Regeringen gör storsatsning på transporter, massor med pengar ska satsas på järnvägen bland annat. Det kan ge nya jobb säger Björklund, vi satsar på det vi redan har säger statsministern. Det handlar om miljarder. Bra och på tiden säger nog många.
Låt mig inflika en liten idé vid sidan om här. Cykelvägarna. Ta en titt på dem samtidigt. Måste vara lätt som en plätt att bygga ut dem parallellt med järnvägsspår. Nu vet inte jag riktigt vem det är som hanterar cykelvägar, kanske att det är ett kommunalt ansvar? Vägverket?
Bor man som vi utmed Roslagsbanan så går det inte utan att riskera livet cykla till grannkommunerna Täby och Vallentuna. Det är motorväg, hårt trafikerade 276:an eller genom skog och sten för att komma till Täby. Motorvägen går bort förstås. Men för övrigt. Varför är det så svårt att kunna cykla mellan orterna här i Norrkommunerna? När Roslagsbanan byggs ut torde det vara tämligen enkelt att bygga en cykelbana bredvid. Men det gjordes inte.
I Skåne och Danmark och på Gotland och på Ekerö verkar det möjligt att bygga cykelvägar, men inte här. Jag tror att vi behöver se detta på flera sätt. Cykling sparar miljön, det är bra för folkhälsan och det finns nog bara vinster med det transportsättet. Så om man kunde kombinera storbyggen med en cykelbana mellan orterna skulle det tas emot med förtjusning av många.
(SvD)
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
tisdag 30 augusti 2011
Om det här att klottra på andras väggar...
Vi vet att klotter är förbjudet. Vissa gör det ändå och det ser för trist ut. Jag kan tycka att diskussionen om komentarsfälten på tidningarna ligger lite i samma härad. Expressen, Dagens Nyheter och Aftonbladet är privat drivna företag och det är sannerligen ingen mnsklig rättighet att få skriva fritt i dem. Med anledning av att en del kommentarer varit mer eller mindre skruvade har tidningarna nu i alla fall tillfälligt bestämt sig för att stänga av kommentarsmöjligheterna. Jag förstår inte livet kring detta.
Internet är fritt och det är jättefint, men därmed inte sagt att det är fritt att göra exakt som man önskar på andras utrymmen. Alla platser är inte offentliga - det är i sken av detta jag kan tycka att det är helt OK att redaktörerna tar en liten time-out och fungerar ett steg längre.
Visst är det trevligt att få avge en åsikt. Det har man också alla möjligheter att göra på egen plats. På en blogg exempelvis, den kan du kalla vad du vill och ingen behöver veta vad du heter. Även twitter ger såna möjligheter. Så vad är egentligen problemet? Är det att man inte kan stövla in hur som helst hos andra? Eller är det så att man vet att kommentarer eller snarare tidningssajter har fler läsare än enskilda bloggar? Handlar det om rätten att göra sin stämma hör eller handlar det om att få stå på scenen? Kom och se mig. Eller handlar det om illvilja att förstöra för andra. Alla varianter är förmodligen tillämpliga.
Vet ni vad jag tror?
Jo, att det är så att tidningarna/redaktionerna måste börja vara mer aktiva i kommentarsfälten, precis som de flesta av oss bloggare är. Man är tvingad att hålla koll på kommentarerna, bemöta dem och ha en policy från början vilka man tar bort. En artikel har ett längre liv idag än tidigare. Det är inte bara att leverera en text och så är det klart att gå på nästa. En journalist måste träna sig i mothugg, utvidgning av tankar och till och med att få beröm. Gör vi så kan vi rent av få en bättre journalistik. En dialogjournalistik. Det kan krävas speciell utbildning för detta.
Expressens chefredaktör Thomas Matsson har varit aktiv i debatten under ett par dagar. "Nätet var moget för publiken, men publiken var inte mogen för nätet" skriver han och menar att någonstans måste han som publicist också ta sitt ansvar. Även Aftonbladets chefredaktör Jan Helin tar ställning och stramar åt kommentarsmöjligheten på sin tidning. I fortsättningen får ni stå för vad ni tycker säger han. Det handlar alltså om anonyma kommentarer det här.
Det jag kan ha emot det han skriver är att utgångspunkten är att komma åt näthatet. Det är liksom att skylla på tror jag, låter tjusigt. Låter bra. Men anledningen tror jag är att man helt enkelt inte fixar det hela med sina redaktionella rutiner. Kommentarer väller in och det kan nog bli övermäktigt. Läs om hur de andra tidningarna gör här.
Man ska inte bortse från att vi befinner oss mitt i någonting nu, nytt är det inte men hur vi ska jobba är ännu inte klart. Det kommer att utvecklas vidare. Det måste utvecklas vidare. Annars blir det punktering på ett eller annat sätt. Än är vi inte där.
Att man nu positionerar nedstängingen som att det handlar om att skydda oss från näthatet är synd. För det handlar om andra saker. Allt på nätet är inte vänligt, men det mesta är det. På något sätt måste vi hantera båda sidorna.
Här på bloggen kommer kommentarsmöjligheten att vara öppen tills vidare. Å andra sidan så är det inte så mycket kommentarer att hantera, men jag ser ett nöje i att ha kontakten.
SvD startar en artikelstafett i frågan. Det handlar om att ta tillbakade den goda läsardebatten. Jag tror dock att den är övervägande. Den finns men kanske inte självklart i kommentarsfälten på de stora tidningarna. Jag tror på mer samverkan mellan de olika medierna. Symbios och mental kontakt... Inte bara teknisk med mätetal och annat. Det handlar om ett inre engagemang från alla.
Läsvärt:
Mikael Zackrison skriver om Nättidningarnas största nederlag - läs den många intressanta kommentarer där. Apropå min intention om att även tidningar kan fungera som bloggar. Inte bara genom bloggning utan genom hantering av komentarerna. Interaktiviteten.
Anette Novak ger sin syn genom chefredaktörens ögon.
Annarkia om publiceringsregler.
Uppdaterat: 1 september 2011
Anna Hjalmarsson skriver i SvD där påpekar hon ungefär vad jag själv gjort ovan. Det handlar om att närvara själv.
Internet är fritt och det är jättefint, men därmed inte sagt att det är fritt att göra exakt som man önskar på andras utrymmen. Alla platser är inte offentliga - det är i sken av detta jag kan tycka att det är helt OK att redaktörerna tar en liten time-out och fungerar ett steg längre.
Visst är det trevligt att få avge en åsikt. Det har man också alla möjligheter att göra på egen plats. På en blogg exempelvis, den kan du kalla vad du vill och ingen behöver veta vad du heter. Även twitter ger såna möjligheter. Så vad är egentligen problemet? Är det att man inte kan stövla in hur som helst hos andra? Eller är det så att man vet att kommentarer eller snarare tidningssajter har fler läsare än enskilda bloggar? Handlar det om rätten att göra sin stämma hör eller handlar det om att få stå på scenen? Kom och se mig. Eller handlar det om illvilja att förstöra för andra. Alla varianter är förmodligen tillämpliga.
Vet ni vad jag tror?
Jo, att det är så att tidningarna/redaktionerna måste börja vara mer aktiva i kommentarsfälten, precis som de flesta av oss bloggare är. Man är tvingad att hålla koll på kommentarerna, bemöta dem och ha en policy från början vilka man tar bort. En artikel har ett längre liv idag än tidigare. Det är inte bara att leverera en text och så är det klart att gå på nästa. En journalist måste träna sig i mothugg, utvidgning av tankar och till och med att få beröm. Gör vi så kan vi rent av få en bättre journalistik. En dialogjournalistik. Det kan krävas speciell utbildning för detta.
Expressens chefredaktör Thomas Matsson har varit aktiv i debatten under ett par dagar. "Nätet var moget för publiken, men publiken var inte mogen för nätet" skriver han och menar att någonstans måste han som publicist också ta sitt ansvar. Även Aftonbladets chefredaktör Jan Helin tar ställning och stramar åt kommentarsmöjligheten på sin tidning. I fortsättningen får ni stå för vad ni tycker säger han. Det handlar alltså om anonyma kommentarer det här.
Det jag kan ha emot det han skriver är att utgångspunkten är att komma åt näthatet. Det är liksom att skylla på tror jag, låter tjusigt. Låter bra. Men anledningen tror jag är att man helt enkelt inte fixar det hela med sina redaktionella rutiner. Kommentarer väller in och det kan nog bli övermäktigt. Läs om hur de andra tidningarna gör här.
Man ska inte bortse från att vi befinner oss mitt i någonting nu, nytt är det inte men hur vi ska jobba är ännu inte klart. Det kommer att utvecklas vidare. Det måste utvecklas vidare. Annars blir det punktering på ett eller annat sätt. Än är vi inte där.
Att man nu positionerar nedstängingen som att det handlar om att skydda oss från näthatet är synd. För det handlar om andra saker. Allt på nätet är inte vänligt, men det mesta är det. På något sätt måste vi hantera båda sidorna.
Här på bloggen kommer kommentarsmöjligheten att vara öppen tills vidare. Å andra sidan så är det inte så mycket kommentarer att hantera, men jag ser ett nöje i att ha kontakten.
SvD startar en artikelstafett i frågan. Det handlar om att ta tillbakade den goda läsardebatten. Jag tror dock att den är övervägande. Den finns men kanske inte självklart i kommentarsfälten på de stora tidningarna. Jag tror på mer samverkan mellan de olika medierna. Symbios och mental kontakt... Inte bara teknisk med mätetal och annat. Det handlar om ett inre engagemang från alla.
Läsvärt:
Mikael Zackrison skriver om Nättidningarnas största nederlag - läs den många intressanta kommentarer där. Apropå min intention om att även tidningar kan fungera som bloggar. Inte bara genom bloggning utan genom hantering av komentarerna. Interaktiviteten.
Anette Novak ger sin syn genom chefredaktörens ögon.
Annarkia om publiceringsregler.
Uppdaterat: 1 september 2011
Anna Hjalmarsson skriver i SvD där påpekar hon ungefär vad jag själv gjort ovan. Det handlar om att närvara själv.
Fildelarkillen friades idag...
Den unge man som blev anmäld av sin rektor för fildelning i Göteborg friades idag. Känns skönt att det finns vettiga nämndemän. Det tycker bloggen Livbåten också.
"15-åringen förnekade brott. Han medger att han visserligen har laddat ner, men varken uppsåtligen eller av oaktsamhet. Pojken förstod inte heller att han genom vissa program gjort materialet tillgängligt för andra." GP
Piratpartiets ledare Anna Troberg var där som stöd. Hon nämnde det fina med att dela med sig. Nu kan jag tycka att man inte ska dela med sig av andras grejor trots allt. Men med tanke på hur nätet fungerar och hur undermåligt underhållningsindustrin agerar för att distribuera sina alster så är det inte svårt att förstå att det blir som det blir med teknikens framfart. Att vi numera mest streamar både musik (Spotify) och film verkar ha gått dem förbi.
Självklart kommer det här att överklagas. Men det är i alla fall en bra bit på väg och någon sätter ned foten.
Man måste förändra sig, annars försvinner man. Brukar Fredrik Reinfeldt säga.
Sebastian + Sebastian
SvD
Aftonbladet
Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, ipred, politik
"15-åringen förnekade brott. Han medger att han visserligen har laddat ner, men varken uppsåtligen eller av oaktsamhet. Pojken förstod inte heller att han genom vissa program gjort materialet tillgängligt för andra." GP
Piratpartiets ledare Anna Troberg var där som stöd. Hon nämnde det fina med att dela med sig. Nu kan jag tycka att man inte ska dela med sig av andras grejor trots allt. Men med tanke på hur nätet fungerar och hur undermåligt underhållningsindustrin agerar för att distribuera sina alster så är det inte svårt att förstå att det blir som det blir med teknikens framfart. Att vi numera mest streamar både musik (Spotify) och film verkar ha gått dem förbi.
Självklart kommer det här att överklagas. Men det är i alla fall en bra bit på väg och någon sätter ned foten.
Man måste förändra sig, annars försvinner man. Brukar Fredrik Reinfeldt säga.
Sebastian + Sebastian
SvD
Aftonbladet
Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, ipred, politik
Att vara fritidspolitiker är inte självklart enkelt...
Vi har tidigare diskuterat här och annorstädes om det förslag på policy vad gäller rökfria arbetstider som många kommuner genomfört. Jag tycker att det är ett synnerligen korkat, ej genomarbetat förslag och jag har uttryckt det också både här och på andra ställen. Det är främst frågan om rökfri arbetstid och hur långt den ska sträcka sig som varit på tapeten. Många tycker då att det är helt självklart att man inte får röka ens när man arbetar i sitt eget hem. Arbetstid som arbetstid säger andra. Personlig integritet säger jag. Det är viktigast här. Nån måtta får det vara och det är inte så att det alltid är en förmån att jobba hemifrån. In i hemmet ska inte arbetsgivaren.
Nåväl igår kom frågan upp till beslut även i vårt fullmäktige. Jag hade bestämt mig för att avstå från att delta i beslutet först. Men efter en del diskussioner med vår ledande politiker kom jag fram till att jag skulle kunna gå med på förslaget mot att det förkunnades att man INTE kan sanktionera det hela om policyn INTE efterföljs och att det INTE menades att det skulle kontrolleras om man rökte eller ej när arbetet utfördes i hemmet. Tillägg den 31:a aug. På förekommen anledning vill jag påpeka att det fördes ett resonemang kring frågan med gemensam ståndpunkt oss emellan. Det ställdes inga ultimatum. Det finns de som gärna vill att det ska vara så. Men tyvärr.
Så i princip så var hela policyn onödig eftersom frågan landade där det gjorde. Och den hade kunnat dras in. Men det hade gjorts överenskommelser som gjorde att ärendet inte kunde dras ur var uppgiften jag fick. Det kan man ha viss förståelse för.
Jag gick upp i talarstolen och talade om att jag tyckte att det här var fel och varför och samtidigt meddelade att jag kunde gå med på det hela eftersom de värsta avarterna inte vara aktuella. Nu får jag naturligtvis kritik av andra för att jag både var med och var emot samtidigt. Men det handlar om att kompromissa i politiken och jag sa min mening. Å ena sidan blev jag kritiserad för det och å andra sidan för att jag inte bråkade mera. Det bör påpekas att jag inte var ensam i salongen...
Vissa personer hade förstås helst velat att jag gått emot alla och ställt till liv i fullmäktige, de gillar det. Jag tycker inte att det är ett självändamål att bli osams med mina egna, de tycker att jag är besvärlig nog ändå eftersom jag ofta har synpunkter där det inte är önskvärt enligt deras sätt att se. Men jag är inte politiskt aktiv för att hålla klaffen i alla sammanhang, det är liksom inte idén med demokratiska samlingar om jag förstått saken rätt. Jag kan för all del ha fel.
När man får handlingarna till fullmäktige färdigstämplade och klara utan att någon vidare gemensam diskussion har skett innan besluten tagits i kommunstyrelsen, som det är hos oss, då finns det inget större utrymme för en debatt. Man har att gilla läget i princip. För inget hinner göras. Då är alternativet att i fullmäktige uttrycka saken. Det gjorde jag också. Det är lite synd att inte all kompetens tas till var aför den finns hos oss alla. På olika sätt.
Nu har även vi en rökpolicy här i kommunen. Nog kunde skrivningarna varit klyftigare, underlaget mer berett. Men det hela säger en del om hur beslut kan gå till i en kommun och får bli ett slags dokument över hur det inte ska se ut. Att genomföra en policy som man redan innan beslut fattats vet att den inte går att efterleva är något som bör/skall ifrågasättas. Hittills har 139 kommuner antagit i princip samma dokument då det verkar som om det mesta är klippt och klistrat från det ursprungliga dokumentet från Folkhälsoinstitutet. Men SKL har rekommenderat det här säger många då. Det i sig betyder inte att det är rätt och riktigt enligt min mening. Vi måste börja tänka mer och höja nivån på den verksamheten och inte bara gå på känslor som att inte lukta rök och alla vet ju både det ena och det andra, man vet hur det är. Man anser att tyckanden är fakta utan att fundera en meter längre. Man har inga dubier inför att peka ut en speciell grupp som ickeönskade. Grupptrycket tar över.
Doften av rök är inte lika med passiv rökning. Vissa verkar blanda samman det. Att det står i policyn att man inte ska utsätta andra för rökdoft står inte i tobakslagen. Där står dock att man inte ska utsätta andra för tobaksrök och det sker redan genom att arbetsplatserna är rökfria.
Jag hade önskat att ärendet dragits in. Jag hade också kunnat få denna önskan nämnd till protokollet förstås, men vad hade det tjänat till när det ändå skulle gå igenom. Jag är nöjd över att det blev som det blev. Men hoppas förstås på att de politiska frågorna kan gå igenom den större demokratiska processen i fortsättningen så att även jag och andra fritidspolitiker kan vara med och delta i diskussionen innan handlingarna är färdigtryckta och beslutsförslagen lagda. Då är det omöjlig att göra något åt dem. Jag tror inte på polsk riksdag i kommunfullmäktige nämligen. Men däremot vill jag vara med och ha synpunkter och påverka INNAN ärendena kommer dit. Att vara placerad långt ned på listan och bara jamma med är ganska värdelöst använd tid.
Nåväl igår kom frågan upp till beslut även i vårt fullmäktige. Jag hade bestämt mig för att avstå från att delta i beslutet först. Men efter en del diskussioner med vår ledande politiker kom jag fram till att jag skulle kunna gå med på förslaget mot att det förkunnades att man INTE kan sanktionera det hela om policyn INTE efterföljs och att det INTE menades att det skulle kontrolleras om man rökte eller ej när arbetet utfördes i hemmet. Tillägg den 31:a aug. På förekommen anledning vill jag påpeka att det fördes ett resonemang kring frågan med gemensam ståndpunkt oss emellan. Det ställdes inga ultimatum. Det finns de som gärna vill att det ska vara så. Men tyvärr.
Så i princip så var hela policyn onödig eftersom frågan landade där det gjorde. Och den hade kunnat dras in. Men det hade gjorts överenskommelser som gjorde att ärendet inte kunde dras ur var uppgiften jag fick. Det kan man ha viss förståelse för.
Jag gick upp i talarstolen och talade om att jag tyckte att det här var fel och varför och samtidigt meddelade att jag kunde gå med på det hela eftersom de värsta avarterna inte vara aktuella. Nu får jag naturligtvis kritik av andra för att jag både var med och var emot samtidigt. Men det handlar om att kompromissa i politiken och jag sa min mening. Å ena sidan blev jag kritiserad för det och å andra sidan för att jag inte bråkade mera. Det bör påpekas att jag inte var ensam i salongen...
Vissa personer hade förstås helst velat att jag gått emot alla och ställt till liv i fullmäktige, de gillar det. Jag tycker inte att det är ett självändamål att bli osams med mina egna, de tycker att jag är besvärlig nog ändå eftersom jag ofta har synpunkter där det inte är önskvärt enligt deras sätt att se. Men jag är inte politiskt aktiv för att hålla klaffen i alla sammanhang, det är liksom inte idén med demokratiska samlingar om jag förstått saken rätt. Jag kan för all del ha fel.
När man får handlingarna till fullmäktige färdigstämplade och klara utan att någon vidare gemensam diskussion har skett innan besluten tagits i kommunstyrelsen, som det är hos oss, då finns det inget större utrymme för en debatt. Man har att gilla läget i princip. För inget hinner göras. Då är alternativet att i fullmäktige uttrycka saken. Det gjorde jag också. Det är lite synd att inte all kompetens tas till var aför den finns hos oss alla. På olika sätt.
Nu har även vi en rökpolicy här i kommunen. Nog kunde skrivningarna varit klyftigare, underlaget mer berett. Men det hela säger en del om hur beslut kan gå till i en kommun och får bli ett slags dokument över hur det inte ska se ut. Att genomföra en policy som man redan innan beslut fattats vet att den inte går att efterleva är något som bör/skall ifrågasättas. Hittills har 139 kommuner antagit i princip samma dokument då det verkar som om det mesta är klippt och klistrat från det ursprungliga dokumentet från Folkhälsoinstitutet. Men SKL har rekommenderat det här säger många då. Det i sig betyder inte att det är rätt och riktigt enligt min mening. Vi måste börja tänka mer och höja nivån på den verksamheten och inte bara gå på känslor som att inte lukta rök och alla vet ju både det ena och det andra, man vet hur det är. Man anser att tyckanden är fakta utan att fundera en meter längre. Man har inga dubier inför att peka ut en speciell grupp som ickeönskade. Grupptrycket tar över.
Doften av rök är inte lika med passiv rökning. Vissa verkar blanda samman det. Att det står i policyn att man inte ska utsätta andra för rökdoft står inte i tobakslagen. Där står dock att man inte ska utsätta andra för tobaksrök och det sker redan genom att arbetsplatserna är rökfria.
Jag hade önskat att ärendet dragits in. Jag hade också kunnat få denna önskan nämnd till protokollet förstås, men vad hade det tjänat till när det ändå skulle gå igenom. Jag är nöjd över att det blev som det blev. Men hoppas förstås på att de politiska frågorna kan gå igenom den större demokratiska processen i fortsättningen så att även jag och andra fritidspolitiker kan vara med och delta i diskussionen innan handlingarna är färdigtryckta och beslutsförslagen lagda. Då är det omöjlig att göra något åt dem. Jag tror inte på polsk riksdag i kommunfullmäktige nämligen. Men däremot vill jag vara med och ha synpunkter och påverka INNAN ärendena kommer dit. Att vara placerad långt ned på listan och bara jamma med är ganska värdelöst använd tid.
lördag 27 augusti 2011
Gärna en rökfri arbetsplats... men hemma bestämmer jag...
Flera kommuner har uppenbarligen köpt idén om en rökfri arbetstid rätt upp och ned utan närmare eftertanke. Så också i min egen kommun som jag skrev om häromdagen. Det som stör här är inte att det ska vara rökfria arbetsplatser, för det är det redan. Det som är helknäppt är att man talar om arbetstid på ett sätt som om det fortfarande var någon slags feodaltid där arbetsgivaren bestämde in på bara skinnet över sina undersåtar. Hela dygnet om och även i hemmet. Det känns oerhört omodernt. I policyn talar man också om att byta kläder så att ingen störs av rökdoft. Alltså!
Självklart är det arbetsgivarens sak att fatta beslut om vad som ska göras under den tid som lön betalas ut. Men samtidigt så ser man gärna att anställda arbetar på obekväma tider och även på distans, kanske från hemmet. På vissa kontor har man inte ens en egen arbetsplats, det finns inte tillräckligt många. Lärare är en sådan grupp som man förväntar sig ska jobba även hemifrån. Tjänstemän i en kommun arbetar ofta sena kvällar och då och då hemifrån. Det är flexibelt - så var går gränsen för vad som är arbetstid och fritid i denna flexibilitetens tidevarv? Nya verktyg ställs till förfogande och platsannonser visar personer sittandes i en solstol på stranden medan de jobbar. Arbeta överallt. Logiken går inte ihop - å ena sidan fri å andra sidan livegen.
När en arbetstagare jobbar hemifrån och upplåter kontorsplats till arbetsgivaren så är det väl snarare så att det ska betalas extra för det - till den anställde. Kontorshyra. Om man nu ska hårdra det hela.
Redan idag är de flesta arbetsplatser rökfria, tobakslagen slår till här. Det är helt naturligt. Men sen kommer det en lysande idé igen från någon myndighetsperson som sväljs med hull och hår utan större eftertanke. Usch det luktar rök, ingen ska utsättas för passiv rökning, vi ska vara förebilder för de unga och liknande argument. Det är sånt moral- och panikmaffian går igång på. Personligen avskyr jag rökning och det finns ingen anledning att försvara den. Men tanken på att bestämma vad andra människor gör i sitt eget hem och i sin egen bil är verkligen främmande. Det är inte olagligt att röka.
Sen kan man fundera över var gränserna går för vilka ingrepp i integriteten en arbetsgivare får göra. Är det rätt att peka ut vissa grupper så här? Alla röker inte. Är det bara passiv rökning som är farligt? Starka parfymer, vitlöksdoft, gammal fylla och svett är också störande. Parfymdoft kan framkalla astmaanfall hos vissa som är överkänsliga. Har någon tänkt på det?
Vad blir nästa steg för kommunen som arbetsgivare? Ska alla duscha och byta om innan de kliver in på kontoret? Grejen är att det gäller bara anställda. Politiker kan man inte styra över, de är inte anställda. Hur kan man vara så dum att man antar en policy som man troligen inte kan kontrollera att den följs och där man inte har några sanktionsmöjligheter. Hur kan man bara komma på tanken att peka ut vissa grupper i personalen? Alltså rökarna. Är inte diskriminering? Varför ser vi inte liknande åtgärder för dem som dricker för mycket alkohol och de som väger för mycket som är lika många eller fler och som kostar samhället och arbetsgivaren betydligt mer både vad gäller sjukfrånvaro och annat - eller är det nästa moment? Vill absolut inte ge några tips här. I Landskrona har man i alla fall kommit på att om rökarna inte får röka så börjar de snusa. Så då vill man förbjuda det också.
Jag är som sagt inte rökare - men jag är beredd att slåss för människors rätt att fatta egna beslut.
Så här många hashtaggar får denna fråga på twitter: #Livsstilsmoralism #Förmynderi #Fanatism #Fundamentalism #Fascism #Förtryck #Förföljelse #Folkhälsopsykos
Man kan inte som politiker bara köpa förslag rätt upp och ned för att det verkar bra. Man måste ge sig in i frågorna och fundera över vad de egentligen betyder. I det här fal
Aftonbladet HD Scaber Nestor KvP GP
Här i vår kommun skall det fattas beslut i fullmäktige den 29:e augusti och det ska gälla från den 1 september. Bara en sån sak. Några dagar bara. Det är möjligt att det finns de som sätter ära i att genomföra beslut och det kan vara bra men man måste ta mig tusan tänka ett par varv innan också. Vad betyder det här för människorna - hade jag fått råda skulle problemet om det nu ens är ett problem tagit en annan väg än förbudets. Det känns inte som moderat politik. Mest som moralpanik.
I Sigtuna reserverade sig moderaterna och folkpartiet mot beslutet att införa rökfri arbetstid. Ett klokt beslut tycker jag.
Lästips: Är det så farligt? av Johanna Nylander. Ett borde/måste läsa för varje politiker. Den handlar om "... de fördömanden som politiker riktar mot medborgarna i folkhälsans namn." - "Trots att det idag är möjligt att söka källor, granska rön och hitta fakta om larm på ett par googlande seunder, lever folkhälsopolitiken fortfarande kvar i informationsmonopolets tidsålder." - "Det har blivit möjligt att samla fakta för att låta människor bilda sig en egen uppfattning och fatta egna beslut, i stället för att rätta sig efter politikers färdigförpackade åsikter."
Johan Ingerö är överens med mig. Detta är ett ingrepp i den personliga integrteten som vi måste stå emot.
Tyvärr inte bara i Landskrona...
Läs även andra bloggares åsikter om politik, rökförbud, personlig integritet, diskriminering, moderaterna, alliansen
Självklart är det arbetsgivarens sak att fatta beslut om vad som ska göras under den tid som lön betalas ut. Men samtidigt så ser man gärna att anställda arbetar på obekväma tider och även på distans, kanske från hemmet. På vissa kontor har man inte ens en egen arbetsplats, det finns inte tillräckligt många. Lärare är en sådan grupp som man förväntar sig ska jobba även hemifrån. Tjänstemän i en kommun arbetar ofta sena kvällar och då och då hemifrån. Det är flexibelt - så var går gränsen för vad som är arbetstid och fritid i denna flexibilitetens tidevarv? Nya verktyg ställs till förfogande och platsannonser visar personer sittandes i en solstol på stranden medan de jobbar. Arbeta överallt. Logiken går inte ihop - å ena sidan fri å andra sidan livegen.
När en arbetstagare jobbar hemifrån och upplåter kontorsplats till arbetsgivaren så är det väl snarare så att det ska betalas extra för det - till den anställde. Kontorshyra. Om man nu ska hårdra det hela.
Redan idag är de flesta arbetsplatser rökfria, tobakslagen slår till här. Det är helt naturligt. Men sen kommer det en lysande idé igen från någon myndighetsperson som sväljs med hull och hår utan större eftertanke. Usch det luktar rök, ingen ska utsättas för passiv rökning, vi ska vara förebilder för de unga och liknande argument. Det är sånt moral- och panikmaffian går igång på. Personligen avskyr jag rökning och det finns ingen anledning att försvara den. Men tanken på att bestämma vad andra människor gör i sitt eget hem och i sin egen bil är verkligen främmande. Det är inte olagligt att röka.
Sen kan man fundera över var gränserna går för vilka ingrepp i integriteten en arbetsgivare får göra. Är det rätt att peka ut vissa grupper så här? Alla röker inte. Är det bara passiv rökning som är farligt? Starka parfymer, vitlöksdoft, gammal fylla och svett är också störande. Parfymdoft kan framkalla astmaanfall hos vissa som är överkänsliga. Har någon tänkt på det?
Vad blir nästa steg för kommunen som arbetsgivare? Ska alla duscha och byta om innan de kliver in på kontoret? Grejen är att det gäller bara anställda. Politiker kan man inte styra över, de är inte anställda. Hur kan man vara så dum att man antar en policy som man troligen inte kan kontrollera att den följs och där man inte har några sanktionsmöjligheter. Hur kan man bara komma på tanken att peka ut vissa grupper i personalen? Alltså rökarna. Är inte diskriminering? Varför ser vi inte liknande åtgärder för dem som dricker för mycket alkohol och de som väger för mycket som är lika många eller fler och som kostar samhället och arbetsgivaren betydligt mer både vad gäller sjukfrånvaro och annat - eller är det nästa moment? Vill absolut inte ge några tips här. I Landskrona har man i alla fall kommit på att om rökarna inte får röka så börjar de snusa. Så då vill man förbjuda det också.
Jag är som sagt inte rökare - men jag är beredd att slåss för människors rätt att fatta egna beslut.
Så här många hashtaggar får denna fråga på twitter: #Livsstilsmoralism #Förmynderi #Fanatism #Fundamentalism #Fascism #Förtryck #Förföljelse #Folkhälsopsykos
Man kan inte som politiker bara köpa förslag rätt upp och ned för att det verkar bra. Man måste ge sig in i frågorna och fundera över vad de egentligen betyder. I det här fal
Aftonbladet HD Scaber Nestor KvP GP
Här i vår kommun skall det fattas beslut i fullmäktige den 29:e augusti och det ska gälla från den 1 september. Bara en sån sak. Några dagar bara. Det är möjligt att det finns de som sätter ära i att genomföra beslut och det kan vara bra men man måste ta mig tusan tänka ett par varv innan också. Vad betyder det här för människorna - hade jag fått råda skulle problemet om det nu ens är ett problem tagit en annan väg än förbudets. Det känns inte som moderat politik. Mest som moralpanik.
I Sigtuna reserverade sig moderaterna och folkpartiet mot beslutet att införa rökfri arbetstid. Ett klokt beslut tycker jag.
Lästips: Är det så farligt? av Johanna Nylander. Ett borde/måste läsa för varje politiker. Den handlar om "... de fördömanden som politiker riktar mot medborgarna i folkhälsans namn." - "Trots att det idag är möjligt att söka källor, granska rön och hitta fakta om larm på ett par googlande seunder, lever folkhälsopolitiken fortfarande kvar i informationsmonopolets tidsålder." - "Det har blivit möjligt att samla fakta för att låta människor bilda sig en egen uppfattning och fatta egna beslut, i stället för att rätta sig efter politikers färdigförpackade åsikter."
Johan Ingerö är överens med mig. Detta är ett ingrepp i den personliga integrteten som vi måste stå emot.
Tyvärr inte bara i Landskrona...
Läs även andra bloggares åsikter om politik, rökförbud, personlig integritet, diskriminering, moderaterna, alliansen
torsdag 25 augusti 2011
Ta och vänd på pannkakan nu va...
Brittiska regeringen vill inskränka de sociala medierna efter upploppen i London härförleden.
Om de tog och vände på pannkakan och deltog i det hela istället så skulle de snabbt få se vilka osm är inblandade. Det är bara att plocka in förövarna direkt. På den andra sidan finns möjligheten för den som vill väl och snabbt kan informera både myndigheter och allmänhet.
Det är aktivt deltagande på nätet som gäller. Hur svårt kan det vara att söka runt lite. Att stänga av innebär bara att det uppstår alternativa vägar att förmedla sig på. Upplopp har vi sett förr, långt före internets tid.
Eller ska man förbjuda telefonen också kanske.
Den digitala klyftan finns och den är ganska stor när det kommer till kritan. Det finns flera exempel.
15-årig fildelare sätts dit...
Bara att Svenska Antipiratbyrån bytt namn till Rättighetsalliansen Europa kan få vem som helst att höja på ögonbrynet, men hur som helst det har de gjort, och nu som målsägare sätter de dit en 15-årig kille som gjort 24 filmer tillgängliga via bittorrenttjänst på nätet. Det hela upptäcktes när hans dator sände ut virus i skolan nätverk. Rektorn på skolan polisanmälde den unge mannen. Policy är att alltid polisanmäla när det gäller brott enligt skolledningen. Det är inget att säga om den saken.
Vi måste nu börja diskutera vad som kan vara brott eller inte. Det är iofs bra att saken prövas, men ungdomar gör som andra gör och på internet är fildelningen en av de mer användbara finesserna. Personligen fildelar jag inte sånt som jag vet är olagligt, men då har jag också läst 5-poängskursen i immaterialrätt och jobbat på företag som Microsoft, då får det en annan betydelse. Det har inte alla unga människor gjort. De använder tekniken.
Rasmus på Copyriot skriver tänkvärt om ovanstående situation.
"17 april 2009 dömdes grundarna av fildelningssajten Pirate Bay till ett års fängelse och skadestånd på dryga 30 miljoner kronor.
Fredrik Neij, 30, Peter Sunde Kolmisoppi, 30, Gottfrid Svartholm Warg, 24, och Carl Lundström, 49, dömdes för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen i ett fall som uppmärksammades världen över." (Aftonbladet)
30 miljoner kronor - det är otroligt mycket pengar till en bransch som vägrar att anpassa sig till marknadens efterfrågan av strömmande medier. Jag föreslog tidigt att samma bransch borde använt sig av killarna i Pirate Bay och lärt sig hur man tar betalt på internet. Peter Sunde startade Flattr som är tjänst för att ta betalt på nätet. Ett företag som fått bidrag från Vinnova att utvecklas sin tjänst. Hela det här spektaklet med rättegången mot Pirate Bay var kanske onödigt.
Den gamla kasettskatten
Nåväl tiden går och beteenden förändras. Nu har Copyswede vaknat till och tänker ta betalt för lagringsmedier. Det är helt förryckt men i stil med hur underhållningsbranschen fungerar. Från 1:a september ska det fungera enligt pressmeddelande.
Vem lagrar underhållning idag? Den streamas numera. De som använder lagringsmedia gör det för att ta backuper på egna produktioner, dokument, egna 12-megapixelbilder och HD-filmer etc. För att lagra det ska vi betala avgift till Finn Zetterholm och Lady Gaga. Är det rimligt? Nej knappast.
Inte var det meningen att det skulle bli så här, det tror jag faktiskt inte. Snarare att lagstiftarna inte kanske riktigt först hade riktig koll på konsekvenserna. Det är inte så dumt att lyssna på oss som försöker förklara.
Det finns en digital klyfta - den saken är klar...
Aftonbladet svt
SvD Aftonbladet
Läs även andra bloggares åsikter om politik, fildelning, kassettskatt, sociala medier, demokrati, inskränkningar, digital klyfta
Om de tog och vände på pannkakan och deltog i det hela istället så skulle de snabbt få se vilka osm är inblandade. Det är bara att plocka in förövarna direkt. På den andra sidan finns möjligheten för den som vill väl och snabbt kan informera både myndigheter och allmänhet.
Det är aktivt deltagande på nätet som gäller. Hur svårt kan det vara att söka runt lite. Att stänga av innebär bara att det uppstår alternativa vägar att förmedla sig på. Upplopp har vi sett förr, långt före internets tid.
Eller ska man förbjuda telefonen också kanske.
Den digitala klyftan finns och den är ganska stor när det kommer till kritan. Det finns flera exempel.
15-årig fildelare sätts dit...
Bara att Svenska Antipiratbyrån bytt namn till Rättighetsalliansen Europa kan få vem som helst att höja på ögonbrynet, men hur som helst det har de gjort, och nu som målsägare sätter de dit en 15-årig kille som gjort 24 filmer tillgängliga via bittorrenttjänst på nätet. Det hela upptäcktes när hans dator sände ut virus i skolan nätverk. Rektorn på skolan polisanmälde den unge mannen. Policy är att alltid polisanmäla när det gäller brott enligt skolledningen. Det är inget att säga om den saken.
Vi måste nu börja diskutera vad som kan vara brott eller inte. Det är iofs bra att saken prövas, men ungdomar gör som andra gör och på internet är fildelningen en av de mer användbara finesserna. Personligen fildelar jag inte sånt som jag vet är olagligt, men då har jag också läst 5-poängskursen i immaterialrätt och jobbat på företag som Microsoft, då får det en annan betydelse. Det har inte alla unga människor gjort. De använder tekniken.
Rasmus på Copyriot skriver tänkvärt om ovanstående situation.
"17 april 2009 dömdes grundarna av fildelningssajten Pirate Bay till ett års fängelse och skadestånd på dryga 30 miljoner kronor.
Fredrik Neij, 30, Peter Sunde Kolmisoppi, 30, Gottfrid Svartholm Warg, 24, och Carl Lundström, 49, dömdes för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen i ett fall som uppmärksammades världen över." (Aftonbladet)
30 miljoner kronor - det är otroligt mycket pengar till en bransch som vägrar att anpassa sig till marknadens efterfrågan av strömmande medier. Jag föreslog tidigt att samma bransch borde använt sig av killarna i Pirate Bay och lärt sig hur man tar betalt på internet. Peter Sunde startade Flattr som är tjänst för att ta betalt på nätet. Ett företag som fått bidrag från Vinnova att utvecklas sin tjänst. Hela det här spektaklet med rättegången mot Pirate Bay var kanske onödigt.
Den gamla kasettskatten
Nåväl tiden går och beteenden förändras. Nu har Copyswede vaknat till och tänker ta betalt för lagringsmedier. Det är helt förryckt men i stil med hur underhållningsbranschen fungerar. Från 1:a september ska det fungera enligt pressmeddelande.
Vem lagrar underhållning idag? Den streamas numera. De som använder lagringsmedia gör det för att ta backuper på egna produktioner, dokument, egna 12-megapixelbilder och HD-filmer etc. För att lagra det ska vi betala avgift till Finn Zetterholm och Lady Gaga. Är det rimligt? Nej knappast.
Inte var det meningen att det skulle bli så här, det tror jag faktiskt inte. Snarare att lagstiftarna inte kanske riktigt först hade riktig koll på konsekvenserna. Det är inte så dumt att lyssna på oss som försöker förklara.
Det finns en digital klyfta - den saken är klar...
Aftonbladet svt
SvD Aftonbladet
Läs även andra bloggares åsikter om politik, fildelning, kassettskatt, sociala medier, demokrati, inskränkningar, digital klyfta
söndag 21 augusti 2011
Twitter och Nyhetsmorgon och mobbning...
I morse kvicknade twitter till och det blev full diskussion om mobbning. TV4s Nyhetsmorgon hade bjudit in Olle Cox från organisationen Friends som jobbar aktivt mot mobbning. I första hand handlade nu om att barn som börjar skolan känner oro för att bli just mobbade. Det är förfärligt. I samband med programmet så kunde vi diskutera det i de social medierna på twitter som man kan följa här #mobbning. Det blev en intensiv diskussion vid sidan av programmet.
Visst finns det anledning ibland att fundera över vad mobbning är. En del säger att man måste lära barn att tåla lite, allt kan det inte gnällas över. Det är förvisso så också att man kan hantera situationer på olika sätt. Men trots allt så är det så finns det en baksida av det hela och den ser värre ut än att man bara kan rycka på axlarna åt det hela. Definitionen av mobbning är att systematiskt utsätta en individ för obehag, återkommande kränkningar. David Eberhard har skrivit boken - Ingen tar skit i de lättkränktas land och man kan provläsa den här. Han berättar i någon av sina böcker om en mamma som hade tre barn men bara två glassar. Då fick bara två och en fick vara utan. För mig är det inte ett sätt att träna på motgång. Men det är en annan sak. Hur som helst så beskriver han kränkningar utifrån den sidan att vi överdriver saken. Delvis kan han ha rätt. Men ibland undrar jag faktiskt om vi gör det för att slippa ta tag i det som är riktigt illa. Varje dag hör man om personer som råkat illa ut både som barn och vuxna. Några berättelser som gjort mig extra skakad är denna beskrivelse av en skoltid. Här handlar det inte om att stå ut. Inte den här heller. Ingen ska påstå att detta är offrens fel. Det finns åtskilliga historier att berätta om exkludering och utsatthet på arbetsplatser.
Jag tänkte ta en annan giv än skolbarnets på det här med mobbning. Det händer både i föreningar och på arbetsplatser. Förvånande är att det är så många som står bredvid och tittar på. Men det har sina förklaringar, ofta i helt kassa ledare som ser mer till sin egen chans att glänsa än till verksamheten som sådan. Det är så att den som står i beroende till någon annan följer snällt med, blir dörrvakt för att ledaren inte ska bli störd och därmed så fastnar man kanske i helt fel spår på grund av det. Ofta finns det gott om indikationer och rent av fakta om att man är på fel väg. Men rädslan för att misshaga gör att man blundar. Att i sådana situationer vara den som vågar säga ifrån kan också leda till mobbning av enskild person, är man inte med så är man emot och kan rent av drabbas själv. Exempeln hur det kan gå ser man runtomkring sig. Denna typ av grupper jobbar introvert och sluter sig från omgivningen. Man kan söka i Irving Janis begreppet Groupthink och få mer fakta bakom orden.
"Att vara den som vågar säga ifrån...
På temat mobbning så kommer här ytterligare funderingar på de som avviker från det gängse. Mobbade blir inte bara svaga människor utan också starka. När man säger ifrån och försöker uppmärksamma sin omgivning på att det inte står rätt till borde det uppskattas, eller hur? Men så ser dessvärre inte världen ut. Den som talar får ofta lida i ett senare skede. Det är synd det. För i allmänhet så visar det sig att det var rätt tänkt från början.
Mats Bergstrand skrev i DN 2007 om behovet av en "motvallsreporter" när drevet går. Han menar där att det lätt blir så att journalistkåren gärna fokuserar på den tydliga saken i stället för att vända på stenen och se vad man hittar där. Exemplet var hur det i varenda tidning kunde diskuteras huruvida Danielsson gjorde rätt när han kollade på en hemsida för semesterhotell i stället för att använda tiden till att kolla upp allt kring Tsunamikatastrofen just den dagen. Bergstrand menar att en motvallsjournalist skulle kunnat ställa frågan om det inte var möjligt för Danielsson att göra båda sakerna på en dag. Detta är en helt relevant fråga, hela rapporteringen blev ensidigt inställd på vad Danielsson sysslade med. Själv måste jag tillskriva mig ifrågasättandet av detta för jag har försvarat Danielsson både en och flera gånger dels genom att försöka förflytta tanken bortom Danielssons enskilda skuld dels genom att se honom som den människa han är med de fel och brister vi alla har trots allt. Det fanns fler som borde varit på bettet under tsunamidagen, Danielsson var inte den enda vuxne med ansvar i Sverige. Men hur många läser min blogg? Man når inte ut på bredden precis.
Mats Bergstrand hänvisar till Medieforskaren Jay Rosen som säger att journalisten kan vara både rapportör och den som bygger upp den politiska sfären. Media är snabbt och trummar ut "den enda sanningen" med en dåres intensitet. Då finns det alla skäl att dra lite i snöret och säga Hallå där -kanske det kan vara på det här sättet också? Det är en möjlighet att tänka på tvärsen och se saker ur fler perspektiv än ett. För det finns alltid flera sätt att se på en sak, precis bredvid oss.
Nåväl åter till motvallsjournalisten eller den som säger emot gruppen. Det kan uppstå problem som alltid när någon säger sin egen mening. Vi är så imponerade av den som har mod att stå upp för sin sak, men vi vill helst inte ha dem i närhten eftersom de ställer till för mycket oordning för oss. Det blir krävande, vi måste tänka om.
Den tillåtande attityden mot den som tänker annorlunda finns det väldigt lite av i samhället. Vi behöver dock folk som säger ifrån när det börjar gå åt skogen. I USA går sådana personer under begreppet "whistleblowers", de flaggar orädda i organisationer när något felaktigt pågår. Men en whistleblower hamnar ofta i onåd på företaget och blir lidande på olika sätt, utsatt för mobbning, man får indragna privilegier och kanske sämre arbetsuppgifter och betraktas med stor misstänksamhet. Som sagt var modig men helst inte här. Det är väldigt synd eftersom ett påpekande om felaktigheter ger möjlighet både att rätta till saken och lära av misstaget.
Människor som tänker på tvärsen behövs i vårt samhälle, därför är det önskvärt att vi börjar se på dem med andra ögon. Det de säger behöver inte uteslutande betraktas som kritik mot oss själva, utan snarare vara en ögonöppnare för att saker och ting inte står rätt till. För de flesta är mer välmenande än tvärtom, eller hur? (MMK)
Mobbning, exkludering och utfrysning är effektiva metoder för att göra andra illa och framförallt att inte själv bli störd. Makten är viktigare än saken för vissa människor, det gäller att inte blunda för detta. I politiken finns det ofta, liksom i andra hierarkiskt uppbyggda organsiationer. Se på idrotten exempelvis. Det är tragiskt. Frågan är bara hur man ska komma åt det hela. Det berör så många. Egentligen så är det bara att vara lite justa mot varandra. Om det ändå gick att förenkla på det sättet skulle världen se bra mycket bättre ut.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, mobbning, skolan, vuxenliv, kränkning, grouphink, moderaterna
Visst finns det anledning ibland att fundera över vad mobbning är. En del säger att man måste lära barn att tåla lite, allt kan det inte gnällas över. Det är förvisso så också att man kan hantera situationer på olika sätt. Men trots allt så är det så finns det en baksida av det hela och den ser värre ut än att man bara kan rycka på axlarna åt det hela. Definitionen av mobbning är att systematiskt utsätta en individ för obehag, återkommande kränkningar. David Eberhard har skrivit boken - Ingen tar skit i de lättkränktas land och man kan provläsa den här. Han berättar i någon av sina böcker om en mamma som hade tre barn men bara två glassar. Då fick bara två och en fick vara utan. För mig är det inte ett sätt att träna på motgång. Men det är en annan sak. Hur som helst så beskriver han kränkningar utifrån den sidan att vi överdriver saken. Delvis kan han ha rätt. Men ibland undrar jag faktiskt om vi gör det för att slippa ta tag i det som är riktigt illa. Varje dag hör man om personer som råkat illa ut både som barn och vuxna. Några berättelser som gjort mig extra skakad är denna beskrivelse av en skoltid. Här handlar det inte om att stå ut. Inte den här heller. Ingen ska påstå att detta är offrens fel. Det finns åtskilliga historier att berätta om exkludering och utsatthet på arbetsplatser.
Jag tänkte ta en annan giv än skolbarnets på det här med mobbning. Det händer både i föreningar och på arbetsplatser. Förvånande är att det är så många som står bredvid och tittar på. Men det har sina förklaringar, ofta i helt kassa ledare som ser mer till sin egen chans att glänsa än till verksamheten som sådan. Det är så att den som står i beroende till någon annan följer snällt med, blir dörrvakt för att ledaren inte ska bli störd och därmed så fastnar man kanske i helt fel spår på grund av det. Ofta finns det gott om indikationer och rent av fakta om att man är på fel väg. Men rädslan för att misshaga gör att man blundar. Att i sådana situationer vara den som vågar säga ifrån kan också leda till mobbning av enskild person, är man inte med så är man emot och kan rent av drabbas själv. Exempeln hur det kan gå ser man runtomkring sig. Denna typ av grupper jobbar introvert och sluter sig från omgivningen. Man kan söka i Irving Janis begreppet Groupthink och få mer fakta bakom orden.
"Att vara den som vågar säga ifrån...
På temat mobbning så kommer här ytterligare funderingar på de som avviker från det gängse. Mobbade blir inte bara svaga människor utan också starka. När man säger ifrån och försöker uppmärksamma sin omgivning på att det inte står rätt till borde det uppskattas, eller hur? Men så ser dessvärre inte världen ut. Den som talar får ofta lida i ett senare skede. Det är synd det. För i allmänhet så visar det sig att det var rätt tänkt från början.
Mats Bergstrand skrev i DN 2007 om behovet av en "motvallsreporter" när drevet går. Han menar där att det lätt blir så att journalistkåren gärna fokuserar på den tydliga saken i stället för att vända på stenen och se vad man hittar där. Exemplet var hur det i varenda tidning kunde diskuteras huruvida Danielsson gjorde rätt när han kollade på en hemsida för semesterhotell i stället för att använda tiden till att kolla upp allt kring Tsunamikatastrofen just den dagen. Bergstrand menar att en motvallsjournalist skulle kunnat ställa frågan om det inte var möjligt för Danielsson att göra båda sakerna på en dag. Detta är en helt relevant fråga, hela rapporteringen blev ensidigt inställd på vad Danielsson sysslade med. Själv måste jag tillskriva mig ifrågasättandet av detta för jag har försvarat Danielsson både en och flera gånger dels genom att försöka förflytta tanken bortom Danielssons enskilda skuld dels genom att se honom som den människa han är med de fel och brister vi alla har trots allt. Det fanns fler som borde varit på bettet under tsunamidagen, Danielsson var inte den enda vuxne med ansvar i Sverige. Men hur många läser min blogg? Man når inte ut på bredden precis.
Mats Bergstrand hänvisar till Medieforskaren Jay Rosen som säger att journalisten kan vara både rapportör och den som bygger upp den politiska sfären. Media är snabbt och trummar ut "den enda sanningen" med en dåres intensitet. Då finns det alla skäl att dra lite i snöret och säga Hallå där -kanske det kan vara på det här sättet också? Det är en möjlighet att tänka på tvärsen och se saker ur fler perspektiv än ett. För det finns alltid flera sätt att se på en sak, precis bredvid oss.
Nåväl åter till motvallsjournalisten eller den som säger emot gruppen. Det kan uppstå problem som alltid när någon säger sin egen mening. Vi är så imponerade av den som har mod att stå upp för sin sak, men vi vill helst inte ha dem i närhten eftersom de ställer till för mycket oordning för oss. Det blir krävande, vi måste tänka om.
Den tillåtande attityden mot den som tänker annorlunda finns det väldigt lite av i samhället. Vi behöver dock folk som säger ifrån när det börjar gå åt skogen. I USA går sådana personer under begreppet "whistleblowers", de flaggar orädda i organisationer när något felaktigt pågår. Men en whistleblower hamnar ofta i onåd på företaget och blir lidande på olika sätt, utsatt för mobbning, man får indragna privilegier och kanske sämre arbetsuppgifter och betraktas med stor misstänksamhet. Som sagt var modig men helst inte här. Det är väldigt synd eftersom ett påpekande om felaktigheter ger möjlighet både att rätta till saken och lära av misstaget.
Människor som tänker på tvärsen behövs i vårt samhälle, därför är det önskvärt att vi börjar se på dem med andra ögon. Det de säger behöver inte uteslutande betraktas som kritik mot oss själva, utan snarare vara en ögonöppnare för att saker och ting inte står rätt till. För de flesta är mer välmenande än tvärtom, eller hur? (MMK)
Mobbning, exkludering och utfrysning är effektiva metoder för att göra andra illa och framförallt att inte själv bli störd. Makten är viktigare än saken för vissa människor, det gäller att inte blunda för detta. I politiken finns det ofta, liksom i andra hierarkiskt uppbyggda organsiationer. Se på idrotten exempelvis. Det är tragiskt. Frågan är bara hur man ska komma åt det hela. Det berör så många. Egentligen så är det bara att vara lite justa mot varandra. Om det ändå gick att förenkla på det sättet skulle världen se bra mycket bättre ut.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, mobbning, skolan, vuxenliv, kränkning, grouphink, moderaterna
Att ta vara på sig själv är inte samma sak som att strunta i andra Juholt...
Lyssnade på Juholts sommartal och det förstärkte min moderata grundval ordentligt. Han skrämmer mig med sin påträngande stil den mannen. Det är säkert så att han inte är min typ helt enkelt. Temperament och engagemang jovisst. Men det när det går över i demagogisk föreställning blir man fundersam. det behöver inte vara fel på det han säger om man delar den åsikten. Jag gör det inte. Har aldrig trott på det där att staten fixar alla problem och blir skräckslagen när någon vill att staten ska ta ansvar för alla och en var. Vad behöver vi oss själv till då egentligen? Om överstatligheten med överbeskydd tar hand om allt. Kan det vara någon utveckling i det - att alltid göra som annan säger.
Att klara sig själv, att ta vara på sig själv och ta ansvar för sig själv och de sina är inte lika med att strunta i andra, inte alls.
Hur Juholt nu ska få in alla pengar som behövs för alla projekt han tänker driva får vi väl se... Hans tal idag gav mig i alla fall en ytterligare egen förståelse för varför jag jobbar för moderat politik. Den borde för all del återta sin position som lite mer fritänkande, men man kan inte få allt på en gång.
Fredrik Reinfeldts statsmannastil ger mig mer lugn och ro än Juholts mer stridande framtoning.
när han sprider kostsamma löften omkring sig. Det lät som om den finansielle krisen inte ägt rum påpekar Mats Knutson i sin sammanfattning av talet. Kan inte låta bli att fundera över hur väljare betraktas, som dumbommar kanske. Men det är fel, det är de inte...
Kent Persson anser att socialismen gjort sitt återtåg in i socialdemokratin och det kanske är så. Men frågan är väl om de är vad väljarna vill ha. Det återstår att se. Än så länge är Fredrik Reinfeldt betraktad som den mest trovärdige av alla partiledare. När folket får välja... enligt de aldrig sinande opinionsmätningarna. Spännande framtid inom politiken blir det nu när så många partier byter partiledare. Omvärldens ekonomiska kriser spelar också in. Det kommer att hända grejer i politiken. Det gäller att i alla fall försöka hålla sig i sargen...
Igår tackade Fredrik Reinfeldt för det goda samarbete Maud Olofsson och han hade haft och vad hon betytt för alliansens framgångar. Idag står det klart att hon ska bli rådgivare åt Hillary Clinton. Det är möjligt att båset efter Maud blir mer tomt än många kanske tror. Duktiga efterträdare till trots.
SVD och SVD2 och SVD3 och DN och AB och AB2 och Exp och Exp2
Bloggänget har åsikter (vad annars): Sebastian och Johan och Thomas och Storstad och Rolf och Ankersjö och Peter L Andersson och Alliansfritt och Tokmoderaten och Böhlmark
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sommartal, juholt, fredrik reinfeldt, moderaterna, alliansen
Att klara sig själv, att ta vara på sig själv och ta ansvar för sig själv och de sina är inte lika med att strunta i andra, inte alls.
Hur Juholt nu ska få in alla pengar som behövs för alla projekt han tänker driva får vi väl se... Hans tal idag gav mig i alla fall en ytterligare egen förståelse för varför jag jobbar för moderat politik. Den borde för all del återta sin position som lite mer fritänkande, men man kan inte få allt på en gång.
Fredrik Reinfeldts statsmannastil ger mig mer lugn och ro än Juholts mer stridande framtoning.
när han sprider kostsamma löften omkring sig. Det lät som om den finansielle krisen inte ägt rum påpekar Mats Knutson i sin sammanfattning av talet. Kan inte låta bli att fundera över hur väljare betraktas, som dumbommar kanske. Men det är fel, det är de inte...
Kent Persson anser att socialismen gjort sitt återtåg in i socialdemokratin och det kanske är så. Men frågan är väl om de är vad väljarna vill ha. Det återstår att se. Än så länge är Fredrik Reinfeldt betraktad som den mest trovärdige av alla partiledare. När folket får välja... enligt de aldrig sinande opinionsmätningarna. Spännande framtid inom politiken blir det nu när så många partier byter partiledare. Omvärldens ekonomiska kriser spelar också in. Det kommer att hända grejer i politiken. Det gäller att i alla fall försöka hålla sig i sargen...
Igår tackade Fredrik Reinfeldt för det goda samarbete Maud Olofsson och han hade haft och vad hon betytt för alliansens framgångar. Idag står det klart att hon ska bli rådgivare åt Hillary Clinton. Det är möjligt att båset efter Maud blir mer tomt än många kanske tror. Duktiga efterträdare till trots.
SVD och SVD2 och SVD3 och DN och AB och AB2 och Exp och Exp2
Bloggänget har åsikter (vad annars): Sebastian och Johan och Thomas och Storstad och Rolf och Ankersjö och Peter L Andersson och Alliansfritt och Tokmoderaten och Böhlmark
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sommartal, juholt, fredrik reinfeldt, moderaterna, alliansen
lördag 20 augusti 2011
Fredrik Reinfeldt lugn och sansad i Gustavsberg...
Startskottet för politiken för moderaterna är alltid Fredrik Reinfeldts sommartal. I år var det flyttat från Vaxholm, vilket var synd för mig personligen som bor i närheten av denna ort. Denna dag gick kosan till Gustavsbergs hamn. Själv missade jag både båten från stan med moderater och press samt färjan till Gustavsberg från Rindö. Dubbelpott alltså. Tid, regn, dysterkvist, tvivel över meningen med engagemang och allt möjligt satte standard denna gråvädersdag. Tiden gick och så blev det brådis, med icke så lyckat resultat idag. Nåväl man är som man är och detta är för mig en icke betald fritidsverksamhet trots allt. Även om hjärtat finns med.
Alla vi som lever stor del av vårt liv på internet vet att man i princip alltid kan återuppleva allting där numera. Sänds det inte direkt så spelas det in. Jag lyssnade här på moderaternas hemsida. Fredrik Reinfeldt är en lugn och sansad person, inte alltid en så kallad "kul" kille vilket en del klagar på. Personligen tycker jag att det är bra. Idag var han partiledare för moderaterna men han är också statsminister och av sådana roller ska man kräva lite stil. Det fixar han med bravur. Det är olika tillfällen som gäller. Jag vill inte he en partiledare som är demagogisk i överkant eller som sjuder över alla bredder. Det skapar obehag, det var vad jag upplevde av Juholts Almedalental. Det fastnade i applåderna där på något sätt, det där skuldbeläggandet av andra som hela tiden fanns där. Bättre då med en som med sans och balans talar och säger det han vill ha sagt. Visst gillar jag vår statsminister och han får ett par år till av min tid... Alla kommer inte att få det men vissa, och definitivt moderaterna.
De flesta rapporterar nu från talet så det kan ni läsa överallt så jag tänker ge några personliga reflektioner av det jag hörde. Att det satsas på att göra svarta jobb vita kan inte vara annat än bra. Att det ska satsas på jobb för unga är också alldeles utmärkt. Det jag fastnade på och reagerade över var nu en önskan om att arbetsförmedlingen ska fungera framöver. Att fixa jobb. Det borde vara självklart kan man tycka.
Jag har en person i min närhet som har försökt med arbetsförmedlingen under lång period nu och det ser ganska dystert ut. Vederbörande vill ha ett jobb. Inget annat. Tror att det gäller många som söker upp arbetsförmedlingen, ett jobb rätt upp och ner. Därför är det till exempel oacceptabelt att arbetsförmedlingen ska ha flera månader mellan kontakterna med enskild person som det blivit i det här fallet. Under de där månaderna så får man ju inte ta egna initiativ utöver vad myndighetspersonen bestämt. Däremot är man totalt uppbunden av att infinna sig på plats om så påkallas. I princip inga skäl godtas för att utebli, då kommer hot om missad ersättning. Men alla har inte A-kassor och bidrag och grejor så dem kan man inte hota. Men som för säkerhets skull så skickar man ut något hotbrev i alla fall.
Min kontakt är akademiker med lite kvar till examen. Det räknas inte. Vederbörande tillfrågades t.om vad han skulle med de universitetskurserna till. Man häpnar eller hur? Varje kurs på universitetet i sig är ju faktiskt minst en femveckorsutbildning. Så lite mer kunskaper om universitet och högskolor och vilka kunskaper man tillgodogör sig där vore inte fel för arbetsförmedligen att tillskansa sig. Det är många människor med akademiska studier i bagaget som söker jobb idag.
Det är inte lätt för dem då arbetsförmedlingen bara kollar i sina tabeller för att kunna klassificera utbildningar som kanske inte finns i reglementena. Det är fel användning. En universitetsstuderande ska väl ändå kunna klassas in i grupp som är lite vidare än den gymnasiekurs man genomgick till undersköterska för 10 år sedan. Klassificeringen begränsar möjligheterna. Min eget första och enda besök på arbetsförmedlingen var att jag fick ta bort 36 kompetenser i databasen för det fanns bara plats för 18 stycken! Jag tackade för kaffet och kände att här fanns ingen hjälp att få.
Med lite fantasi kan man tänka sig att en person med kunskaper om hur människor beter sig i olika kulturer skulle kunna jobba med exempelvis integration eller liknande. En arbetssökande person med flera terminers studier skulle kanske rent av göra bättre ifrån sig än den kanslist i en kommun som gått en två-dagars kurs och lärt sig reglementet. Som exempel bara. Det finns fler. En person som jobbat i en kiosk på somrarna och kanske haft ansvar för inköp, öppnande, tidningsreturer med mera kan ha en kompetens som kan användas i många andra sammanhang. Som säljare kanske.
Det är lätt att uppleva arbetsförmedlingen som något man fastnar i än som en bräcka in mot arbetsmarknaden. Det finns säkert arbetsförmedlare som blir sura nu för de jobbar minsann. Låt mig påpeka att det inte är de som ska ta åt sig. Men det finns andra. Då jag ser människor som vill ha en coach och skulle må bra av det, att få lite peppning och annat så förvägras detta av arbetsfömedlingen för att som arbetsförmedlaren sa, de tar ju över jobben för oss och sen dess har det inte hänt nåt mer.
Försök med kontakt pågår, men det händer inte ett smack. Man blir ju förbannad och vill ta över hela verksamheten så att det blir lite fart. Ge oss fria händer vi har resurser sa arbetsfömedlingens generaldirektör på ett seminarium i Almedalen. Ja varför inte, i henne verkar det vara drag. Tänk om det kunde förmedlas ner i organisationen. Saken är den att jag har inte hört en enda person som varit lycklig och glad och tacksam över arbetsförmedlingens hantering av ders jobbsituation. Jag tänker alltså på den aktiva hjälpen man kan behöva som stukad arbetssökande, inte den hjälp som man får att fylla i blanketter och hålla sig till reglementet. Jag talar om förmedlade jobb - det borde bli fler. Det talas så mycket om att man ska ha rätt sorts utbildning för jobben. Men å andra sidan tänk efter - hur många känner ni till som jobbar med det de utbildat sig till. De flesta arbetsgivare utom de stora statliga och monsterföretagen och de är inte så många, bryr sig inte om utbildning, de vill träffa på trevliga personer som kan passa för jobbet. Sätt fart på Arbetsförmedlingen. Det finns förutsättningar men de måste ut i kanalerna, de lokala arbetsförmedlingarna. De måste ges tillåtelse att vara lite påhittiga. Det gäller alla åldrar. Bara en sån enkel grej som att använda begreppet arbetssökande i stället för arbetslös skulle kunna göra underverk. Ganska enkel grej. Lätta på reglerna och var lite mer kreativa.
Jag bryr mig som sagt inte om att analysera Fredrik Reinfeldts tal idag, det gör andra. Jag har liksom bestämt mig för honom oavsett. Imorgon däremot så kanske det blir lite mer granskande. Då talar Juholt. Det är snaggad nacke mot buskig mustasch skriver Karin Pettersson och menar idag att Reinfeldt sätter taktik före ansvar. Lyssnade man på Juholts Almedalstal kan man bara tänka sig hur det blir imorgon. Taktiska trick skulle jag tro. Han är i opposition just nu och behöver inte ta ansvar, självklart kommer det att utnyttjas.
Värmdömoderaterna lade upp bilder från besöket.
DN Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, moderaterna, sommartal2011, arbetsförmedlingen, Juholt, restaurangmoms
Andra intressanta bloggare tycker till på alla möjliga sätt: Tokmoderaten Böhlmark Sebastian Kent Fredrik Lidby Jinge Moberg och Högberg och Snällman och Westerholm och så han som nästan alltid är där men kanske inte - herr Sven-Erland Västros.
Alla vi som lever stor del av vårt liv på internet vet att man i princip alltid kan återuppleva allting där numera. Sänds det inte direkt så spelas det in. Jag lyssnade här på moderaternas hemsida. Fredrik Reinfeldt är en lugn och sansad person, inte alltid en så kallad "kul" kille vilket en del klagar på. Personligen tycker jag att det är bra. Idag var han partiledare för moderaterna men han är också statsminister och av sådana roller ska man kräva lite stil. Det fixar han med bravur. Det är olika tillfällen som gäller. Jag vill inte he en partiledare som är demagogisk i överkant eller som sjuder över alla bredder. Det skapar obehag, det var vad jag upplevde av Juholts Almedalental. Det fastnade i applåderna där på något sätt, det där skuldbeläggandet av andra som hela tiden fanns där. Bättre då med en som med sans och balans talar och säger det han vill ha sagt. Visst gillar jag vår statsminister och han får ett par år till av min tid... Alla kommer inte att få det men vissa, och definitivt moderaterna.
De flesta rapporterar nu från talet så det kan ni läsa överallt så jag tänker ge några personliga reflektioner av det jag hörde. Att det satsas på att göra svarta jobb vita kan inte vara annat än bra. Att det ska satsas på jobb för unga är också alldeles utmärkt. Det jag fastnade på och reagerade över var nu en önskan om att arbetsförmedlingen ska fungera framöver. Att fixa jobb. Det borde vara självklart kan man tycka.
Jag har en person i min närhet som har försökt med arbetsförmedlingen under lång period nu och det ser ganska dystert ut. Vederbörande vill ha ett jobb. Inget annat. Tror att det gäller många som söker upp arbetsförmedlingen, ett jobb rätt upp och ner. Därför är det till exempel oacceptabelt att arbetsförmedlingen ska ha flera månader mellan kontakterna med enskild person som det blivit i det här fallet. Under de där månaderna så får man ju inte ta egna initiativ utöver vad myndighetspersonen bestämt. Däremot är man totalt uppbunden av att infinna sig på plats om så påkallas. I princip inga skäl godtas för att utebli, då kommer hot om missad ersättning. Men alla har inte A-kassor och bidrag och grejor så dem kan man inte hota. Men som för säkerhets skull så skickar man ut något hotbrev i alla fall.
Min kontakt är akademiker med lite kvar till examen. Det räknas inte. Vederbörande tillfrågades t.om vad han skulle med de universitetskurserna till. Man häpnar eller hur? Varje kurs på universitetet i sig är ju faktiskt minst en femveckorsutbildning. Så lite mer kunskaper om universitet och högskolor och vilka kunskaper man tillgodogör sig där vore inte fel för arbetsförmedligen att tillskansa sig. Det är många människor med akademiska studier i bagaget som söker jobb idag.
Det är inte lätt för dem då arbetsförmedlingen bara kollar i sina tabeller för att kunna klassificera utbildningar som kanske inte finns i reglementena. Det är fel användning. En universitetsstuderande ska väl ändå kunna klassas in i grupp som är lite vidare än den gymnasiekurs man genomgick till undersköterska för 10 år sedan. Klassificeringen begränsar möjligheterna. Min eget första och enda besök på arbetsförmedlingen var att jag fick ta bort 36 kompetenser i databasen för det fanns bara plats för 18 stycken! Jag tackade för kaffet och kände att här fanns ingen hjälp att få.
Med lite fantasi kan man tänka sig att en person med kunskaper om hur människor beter sig i olika kulturer skulle kunna jobba med exempelvis integration eller liknande. En arbetssökande person med flera terminers studier skulle kanske rent av göra bättre ifrån sig än den kanslist i en kommun som gått en två-dagars kurs och lärt sig reglementet. Som exempel bara. Det finns fler. En person som jobbat i en kiosk på somrarna och kanske haft ansvar för inköp, öppnande, tidningsreturer med mera kan ha en kompetens som kan användas i många andra sammanhang. Som säljare kanske.
Det är lätt att uppleva arbetsförmedlingen som något man fastnar i än som en bräcka in mot arbetsmarknaden. Det finns säkert arbetsförmedlare som blir sura nu för de jobbar minsann. Låt mig påpeka att det inte är de som ska ta åt sig. Men det finns andra. Då jag ser människor som vill ha en coach och skulle må bra av det, att få lite peppning och annat så förvägras detta av arbetsfömedlingen för att som arbetsförmedlaren sa, de tar ju över jobben för oss och sen dess har det inte hänt nåt mer.
Försök med kontakt pågår, men det händer inte ett smack. Man blir ju förbannad och vill ta över hela verksamheten så att det blir lite fart. Ge oss fria händer vi har resurser sa arbetsfömedlingens generaldirektör på ett seminarium i Almedalen. Ja varför inte, i henne verkar det vara drag. Tänk om det kunde förmedlas ner i organisationen. Saken är den att jag har inte hört en enda person som varit lycklig och glad och tacksam över arbetsförmedlingens hantering av ders jobbsituation. Jag tänker alltså på den aktiva hjälpen man kan behöva som stukad arbetssökande, inte den hjälp som man får att fylla i blanketter och hålla sig till reglementet. Jag talar om förmedlade jobb - det borde bli fler. Det talas så mycket om att man ska ha rätt sorts utbildning för jobben. Men å andra sidan tänk efter - hur många känner ni till som jobbar med det de utbildat sig till. De flesta arbetsgivare utom de stora statliga och monsterföretagen och de är inte så många, bryr sig inte om utbildning, de vill träffa på trevliga personer som kan passa för jobbet. Sätt fart på Arbetsförmedlingen. Det finns förutsättningar men de måste ut i kanalerna, de lokala arbetsförmedlingarna. De måste ges tillåtelse att vara lite påhittiga. Det gäller alla åldrar. Bara en sån enkel grej som att använda begreppet arbetssökande i stället för arbetslös skulle kunna göra underverk. Ganska enkel grej. Lätta på reglerna och var lite mer kreativa.
Jag bryr mig som sagt inte om att analysera Fredrik Reinfeldts tal idag, det gör andra. Jag har liksom bestämt mig för honom oavsett. Imorgon däremot så kanske det blir lite mer granskande. Då talar Juholt. Det är snaggad nacke mot buskig mustasch skriver Karin Pettersson och menar idag att Reinfeldt sätter taktik före ansvar. Lyssnade man på Juholts Almedalstal kan man bara tänka sig hur det blir imorgon. Taktiska trick skulle jag tro. Han är i opposition just nu och behöver inte ta ansvar, självklart kommer det att utnyttjas.
Värmdömoderaterna lade upp bilder från besöket.
DN Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, moderaterna, sommartal2011, arbetsförmedlingen, Juholt, restaurangmoms
Andra intressanta bloggare tycker till på alla möjliga sätt: Tokmoderaten Böhlmark Sebastian Kent Fredrik Lidby Jinge Moberg och Högberg och Snällman och Westerholm och så han som nästan alltid är där men kanske inte - herr Sven-Erland Västros.
Vem eller vad har egentligen tolkningsföreträde...
Jag får då och då kritik för att jag inte tar ställning för det svarta eller det vita. Men saken är den att jag tycker att det är att göra det för lätt för sig. Vi har alla våra olika sanningar och världar som vi tolkar verkligheten utifrån. Vem kan bestämma över vad som är rätt? Alla har rätt på nåt sätt. Det gäller att försöka se det. På twitter fick jag här på morgonen en ny bekant och vi började diskutera kring ämnet och kom fram till att vi tyckte ungefär likadant. Så varsågod och läs några kloka rader här nedan. Det är inte fel att tänka till lite extra ibland. MMKs bästa citat: "I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant." (Robert McCloskey)
G Ä S T B L O G G ...
Och kan jag då inte lika gärna låta bli?
I människans högst individuella minnesbank finns många millimeterutrymmen för gamla minnen, smaker, dofter, förnimmelser och tankar som vi inte ens längre är medvetna om. Dessa minnen traskar vi runt med, och när vi tolkar vår omvärld lägger vi till den nya informationen till det som redan fanns lagrat.
Klick, klick. Nytt. Ny formation.
Ny plattform har skapats när vi fortsätter vår livsresa bland medmänniskor, tankar och det ständiga flödet av information.
Betänker man detta kan man ställa sig frågan om det verkligen finns en sanning, när det bygger på så många människors olika minnesbanker och filter att försöka förstå vår kontext med.
Vi bär alltid med oss våra egna filter när vi tolkar ny information och ingen kan tolka den på exakt samma sätt.
Är det hotfullt mot mina övertygelser?
Eller befriar det mig från att aldrig tycka mig ha mandat att kunna ifrågasätta det jag tror att tycker
eller hör?
Igår var jag på biblioteket för att låna böcker om rasism, invandring och vårt mångkulturella samhälle som grund för nytt skrivande. När författarna som finns representerade bland hyllorna beskriver faktainnehållet i den litteratur jag väljer, ska jag vara klar över att den vävs ihop med författarnas egna analyser. De har alltså, precis som oss alla andra, redan tolkat sin omvärld.
Betydelsen av att det står Fil.kand framför författarens namn, blir då att vi blint litar på att dess åsikt är ett rättesnöre vi kan referera till som en sanning. Jag är högst personligt väldigt kritisk till hur vi utan större reflektion litar på källhänvisningar till olika statistiska undersökningar och artiklar i ämnen vi diskuterar med andra. Tilliten vi har till hur andra har tolkat omvärlden, utan att ens orka ifrågasätta den och tänka efter med vilka grunder de gjort den, är alldeles för onyanserad.
Ändå har det blivit ett verktyg för att kunna bemästra samtalet på nätet, där det ständiga ropet efter referenser har blivit ett krav för att få delta i debatten med argumentet att du annars inte har grund för något tyckande alls. Det är givetvis mycket bra och bitvis också mycket viktigt att stärka och bygga upp sina argument med hänvisad grund, men statistik, artiklar och undersökningar bör användas ödmjukt och inte som en härskarteknik för att tysta debatten.
Vi behöver uppmuntras till kritiskt tänkande och att lyssna på vad andra faktiskt försöker förmedla till oss. Jag säger inte att allt är osant, jag menar att vi behöver vara extremt noga med att sondera var informationen kommer ifrån och vad den faktiskt vill säga. Bakom varje uttryckt åsikt finns en människa. Och bakom den en till, och en till.
Och det gäller även för oss.
En grundtanke om man vill kommunicera konstruktivt är att utforma budskapet så att tolkningsutrymmet blir så litet som möjligt för den du pratar med. Det handlar inte om att förutsätta att mottagaren är dum eller korkad, utan just det att vi helt naturligt tolkar budskap på olika sätt. Skala av så mycket som möjligt och försök att undvika allt för mycket värdeladdade begrepp som kan vara svåra att kommunicera.
Ett annat begrepp som också hänvisas till i debatten är sunt förnuft, något som vi gärna ropar till när ingenting annat fungerar. Som en gemensam och odefinierad norm som då per automatik delades broderligt ut av högre makter mellan oss medmänniskor strax efter evolutionen. Det mest oanvändbara begrepp som finns är ju som du kanske förstår just - sunt förnuft. Vi kan aldrig vara så naiva att vi tror att sunt förnuft är något som är gemensamt. Vill du bryta nya marker bör du nog istället rikta in dig på att försöka förstå hur andra människor resonerar och förstå var den personen kommer ifrån. Läs en bok. Hey, läs två. Häng med i din omvärld, res och upptäck nya kulturer. Prata med människor, lyssna. Men framförallt, var medveten om dina filter och var du kommer ifrån. Öppna upp för möjligheten att din värld kan förändras.
Eller det är så satans jobbigt och skrämmande att vi hellre avstår?
G Ä S T B L O G G ...
Vem eller vad har egentligen tolkningsföreträde?
Efter rasande debatter på Twitters diskussionforum #svpol har jag ofta loggat ur, trött på att vi ständigt stångar våra budskap till mottagare som bara är intresserad av att vinna poäng som redan är uträknade. Trött på att vi missbrukar debatten och kommunikationen som är det viktigaste medel vi har för att förstå och vidga vår kunskapsbank när vi tolkar vår omvärld. Att göra seriösa försök att förstå vår gemensamma plätt i universum är att skaffa sig viktiga ingredienser för att kunna förändra den. Eller kliver jag in i en debatt på nätet för att åstadkomma - absolut ingenting ?Och kan jag då inte lika gärna låta bli?
I människans högst individuella minnesbank finns många millimeterutrymmen för gamla minnen, smaker, dofter, förnimmelser och tankar som vi inte ens längre är medvetna om. Dessa minnen traskar vi runt med, och när vi tolkar vår omvärld lägger vi till den nya informationen till det som redan fanns lagrat.
Klick, klick. Nytt. Ny formation.
Ny plattform har skapats när vi fortsätter vår livsresa bland medmänniskor, tankar och det ständiga flödet av information.
Betänker man detta kan man ställa sig frågan om det verkligen finns en sanning, när det bygger på så många människors olika minnesbanker och filter att försöka förstå vår kontext med.
Vi bär alltid med oss våra egna filter när vi tolkar ny information och ingen kan tolka den på exakt samma sätt.
Är det hotfullt mot mina övertygelser?
Eller befriar det mig från att aldrig tycka mig ha mandat att kunna ifrågasätta det jag tror att tycker
eller hör?
Igår var jag på biblioteket för att låna böcker om rasism, invandring och vårt mångkulturella samhälle som grund för nytt skrivande. När författarna som finns representerade bland hyllorna beskriver faktainnehållet i den litteratur jag väljer, ska jag vara klar över att den vävs ihop med författarnas egna analyser. De har alltså, precis som oss alla andra, redan tolkat sin omvärld.
Betydelsen av att det står Fil.kand framför författarens namn, blir då att vi blint litar på att dess åsikt är ett rättesnöre vi kan referera till som en sanning. Jag är högst personligt väldigt kritisk till hur vi utan större reflektion litar på källhänvisningar till olika statistiska undersökningar och artiklar i ämnen vi diskuterar med andra. Tilliten vi har till hur andra har tolkat omvärlden, utan att ens orka ifrågasätta den och tänka efter med vilka grunder de gjort den, är alldeles för onyanserad.
Ändå har det blivit ett verktyg för att kunna bemästra samtalet på nätet, där det ständiga ropet efter referenser har blivit ett krav för att få delta i debatten med argumentet att du annars inte har grund för något tyckande alls. Det är givetvis mycket bra och bitvis också mycket viktigt att stärka och bygga upp sina argument med hänvisad grund, men statistik, artiklar och undersökningar bör användas ödmjukt och inte som en härskarteknik för att tysta debatten.
Vi behöver uppmuntras till kritiskt tänkande och att lyssna på vad andra faktiskt försöker förmedla till oss. Jag säger inte att allt är osant, jag menar att vi behöver vara extremt noga med att sondera var informationen kommer ifrån och vad den faktiskt vill säga. Bakom varje uttryckt åsikt finns en människa. Och bakom den en till, och en till.
Och det gäller även för oss.
En grundtanke om man vill kommunicera konstruktivt är att utforma budskapet så att tolkningsutrymmet blir så litet som möjligt för den du pratar med. Det handlar inte om att förutsätta att mottagaren är dum eller korkad, utan just det att vi helt naturligt tolkar budskap på olika sätt. Skala av så mycket som möjligt och försök att undvika allt för mycket värdeladdade begrepp som kan vara svåra att kommunicera.
Ett annat begrepp som också hänvisas till i debatten är sunt förnuft, något som vi gärna ropar till när ingenting annat fungerar. Som en gemensam och odefinierad norm som då per automatik delades broderligt ut av högre makter mellan oss medmänniskor strax efter evolutionen. Det mest oanvändbara begrepp som finns är ju som du kanske förstår just - sunt förnuft. Vi kan aldrig vara så naiva att vi tror att sunt förnuft är något som är gemensamt. Vill du bryta nya marker bör du nog istället rikta in dig på att försöka förstå hur andra människor resonerar och förstå var den personen kommer ifrån. Läs en bok. Hey, läs två. Häng med i din omvärld, res och upptäck nya kulturer. Prata med människor, lyssna. Men framförallt, var medveten om dina filter och var du kommer ifrån. Öppna upp för möjligheten att din värld kan förändras.
Eller det är så satans jobbigt och skrämmande att vi hellre avstår?
Viveca Lindfors
Utbildad beteendevetare inom pedagogik och kommunikation- och konflikthantering, arbets- och organisationspsykologi. Har alltid haft ett brinnande rättspatos och intresserat mig för samhällsfrågor. Arbetat inom vård/omsorg/psykiatri större delen av mitt yrkesverksamma liv och på senare år riktat in mig på arbetsmarknad, som coach och resursvägledare för att vägleda långtidssjukrivna åter till självständig försörjning. Partipolitiskt obunden, men med starka värderingsgrunder. Vurmar för välfärd, ungdomar, kvinnofrågor och att försöka avdramatisera känsliga ämnen i samhällsdebatten. fredag 19 augusti 2011
Kvotering och förbud - känns omodernt...
I kommunerna vill man förbjuda rökning på arbetstid. Det sker i flera, bland annat i min egen.
Det gäller arbetstid, inte på arbetsplatsen för där är det redan genomfört. Räcker inte det senare kan man undra. Alla vet att rökning är dåligt för hälsan, men det är snusning och alkohol också - samt en hel del annat vi pysslar med. Det är förbudet jag ogillar.
Att det finns en rökfri arbetsplats är en sak, då kommer man bort från den passiva rökningen. Men att blanda in arbetstiden i detta är övermaga och en intervention i den personliga integriteten enligt mitt sätt att se. Det är många som inte sitter på arbetsplatsen och jobbar, hur ska man då mta arbetstid. Ska arbetsgivare bestämma vad människor gör i sitt hem om de jobbar hemma en dag exempelvis? Sätt gärna upp regler för rökfria ställen, låt chefer ta hand om konflikter och problem om de uppstår - men kollektivanslut inte alla med förbud.
Vad är arbetstid?
Vad kommer härnäst? Det finns många olika saker som inte ä bra för oss. Det vore bättre att bygga cykelbanor mellan kommuner och uppmuntra till ett friskt liv än at förbjuda
Och så kvoterad föräldraförsäkring på det...
Kvotera föräldraförsäkringen är en ide som delar av centerpartiet nu förespråkar. Det är ytterligare än intervention i privatlivet anser jag. Att bestämma ända in i familjen hur tid ska fördelas. Det är inte så att alla familjer har det likadant, det finns varianter det går inte att göra detta. Varje familj måste få bestämma själva hur de vill leva sina liv och vem som ska vara hemma med barnen och vid vilken tidpunkt. Egen erfarenhet ger att de flesta unga pappor verkligen vill vara med sina barn och att detta sköts automatiskt numera, familjerna klarar det på egen hand. Det behövs inte lagar och riktlinjer om allt. Det är glädjande att C:s Annie Lööf har en motsatt uppfattning mot övriga och att hon också uttrycker den.
Sofia B har på sin blogg Dexion beskrivit sina tankar om vad hon anser om att staten sa gå in och organisera familjelivet. Vi är helt överens. Man vill ha sin privata sfär... Tänk om ungen inte gillar pappan? Eller mamman?
Social ingenjörskonst a la Myrdal trodde jag att vi hade kommit bort ifrån. Men icke. Det är lite oroande. Men å andra sidan är föräldraförsäkringen bara ett förslag. Rökförbudet ett faktum i många kommuner. Man kan ju undra hur trivsamt personalen tycker att det är att bli förbjudna. Det finns naturligtvis de där Bror Duktigtyperna som absolut tycker att det är toppen att andra måste saker och ting. För de själva är helt renläriga och lever bara rätt.
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om politik, jämställdhet, social ingenjörskonst, progressiv politik, ideologi, Centerpartiet, föräldraförsäkring, kvotering, Fredrik Federley, Muharem Demirok, Annika Qarlsson, Marie-Louise Wernersson
Det gäller arbetstid, inte på arbetsplatsen för där är det redan genomfört. Räcker inte det senare kan man undra. Alla vet att rökning är dåligt för hälsan, men det är snusning och alkohol också - samt en hel del annat vi pysslar med. Det är förbudet jag ogillar.
Att det finns en rökfri arbetsplats är en sak, då kommer man bort från den passiva rökningen. Men att blanda in arbetstiden i detta är övermaga och en intervention i den personliga integriteten enligt mitt sätt att se. Det är många som inte sitter på arbetsplatsen och jobbar, hur ska man då mta arbetstid. Ska arbetsgivare bestämma vad människor gör i sitt hem om de jobbar hemma en dag exempelvis? Sätt gärna upp regler för rökfria ställen, låt chefer ta hand om konflikter och problem om de uppstår - men kollektivanslut inte alla med förbud.
Vad är arbetstid?
Vad kommer härnäst? Det finns många olika saker som inte ä bra för oss. Det vore bättre att bygga cykelbanor mellan kommuner och uppmuntra till ett friskt liv än at förbjuda
Och så kvoterad föräldraförsäkring på det...
Kvotera föräldraförsäkringen är en ide som delar av centerpartiet nu förespråkar. Det är ytterligare än intervention i privatlivet anser jag. Att bestämma ända in i familjen hur tid ska fördelas. Det är inte så att alla familjer har det likadant, det finns varianter det går inte att göra detta. Varje familj måste få bestämma själva hur de vill leva sina liv och vem som ska vara hemma med barnen och vid vilken tidpunkt. Egen erfarenhet ger att de flesta unga pappor verkligen vill vara med sina barn och att detta sköts automatiskt numera, familjerna klarar det på egen hand. Det behövs inte lagar och riktlinjer om allt. Det är glädjande att C:s Annie Lööf har en motsatt uppfattning mot övriga och att hon också uttrycker den.
Sofia B har på sin blogg Dexion beskrivit sina tankar om vad hon anser om att staten sa gå in och organisera familjelivet. Vi är helt överens. Man vill ha sin privata sfär... Tänk om ungen inte gillar pappan? Eller mamman?
Social ingenjörskonst a la Myrdal trodde jag att vi hade kommit bort ifrån. Men icke. Det är lite oroande. Men å andra sidan är föräldraförsäkringen bara ett förslag. Rökförbudet ett faktum i många kommuner. Man kan ju undra hur trivsamt personalen tycker att det är att bli förbjudna. Det finns naturligtvis de där Bror Duktigtyperna som absolut tycker att det är toppen att andra måste saker och ting. För de själva är helt renläriga och lever bara rätt.
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om politik, jämställdhet, social ingenjörskonst, progressiv politik, ideologi, Centerpartiet, föräldraförsäkring, kvotering, Fredrik Federley, Muharem Demirok, Annika Qarlsson, Marie-Louise Wernersson
tisdag 16 augusti 2011
Kartan eller vägen...
Onvärldens finanskaos nådde så även oss idag. Reinfeldt och Borg höll presskonferens och meddelade att det inte blir något av det femte jobbskatteavdraget och en del annat också. Kör vi igenom detta hamnar vi nästan på minus i statskassan sa Borg medan Reinfeldt sa att hans önskan om att genomföra reformerna ligger kvar, men att det är skakigt just nu. Det har framgått av senaste tidens rapportering.
Precis det är vad det är. Varför det då är så viktigt att hålla fast vid en karta som många dessutom inte gillat är väl snarare ett smart beslut. De som inte gillade jobbskatteavdraget tidigare är nu i konflikt med sig själva och tycker att det har med regeringens trovärdighet att göra att de nu backar ifrån ett beslut som de tidigare inte gillade. Att det i sin tur kan vara taktiskt av regeringen att backa på en fråga man inte med säkerhet skulle fått igenom är inte heller en dum sak.
Det är mycket psykologi i den ekonomiska världen sa Reinfeldt och det är sant. Så fort det börjar upprepas allt för många gånger att det är knas på gång så blir det en självuppfyllande sanning. Jag känner mig nöjd med den här backningen för tillfället. Det händer så mycket i omvärlden just nu så det kan vara klokt att dra i bromsen lite grann.
Det är bra att ha en karta och försöka följa den men när vägen svänger är de rätt smart att göra det själv också för att undvika att köra i diket.
Bloggarna: Peter L Andersson Böhlmark Kent P Ankersjö Sebastians tankar, Krassman, Martin Moberg, Scaber Nestor, Tokmoderaten, Annika Högberg, Alliansfritt, Röda Berget, Mitt i steget, Edvin Alam, Mattias Lundbäck, Peter Högberg, Signerat Kjellberg,
Medier: DN1, DN2, DN3, DN om (S) reaktion, Svd1, SvD2, AB,
Precis det är vad det är. Varför det då är så viktigt att hålla fast vid en karta som många dessutom inte gillat är väl snarare ett smart beslut. De som inte gillade jobbskatteavdraget tidigare är nu i konflikt med sig själva och tycker att det har med regeringens trovärdighet att göra att de nu backar ifrån ett beslut som de tidigare inte gillade. Att det i sin tur kan vara taktiskt av regeringen att backa på en fråga man inte med säkerhet skulle fått igenom är inte heller en dum sak.
Det är mycket psykologi i den ekonomiska världen sa Reinfeldt och det är sant. Så fort det börjar upprepas allt för många gånger att det är knas på gång så blir det en självuppfyllande sanning. Jag känner mig nöjd med den här backningen för tillfället. Det händer så mycket i omvärlden just nu så det kan vara klokt att dra i bromsen lite grann.
Det är bra att ha en karta och försöka följa den men när vägen svänger är de rätt smart att göra det själv också för att undvika att köra i diket.
Bloggarna: Peter L Andersson Böhlmark Kent P Ankersjö Sebastians tankar, Krassman, Martin Moberg, Scaber Nestor, Tokmoderaten, Annika Högberg, Alliansfritt, Röda Berget, Mitt i steget, Edvin Alam, Mattias Lundbäck, Peter Högberg, Signerat Kjellberg,
Medier: DN1, DN2, DN3, DN om (S) reaktion, Svd1, SvD2, AB,
Ska man förbjuda vuxna att röka på arbetstid?
Läser med viss förvåning och lite skräck också att det i min kommun ska genomföras rökförbud på arbetstid för såväl anställda som politiker. Dels gillar jag inte uppdelningen av politiker och anställda här. Just när det gäller rökning så är det ingen skillnad på människorna.
Förvisso är det bra med rökfria miljöer och visst kan man förbjuda rökning på arbetsplatsen. Det är inte hälsosamt att röka, det vet nog alla. Rökdoft och pyrande askkoppar utanför entréer är inte heller trevligt. Inte minst rökarna själva är medvetna om att det stör. Men just uttrycket att förbjuda rökning på arbetstid är lite obehagligt och uttalar en livegenskap som jag trodde att vi för länge sedan lämnat.
Vi som är lite moderna talar om flytande arbetstider numera och det låter väldigt omodernt att använda arbetstid som förbudsvariabel för människor som inte bara jobbar mellan 09.00-17.00 sittandes vid löpande bandet. Tjänstemän jobbar ofta på obekväma arbetstider. Ska de inte kunna ta en paus för en cigarett om det är så att de önskar det. Har svårt med den här typen av överbeskyddande verksamhet. Det känns inte som moderat politik för mig.
Det är inte bra att röka, men att förbjuda rökning på det här sättet gör mig tveksam. Vad blir nästa indragning - kaffet?
Jag röker inte själv men jag förstår de som gör det... Genom resonemang kan man komma långt. Förbud känns så där...
Förvisso är det bra med rökfria miljöer och visst kan man förbjuda rökning på arbetsplatsen. Det är inte hälsosamt att röka, det vet nog alla. Rökdoft och pyrande askkoppar utanför entréer är inte heller trevligt. Inte minst rökarna själva är medvetna om att det stör. Men just uttrycket att förbjuda rökning på arbetstid är lite obehagligt och uttalar en livegenskap som jag trodde att vi för länge sedan lämnat.
Vi som är lite moderna talar om flytande arbetstider numera och det låter väldigt omodernt att använda arbetstid som förbudsvariabel för människor som inte bara jobbar mellan 09.00-17.00 sittandes vid löpande bandet. Tjänstemän jobbar ofta på obekväma arbetstider. Ska de inte kunna ta en paus för en cigarett om det är så att de önskar det. Har svårt med den här typen av överbeskyddande verksamhet. Det känns inte som moderat politik för mig.
Det är inte bra att röka, men att förbjuda rökning på det här sättet gör mig tveksam. Vad blir nästa indragning - kaffet?
Jag röker inte själv men jag förstår de som gör det... Genom resonemang kan man komma långt. Förbud känns så där...
Partierna öppnar upp för medlemsinflytande...
Just nu är det många partier som byter eller ska byta ledare. Centern går ut med tre kandidater, alla verkar bra. Annie Lööf (Johansson) och Anna-Karin Hatt känner jag som duktiga och trevliga personer och den tredje Anders W Jonsson verkar också synnerligen kompetent. De flesta partier verkar öppna för att låta medlemmarna vara med och tycka och rösta om sina kandidater. Man kan tycka att det vore fullständigt självklart också i en demokrati.
Men om man tittar lite närmare på saken så inser man att den där öppenheten nog inte är så mycket mer än en kuliss. Tag en lokal partiförening någonstans i Sverige. Några hundra medlemmar, säg 300 stycken. En aktiv klick på 10 personer kanske och sen ytterligare 30-40 aktiva. Hur demokratiskt blir det när de väljer sina kandidater? Det är samma personer som styr och ställer år ut och år in och kompisarna sätts in och arvoderas och allt är lugnt och fint - för dem. En och annan ny kanske kommer in och får ta plats i värmen. Då under förutsättning att de är av rätt virke, inte tar för stor plats och håller en låg profil. De som är engagerade, tycker saker och har åsikter göre sig ej besvär. De blir ofta sidosteppade och rent av kan energin i gruppen gå åt till att hålla dessa på plats. Se till att de inte får utrymme eller möjligheter att påverka. Frustrationen ökar i båda lägren och plötsligt så kan en hel grupp vara emot en enskild, all kraft läggs på att inte en engagerad person ska komma fram. Det blir navelskåderi för hela slanten. Det går dessvärre inte att komma ifrån att för många är politiken en födkrok som ska försvaras till sista blodsdroppen. Själva andemeningen att jobba för väljarnas bästa kommer i andra hand. Detta ser man ganska ofta och det gäller alla partier och överallt i landet. Den som bara vågar ifrågasätta den ordningen göre sig ej besvär. Då bemöts man med krafterna och åker ut.
Lena Mellin tror att Centern är på väg att öppna för en ny typ av val. Alla tre partiledarkandidaterna har fått varsin presskontakt och like mycket medel till sina privata kampanjer. Så har det aldrig gått till i ett svenskt parti skriver Mellin. Nej verkligen inte. Ofta är det så att ett fåtal väljer ut vem som ska få kandidera, ofta är denne själv inblandad i det hela dessutom, sen är det stopp för övriga. Ingen verkar se värdet i att det finns många olika värden i att fler kandiderar, ty varje person har sina väljare vilekt leder till en bredare bas totalt sett. Så förhoppningsvis så är tiden där ett fåtal ensamma kan bestämma över nu säger Lena Mellin. Jag hoppas att hon har rätt. Demokratin måste få sitt utrymme.
Tillåt debattem ,,,, http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/bjud-oss-konflikter-loof-och-hatt_6388875.svd
Högbergs tankar - Vad belönas av väljarna
Tokmoderaten - om partikonflikter
Media: Exp, Exp2, DN, SvD, SvD2, VT, GP.
Men om man tittar lite närmare på saken så inser man att den där öppenheten nog inte är så mycket mer än en kuliss. Tag en lokal partiförening någonstans i Sverige. Några hundra medlemmar, säg 300 stycken. En aktiv klick på 10 personer kanske och sen ytterligare 30-40 aktiva. Hur demokratiskt blir det när de väljer sina kandidater? Det är samma personer som styr och ställer år ut och år in och kompisarna sätts in och arvoderas och allt är lugnt och fint - för dem. En och annan ny kanske kommer in och får ta plats i värmen. Då under förutsättning att de är av rätt virke, inte tar för stor plats och håller en låg profil. De som är engagerade, tycker saker och har åsikter göre sig ej besvär. De blir ofta sidosteppade och rent av kan energin i gruppen gå åt till att hålla dessa på plats. Se till att de inte får utrymme eller möjligheter att påverka. Frustrationen ökar i båda lägren och plötsligt så kan en hel grupp vara emot en enskild, all kraft läggs på att inte en engagerad person ska komma fram. Det blir navelskåderi för hela slanten. Det går dessvärre inte att komma ifrån att för många är politiken en födkrok som ska försvaras till sista blodsdroppen. Själva andemeningen att jobba för väljarnas bästa kommer i andra hand. Detta ser man ganska ofta och det gäller alla partier och överallt i landet. Den som bara vågar ifrågasätta den ordningen göre sig ej besvär. Då bemöts man med krafterna och åker ut.
Lena Mellin tror att Centern är på väg att öppna för en ny typ av val. Alla tre partiledarkandidaterna har fått varsin presskontakt och like mycket medel till sina privata kampanjer. Så har det aldrig gått till i ett svenskt parti skriver Mellin. Nej verkligen inte. Ofta är det så att ett fåtal väljer ut vem som ska få kandidera, ofta är denne själv inblandad i det hela dessutom, sen är det stopp för övriga. Ingen verkar se värdet i att det finns många olika värden i att fler kandiderar, ty varje person har sina väljare vilekt leder till en bredare bas totalt sett. Så förhoppningsvis så är tiden där ett fåtal ensamma kan bestämma över nu säger Lena Mellin. Jag hoppas att hon har rätt. Demokratin måste få sitt utrymme.
Tillåt debattem ,,,, http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/bjud-oss-konflikter-loof-och-hatt_6388875.svd
Högbergs tankar - Vad belönas av väljarna
Tokmoderaten - om partikonflikter
Media: Exp, Exp2, DN, SvD, SvD2, VT, GP.
Det är ditt eget fel att du blir mobbad...
I vissa skolor finns det lärare som lägger skulden på mobbningsoffret. Om du inte gjorde eller var sån eller sån skulle du inte råka ut säger man till den unge som mår dåligt. Det är egentligen ditt fel att det blri som det blir.
I skolorna finns det blanketter för hur man går tillväga med mobbning, man fyller i olika steg och prickar av. Sen när det inte finns fler steg så säger man att nu kan vi inte göra mer. Jag sitter i utbildningsnämnden här i min kommun och det ringer då och då förtvivlade föräldrar och berättar om hur deras barn har det i skolan. Det är hjärtskärande men det enda jag kan göra är att hänvisa till de reglementen som finns. Att agera utanför regler ställer till problem för alla, du har int emed det här att göra säger andra som tycker att de äger frågan och det blir det viktigaste, själva saken kommer i skymundan. Det mest irriterande tycker jag är att empatin verkar saknas på många ställen. Folk står som idioter med sina blanketter och kryssar för den ena punkten efter den andra. Fullständigt i avsaknad av empati, i alla fall visad sådan. När man läser om Elizabeth som är elva år och rädd för att gå till skolan och hör att de vuxna där lägger skulden på henne så är det lätt att bli förtvivlad. Vuxna är värre mobbare än barnen och de förstår det inte verkar det som. Hur ska såna vuxna kunna vara förebilder?
Det är så att i kulturer där mobbning får utrymme så fortsätter det gärna på samma sätt hela tiden. Och de vuxna som egentligen inte vill bli inblandade avstår är nöjda om de slipper se eländet. De blundar. Även om man lyckats med att kortsiktigt få slut på tråkigheterna så ligger de alltid där och triggar under ytan.
Det är bra att skolor och kommuner nu får betala skadestånd till drabbade elever. Det kan gör att man tar sakerna mer på allvar. Inget talar som pengar det vet vi. Det är helt fruktansvärt i sig. För ingen unge ska ha det dåligt i skolan. Det är vår förbannade skyldighet som vuxna att se till att ungarna har en fredad tillvaro i skolan. Ingen ska behöva vara rädd för att gå ut på rasten eller för vad som kan hända på hemvägen. En kille i ett TV-program för några år sedan berättade att det enda han tänkte på under lektionerna var vad som skulle händ apå rasten. Han var rädd och skräckslagen och gick miste om lektionerna på grund av det. Han vågade inte fråga heller för då hånskrattades det i klassen och läraren blev irriterad.
Jag har sett grupper av lärare protestera mot enskilda politiker med hjälp av hårda ord och grupptryck och undrat hur de tror att detta uppfattas av eleverna. Om de inte förstår att det är ett godkännande av mobbning i skolan. Det är alltså OK att en hel grupp/klass ger sig på enskilda så gör de själva. Är skolan grogrunden för mobbning genom att vuxna agerar som de gör kan man undra. Naturligtvis så gäller det inte alla vuxna i skolan, de flesta är inte så. Men en är en för mycket. Och tyvärr så är rädslan för konflikter större än känslan att ställa tillrätta genom att ta den och det ger dumheterna möjlighet att fortsätta.
Mna träffar på samma personer i föreningslivet, det kan vara ett hårt uppvaknande när man inser att det är inte så att alla är med av samma intresse för saken. Jag har personligen upplevt detta att en person läxar upp mig och säger att man inte kan förvänta sig att folk ska göra vågen när jag kommer. Mitt svar är att man inte heller behöver vända mig ryggen. Det där är ett urtypiskt härskaruttryck när någon stör ordningen, kanske bara genom att vilja ha just ordning. Att vara frispråkig har ett pris, men det kan vara värt att betala det. Elaka insinuationer, förringande och liknande sysslar bara väldigt små människor med och det är en tröst i sig. Som vuxen kan man välja bort sammanhang, men som skolelev går inte det. Där har vi att göra, det är uppenbart.
Vi måste försöka komma åt det här att alla ska vara likadana för att få vara med. Det är ofta en grogrund till att bli mobbad. Man är lite lillgammal, dålig i idrott, talar en annan dialekt, har stora öron. Man är personlig, kankse väldigt duktig på nåt som väcker avundsjuka, eller så är man helt kass och av den anledningen tillåten att ge sig på. Det är helt oacceptabelt och varje vuxens förbannade skyldighet att se till att ingen ska råka ut för elakheter av det här slaget.
Mobbning defineras som systematisk utsatthet och för mig är det mycket märkligt hur man som vuxen i en skola inte kan observera sina elever och se till att elakheter upphör. Det finns många olika anledningar till att man blir utsatt skriver Svensson. Det är alltid mobbaren som bär skulden, inte den som blir utsatt.
Jag är ett Mother Monster - såna behövs menar Piratpartiets ledare Anna Troberg.
Kan vi redan i skolan få bort mobbarna, både vuxna och barn så kanske vi skulle slippa dem i vuxenlivet i övrigt också.
Vad sägs om att träna empati? Redan från början.
Det är vi som är vuxna som måste ta itu med det här, problemet är att vi dessvärre inte agerar som vuxna själva. Vet inte vad man ska göra åt saken. Det känns ibland tröstlöst.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Mobbning, Skolor, Skuld, Brott, Skolpolitik, Hälsa, Samhälle, Politik
En del tidigare texter om mobbning, det förekommer inte bara i skolan och ska inte ses som en enskild företeelse där. Vi behandlar varandra väldigt illa och det är förfärligt. I alla fall som jag ser det.
Det där med mobbning...
Att mobba bort sin rival...
Gruppen som fenomen...
I skolorna finns det blanketter för hur man går tillväga med mobbning, man fyller i olika steg och prickar av. Sen när det inte finns fler steg så säger man att nu kan vi inte göra mer. Jag sitter i utbildningsnämnden här i min kommun och det ringer då och då förtvivlade föräldrar och berättar om hur deras barn har det i skolan. Det är hjärtskärande men det enda jag kan göra är att hänvisa till de reglementen som finns. Att agera utanför regler ställer till problem för alla, du har int emed det här att göra säger andra som tycker att de äger frågan och det blir det viktigaste, själva saken kommer i skymundan. Det mest irriterande tycker jag är att empatin verkar saknas på många ställen. Folk står som idioter med sina blanketter och kryssar för den ena punkten efter den andra. Fullständigt i avsaknad av empati, i alla fall visad sådan. När man läser om Elizabeth som är elva år och rädd för att gå till skolan och hör att de vuxna där lägger skulden på henne så är det lätt att bli förtvivlad. Vuxna är värre mobbare än barnen och de förstår det inte verkar det som. Hur ska såna vuxna kunna vara förebilder?
Det är så att i kulturer där mobbning får utrymme så fortsätter det gärna på samma sätt hela tiden. Och de vuxna som egentligen inte vill bli inblandade avstår är nöjda om de slipper se eländet. De blundar. Även om man lyckats med att kortsiktigt få slut på tråkigheterna så ligger de alltid där och triggar under ytan.
Det är bra att skolor och kommuner nu får betala skadestånd till drabbade elever. Det kan gör att man tar sakerna mer på allvar. Inget talar som pengar det vet vi. Det är helt fruktansvärt i sig. För ingen unge ska ha det dåligt i skolan. Det är vår förbannade skyldighet som vuxna att se till att ungarna har en fredad tillvaro i skolan. Ingen ska behöva vara rädd för att gå ut på rasten eller för vad som kan hända på hemvägen. En kille i ett TV-program för några år sedan berättade att det enda han tänkte på under lektionerna var vad som skulle händ apå rasten. Han var rädd och skräckslagen och gick miste om lektionerna på grund av det. Han vågade inte fråga heller för då hånskrattades det i klassen och läraren blev irriterad.
Jag har sett grupper av lärare protestera mot enskilda politiker med hjälp av hårda ord och grupptryck och undrat hur de tror att detta uppfattas av eleverna. Om de inte förstår att det är ett godkännande av mobbning i skolan. Det är alltså OK att en hel grupp/klass ger sig på enskilda så gör de själva. Är skolan grogrunden för mobbning genom att vuxna agerar som de gör kan man undra. Naturligtvis så gäller det inte alla vuxna i skolan, de flesta är inte så. Men en är en för mycket. Och tyvärr så är rädslan för konflikter större än känslan att ställa tillrätta genom att ta den och det ger dumheterna möjlighet att fortsätta.
Mna träffar på samma personer i föreningslivet, det kan vara ett hårt uppvaknande när man inser att det är inte så att alla är med av samma intresse för saken. Jag har personligen upplevt detta att en person läxar upp mig och säger att man inte kan förvänta sig att folk ska göra vågen när jag kommer. Mitt svar är att man inte heller behöver vända mig ryggen. Det där är ett urtypiskt härskaruttryck när någon stör ordningen, kanske bara genom att vilja ha just ordning. Att vara frispråkig har ett pris, men det kan vara värt att betala det. Elaka insinuationer, förringande och liknande sysslar bara väldigt små människor med och det är en tröst i sig. Som vuxen kan man välja bort sammanhang, men som skolelev går inte det. Där har vi att göra, det är uppenbart.
Vi måste försöka komma åt det här att alla ska vara likadana för att få vara med. Det är ofta en grogrund till att bli mobbad. Man är lite lillgammal, dålig i idrott, talar en annan dialekt, har stora öron. Man är personlig, kankse väldigt duktig på nåt som väcker avundsjuka, eller så är man helt kass och av den anledningen tillåten att ge sig på. Det är helt oacceptabelt och varje vuxens förbannade skyldighet att se till att ingen ska råka ut för elakheter av det här slaget.
Mobbning defineras som systematisk utsatthet och för mig är det mycket märkligt hur man som vuxen i en skola inte kan observera sina elever och se till att elakheter upphör. Det finns många olika anledningar till att man blir utsatt skriver Svensson. Det är alltid mobbaren som bär skulden, inte den som blir utsatt.
Jag är ett Mother Monster - såna behövs menar Piratpartiets ledare Anna Troberg.
Kan vi redan i skolan få bort mobbarna, både vuxna och barn så kanske vi skulle slippa dem i vuxenlivet i övrigt också.
Vad sägs om att träna empati? Redan från början.
Det är vi som är vuxna som måste ta itu med det här, problemet är att vi dessvärre inte agerar som vuxna själva. Vet inte vad man ska göra åt saken. Det känns ibland tröstlöst.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Mobbning, Skolor, Skuld, Brott, Skolpolitik, Hälsa, Samhälle, Politik
En del tidigare texter om mobbning, det förekommer inte bara i skolan och ska inte ses som en enskild företeelse där. Vi behandlar varandra väldigt illa och det är förfärligt. I alla fall som jag ser det.
Det där med mobbning...
Att mobba bort sin rival...
Gruppen som fenomen...
söndag 14 augusti 2011
Vi har det högsta skattetrycket i världen...
Med tanke på att vi betalar så mycket skatt så måste det finnas pengar, eller hur? Vi är ett ganska litet land trots allt.
Av den anledningen så borde det finnas hjälp att få för en äldre dam som jobbat hårt hela sitt liv och nu behöver få lite ordning hemma efter lång sjukhusvistelse. Jag blir förbannad när jag läser om farmor Guns vädjan om stöd. Hon ska helt enkelt ha det via det allmänna om det hon ska inte behöva be. En bra madrass, en tvättmaskin och en rejäl städning av hemmet. Hon vill klara sig själv. Men behöver starthjälp för att kunna leva ett bra liv hemma.
Jag blir förbannad - för det här måste kunna fixas. Det är väl inte så, hemska tanke, att hon inte kan få just den här hjälpen för att den inte finns att få i de regler som finns. Att just en tempurmadrass inte ingår i rehabkatalogen? Eller att det är utanför reglerna att få en tvättmaskin och kanske en tumlare också så att hon kan sköta sin tvätt själv.
Nu utgår jag bara ifrån att hon får den här hjälpen från avsatta rehabiliteringsmedel. Det måste finnas en budget till sånt här. Säg inget om regelverk, det hon begär är mindre än vad en sjukhussäng kostar.
Läs farmor Guns historia här
Vi betalar mest skatt i världen i Sverige. Det finns pengar, det måste det göra. Det är inte skattetrycket som behöver öka, det är rutiner som måste ändra så att det fungerar. Bli mer individanpassade. Just do it som Branson säger.
Kram på dig Gun jag hoppas att du kryar på dig kvickt. Jag kommer gärna och ger ett handtag.
Av den anledningen så borde det finnas hjälp att få för en äldre dam som jobbat hårt hela sitt liv och nu behöver få lite ordning hemma efter lång sjukhusvistelse. Jag blir förbannad när jag läser om farmor Guns vädjan om stöd. Hon ska helt enkelt ha det via det allmänna om det hon ska inte behöva be. En bra madrass, en tvättmaskin och en rejäl städning av hemmet. Hon vill klara sig själv. Men behöver starthjälp för att kunna leva ett bra liv hemma.
Jag blir förbannad - för det här måste kunna fixas. Det är väl inte så, hemska tanke, att hon inte kan få just den här hjälpen för att den inte finns att få i de regler som finns. Att just en tempurmadrass inte ingår i rehabkatalogen? Eller att det är utanför reglerna att få en tvättmaskin och kanske en tumlare också så att hon kan sköta sin tvätt själv.
Nu utgår jag bara ifrån att hon får den här hjälpen från avsatta rehabiliteringsmedel. Det måste finnas en budget till sånt här. Säg inget om regelverk, det hon begär är mindre än vad en sjukhussäng kostar.
Läs farmor Guns historia här
Vi betalar mest skatt i världen i Sverige. Det finns pengar, det måste det göra. Det är inte skattetrycket som behöver öka, det är rutiner som måste ändra så att det fungerar. Bli mer individanpassade. Just do it som Branson säger.
Kram på dig Gun jag hoppas att du kryar på dig kvickt. Jag kommer gärna och ger ett handtag.
onsdag 10 augusti 2011
onsdag 3 augusti 2011
Människor är inte kloka ibland...
I likhet med de flesta andra så upprörs jag av att höra hur en SJ-konduktör skickar en liten ensam flicka av tåget för att hon inte kan visa biljett. Vi har våra regler och vi följer dem så kan ingen klaga sen kanske vederbörande tänkte. Eller fasansfullt kan det handla om andra saker? Det lär vi få veta.
Personen i fråga bör dock inte ha ett jobb som är i närheten av att ha med människor att göra. Det finns såna. För det allra mesta går det att förklara misstag man gör, men detta. Nej. Det kan inte finnas ett enda skäl att göra så mot en unge. Oavsett.
Minns tydligt en kall vinterkväll då två flickor i typ 11-årsåldern hoppade på bussen för att åka hem. Den ena hade tappat sin biljett. Busschauffören tänkte då inte låta dem åka med. Jag plockade frma plånboken och betalade för henne så att de kunde komma vidare. Man kan inte vara en sån idiot att man inte hjälper till att se till att barn inte kastas ut i otrygghet.
Hur den här personen på SJ tänkte på tåget det kan vi undra. Man kan bara inte som normalt fungerande person slänga av en unge från tåget på grund av att det saknas biljett. Vilket det i och för sig inte gjorde när det sen kom till kritan. Det är helt ofattbart. Hur kan man ha så dåligt omdöme? Det kan inte finnas några rimliga skäl till att agera på det här sättet.
Måste den lilla flickan komma till rätta snabbt nu. Det är det viktiga. Att hon inte råkat illa ut under natten.
AB Expressen
Personen i fråga bör dock inte ha ett jobb som är i närheten av att ha med människor att göra. Det finns såna. För det allra mesta går det att förklara misstag man gör, men detta. Nej. Det kan inte finnas ett enda skäl att göra så mot en unge. Oavsett.
Minns tydligt en kall vinterkväll då två flickor i typ 11-årsåldern hoppade på bussen för att åka hem. Den ena hade tappat sin biljett. Busschauffören tänkte då inte låta dem åka med. Jag plockade frma plånboken och betalade för henne så att de kunde komma vidare. Man kan inte vara en sån idiot att man inte hjälper till att se till att barn inte kastas ut i otrygghet.
Hur den här personen på SJ tänkte på tåget det kan vi undra. Man kan bara inte som normalt fungerande person slänga av en unge från tåget på grund av att det saknas biljett. Vilket det i och för sig inte gjorde när det sen kom till kritan. Det är helt ofattbart. Hur kan man ha så dåligt omdöme? Det kan inte finnas några rimliga skäl till att agera på det här sättet.
Måste den lilla flickan komma till rätta snabbt nu. Det är det viktiga. Att hon inte råkat illa ut under natten.
AB Expressen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)