som alltid - det är de inre krafterna vi har som driver oss.

När kvalificerade kvinnor skapar nätverk får de kritik...

Läs även andra bloggares åsikter om poltik, kvotering, jämställdhet, moderaterna, val2010, ◦◦

Inte gnälliga argument mot kvotering...

Diskriminering av äldre börjar uppmärksammas...

Sedan 1 januari 2009 fick vi en lag om åldersdiskriminering som innebära att man inte får särbehandla människor på grund av ålder. Det är fint, men hur stämmer det då? Diskrimineringsombudsmannen DO börjar nu få in fler och fler anmälningar. Det handlar om diskriminering på arbetsmarknaden främst och det är män som protesterar.

Jag upplever detta fenomen själv då och då. Att söka jobb i databaser innebär ofta att den tredje variabeln efter för- och efternamn är ålder och sen kommer kön. Är det någon som tro att inte dessa variabler används när lämpliga personer för olika jobb ska vaskas fram? Den som inte varit anställd under ett par år, man kankse har gjort annat, studerat, tagit hand om anhöriga eller liknande få möjligheten att arbetsträna eller ta seniorjobb kanske. Gå ut med grannens hund. Jag hårdrar här - men det är inte så långt från sanningen.

Den som har jobb skrattar lite och tänker jaja, de äldre har gjort sitt och det är de unga det gäller för nu. Nåväl alla blir äldre kan man tänka då. Detta är ett viktigt ämne att hålla ögonen på. Om arbetsmarknaden stängs när man är 50+ för att man anses vara för gammal så finns det ingen logik i att man ska jobba allt längre. Många vill jobba och är vitala långt upp i åldrarna och det måste avgöra inte den fysiska åldern.

Jag skrev en krönika om detta för en tid sedan. Den svenska arbetsmarknaden är trögrörlig och väldigt konserverande. Det har inget med LAS att göra utan med attityder. Hur många gånger har jag inte mötts med förvåning när jag berättar att jag driver den här bloggen? Jag är 50+ drygt och förväntas inte vara en del av internet. Är inte det konstigt egentligen. Med tanke på min bakgrund är det självklart och det gäller samma för många. Livet behöver inte vara åldersindelat... katgeoriserat på födelseår.


Öppna arbetsmarknaden för både yngre och äldre


Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsmarknad, åldersdiskriminering, moderaterna, arbetslinjen, VAL2010 ◦◦

Diskriminering av äldre börjar uppmärksammas...

Varför ska avtal alltid diskuteras när de börjar gälla...

Egentligen borde rubriken till detta inlägg vara  - Varför ska avtal alltid diskuteras först när de börjar gälla?
Uppdatering: Mårten Schultz och SvD.

Avtal som är skrivna bör gälla utan diskussioner. Annars ska vi inte ha avtal. Enklare än så kan det inte vara, eller hur? Som alltid när politiker är inblandade blir det diskussioner om avtal. Det är väldigt märkligt. Det är väl snarare så att finns det avtal så får man gilla läget, samt i fortsättningen diskutera om de ska skrivas om för att de inte är bra. Att diskutera om den som avtalet gäller verkligen ska ta del av det är uppåt väggarna. Det är väl snarare så att den som skrivit avtalet ska klandras.

Att arbetsmarknadsministern ansöker om avgångsvederlag helt enligt gällande bestämmelser är inte särskilt märkligt. Återigen ingånga avtal ska hållas. Det handlar inte om moral här det är fel variabel. Det handal rom avtal som finns. Det är som om det läggs en blöt filt över landet av avundsjuka för att någon kan få förmåner som inte alla kan få. I synnerhet gäller det politiker. De är också människor med allt vad det innebär. Att man hoppar av och inte orkar längre är mänskligt. Politiker är människor. Vi glömmer ofta det. I media används de som några slags apor på Skansen som man för all del kan ge en banan ibland, men ve den apa som inte förnöjer sin publik. Då blir det skadeskjutning om det ens räcker. Det är hemskt cyniskt.

Efter att ha följt den här affären sedan den uppstod så är det inte utan att man förvånas över hur många olika förklaringar och tolkningar det finns av det som skedde. Sanna Rayman sammanfattar sin uppfattning i en ledarblogg idag. Lena Melin menar att om han hade nekat till anklagelserna så hade de aldrig publicerat sina uppgifter. Fan trot - för många så var det helt uppenbart att han nekade redan på flygplatsen som uppvisats om och om igen.. Att bli överrumplad i en sådan situation skulle väl vem som helst bli. Det handlar om tolkningen här. Man hör vad man vill höra. Min tolkning är att scoopintresset blev för frestande och att det gick lite för fort och att moralpaniken satte in. Sen gick det som det gick. Ibland går det snabbt att förstöra en människas liv. För snabbt.

Att ministern sen talar om att han vill skydda sina barn och sedan blir misstänkliggjord för att försöka mörka genom att använda dem tycker jag är magstarkt. Vem i rimlighetens namn tror att de inte skulle drabbas oavsett vad det handlar om i den här situationen. Man kanske skulle kunna tänka sig att det han sa om medias sätt att drabba hans barn bara var ett exempel? I minnet sitter här Kjell Bergqvists berättelse i Stjärnorna på Slottet om hur någon skvallerkrönikör lånat ut en kamera till hans barn och sedan kräver att få tillbaka den för att kunna publicera privata bilder från familjens semester. Självkritik kan vara klädsamt. Förvisso får vi hoppas att detta är sällsynt i svenska medier. Men vad vet man.

Hur vore det om man skulle tänka sig att tro att politiker menar det de säger, rätt upp och ner? Att det inte alltid finns baktankar och trix och dolda agendor bakom det som uttrycks. På något sätt vore det inte helt fel att tänka så och inte tro att man hela tiden blir lurad av sin omgivning. Det är något skumt med ett samhälle som hela tiden utgår ifrån att det alltid finns hundar begravna överallt. Ibland stämmer det, men inte alltid.

Favoritcitatet repeteras härmed: I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)

Tolkningen av det man hör ligger ofta hos den som lyssnar och den är inte alltid helt rätt.

Uppdatering: Inte förvånande tar Alliansfritt Sverige upp frågan om avgångsvederlag till ministern. Lite tyst är man allt, kanske med alla diskussioner om Göran Perssons pension i åminne. Var det inte han som startade eget och plockade in lön i firman och kunde därmed behålla sin statsrådspension? Meningen var väl att den liksom avgångsvederlaget vi nu talar om ska minskas med den lön man kan dra in. Någon kanske kan uppfriska mitt minne här.

Uppdatering: Essbeck har kommenterat den här artikeln. Tyvärr så går det inte att kommentera på hans blogg (jag lyckas inte i alla fall) såjag skriver här i stället. Han tror att det är för att jag är moderat som jag försvarar Det här avgånsvederlaget. Visst gillar jag Littorin som person och som politiker, han är en uppfriskande fläkt på alla sätt i en annars skapligt tradig samling. Men just i det här fallet så handlar det inte om personen utan just saken. Avgångsvederlag, ingångna avtal osv. Trot om ni vill men jag skulle diskuterat på samma sätt om det varit någon annan politiker, från annat parti, Mona Sahlin till exempel. Det är just att det där att det finns avtal som inte ska gälla rätt upp och ner när det kommer till kritan som irriterar mig.

Min förvåning ligger närmast i att det alltid blir diskussioner huruvida folk ska avstå från dem av olika skäl. Det blir mycket moralsnack och liknande. Vad gäller Aftonbladet publicering eller ej så klandrar jag inte heller dem. De gör sitt jobb (jag har jobbat som journalist/publicist i tidigare dar) och ibland blir det för mycket va dreven och ibland kommer de av sig. Alla vet det. I det här specifika fallet så vet ingen vad som hänt och att dra slutsatser av skuld bara för att man drar sig undan tycker jag är fel.

Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om politik, littorin, moderaterna, regeringen, val2010, brott, reinfeldt, avgångsvederlag ◦◦

Varför ska avtal alltid diskuteras när de börjar gälla...

Opinionssiffror - bara ytterligare en av dessa undersökningar...

Visst är det så att opionsmätningarna duggar tätt och det kan se ut på ett sätt på morgonen och på ett annat sätt på kvällen. Dagens presentation visar att det ser bra ut för alliansen. Mycket bra till och med. Det är kul och det taggar den aktive inför valrörelsen - oavsett sida. Det handlar om att kavla upp ärmarna på blusen och jobba hårt nu. För innan väljarna sagt sitt så vet vi inget. Men hoppet tänds förstås varje gång det går bra. Mitt engagemang kommer att läggas på den här mannen,  Fredrik Reinfeldt, jag tycker att han ska vara kvar som statsminister helt enkelt.

Så här kul ska vi ha i valrörelsen, glädje smittar av sig...

Foto: Kim Skerving/Almedalen2010

För oss som är politiskt aktiva gäller det att hitta en fysisk plattform att arbeta utifrån också. Att driva en opinionsblogg är förstås politiskt så att det förslår - dygnet runt. Men det är den där fysiska gemenskapen som ska till också. Man behöver en plats där man får vara med och delta aktivt i gemenskap med andra. Politiskt arbete handlar om att skapa intressen för olika sakfrågor och det sker i en ständig interaktion med andra i en demokrati. Förvisso så har vi alla olika skäl till varför vi aktiverar oss i politiken, det är dock de som vill förbättra samhället och har en vidare syn på politiskt arbete som jag imponeras av.

Det finns flera aspekter på det politiska arbetet. Dels så vill man jobba för att den politik man företräder ska vinna valet, det är själva grunden för att det ska bli något vidare av det politiska arbetet också. För alla som kandiderar till olika nivåer för sina partier så handlar det om att själv få utrymme i debatten också. Man vill vara med och fatta besluten senare och önskar att få komma fram med sina åsikter för att bli invald i församlingarna. Det är frustrerande att bi motarbetad och exkluderad och ombedd att inte lägga sig i vilekt också är en del av den politiska verksamheten. Jag tycker att Per Hagwall beskriver sitt politiska engagemang på ett skönt sätt i sin post om sitt bloggande. Visst handlar bloggandet om att synliggöra sin egen roll som politiker men samtidigt så visar det med automatik också på att man är engagerad i sak för det man vill företräda.

Alliansen leder och de "övriga", dit Piratpartiet räknas har gått fram med 1 % och man får kanske rent av anta att de är just de som står för ökningen.

Att (S) inte är glada just nu kan man förstå. Gryningsräd beskriver inkonsekvensen i Baylans uttalanden beroende på hur opinionssiffrorna slår. Just nu ska vi ta dem med en nypa salt tycker han. Det är rätt förstås. Vad ska han säga? Ingen med politiskt intresse kan slå sig till ro nu, hur siffrorna än ser ut. Det är storm det är strid säger Peter Andersson, jag håller med om än av annan anledning. Det är alltid för tidigt att ge upp. Per Ankersjö tycker att man ska ta Baylan med en nypa salt.  Vi ska nog alla vara lite varsamma med kaxigheten. Hårt jobb återstår även om alliansen och moderaterna har fördelen just idag. I eftermiddag kan det komma en ny undersökning som visar något annat. Glädjande är också att siffrorna kommer efter  ministeraffären i Almedalen vilket förhoppningsvis visar att skandalpolitik bara har marginell betydelse.


Valrörelsen 2010 - nu är det på G. En sak är säker och det är att det blir strid på kniven in i det sista. Som alla svenska val brukar bli. Den lite småsturska tonen gentemot varandra kommer vi att ha framöver. Det ingår i spelet. Men viktigast är nog att ha lite distans. Väljarna går inte på vilka dumheter som helst.

Det är bara att jobba på. Men först finna formerna för det...



Bloggar med olika vinklar. Holmqwist om sorgeprocess. Tokmoderaten gillar siffrorna. Thomas Böhlmark räknar med att vi ska försvara och behålla regeringsinnehavet. Röde Svensson är inte helt nöjd. Tacka för det, de vore konstigt om han skulle jubla inför borgerlig ledning.

Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, SKOP, opinionsmätningar, fredrik reinfeldt, moderaterna, oppositionen, alliansen ◦◦

Opinionssiffror - bara ytterligare en av dessa undersökningar...

Hur vore det om vi blev lite vuxna nu...

När Ulvenlöv nyligen släppte sin bombåsikt att borgerliga bloggare saknar betydelse i valrörelsen och överhuvudtaget vad det verkade,  så blev det reaktioner. Tacka för det. Det var väl också meningen, kanske för att ta bort uppmärksamheten från annat vad vet jag. Daremot så överdrivs det väl en aning vad gäller reaktionernas kraftfullhet. Eller hur?

För just din info Johan så har jag beställt boken "Far beyond the echo chamber" för att läsa vad du egentligen har taggat på här. Lovar att jag ska läsa den ni skrivit också. Jag kan förstå känslan av att ha deltagit i något stort därborta i Las Vegas (själv gifte jag mig just där), den där härliga känslan av samhörighet som kan uppstå när man träffar många likasinnade. Man blir lätt hemmablind liksom. Netroots är nog bra för dem som vill ha det på det viset. Men vi som bloggar på borgerliga sidan har också vårt sätt att samverka. Men det är annorlunda.

Vi behöver inte sätta oss upp emot varandra i bloggosfären - charmen med bloggandet är väl att just att vi är så olika, att det blir svårt att få människor som jobbar gratis att samverka och göra likadant.  Tycker ofta att man glömmer just det - att bloggandet för de flesta är idéellt arbete och då vill man i gengäld ha sin frihet kvar. Hur skulle det se ut annars?

När min gode krönikörskompis Peter skriver att de borgerliga bloggarna nu låter som en bisvärm blir jag full i skratt. Jag har fått många goda skratt i och för sig av det här. Många skriver. KAnske att det är aningens pretentiöst att dra in politiska bloggare i tankesmedjornas ekonomi.. Erik Laakso skriver om som han uppfattar nätrötternas ankdamm, min egen Tokmoderaten tar i på sitt sätt. Kent skriver också. Johan W ger sig också in i leken. Jösses grabbar. Jag själv var inte bättre förstås.

Per Hagwall skriver på sin blogg om hur han använder den. "Till detta kan jag lägga att jag använder min blogg i mitt, i brist på bättre ord, ”varumärkesbyggande” för att nå en position där jag får direkt inflytande på politiken. Jag tror inte att det i sig är en nackdel att vara offentligt på tvärs med partiledningen i ett antal profilfrågor som är viktiga för mina väljarna så länge det inte råder något tvivel om att jag i grund och botten är moderat."

Per beskriver det ungefär som jag själv tänker. Att bloggen är mer för mig själv, dels för att skapa nätverk och bygga varumärke för mig själv men också för att jag tycker att det är så himla kul att diskutera om allt och alla och gärna med meningsmotståndare.  Jag tror att det blir svårt att organisera frivilligt arbete i allt för hög grad.

Så låt oss sluta amed det här larvet nu och fortsätta diskutera de politiska frågorna från våra olika vinklar. Det är ju det som är kul... I synnerhet med de som har annan syn. Alltid lär man sig nåt. Och alla har vi ett val att vinna den 19:e september... Hur det går vet vi ännu inte. Låt oss inte vattna ur valrörelsen, det är tillsammans vi skapar lite drag, passion och känslor i valrörelsen. Hur trist vore det inte utan mothugg. Det är val nu och det handlar om politik...

Låt oss sluta tjafsa nu som hon sa i Silvermannen... Bli lite vuxna och ägna oss åt valet ;-)
(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om val2010, politiska bloggare, netroots, politometern, ◦◦

Hur vore det om vi blev lite vuxna nu...

Inte kortbetalning, tack då vill jag ha kvitto...

Vissa butiker tillåter inte kortbetalning för att det kostar dem för mycket. På vårt lilla kondis tog man inte emot kort för köp under 100 kronor. OK - då vill jag ha kvitto.

Man får väl börja ta olika pris som man gör för avhämtning kontra äta på stället då som man gör för restauranger.

Det som förvånar mest är dock att lagar aldrig hänger ihop med verkligheten så att problemt överhuvudtaget uppstår. Om inte handlarna får ta betalt för kortköp men själva behöver betala så blir det lite snett och vill man dessutom att köp ska ske utan kontanter så ställer det till problem.

Det kan även en enkel medborgare utan ekonomiexamen räkna ut?
Varför missas ofta de enkla konsekvenserna när man fattar beslut?

Kjellberg kommenterar.


(SvD) ◦◦

Inte kortbetalning, tack då vill jag ha kvitto...

Jag deltar inte i Pridefestivalen... att vara människa...

Media kommer att fyllas av artiklar från Pridefestivalen som går av stapeln denna vecka. Jag kommer inte att vara där. Det grundar sig i att jag har annat fokus på mitt eget liv just nu. Kanske också så att jag är en trist typ som inte i alla avseenden gillar alla de extrema uttrycken. Måste tillstå det. Däremot så är jag helt med på att samhället måste skärpa till sig i de här frågorna.

Tror dock att den här festivalen kan ha betydelse för många, i synnerhet för de som känner att de inte fullt ut blir accepterade i samhället bara för att de är som de är. Ni hör själva - för att de är som de är. Hur fördomsfullt låter inte det? Men i den heterovärld jag själv lever i så är det enklare, vi är fler och vi betraktas som en norm i samhället och uttrycken "de där HBT:arna är som de är" slinker ur många munnar utan eftertanke. Det är egentligen en väldigt märklig inställning idag när vi vet att det inte är helt självklart att allt blir som det ska. Som det ska! Ni hör, vad innebär det? Fördomarna bara finns där. Flicka eller pojke, rosa eller blått, städa eller laga bilen, man och kvinna.

Man kan lätt bli förtvivlad över att mänskligheten inte kommit längre än så. Dock betraktas inte homosexualitet längre som en sjukdom, killar får gifta sig med killar och tjejer med tjejer. Och det är på det hela ganska enkelt. Kan man förledas att tro. Idag handlar det inte bara om att vara homosexuell som var det längsta vi kunde sträcka oss utanför normen då, det finns betydligt fler varianter på att vara människa än att bara vara man eller kvinna och hetero.  Det är en viktig kunskap att förmedla. Man kan undra om det ständigt är runt sexet vi ska hålla oss. Just det är egentligen bara intressant (jag är pryd och privat) för den enskilde. Sällan man snackar sexliv med heteropersoner i tid och otid.

Jag funderade kring detta i en tidigare text - När lika inte är lika. Förvisso lättar lagarna upp men vad säger det att så fort du ska fylla i en databas så är det viktigt att fylla i om du är man eller kvinna! Vissa undantag finns. Jag har sett ett tredje alternativ. Nämligen "annat". Man, kvinna eller annat! Va? I ett modernt samhälle som vårt menar sig vara. Det säger en hel del om hur djupt rotat det är i många av oss det här med könet. Man eller kvinna. Men i verkligheten kan det vara både och, och hur som helst. Under kläderna och skinnet döljer sig våra olikheter. Det är helt OK. Det måste det vara.

Förvisso lever jag enligt traditionella mått som man ska. Med man och barn och villa och bil och allt det där. Nu ska ingen tro att det är så väldigt enkelt det heller alla gånger. Man möts av fördomar på olika sätt där också. Men delar det med fler förstås så det kan bli lättare att bära av den anledningen och så är samhället uppbyggt utifrån det. Det var ingen som ifrågasatte när jag skulle föda mitt första barn till exempel. Ja, kanske att jag med mina 21 år var lite väl ung möjligen. Men inget annat. Inga diskussioner om gener att föra vidare och liknande, det var bara att köra på. Sjukvårdspersonalen utgår i från att alla är heterosexuella och när en homosexuell man söker för nackspärr erbjuds han att testa sig för HIV - läst i DN. Sanslöst.

När jag så läser om Amanda Briheds inre och yttre kamp för att få vara som alla andra så smärtar det.  Må hennes engagemang hjälpa andra framöver, hon kandiderar till riksdagen - på plats 42. (för den som kan sin Douglas Adams och läst Liftarens Guide till Galaxen vet att 42 är svaret på livets alla gåtor).

Vi vill gärna kategorisera och gruppera och det kan väl på sitt sätt ha ett värde och förenkla, men där det kommer till att vara människa så måste det ändå vara det största och gå före grupperingarna. Mänskliga rättigheter - ska självklart gälla för alla. Så alla mina vänner gamla och nya som finns på Pride, stå på er...

Min son läser socialantropologi, mycket intressant ämne för att förstå människor, kulturer, likheter och olikheter. Jag är nyfiken och läser förstås en del av hans böcker. Den bok som fick mig att överhuvudtaget fundera vidare över frågan var The Gender Sexuality Reader. Rekommenderad läsning. Man får insikter. Människor är inte likadana bara för att det är bestämt så. Köp eller låna på biblioteket. Det ger perspektiv och det är vad vi behöver. Distans och perspektiv.

Så vill jag till sist poängtera att den här artiklen skrevs utifrån den förförståelse jag har och har jag missat något så går det bra att kommentera det.

Bloggar: Kent Persson  Andreas Froby  Tokmoderaten Högberg Böhlmark Alexandra Öppna moderater Per Pettersson

AB Makthavare bevakar

Läs även andra bloggares åsikter om Pride, hbt, transsexuell, rättigheter, mänskliga rättigheter, politik, moderaterna, val2010 ◦◦

Jag deltar inte i Pridefestivalen... att vara människa...

Rensar och dammar bokhyllor...

... därav inget bloggande. Återkommer när jag är klar och andan faller på ;-) ◦◦

Rensar och dammar bokhyllor...

Frihet eller villkor - fattigdomsbegreppet...

Dagens ämne i (S)-politiken är fattigdom. Lena Sommestad skriver på DN om den relativa fattigdomsdefinitionen och anklagar den borgerliga majoriteten för att försöka ändra begreppet för att öka inkomstklyftorna i samhället. Varför i all sin dar skulle motivet vara att öka inkomstklyftorna? Det är en illvillig anklagelse tycker jag som i skrift skapar motsättningar, det är möjligen det som är målet med artikeln. Men det är klart lyfter man frågorna till EU-nivå så kan de döljas och rättfärdigas och skapa indignation.

Att den gemensamma vetenskapliga definitionen av fattigdom övergavs vid Europeiska rådets möte i juni upprör Lena Sommestad. Men det kan väl aldrig vara fel att ifrågasätta definitioner, de är inga självändamål i sig? Fungerar de inte så bör de ändras. Visst är det väl lite märkligt beräknat. En skrivbordsprodukt rent av.

Den hälsosamme ekonomisten har funderat kring vad fattigdom egentligen är och kommit fram till en del intressanta slutsatser. Bland annat säger han "Frågan som vi bör ställa oss är därför om det går att tillämpa ett fattigdomsbegrepp som inte har ett dugg att göra med vad människor i gemen syftar på när de talar om fattigdom?" Läs hans artikel, den öppnar ögonen för hur konstigt det kan bli om man fastnar i olika definitioner, det blir som att låta kartan råda över verkligheten. Handlar det om fattigdom eller avundsjuka undrar han.

Thomas Gür ställer i sin tur begreppet "av var och en efter behov, åt var och en efter förmåga" på sin spets och undrar vad det betyder? Vem kan avgöra detta? Det är olika. Han påtalar i sin artikel i SvD att de samhällen som försökt tillämpa principen om rättvis fördelning snarare varit förtryckande än fria och rättvisa. För hur kan man veta vad som är rättvist? När få ska avgöra för andra vad som är rättvist blir det fel. Alltför många variabler spelar in. Metoden att exempelvis ge den mindre enheten - familjen/klanen som Gür uttrycker det, möjligheter,  ökar deras förmåga och valfrihet att själva välja väg. Det skapar utrymme för många andra och minskar statens behov av att kontrollera detaljer. Rent av blir det mer över till den som verkligen behöver.

Det mesta talar väl ändå för att jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar snarast ökat möjligheterna för de med lägre inkomster. Många har fått ökade utrymmen i stället för tvärtom. Det är en bra sak för de flesta. Får man det att fungera på nationell nivå så ökar möjligheterna att det sprider sig till det bättre för alla, även utanför de egna gränserna. Det handlar om att jobba sig inifrån och ut i stället för tvärtom. Förvisso så finns det ett fåtal som fått mer än andra men å andra sidan har de också länge betalt och fortfarande betalar mer än de flesta andra.

Jag tror inte att frågan om fattigdom kan bli alliansens fall. Tvärtom är det så pass många som upplever sin situation precis tvärtom med skattesänkningar och jobbskatteavdrag att det nog snarare kommer att öka tilltron för alliansen eftersom man plötsligt får möjlighet att förfoga över sina egna medel. Jag minns diksussionerna på 70-talet när människor öppet diskuterade om de verkligen kunde jobba heltid för då skulle bostadsbidraget minska och dagiskostnaden öka. Det lönade sig inte att jobba extra helt enkelt.

Anders Edwardson talar om att hästhandlare avslöjas genom att man låter dem tala, enligt ett gammalt ordstäv från hans hemtrakter i Dalsland. Han skriver "... om alla som tjänar mindre än 60 % av medianinkomsten skall betecknas som fattiga kommer det ju alltid kommer att finnas en stor andel fattiga, hur rika medborgarna även under detta streck än blir (en miljonär är ju ty fattig i jämförelse med en miljardär). Förutom, vill säga, i ett enda specifikt läge, där alla tjänar exakt lika mycket! Ett relativt fattigdomsbegrepp är därför uppenbart rent politiskt betingat och måste, logiskt, ha som enda och yttersta mål att leverera argument för en total inkomstutjämning."

Man får en aning om att detta är en valfråga för socialdemokraterna. Borgarna vill att klyftorna ska öka! Så är det inte, borgarna vill att fler ska komma i arbete så att välfärden kan säkras. Att kalla den borgerliga politiken medveten för att öka klyftor är att ta i och ligger väl i samma härad som att använda sig av stupstock, krigshandling (att vinna valet - Ulvskog) och liknande kraftord. Fattigdom är också ett ord som kan skrämma livet ur de flesta. Typisk s-retorik att skrämmas. Det är obehagligt.

Borgerlig politik är mänsklig, mer mänsklig och med större tilltro till människors förmåga - genom att lära ut hur man fiskar än att bara komma med fisk och med löften om att vi tar hand om er. Det är ett löfte som är svårt att hålla. Först skräms man och lovar att ta hand om och sen blir det pannkaka. Det är inget nytt.

Att det finns människor som ramlar mellan stolarna behöver kanske tas om hand, det är fler som det går bra för. Jag har dock sett och träffat på många personer som inte hade det så lätt tidigare heller under socialdemokratiskt styre och det skrevs om dem också. Större krav på genomförarna behövs? Bättre rutiner. Var det inte förra året som massor av pengar till rehabilitering frös inne för att FK inte använt dem? Rätta mig gärna om jag har fel där. Det finns väl anledning att se över en del andra begrepp också, som socialbidrag exmepelvis. Det har en dålig klang, konstigt egentlgien för även det är en pott tagen ur den gemensamma kassan. Dags att ändra på det. Allt samhällsstöd kanske ska sortera under en huvudman?  Samhällsstöd är alltid villkorat, man glömmer lätt den detaljen.

Uppdatering: Jag är medveten om faran i att ge sig på vetenskapliga definitioner som jag gjort just nu. Man kan säkerligen säga att jag är okunnig. Så är det inte, bara ett sätt att våga tänka lite utanför den så kalalde boxen.

Man kan se på saker på olika sätt, här är en S-kavalkad: Annarkia Svensson Kulturbloggen  Johan W Alliansfritt Högberg  AB

Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, fattigdomsbegrepp, relativ fattigdom, jobbskatteavdrag, moderaterna, ◦◦

Frihet eller villkor - fattigdomsbegreppet...

Ge 5minuter av din tid till moderaterna...

5 minuter.nu

◦◦

Ge 5minuter av din tid till moderaterna...

Regeringsbloggare - jo jag tackar...

Ända sedan jag var aktiv inom politiken på 70-talet har jag lagt mig vinn om att försöka skilja på sak och person. I fullmäktiges talarstol kunde orden vara hårda, men efter debatten gick vi och drack kaffe och hade trevligt tillsammans. Så som det ska vara enligt min mening. Den som avskyr andra för dess åsikter är inte en särskilt stor människa i min värld. Det är samma idag. Dessvärre så blir det ofta personliga tillkortakommanden som tas fram. Inte minst har väl Mona Sahlin fått utstå detta, men även på de borgerligas sida finns det exempel på personer som får sin personlighet vänd ut och in.

I den politiska bloggosfären finns alla varianter av uttryckssätt. Det är roligt och utvecklande att mäta sina åsikter mot de tankar och idéer som andra har, det är utmanande och det är utvecklande. Antingen så förstärks ens egna tankar eller så omvärderar man och börjar se andra vinklar. Det är kul och trevligt och det pågår. Hela tiden.

Nu har dock årets val börjat närma sig och det är dags för kraftmätning vad det verkar. Vi borgerliga bloggare har börjat kallas regeringsbloggare med lite fnys så där av S-bloggare. Peter Andersson skriver om den politiska bloggosfärens frammarsch och konstaterar från en forskningsrapport att "högerbloggare samarbetar mindre, tenderar att köra sina bloggar enskil, uppmanar inte sina läsare att aktivera sig eller göra nåt, har mindre djupanalyser i sina blogginlägg" . Uppdatering: Peters inlägg är i sin helhet mer resonerande kring den politiska bloggosfären än många andras. Både han och jag ser det hela mer som att tillföra tankar än att kämpa mot varandra i grupperingar. Tror jag.

S-bloggarnas egna Netroots däremot är lite finare, har en gemensam agenda och har större genomslag, är fler etc. Medan vi - regeringsbloggarna, bara är en förlängning av de borgerliga ledarsidorna i ledande media. Ja, ja säger jag, Tyck så ni.

Det kan vara så att vi i regeringsbloggarna står på egna ben och inte suktas så mycket av kollektivet. Vi vet att vi har en gemensam agenda och behöver inte förstärka det i grupp. Dock har vi ett mål - att den borgerliga regeringen ska sitta kvar. Det är ett mål så gott som något.

Johan Ulvenlöv funderar över om det finns något tomrum att fylla för Sveriges regeringsbloggare.? Han menar,  att de borgerliga redan sitter på all viktig media och därför kan vi bara bli utfyllnad och inte tillföra något nytt medan de röda bloggarna minsann kan protestera och kritisera och påverka. Ja, ja säger jag igen. Bloggandet ska ses som en del i en helhet. Ett politiskt arbete i likhet med många andra metoder.

Med skribenter och tänkare som denna så undrar jag om Netroots påverkan blir mer än intern. Människosynen på de andra imponerar inte:

Jag minns alla mina första maj-tåg och hur de rört vid mig

Nyskriven dikt av Göran Greider: (City 29 april 2010, sid 22)

Jag älskar demonstranterna som först
står längs trottoarerna
nästan litet skygga
och så helt plötsligt faller in i ledet,
som om de övermannats av övertygelse
eller äntligen upptäckt ansiktet hos
en vän eller någon de älskar.
De blir allt fler nu när tågen växer.
Jag älskar himlen över förstamajtågen,
där allt vi gör speglas i klara gåtor
och allt vi ropar ekar lika djupt.
Jag älskar första maj för det
frigörande hatet mot borgare, kapitalägare,
direktörer, imperialister. (min kursivering)
Jag älskar de universella orden:
Klass, jämlikhet, solidaritet.
Jag får vänliga hallucinationer
varje år på första maj:
Vladimir Majakovskij, ung och levande,
går med strömmen nerför huvudgatan,
han håller Rosa Luxemburg i handen,
han lyfter upp henne ibland
i handflatan för att hon haltar.
Joe Hill slungas över Atlanten tillbaka hit.
Han börjar sjunga.
Che Guevara pratar med någon från
Kommunal.
Olof Palme tänder den första
ciggen på tjugofyra år.
Alla de döda är här igen,
mitt bland de levande och de ofödda.
En papperslös håller i en bunt papper,
det är flygblad.
Stora barriärrevet rör sig tyst i en hälsning
hit genom världshaven.
Jenny Wrangborg, ung poet
och restauranganställd, läser på hemlig ort
högt ur våra ansikten och vi
häpnar över att allt det där
stod skrivet i våra anletsdrag.
Sedan läser Johan Jönsson,
ofolklig poet på arbetarklassens sida
och helt utan något darr på rösten:
dikten är en splitterbomb i
det han alltid kallar moderatstaten.
Jag går genom städerna,
jag går genom landsorten
och jag går långt ut i byarna
vid en älv och under björkar
som ännu knappt slagit ut.
Jag minns alla mina förstamajtåg
och hur de alltid rört vid mig
och jag ser hur jag går
fram till mikrofonen för att säga
de tre orden som befriar:
Kamrater! Vänner! Mötesdeltagare!

Alla röster har betydelse

Jag tror att vi s.k regeringsbloggare har mycket att tillföra den politiska debatten, vi hatar liksom inte lika mycket. Det blir en bättre värld på så sätt. Är min uppfattning. Själv drivs jag av resonemangen inte kampen mot andra. MMKs syfte är att beskriva mina egna vardagstankar kring det politiska samhället, att föra resonemang. Att jag är moderat sticks det inte under stol med, håller med om det mesta av den moderata politiken och stöttar på så sätt. Men inte är jag en partimegafon för det. Det är inte ett självändamål vare sig att vara för eller emot, bara att vara en personlig röst mitt i vimlet. Det fungerar bra.

Bloggar gör Tokmoderaten. Nej du behövs kanske inte i nätrötternas värld Fredrik. Men i den som finns utanför. Johan W har kommenterat kring saken och sin egen tillhörighet till Netrootrörelsen. Peter Högberg har fundert på sin i en lördagsbetraktelse. Sjäkv guilalr jag det initiativ som Emma på Opassande tagit med sin injudan till alla oavsett partitillhörighet att medverka i -  att skriva om integritetsfrågor.. Det ger bättre effekt för samhällsdebatten än att positionera åsikter i partikluster. Göran Widham på Livbåten delar med sig av länkar kring integritetsfrågor från bloggare ur alla kategorier. Det är det som är nyttan med den politiska bloggosfären enligt min mening. Det tvärstänkande som uppstår är viktigt. Mycket viktigare än att bygga upp murar runt sin egen grupp av partisympatisörer. Om det är vad Netroots nu vill göra så tror jag att de biter sig i svansen. Kan ha fel, men tänker jobba på som vanligt här. Med positiva och negativa synpunkter även på S-bloggares tankar och ställningstaganden.Här finns ingen tanke på att sluta bry mig om omvärlden. Jag gillar väldigt många S-bloggare även om vi har olika syn på hur Sverige ska styras..

Regeringsbloggare behövs. Absolut.

intressant

Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggosfären, netroots, val2010, regeringsbloggare, media, moderaterna ◦◦

Regeringsbloggare - jo jag tackar...

Fördel alliansen och fördel Reinfeldt...

L Ö R D A G S T A N K A R
på lördagen som omväxling...


Senaste SKOP-mätningen visar att Fredrik Reinfeldt behåller sin ställning som mannen vi föredrar att ha som statsminister. Den sk. Littorinaffären har inte påverkat regeringen nämnvärt. Det trodde jag inte heller ens när det hände. Littorin gav politiken en människa på många olika sätt vid den olycksaliga presskonferensen. Dessutom är han en väldigt bra politiker. Inte helt otroligt att vi alla fick nog av skandaljounalistiken tack vare den eskapaden. Det finns förstås de som vill hålla kvar i det hela och kanske hoppas på att det ska komma fram fler smaskiga detaljer, som exempelvis att statsministern själv visste mer än han sa. Allt för att misskreditera.

Dock tror jag att det krävs viktigare och större frågor för att påverka en stabil regering än att enskilda personers eventuella misstag (ingen vet egentligen) skulle påverka så mycket att man plötsligt såg socialdemokraterna som det trovärdiga alternativet. Politikers mänskliga tillkortakommanden finns i alla partier. Vi kan inte värja oss emot detta. Ingen kan det. 

Per Schlingmann tror på ett djupare allianssamarbete inför valet 2014. Nationellt, regionalt och organisatoriskt säger han till PJ Anders Linder som själv är en stor förespårkare för allianssamverkan. Det låter klokt och det är också ett sätt att bredda frågorna inom partierna.

"Många känner att den som ska ansluta sig till ett parti måste ta ansvar för allt vad partiet tycker och gör, medan den som stöder Alliansen visserligen har gjort ett vägval men ändå har friheten kvar att själv definiera sina åsikter och sitt engagemang." säger Schlingman till PJAL.

Det Schlingmann säger är viktigt inte minst för mitt eget personliga engagemang för integritets- och internetfrågorna som ofta får andra att undra varför jag är moderat. Jag menar att det inte är nödvändigt att vara överens i varenda fråga. Man får kämpa lite själv också för att övertyga om det man tror på. Det finns acceptans för olika tankar i moderaterna, även om man inte alltid direkt får sin vilja igenom. Det som är uppenbart för en är det inte alltid för en annan. Frågor som ska landa i en politisk organisation tar tid och håller man på med framtidsfrågor så är det inte lätt att få personer att ens förstå vad det kan handla om. Alla som inte tycker som man själv är inte idioter även om det kan kännas så ibland. Man får jobba långsiktigt helt enkelt.

En organisation och det gäller även politiska sådana måste vara stadd i ständig förändring och utvecklas i samklang med omgivningen. Detta är något som Fredrik Reinfeldt själv alltid framhärdar, om inte partiet utvecklas så dör det säger han. Jag tror att han har rätt i det. Sen finns det vissa frågor som är starkare för vissa än för andra så är det alltid. Visst finns det särintressen även inom moderaterna med olika grupperingar som driver olika frågor som man vill få upp på agendan och det sker i samverkan med hela partiet. Det är så utveckling sker.

Av någon anledning så kommer internetfrågorna utifrån perspektivet integritet ständigt på kollisionskurs med den längtan efter övervakning och kontroll som många grupperingar har som största intresse. Det är här Piratpartiet kommer in. Visst är de okonventionella och visst har de kandidater och personer som inte går att bestämma in i givna burkar. Det är OK för mig för jag ser till sakfrågan här. I vissa politiktester så blir jag näst mest Piratpartist. Vilket då självklart beror på att jag triggar på piratfrågorna. För mig handlar det inte om civil olydnad och stöld av upphovsrättat material som det redan finns för, utan om självklara saker som yttrandefrihet, möjligheten att få vara anonym, brevhemligheten och liknande saker. Att bara möjligheten att bli tankad på alla mail, alla telefonsamtal, surfningsvanor och faxmeddelanden finns överhuvudtaget är rent motbjudande, oavsett vilka skyddsmekanismer man med lag försökt skydda oss.

Den nakna sanningen är att all trafik ska passera nålsögat FRA och det där med att skilja på svensk kontra utländsk trafik är ju bara nonsens och det vet väl de flesta vid det här laget. Även om man nu försäkrar att det inte handlar om att sätta dit enskilda svenskar så finns möjligheten numera och dessutom så finns den mänskliga faktorn som alltid. Den är icke pålitilig.

Flera talar om integritet som viktigt och värnar om den på detaljnivå. Men vem tar helhetsgreppet? Det visar sig gång på gång att det görs försök att smyga in olika integritetskränkande handlingar i olika dokument, såväl i Sverige som inom EU och USAs idéer ska vi inte tala om. Piratpartiet håller koll och är inte bekväma för den politker som försöker skyla över. Det behövs i politiken någon som håller koll på alla de dumheter som uppstår - realtidsövervakning av mobiltelefoner, att upphovsrättsindustrin sköter rättegångar om upphovsrättsbrott, licenser för internetanvändning och liknande.

Bara inom den senaste veckan har det uppkommit idéer från Copyswede om att beskatta till och med mobiltelefoner för att man kan lagra och lyssna på musik i dem. De säger till och med i tidningarna att de talat med lagstiftaren om en ny lag! Talat med lagstiftaren. Man tar sig för pannan. Inget särintresse ska väl kunna beställa en lag? När sedan en serietecknare med bilder på nakna barn i datorn döms till både böter och villkorligt fängelse på grund av detta blir man mer än förundrad och undrar vart samhället är på väg. Det handlar om serieteckningar som i andra kulturer ses som fullt naturliga och finns i vartenda gathörn. Sverige är inte rikslikare för alla kulturer. Vi behöver komma ihåg det. Uppdatering: Per Hagwall har via Livbåten funnit ännu en makalös historia från upphovsrättsindustrin. Detta måste få ett slut. Det är inte rätt personer som åker dit. Nu ger de sig på 10-åringar.

När Fredrik Reinfeldt som partiledare i Almedalen talade om att inte låta särintressen styra politiken hoppas jag att han hade också med upphovsrättsindustrin i tankarna. Jag vill inte tro att alla politiker är övervakningsfixerade faktiskt utan att vi moderater i alla fall tror på en stor grad av frihet för individen att agera utifån eget ansvar i samhället. Självklart måste det finnas vissa grundregler, men de finns redan i grundlagen.

Erik Laakso är socialdemokratisk bloggare och även han lite pirat av samma anledning som jag är det, med ett ständigt engagemang för att skydda vår integritet. Han menar att det är viktigt att Piratpartiet kommer in riksdagen i årets val så att frågan om att skydda allas vår integritet på internet. De flesta begår ju INTE brottsliga handlingar utan lever på som tidigare och vill gärna göra det även i fortsättningen. Min egen önskan är att de etablerade partierna öppnar ögonen och börjar bry sig.

Mona Sahlins bok har recenserats i Aftonbladet, jag är lite nyfiken på att läsa den. Hoppas att någon sänder den till mig så ska jag också recensera, utifrån mitt perspektiv. Socialdemokraterna har inte heller de tagit itu med integritetsfrågorna och internet utan betraktar även de övervakningsmöjligheterna som möjligheter i stället för hot. Men det finns fler socialdemokrater som nu höjer sin lans för piratpartifågorna. Thomas Hartman är ännu en av dem. Han är liksom jag djupt förankrad i sitt eget parti och påtalar sin lojalitet men anser också att vissa frågor behöver diskuteras även när det är obekvämt. Integritet är en demokratifråga som skär tvärs igenom olika partier. Emma på Opassande har skrivit en post om sin genans över den politiska bloggosfären. Tycker att det ska var amer drag, Jag tror inte att hon behöver oroa sig särskilt.

Integritetsfrågorna är viktiga och alla vet det och det försöks nog med lite plåsterlappar här och där men det räcker inte. Helhetsperspektivet måste tas någonstans även om det är komplicerat. Det är lite skrämmande att det inte görs och jag återkommer till Nicklas Lundblads artikel i SvD för ett par år sedan. Den är mycket läsvärd och alla politiker och andra också förstås borde låta de tankarna gå genom kroppen minst ett par gånger. Så läs:

Metod finns men inget mandat

Expressen SVT  DN

Bloggarna: När det går bra för moderaterna tycker (S)-bloggarna att alla undersökningar är onödiga. Uppdatering: Annarkia tror att det är mätfel. Jag kan förstå det på sätt och viss för motsatt ordning gäller ;-).

Läs Peter Högberg och Alltid Rött Alltid Rätt.  RoseMari skriver en viktig text om Piratpartiets frågor och det gör också Johan W på mitt i stegetbloggen. Det finns alltså många synpunkter här på intergitetsfrågorna - det behövs ett helhetsgrepp och en helhetssyn här. Inte bara detaljlagningar. Grundlagen är en bra början. Marie Demker har blivit felciterad i Expressen och förtydligar på sin blogg att det finns viktigare frågor i valrörelser än skandaler.

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om schlingmann, politik, alliansen, val2010, moderaterna, reinfeldt, SKOP, piratpartiet, internet, integritet ◦◦

Fördel alliansen och fördel Reinfeldt...

Allt handlar bestämt om sex numera, märkligt...

Alla som känner mig vet hur pryd och ordentlig jag är. Jag vill att folk ska se mig i ögonen och inte kolla mig i urringningen eller om jag har snygga ben eller så. Vissa grejor är mer privata än andra, så är det för mig. Däremot kan jag finna att nakenhet kan vara väldigt naturlig. Och att denna nakenhet inte alltid ska förknippas med våld, sex och pornografi är fullständigt självklart, och framförallt inte helt urskiljningslöst som det ibland verkar.

Det går inte för allt i världen kan begripa hur moralpaniken har tagit sådant fäste överallt. Sexköpslagen är fullständigt absurd i sin konstruktion där där det är tillåtet att sälja men inte köpa. Det är en sak att någon far illa i sammanhanget. Det är förstås oacceptabelt. Människohandel, tvång, våld och armod - det är förfärligt och borde gå att komma åt på annat sätt med andra lagar och det gjordes också tidigare. Men allt det andra - Vuxna människor som gör egna val. Det finns såna. Ska de åka dit bara för att lagen dömer alla oavsett vad det handlar om. Det är konstigt.  Det känns inte som om det alltid är rätt personer som åker dit heller.


Barn

Barnpornografi är vidrigt, men är alla nakna barn utsatta för porrgalningar? Jag tror inte det. När barn badar på stranden så är de ofta lättklädda, kan man fotografera dem då? Kan en pappa krama sitt barn utan att bli misstänksamt betraktad av den hysteriska porrmotståndarmaffian? Kan man fotografera barn som efter kvällsbadet leker nakna i en säng? Är inte det konstigt? I mångas ögon kan det vara det, utan att situationen i sig var någonting annat än lite vanlig hopp och lek innan sängdags.

Varför handlar det oftast om män och pappor? Det finns kvinnor som också har dragning till barn och kan betraktas som pedofiler. Det talas sällan om dem. Men å andra sidan såg jag någon kvinna i TV som gick igång på Berlinmuren och tyckte att det var toppen, så allt tycks finnas.

En bekant man lade sig på en filt för att sola i en park. I närheten fanns en grupp barn. När ledarna såg honom tog de barnen och försvann. Han är verkligen ingen med intresse för barn på "det sättet" och kände sig fruktansvärt kränkt. Han tillhör väl snarare den gruppen som skulle tappa besinningen om någon krökte ett strå på ett barns huvud. Möjligen var han lite intresserad av fröknarna. Det är däremot inte konstigt att förstå upprördheten hos vuxna när man får veta att det går en pedofil lös och lurar barn. Klart att det blir extra uppmärksamhet då. Fattas bara. Men får det inte konstiga konskevenser? Som om alla...

Man dömer oftast män och tycker att det bara är att skicka ett färgat kuvert till dem så att alla får se vad de är för typer. Dömer dem på lösa premisser bara. Torgspö kanske som vid den gamle spöpålen i Visby vore bra. Utan någon som helst urskiljning och gärna utan att de är dömda i domstol på riktigt ens. Bara tanken på att det kanske har hänt nåt räcker. Det är som om prussiluskorna är på vift hela tiden här. Visst finns det en avsmak för övergrepp på barn, det är naturligtvis självklart. Barn ska inte fara illa. Men proportionerna det hela tar är inte alltid rimliga.

Den här killen, serieöversättaren som nu åkt dit och dömts till villkorligt fängelse och dagsböter för barnporrinnehav på sin dator -  han hade tecknade bilder på nakna barn - hur gick det till?  Niklas D beskriver på sin blogg. Mannen var tydligen expert på mangateckningar och ett naket barn betyder i den kulturen inte samma sak som för oss. Det är en aspekt osm oft abortses i från, sammanhanget. Allt naket har inte med sex och pornografi att göra. Där måste någon gräns dras. Det blir helt orimligt annars. Göran Widham beskriver även han domen på bloggen Livbåten. Uppdatering: Oscar Swartz ringde upp den dömde mannen och fick en intervju.

Är det en kränkning mot barn att ha serieteckningar på dem? Tydligen om de finns på en dator. Kan man kränka en krita frågade Expressen på ledarplats. Per Hagwall har skrivit om det hela i en lång bloggpost och undrar om detta är rimligt. Man kan verkligen undra det. Per har till DN skickat in en debattartikel tillsammans med några andra frihetligt tänkande bloggare från olika partier om hur snett sexualköpslagen fungerar. DN kommer inte att ta in så den utan läggs ut på alla bloggarna i stället. Hos Per här, Erik Laakso (S), Helena von Schantz (FP), Carl Johan Rehbinder (PP), Hanna Wagenius (C).

Själv tänker jag fortsätta vara pryd, ordentligt uppknäppt och kräva respekt för det. Det är min stil.
Brott ska beivras självklart. Men någon moralpaniker kommer jag aldrig att bli. Allt naket är inte porr och sex och elände. Det bör vi slå fast.


Juristens funderingar Camilla Lindberg  Louise Persson i SvD, och på sin blogg med många länkar till andra. Kommentarerna i bloggarna bör läsas. Uppdatering;  Deeped och Farmor Gun.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sexualköpslagen, moralpanik, val2010 ◦◦

Allt handlar bestämt om sex numera, märkligt...

Idag grattar vi Kent Persson och lyssnar på Martina Lind...

Kent har blivit etta på Knufflistan, han skriver om sin glädje över detta här. Grattis!

Det är kul med bloggar och det är kul med länkar och det är kul med listor och det är kul alltihop. Men det är också seriös verksamhet för de flesta av oss.

Jag satt igår kväll och lyssnade på TEDx i Almedalen där Martina Lind berättade om det politiska bloggandet i Sverige. Det är väldigt intressant att lyssna på hennes analys. Ungefär 10 minuter in i filmen, part1.

Kolla här

Martina Lind driver Politometern och skriver en del om detta på sin egen blogg som rätt och slätt heter Martina Lind.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggare, politiska bloggare, Martina Lind, Politometern, TEDxAlmedalen, moderaterna ◦◦

Idag grattar vi Kent Persson och lyssnar på Martina Lind...

Hoppas att lagstiftaren har lärt sig någonting...

Copyswede vill att man ska se över möjligheterna att ta ut avgifter för USB-minnen och hårddiskar för att intäkterna minskat på grund av att det inte bränns lika mycket CD-skivor längre... Kan bero på att det är ointressant numera. Tekniken springer förbi som alltid.

Läser också att Copyswede redan har tagit kontakt med lagstiftaren! Hoppas verkligen att lagstiftaren lärt sig av Ipredlagen och inser att det är inte statens sak att hålla underhållningsindustrin under armarna. Kanske att detta är en möjlighet att ta bort Ipredlagen? För det kan väl inte vara så att det bara är att beställa lagar hur som helst. Konsekvenserna av dem är inte alltid rimliga. Anna Troberg undrar över varför artister ska få betalt för hennes semesterbilder när hon inte får det själv. De lagras nämligne på samma media som nu Copyswede med flera fått för sig att de ska ha betalt för. Ur led är världen.

Sen kan man tycka vad man vill om kulturarbetarna, de ska ha betalt för sitt jobb. Men ska de ha det 70 år efter sin död? Finns det någon annan som har såna förmåner? Själva lyssnar vi numera bara på Jamendo - hur mycket bra musik som helst. Det är lätt att ge bidrag till musikerna man tycker är extra bra. De tjänar också på det, de blir kända och lyssnade till utan mellanhänder.

"On Jamendo artists allow anyone to download and share their music. It's free, legal and unlimited."

Ska Copyswede få ta betalt för de media jag använder, min telefon till exempel bara för att det går att få tillgång till musik från artister som har en annan syn än den gängse på hur de vill komma fram till sin publik?  Det är dags att underhållningindustrin tar nya tag och utvecklar sin egen närvaro på marknaden i stället för att bromsa den. Lagstiftaren bör inte lägga sig i här. Marknaden fixar detta på egen hand. Ska man dö så ska man dö - det gör man om man inte anpassar sig till rådande omständigheter.

Lyssna här - The Dada Weatherman


Uppdatering: Man ska stötta modernisering menar Gunnar Hökmark. Grejen med mobiltelefoner och hårddiskar etc är att man gör annat än just kopierar musik på dem, självklarheter för de flesta. Copyswede är ute på hal is nu enligt min mening. Det har gått för långt nu.
Uppdatering 2: Även moderaternas talesman Henrik von Sydow tycker att idén om extra skatt på mobiler för att det går att kopiera film och musik till dem är fel. Gör mig lite lugnare.

Aftonbladet


(SvD)

Bloggar: Anders Mildner i SvD,  Opassande, Satmaran, Magnihasa, Otyget, ◦◦

Hoppas att lagstiftaren har lärt sig någonting...

Åkersberga som cykelkommun...

Cykla är bra på många olika sätt. Vid vårt besök på Gotland slogs vi av hur fiffigt det var med cykelbanorna ut med landsvägarna.

Här i Åkersberga ser det ut så här om man vill cykla till Täby. Markerat som "bitvis kuperat" på cykelkartan.

Hoppsan - kuperat?

Bara att lyfta då.


Här finns utvecklingspotential, man borde verkligen kunna cykla till Täby utan att passera motorledsrondellerna med fara för eget liv.  Eller hur? En typisk valfråga att jobba för i The Jensen Family. En fråga man kan ställa är varför inte cykelled dras utmed Roslagsbanan som nu får dubbelspår och markarbeten pågår för fullt?

Foto och cykel: Ragnar Jensen


Läs även andra bloggares åsikter om politik, åkersberga, österåker, moderaterna, cykelväg, SL, Roslgsbanan, Täby, miljö ◦◦

Åkersberga som cykelkommun...

Sociala medier flopp för politiken - beror väl på...

Blev de sociala mediernas genomslag i Almedalen en flopp för politikerna eller för någon annan? Det var med stort intresse jag läste det Brit Stakston skrivit om saken på JMW-bloggen. Jag kan förstå hennes förvåning över att de politiska partierna inte tog större ansats i att testa de social mediernas kraft just i Almedalen. Men samtidigt med kunskap om hur det fungerar i politiken kan jag också förstå de politiska partierna. Det är nämligen skarpt läge som gäller nu och då använder man resurser och metoder man känner till och tror sig veta fungerar.

Moderaterna har gjort en ansats i att försöka nå nya intressenter genom att starta kampanjen 5 minuter och socialdemokraterna hade ett eget Netrootskontor där alla deras S-bloggare samlades. Alla var i Almedalen. Det pågick massor inom alla möjliga områden hela tiden.

De borgerliga informationscheferna hade presskonferens och det var väl så där upplyftande om man ska tänka på sociala medier som det hottaste man kan delta i för tillfället. Det var inte stora trumman men heller inte den lilla. Jag kan förstå att det kan finnas en viss besvikelse hos den som vill produktifiera de sociala medierna. Det går inte riktigt att sälja sina tjänster till de politiska partierna. Vi som bloggar och sköter vårt politiska liv såväl under Almedalsveckan som övriga året har en annan uppfattning, det är inte ett problem för oss. Vårt eget liv i de sociala medierna pågår för fullt. Ty här finner vi vår politiska fränder och motståndare också och i ett aldrig sinande samtal pågår den politiska diskussionen. Det interaktiva samtalet, reaktionerna på olika politiska infall.

Personligen betraktar jag bloggen, FB och twitter som en del av och ett verktyg för interaktiv kommunikation, vilket är precis vad det handlar om. Det är just den interaktiva möjligheten, samtalet som kan föras som är det intressanta. Det är ändå inom oss människor det händer grejor i möten med andra. Jag tror att de möten vi hade i Almedalen, både spontana och organiserade har stor betydelse för hur det politiska samtalet kommer att se ut framöver ändå. Det kommer att ske utan åthävor och framförallt så blir det självorganiserande som allt annat på internet. Det är enligt min uppfattning det enda stället det pågår politiska diskussioner på bredare nivåoch tvärs igenom partigränserna också. Det är det som gör politiken väldigt spännande. I lokalföreningarna är det kanske ett fåtal gånger per år föreningsmöte, det handlar min själ inte om några politiska samtal utan är snarare powerpointpresentationer och information om vad andra har bestämt ska gälla. Det är bedrövligt.

Oavsett hur väl vissa vill organisera och strukturera och mäta så finns det inbyggt i mediet ett frihetsbehov hos användaren själv. En blogg blir som bloggaren vill ha den, inte som partiet vill ha den. Man lägger helt sonika ned och stänger om man tröttnar. Deltar i systemet gör man oavsett om man vill eller ej, men friheten att delta i den politiska debatten är hur stor som helst. Det handlar mest om hur man själv vill göra. Det är de personliga bloggarna som ger av sig själv, tycker och har egen pondus som lyckas.

Låt oss vända på den här steken lite och fundera över vad de sociala medierna betyder för oss enskilda politiker som använder dem regelbundet. Å ena sidan vill vi ha frihet att säga vad vi tycker, skapa kontakter med vilka vi vill, göra det när det passar oss och inte alltid delta i de stora kampanjerna. Vi bygger nätverk med människor som delar våra intressen. Å andra sidan så vill vi förstås få viss uppmärksmahet för det vi försöker säga och vill ha fram.

Det är ganska skönt som moderat bloggare att få jobba i lugn och ro utan alltför mycket inblandning från partistrukturen. Så tycker jag att vi gör i moderaterna i alla fall. Visst borde fler kunna blogga, men om man inte vill eller tycker att det är rätt metod så ska man låta bli. Man kan delta i andras bloggar och kommentera de olika frågorna där i stället. Få gör det och det är synd för det skulle ge en skjuts åt debatten..

Det finns naturligtvis en bas och en grund för att man deltar i politisk verksamhet och det är upplyftande att få möjligheten att diskutera både det man gillar och det man ogillar. Partiet får gärna köra de stora linjerna med traditionella metoder. Det går inte att komma ifrån att det är en stor del av befolkningen som inte deltar i vår ambitiösa onlineverksamhet, det är lätt att glömma det. Man säger på Facebook med stolthet att man lämnar datorn hemma för att åka på semester. För oss som har den som livsstil skulle datorn vara det enda vi inte skulle lämna hemma när vi åkte på semester. Jag har en känsla av att partierna har ganska bra koll på just det där. Att man är befolkad med olika typer av människor. Att det gick dåligt för mig i provvalet beror inte på att jag är kass utan mer på att de som deltog i provvalen inte är med på internet skulle jag tro.

Vissa säger att vi bloggare lever i vår egen lilla värld och inte har så stort inflytande på politiken i stort och ínte kommer att ha någon påverkan i valet. Detta lär vi få se. Jag tror att vi har skapligt stora påverkansmöjligheter faktiskt. Däremot har vi kanske inte någon makt om man ser som en möjlighet att fatta direkta beslut. Men påverkar dem gör vi absolut. Det gör alla som för fram sin talan.

Med tanke på att sociala medier på många sätt bygger på enskildas egna tankar och uttryckssätt och också ska göra så enligt min mening - så vore det nästan att ta död på det engagemanget om partierna tog över tolkningsföreträdet. Den här bloggen MMK är bred och för politiska samtal tvärsigenom partigränserna och är väl inte alltid överens med partilinjen (Ipred, FRA etc och kvotering): Hade jag varit alltför involverad i partistrukturen hade min frihet att uttala mig begränsats.  Så vill jag inte ha det. Det politiska samtalet måste leva och det gör det när enskilda får utrymme. Samtalet pågår och får göra det på bloggarna och det är bra. Organiserandet får andra sköta. Här svallar känslorna.

Den här bloggen är en absolut Flipp - i alla fall för min egen möjlighet att bygga nätverken och utöka kontakterna med andra. Både med moderater och andra. Hade jag bara haft de traditionella möjligheterna att skapa kontakter och föra samtal och följt partiets hierarkier hade jag möjligen fått dela ut flygblad på torget vid det här laget. Informationen hade varit få förunnad och man hade inte haft koll på nåt alls. Sådant gör brinnade människor trötta och de lämnar för andra arenor. Vilket slöseri med engagemang det är.

Det är en stor möjlighet att delta i och få utlopp i de sociala medierna för en politiskt intresserad person där man får träffa sina likasinnade. Den politiska bloggosfären är absolut ingen flopp, inte för oss som deltar i den. Tvärtom, men kommunikationen byggs inte på traditionellt sätt där någon i förväg bestämmer hur det är. Som det mesta på internet så blir det bara - det är väldigt positivt. Vi som redan är aktiva har full rulle...


Detta var mitt bidrag till Kents bloggdebatt om sociala medier som Flipp eller Flopp. Andra som skrivit är också Peter Andersson, Claeskrantz   Ankersjö Tomas Melin Makthavare Niclas Strandh Paul Ronge Erik Laakso Fredrik Kjellberg och så Humlan inte minst. Alla dessa har egna vinklar på frågan och det är signifikativt för just bloggosfären. Jag älskar det och vill inte bli inordnad. Vill man mäta och se alla aktiviteter och reaktioner på olika politiska idéer så ska man hålla koll på Martina Linds Politometern.

Uppdatering: Lilith
(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, politiska samtal, bloggosfären, Almedalen, val2010 ◦◦

Sociala medier flopp för politiken - beror väl på...