Gamlingar måste ha det bra...

Jag blir oerhört arg när jag läser om den gamla kvinna som glömts bort och legat ensam i TRE dygn med spisplattan på dessutom. Ren tur att hon klarade sig och överlevde. Hur kan det gå till så här? I det här fallet skulle kvinnan ha besök tre gånger om dagen av hemtjänsten, men tydligen så har något missats i planeringen. Hon kunde ha dött, spisplattan kunde ha ställt till med brand i hela huset.


Har egna erfarenheter med en gamling som satt på spisen och glömde av den. Åtskilliga var de sönderbrända kaffekannor och kastruller vi fann. Han fick en spisvakt till slut som stängde av spisen om den stått på för länge. Numera har han olyckligtsvis hamnat på ett demensboende bland personer som är så långt gångna i sin sjukdom att de inte är kontaktbara. Han lider och undrar varför han blivit inlåst. Han har ju int egjort någto. Nej, det har han sannerligen inte. Jag är urförbannad över denna hänsynslösa behandling som gamla människor får. Man blir inte fullständigt av från den ena dagen till den andra. Det måste finnas mellanting i omhändertagandeprocessen. Jag ringer och ringer och blir skickad än hit och än dit mellan Carema och kommunen. De skyller på varandra och tiden bara går. Hur svårt kan det vara egentligen? Är det någon fråga jag ska jobba med om jag kommer in i Riksdagen nästa val så är det denna. Gamlingar måste ses som de människor de är.

Jag begriper inte att man inte fattar att det är den vardagliga sociala kontakten som är den viktigaste. Den instrumentella omvårdnaden är ett nödvändigt ont men får inte ta överhanden över livskvaliteten för de gamla. Att en gammal person likt damen ovan glöms tre dagar är oförlåtligt på något sätt. Det finns säkert alla möjliga förklaringar, men det gör inte saken bättre.

Det startas utmärkta vårdinrättningar med hemspråk för turkisktalande och finskspråkiga åldringar. Man söker efter personal med rätt modersmål för det är så viktigt för de gamla när de börjar tappa sitt eget språk att de har kontakt med någon som kan fylla i luckorna och relatera till det som försöker sägas. Kommunikationen människor emellan är det vikitgaste vi har. Varför gäller inte samma princip för alla? Kanske att det blir dyrare, men det kan det vara värt. Det är inte åldringarna man ska spara på. IMHO.



(aftonbladet) ◦◦

Gamlingar måste ha det bra...

Men hon lever inte längre...

Uppdatering: Jag behöver bestämt göra ett förtydligande. Jag tror inte på att ha en minnesplats online för de som har dött. Det skulle bli för komplicerat. Men jag har tänkt tanken med runor online. Men jag tycker alltså inte att det är en bra idé. Många tycks tro det dock. För mig gäller end over and out.

Jag hade en fantastisk bloggvän. Hon var en fantastisk bloggare och dessutom en otroligt klok person. Vi hade många goda bloggsamtal hon och jag och följde varandra varsamt och med stor respekt, för vi tyckte inte alls alltid lika. Plötsligt en dag skrev hon och berättade att hon var sjuk, mycket sjuk. Dessvärre så kunde hennes kropp inte stå emot och hon tappade sitt liv. Förloppet var mycket snabbt. Det var omtumlande minst sagt. Även för oss som stod vid sidan av. Hur det var för hennes familj vill jag inte tänka på.

Hur som helst så får jag gång på gång upp henne som vänförslag på Facebook. Det känns inte bra, jag vet att hon inte lever längre. Här uppstår då frågan om huruvida konton på internet ska tas bort eller inte efter någons död.

Mymlan och jag hade en twitterdiskussion om ämnet och hon skriver på Bloggvärldsbloggen att hon tycker att hennes nätnärvaro ska vara kvar som ett minne. Hon vill ha det så. Jag är mer tveksam. Å andra sidan är jag ganska privat. Jag slänger mina personliga brev och vykort vartefter. Jag vill inte dela med mig av mitt innersta utan kontroll till omvärldens beskådan. Kanske att min blogg får ligga kvar men då ska kommentarsfältet vara avstängt och det ska enbart vara en helt statisk sida man kan läsa på. Men mitt konto på Facebook vill jag att det försvinner. Man resonerar på olika sätt här. Jag vill inte lämna spår efter mig medvetet, att det är svårt att undvika inser jag förstås.

Det är tydligen väldigt svårt att radera konton från Facebook, man måste göra det personligen. Annars kan det missbrukas och någon gör det på jävelskap eller av misstag. Så det är bra på ett sätt att det finns begränsningar här. Men vad händer när någon dör? Det finns inga självklara rutiner för detta vad jag förstår. Delvis kanske det kan förstås av att de som skriver programmen är i en ålder när dödsfall inte är aktuellt. Jag vet inte. Men det känns inte bra att få en vänförfrågan från någon man vet inte längre lever, inte när det händer gång på gång. Det blir lite som att få blöjreklam och liknande fastän babyn dog. Smärtsamt och inte självklart etiskt för mig.

Erick Starck skrev en text om platser med minnen. Jag har själv funderat kring en internetplats där man skriver minnestexter över nära och kära som dött. Men där vill man bara ha de "goda" texterna förstås, så hur gör man med de andra? De finns också där vare sig man vill eller inte. Vem värderar vad som är vad? Det är en svår fråga det här.

Vicki Qvarnström funderar kring sitt digitala testamente. Och vi lär få se fler länkar vartefter kan jag tänka. Bisonblogg har skrivit om digitala testamenten även han.

Uppdatering: Fler bloggar om detta så viktiga ämne. Humlan, Maleandro, Keken, sjumilakliv, kjellberg, en bokmal anfaller, David G. ScaberNestor,


(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om internetkonton, facebook, död ◦◦

Men hon lever inte längre...

Telias e-post ur funktion... Har killen semester?

Det händer då och då. Telias e-post dyker. Man vet inte vad det är. Ofta. Får jag påminna om förra katastrofen förra året i maj månad.

"Förra tillfället handlade det också om ett gigantiskt e-posthaveri och då berodde det på att en kille slutat på jobbet och inte blivit ersatt av någon annan och det gick en lång period innan man upptäckte att fel fanns eftersom ingen hade den arbetsuppgiften." Då var det en Organisatorisk blunder alltså.

Så mitt tips är att ni kollar om killen som ska sköta jobbet har gått på semester utan att ha lämnat över arbetsuppgifterna. Det kan vara så nu med. Han som roterade loggfilerna alltså. Till slut stannade en av servrarna. Det blev fullt.

Och har jag rätt kan ni erbjuda mig fritt abonnemang. Det är en billig och snabb felsökning. Det stora ligger ofta i det lilla och helt självklara.

(Aftonbladet) (SvD) (DN)

politik, kontrollsamhälle, IT, internet, felanmälan, Telia, kundsupport, e-post, kundbemötande, kommunikation, PTS ◦◦

Telias e-post ur funktion... Har killen semester?

Barn är barn som tur är...

Ta

Tack för tipset Zac! ◦◦

Barn är barn som tur är...

Hur ligger det till egentligen... På Gotland.

Landshövdingskan på Gotland befinner sig i blåsväder. Minst sagt. Det handlar om att hon behandlar vissa annorlunda än andra. En av Gotlands största arbetsgivare har fått möjligheter att bygga ut sin fastighet på ett sätt som går utanför gängse regler. Indignationen är stor. Det är orättvist och detta är nog det värsta av allt. Det finns lagar om strandskydd som överträtts. Det finns tjänstemän som ogillar besluten. Det finns tidningar som fått rubrikstoff mitt i sommarstiltjen.

Men tas det inte till överord nu undrar jag? Tydligen, rätta mig om jag har fel, så har vissa av de nu omskrivna byggnationerna kommit till innan strandskyddet fanns. Det är en gammal historia alltså som borde ha upptäckts betydligt tidigare om det fanns felaktigheter. Större än så är inte Gotland.

Är det normalt att spela in samtal med sin chef och sända det på radion? Är det normalt att tjänstemän vägrar att utföra beslut som fattats av politiker? Uppdatering: Landshövdingen är chef, inte politiker. Feltänk av mig där. Men i sak förändras inget. Den som fattar beslutet (chef eller politiker) har tolkningsföreträdet. Annars blir det opraktiskt.

Personmotsättningar någon?

Har fel begåtts ska det naturligtvis rättas till, men man behöver kanske inte överdriva. SvDs ledare anser att alla ska vara lika inför lagen. Inte ska vissa få förtur. Men trots allt så finns det alltid möjlighet till dispensansökan. En sån har nu gjorts och landshövdingen har godkänt den. Tjänstemännen tycker dock annorlunda och landshövdingen anklagas för korruption. Det är märkligt beteende det här, att så fort man inte får som man vill så anklagas den andre.

Här ligger en och annan hund begravd, den saken är klar. Det handlar nog inte om det som visas inför publik just nu. Kommer någon att lyckas reda ut det?

Eller är meningen med föreställningen att landshövdingen ska kickas? Jag försvarar ingen nu utan försöker bara höja blicken lite.

Uppdatering: Min vän Kent Persson menar att en landshövding inte ska skapa egna gräddfiler. Jag håller med om det förstås, men vill ändå vidga perspektivet på den här frågan. Är det vad hon gjort? Eller är det så att det hon har sagt har tolkats av andra på annat sätt.

(intressant)

(Aftonbladet) (SvD) (GotlandsTidningar)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, gotland, strandskydd, länsstyrelsen, tjänstemannamakt ◦◦

Hur ligger det till egentligen... På Gotland.

Lästips - Kullenberg

Intressant läsning för alla ◦◦

Lästips - Kullenberg

När andra tjänar pengar är det fult...

Socialdemokraten Jämtin ondgör sig över att det finns de som gör vinst (detta i vissa kretsar så fula ord) genom att driva friskolor. Det snyltas på skattepengar och barnen får en sämre kvalitet på grund av att skolpengen går till vinst och reklam. Förenklat uttyckt. Om vi blandar begreppen skattemedel, kapitalister och vinst på bekostnad av barnen så blir det riktigt smaskigt. Obehagligt och skrämmande på det socialdemokratiska sätt som jag ogillar så mycket, just när det blir mer moralindignation än konkreta förslag. Det är alltid de senare som saknas.

En socialdemokrat vet att skattemedel bäst hanteras av tjänstemän och politiker, skattebetalare göre sig ej besvär. Ty politiken vet bäst - vad är det om inte att betrakta sig själv som en slags allvetande överhet?

Men om man bortser från ekonomi och vinster och höjer blicken lite grann, och funderar kring varför kommunala skolor ofta är ganska kassa. Det är i alla fall vad vi får oss till livs genom media. Ibland får vi också veta att även privatdrivna skolor är dåliga förstås och det oftast i samband med att det diskuteras huruvida någon gör vinst på dem mer sällan på grund av att de verkligen är dåliga. Frågan som ska ställas och som är viktig är om barnen i friskolor verkligen har det sämre än barn som går i kommunala skolor? Finns det någon sammanställning på detta, eller är det bara lösryckta fragment vi får ta del av för att man vill smutskasta verksamheten?


Friskolereformen är bra, den ger möjligheter till mångfald vad gäller pedagogiska inriktningar men också för valfriheten att själv välja modell. Föräldrar och elever kan fritt välja och det är bra. På alla sätt.


Istället för att hamna i diskussionen om vinst och slöseri med skattemedel borde man fundera kring effekterna av nyttjandet av dem. Det finns all anledning för den kommunala skolan att delta i konkurrensen om eleverna. Är skolan bra så får man elever, så enkelt är det faktiskt.


Så frågan man ska ställa sig är naturligtvis varför kommunala skolor inte upplevs som bra? De har lika stora möjligheter som privata skolor har, ty skolpengen följer eleven och den är den samma oavsett om skolan drivs privat eller via kommunen. Personalen är ofta välutbildad och borde kunna ta grepp för att förbättra sin skola. Varför gör de inte det? det handlar inte bara om pengar, ty kommunala skolor har samma skolpeng som de privata. Det brister i organiseringen.


Egentligen om man vill ställa saken på sin spets så kanske man ska fundera över om skolpengen är för hög? Med tanke på hur olika den verkar användas? Om en friskola lyckas gå med vinst och ändå ha bra kvalitet på undervisning, nöjda elever och föräldrar så är väl det en tankeväckare om något? Det kanske rent av är möjligt att politiker och kommuner inte är bra utförare av skolverksamhet? Det kanske är en myt för att det alltid varit så? Vem vågar ställa de frågorna och dessutom försöka komma fram till något svar?


Det är enkelt att hamna i den ideologiska sammansvärjningen där allt som ger vinst är fult och att hävda att användandet av skattemedel ska vara villkorat för offentlig verksamhet som helst drivs av socialdemokratiska allvetande politiker. Som om det senare var en garanti för och ett under av effektivitet. Så är det inte och det känner alla till.


Jag ser att Expressens ledarsida är på samma linje som jag här och ställer sig frågan, hur kan kommunala verksamheter bli bättre och effektivare. Inte är det genom att gnälla på dem som är bättre i alla fall. Jag brukar säga till mig själv. Jag kanske inte är bättre än alla andra, men baske mig är jag inte heller sämre. Kanske att det kommunala skolväsendet skulle fundera lite på det. Hur kan man bli bättre. Det handlar mycket om attityder här. Och ideologi, givetvis.

Göran Widham har skrivit ett bra inlägg i den här debatten. Läs det här.

Andra som bloggar om saken: Christer G Wennerholm, Gryningsräd, En som tycker att Jämtin har rätt är Peter Andersson. Så olika det kan vara. Bloggen Bent.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, friskola, utbildning, vinst, ◦◦

När andra tjänar pengar är det fult...

Börjar man se det orimliga från politiskt håll nu - hoppas det...

Uppdatering: DN Har en artikel idag som påvisar det orimliga i hur underhållningsindustrin beter sig. Politiker det är dags att fundera till ordentligt nu.

Det är bra om verksamheter prövas mot lagen. Självklart. Men det är också bra om lagarna prövas mot verkligheten. När det gäller underhållningsindustrin verkar de leva i en egen verklighet. Minst sagt. För att inte tala om vilka skadeståndssummor de tar till för att upprätthålla sin verklighet. Ohemult.

Pirate Bayrättegången gav gensvar över hela världen. Killarna bakom blev fällda och har överklagat. Brottet var tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material. De blev direkt jagade och fick kronofogden efter sig, det kändes som om bläcket inte hann torka innan det var klappjakt på dem. Jag kan inte på rak arm säga om det här är rätt eller fel. Men att skadeståndskraven ligger bortom varje form av rimlighet står väl ändå utanför allt tvivel. Skadestånden du får betala till anhöriga för att du bragt en männsika om livet är bara kaffepengar i jämförelse. Det är förvisso olika typer av brott - men det finns anledning att fundera kring vad som är vad och även om det inte går att jämföra så ska man i alla fall börja fundera över om den här fördelningen är vettig.

I vissa kretsar talas det om pirater och internetgenerationen som om de bara vore gangsters och såna som vill ha allt gratis. Att Piratpartiet tog sig in i EU-parlamentet var inte bara en slump. Det är hög tid att politiker lyfter blicken och ser vilka märkliga konsekvenser jagandet efter fildelare fått. Emma ger exempel på sin blogg.



Nu har även filmbolagen beslutat sig för att stämma TPB-killarna. I Aftonbladet kan man läsa "Filmbolagen yrkar att domstolen meddelar interimistiskt förbud, att ett beslut fattas av domstolen innan parten som beslutet riktas mot får chans att yttra sig". Det låter just snyggt. Peter Sunde en av TPB-killarna säger till Expressen att han inte ansvarat för TPB sedan 2006. För mig är det inte alls självklart vilken sida som har rätt här.


Själv tänker jag i banor som att när stigen blir upptrampad över gräsmattan gång på gång så betyder det något. Till exempel att det är där folk vill gå. Det är lite samma sak här. Kunderna vill ha onlinedistiribution och visar det gång på gång. Underhållningsindustrin regionsavskärmar och hindrar tillgången på sina produkter. Varför kan de inte se på internet som den stora marknadsföringskanal det verkligen är? Varför använder de inte TPB själva? Det vore väl en utmärkt distributionskanal?


Det är lätt att inse hur långt den här fildelningshysterin har gått när en snutt i en Kalle Ankatidning betraktas som ett inlägg i fildelningsdebatten. Bloggtidningen menar att upphovsrättsivrare saknar humor. Inte utan att man undrar.
På Tommy K Johanssons blogg finns en kommentar som påminner om Affären Håkan Lans. Också han insyltad med amerikanska intressen, och styrkan i dem ska inte underskattas. Man kommer liksom inte ur det när det väl har börjat. Scaber Nestor undrar hur många gånger kulturarbetarna ska ha betalt egentligen. HAX kommenterar och undrar hur det här gått till.

(Aftonbladet) (SvD) (Expressen) (IDG) (Sydsvenskan)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, TPB, fildelning, pirater, internet, regeringen, ipred

◦◦

Börjar man se det orimliga från politiskt håll nu - hoppas det...

Det pratas om föräldraförsäkring och jämlikhet...

Det tycks finnas en i människan inbyggd längtan efter rättvisa. På det ena området efter det andra. Just nu pågår i en mindre krets på twitter en diskussion om föräldraförsäkring som ska vara jämlik - mellan mamman och pappan. Det duger inte att papporna inte tar lika stor andel i ansvaret tycker vissa. Det måste lagstiftas fram. Lika för lika, tand för tand.

Personligen tycker jag att det är helt uppåt väggarna och att det är ungarna som ska ha stödet, det ska vara kopplat till dem och sedan av kloka vuxna användas på bästa sätt för barnets räkning. Det är nämligen olika hur det ser ut i familjer. Att bara se till mamma-pappa blir lite snävt, en familj kan bestå av bara ensamstående förälder, en mamma-mamma-barn eller pappa-pappa-barn, det finns säkert fler varianter. Kanske att barnet tas om hand av en mormor eller en farmor exempelvis. Min utgångspunkt är att barn inte ska vara inblandade i föräldrars jakt på jämställdhet, den får de sköta på annat ställe. Vilken unge mår bra av att vara den som är föremål för bråket om vem som ska ta hand om dom? Barn får ta för mycket från de vuxna enligt min mening. Egentligen så borde föräldrarna flytta runt till barnen varannan vecka vid skilsmässor. Varför ska de hatta runt med nallebjörnen och mamma och pappaväskan i handen? Egentligen?


När man börjar diskutera i kvantitativa termer blir det riktigt trist. Ty vem har tolkningsföreträdet för vad som ska mätas? Är det verkligen tiden som är den viktiga variabeln? Vem bestämmer att det ska vara så? Vad tycker barnen? Varför måste man bestämma det överhuvudtaget?

Ingen statlig inblandning

Självklart ska barn ha tillgång till både sina mammor och pappor i möjligaste mån. Men det ska inte styras av någon statlig intervention. Det måste till andra metoder. Exempelvis att man börjar fundera kring de kvalitativa variablerna. De kan iofs vara olika i olika familjer. Men jag tycker att familjen i främsta rummet ska avgöra hur de vill ordna sitt familjeliv.

Min egen fundering kring jämlikhet hamnar i respekten för våra olikheter. Vi människor är mer olika varandra sinsemellan än att vi är män respektive kvinnor. Inte för att jag på något sätt blundar för att det går att ta andra perspektiv där kvinnan är underordnad mannen, men man ska inte glömma att även där finns olika aspekter.


Attributionsteorin (inom psykologin) ger oss en viktig kunskap, den går ut på att vi tillskriver andra egenskaper som vi själva har utifrån den värld vi förstår. Att andra har en annan världsbild finns inte för oss, de kan se på saken på ett helt annat sätt nämligen. Vi lever i vår egen fyrkant formad av de erfarenheter och kunskaper vi har om världen. Så när vi ser en person snubbla så utgår vi från att personen är klumpig bara för att den är tjock, som exempel. Men att personen snubblade på grund av att det var en gatsten som låg snett eller att det var en oljefläck där tänker vi oss inte. På grund av att vi helt enkelt inte såg eller kände till det. Vi fyller ut vår värld utifrån de kunskaper vi har om den. Alla gör så gott de kan kanske man kan säga. Piaget beskrev barnens sätt att utveckla sin kompetens genom ackomodation, vi tar in något nytt i vår värld, vi lägger till det vi redan har och i nästa steg sker assimilation, vi utvecklar vårt tänkande och får en ny utgångspunkt. Vi lär oss mer hela tiden. Detta gäller även vuxna.

Det har hänt en hel del
När jag själv ser mig omkring, självklart utan att vara rikslikare förstås, så ser jag att det hänt en hel del inom jämlikheten mellan man och kvinna trots allt. Mina egna nu vuxna barn har en helt annan infallsvinkel på livet. Det fixas och trixas med tider, jobb och aktiviteter av alla slag. Ungarna deltar med liv och lust och mammorna och papporna delar på ansvaret för familjen. Det tycks inte vara som om mina ungar är udda utan alla deras kompisar gör likadant. Överhuvudtaget är papporna mer närvarande i barnens liv numera. Om det beror på politiska ställningstaganden ( i viss mån kanske) eller på att de själva absolut inte vill ha tillbaka sin egen barndom när de slets mellan föräldrarnas ständiga tjafsande om vems tur det var att ta hand om barnen, plocka disk, laga mat, städa och allt annat jämlikhetssurr låter jag vara osagt.

På 70-talet var det inte OK att en pappa tog barnledigt från jobbet. Det betraktades som konstigt och karriären fick ett hastigt slut om man framhärdade. Detta var då faktum på stora företag. Idag har mycket i den vägen ändrats. Många företag fyller exempelvis ut till full lön för den som är hemma med barn och ger kanske längre ledighet också. Det är bra och det är klart att det ska utvecklas, men inte genom tvång och intervention. Staten ska hålla fingrarna borta här- Social engineering enligt Alva Myrdalsmodellen är inget som bör eftersträvas.

Självklart ska vi inte stanna upp och vara nöjda, men vi ska se att en hel del har hänt och det finns många andra variabler att jobba med än föräldraförsäkringen frö att uppnå jämlikhet. Kvalitativa sådana. Attitydförändringar. Det ska inte vara en black om foten på arbetsmarknaden för att man varit hemma några år med barnen till exempel utan det ska räknas som erfarenhet. Oavsett om man är mamma eller pappa. Karriär, barnafödande, familjeliv, studier behöver inte ske samtidigt. IMHO.

Respekt

Vad gäller jämlikhet så tycker jag man ska ta en annan vinkel. Nämligen den om respekten för varandra, för varandras olikheter, egenskaper och talanger och dra ut det bästa av dem för att uppnå en harmoni i förhållandet. Det kommer även barnen tillgodo nämligen. Det är inte viktigt att kvanitifiera allt som pågår i en relation. Det handlar mer om kvalitet, vilket i sig kan innebära att mamman eller pappan eller mor-far-mor eller far-mor-far är den som tar hand om barnen när de är små och behöver knyta an till någon närstående. Därför anser jag att det ska handla om barnförsäkring, inte föräldraförsäkring. Barnpenning kanske?

Sen hur man praktiskt går tillväga är en fråga som bör vara öppen för diskussion.

Nemo/Musselmannen och Karin förmedlar sina åsikter på sina respektive bloggar.

Uppdatering: Göran Widham har gjort ett intressant inlägg i debatten. Läs här. ◦◦

Det pratas om föräldraförsäkring och jämlikhet...

Obligatorisk läsning

Jag har idétorka och skrivkramp för tillfället. Botas med trädgårdsarbete och husunderhåll.

Läs under tiden den här artikeln om Bahnhof av Jon Karlung. Ger lite perspektiv på internet.


Skäms på mig. Tidigare skrev jag Jonung. Förlåt. Det var klantigt. ◦◦

Obligatorisk läsning

Tyckfritt idag om inget speciellt händer förstås...

tar en dags timeout (kanske)... ◦◦

Tyckfritt idag om inget speciellt händer förstås...

Veckan börjar med lite livsglädje...

Tack alla som visat mig till denna film. Härligt. ◦◦

Veckan börjar med lite livsglädje...

Klart att det uppstår situationer...

Man kan sitta här hemma i Sverige och tro att det bara är för Sverige att åka till Afghanistan med krigsutrustning och snacka demokrati. Det är väl ändock tämligen självklart att det uppstår situationer där det hettar till. Det hör liksom till saken. Men visst är det obehagligt att tänka att exempelvis grannens son är där och kan råka ut för krig vilken sekund som helst. Alla i Afghanistan är inte lika inriktade på demokratisnack som vi är här utan låter stål och krut tala. Och det direkt.

I Expressen ställer Terese Cristiansson frågan om de svenska soldaternas uppdrag är möjligt. "stärka stabiliteten, bygga för fred, och ge trygghet för de civila afghanerna". Det handlar trots allt om ett krig. På mitt enkla sätt funderar jag över vad vi gör där överhuvudtaget. Det borde verkligen inte finnas krig. Ja varför finns det ett ord som heter krig som mitt barnbarn uttrycker det när han tycker att det blir för tjatigt och behövs distans till något.

Frågan är om det är på fältet som demokratifrågorna överhuvudtaget kan avgöras? Svaret på den frågan vet vi - Nej. Vi är kanske snälla och välmenande här, de andra är det inte. Det visar de gång på gång. Bloggen Wiseman´s Wisdoms skriver lite mer militärstrategiskt om det hela. Bloggaren jj.n funderar över hur ett land som knappt har ett eget försvar ingår i ett krig i ett land som ligger så långt bort från Sverige. Det finns säkert alla möjliga svar på den frågan, men helt enkelt att förstå är det dock inte.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, krig, afghanistan, försvaret ◦◦

Klart att det uppstår situationer...

Statsminister Reinfeldt och barnen...

Man blir lite lycklig av att höra att barn som skriver till statsministern får svar från honom också. Det spelar liksom ingen roll om det är han personligen eller någon medarbetare som svarar, det är återkopplingen som är viktig. Det är ett bra sätt att visa barn att man kan vara med och påverka genom att göra sin röst hörd. Så som det ska vara i en demokrati. Sen kanske man inte alltid får som man vill, men det är en annan sak.

Sympatiskt är ordet.

(Aftonbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, moderaterna, barn, demokrati ◦◦

Statsminister Reinfeldt och barnen...

Allt som sägs i politiken verkar betyda nå´t annat...

Läste igår Eva Franchells bok Väninnan (bra bok) som dels handlar om hennes vänskap med Anna Lindh och dels hennes erfarenheter av att vara i närheten av maktens centrum. En sekvens som etsade sig fast var hennes beskrivning av de två "terroristerna" som med hjälp av USA blev utvisade på ett sätt som ingen normal människa kan tycka är rimligt. Men spelet kring det hela där ingen egentligen fattade några beslut, eller snarare fattade beslut på andra grunder än de egentliga skälen. Det handlade om USAs sanktionshot mot EU, det handlade om tidsbrist, det handlade om jag vet inte vad. Beslutet var obehagligt men måste tas och politikerna gled runt och skyllde på varandra. Dåvarande statsministern lade exempelvis det hela i knät på Anna Lindh som inte längre levde vid tillfället. Just snyggt.


Thomas Bodström ger sig på Beatrice Ask för att han anser att hon uttrycker sig på ett sätt som leder bort från den egentliga frågan om Stockholmsprogrammet och ger samtidigt en lektion i hur man säger ett och menar ett annat. Hon låtsas som om datalagring av all kommunikation skyddar integriteten i stället för tvärtom menar han och medger att han själv är delvis skyldig till idéerna om lagring och tror ändå att folk förstår eftersom det skulle gå lättare att klara upp brott då.

Bodström gör ett försök att framställa sig själv i bättre dager än Beatrice Ask, samtidigt som han tar på sig skulden för delar av det sk. Bodströmssamhällets framfart. Inget av det som sägs är bra tyvärr. Det känns bara konstruerat för stunden.

Nåväl. Hur svårt kan det vara att ta reda på och sätta sig in i olika frågor egentligen? Med full respekt att det på en ministers bord ligger väldigt många frågor av olika slag men när en fråga får så stort genomslag som den personliga integriteten på internet fått så skulle i alla fall jag prioritera undan annat. Det är komplicerat att förstå kanske och enklast att välja en vinkel och hålla sig till den. Men just den här frågan har så många dimensioner och gör attd et krävs lite mer än vanligt. Frågan ledde trots allt Piratpartiet rätt in i Europaparlamentet och nu ser det ut som om de också får möjlighet att komma in i Riksdagen nästa val.

Strategiska uttalanden som inget betyder, eller betyder nåt annat än vad som egentligen gäller och sägs. Det är den delen av politiken jag ogillar och som ibland får mig att fundera över varför jag håller på överhuvudtaget. Har förståelse för att man inte kan sätta sig in i allt, men visst bör man ägna mer tid. Man ska inte glömma bort att publiken både kan och vet en hel del. I synnerhet i den här frågan. Men det kanske ligger någon slags strategi i att låta Piratpartiet föra opinionen så att man kan backa ut genom dörren torrskodd. Vad vet man?

Jonas Morian ger Bodström på nöten. Själv gillar jag klarspråk på riktigt och det från alla politiker oavsett hemvist. Man får ta en konflikt och lösa den rätt upp och ned i stället för att försöka komma runt den så att det bara blir en kompromiss och innehållslöst.

Visst ibland får man vara lite taktisk men inte hela tiden och i tid och otid. Det är nämligen något som kännetecknat debatten om personlig integritet oavsett om det gällt FRA-lagen (som jag verkligen inte gillar), Ipred, ACTA, Stockholmsprogrammet, teledatalagringen och allt annat som gäller trålkontroll av medborgarnas digitala liv.

Uppdatering: Farmor Gun analyserar och Johanna Nylander hänger också på och Zac har åsikter han också.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, personlig integritet, avlyssning, regeringen, oppositionen

◦◦

Allt som sägs i politiken verkar betyda nå´t annat...

Ekonomi och makt och media och internet...

Varandet på nätet och hur man ska tjäna pengar på det diskuteras just nu lite varstans. Inte bara i underhållnings- och kulturindustrin utan självklart även i medievärlden. Det handlar mycket om att få ihop ekonomin. Människor läser inte papperstidningar på samma sätt som tidigare, inte ens gratistidningarna går bra. De flesta tidningar läses elektroniskt, de flesta finns på nätet.

Här hemma har vi helt lagt av från att vara familjen papper med tidningsdelar spridda i huset, till att inte ha några morgontidningar alls. Vi har till och med tagit bort skylten "ingen reklam tack" från brevlådan för att ha något att tända i öppna spisen med, reklambladen passar bra till sån´t. Det låter heltknäppt eller hur? Men är ett faktum. Tidningarna försvann och det berodde dels på att nyheterna är mer lättillgängliga online och att alla har sin egen dator. Jobbet med dessa fyllda papperskassar med tidningsreturer som måste tas om hand var ett annat problem som löstes. Bortrationalisering av hushållsuppgifter alltså. Papperstidning idag – pappersinsamling imorgon är väl ett faktum för många tidningar trots allt. De har kort brinntid helt enkelt.

Hur ska vi få betalt
Zackrisson har gjort ett bra tankearbete kring betalningsfrågan. Många tidningar är desperata och vill helst dölja sin information för den som inte betalar. Men frågan är vem som vill betala för att läsa om nyheter som redan finns tillgängliga på andra ställen? Zackrisson menar att man snabbt måste finna en problembeskrivning som håller. Ett av problemen har förstås definierats - intäkterna sjunker och man står där med stora fasta kostnader. Varför sjunker inkomsterna? Konjunkturen spelar in, annonsintäkterna sjunker med automatik. Men vad driver läsarna till produkterna undrar Zackrisson och menar att det är en knäckfråga.

Ständig förändring
En av anledningarna handlar om att tidningshusen och deras närmaste inte vågar släppa sargen och acceptera eller se förändringen, så har det alltid varit. Media befinner sig i ständig utveckling och yrkesroller förändras och har gjort så i rask takt de senaste åren. Jag arbetade på 80-talet på Norsk Data Comtec som sålde tidningssystem till alla stora tidningar i Sverige. Vartefter utvecklingen gick framåt så utgjorde de tekniska landvinningarna hot mot olika yrkesgrupper, då som nu. Det var rejäla fackliga strider om vilken våning i tidningshusen som skulle trycka på vilka knappar på tangentbordet. Sättare, marknadsavdelningar, layout och journalister kunde på sätt och vis göra varandras jobb med hjälp av den nya tekniken. Nu är tekniken på var mans skrivbord. Det går att göra en egen ”tidning” hur lätt som helst och det är dessutom gratis att göra det.

Roller förskjuts och det är smärtsamt
Det som pågår gör det på flera plan och är väldigt intressant. Det är inte bara dags för traditionell media att fundera över sin roll i det stora sammanhanget och hur de ska få betalt, det är också dags för journalisten att fundera över sin yrkesroll. Ty vad är en journalist? Enligt vissa är det en person som får betalt för att skriva i en etablerad tidning. Betyder det automatiskt att det som skrivs har bättre kvalitet än på exempelvis en blogg? Det kan man fundera över. Det finns mycket skräp i såväl tidningar som bloggar. Enligt annan syn är en journalist är en person som "förstår" saker och kan berätta om det för andra som förstår mindre. Det finns naturligtvis olika typer av journalister, men inte just här och nu, låt oss förenkla det till den textproducerande.

Självbilden skiljer
Man kan se en intressant kedja här, där journalister betraktar sig som ”finare” än bloggare till exempel. Bloggare kallas ibland för megafoner som bara skriker rakt ut. Akademiker i sin tur fnyser ofta åt journalister och kallar journalistik för ytligt, okunnigt och mindre värt att bry sig om. Min generalisering är grov för det finns många undantag. Vad jag vill säga är att vi befinner oss i en brytningstid på många olika sätt. En bloggare kan vara vem som helst. Jurist, akademiker, specialist, småbarnsmamma, cykelnörd, beteendevetare, hemmafru, kommunist, moderat, vad som helst faktiskt... En bloggare kan till och med vara en journalist!

Martin Jönsson skrev förra sommaren en intressant artikel som behandlade en öppnare journalism som ett inspel för att komma till rätta med den nedåtgående spiralen för de traditionella medieföretagen. Journalister måste ta itu med sin "komplicerade relation till publiken" menar han. Publiken sviker tidningarna och nya sociala medier tar utrymme och tid från det traditionella. Detta är naturligtvis problematiskt inte frågan om annat.

Interaktiviteten
Kommentarsfunktionen och sökmöjligheterna är en viktig del i bloggandet. Mångfald och tillgänglighet och möjlighet att hitta det man är verkligt intresserad av ökar. En tidning måste alltid ha med lite för alla, även om det är en specialtidning. På en blogg kan den som är intresserad av cykeldetaljer finna sitt lystmäte. Det blir som en Elfa-katalog med olika inriktningar.

Bloggen Strobist är ett intressant exempel på en blogg som vuxit från ingenting till att vara världsomfattande idag. Den startades av en tidningsfotograf som tröttnat på att bära omkring tung utrustning och i stället ville använda saker som fanns på plats. En tupperwareburk som reflektor till exempel. Idag har hans blogg samlat människor över hela världen, de kallar sig för strobister, de anordnar möten i olika länder där de träffas, visar sina kameraprylar och lär av varandra. Här finns inga gränser. Det är unga, det är gamla, det är proffs det är amatörer. Kunskapen vidareutvecklas, ingenting står stilla. Internet när det är som bäst.

Informationen flödar
Så min slutkläm – imorgon kanske det är bloggen som är tidningen – sug på den ett tag. Bloggen är ett publiceringsverktyg, man ska inte glömma det. Därför borde journalister och bloggare ha lite större respekt för varandras sätt att jobba. Journalistik är inte längre envägskommunikation utan en samverkan mellan skribent och läsare. Bloggarna arbetar redan så. Zackrisson skriver "Inom kort kommer någon samla ihop ett begåvat team av tekniker, journalister, bloggare, frivilliga och icke-frivilliga, och på ett smartare sätt bygga ett helt nytt mediehus. Det hände på papper för femton år sedan, det finns ingen anledning att tro att det inte skulle kunna ske online." (VA). Det är ungefär den syn jag själv beskrev i en artikel förra sommaren ur vilken delvis texten till denna är plockad. Att återanvända sitt eget material är OK.

Andra har bloggat i denna fråga också. Johannes Åman håller sig i sargen på DN. Inte mycket förändringsvilja där. Väletablerade bloggaren och tillika journalisten RoseMarie Södergren skriver med anledning av Åhmans artikel att traditionell media borde sluta med att försöka leka blogg och satsa på kvalitetsjournalistik i stället. Ja, det kan vara en väg. Tidningen som nischprodukt.

Stenudd skriver i ett mycket läsvärt inlägg, jag håller med - Pengarna har alltid kommit från annonser. När jag själv var med och startade tidningen Datakonsulten tog vi omgående beslutet att istället för prenumerationer använda oss av "controlled circulation", det vill säga våra läsare gav oss i utbyte mot en gratistidning uppgifter om sig själva, i det fallet handlade det om vilka datorer och system de yrkesroller de hade. Detta för att vi för annonsörerna skulle kunna styrka vår målgrupp. Kupongerna med underskrifter var vårt prenumerationsregister och vårdades ömt. Datakonsulten var en facktidning och går självklart inte att jämföra med en dagstidning.
Niclas Strandh föreslår microbetalningar, ja varför inte.

Flera problemdimensioner
Det finns fler problem med dagens tekniska omvälvning och med internets möjligheter. Dels handlar det om ekonomi för tidningshusen, dels handlar det om vem som ska äga tolkningsföreträdet att uttala sig. Det senare är inte minst jobbigt för den som är van att hålla i megafonen. Ty att uttala sig är lika med att ha makten och den vill inte många släppa ifrån sig. På millan har Alexander Bard och Jan Söderqvist skrivit en spännande artikel på just det temat.
Den hälsosamme ekonomisten funderar kring om bloggarna skulle bli mer kvalitativa om tidingarna började ta betalt för sitt innehåll? Kanske, om det är intressant. Det är ganska lätt att välja bort de bloggar man inte gillar. Moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid tror att tidningarna måste anpassa sig till öppna kanaler, vem vill annars framträda undrar han.


Internet är utmanande för många och på många olika sätt dessutom. Var ska det sluta om någonsin? Man väntar med spänning och fortsätter att fundera. Det finns sannerligen många olika aspekter som behöver tas om hand. Förra året skrev jag om tidningar som skyltfönster och bloggar som butik och lager samt om symbiosen mellan bloggar och tidningar.



(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om medier, DN, journalistik, ekonomi, annonser, Johannes Åman, bisonblogg, ◦◦

Ekonomi och makt och media och internet...

Reclaim the internet...

Det talas mest hela dagarna om hur användarna ska hanteras på internet, om information ska vara gratis eller tas betalt för. Det är tröttsamt. Mer eller mindre korkade idéer dyker upp från olika innehållsleverantörer hur man ska hålla användarna i schack. Det är avlyssning och stämningar och inlåsningar och avstängningar och betalningar och jag vet inte vad.

Det kanske är dags att sätta stopp för all denna regleringsiver och sätta ner foten och tala om vad det innebär att delta på internet. Är det så att man vill vara hemlig med sina produkter kanske man ska avstå istället för att förstöra nöjet och glädjen för andra. Att internet inte med självklarhet ska kommersialiseras och styras är en viktig fråga liksom att det finns vissa krav på den som vill vara med att dela med sig för att hela idén med kunskaps- och kulturspridning och kontakter över världen ska bestå. Internet i sig är underbart.

Skivbolagsdirektörerna et al har inget som helst mandat att kräva av accessleverantören (ISP) att på något vis ska reglera mitt eller andras användande av internet. Att de dessvärre fått med sig lagstiftare på tåget är mest trist. Det är ingen skyldighet att delta på internet, man behöver inte vara där. Om de har anställda som lägger upp kopior eller annat på filmer som ännu inte haft premiär så är det väl all anledning att sätta dit just dessa personer, eller hur?

Mikael Flovén har skrivit ett intressant inlägg i SvD idag där han utvecklar vad det handlar om, att tjäna pengar genom att arbeta - bör läsas.

Uppdatering 1: Låt mig påpeka att jag inte riktigt har klart för mig hur det ska vara på internet, ovan ska ses som en utslängd tråd bara, inte som någon slags sanning. Ville bara få igång en diskussion kring det hela. Vem bestämmer på internet? Egentligen ingen, eller hur? Det står på något sätt alla fritt att välja om de vill vara med. Kanske inte man kanske kan känna att man är tvungen att vara med för att överhuvudtaget finnas. Men är det självklart att man då själv ska sätta villkoren för hur andra ska agera?

Obs! Jag förespråkar nu inte olaglig hantering av innehåll på internet. Men det är dags att diskutera vad som ska inrymmas i begreppet. ◦◦

Reclaim the internet...

Säpo och avlyssningen och FRA...

Så har den kommit, utredningen om huruvida Säpo ska få ta del av signalspaningen eller ej och en del om hur det bör gå till. Förre Säpochefen Anders Eriksson har basat och det verkar som om de flesta är nöjda med avgränsningarna som föreslås. Att signalspaning innebär integritetsintrång för enskilda har väl ingen vid det här laget missat. Protesterna har handlat om att det ska finnas ett regelbundet flöde som avlyssnar alla via FRA.

Att polisen eller de som värnar om landets säkerhet behöver signalspana, eller vad man nu ska kalla det egentligen, omvärldsbevakning kanske, har inte ifrågasatts. Inte här och inte vad jag vet någon annanstans heller. Det är mest metoderna och kringsnacket som man försökt bena något vettigt ur. Dialogen har uteblivit och det är nog dessvärre inte bara den ena partens fel. Här är båda skyldiga. Den ena sidan för att låtsas som om man inte hör alls och den andra för att vara ensidigt klandrande och beskyllande.

Erikssons förslag verkar dock ha tagit med en hel del av de bekymmer som påtalats och det finns starka restriktioner kring användandet av information. Det är ett gott steg på vägen. Mark Klamberg har gjort en sedvanligt noggrann djupdykning i materialet. Farmor Gun delar även hon med sig av sina synpunkter och som vanligt intressanta länkar också.

Kent Persson ser hoppfullt på att FRA-frågan ska landa på ett positivt sätt framöver och jag hoppas också på det förstås. Men hittills är det ändå mest en soppa alltihop. För ska FRA jaga kriminella åt polisen eller ska de ägna sig åt sådant som handlar om rikets säkerhet? Ska polisen kunna använda moderna spaningsmetoder? Det kan man tycka är lämpligt. Men att all information ska hämtas ur en stor databas där FRA trålat efter allt och inget är inte det självklara. Praktiskt kanske det är, men är det bra? Det är liksom knäckfrågan, allt annat är egentligen bara detaljer. IMHO. Men visst är det på väg...

Uppdatering: Johan Westerholm diskuterar på sin blogg om varför det blev som det blev men också hur vi eventuellt ska komma vidare.

(intressant)

(Expressen) (SvD) (HD) DN, SvD, SR SVT och Corren , SvD

Läs även andra bloggares åsikter om politik, SÄPO, FRA, avlyssning, brottsbekämpning, moderaterna ◦◦

Säpo och avlyssningen och FRA...

Skräcken för influensan på riktigt eller vargen kommer...

Igår träffade jag nära och kära, diskussionsämnet var svininfluensan. Vissa var helt övertygade om att Sverige kommer att gå under och att de skulle dö om de inte vaccinerade sig. Rädslan var äkta och man skakade av indignation över mitt något mer återhållsamma sätt att förhålla mig till situationen. Självklart är det allvarligt men att piska upp sig själv med hjälp av tidningsrubriker med olika vinklar är olyckligt.

Jag skrev tidigare om detta och funderade kring om vi överhuvudtaget kommer att överleva hösten. Nu kommer i alla fall smittskyddsinstitutet ut med information som vi borde fått för länge sedan - basfakta glöms i debatten - "risken för den enskilde att drabbas av svår sjukdom eller död är inte större än vid vanlig säsongsinfluensa". Smittskyddsinstitutet har för övrigt en hemsida där man kan få relevant information.

Att det uppstår en diskussion huruvida den enskilde eller staten ska bekosta vaccination mot influensan är också olyckligt. Politiskt tjafs i den här frågan är helt onödig menar moderaten Kent Persson som själv är oppositionsråd i Örebro Landsting. Är det så att det handlar om en pandemi som får stora och svåra konsekvenser i landet så är det inte frågan om vem som ska betala vaccinet den viktiga. Det får man ta sedan.

Stockholms Läns landstingsråd Catharina Elmsäter-Svärdh diskuterar frågan på sin blogg och menar att det viktiga är att tillgången till vaccin är säkrad. Det är beställt. Mer vet vi inte idag.

En viktig sak att framhålla rent förnuftsmässigt tycker jag är att ALLA blir inte lika sjuka. Att som en av kvällstidningarna framställa dets om katastrof att det bara finns ett mindre antal hjärt- och lungersättningsmaskiner i hela Sverige är rent oansvarigt enligt mitt sätt att se. Tala hellre om hur man kan undvika influensan genom enklare åtgärder som att tvätta händerna regelbundet i stället och att inte hosta andra rakt i ansiktet. Självklart räcker det inte att bara använda tvål och vatten, men det är i alla fall en bit på väg att undvika sjukdomar rent allmänt. Att rent allmänt se upp helt enkelt.

Influensor, pandemier och liknande är aldrig roligt men man behöver via rubriker lamslå människor innan det har hänt heller. Än så länge vägrar jag att ge efter för all denna "vargen kommerjournalistik". Vem vet? Rätt vad det är får man annat att tänka på när man ligger där med ont i kroppen och feberyra. Tills dess gäller is i magen här. IMHO.

(intressant)

Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om poliitk, svininfluensa, mediarapportering, landsting ◦◦

Skräcken för influensan på riktigt eller vargen kommer...

Det är alltid för tidigt att ge upp - om ACTA...

Idag skriver moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid tillsammans med ett flertal andra moderata riskdagsmän om ACTA i DN. Det duger inte med slutna processer utan Sverige bör villkora sin medverkan säger de och anger att två villkor måste uppfyllas för att Sverige ska delta i förhandlingarna. Full insyn i processen för medborgarna, ingen slutenhet och att avsnittet om internetregleringar ska slopas. Sverige har redan avvisat detta genom att spola Renforsutredningen.

Som moderat blir jag glad förstås eftersom det visar att det finns all anledning att arbeta för integritetsfrågor även inom partiet. Så jag står på här säger jag till er alla som helst vill att jag ska dra. För hur ska man kunna påvisa viktigheter om man inte talar om dem internt? Jag bara undrar. Uppdatering: Kent Persson har ungefär samma syn som jag. Diskussionen internt är viktig.

Det går inte att komma ifrån det är en djungel av beslut som berör internet på olika sätt och det vore verkligen på tiden att det fick egen roll att spela nu så att istället för att begränsa internet för användarna genom olika beslut diskutera vilka uppoffringar olika innehållsleverantörer måste göra för att få finnas där. Vända på steken helt enkelt och se det hela ur en annan vinkel. Självklart talar jag inte om den rent brottsliga verksamheten. Men som det ser ut idag så verkar särintressen få både det ena och det andra att verka brottsligt på ett sätt som blir ganska överdrivet för enskilda. Rosemarie ger på Bloggtidningen tips till DN. Först måste man förstå den digitala verksamheten istället för att få den att anpassa sig till den egna verkligheten menar hon.

Flera har bloggat om detta idag och Erik Hultin uppmanar centern att hänga på sin ansats och undrar var folkpartiet tog vägen här. Nicklas Lundblad skrev häromdagen om handelspolitiska avlatsbrev för upphovsrättsintrång som affärsidé.

intressanta bloggar om: politik, samhälle, integritet, internet, acta, centerpartiet, moderaterna, eu , mitt i steget skriver om piratkopior och imponeras av Karl Sigfrids förmåga att samla många moderater kring frågan om Acta.



Huvudledare DN - lämna oss i fred ◦◦

Det är alltid för tidigt att ge upp - om ACTA...

Spikmattor och Storytelling...

Årets fluga är en spikmatta med plastpiggar. De finns i ett antal storlekar och numera även i olika fabrikat. Länge gick jag och kollade på en sån i skyltfönstren. Verkade lite knasigt, men ändå lockade den. För tre veckor sedan gav jag upp och slog till. Betalade 399 spänn i hälsokostbutiken i Vaxholm och fick en tjusigt grön matta. Har sedan dess använt den tre gånger!

Har mer och mer funderat över hur det egentligen gick till det, att jag blev så begiven på att ha just en sån där, helst en lila men det blev en grön. Det handlar om priming - det psykologiska begreppet för påverkan som gör att vi går på reklam. Får man se något tillräckligt många gånger så blir det en sanning och nödvändighet. Jag är lättpåverkad, måste medge det. Då har jag ändå läst en del psykologi och borde vara uppmärksam, men det är som om en osynlig kraft tar över hjärnan. Faktum är att jag sedan tidigare (80-talet) också har ett par skor med piggar och magneter så läggningen åt det där fakirhållet finns. Någon slags urflippning bort från det vanliga. Kanske att det också handlar om att gå på en bra historia.

När spikmattorna presenterades så var det med just en bra historia. Ung kille blir munk får en idé på fjället som räddar människoliv och genomdriver den och tjänar ruskigt med pengar som han ger bort till välgörenhet. Nåväl det kanske var lite tillspetsat, men här gillas både bra historier och effektiva sammanfattningar.

Storytelling är en teknik som många företag använder för att ha som bas för verksamheten. Nike är ett företag som nyttjat den möjligheten. Man berättar om hur skosulor testades i våffeljärnet och sedan gick det som det gick. Det är ett sätt att skapa en gemenskap i företaget och att det finns något för de anställda att berätta och vara stolta över. Walt Disney gjorde samma sak, hans filmer bygger mycket på livet i småstad och han framställs också som småstadskillen fastän att sanningen snarare var att han i större delen levde i storstad. Men grejen är nog att drömmen om något kan vara stark och ta över.

" This encapsulation, including especially the emotional dimension, are what make stories so important for identity design, for crafting and communicating identity. "Stories provide a context for anchoring understanding and for assessing and integrating new knowledge. And stories are much more memorable than facts and figures."

Att berätta historier är dock svårt och kräver finess. Dels måste det finnas en sanning i grunden även om den kan dramatiseras, det är lite av tjusningen. Spikmatteberättaren kanske tog ut svängarna lite väl hårt. Mattan kanske trots allt inte botar sjukdomar på det sätt som beskrivs i storyn och han kanske inte kom på idén helt själv. Å andra sidan så är det inte mycket som är nytt under solen, det mesta handlar om timing för att man ska lyckas.

Konsumentverket blev intresserade av spikmattans undergörande effekter och krävde vetenskapliga bevis. Såna finns inte, så nu kryper munken Mokshanandas till korset och vi får veta att det kanske inte är riktig sant allt det som berättats. Det trodde vi kanske inte heller.

Storytelling är en konst men i det här fallet så kanske den drogs ut en aning längre än som var riktigt bra. Å andra sidan så har det gjorts bra affärer, mattan har sålts i mängd och miljonerna har trillat in. För mig är det OK att ha lagt några hundralappar på produkten, inte trodde jag att den skulle bota dödshotande sjukdomar men däremot att den skulle ha ett givet utrymme i mitt förråd av må-bra-produkter som jag sällan använder.

Nej, jag tar mig en fundering över hur min hjärna egentligen fungerar och lägger mig på min spikmatta (för fjärde gången) och ser om det blir någon ny insikt som gör att jag kan stå emot nästa gång det kommer någon ny undergörande produkt som man inte kan leva utan. Uppenbarligen så delas denna egenskap denna vill-ha-gen med många. Det är en tröst. Man behöver inte ha så mycket vetenskapliga bevis på allt, ibland kan det räcka med en naiv tro.

(Aftonbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om spikmatta, storytelling, shaktimatta ◦◦

Spikmattor och Storytelling...

Upphovsskyldigheter, cyborginstrument och nätverksbegrepp...

Nicklas Lundblad bloggar - läs.

mer tankar från Nicklas

Handelspolitiska avlatsbrev för upphovsrättsintrång – affärsidé? ◦◦

Upphovsskyldigheter, cyborginstrument och nätverksbegrepp...

Ut i min trädgård...

Jag tog mig en tur ut i trädgården och såg att det tagit sig ganska bra här och där.




Insåg också att cykelreparatören/IT-snillet/maken tagit över mer än halva terrassen med familjens cyklar. De behövde tydligen justeras. Inte min bag så jag gick vidare på blomsterjakt...




Rosenskäran är nog min älsklingsblomma alla kategorier...



Här har vi rosenpassagen mellan fram och baksida, kryddlandet ligger till vänster och en New Dawn klättrar på körsbärsträdet som dessvärre fått någon slgs pestsjukdom vilket gör att det måste klippas ner bit för bit och förstöras.



Kryddlandet, bakom lavendeln skymtar en vallmo också, här finns rosmarin, malört, kyndel, citronmeliss, olika sorters timjan mm mm. Hönan är av gips, det finns en tupp också. Egentligen är det påskpynt som åkte ut i trädgården och blev kvar.



en annan del av kryddlandet...




Trappan upp till vår oskötta djungel...



Jag älskar krukor...



Underbara smånejlikor, åker i jorden senare i höst




Tradtitionellt med lobelia och pelargon...




Mer krukblomster - jag gillar det. Bra att kunna flytta om lite.



Berg i dagen - lite vilt så där




Fågelbadet i bakgrunden slåss skatungar och koltrastar om, det är väldigt fågelplaskande här även om det inte syns just nu. ◦◦

Ut i min trädgård...

En del av oss går igång på opinionsundersökningar...

Kanske att det är så att man inte ska ta alla dessa opinionsundersäkningar på allvar men likt förbaskat så går analyshjärnan igång direkt hos många av oss. Den senaste visar att både SD och Piratpartiet har möjlighet att komma in i riksdagen 2010 och att det går sämre för C och KD. Man kan tycka vad man vill om det.

Personligen vill jag att alliansen ska hålla i sig och att moderaterna ska fortsätta vara störst. Men nog finns det ett och annat frågetecken. Den kommande valrörelsen kommer att bli spännande och inget är givet. Vilket det iofs nästan aldrig är i politiken. Via Farmor Gun hittar jag en fundering från Norrtelje Tidnings politiska redaktör om huruvida det är bra att C och Fp slår sina påsar ihop för att bli större exempelvis. Erfors på Expressen har också haft tankar åt det hållet. Man vet aldrig hur det kan gå. Det blir spännande inför nästa val den saken är klar och Kent Persson tror att PP-frågan kommer att leva kvar. Det tror jag också. Och min önskan är att moderaterna tar tag i frågan om internet och integritet innan valet för att stärka upp sina chanser framöver. Det kommer att bli rafflande ändå. För alla partier.

När man läser Johan Westerholm och Anders Widéns bloggar idag kring FRA-lagens tillkomst så kan man undra om det inte är dags att börja uppskatta väljarkåren efter sin kompetens. De är inte nådiga mot något parti. Att agera som om andra utanför den egna kretsen inte vet något alls blir mest fånigt. Att vänskapliga länder samverkar med varandra och byter information känns väl ändå ganska naturligt, men att utbyta personinformation om medborgare är vanskligt inte minst mot bakgrund av att den tolkas och värderas olika beroende på vilken kultur man ugtå ifrån. Varje land har sina lagar och att vara homosexuell i Iran betyder i princip dödsstraff. Läskigt. Det var inte avtalen med USA som användes som argument för genomförande av lagen som för att blidka omgivningen kompromissades fram med många tillägg. Ändå verkar det som om dert var där skon klämde. I alla fall så som jag ser det - rätta mig gärna om jag har fel.

Att integritetsfrågorna fått stort utrymme det senaste åren beror just på att internet finns och att det blivit lättare än någonsin att samköra uppgifter ur olika databaser och genom avlyssning. Många är frågorna som behöver diskuteras kring detta och då inte bara ur särintressen som underhållningsindustrins. Övervakningssamhället som sådant diskuteras inte bara i Sverige utan det sker i hela världen. Bruce Schneier är ständigt aktuell och värdefull att följa i dessa frågor.

Många vill att moderaterna ska förlora nästa val, det vill inte jag. Men däremot lever hoppet om att internetintegriteten får ett större utrymme, att vi återgår just i den frågan till Gösta Bohmans tankar och idéer kring en värld där staten inte lägger sig i enskildas liv hur som helst. Dessa tankar är fullt kombinerbara med andra moderna idéer kring moderaternas politik. Att underskatta omgivningen kan stå oss dyrt. Tyvärr. Här har även centern och folkpartiet en läxa att göra. Erik Hultin utvecklar sina tankar kring detta på sin blogg.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, oinionsmätningar, alliansen, united minds, moderaterna


(SvD) ◦◦

En del av oss går igång på opinionsundersökningar...

Varför behövs Piratpartiet...

Det är synd att Piratpartiet behövs säger partiledare Falkvinge själv idag då PP i en valundersökning är på gång till riksdagen. Det kan man tycka, men frågan om personlig integritet på internet är viktig, lika viktig som i andra sammanhang och den gensomsyrar rakt igenom de olika partigränserna.

Fick jag bestämma så hade det räckt med moderaterna för att den här frågan aldrig skulle kommit upp på bordet såsom den gjort idag. Tyvärr är det inte så. Men som tur är så känner jag många moderater som delar min åsikt och därför finns det anledning att försöka få till en förändring. Det övergår mitt förstånd att man stoppar huvudet i sanden och försöker tillintetgöra Piratpartiet som företeelse, i stället för att lyfta blicken och försöka förstå vad frågan gäller. Det är egentligen bara insikten om det Gösta Bohman sa en gång i världen (1975) som gäller, så mycket borde inte moderathjärtana ändrat sig. Kan man tycka. Det tror jag inte att de har heller. Det är inte stort att hålla fast vid beslut som visat sig vara dåliga på många sätt, då är det större att backa och göra om. IMHO.

"Vet ni om att USA idag har möjlighet - och det kommer alltså andra länder att ha i morgon - att med hjälp av datorer bevaka all telefoni, all telegraf- och datakommunikations trafik över Atlanten. Datorerna är programmerade så att de fortlöpande kan leta igenom det ofantliga informationsmaterialet och söka fram vissa slags samtal och vissa slags informationer, som redan registrerats med datans ofelbara effektivitet. Visst kan sådan verksamhet vara legitim. Man kan spåra utländsk underrättelseverksamhet, förhindra sabotage eller komma åt narkotikalangare eller andra som försöker kasta grus i ett allt känsligare samhällsmaskineri. Men den kan också missbrukas. Och läggs kontroll till kontroll, registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar under kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre. " (Tal vid Moderata ungdomsförbundets stämma, Rättvik, 22 november 1975. Publicerad i Bohman, Gösta. "Tankar och tal. Anföranden och essayer i urval 1975-1979" utgiven av Moderata samlingspartiet 1979)

Det är precis det Gösta sa som gäller. Inget annat. Det går utanför snacket om upphovsrätt och andra typer av försvarsargument som att stopap barnporr och liknande. Det kan man göra ändå.


(Aftonbladet)

(intressant) ◦◦

Varför behövs Piratpartiet...

Alla dessa register - nu för aborter...

Man får spader över alla dessa register som föreslås hela tiden. Visserligen är det lockande att korsköra alla möjliga uppgifter i datorerna, men det är inte nödvändigt att använda den möjligheten hela tiden.

Nu senast ett abortregister som Kristdemokratena tycker är en bra idé. Varför det? Om tanken är att minska antalet aborter i Sverige så är idén än mer dum. Är det för att man ska undvika att göra barn i onödan? Skämmas för att man i så fall kan hamna i ett register, eller?

Det är läkaren Anders Milton som föreslår ett register över alla kvinnor som gör abort. Någon tanke utöver det som presenteras i media har han säkert och hans utredning innehåller också en del bra förslag också utöver registreringen. Men vi behöver inte fler register som kan samköras med andra så att allt blir en stor övervakningscentral. Tvärtom, vi behöver bli mer restriktiva rent allmänt med denna huvudlösa registreringsiver som många tycks tro ska lösa samhällets alla problem. Jag antar att noteringar ändå görs i journaler utan att de behöver samköras. Så den som behöver torde kunna få den hjälp som behövs på individnivå.

Skönt nog verkar det som om alliansen för övrigt inte tycker att det här är en bra idé.

(Aftonbladet) (SR) ◦◦

Alla dessa register - nu för aborter...

Allt som går att göras med datorer...

Ingen skulle kunna komma in i mitt hem och städa undan böcker i bokhyllan. Det skulle vara hemfridsbrott, eller hur? När bokhyllan är digital finns möjligheten och Amazon utnyttjade den och vittjade sina kunders digitala bokhyllor på litteratur som de redan köpt. Förvisso fick kunderna pengar tillbaka, men ändå. Känslan av att någon annan bestämmer över det du betalat för och tar det ifrån dig är obehaglig. Vem äger boken, vem äger innehållet i datafilen? Du har betalt för båda. Vem är tjuv här?

Det är New York Times som uppmärksammar oss på att Amazon dragit tillbaka redan sålda exemplar av George Orwells böcker. Folk blir förbannade och skriver om detta, självklart.

Detta är ännu ett exempel på att våra datorer och vårt digitala liv måste skyddas från intrång av utomstående, det gäller såväl särintressen som statlig intervention. Vi talar mycket om vådan av att avlyssna alla i stället för att jaga specifikt efter den som begår dumheter. Det enda tecknet på brottslighet är inte onlineverksamhet, då tar man nog för lätt på det hela. Det handlar mer om traditionellt polisarbete som naturligtvis också måste kunna ske i den digitala världen, det är självklart, men inte utan brottsmisstanke. Som det känns idag kan man anses skyldig innan man blir fälld. Det är en obehaglig utveckling och handlar mer om att använda möjligheter för att man kan än för att det är bra att göra det om man ser till det större perspektivet.

Man kan verkligen fundera över ordningen, är det en licens när man köper en onlineprodukt som när som helst kan hämtas av tillhandahållaren. Är det äganderätt när man köper en fysisk produkt. Det finns mycket att fundera kring här. Nicklas Lundblad utvecklar tankar kring detta på sin blogg.

Men att någon utomstående bara går in i datorn och plockar bort sådant de inte tycker är lämpligt är helt otroligt obehagligt. Det visar bara på att det finns alla anledning att se över hur det kan gå till och hur det inte får gå till. Tänk om någon gick in i ditt hem och spanade på dina grejor och sen tog bort det som inte ansågs vara lämpligt? Hur skulle man känna sig då? det vore hemskt.

Scaber Nestor menar att ett köp är ett köp och att detta nu är ett exempel från USA. Men att det är nog så allmängiltigt, för möjligheterna finns även här. Bloggen Bent undrar hur de tänkte där på Amazon. Copy me happy har samma funderingar. Bloggtidningen påpekar att boken 1984 finns för gratis nedladdning i Canada, Australien och Rysslan ty där har upphovsrätten gått ut. Märklig ordning. eller hur?

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om amazon, personlig integritet, övervakningssamhälle, internet, äganderätt ◦◦

Allt som går att göras med datorer...

När vi pratar om tilltalston...

Jag skrev tidigare om att retoriken kring de frågor om personlig integritet som bedrivs måste ändras. Det finns ingen mening med att överdriva och ta till överord. Ibland kan det vara bra förstås, för att väcka frågan. Men den som personligen blir utsatt för okvädingsord och förklenande kring sin person gång på gång slår dövörat till. Det är mänskligt.

Fler än jag har reagerat på detta på senare tid och av den anledningen skulle jag vilja ta fram ett par bra exempel. Socialdemokraten Johan Westerholm har skrivit ett brev i hövlig ton till Beatrice Ask. Det innehåller både ris och ros och jag hoppas att det av den anledningen blir lättare för henne att ta till sig innehållet. .

Den ständigt tänkande Nicklas Lundblad serverar ett intressant perspektiv när han menar att vi behöver ett NRA för internet. Jag har själv ofta efterlyst just ett sådant mer övergripande tänk för att vi inte ska fastna i allt som ska vara förbjudet utan att kolla på konsekvenserna av övervakning och särintressens möjligheter att styra. Läs Nicklas artikel här.

(intressant) ◦◦

När vi pratar om tilltalston...

Vad hjälper alla dessa bokstavskombinationer...

Idag har jag läst ett mycket intressant blogginlägg hos Hippietanten. Det är måsteläsning. Det handlar om de bokstavsdiagnoser som i allt större utsträckning ges till den som anses vara annorlunda. Gör vi verkligen barn, ungdomar och vuxna en tjänst genom att placera dem i dessa olika fack? Är det alltid den mobbades fel att den blir mobbad? Detta är viktiga frågor.

Min egen syn på detta är att det är en skam att skolan inte kan tillfredsställa barns olika behov av undervisning med mindre än att de måste kategoriseras för att få hjälp. Det är skolan som måste byta fokus på vad som är normalt eller inte. Ibland önskar man att Bellkurvan inte fanns, den förklarar kanske, men den begränsar också. Som anhörig för man en evig kamp för sina telningar även när de blivit vuxna, men vad är det som säger att diagnosen är till hjälp? Kanske bara blir den till stjälp i det långa loppet.

Likriktningen av samhället är ett större problem. Att alla ska vara lika. Varför det? Det finns perioder i ens liv då man inte gör annat än försöker vara olik. Allt handlar om bekräftelse. Så varför öppnar vi inte upp samhället i stället för att ordna in den i olika lådor. Summan av attvara olika och tillåta både oss själva och andra att var det gynnar samhället. Det är synd att vi begränsar detta. Det är dags att ändra på samhället i den här frågan.

Jag skrev en bloggpost om fenomenet tidigare och ställde frågan - Måste alla in i rutan?

Tillägg: Jag anser att det måste till en attitydförändring, det handlar inte bara om pengar och extraresurser, det handlar om vår egen förmåga att acceptera människors olikheter.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolpolitik, handikapp, ADHD, DAMP, kategorisering ◦◦

Vad hjälper alla dessa bokstavskombinationer...

Det som oroar mig är urholkningen av kompetens...

TV4-nyheterna avslöjar att rikets säkerhet diskuterats över mobiltelefoner. Det låter inget vidare- Nu kan man inte via artiklar i kvällstidningen eller liknande avgöra om det har skett någon skada, om detta var en tillfällighet eller så. Säkerligen finsn det stränga regler för hur man får göra och detta kanske kan härledas till den mänskliga faktorn. Det är just den som är oroande. Hur väl man än vill och hur rätt man än vill göra så finns den alltid där som en skugga -den mänskliga faktorn. Det är också just därför som alla avlyssningsidéer är läskiga.

Och hur är det med kompetensen? Vet alla att mobiltelefoner kan avlyssnas? Vet alla att viss information inte bör förmedlas via megafon. Troligen så finns det en massa ordningsregler, kan inte tänka mig annat. Men bryr alla sig? ◦◦

Det som oroar mig är urholkningen av kompetens...

Över generationsgränserna...

Mormor och Ebba bloggar...

Strykbrädan i bakgrunden skvallrar om andra projekt på G.

Foto: Ragnar Jensen

◦◦

Över generationsgränserna...

Bilder från Humlegården...

Lite blandat från Humlegårdsmanifestationen igår. Lugnt och fint var det. Makthavare.se tyckte att uppslutningen var svag. Men med tanke på att det var mitt i veckan i semestertider, badväder och Jazzfestival så var det rätt OK ändå. Tillräckligt många för att jag skulle missa att hälsa på var det i alla fall. Synd. Erik Laakso som är sosse och starkt uttrycker sin övertygelse om vikten av integritet höll ett av talen. Du kan läsa mer på hans blogg , där det också finns ett youtubeinslag av det hela. Härligt med ny teknik, den saken är klar. Erik har också en massa länkar till andra som skrivit om tillställningen i Humlegården.

Farmor Gun förstår mer än de flesta och och ler när hon ser att det underskattas att det int evar fler närvarande. Men massmöten hör gårdagen till menar hon och jag håller med. Det finns på Knuff fler än 237 olika blogginlägg på humlegården och 198 på svarat måndag och samtliga av dessa läses av hundratals. Så nog kommer budskap ut på andra sätt numera. Anna Troberg säger att man inte ska underskatta de nätverk som byggs under trevliga tillställningar som denna.

Jag skrev tidigare om att det blev svårt att ta till sig allt vad de olika talarna framförde. Läs här. Det behövs en ny typ av samtal nu där de olika sidorna inte bara förkastar varandras argument utan försöker förstå och lyssna till varandra. Det ges aldrig någon chans. Rick Falkvinge uppmanar också han de sina till viss eftertanke. Jag kan förstå det.

En liten bildkavalkad från en av husets fotografer, Kim Skerving kommer här. Först lite teknikgrejor, faller lätt för sånt.

Alltså - fyra bilder i taget tar denna kamera! Den tillhör Lena. Läs mer om kameran här. Spännande grejor det finns, elelr kanske fanns i det här fallet.

Jonas B visar mig hur en kartapplikation byggs upp av användare tillsammans. Fantastiskt. Open Source. Det går helsnabbt att rätta till felaktigheter och lägga till nyheter. I realtid faktiskt.

Den unga generationen slår sig självklart ned vid datorn - överallt... Härligt att se med vilken självklarhet detta sker.



Amanda Brihed arrangerade det hela. Bra gjort!


Många var där trots tidpunkten mitt i veckan, badväder och jazzfestival som konkurrerade.


Tal var det många...


... och fotografer.


Ah, kan det där vara xx - jag vinkar försiktigt. Jonas lyssnar.

Det finns mycket att diskutera kring integritetsfrågor och internet.

En lyssnande skara. Och du där i röda klänningen - jag missade dig, beklagar verkligen det. Vi stod bestämt i varsin ände av publiken. Tyvärr missade jag också många andra av samma anledning. Joshen och Drottningen var där med sin lilla telning, den hade man velat träffa.

HD, DN, Sydsvenskan, Jakob Dalunde höll tal, LAKE gillade tillställningen och funderar lite kring centerpartiets inställning i frågan, Sidvind visar bilder,

Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholmsprogrammet, personlig integritet, humlegården

Foto: Kim Skerving

◦◦

Bilder från Humlegården...

Jag var i Humlegården...

Redigerad artikel:

Åkte in till demonstrationen i Humlegården. Det var lugnt, hög nördfaktor (härligt) och ganska många personer där. Det är semester, det är mitt i veckan, det är jazzfestival och badväder. Inte många moderater dock. Men det hade ingen väntat sig heller kan jag tro. Trevlig pratstund fick jag dock med en del av mina vänner där.

Det som slår mig är nu att debatten måste ändra fokus. Det går inte att få andra att lyssna om man dramatiserar och börjar tala om förtryck och likvagnar och liknande, där är vi inte idag. Med skrämselpropaganda avtar respekten för det som sägs. Liksom respekten försvinner från den som håller tyst och bara låtsas som om det regnar. Båda sidor behöver kamma sig och inte bestämma sig för att den andre inte förstår.

Jag tror nämligen inte alls att Beatrice Ask och Tobias Billström står och ljuger när de säger "Vi arbetar för att EU tydligare ska sätta individen i centrum. Vår förhoppning är att individens rättigheter och den personliga integriteten ska stärkas inom EU genom Stockholmsprogrammet. EU ska vara ett område där grundläggande rättigheter skyddas enhetligt, och där respekten för den enskilda människan står i centrum. Rätten till respekt för privatlivet måste garanteras oberoende av nationsgränser, särskilt i fråga om skyddet av personuppgifter. Ett heltäckande och effektivt system för skydd av personuppgifter i EU behövs. Den enskildes rättigheter i brottmål, exempelvis rätt till tolkning och rätt till översättning, behöver förstärkas." (debattartikel i DN).

Jag tror att de menar vartenda ord och att det är så de ser på saken. Det är deras tolkning av det hela. En annan tolkning har gjorts av andra. Vi måste försöka ena dessa olika tolkningar så att det inte byggs upp barriärer i onödan här. Det är viktiga saker vi talar om och någon totalövervakning tror jag inte att någon egentligen vill ha. Men någonstans i samtalet måste vi nå varandra. Jag kände mig lite tveksam kring den saken när jag lyssnade till vänsterpartisten i Humlegården idag. Båda sidor behöver öppna upp och lyssna till varandra.

Att förringa de tekniskt intresserade som nördar är dumt ty det är de som sitter på de tekniska kunskaperna om hur det hela fungerar. Som det står på en lapp i min mans rum - "taunt not the sysadmin, because he can become you and make your life interesting" (Obs! Nördskämt)

Det är uppenbart att meningen och det som står skrivet i de lagar och förordningar kring övervakning och kontroll på senare tid inte riktigt lirar ihop. Om de lästs och skrivits med deltagande av personer med djupa teknikkunskaper hade de kanske sett annorlunda ut. Det är nämligen så att elitkunskaperna finns på många olika ställen idag och det är lika bra att inse det och använda sig av möjligheten.

Erik Laakso höll tal och lade ut detta på Youtube.

Uppdatering: Läser en utmärkt artikel från Marcus Fridholms tangenter om hur Stockholmsprogrammet passar in i den övriga diskussionen kring personlig integritet. Den intelligente och eftertänksamme låser sig inte vid sina egna ståndpunkter utan kan se att det finns olika världar här. Det gäller att sluta med pajkastning och öppna upp diskussionen. Frågan tycks ses med olika glasögon. Det är viktigt att det inte förblir så. Det krävs en stor diskussion kring hur den personliga integriteten ska hanteras. Lika på internet som i övriga samhället är min intention.

Den sociala kontrollen på internet är bra mycket större än organiserad övervakning av trafiken där någonsin kan bli. Den som beter sig illa åker dit förr eller senare. Hur kan vi använda den kunskapen. Och till syvende och sist så är det bättre att en dumbom går fri än att tio oskyldiga blir drabbade.

(intressant)

DN DN2

Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholmsprogrammet, beatrice ask, moderaterna, personlig integritet ◦◦

Jag var i Humlegården...