Partiledardebatten snabbt nedslag...

Det twittrades vilt under partiledardebatten. Som vanligt. Nästa gång ska jag ta fram filmduken och projicera upp twittrandet. Det är på många sätt större behållning än själva debatten faktiskt. Intressanta människor som twittrar, puls, hjärna och hjärta. Följ twitterflödet här

Anmärkningsvärt...

Mona Sahlin kallar Björklund för stridstupp! Tänk om någon kallat henne höna sa många. Ja, tänk om. Sicket liv det skulle blivit.

Twittrarna fick genom kommentarer Peter Eriksson att knäppa upp en skjortknappen.

Alliansregering öppnar upp för Piratpartiet till Riksdagen genom att stå eniga bakom Ipred och FRA-lagen. Alla ungdomar lär gå dit.

Ingen sa nej till kroppscanning på flyget. Integritetskränkande som ovan också plus för Piratpartiet.

Fredrik Reinfeldt sa nej till kvotering in i bolagsstyrelser. Yes. Det var bra. Men frågan måste få diskuteras.

Lars Ohly, eventuellt en framtida minister beskyllde regeringen för att en bekant dött i cancer. Det var nog kvällens riktiga lågvattenmärke. Men säger en del.

För övrigt vann alliansen... Reinfeldt var bäst säger retorikexperten.

Vad tyckte kompisarna. Kent Johan Peter H Peter L

(SvD)

Hur många känner du som har ADHD diagnos...

L Ö R D A G S T A N K A R

på söndagen...

Allt oftare hör vi att den och den har en ADHD-diagnos, det finns flera olika. Tidigare handlade det mest om ungar som var bråkiga i skolan på olika sätt. De måste ha en diagnos för att få resurser till det stöd de behövde. Hörde ni? En diagnos för att få det stöd de behövde... Är det inte egentligen fullständigt självklart att man ska få stöd om man behöver hjälp? Diagnos eller ej. Alla ungar är olika och har olika sätt att lära in, att vara och atta gera. De har olika mognadsgrad helt enkelt. Med tanke på att det skiljer ett år mellan den som är född i januari och den som är född i december så är det heller inte så svårt att förstå. Det händer mycket på ett år. Lägger man till de olikheter som finns för övrigt så kan man begripa att en slags individualisering av skolan är nödvändig. En fråga som är berättigad här är - Vem är egentligen normal? Den gäller barn och det gäller vuxna.

På senare år har det kommit till vår kännedom att alltfler vuxna har olika typer av neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD, Aspergers syndrom, Tourettes och OCD. Dessa personer har förstås alltid funnits men det har varit lite hemligt på något sätt. De har svårigheter med att fungera på exakt samma sätt som samhället, alltså vad och hur vi förväntar oss. Fördomar slår till och vi betraktar dem som lite konstiga och eljest kanske. Detta är djupt orättvist ty bakom ett udda beteende finns och personer med intelligens. Kanske rent av smartare än vad vi andra är som betraktar oss som någon slags rikslikare för hur det ligger till här i världen.

Jag har ofta ställt mig frågan  varför vi har den här föreställningen med normallådan, det är ingen som passar i den.

Vi människor är olika, vi har olika förutsättningar och personligheter och borde värderas efter det i stället för efter en massa fördomar och föreställningar om hur vi borde vara och allt som medföljer för den som inte följer normalmallen. Det är viktigt att vi försöker sätta oss in i vilka svårigheter andra kan ha och hjälpa dem i stället för tvärtom. Man ska minnas att det finns många framgångsrika personer som har den här typen av problem. De är inte dumma i huvudet som många betraktar dem som. Det är djupt orättvist och handlar om okunskap. Vi behöver visa empati för alla.

Vill man ha mer kunskap om vad det innebär att ha en neuropsykiatriks funktionsnedsättning kan man gå med i Riksförbundet Attention eller i alla fall läsa och lära på deras hemsida. Man kan också läsa om ADHD här.

Tidigare har problemen mest uppmärksammats hos killar och män men på senare tid har det visat sig att problemen också finns hos många kvinnor. Läs bloggen Damptanterna där det är öppet kafferep som de själva kallar det kan öka förståelsen för hur små problem för andra kan bli hur stora som helst. Här finns en Damptantblogg till med matnyttig information.

Vi behöver utöka vår kunskap om olikheter är min poäng. För måste verkligen alla in i rutan? Är det inte bättre att vi får vara olika och får den hjälp vi behöver och att samhället accepterar olikheterna? Hur man ska vara för att betraktas med acceptans av omgivningen handlar väldigt mycket om sociala konstruktioner. Det är lite skrämmande med tanke på att många människor hamnar i utanförskap av den anledningen helt i onödan.

Mina krönikekompisar:  (Johan W om sin färgpalett i livet. Kent Persson (m) om valsegrar ilska och engagemang. Vi kommer alla att behövas framöver. Röda Berget intressant om retorik,  Tokmoderaten har flyttat sin onsdagskrönika till helgkrönika, men vafalls hur noga är det på en skala. Får Peter ge sin fru en handväska. Ja det tycker jag absolut, en sån som hon vill ha. Soilander om KDs taktik inför valet. Peter L laddar inför partiledardebatten. See you there on twitter @MaryXJ

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, val2010, krönika

Idag gläds vi åt Margot Wallströms nya jobb...

Grattis till nya jobbet Margot. Det var du väl värd.

En gång i världen satt jag i dåvarande Statens Ungdomsråd, då var Margot Wallström ordförande där. Jag gillade henne mycket som person och har förstås följt hennes vidare karriär inom politiken. Förvisso tillhör vi olika partier men man får ibland bortse från det och se till personen. Man måste kunna skilja på sak och person i politiken. IMHO. Så återigen Margot Wallström. Grattis.

(SvD) (Aftonbladet) (DN)

Generositet smittar av sig...

Genom mitt bloggande har jag kommit i kontakt med väldigt många trevliga människor. Både från moderaterna och andra partier. Det finns frågor som man ryckts med av som löpt rakt igenom partigränserna och ett omfattande grupparbete har uppstått. Kompetensen och kunskapstillförseln från andra har varit ovärderlig.

En av de personer som jag gillar allra bäst är Örebromoderaten Kent Persson som också han är en hängiven bloggare. Vi båda leder bloggligan bland moderaterna. Jag räknar bort Carl Bildt som ligger tvåa emellan oss i Politometerns senaste ranking av politiska bloggare. Bildt spelar i en annan liga, han är utrikesminister. Jag beundrar honom enormt för hans kommunikationsstil. Kent och jag är mer vardagskommunikationsexperter kan man säga.

Kent och jag är båda personer som drivs av att vara generösa och respektfulla mot dem som har annorlunda åsikter än vi har. Och båda drivs vi av viljan att vara med i politiken för att göra skillnad. Därför är vi också båda två resonerande och gillar att diskutera. Vi blir på så sätt ett viktigt vardagskommunikationsrör för moderaterna. Det är bra. Det saknas och det ser man på den trots allt enkelriktade informationen som kommer från partiernas informationsavdelningar, det gäller samtliga partier. Där finns sällan utrymme för diskussion. Det är omodernt. Unga människor vill ha sin syn med i spelet och accepterar inte peka med hela handenstil längre. Inte i sammanhang som berör dem själva. Förr behövde man en egen tryckpress för att sprida information, idag kan varje privatperson prestera detta med hjälp av internet. Tiderna har förändrats. Vi är resurser för partiet på många sätt. Inte självklart lätt att styra förstås. Men måste man det?

Min gamle kollega och chef från MSN-tiden i tidernas begynnelse Jan-Eric Ramberg skriver en intressant krönika i CS om det nya normalläget - att använda de resurser som finns. Man måste göra mer med mindre helt enkelt. "Ny teknik och nya metoder för utveckling gör att mindre företag ofta har tillgång till samma teknik som stora företag. Kontrollen flyttas bort från dem som förväntas ha kontroll. Iranska mullor och moderata presssekreterare"kan enas om vanskligheten i att försöka styra budskapet".

Observera att det inte är jag som skrev moderata pressekreterare, haha. Ta det som ett exempel bara för allt i världen (jag tycker att ni är jättebra). Men det handlar om det där ständigt återkommande tolkningsföreträdet. Det håller på att förändras... Man får börja jobba mer med varandra helt enkelt, i olika nätverk. Inte för varandra i en statisk hierarki.

Spännande det här, verkligen.



För att återkomma till det här med att bli utmärkt. Hur kul är det inte med alla positiva reaktioner man får. från de mest oväntade håll dessutom. Fantastiskt. Men hur märkligt är det när det blir helt tyst från dem man tror att man står nära. Förvisso blir det väl uppenbart att man ska byta bekantskapskrets. Men ändå.

Edvin är gullig och gratulerar oss.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kommunikation, internet, bloggar, val2010, moderaterna

Ohly talar ut och inga fler frågor behöver ställas...

Borgerlig taktik att kasta skit på Ohly säger sossebloggaren  Röda Berget. Det behövs nog inte. Ohly bidrog idag med att tala om att man ska gå till val på att vara oense med de socialdemokraterna och miljöpartiet i flera olika frågor.

Enligt Ohly kan man gå till val på frågor som Afghanistan, betygen, värfärden och vinstdrivande företag.

Så då vet väljarna. Så var det med den alliansen. Vad säger Mona?

Det mesta är självjusterande i vår herres hage.

Ohly intervjuas i Ekots Lördagsintervju

(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om poliitk, val2010, alliansen, moderaterna

Filmer släpps på nätet direkt - bra ide

Nu börjar verkligheten komma i fatt lite. Släpp filmerna på nätet så slipper vi piratkopieringen menar Filminstitutet genom Cissi Elwin Frenkel. Precis det är exakt vad vi talat om här på nätet hur länge som helst nu. I stället har det skapats pinsamma lagar som givit lobbyorganisationer möjlighet att agera poliser.

Verkligheten kommer alltid ifatt... Kanske att Kevin Kellys tankar börjar leta sig in i hjärnvindlingarna hos allt fler nu. Bra i så fall.


(SvD)

Öppenheten på internet har sin egen logik...

Många av oss som jobbar mycket på och med internet uppskattar den öppenhet som finns här. De tankar som kan flöda. Tankar och kompetens av olika slag från olika håll dessutom. Man upptäcker att det finns mer som förenar än tvärtom. Det oerhörda kunskapsmassa som kommer alla till del. Om man vill så deltar man i ett enda stort ständigt pågående grupparbete. Allt är kanske inte positivt men det beror mycket på vad man väljer att koncentrera sig på. Det som sker i lönndom är inte heller bra. Där sker det väldigt mycket blir man ganska ofta varse.

Man upptäcker också att det finns en annan sorts människor. De som helt enkelt inte vill ha öppenhet och transperens. De som inte vill att andra ska ska veta något. De som har en egen agenda och blir irriterade för att andra vet saker. De vill inte ha någon debatt kring vad de gör. De är ganska många, tyvärr.

De politiska partierna håller nu (eventuellt) på att bygga upp strategier kring sin närvaro på internet. Det går mer eller mindre bra. Anledningen är att många tror att man bara kan föra över sin vanliga taktik och göra om det till internetstrategier. Det finns ett problem med den saken. Det går inte. Internet har sin egen logik som bygger på nävaro, tillit, kommunikation och öppenhet. Det är inte bara att kopiera sitt flygblad, sin broschyr med givet budskap och lägga ut det på internet och sedan betrakta sig som digital. På internet får man räkna med att bli ifrågasatt av andra. Interaktionen, dialogen och samtalet med andra bygger nya världar som kanske inte ser ut som man tänkt sig från början. Det är inte kontrollerbart.

Detta kan vara en smärtsam historia för många, att tvingas tänka i andra banor. Oftast plockar man ju in nya saker lite försiktigt i sitt liv och nöjer sig med det. Egentligen vill man inte ändra det har ju fungerat så bra förut och man fastnar i det trygga, i det man har kontroll över. Piaget kallar det ackomodation. I nästa steg har man assimilerat och förändrar sin livssyn till det hela, när det gäller internet så handlar det om att integrera det i hela livsstilen. Många av oss har gjort det och ser det som den naturligaste sak i världen att vara ständigt uppkopplade mot internet. Andra ser på det med skeptiska ögon och betraktar med skepsis det som pågår. Det är inte på riktigt anser dom. Välkommen till internetverkligheten säger jag.

En av de riktigt fantastiska sakerna med internetnärvaro är just kontakten med andra och då menar jag kontakter även med de som inte tillhör samma gäng. Därför är det så kul och så spännande att ha kontakter och debatt även med människor från andra partier, man får testa och pröva sina egna åsikter, får nya insikter osv. Ibland är man helt överens med och ibland är det verkligen tvärs om men en viss respekt finns i dialogen i alla fall. Det är bra. Vi internetmedborgare tycker att det är fullständigt självklart att man går in genom öppna dörrar och säger hej, tar kanske en kopp kaffe eller frågar hur vädret är. Som det var förr, innan man behövde anlita almanackan för varje aktivitet. Inget konstigt med det.

Bloggen Alliansfritt Sverige har tydligen tagit sig för att ge sig in i Centerpartiets öppna nät vilket har indignerat de senare mycket. Om det är så att man ser att det är fiender som kommer in så vill man förstås skydda sig mot det. Men å andra sidan så bygger internret på en total öppenhet och transperens och vill man inte ha det så får man bygga in sig bakom en brandvägg. Flera partier funderar antagligen över detta nu. Å ena sidan vill man vara öppen, modern och hänga med och å andra sidan vill man vara hemlig och styra information till rätt målgrupp. Lycka till...

Personligen är jag övertygad om att det är öppenheten som kommer att råda framöver. Lär av Piratpartiet, de lyckades mobilisera så många på internet att det räckte till TVÅ platser i EU-parlamentet. Moderaterna har FYRA! De som negligerar Piratpartiet och internet borde fundera över hur de gör för att engagera politiskt aktiva. Hemma i lokalföreningarna flyttas engagerade människor som pjäser, stoppas av personliga groll och kvar blir en liten sluten klick. Andra stängs ute. Vad gör det för demokratin? Än så länge kan det tyckas vara långt från gräsrötterna, men ungdomsväljarna är fler än någonsin och kunnigare också. Det parti som förstår det kommer att ta hem spelet.

Det ska bli mycket spännande att se vad som händer via internet i detta val.

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, piratpartiet, val2010, moderaterna, alliansen

Vem säger det – jaså hon…

Vem har tolkningsföreträde och vem säger något av betydelse. Så låter det traditionellt. Det är självklart viktigare när statsminister Reinfeldt uttalar sig än när jag gör det här på bloggen. Men dagens samtalsarena finns också på internet numera. Jag kan väl säga att jag har torgmöten mest hela dagarna här, med flera hundra deltagare, ibland tusentals. Det är ett annat sätt att kommunicera än tidigare helt enkelt och inflytandet på den närmaste gruppen blir på så sätt större, kunskap och samförstånd ökar. Så bloggosfären finns och den är ganska stor och framförallt kan den mobilisera andra, men det finns alltså en stor skillnad mot andra metoder. Här är det inte bara att informera utan här får man sockså var på tal så det gäller att acceptera att bli emotsagd ibland och kanske ta en annan väg än man från början tänkt. Man får lägga örat mot rälsen.

Etta och sexa på Politometern

Jag är väldigt glad idag för att jag hamnade på första plats bland alla moderata bloggare i Politometerns rankning. Att jag dessutom hamnade på sjätte plats bland alla politiska bloggare som finns med på Politometern gör inte dagen mindre glädjefylld precis. Martina som driver Politometern har analyserat de politiska bloggarnas verksamhet på ett spännande sätt. Inte minst hur hon tror att det kommer att bli i den kommande valrörelsen.

Nu finns det många som säger att så där kan man inte mäta och de är tveksamma till om det här verkligen kan kallas inflytande. Förvisso kan man manipulera med länkar om man skulle vilja det. Men vem orkar? Inte jag? Det kan man ibland se hos bloggar som anordnar tävlingar av olika slag. Om du skickar en länk så kan du vinna ett halsband osv. De bygger inte kunskap utan blir mer tidsfördriv och fokus hamnar på annat ställe.

Inom det politikbloggande gänget sysslar vi inte så mycket med sånt utan vi länkar till varandra för att vi deltar i ett ständigt pågående samtal tillsammans med varandra. Det är just vad det handlar om. Ett stort pågående samtal om olika för oss intressanta frågor. Den som tror att strategier kring bloggande enbart är av kvantitativ natur har missförstått alltihop. Ty det handlar om dialog, det handlar om interaktivitet, det handlar om kunskapsöverföring, det handlar om grupparbete. Det fungerar tvärs igenom alla partigränser.

Visst finns det bloggare som 0bara informerar utan att ha någon kommentarsfunktion på. Visst finns det bloggare som är som om de vore informationsbroschyrer för sitt eget parti. Många gånger handlar det nog om rädsla för att inte missgynnas internt. Ty i stora organisationer fungerar det så. Man vill inte hamna i onåd hos viktiga personer, man kanske inte kan argumentera för sin sak, man är rädd att göra fel. Man kanske inte ens tror sig få uttrycka sig. Det utvecklas en slags groupthink i grupper. Det går inte att komma ifrån, men det är bra att vara medveten om att det förekommer. I synnerhet borde ledande personer ha den insikten. Ty de tappar annars kontakten med verkligheten eftersom de skyddas ifrån den av sin omgivning. I gruppen kan det finnas misstro mot den som tar sig ton kring saker som inte gruppen bestämt, det skapar otrygghet. Det kan lätt bemötas med att räkna bort betydelsen - jaså hon...

Ingen partibroschyr

När jag startade den här bloggen så var det på grund av att jag har ett brinnande intresse för vardagspolitik, sånt som berör oss nära. Minamoderatakarameller, MMK är ingen partibroschyr för moderaterna och jag tar mig friheten att både risa och rosa det som sker utifrån vad jag tycker. Det gynnar mig kanske inte, men det är inte vad jag söker heller. Jag vill ha debatten och frågeställningarna igång. Inte bara rapa upp det någon annan sagt åt mig att skriva. Ska jag vara ärlig så blir jag mest trött på alla mantran som upprepas i den politiska debatten. Det av alla partier - som om vi som lyssnar vore dumma i huvudet. Irriterande.

Du är inte moderat säger en del bara för att jag inte bara säger rätt saker. Jag tror att jag själv är bäst på att avgöra den saken trots allt. Har betalat medlemsavgift sen 1973( i princip i alla fall) och blivit partiet trogen genom olika faser. Det är något i grunden där med frihet och liten politisk klåfingrighet i människors liv som jag står för. På senaste året har jag vacklat på den punkten det ska erkännas. FRA- och Ipreddebatten fick mig nästan att gå med i Piratpartiet. Jag gjorde det aldrig, för det finns ändå ett visst hopp och det finns många andra frågor som också är viktiga. Jag skulle tro att jag är som väldigt många moderater, men den skillnaden att jag säger det. Kanske inte alltid populärt i alla läger, men nödvändigt. Jag har hög integritet och en skapligt stabil plattform i mig själv och fixar en och annan storm i motvind.

Position är viktigt

Det kan vara problematiskt att uttrycka tankar och åsikter som jag gör här när jag inte har en given position i partiet. Du har ingenting och säga till om i moderaterna säger en del. Nej kanske inte det, men jag kan som moderat uttrycka mina egna tankar. Förhoppningsvis kan det leda till en och annan eftertanke. För det mesta är jag ändå odelat positiv. Visserligen kom jag nu före Carl Bildt i just den här mätningen men ingen tror väl att jag inbillar mig att jag har mer inflytande än vad han har? Han är utrikesminister! Men kanske att det är så att MMK har mer inflytande i vardagssnacket och i väljarkåren kring moderat politik ändå. Här behöver man inte ta diplomatiska hänsyn och fråga någon annan. Det är en skön sak med att ha egen blogg. Det är också det som är grejen. Att leva lite i verkligheten och inte uppslukad av organisationsstruktur, tolkningsföreträden och annat som hamnar i väggarna på stora organisationer, det är ingen skillnad var man än är egentligen. Det är så överallt i stora företag och i ideella sammanslutningar.

På internet finner man nya vänner från alla politiska håll. I vissa frågor har vi gjort gemensam sak och i andra tycker vi helt olika. Som det ska vara. Jag vill inte gruppera människor i grupper och dra alla över en kam. Det finns intressanta tankar överallt. Det är synd att låsa sig då. Att jag i alla fall har en politisk röst i bloggosfären är positivt. Kanske att det har betydelse och att jag i fortsättningen kan betraktas som lite mer än något som katten dragit in. Nåväl jag känner mig inte på något sätt missgynnad av moderaterna, tvärtom. Jag deltar aktivt i press-och informationsmöten och konferenser. Det är bra. Det skapar gemenskap och det gynnar oss alla. Ingen begär av mig att jag ska säga de "rätta" sakerna för det.

Att ha en hjärna

Jag är glad för att Makthavare.se skrev att jag är hjärnan bakom den här bloggen. Glad på så sätt att jag naturligtvis har en strategi med vad jag vill. Hur jag ska kommunicera och vad som ska kommuniceras. Det krävs både kunskaper och intresse om hur man ska göra det. Men jag är en välutbildad kommunikatör/beteendevetare som jobbat som journalist i många år så jag tror att jag vet vad jag gör. Men som min gamle chef Thore Rösnes sa när jag startade tidningen Datakonsulten med kollegan Stefan Karlebo. ”Det är lätt att göra tidning Mary, de första fyra numren går som en dans, men det är sen när du kommer till fortsättningen som det kniviga börjar. Man måste vara långsiktig och uthållig”. Det är precis det som bloggande handlar om också. Det är upp och det är nedgångar, både i besöksstatistik och länkfrekvens. Vad gäller antal besök som är ett annat sätt att mäta en blogg på så är det faktiskt så att det kan räcka med EN person, RÄTT person. Eller hur?

Så jag bloggar vidare här och hoppas att Politometern har visat att här finns en röst som hörs.

Jag blir också jätteglad idag av att ha fått positiva uttalanden från många andra. Madeleine Sjöstedt som har en mycket sund syn på internet som jag tillfullo delar. Internet är mer än teknik. Emma på opassande, Piratpartiet som alltid tar hem alla tävlingar, mycket bra blogg och mycket trevlig person. Kent Persson som blivit min bloggkompis. Vi driver tillsammans Moderata Perspektiv . Jag kan inte länka upp alla idag för då får Knuff-Johan spader och tror att jag bara länkbetar ;.-). det gör jag aldrig Johan! Nämnas måste förstås Livbåten är en favvoblogg som alltid uppmuntrar mig, har dessutom fixat till min logga.

En annan sak som blir väldigt uppenbar i såna här situationer är hur ensamt det kan vara att vara självständig moderatbloggare. Socialdemokraterna och Piratpartiet har ett jättestarkt nät av bloggare som håller ihop.Vi behöver bli bättre på det.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggar, moderaterna, politometern, martina lind, bloggosfären, val2010

Politometern har koll på bloggarna... Vilka är mest inflytelserika

Den här veckan har Politometern som drivs av Martina Lind släppt topplistor över de mest inflytelserika politiska bloggarna som hennes blogg mäter efter givna variabler..

De har släppts i följande ordning - Grattis. Det är så kul det här. Känns som om vi också är en egen slags familj som håller ihop trots olikheterna. I bloggosfären jobbar vi över partigränserna. Bra för demokratin tror jag.

Måndag 14.00: Kristdemokraterna
Där kom min krönikekompis Peter Soilander på första plats. Bland KDs bloggar vill jag lyfta fram politikerliltih. Hon är mycket aktiv överhuvudtaget och kampanjar via sociala medier för en riksdagsplats.

Måndag 14.30: Miljöpartiet
Maria Ferm leder här och det som slår mig mest nu är vilken liten relation jag har till just MP. Detta trots att jag både källsorterar och tänker mig för vad häller miljön.

Tisdag 13.00: Vänsterbloggar
Jinge vann på vänsterbloggesidan. Men det finns också en annan vänsterbloggare som jag vill ta upp nämlligen Svensson. Han är så mycket väster som man nog kan bli. Mitt vänster slutar vid socaldemokraterna, längre tänks inte åt det hållet. Lite koll håller jag dock här och slänger en och annan kommentar också. Det är är kul på sitt sätt.

Tisdag 13.30: Piratpartiet
Självklart är Emma på opassande mest inflytelserik i den gruppen. Hon kan ha noll inlägg men när hon börjar skriva  då läser ALLA, hon har inflytande och hon är ödmjuk inför det. Min kompis verkligen, jag gillar henne så mycket. Förra året vann hon tävlingen Aftonbladets Stora Bloggpriset, i år är hon ännu en gång nominerad. Liksom Farmor Gun som bryter åldersvallarna och alltid skriver tänkvärt. Rebellen HAX jobbar numera för PP i EU.  Martina skriver om Emma här. Det är piratpartiet som begriper nya medier och hur man samverkar. Jag har lät mycket av dem. Och hade nog varit Piratpartist på grund av deras syn på internetfrågan om jag nu inte varit en så hårdkodad moderat som Oscar Swartz brukar säga. Bloggen Livbåten är en blogg som gått över til Piratpartiet. Mycket hade med FR-frågan och IPred att göra.

Onsdag 13.00: Folkpartiet
Folkpartiets toppbloggare är Mark Klamberg. Inte oväntat alls. Han kan konsten att blogga med både hjärta och hjärna och har varit en av de mest kunskapsgivande bloggarna under hela FRA-debatten. Han är en mycket begåvad person på alla sätt och har min stora beundran. Martina beskriver honom så här. En annan fp-bloggare som jag gillar mycket är Madeleine Sjöstedt, det hon skriver om internet går rakt in i mitt hjärta för det är exakt som jag ser på saken. Det finns många flera spännande bloggar här. Amanda Brihed exempelvis.

Onsdag 13.30: Centerpartiet
I topp för C är Federley förstås säger Martina. Fredrik Federley har även för mig blivit en onlinevän. Både i bloggen och framför allt på twitter. Jag tycker helt enkelt om Fredrik och så är det med det. Det finns månag C-bloggare som jag gillar. Magnus Andersson, Per Ankersjö, Johan Hedin. Hultin, Lake. Hanna  W och Staffan Danielsson och många fler. Centerbloggarna är kul, för de visar känslor och engagemang. Och så hör de till alliansen.

Torsdag 14.00: Socialdemokraterna
Sossarnas verkliga bloggdrottning Rosemari Södergren aka Chadie, ligger etta hos socialdemokraterna  med sin ständigt uppdaterade Kulturbloggen. Hon är den som lärde mig blogga och vi bloggade tillsammans på numera vilande bloggen Bloggtidningen. Så här skriver Martina  och listar de andra sossebloggarna. Tvåa kommer Knuffettan Peter Andersson. också han en kul och intressant bloggare att bolla olika tankar med. Bland sossebloggarna finns många jag stöter och blöter med. Johan W, Peter H är några exempel. Vi tycker inte lika utan bryter ofta synpunkter med varandra på ett respektfull sätt.


Fredag 10.00: Moderaterna 
Det är i morgon det. Undrar var jag hamnar, mycket nyfiken. Och var hamnar min moderatkompis Kent Persson.

Fredag 10.30: Den Totala Listan!
Ännu mer spänning...

Det tekniska generationsskiftet...

Miljöpartiets Peter Eriksson anser att Twitter och bloggar kan lura en att tro att man uträttat något på riktigt. Va? Det är år 2010, rymden anropar!!!

Sanna påpekar att den ny Justitiekanslern också bygger sina uttalanden om sociala medier på fördomar. Man tar sig för pannan. Hel artikel med henne i Neo.

Det som skrämmer mig här är att det är dessa personer som fattar beslut - om saker de inte har en aning om men dessvärre en massa synpunkter på. Makt på fel ställe.

Finns det här eländet alla snackar om...

Den borgerliga regeringen framställs som människofientlig och iskall. Det talas från socialdemokratiskt håll om stupstockar (hur avskyr jag inte det ordet) och det ena och det andra reportaget från samhällsmarginalen framträder i tidningarna. Allt detta på grund av alliansens förändringar av sjukförsäkringssystemet. Det framställs som om vi lever i den sämsta av världar och allt har klappat ihop de senaste tre åren. Under alliansens ledning.

Det har fått mig att fundera. Finns det här egentligen? Eller är det bara beräkningar och lösa antaganden som gjorts utifrån de siffrorna om hur det skulle kunna bli? Det har blåsts upp olika förskräckliga scenarios som fått ge uttryck för den värsta av världar. För handen på hjärtat är det inte så att vi ALLTID läser om de som råkat illa ut i myndighetssverige? Nu har jag inte gjort någon djupare analys av detta men visst är det så att det funnits minst lika mycket eländesesbeskrivningar i media under socialdemokratiska regeringar? Det är inte nytt. Men allt som har med känslor att göra drivs vi med av, så är det.

Människor har alltid ramlat mellan stolarna i myndighetssverige. Ämbetsmannastyret använder sina regler i jobbet, det är uppgiften, det har de alltid gjort utan hänsyn till mänskliga aspekter. Det har alltid varit så. Den store mot den lille och medias uppgift är att granska de stora och ta tillvara den lilles rättigheter. Vem har skrivit vägledningen? Den kan bara inte vara sann...

Slutdatum

Det som händer nu är att det finns slutdatum i sjukförsäkringssverige. Man kan förstå att det blir oro i leden när människor inte vet vad som kommer att hända efter detta datum. Regeringen menar att ingen ska hamna i någon socialdemokratisk stupstock av den anledningen att det har funnits lägeskontroller under sjukskrivningstiden och den som är allvarligt sjuk får behålla sin sjukpenning eller får pension. Det har väl ändå framgått tydligt mer än en gång.

Det som är bekymmersamt är förstås hur man tolkar allvarligt sjuk. På försäkringskassan kan två personer tolka regler olika för en och samma person. Det är helt befängt förstås och drabbar den enskilde. Sådana rutiner och processer måste fungera och det har de uppenbarligen inte gjort i vissa fall. Enklaste kundvårdssystem hade kunnat undvika missar. Handläggare A skulle veta att handläggare B hadt kontakt med den sjukskrivne. Med tanke på de ohemula summor som Försäkringskassan använt till nya IT-system är det märkligt att det kunde hända överhuvudtaget,  att en person tar sitt liv på grund av olika besked från FK. Det kan väl knappast vara regeringens fel?

Å andra sidan så har regeringen tagit fasta på en del av missarna och fattat nya beslut - men då gäller det också att det får genomslag. Som det är nu verkar det väldigt tyst om detta och man hänger sig kvaroch rapporterar om eländet som om inget har hänt. Rädslan som finns hos många människor måste naturligtvis tas på allvar och det krävs insatser för att skapa trygghet även i förändringen. I

Alla drabbas inte hårt av sjukförsäkringensystemets nya regler, de flesta blir hjälpta, mer än tidigare. Men det finns problem och det är viktigare att agera på dem i stället för att som socialdemokrater framställa det som om alla i Sverige hamnar i det som de kallar stupstock, vilket skrämmer livet ur människor som redan är svaga. De behöver hjälp på olika sätt.

På  RESURS (Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället) samlas vanliga personers upplevelser av sin situation och det är ett bra tips för politiker med ansvar för sjukförsäkringsystemet att ta del av detta. För man får en bild av hur många faktiskt har det. Här finns möjligheter för myndigheter att se till att det finns resurser att gå in och stötta och hjälpa till så att enskilda kan komma vidare. Det vore mer pragmatiskt att ta såna kontakter än att svara på eländesbeskrivningar i tidningar som har helt andra syften än att hjälpa de som drabbats. Det handlar mer om att få puls i debatten, läsarreaktioner eller har politiska syften. Människor som behöver hjälp ska ha hjälp till självhjälp och de som inte klarar sig får stöd. Så är det sagt och så komemr det att bli och blir det fel får man ändra sa statsminister Reinfeldt i en TV-debatt med Mona Sahlin. Uppdatering: Fick jag bestämma så skulle de som verkligen har jätteproblem ha en egen resurs på FK och inte behandlas stelbent efter reglerna. Fler än så är de inte om man jämför.

Att framställa hela samhället som plötsligt människofientligt för att det leds av en borgerlig regering går jag bara inte med på. Men självklart tacksam taktik om man vill förringa. Det handlar inte om att folk ska skylla sig själva, det handlar mer om att ge människor en chans att stå på egna ben, de allra flesta vill det. Det är den hjälpen de ska ha, att komma vidare och inte fastna i klorna på myndigheters välvilja. Det blir bara olyckligt.

Min fråga är - Har kejsaren några kläder? Hamnar varenda person som blir utförsäkrad i knipa? Kommer de att vara hemlösa, utan medicin och sjukvård i framtiden. Läggs de i en stupstock för att dö? Knappast. Inte i Sverige. Det finns skyddsnät. Men väljer man att dra ut olika begrep ur ett sammanhang kan man få till det hur som helst.

Sjukförsäkringen kan uppfattas på olika sätt. När konjunkturen vänder blir det som en ärtsäck, först några få och sen kommer hela säcken och då kommer också jobben och det mesta blir enklare för alla. Som man sår får man skörda menar Kent P. Eländet kommer på fall...


Eländes eländebloggar: Peter L Andersson Veronica Palm

Uppdatering: Per Schlingmann ger sin syn på Moderata Perspektiv.
Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, fredrik reinfeldt, moderaterna, stupstock, regeringen

Regeringen hade is i magen...

SAAB sålt till sist. Så bra då blir det lugnt för de anställda där ett tag till nu. Känns bra och förtroendefullt att regeringen hade is i magen och höll ut och inte drog iväg. Heja Maud Olofsson.

Nu låter det som om alla anställda får behålla jobben dessutom. Måtte de nya ägarna ha en riktigt bra säljorganisation också så att det blir bilar sålda. Företaget kan inte fortsätta i alla oändlighet att gå med röda siffror.

Tänker tillbaka och hör och ser Mona Sahlin et consortes fara iväg och hålla hov i Trollhättan med löften om halva statskassan (jag överdriver kanske lite här) för att rädda jobben. Hennes krav var att staten skulle gå in och ta över som ägare till bilföretaget. Själv föreslog jag lite krasst att Socialdemokraterna och LO skulle köpa SAAB själva.

Regeringen måste vara nöjda idag. Att de höll ut. Sen vet vi förstås inte vad det blir av det hela framöver, men något år till lär det väl hålla i alla fall. Kent P beskriver affären mer på sin blogg. Andra analyserar läget. Paul Ronge menar krasst att de anställda ska använda fristen till att söka nya jobb. Fredrik Antonsson hoppas att allt går vägen. Många andra lär ha synpunkter. Vi får se hur det går.




(Aftonbladet) (DN)

Hur uppfattar jag den nya sjukförsäkringen...

Med anledning av den diskussion kring sjukförsäkring som uppstått genom ett par m-politikers tilltag att kritisera en enskild person från en tidningsartikel i Aftonbladet så börjar man fundera över hur starka fördomarna är egentligen. Inte minst sagt vilken fart de får när de väl är i sving. Jag brukar kritisera den instrumentella framställningen av politiska frågor som berör människor. Den är alltför vanlig tyvärr. Som beteendevetare så har man kunskaper om att världen inte är svart eller vit och det blir mer självklart att försöka se saker och ting i lite vidare perspektiv. Att ställa frågorna. Hur blev det så här? Vad menas egentligen? Finns det bakomliggande okända orsaker till situationen? Det är allt för lätt att lägga skulden hos den andre, men det är sällan så enkelt. Det där med att se grandet i grannens öga men inte bjälken i sitt eget,

För det allra mesta brukar jag försvara moderater men nu måste jag ändå framföra en slags förvåning här. Vad tänkte ni på när ni gav er på och analyserade en enskild namngiven person utifrån en artikel i Aftonbladet? Alla vet väl att artiklar i kvällspressen går ut på att hårdra situationer? Detta var väl ändå som att ta ut målvakten och fördubbla antalet spelare på planen.

Debattartikeln fick mig fundera över min egen syn som människa och moderat på det nya sjukförsäkringssystemet. Jag kom fram till en del egna slutsatser. Nationalekonimiskt är det viktigt att så många som möjligt jobbar för att vi överhuvudtaget ska ha råd med välfärd i samhället. Då är det viktigt att den som kan jobbar och inte göms undan i ett system som rymmer både allvarligt sjuka personer och andra som inte passar in av olika skäl. Så långt är det solklart. Vi vet sedan tidigare att även socialdemokrater har haft i tankarna att ändra systemet. Det har dock varit politisk dynamit och de har avstått.

Efter egen förmåga
För mig är det också självklart att man i möjligaste mån klarar sig själv eftersom det är först då man kan hjälpa andra. Det är en grundläggande inställning bara. Människor ska inte gömmas undan i system som ger utbetalningskort varje månad och sen glömmas bort. I 30-årsåldern ska man inte tycka att det är OK att vara sjukskriven resten av sitt liv. Det går inte att komma ifrån att vi har haft ett samhälle som delvis fostrat in många i den förvissningen, det blir en slags falsk trygghet. Numera kan man få hjälp att komma vidare om man fastnat, men för den skull så måste vi också fundera lite över hur det har blivit så här och varför människor tar det för givet, och hellre hjälpa en stjälpa. Nu ser hjälpen ut annorlunda än tidigare och varje individ måste delta själv. Man ska inte drabbas av Försäkringskassan utan kunna använda den och AF som möjlighet och ett steg att komma vidare. Visserligen så verkar det finnas anledning att se lite närmare på hur de organisationerna arbetar. Det är människor som jobbar där också med allt vad det innebär.
Möjligheter

Förvisso behöver det sägas att det inte ska vara självklart att man ska leva på samhället om det finns möjligheter att klara sig på annat sätt. Det är något som alliansen tagit fasta på med de nya sjukförsäkringsreglerna. Man ska inte göra karriär i det systemet innan allt annat har prövats. Rehabilitering är viktig och arbeten som utgår från vars och ens förmåga är också viktigt och att man får hjälp att komma ur en situation som kanske har förlamat handlingsförmågan är bara bra.

Det finns goda exempel

Ett exempel är en ung dam i min närhet som plötsligt blev så oerhört sjuk. Hon orkade absolut ingenting och gick igenom många undersökningar och ingen läkare kunde röna ut vad det kunde vara för fel. Hon blev bara sjukare och sjukare och tröttare och tröttare. Hon stod på randen till att bli utförsäkrad och så plötsligt kom en läkare på att hennes besvär berodde på biverkningar från de p-piller hon åt. Detv ar bara att sluta med dem och idag är hon i full gång igen. Det hade varit för tidigt att ge upp där eller hur? Att många får psykiska problem är en annan verklighet och då ingår det ofta i bilden att man vill dra sig undan och slippa ha kontakt med omgivningen. Då behöver man stöd att komma vidare och där finns tanken med rehabkedjorna som ska se till att det ska fungera. Jag tycker att det är helt rätt tänkt. Som statsminister Reinfeldt uttryckte i gårdagens debatt att om det inte fungerar så här i början av systemskiftet så får man lov att korrigera.

Jag vill verkligen poängtera att det finns empatiska moderater, vi är ganska många. Men vi får inte rubrikerna. Själv betraktar jag mig som obstinat empatisk moderat och är stolt för det.

 Det känns väldigt onödigt att Isobel Hadley-Kamtpz ser detta som dagen då alliansen förlorade valet eftersom svenskar inte vill bli styrda av folk utan empati. Eller att Livbåten som alltid har en eftertänksam ton i sin blogg och tidigare gillat arbetslinjen nu tar avstånd tack vare uttalandet i Aftonbladet. Att alliansfritt Sverige och Peter L Andersson och andra nu gnuggar händerna är väl i sin ordning, de är i opposition och vädrar förstås morgonluft. Johan W talar också om regeringens tillkortakommanden. Det är deras jobb på nåt sätt.
 
Själv läser jag den artikel som Fredrik Reinfeldt och Cristina Husmark Pehrsson skrivit i DN. Den är tydlig och den är utan fördomar men visar på att det finns problem även i det förslag som (s)-sidan presterar. Det är så debatten måste föras. Det är svårt att byta system, alltid. Men som Fredrik Reinfeldt säger, blir det allt för galet så går det att justera. Det är vad vi ska ta fasta på.
 
Håll kolla på och (s) och rätta till marginalerna

Det handlar om att inte bara köpa (s)-sidans argument rätt upp och ned. De använder sina stupstocksbegrepp och skrämmer livet ur folk, men de har egna markeringar i sina förslag. Det är fult. Det är politk från den värsta sidan. Paul Lindqvist påminner om vad (s) gjorde när de var i kris "Och hur gick man då tillväga? Jo man sänkte ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och A-kassan till 75 %, dvs. man förde en borgerlig ekonomisk politik som bidrog till att få Sverige på fötter igen."
 
Det finns plus och minus med allt. Kent Persson är lika bedrövad som jag över det sätt som den här personfrågan hanterats och tycker att Axén och Riviere bör be den sjukskrivna Alexandra om ursäkt och sedan se till att hon får den hjälp hon behöver för att komma vidare. För ser man lite bortom det som sägs så är det uppenbart, att det är hjälp hon behöver. Hennes oro ska naturligtvis tas på allvar. Det är den mänskliga sidan av det hela. Individer har alltid varit drababde, av alla system, det är viktigt att vi kollar upp det.
 

Frågan väckte debatt på olika sätt:  annarkia som tycker att det är fel, hälsosamme ekonomisten som förklarar, Björndahl som funderar lite över Sahlins verklighetsminne. Dick funderar om det inte vore bra att byta jobb om man är missnöjd - innan man blir sjuk. Högberg

Aftonbladet

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, sjukförsäkringen, Alliansen, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Cristina Husmark-Pehrsson,

Min syn på jämlikhet...

Flytta på er gubbar här kommer jag...

Stoppa protektionismen på internet...

Henrik von Sydow som är Riksdagsman för (m) och tillika talesman för moderaterna i Internet och teknikutvecklingsfrågor har skrivit en artikel i DI idag. Lägger samtidigt upp denna som en gästblogg här så att den kommer nätet tillgodo också.

G Ä S T B L O G G E N

Stoppa protektionismen på internet


Internet beskrivs ofta som den perfekta handelsplatsen: alltid öppet och ofta gränslöst. Värdet av Internet växer snabbt och exponentiellt i takt med att allt fler människor, allt fler funktioner och innovationer kopplas upp och ihop med nätet. Moderaterna föreslår nu initiativ som tillsammans med bredare reformer för entreprenörskap ger godare förutsättningar för att Sverige ska vara en mer attraktiv hamn för den globaliserade och digitaliserade handeln.

Med växande handel över nätet blir samtidigt tullar och momsregler allt mer synliggjorda som hinder för affärsidéer. Allt fler svenska företag möter idag växande byråkrati kopplat till momsinbetalningar i andra länder vid gränsöverskridande näthandel. Detta gäller särskilt vid så kallad digital distribution. Vid handel över en viss volym ska momsen idag betalas till myndigheterna i det land där konsumenten bor. Det skapar en betydande byråkrati som är kostsam både i tid, energi och pengar.

Detta problem går att lösa genom att förenkla företags momsinbetalningar vid handel över nationsgränser. Svenska företag borde kunna redovisa handeln till Skatteverket, och sedan överlåta åt Skatteverket att svara för momsclearingen med sina motparter i utlandet. Med ett sådant förfarande slipper företagen momsregistrera sig i andra länder och slipper svara för momsinbetalningar till utländska skattemyndigheter. Momsinbetalningen går istället till det svenska Skatteverket som betalar sina utländska kollegor utifrån volymen på handel. Det är en reform som löser ett växande bekymmer för bolag som idag driver gränsöverskridande handel över nätet – och stärker skälen att driva Internet-företag från Sverige.

Samtidigt som vi ser en ökande ekonomisk tillväxt i handeln över Internet ser vi också växande inslag av censur på Internet. Vi kan inte utesluta att bakom Internetblockeringar döljer sig intressen som syftar till att gynna inhemska aktörer inom Internet och telefoni – så kallad online-protektionism. När Kina blockerar tillgången till Skype stärks samtidigt den inhemska IP-telefonin i Kina. När Kina blockerar åtkomsten till Facebook stängs en allt viktigare annonseringskanal. Detsamma gäller också vid andra blockeringar av populära sökmotorer. Allt detta begränsar tillträdet det som snart är världens största onlinemarknad.

Moderaterna ska därför vara drivande för att Sverige använder sitt inflytande till att koppla öppenhet på Internet till internationella frihandelsavtal och frihandelsrundor. Frågor om öppen handel över nätet – och mekanismer för att stoppa online-protektionism - är ett viktigt och växande svenskt frihandelsintresse.
Tillsammans med att göra det mer lönsamt att driva företag och minska regelkrånglet är det reformer som gör Sverige till en mer attraktiv hamn i den växande Internet-ekonomin.
Henrik von Sydow (M)
Riksdagsledamot och talesman i Internet och teknikutvecklingsfrågor

(intressant)
 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, henrik von sydow, moderaterna, val2010, protektionism

Fick ett mail från Martina om Politometern...

Hej!


Jag driver som du kanske vet sajten Politometern.se, där alla (parti)politiska bloggar finns med, bland annat din. Den här veckan släpper jag en topplista över alla politiska bloggar, och i eftermiddags släppte jag listan över de mest inflytelserika Mp-bloggarna och kd-bloggarna.

Nedan kan du se när jag släpper listan för alla de olika partierna, Missa inte att gå in och kolla hur det går för din egen blogg!

Måndag 14.00: Kristdemokraterna


Måndag 14.30: Miljöpartiet


Tisdag 13.00 Vänsterpartiet

Tisdag 13.30 Piratpartiet


Onsdag 13.00 Folkpartiet


Onsdag 13.30 Centerpartiet


Torsdag 14.00 Socialdemokraterna

Fredag 10.00 Moderaterna

Fredag 10.30 Den Totala Listan!

Läs mer om topplistan här:


Vänliga hälsningar

Martina Lind

Politometern

OK Fredrik - då kör vi ända in i kaklet...

Som varje sann politiskt intresserad lyssnades det på SVT Agenda och partiledardebatten här. Fredrik vann den lätt tyckte vi. Han vinner förtroende på sitt lugna och tydliga sätt. Så är det bara.

Mona Sahlin är bra på sitt sätt hon också. Hon är en erfaren politiker men hon snackar så mycket konstigheter som för en moderat känns avigt. Det där användandet av stupstock stup i kvarten känns konstruerat och har kanske vattnats ur en hel del över tiden. Vilken normalbegåvad människa som helst begriper att det inte hör hemma i ett modernt språk. Sen visade det sig att (S) minsann själva hade någon stupstockssiffra. 58 år!! Kan vara bra att lägga på minnet. Socialdemokraternas sjukförsäkringsförslag är inte heller utan administrativa gränser. Det som har blivit fel går att rätta till sa Fredrik Reinfeldt.

stupstock, ursprungligen den spöstock eller skampåle där bl.a. spö- och risstraff verkställdes; senare den träställning på vilken den som skulle avrättas med bila lade huvudet. (2010-01-24 Nationalencyklopedin • http://www.ne.se/stupstock )

Fredrik Reinfeldt kan tänka sig att sänka skatten på pensioner både en och två gånger meddelade han i debatten. Vad gäller pensionernna så hade jag häromdagen ett gästblogginlägg på MMK som förklarar hur det fungerar. Skrivet av Britt Tryding och Carl-Erik Hedlund. Läs här. Mycket ny kunskap för mig i alla fall.

Fredrik Reinfeldt avstod från de där begreppsförvirringarna idag och det gladde mig mycket. Hoppas att dn sakliga debatten kommer att fortsätta. Ulf Bjereld tror att det gynnar Fredrik Reinfeld när debatten är lugn men tycker att Mona Sahlin gynnades av debattfrågorna som var pensioner, skatter och sjukvård. Inte riktigt överens här. Det är bra med en lugn debatt, men kanske att det vore bra med lite mer energi och engagemang också. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Tänk om Agenda kunde ändra format just under partiledardebatterna så att de får mer utrymme. Hinner knappt värma upp på en kvart. Synd  Men nu är valet i gång. Härligt, adrenalinet ökar.

Mina bloggarkompisar:  Kent Persson  Tokmoderaten Antonsson 

Sossebloggarna: Krassman tycker att Reinfeldt mästrar, andra å sin sida tycker att Sahlin låter som en skolfröken. Peter L Andersson tycker också att debatten varför kort och för övrigt tvärtemot, som det ska vara. Han är (s)-are. Liksom Peter H är - var hittade du den bilden Peter. Johan på mitt i steget upplevde debatten som uppvärming.


(SvD) (Aftonbladet) (DN)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, valledardebatt, val2010, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, agenda

Visa väljarna respekt - de är inte dumma i huvudet...

Uppdatering: Det ska stå här att jag tycker att Fredrik Reinfeldt är klockren vinnare ;-) redan i förväg.

Valrörelsen har börjat bli allt synligare för alla och den tycks leva ett liv lite för sig själv dessutom. Socialdemokraterna et alles leder just nu enligt senaste opinionsmätningen. Johan W nämner ordet kvartalsekonomi och man kan inte annat än hålla med när det gäller opinionssiffrorna. Alla drar efter andan och det blir som att åka med Roslagsbanan på hösten när löven fallit. Fram en bit och så stopp och så busstur och en omväg och så fram en bit igen och slutligen är man framme. Det är verkligheten det, tidtabellerna förblir en skrivbordsdröm om hur det vore önskvärt att det ska fungera. Tidtabellen är lika med valstrategierna. Det funkar inte hela vägen. Verkligheten är en annan och ibland är tryckfelsnisse framme. För resenären handlar det om att komma fram till resmålet, helst på utsatt tid. Väljarna känner nog lika.

Idag startar partiledardebatten mellan Mona Sahlin och statsminister Fredrik Reinfeldt.  (Agenda SVT2 klockan 21.15 i kväll) . Jag önskar bara en sak och det är att de talar om vart de vill med sina partier. Inte talar om hur fel de andra har. Det blir lite ointressant för den som lyssnar. Vi tänker nämligen själva. Jag har bestämt mig för Fredrik Reinfeldt och jobbar för honom. Men jag är mer intresserad av att han talar om VARFÖR något ska ändras, VAD som ska ske och HUR det ska göras. Inte bara ATT som om alla förstår vad som är bäst för dem, så är det inte. Väljarna är inte dumma i huvudet och olika mantran i form av Corporate Bullshittermer är bara irriterande och känns lika fånigt vilket parti som än uttalar det. Valdebatter ska vända sig till väljarna inte internt mellan partierna. Även om lite pajkastning och strid förstås hör till spelets regler, och visst är det underhållande. För min del får det hellere vara lite humor än ren smutskastning. Fredrik Reinfeldt brukar ha mest humor, hoppas den kommer att glimta fram ikväll.. Det är dock väljarna som till sist avgör och de vill inte infantiliseras, det är en bra insikt för alla partier att ha i åtanke.

Vad Mona Sahlin säger, har gjort och tänker göra intresserar mig inte så mycket. Jag hoppas dock att hon kommer att ha sin snygga handväska med sig som en signal om att här är det jag som bestämmer, alternativt att hon visar sig med olika väskor och kassar av olika dignitiet varje gång hon visar sig fram till valet. Det gäller att göra något positivt av allt.

GP har en bra analys av opinionsläget. Det är många väljare som röstar blankt eller inte bestämt sig. Och av någon anledning så fortsätter man att negligera Piratpartiet och stoppa in dem bland övriga. Tror att det är fel. De lyckades med konsten att mobilisera sina väljare och de lyckades med konststycket att få in TVÅ personer i EU-parlamentet! Moderaterna har FYRA. Är inte det en signal så god som någon?  Vakna här! Att jämföra ungdomsförbundens antal med frimärkssamlare är lite i tossigaste laget ändå.

Heja Fredrik - hoppas det går bra ikväll.
Tips från min lilla pulpet: Mer känsla än taktik, så går det vägen.

Aftonbladet

Några av oss som kommer att följa debatten i kväll och säkert också  kommer att ha synpunkter. Ser fram emot det:

Moderatbloggar: Kent Persson, numera listetta till Örebros kommunalval (Grattis),  Per Hagwall,  Staffan Strömbäck, Göran Pettersson, Mikael P och Fredrik Antonsson

Sossebloggar: Röda Berget  Mitt i steget   Claes Krantz  Peter L Andersson Högbergs tankar och så alliansfrittsverige förstås. Jag måste träna på att skriva lika kort och kärnfullt som de gör och då menar jag att klappa tillbaka.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, fredrik reinfeldt, mona sahlin, opinionssiffror, partiledardebatt

Moderata kvinnor vill inte ha kvotering...

Frågan om kvotering av kvinnor till styrelseplatser dök upp häromdagen via ett uttalande från Per Schlingmann. Många moderater höjde på ögonbrynet lite extra. Vafalls. Kvotering? Var inte detta en utagerad fråga för moderaterna? Det tycker i alla fall Lidingös kommunalråd Paul Lindquist. Johan Lundberg undrar på Axessbloggen om moderaterna tappat kompassen. Vi får hoppas att det inte är så.


Vem vill vara den inkvoterade frågad jag igår? På sätt och vis är vi alla inkvoterade men vi behöver väl ändå inte få papper på det? Går detta förslag igenom tar vi ett steg tillbaka. Då kommer alla kvinnor som sitter i styrelser att betraktas som om de är inkvoterade. Det vore extremt olyckligt. Nu när vi börjar komma igång.

Ett antal kvinnliga moderata riksdagsledamöter skriver på Brännpunkt om sin syn på kvotering, de vill inte ha den.

"... Men för oss handlar jämställd het om rätten att vara sig själv, att vara individ och inte ses som en del av ett kollektiv. Moderat politik har alltid utgått från medborgaren och borde göra så även i jämställdhetsfrågan ..."

Jag ställer som moderat kvinna mig helt bakom detta och är själv en ickekvoterad kvinnlig styrelseledamot i ett kommunat teknikbolag. Det går utmärkt.

Det kanske är väl menat men det känns inte rätt med kvoteringstanken. Det finns andra sätt. Föregå med gott exempel, utbilda, betala kvinnor lika mycket som män osv.

Finns annat att göra för jämställdeheten än kvotering menar Expressen.
(SvD) (SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kvotering, jämställdhet, moderaterna, val2010

Det blev då ett herrans liv om handväskor idag...

Uppdatering: Läs Marias härliga analys av partiledarbilden.

Mona Sahlins snygga handväska blev dagens snackis. Det är helt otroligt. Förvisso syns den ganska bra på det som Martin Jönsson i SvD kallar årets partiledarbild , som inte är det lättaste att få ihop kan man läsa. Det är mycket som ska klaffa. Han menar att det skojiga med bilden är att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt sitter i varsin soffände. Men så olika det kan vara. För det viktiga i bilden blev plötsligt Mona Sahlins handväska.

I Aftonbladet har skribenterna olika uppfattning Jonna Berg Wahlström tycker att det är helt OK med en snygg handväska. Lena Melin jämför handväskeinköpet med en vårdbiträdes lön och skuldbelägger Mona. Det låter som när min egen mamma sa - Tänk på barnen i Afrika - när jag inte åt upp maten. Allt går inte att jämföras.

Personligen hör jag till de kvinnor som anser att man inte kan ha för många handväskor och jag sitter lystet och kollar på Harges hemsida då och då faktiskt. Funderar lite på hur jag ska omfördela budgeten så att det blir utrymme för en till och undrar var jag ska få plats med alla.

Handväskor och kläder mot kvalifikationer

Skämt åsido. Jag tycker att det finns en allvarlig sida av det här. Det är hur man värderar att Mona Sahlin är en kvinna med hög position i samhället, och med ett kvalificerat jobb. Oavsett om man gillar det hon gör eller ej så är det så. Hon ska inte behöva bedömas utifrån sin handväska. Det är tragiskt. Samma sak med Filippa Reinfeldt, även hon en kvailificerad duktig kvinna med ett ansvarsfullt jobb presenteras i en artikel där hon får tala om vilka kläder hon gillar. Inte nog med att hon är Landstingsråd i Stockholm , hon har också idag fått rollen som moderaternas taleskvinna i sjukvårdsfrågor. En seriös och viktig post i det ledande regeringspartiet. Det naturliga vore att hon fick komma till tals kring de frågorna.

Jag tycker att det är oförskämt av media att inte tala med dessa två kvinnor om deras jobb i stället för att bedöma dem utifrån deras yttre attribut. Det talas om att duktiga kvinnor inte kommer fram i arbetslivet. Detta är ett tecken på varför. De får inte chansen. Både Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt är starka förebilder för andra. Det bör man ta vara på. De har båda mycket att berätta för andra.

Många bloggar förstås om Monas handväska och det snackas mycket om den på både Facebook och twitter. Tokmoderaten drar på å det hejdlösaste sätt. Har det varit jordbävning på Haiti eller är det väskbävning i kvällspressen kan man undra. Om man viktar det mot varandra. Hur blir det då? På en skala? Per Holmgren (s)-bloggare tar Mona i försvar och blandar in hela högern i det hela. Det var nog att ta i. Thomas Hartman tillika (s)-bloggare tycker att det är trött journalistik. Det kan man hålla med om.

Jag tycker nog att det vore mer på plats att grilla Mona Sahlin om hennes politik i stället för att tjafsa om hennes handväska. Den är ursnygg och jag blir lätt avundsjuk...

Samma sak med Filippa Reinfeldt. Hon bör också behandlas som den yrkeskvinna hon är. Vi behöver vi kvinnliga förebilder och här finns två.

Uppdatering: SvD tog upp min tråd. Johan Ingerö delar med sig va modetips. Greider tappar koncepterna på millan.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kvinnor, handväskor, val2010, Filippa Reinfeldt, Mona Sahlin, moderaterna

Viktigt inspel för jämställdheten...

Intressant utspel på DN Debatt från moderaternas partiledning med Fredrik Reinfeldt och Per Schlingmann i spetsen. Det är dags för bättre löner och större inflytande på jobbet för den som arbetar inom välfärdssektorn. Verkligen. Många tjänar ganska dåligt och har obekväma arbetstider samtidigt som de gör en jätteinsats för den som behöver hjälp. Vi klarar oss inte utan dem.

Här kan man verkligen tala om att göra något för jämställdheten. Många inom välfärden är kvinnor och de har ofta bra utbildning och har kvalificerade arbetsuppgifter och låga löner. Mycket bättre än gårdagens idéer om lagstiftning kring kvotering i arbetslivet. Bra löner för kvinnor är också en förutsättning för att familjelivet ska bli mer jämställt. Att kvinnor ofta tjänar mindre än sina män påverkar hur man väljer att dela upp föräldraledigheten till exempel. Familjens ekonomi är en del i det som avgör vem som är hemma med barnen när de är små. Fler borde ta pappaledigt tycker Kent Persson som är förvånad över att inte fler gör det. Moderna föräldrar verkar dock dela på föräldraledigheten i större utsträckning än tidigare och med en jämnare lönefördelning så ökar chanserna att de också har möjlighet att göra det. Hur som helst det syns många fler pappor på stan med barn än någonsin tidigare. De ser nöjda ut också ;-)

Problem ska lösas

Välfärden är också arenan där politiken är arbetsgivaren så möjligheterna att påverka torde vara ganska stora. Det finns säkert problem med hur detta ska göras. Kan man ingripa i det kommunala självstyret och så vidare. Många av välfärdsjobben finns där. Att det överhuvudtaget formuleras som ett problem är ett steg på vägen. Problem ska lösas som bekant.

S-bloggaren Johan W anser att detta är snömos och ren populism även om han sympatiserar med saken som sådan. Peter L Erlandsson hugger även han hårt mot moderaternas inspel och ställer självklart det hela mot privat kontra offentligt ägande och kallar det hela valpladder andra socialdemokrater kallar det blufflöfte. Jaja, det pladdras allt lite här och där. Men skillnaden är uppenbar. Den ena sidan vill att människor ska få bestämma över sin egen pånbok och göra egna personliga val i livet och den andra sidan vill ta in pengar för att fördela dem att användas på ett sätt som har bestämts uppifrån. Jag föredrar det första alternativet, det moderata.

Många måste jobba för att vi ska ha råd med välfärden överhuvudtaget, så är det bara. Att det ska premieras att man gör det är också självklart. En sjuksköterska får med alliansens nya jobbpolitik cirka en månadslön extra i plåboken. Klart att hon/han får lust att jobba lite extra då vilket i sin tur medför mer pengar in i välfärdssystemen. Ofta sätts de jobbande upp emot de som är sjuka, arbetslösa och i behov av samhällsstöd - det är väldigt olyckligt. De som jobbar behövs i samhället de också och har också behov av uppmuntran.

Edvin  bloggar och är nöjd.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, jämställdhet, moderaterna, per schlingmann, fredrik reinfeldt, val2010, välfärd

Vem vill vara den inkvoterade...

Partisekreterare Schlingmann får mothugg från många idag. Det handlar om ändring i bolagslagen för att kvotering av kvinnor in i styrelser ska bli möjlig. Det finns mycket att säga om den saken. Motståndet är tydligt på många håll. Förmodligen av olika skäl också. Dels handlar det om frihet för företagare att anlita/anställa vem de vill. Dels handlar nog protesterna om att vissa äldre män tycker som min gamle svärfar gjorde. Han ansåg att kvinnor inte skulle ha höga poster i arbetslivet. Då skulle de bara "ta de bra positionerna och låta killarna få skitjobben". Han gick i bräschen för att förbjuda flygvärdinnor att bli purshers på SAS och var stolt för det. Nåväl han var född 1917. Och så fick han mig till sonhustru och debatterna gick höga vid middagsbordet. Det kan ni tro ;-)

Förra gången Per Schlingmann talade om kvotering blev det också full rulle på diskussionerna. Då talade han om kvinnor som Sveriges begåvningsreserv. Det lät inget vidare och jag tror /hoppas att det inte var riktigt vad som menades. Kompetens måste väl ändå var det rådande.

När jag var ung och söt och därmed smått oförarglig så tyckte jag att Moderata Kvinnoförbundet skulle läggas ned, har ändrat uppfattning om den saken numera. Vi jobbade för människan tyckte jag då. Med åren har jag begripit att världen inte var så ljust blå och självklart jämlik som jag tyckte då. Mansdominansen på arbetsplatsernas högre befattningar var tydlig och till de höga lönerna ägde nästan bara män tillträde. Så ser det ut i arbetslivet fortfarande, men det börjar ändras i sakta mak. Det finns många framgångsrika kvinnor, de bör dock lyftas fram i egenskap av sin  kompetens och inte för att de är just kvinnor.

Nåväl jag ska inte klaga utan har klarat mig skapligt bra ändå i yrkeskarriären även om den för tillfället står på sparlåga. Idag är jag en av de få kvinnor som sitter i styrelsen för ett kommunalt bolag. Tillsammans med idel män. Jag har dock fått med en av mig initierad stående punkt på dagordningen. Omvärldsbevakning. Det känns kompetent och bra.

Men de högsta posterna har i princip aldrig varit tillgängliga även om ledningsgrupper varit självklara och det är trots allt där arbetet uträttas. Idag ser det lite bättre ut. Men riktigt bra är det inte. Jag tror mer på ömsesidig respekt än på kvotering. Det handlar om attitydförändring och det är inte det lättaste att åstadkomma. Omöjligt är det dock inte.


Sammanslutningar och nätverk

Sammanslutningar där man stöttar varandra är bra. Jag tror på attitydförändringar vad gäller könsroller. Jag tror inte på konflikt i person, däremot finns det ingen anedning att hålla igen i sak, och jag tror inte att män behöver försvaras. Men det är klart att även män har sin problematik i livsbutiken. Pär Ström kämpar hårt för detta. Inte är vi alltid överens men man måste ändå uppskatta engagemang, dock är min uppfattning att män och kvinnor med självklarhet ska jobba ihop för en bättre värld. det handlar mer om kommunikation och att synliggöra problematiken än att sätta upp grupper mot varandra. Det är frågorna som ska problematiseras. Vi ska inte ge oss in och styra. Det finns duktiga kompetenta kvinnor i näringslivet och inte minst inom politiken. Vi behöver stötta varandra.

Kvotering tror jag är fel väg att gå. Däremot så handlar det mycket om att verkligen släppa fram kraften i alla kvinnor som redan finns i organisationerna. Man kan börja med sin egen som exempel. Att göra moderaterna till det bästa jämlikhetsorganisationen av dem alla. Det vore något att komma med det.

Kvoteringen till högskolan tas bort för att den slog fel, så att införa det i näringslivet kan nog inte vara någon hit. Även kvinnor kan bli bortkvoterade. Lika illa vem det än händer. Det handlar mer om att ställa andra typer av krav på jämlikhet. För vem vill vara den som blivit inkvoterad? Risken finns nu att alla kvinnor som sitter i styrelser börjar betraktas som de inkvoterade oavsett om de är det eller ej.

Flera bloggar: Bjarne Grankvist

Ewa Samuelsson (kd) Arkivera säger Wennerholm  Michaela Jernbeck

(intressant)

(SvD)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, jämlikhet, kvotering, schlingmann, moderaterna, kvinnor, jämställdhet

Lyft perspektivet och dissa inte Carl Bildt nu...

Carl Bildt lyfter idag frågan om frihet på nätet. Många väljer att dissa honom för det och gör kopplingar till moderaternas taffliga hantering av FRA-lagen, Ipred med mera och ifrågasätter trovärdigheten av det han säger av den anledningen. Kan inte förstå det alls. Snarare betyder detta att moderaterna nu kommer att ta tag i det här och fixa till den här frågan så att den hamnar på rätt ställe igen. Carl Bildt är en tung moderat och den som inte behöver tappa ansiktet om han börjar driva den här frågan på allvar. Jag tror på det. Det är väldigt stor skillnad på när han som moderat uttalar sig än när bloggerskan på Mina Moderata Karameller gör det. Dock är jag glad för att jag stått upp för frågan även om det hittills varit emot det som uttalats i partiet. Nu kanske det visar sig vara rätt strategi. Låt oss hoppas det. För sakens skull. Vore skönt.

Carl Bildt är min egen favoritminister inte minst för att han alltid varit på gång på internet för att det är min arena också. Han har en av de största politiska bloggarna och han svarar själv på kommentarena. En förebild för politiker på alla sätt att använda sig av bloggen som kontaktnät.

Nu är det viktigt att höja blicken och se på internetlivet i Sverige med mycket positiva ögon framöver. Att klandra Carl Bildt för detta inspel är fel och att försöka förklara hur dåligt det har varit är också fel. De beslut som fattats har dessvärre grundats på stor okunskap, det har visat sig hela tiden. Bildt är utrikesminister trots allt och svarar inte personligen för alla beslut som tagits, däremot kan han delta i att göra något åt saken och se till att det hela får rätt fokus. Ingen kan ju säga annat än att regeringen försökte med FRA-lagens alla plåster för att försöka få allt till rätta. Det blev dock som det blev, ingen är nog så stolt över detta när det kommer till kritan. Det finns ingenting som säger att inte allt går att ändra på, eller hur? Framåt gäller... Att artikeln börjar i omvälden är ett bra sätt att sätta agendan och senare koka ned den till att gälla oss här i Sverige. Tror att det komemr att bli så.

Kuriosa

Jag var en av de första prenumeranten på hans nyhetsbrev och minns hur vi skrev om honom på tidningen Datakonsulten. Min kollega Stefan Karlebo gjorde en underbar illustration.

(intressant)

Många klandrar Carl Bildt för allt möjligt just nu och vill hålla kvar bilden av moderaterna som ett internetfientligt parti. Inget kan vara mer fel, däremot blev det fel i FRA- och Ipreddebatten. Låt oss hoppas att partiet gör något åt den saken nu och att jag i det lilla kan känna att det var rätt att stå fast. Låt oss hoppas att jag har rätt nu, att moderaterna trots allt är det där frihetstänkande partiet jag gick med i 1973. Det är moderaterna som kan göra något åt saken som den blivit. Det vore trist om alla framåt- och frihetsivrare nu börjar kolla i backspeglen och klaga. Häng på istället. Här finns mycket att göra.

Bloggar: Alliansfritt är aldrig någonsin för moderaterna eller regeringen och tycker att Bildt svamlar. Vet nog vem jag tycker det är som svamlar. Mikael Elmlund  Motpol Blogge Johan W Lake Farmor Gun Bildt väcker liv i integritetsdebatten och Piratpartiet menar Ankersjö. Hoppas det Per och att debatten i förtsättningen kommer att handla om integriteten och inte huruvida Piratpartiet eller moderaterna är bäst i frågan. Den gäller oss alla och har i allt hittills varit partiöverskridande, låt det förbli så.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, personlig integritet, val2010, piratpartiet, moderaterna, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt,

Valrörelsen har börjat, minsann...

Jag uppfattar ofta att det finns en glasvägg mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin som man väl får betrakta som huvudmotståndarna i det kommande valet. Är därför lite avundsjuk på Peter L Anderssons bild som verkligen lyckas fånga exakt den känslan. Gårdagens partiledardebatt förstärkte det hela. Mona var lite mer engagerad än på sistone, men de har sin supervecka och laddar upp för valrörelsen just nu. Regeringen och alliansen har inte riktigt sparkat loss ännu men det kommer, det ska vi nog räkna med.

Det saknas lite tabasco i alliansens gryta menar PJAL De kan ligga nåt i det. Kryddning är en konst det vet alla kockar. Ibland har man kryddat för mycket och kanske ska slänga rätten och börja om från början. Det är människan som är den viktigaset kryddan i politiken. Det är först när man når in och berör som det får effekt. Människan är inte rationell på det sätt vi önskar. Sjukförsäkringen är en fråga som berör in i själen på människan. De nya tankarna har en bra målbild, att fler behöver arbeta är lätt att förstå eftersom det behövs ett inflöde till statskassan för att välfärden överhuvudtaget ska vara möjlig. Socialdemokraterna har förstått att det berör och satsar setnhårt på att förringa satsningen och talar om hur illa den är för enskilda. Det är uppenbart att reglerna fått märkliga konsekvenser, då får man ta itu med dem. Svårare är det inte. Man måste ta itu med konsekvenserna av besluten. Varför inte genom att visa att man bryr sig om människorna, i stället för att slå dem i huvudet med statistik och siffror och annat? Dessa förklarar förvisso hur det är, men inte varför man behöver förändra och till vad. Enkel pedagogik. Tänk om regeringen skulle våga sig på att säga:  "Det blev för stora konsekvenser för enskilda på marginalen än vad som var vår mening", för det uttrycks ganska ofta men försvinner i det allmänna sorlet. Vi ser till att de utförsäkrade får mer hjälp för de verkar behöva det. Vilken grej det skulle vara. Att backa kan vara stort.  Som Maud Olofsson uttryckte sig i  partiledardebatten:

"-Tusentals människor lämnades i sosse-Sverige i utanförskap och långtidssjukskrivning. Vi vill inte se det igen, sade Olofsson och hävdade att den borgerliga regeringens sjukförsäkringsmodell ger människor en ny chans, inte ett liv som ung, utsorterad med förtidspension." (från svt)

Men som alltid när det handlar om politik så står det ena mot det andra i sin svartvitaste skrud. Det är synd för omgivningen bara förvirras. Det underlättar inte direkt för väljarna. Som i sin tur inte ska underskattas. Med en dåres envishet försöker Gunnar Andrén förklara. Jag vet inte om han lyckas.

Under gårdagens debatt så var vi ett gäng som nästan sänkte twitter, det blev en kanonad av åsikter. En sak som det twittrades om var all användning av en massa begrepp (sk. political bullshit) som flög genom luften. Problemet är att begreppen sällan passar in i de meningar de uttalas och dessutom tolkas de olika beroende vem som lyssnr på dem. För alliansen betyder arbetslinje något positivt, att alla bidrar efter sin förmåga. När oppositionen talar om arbetslinjen handlar det om tvång och stupstockar. Det är att underskatta publiken IMHO.

Aftonbladet har räknat ut att Mona Sahlin använde ordet rödgröna åtskilliga gånger för att dunka in begreppet. Frågan om det är ett lyckligt val, för så fort jag själv hör ordet rödgrön så hör jag Carl Bildt tala om den rödgröna röran på sitt eget sätt och delar säkert det med många andra som varit med i ett par svängar. Gillar faktiskt inte heller uttrycket vänsterexperiment - det är ordfattigt på nåt sätt, saknar mening. Bättre att tala om vad man tycker att det är - en rödgrön röra. I alla fall omm an har ett borgerligt perspektiv på världen, de själva tycker naturligtvis tvärtom.

Personligen så anser jag att politiken i allmänhet skulle tjäna på att tala om vad man har gjort för bra saker under mandatperioden som gått och vad man vill med framtiden. De flesta väljare är inte dumma och då ska politiker inte heller låtsas att de är det.

Det sämsta som kan hända nu är att de olika blocken börjar smutskasta varandra i stället för att framföra vad man lyckats med. Det finns sådant och dör har regeringen en god möjlighet för det är många vallöften som hållits och det har gjorts intryck i världen. Dessvärre kommer detta inte fram så tydligt utan fastnar i någon slags pajkastning istället. Lyft blicken. Framför allt infantilisera inte väljarkåren! Det gäller för båda sidor.

Eric Erfors uttrycker det hela mycket bra i Expressen. Säg som det är och håll inte på och konstra till det. Vad jag gärna skulle vilja hjälpa till med moderaternas kommunikationsstrategier det här valet. Jag får satsa på bloggen här. Vi måste satsa på konkreta svar på frågor och vi måste tala om vad vi gjort och förklara även det som kanske inte blev precis som det var tänkt. Den här regeringen har visat att de har fömåga att svänga när vägen gör det och inte ramla ner i verklighetens stup bara för att kartan visar att det skulle vara en väg där.

Den politiska debatten förs minst sagt på flera olika plan. Kielos jämför Anders Borg och Fredrik Reinfeldt med Blues Brothers på ett aningens småsyrligt sätt (det är hennes jobb å andra sidan). Moderaten Göran Pettersson hänger på och har en annan synpunkt. Det tycks även Obamaadministrationen ha som enligt SvD tackar Borg för värdefull inspiration. Men men man blir aldrig profet i sitt eget land.


SvD skriver ner vad som sas i debatten här.

Många bloggare skrev förstås om partiledardebatten igår. Kent Persson (m), Peter L Andersson med (s)-ögonen på. Johan W kallar alliansen för Luftslott, jaja. Peter Högberg tror att alliansen gett upp. Det vore bedrövligt.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Val2010, moderaterna, socialdemokraterna, fredrik reinfeldt, alliansen, kommunikation