Vem vill vara den kvoterade...

Det gläder mig att unga kvinnor tar ton och säger nej tack vad gäller inkvotering i styrelser. Det är möjligt att det kanske skulle bli fler kvinnor i styrelserna - men på vilka premisser? Duglighet och inte kön måste avgöra. För oss som är lite äldre har det varit svårare men deu nga kvinnorna tar ingen skit och det är bra. Det går att se på våra döttrar - de gör som de vill. De är hemmafruar, de gör karriär och komemr de inte vidare startar de eget. Det känns bra att ha varit med att uppfostra starka kvinnor och män med för den delen. De gör också lite som de vill numera. Tar uppehåll och stannar hemma med barnen exempelvis. Det finns verkligen hopp. Så skönt att höra unga välutbildade kvinnor som Jessica Rosencrantz uttala sig på Brännpunkt. Jag tänker aldrig låta mig kvoteras! Bra Jessica säger jag. Hon är ung och bara riksdagsledamot samt ordförande för Moderata Ungdomsförbundet i Stockholm. Alltså det finns hopp.

Vem vill vara den kvoterade? undrade jag.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, kvinnor, kvotering, moderaterna, styrelser

Nej Carl Bildt nu är vi inte överens...

För det allra mesta brukar jag framhålla Carl Bildt som en av de mest framträdande politikerna i cyberrymden. Han har varit uppkopplad på olika sätt genom åren och inte minst är han framgångsrik bloggare på Alla dessa dagar. Full respekt har jag för honom, verkligen. Han jämför i en artikel i Expressen cyberanarkism med trafikanarkism på våra vägar. Jag gillar inte det - cyberanarkism finns inte eftersom internets hela grundidé är att skapa ordning i kaoset. Visst kan det bli farligt och obehagligt för den som sitter vid makten om man vill ha absolut tolkningsföreträde, men i ett samhälle med välutbildade och kunniga människor måste man räkna med tankemotstånd. Det är rent av utvecklande för en själv. Jag skulle hellre vilja jämföra internetrörelserna med vädret än med trafiksituationen på våra vägar. Det är ungefär samma sak. Man måste förvisso hålla kollen men man kan inte binda fast alla träd för att de inte ska tas av stormen.

Jag citerar Bildt här och funderar över vad han egentligen menar "Gränsen mellan det privata och det offentliga suddades ut när vanliga människor som inte var författare, publicister och tidningsutgivare började träffas och kommunicera på virtuella mötesplatser. " Finns det någon vanlig människa i det här sammanhanget egentligen? Ta mig som exempel, jag har både akademisk examen och jobbat som journalist i många år och till och med varit publicist och givit ut egen tidning, nu har jag en blogg. Blev jag vanlig då?Christopher Kullenberg som beskrivs nedan är doktorand och forskare. Många andra med liknande bakgrund bloggar och diskuterar och utbyter kunskaper med varandra till gagn för både oss själva och samhället vill vi nog påstå. Det intressanta och kanske besvärliga är att vi når ut från det kanske andra vill gömma. Johanne Hildebrandt har skrivit om tidningars tolkningsföreträde kontra de nya sociala medierna. Jag menar att vi lever i symbios med varandra och det är mycket olyckligt när stater börjar kontrollera vad som sägs och till vem. Mitt tips är att delta i det hela istället för att samla in uppgifter och försöka tolka dem i efterhand.

Christopher Kullenberg skriver om Cyberanarkism vs. flow control.  Det är skillnad och det är viktigare att vi håller ändamålsglidningen borta från databasernas användningsområden än att vi reglerar internet. Det har bra koll på sig själv. Kullenberg tar upp hur man i Teheran inte bara har koll på trafikflödena genom kameror, man använder dessa även för att identifiera den som protesterar. Det är den typen av dumheter som inte ska uppmuntras.

Det är en kluven värld det här och nog skulle det kännas bättre om myndigheter kunde känna tilltro till oss medborgare att vi i stort sätt kan klara oss själva utan övervakning. Just känslan att bli kontrollerad, att någon tredje person vet vad jag säger till vem och när jag säger det är en obehaglig känsla. Wikileaks har mött på mycket motstånd från förfördelade politiker som blivit omnämnda inte som de storheter de är utan utifrån sina tillkortakommanden. Observera för guds skull att jag inte menar specifikt Carl Bildt nu utan i allmänhet. De borde försöka översätta den känslan till vad som kommer/är att/bli verklighet för alla med denna övervakningshysteri som bara sköljer över oss från vänster till höger. Internet är till stor del självreglerande och man kan lätt söka fram det man vill veta. Man behöver inte samla uppgifter i en låda.

Ingen håller koll på vem jag talar med på Torget skriver Anders S Lindbäck. Det är ganska givet att det är till Torget eller till andra ställen den som vill jobba i skymundan vänder sig. Kvar är vi alla andra som har sk. rent mjöl i påsen. När man ändå har alla uppgifter samlade om oss så finns det alla möjligheter att använda dem till annat än de var till för från början. Det tycker jag är det riktigt läskiga...

När man sedan talar om att kryptera sin information så är det förstås bra, men vad säger att inte de onda krafterna gör samma sak. Finns det då någon nytta med det hela?


Bloggar: Rick Falkvinge försvarar Kullenbergs kunskaper - bland annat.  Anna Troberg, piratpartiets ledare vill förstås få replik. Kommer man inte med i tidningen så har man en egen blogg där man kan bre ut sig. Så går det till numera. Magnihasa likaså - (Magnifika gnistor hackar samhället). Johan W,



Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, övervakning,

Förtroendeuppdraget...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...


Kent Persson skriver en angelägen krönika - det handlar om förtroendeuppdraget. Något av det finaste man kan få säger han. Det är till låns och man har en mandatperiod på sig att visa att man är värd det.  Kent menar att man måste vara lyssnande och ödmjuk. Det är rätt - men det handlar också om att människor ska uppfatta att man lyssnar och är ödmjuk. Det räcker inte att säga själv att man är sådan. Det är i handling inte i ord det räknas i politiken. Många glömmer det och använder retorik för att övertyga, många gånger utan eftertanke. Ja, tanken finns nog men den är begränsad för det glöms lätt bort att omgivningen inte består av en enda person som tycker likadant. Det är många som lyssnar och var och en gör det utifrån sina egna erfarenheter av livet. Den som tror att envägskommunikation fungerar bör fundera ett varv till.

Jag tror att en av de viktigaste egenskaperna en förtroendevald behöver ha och bör fundera över är att ha en dialog med sina väljare och även med sina motståndare för den delen. Det är grunden i politik - dialogen, debatten, tankeförflyttningen både hos sig själv och andra. Det ska pågå hela tiden, det är pulsen i en demokrati. Samtal är bättre en debatt säger också Kent Persson.

Det finns förtroendevalda som dagen efter valet inte bryr sig längre om vad väljarna tycker, det är olyckligt för här finns ett pris att betala om man inte lever upp till förtroendet. Dessvärre så är det också ett faktum att politiker inte heller är likadana. De är också individer med olika personligheter och drivkrafter. Så det där med idealpolitikern som alltid är precis enligt en mall ska vi nog ta och glömma. Däremot gäller det att välja en politiker man gillar och har förtroende för. Bodde jag i Örebro skulle jag exempelvis välja Kent Persson. Han är en juste person som står för sina åsikter. Jag gillar det.

Jag tänker ibland på Mona Sahlin och hur hon har haft det genom åren. Visserligen lyckades hon själv klanta till ett och annat men någonstans går gränsen för när man sonat sitt straff. Det bör gälla henne likväl som någon annan kan man tycka. Det verkar svårt för socialdemokraterna att ersätta henne hur som helst. Diskussionerna går vilt till i tidningarna och Mattias L ser det som en fördel. Den person som klarar genomlysningen i tidningarna är nog tillräckligt stark och kompetent för att klara jobbet.

Apropå politiker så är det nu 25 år sedan Olof Palme blev skjuten. Jag minns den dagen särskilt eftersom det var så sorgsen musik på radion och det tog en stund innan någon talade om varför. Det mordet är ännu inte uppklarat och spekulationerna kring hur det gått till pågår fortfarande. Leif GW Persson har en egen teori som inte stämmer med det andra kommit fram till. Han tror inte på Christer Pettersson som mördaren. Ja, vem vet. Man kan dock inte annat än skänka tankar till hans familj som nu får alla sår upprivna igen i samband med att tidningarna börjar skriva om det hela igen. Måste varit och är fruktansvärt.

Detta är en annan sida av förtroendeuppdraget. Alla blir inte mördade som Anna Lind och Olof Palme men mordhotade känner jag flera som blivit, även på lokal nivå. Det är ytterligare en anledning till varför man kan fråga sig om det är rätt att ställa upp som förtroendevald. Det är inte bara mordhot utan smutskastning och allehanda retoriska knep från omgivningen som inte gillar en enskild politiker som man ska stå emot. I tidningarna får nya vinklar tag och sen vet man aldrig vartåt det barkar.  Ingen ger sig förrän bytet ligger ner. Så är det. Det finns ingenting egentligen som säger att det är tidningarna som har rätt, men tolkningsföreträdet har de än så länge. Få har en chans när tidningarna tar tag och vrider till. Men det finns hopp och motgift numera, det händer saker. Johanne Hilderbrandt skriver i en krönika om framtiden "Dessvärre är loppet redan kört. De sociala medierna håller på att utjämna makten, flera bloggare och twittrare har hög trovärdighet och tar ofta upp det som för stunden inte anses vara ­politiskt korrekt."

Något om socialdemokraterna måste man skriva. Många talar om undergång och kaos för partiet. När nu socialdemokraterna ska göra en omstart kan det bli tungt. Man har inte en politik som väljarna gillar, man har ingen partiledare klar vad det verkar. Å andra sidan efter storm kommer lugn. Aftonbladet tar tag i ett halmstrå för att hjälpa till med att peppa och skriver att det vänder uppåt för partiet igen. Nåja. Flera önskar sig förstås en rejäl nystart på partikongressen, bland annat Peter L Andersson. Stoppa plågsamma partiförsök skriver Krassman. Peter Högberg talar om förnyelse i sin krönika. Röda Berget menar att Sahlins surdegar ska hållas undan. Johan W skriver om en tudelad kongress.



Bloggar: Sörliden


Läs även andra bloggares åsikter om politik, förtroendeuppdrag, media, moderaterna, socialdemokraterna,

Tur att jag inte tycker om kaffe...

Än så länge är det inte dags att lämna in för vistelse inom äldrevården. Det gäller dock att stämma i ån och förbereda sig för att det inte ska fortsätta som idag i den branschen.

Igår talades det om indragning av kaffe och idag om neddragning på äggkonsumtionen för gamla. Det är bedrövligt men inte nytt på något sätt. Häromåret hörde jag någon tala om att en tomat skulle räcka till fem personer och att man inte fick göra av med mer än ett visst antal toapapperrullar under en 14-dagarsperiod.

Det är för mycket siffernissar inblandade överallt. Siffror måste i såna här sammanhang kläs i ord, för de har annan betydelse än budget när det gäller människor.

Mina egna erfarenheter från min gamle fars vistelse på äldrehemmet är att där serverades maten direkt ur uppvärmda platskärl för man hade inte råd med uppläggningsfat! Mitt frispel där fixade biffen. För nästa gång jag kom hade man fixat ugnseldfasta formar att värma maten i. En av de äldre damerna där sa till mig - Du ser hur vi har det. Det är inte så muntert inte. Det var väldigt beskrivande för situationen får man säga. Perosnalen gjorde nog vad den kunde, men budgetrestriktionerna förhindrade dem.

I Danmark har man en annan syn: Där inser man att äldre behöver bra mat för att må bra. Energirik mat behöver de och den ska smaka bra. Det finns goda exempel i Sverige också så helt är väl inte hoppet ute i den här frågan. Det är bra att det uppmärksammas.

Uppror måste vi göra för att de gamla ska få det bättre. Gunvor i Köping vill ha frukostägg och nu efter protest får hon det i fortsättningen. Bra. Självklart tycker Böhlmark som tycker att det är dumsnålt att dra in på äggen. Ja visst är det dumt. Kosten har en stor betydelse för välmåendet, det behöver man inte forska på precis. Det är vanlig vardagskunskap.

Naturligtvis så handlar inte exempeln ovan om vare sig ägg eller kaffe utan om en människosyn som inte är acceptabel.
Som tur är så satsar regeringen på att se till att det kommer fram nya riktlinjer för en god äldreomsorg.

Stor rörlighet bland politiskt aktiva...

Hans Dahlgren lämnar socialdemokraterna för att engagera sig i centern. Han ger sin bild av varför i en debattartikel i Uppsala Nya Tidning. "Jag väljer att lämna Socialdemokraterna, dels för att jag inte känner igen mig i den ­politik som läggs fram, men även för att politiken inte ger svar på de utmaningar vi har som land. I Centerpartiet ser jag däremot ett parti i rörelse som tar sig an framtiden ­genom att se verkligheten som den är."

Detta är ett intressant fenomen. Av tradition stannar man i sitt parti eller kanske rent av är med där för att föräldrarna var det. Inom partierna finns det många som fastnar av olika skäl. Det kan vara bekvämlighet men också så att det är det enda val man har, man vet inget annat kanske inte kan något annat heller för den delen. Man lär sig hur det fungerar och anpassar sig till det. I en värld där allt fler har utbildning och möjligheter att ställa alternativ mot varandra så förändras den här hemtillhörigheten på något sätt. Det är inte längre självklart att göra som partiet säger och tycker och bara hålla med. Vad är ett parti egentligen om inte en samling där många individer ingår. Mattias Lundbäck skrev i sin blogg ett underbart och tänkvärt inlägg om detta för ett tag sedan. Han menar att man inte kan säga att partier tycker, lika lite som man kan fråga Årstaviken vad den tycke om friskolor. "... Vi har gått med på att rösta som majoriteten i partiet vill, men vi har sannerligen inte gått med på att alltid tycka som majoriteten tycker."

Engagerade människor med kunskap tar ställning, ofta i särskilda frågor. De gömmer sig inte bakom tryggheten i partiet eller suktar efter värmen de tror finns där. Den är nämligen mycket förgänglig om man uttrycker avvikande mening. Alla gillar inte opinion och det finns personliga positioner att försvara. Jag tror att vi kommer att få se fler personer som hoppar mellan partier framöver. Både socialdemokrater som blir borgerliga som alliansare som flyter mellan de borgerliga partierna. Det handlar om aktuella frågor och det handlar om vilka personer man har runt omkring sig. Känner man sig stoppad eller tycker att andra har mer rätt i sina ställningstaganden så är det lätt att röra sig idag. Man finner vänner på olika ställen, inte minst i de sociala medierna faktiskt. Det berikar det politiska livet och samhällsutvecklingen på många sätt. Det finns de som tycker att det är bra att bråkstakarna, alltså de som inte bara följer med, försvinner från partierna. Det blir lugnast så.

Just nu befinner sig socialdemokraterna i fritt fall om man får tolka bilden som framställs i medier av olika slag. Nu har Ilija Batljan och Hans Dahlgren, båda aktiva och framstående personer lämnat (S). Blir det flera? Jag tror att det gäller många. Partierna behöver ta hand om sina engagerade personer. Detta fastnar dessväre ofta på individnivå och det talar man inte så högt om. Man kan vara rätt person, man eller kvinna, men på fel plats. Socialdemokraterna har det inte lätt just nu när de står inför dilemmat att välja ny partiledare. Det är en av de viktigaste symbolerna för ett parti trots allt även om en sådan blir Årstaviken personifierad enligt beskrivningen ovan. Behövs. Men det är klart att om man inte vet vad man vill eller vart man ska gå så blir det svårt.


Själv har jag varit moderat sedan 1973 och det får man allt kalla lojalt. Det mesta gillar jag och annat inte. Men om det fortsätter så framöver det är inte alls självklart. Troligt. Men inte självklart. Inte alls. Politiska ställningstaganden öppnar sig utanför partiramarna numera. Alla söker vi mening och den moderna människan står inte och stampar med mössan i hand. Vi kommer att se mycket av detta framöver - framför allt bland de yngre. Självständiga personer bestämmer sina egna vägar. Det är möjligt att vissa inom socialdemokraterna tycker att det är bra att vissa försvinner nu, det är lite synd - för vad blir det kvar av det politiska engagemanget? De som brinner går till ställen där det finns utrymme. Enfrågepartier kommer att uppstå och där jobbar människor tvärsigenom partigränserna. Så var det exempelvis under bloggbävningen kring FRA-lagen. Å andra sidan får man aldrig ge upp sin övertygelse för minsta motstånd. Men jag förstår den som säger som min kompis Cecilia sa. Jag kom - jag såg - jag gick...


Bloggar gör Peter Högberg och Röda Berget och Dagens Opinion och Martin Moberg


Läs även andra bloggares åsikter om politik, partirörlighet, socialdemokraterna, moderaterna, alliansen, centerpartiet

De smarta och listiga bara förstör...

Att luras med falska annonser för att få in egna jobb är smart och listigt - man kan nämligen få in miljonbelopp från staten på det sättet.

Studentconsulting heter det fiffiga företaget som kom på den idén. De tycker inte att de har begått fel. Kreativitet är alltid bra men lite förnuft är inte fel i såna här sammanhang.

Detta iditotiska tilltag leder bara till restriktioner för andra företag som sköter sig. Fy bubblan för detta. Jobbcoacher kan vara en bra förlängning av arbetsförmedlingens förmåga att hjälpa människor till jobb. Arbetsförmedlingen å sin sida vill inte ge jobbcoacherna godkänt. En undersökning visar att coaching inte resulterar i nya jobb men att de behövde nya resurser.

Ett exempel från min omvärld är en person som genom arbetsförmedlingen velat ha en coach har effektivt stoppats för detta. Kontakterna med arbetsförmedlingen har varit trista minst sagt. Märkliga myndighetsbrev, telefonkontakt, mailkontakt om möten med arbetsförmedlingen har vederbörande försökt med, utan resultat. Men de har blivit uppskjutna och det går tre månader till nästa kontakt. Orsakerna är många. Sjukdom, sjuka barn, folk slutar på AF och det tar tid innan de ersätts med ny person som i sin tur måste ha tid att sätta sig in i jobbet.

Saken är den att det ska inte behöva ta ett år att få kontakt med arbetsförmedlingen, eller hur?  Rutinerna är omständiga. Läs bloggen Sjukersatt så får ni en inblick i en människas kontakter med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Däremellan finns då arbetscoacherna där en del förmodligen är jättebra och andra helt kass.

Alla menar nog väl men rutinerna måste förbättras.


Nyhetskanalen har längre artikel.

Du ska inte tro att du är något Palm...

Socialdemokratiska kvinnoklubben lanserar fem kvinnliga kandidater till partiledarposten och andra ledande befattningar i partiet. En kvinna saknas - Veronika Palm. En anledning till att hon saknas kan vara att hon en gång i världen utmanat S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul enligt ett TT-telegram. Jag förstår - säger Sanna Rayman.

Inte blir man förvånad över den slutsatsen inte för det är så det går till. Du ska inte tro att du är något. Tala inte om att du kan något. Risken finns att du sticker ut och tar ljuset från någon annan. Jag vet inte om kvinnor är värre än män vad gäller detta, men mina egna erfarenheter säger så. Det har varit värre i politiken än annorstädes. Tyvärr. Man kan tappa sugen för mindre. Rosornas krig är i full gång skriver Kent.

Peter Högberg ställer frågan - Är du tillfrågad lille vän? "Om ja så är ni partiledarkandidater! Uppför er som de då och inte som snoriga ungar som springer omkring och bara larvar er. Det är tänkt att en av er ska leda landet, inte sandlådan."


Nåväl parallellt pågår det naturligtvis en lansering av mannen som ska lösa alla problem som Mona Shalin ställt till, bland annat genom sin samverkan med (V) och MP, de senare har som bekant sagt tack för kaffet nu och avbryter samarbetet med socialdemokraterna. Nu tror inte jag att det är Mona Sahlin som ställt till det för socialdemokraterna utan det är nog helt enkelt så att det missats följa med i omvärldsförändringen. LO å sin sida vill ha två personer, en man och en kvinna på partiledarposten. Buden är många.

Jag såg en bild av socialdemokrater ståendes hållande varandra i händerna - de sjöng Internationalen enligt uppgift. Jag tror att det kan finnas en förklaring där. Förvisso bra att känna till sina rötter. Säkert skönt och tryggt - men Internationalen i Sverige 2011, känns så där modernt.

Om man inte förändrar sig i takt med omvärlden så dör man brukar Fredrik Reinfeldt säga om politiken. Tror att han har rätt. Tror också att den oro som socialdemokraterna just nu utstrålar finns lite varstans bland partierna, även på den borgerliga sidan. Det är typiska eftervalsskalv. Moderaterna är  just nu stabilast, i alla fall på riksnivå.


Bloggar:
Westerholm analyserar.
Peter L Andersson är en annan, just nu förvirrad socialdemokrat. Han å sin sida hyllas av moderaten Mattias L på bloggen Den hälsosamme ekonomisten.
Monica Green bloggar på...
Utkanten får Titanic på näthinnan.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, partiledare, socialdemokraterna, fredrik reinfeldt, förnyelse, val2014

Kärleksfull kritik - det är svårt det...

Socialdemokratiske Ilija Batlan lämnar politiken och går till näringslivet i stället. Kloka ord uttalar han dåhan säger att det är så i politiken, man är med några år och försöker bidra till och delta i samhällsutvecklingen. Det är så det borde vara kan man tycka. Det ser dessvärre inte alltid ut så. Samhällsengagemanget är inte det allenarådande för alla politiker. Det blir som en livsstil fär många, platserna är begränsade och det finns inte utrymme för alla. Dessvärre. Politiken skulle säkerligen vitaliseras om fler gick ur och in i den.

Just Ilija Batlan är en person som lämnar avtryck. Han är också en person som framfört kritik till sina egna. Han kallar det kärleksfull kritik. Det är i avsikt att förbättra som man påpekar olika saker, inte för att kritisera andra som personer. Dessvärre så har människor ofta svårt att skilja mellan sak och person och uppfattar kritik som om det alltid handlar om att kritisera enskild person. Det är den där skuldkänslan vi har av att inte ha gjort rätt och så måste man försvara sig och så blir det fel. Den som ser förbättringspotential och uttrycker det menar oftast i sak men uppfattas många gånger som gnällig. Så hamnar relevant kritik på personnivå istället för att den ses som en möjlighet till förbättring. Varför är det så? Vi behöver ändra på det där och funder mer kring vad som är sak och person. Skilja på det helt enkelt.

Önskar så Batljan lycka till på nya jobbet, synd för socialdemokraterna men säkert bra för honom som person. Det är nog som han säger. Man går ut och in i politiken. Rent av bör göra det för att ha något att tillföra, politik bör vara samhällsutvecklingsinriktad och inte navelskådning. Det gäller förstås inte för alla, en del är födda med engagemanget medan andra har andra skäl att vara med. Därmed trampade jag säkert på ännu en tå. Man får ta det.

Per Gudmundsson

(SvD)

Äntligen en IT-minister som vidgar vyerna... idag skola...

Just nu pågår en rundabordssamtal om IT i skola och utbildning tillsammans med IT-minister Anna-Karin Hatt och flera olika kompetenta personer. Det är bara att inse att IT är så mycket mer än bara en dator i varje klassrum. Nåväl jag ska inte raljera här numera finns det många elever som fåt egen dator i skolan. Det är till och med ett dragplåster för många att locka eleverna att söka till skolan. Marknadsföringstrick, cykel eller dator.

Under min egen tid på Pedagogiska institutionens linje Multimedia: Pedagogik-Teknik arbetade vi mycket med hur vi människor förändras i den digitala världen. Vi blir cyborgare och använder nätet som en naturlig detalj av livet i övrigt, det blir gränslöst. Det viktiga i hela kråksången är interaktionen. När jag nu sitter och lyssnar på vissa personer i rundabordsamtalet så känner jag en viss förtvivlan över den längtan efter organisering och ordning som hos många efterfrågas. Man talar om e-böcker exempelvis. Det var en del man misslyckades med från början.  Läroböcker flyttade in på internet utan att det funderades över de pedagogiska möjligheter som finns att få. Det finns säkert en hel del att finna hos spelutvecklarna och försöka förstå hur de arbetar pedagogiskt med olika spel och försöka komma bort från att spel är spel, underhållning och fritid. Det finns mycket man lär genom spel om man funderar lite vidare än ur nöjesperspektivet. Den som spelar lär sig strategier, samverkan med andra, språk, rumsuppfattning, motorik. Alla som har spelat dataspel vet hur kraven ökar vartefter man lyckas. Det är precis så det ska vara i skolan också, att  alla får utrymme utifrån sina egna förutsättningar. Precis som jag sitter här och skriver hör jag Rickard Gatarski påpeka dataspelets betydelse för lärandet. Vi är överens, fast det visste vi.

Tänk om Facebook skulle kunna bli en läroplattform? Alla är där och alla hjälper varandra. Microsoft och Kungliga Tekniska Högskolan har sitt projekt Mattecoach över internet. Alla behöver inte ha samma bok. Man kan gå åt samma mål men på olika sätt. Det handlar om att släppa loss tror jag och mer söka efter hur vi ska värdera kunskaperna som vi har. Det gäller både vuxna och ungar. Det finns en väldig massa kunskaper som är användbar på många olika sätt. Vardagskunskap, tacit knowledge är viktig att ta vara på även i skolan. Idag sitter ungarna och lär sig via internet och går kurser på Youtube. Helt utanför skolans långa arm.  Hur tar vi vara på det. Även små barn använder sig av denna metod - de har datorer, de har tillgång till internet, de kan använda tekniken, det blir kul att lära. Det är där som jag tror att det finns en viktig aspekt att ta vara på nu i denna pågående livslust som pågår.

Det handlar om makt och tolkningsföreträden - vem ska bestämma...

Margaret Mead skrev på 70-talet om vad hon då kallade elektronålder - jag tror att vi i hög grad är där nu:


”Dagens ungdom växer upp i en elektronålder som hittills varit omöjlig att ens föreställa sig. Den äldre generationens erfarenheter från då-världen i långsam förändring är helt inadekvata. Ändå är det de äldre som fortfarande insisterar på att kontrollera de unga vilka formas av en värld de äldre aldrig kände till. Om den drastiska klyftan mellan unga och gamla skall kunna överbryggas måste den äldre generationen avstå något i sin makt, hävdar Margaret Mead ... (Mead M (1970), Kultur och engagemang – En studie av generationsklyftan, Ystad, Rabén&Sjögren…”)

Tänk om man skulle ta och riva ner väggarna till klassrummen och ta vara på de kunskaper ungarna har i stället för att fastna i att läraren ska ha svaren på all frågor. Även lärare har att lära. Jobba ihop helt enketl.

Jag tror att Jan Björklund tycker att jag är mycket flummig just nu - men jag tror faktiskt (som skapligt välutbildad i ämnet pedagogik) att lärandet sker i lust mer än i strukturer och ordning. Det en autesluter inte det andra.

Vi talar om datorer i skolan - idag surfar ungarna på sina telefoner. Det är olika sätt att använda läromedel. Vi är redan här... Mitt i det hela.

Kolla in hur det nutida lärandet ser ut! Det pågår - filmen nedan har vistas 3 159 005  gånger.




Länk för den som hellre kollar så.

Vår nya IT-minister Anna-Karin Hatt tar sats och säger att vi ska bli bäst på IT i Sverige. Men det får inte kosta. Min uppfattning är att det behöver det inte göra heller. Det handlar mycket om attityder. Släpp loss kreativiteten. Lås den inte inne... Här finns möjligheter till stordåd. Och de sker inte bara inom ksolans väggar. Det är inte bara skolans regler för hur och vad som ska läras utan det handlar lika mycket om hur man värderar den kunskap som finns utanför, för nu är hela världen uppkopplad och vi lär av varandra.

Här kan ni lära er hacka lök med Melker Andersson som ett exempel bland hur mycket annat som helst. Det gälelr att ta vara på det som finns nu.  Hjulen behöver inte alltid uppfinnas på nytt. Det kan rent av vara onödigt.

IT i skolan handlar inte bara om hur vi effektivt ska använda internet utan det handlar också om vad det gör med oss som människor... Ackommodationsfasen bör vara över nu - nu assimileras vi och IT blir en naturlig förlängning och fördjupning av våra liv.


 
(intressant)
 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, utbildning, IT, Anna Karin Hatt, pedagogik, 1-1 satsning,

Tolkningsföreträdet håller på att gå dem ur händerna...

Tolkningsföreträde. Ett begrepp som är oerhört intressant ur ett demokratiperspektiv numera. Bloggare och övriga sociala medier har ställt det hela på ände på senare år. Det är inte bara en som bestämmer hur det ska vara. De politiska partierna har anklagats för att inte vilja vara med av skräck för att det ska sägas eller tyckas fel saker. Många har betraktat de ostyrbara skribenterna/bloggarna som någon slags andra klass. Det är långt ifrån sant och det vet de flesta. Visst är opinionsbloggar olika, precis som många tidningar. Men nog har det vitaliserat debatten på ett bra sätt.

Dock hände det något häromdagen mellan Fredrik Reinfeldt och DN. Plötsligt så har regeringen börjat använda sig av de sociala mediernas fördel, nämligen möjligheten att ställa till rätta och hävda vad man sagt. Genom att skicka ut en inspelning av en intervju med Fredrik Reinfeldt får han fram exakt vad han sagt. Det går inte att säga emot det.

Att DNs ledning betraktar det som hotfullt kan man förstå med anledning av att plötsligt har man tappat tolkningsföreträdet över det skrivna. Kan nog kännas hotfullt. Det är ungefär som när Marita Ulvskog betraktade den borgerliga valvinsten eller vad det var som en statskupp. Det går inte att gömma undan det hela, det går inte att hålla kvar i det gamla. Det är dags att starta en interaktion nu.

Det tryckta mediet är fast och går inte att bemöta på annat sätt än att man själv får något tryckt i nästa utgåva där det ursprungliga är glömt. På det interaktiva nätet kan diskussionen fortgå och många vinklar kan beaktas och vidareutvecklas. Traditionell media når än så länge större publik än många bloggare. Men det håller på att ändras snabbt. Man kan ta avstamp hos Blondinbella och de andra yngre modebloggarna, de har större "upplaga" än många traditionella medier. När den publiken börjar intressera sig för nyheter, samhällsfågor och politik kommer de inte att börja prenumerera på prasselnyheter. Eller hur? De söker på nätet. Det går snabbt.

Nu när även statsministern har en ipad och ser glad ut över den kommer det att gå snabbare med interaktionen från det hållet än vi sett hittills. Tror att han kommer att gilla det där. Självklart kommer han och andra att snabbt ifrågasätta hur de blivit tolkade. Det är inte mer än rätt.

SvD

Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, reinfeldt, sociala medier, bloggare, tolkningsföreträde, moderaterna

Högt i tak hos socialdemokraterna...

Läser just att de socialdemokratiska Primekonsulterna som mot betalning försökt omvända partiet åt högerhållet får stanna kvar i partiet. De ansågs var illojala utöver alla gränser tidigare och de flesta utgick nog ifrån att det skulle bli uteslutning.

Hela historien blev så allvarig att Prime startade bloggen Primegate för att hålla alla underrättade om turerna.

I ett politiskt parti pågår alltid många diskussioner om olika frågor och åsikterna skiljer och dessvärre har man också ibland olika grundvärderingar. Men det ska gå bra långt innan någon ska kunna uteslutas ur ett parti. Att inte alla kommer överens är en sak men därtill att kasta ut enskilda för att de har avvikande åsikter känns väldigt omodernt. I ett politiskt parti måset det finnas öppnignar även för oliktänkande. En och annan internstrid rensar luften.

Därför är det lite skönt att läsa om att socialdemokraterna förlåter sina Primegatemedlemmar även fast de nog gick över gränsen i det här fallet. Jag trodde att socialdemokraterna var hårda mot de sina eftersom kollektivtanken verkar vara så hård där. Men icke. På något sätt är det självklart att den som varit aktiv länge och jobbat hårt för ett parti inte bara ska bli utputtad för att man försökt göra så gott man kan. Ibland blir det rätt och ibland blir det fel



Aftonbladet

Reinfeldts protest mot media... framtidens melodi.

Att Fredrik Reinfeldt idag protesterade mot medias hantering av det uttalande han gjorde kring hyresrätters vara eller inte vara har satt fart på diskussionen. Tolkningsföreträdet är inte längre medias eget. Det är inte OK att vinkla precis hur man vill och dra detaljer ur sammanhang.

Fredrik Reinfeldt har alltid varit lite skeptisk mot sociala medier och bloggar och mest tyckt att det är en massa trams att finna där. Det märkes inte minst under bloggbävningen kring FRA-lagen. Då betraktades bloggarna som protesterade mest som bråkstakar och var inte så mycket att bry sig om, då var det bara de traditionella medierna som togs på allvar. Detta håller på att ändras. Jag brukar hävda att det är bra att ha en egen blogg ty då slipper man acceptera de små genmälen man har möjlighet att få in på sidan 27 lite undanskymt. I en blogg och i de sociala medierna kan man följa upp mediaresonemangen. Idag använde statsministern just den metoden - han följde upp och korrigerade med eget material. Det är fantastiskt bra och kommer förmodligen att leda till att vi får mer korrekta nyheter i framtiden.

Nu ser jag fram emot statsministerns blogg där han kan fördjupa och förklara de komplicerade frågorna och kanske följa upp det som uppfattats på ett sätt som inte var menat. Carl Bildt fixar det där redan med bravur får man säga. Varför inte flera? Nu är väl i och för sig Bildt en gammal van näträv, men vad säger att inte Fredrik Reinfeldt kan bli det. Eller någon i hans närhet? Det är mycket som händer nu i de sociala medierna, förståelsen för hur de kan användas ökar och acceptansen för dem som en viktig kommunikationskanal börjar bli allmängods.

Paul Ronge beskriver i en bloggpost vad som skett bara denna vecka. Det handlar om maktförskjutning helt enkelt. Alltfrån Kommunchefen i Katrineholm och hans tampande med Katrineholmskuriren där en om social medier okunnig redaktör lite arrogant uttrycker det "twittra på arbetstid". Det vederbörand inte förstått att twitter många gånger ersätter både prasselmedia, TV och telefon. Man får snabb koll och kontakt. Allt med datorer som har färgskärm är inte spel och underhållning. Det behöver vissa få upp ögonen för. Verkligen. Men en person som får till det att kalla sociala medier för "bloggvalpar" har nog inte så mycket koll trots allt. Men både Farmor Gun och jag är smickrade förstås - bloggvalp va? Nåväl en gång i världen kallades vi för särskrivande specialklass av Lisa Bjurvald i DN.

Det handlar mycket om en slags uppgörelse nu om vem som har tolkningsföreträdet. Vissa menar att journalister är bättre på att vaska fram det viktiga så det är dem man ska lita på. En del av oss som bloggar har varit både jorunalister, publicister och är akademiker och tycker väl att vi också har en del att komma med, även om det sker i bloggens form. Den senare är dock bara ett verktyg som används för att publicera åsikter, tankar och kunskaper. Många gånger på djupet och med interaktion med läsarna. Visst finns det kassa bloggar med det finns även dåliga tidningar. Allt är dock sammansvärjt i en enda medieröra numera. Det viktigaste framöver är för läsaren att kritiskt granska all inforamtion.

Jag kan inte betrakta Fredriks Reinfeldts inspelade intervju som felaktigt att tillhandahålla, tvärtom. Genom att detta gjordes så kommer vi förmodligen att få en bättre och mer korrekt rapportering framöver. Det börjar ta sig lite varstans... Ni ska se att vi som länge förordat internet som en viktig plats för information och kunskapsöverföring, och inte som en reglerad TV-kanal, kommer att få rätt. Jag gillar det här...

Uppdatering: Även om Gunilla Herliz nu försvarar DN och säger att det inte är några faktafel i det som skrivits så är det uppenbarligen problem för tolkningen stämmer inte överens med det Reinfeldt ville förmedla. Det är inte ens några efterkonstruktionen utan det är ett inspelat samtal som återger exakt vad som sades som nu förmedlas. Det här är nytt för tidningar och journalister, kan förstå det. För den som rör sig i det interaktiva medialandskapet som bloggar och sociala medier är det vardagsmat och självklart att bli ifrågasatt och få nya vinklar. Det är väldigt bra för det leder diskussionen framåt. Sorry alla ni som håller er i sargen på tidningarna. Ni måste också tänka om nu. Det som tolkas från mediahåll är inte alltid det rätta och det enda sättet att se saken på. Det kommer nu en tid då även granskarna blir granskade. Det är bra för alla.

" I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)"



Att kalla det bråk är väl ändå att ta i... Märkligt att ifrågasätta DN kan man väl inte heller kalla det. Snarare att respektera att läsare tänker själva.

Bloggar - blandat, välj själv: Den hälsosamme ekonomisten (en av de bästa opinionsbloggarna just nu)
Rädda Sverige Röda Berget Johan Ingerö


Expressen  DN Aftonbladet1 Aftonbladet2 SvT

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, tolkningsföreträde, reinfeldt, DN, marknadshyror, sociala medier, bloggare

Vad säger karln...

Igår uttalade sig Fredrik Reinfeldt i media om hyresrätter på ett sätt som gjorde många fundersamma. Vad menar han? Själv tänkte jag att något saknas här, någon pusselbit. Han brukar inte uttala sig så där.

Mycket riktigt så var fingertoppskänslan rätt. Hälften av det han sa kom med och hamnade i sitt eget sammanhang. Det är ganska vanligt och en anledning till att man ska hålla en kritisk hållning till alla typer av nyheter och infroamtion med för den delen. Dels så kan den som uttrycker något ha ett speciellt syfte och dels så kan den som sedan presenterar det hela ha ett annat. Man får låta det hela gå ett par varv och fråga sig om det kan vara riktigt det man hör. Alltid.

Nu är det bra med sociala medier och inspelning av det som sägs för det går direkt att rätta till feaktigheter. För den som är rädd för att säga och gärna vill att allt ska hemlighållas ska se det hela som en möjlighet att tillrättalägga det hela också.

Statsministerns uttalande om hyresrätter spelades in och därmed får gårdagens nyhet en annan vinkel.
Pressmeddelandet från Statsrådsberedningen kan ni läsa här.

Aftonbladet

Expressen

Alliansfritt Sverige har synpunkter, vad annars.



Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, moderaterna, hyresrätter

Att mobba bort sin rival...

Moderata riksdagsledamoten Marta Obminska tog initiativ till seminariet  Kränkande särbehandling i arbetslivet - Mobbarna och rättvisan. Det sändes i dag och kan ses här i Kunskapskanalen på SVT. Mycket intressant. En av talarna var journalisten Maciej Zaremba som skrev den uppmärksammade serien om vuxenmobbning i DN förra året. Hillevi Engström var också där och menade - Samhället klarar inte av skammen utan vältrar över det på offret... Brister i ledarskapet. Det är de godas tystnad som är värst sa hon de som låter det ske. Det gäller att våga säga ifrån menar hon. Problemet är ofta att den som gör det sen blir drabbad (min not). Jag har hela mitt liv varit just den där personen som säger ifrån och visst har det ofta haft en kostnad även för mig. Men det är värt det. Det är oerhört svårt att se på när folk far illa.



Hur som helst jag fastnade på det där att vuxna mobbar på ett annat sätt än vad barn gör. Ungarna är mer spontana och kortsiktiga i sin jävlighet. Vuxna vet vad de gör, de har ett mål med sitt exkluderande av andra. Det kan handla om att man vill ha bort en rival exempelvis. Zaremba beskrev på seminariet läkaren som efter semestern kom tillbaka och fann sin arbetsplats förflyttad ner till ett fönsterlöst rum i källaren i ett hus längre bort. Allt stod i lådor, han hade ingen telefon och inget internet. Ingen kunde svara på vad som hänt. Alla undvek kontakten med honom. Chefen svarade inte på telefonen. Han fick sitta ensam på luncherna och kände sig fullständigt utanför. Ingen förklarade något utan vände bara på huvudet när han kom och undvek honom. Han blev sjuk och började må dåligt, försökte ifrågasätta det som hänt. Försökte diskutera och blev plötsligt den jobbiga, den som alltid ifrågasatte och aldrig var nöjd. Skulden blev plötsligt hans, det vändes mot honom. Så småningom så blev han sjukskriven och förtidspensionerad på grund av situationen. Så småningom kom det tydligen fram att det handlade om att läkaren hade haft omfattande forskningsmedel som chefen ville åt. Nu var det tydligen så att dessa medel var personliga för den förste läkaren så att de föll aldrig ut. Må den typen av mobbare brinna i - ja ni vet vad. Att förstöra andras liv bara för egen vinning är ingen beundransvärd handling.

Man kan se det här hända lite varstans i livet. Ibland nära och ibland vid sidan om. Det är inte alltid de svagaste som vuxna ger sig på utan de som hotar ens egen position på något sätt. Det används subtila metoder och man talar med omgivningen hur den där är. Allt för att förklena och misskreditera. Omgivningen börjar tro på det där så småningom. Det är klart så måste det vara. Visst är det fel på den personen. Bara gnäller och är aldrig nöjd. De omgivande vet inte vilket ben de ska stå på. Mobbningen fortsätter och när någon anser sig vara ofördelaktig eller kärnkande behandlad så beror det på dem själva. För att de är som de är. Alltså fel. Det är inte konstigt att självkänslan får sig en knäck och att många går under av denna press.

Detta är helt oacceptabelt. Det sker inte bara på arbetsplatser, det sker i föreningar också. Det blir en maktkamp och den är sällan snygg. Det obehagligaste är nog när någon som har makt använder den till att exkludera andra och utestänga dem från all gemenskap som i berättelsen ovan. Det händer inte allt för sällan att när en person är knäckt och förvunnen så finner man på en ny att göra likadant med och fortsätta i samma stil. Det handlar alltså inte om enskilda personer, det handlar om dåligt ledarskap. Det värsta är att det inte är ovanligt att det är ledaren själv som är värst. Det är ofta en person som har mest att förlora på att släppa fram andra eftersom det hotar den egna positionen. Det finns självklart många psykologiska förklaringar till varför vissa människor agerar som de gör, ofta landar det i dålig självkänsla och ett stort kontroll- och bekräftelsebehov. Men det spelar egentligen ingen roll, eftersom beteendet är fullt oacceptabelt.

Många anser för stås att vi är väl lättkränkta i Sverige. Men är det att vara lättkränkt att inte få vara med på möten, inte få information, vara den som det tystnar kring eller få sin arbetsplats nedflyttad i källaren? Det är alltid den drabbade som har rätt till stöd, men det blir sällan så eftersom den som har makten att ge den ofta kan vara den jävligaste av dem alla. Makten innebär också att man har kontroll på övrig omgivning som i sin tur inte vågar agera för den utsatte av rädsla att hamna i samma situation och själv bli drabbad. Det är ynkligt men mänskligt trots allt. Så vad gör vi för att få bort mobbarna eller snarare tar tag i deras beteende? Det är fullständigt oacceptabelt.

Läs Zarembas artikelserie om vuxenmobbning:

”Värst för dig själv” – Vår heder har inget pris
Fritt fram i Sverige. Men brottsligt i Frankrike.
”De skrattade bara.” Så berövades Safet sitt människovärde
”De skiter i vilket” – Så sviker vi de mobbade

Det blev en bok av alltihopa - jag ska köpa den...
Chat med Zaremba


 MMK skrev tidigare om Zarembas artikelseri och mobbning:


Vem blir mobbad på jobbet
Avskriven ur livet - det är mobbarna som ska stoppas
Gruppen som fenomen


Läs även andra bloggares åsikter om politik, mobbning, utanförskap, arbetslivet, mobbare, kränkning, moderaterna, regeringen

Det börjar ta sig ...

Gunilla Carlsson har tidigare visat sitt intresse för sociala medier och hänvisar till det som hänt i både Tunisien och Egypten. Nu bjuder hon in för att ta emot idéer om hur informations-. och kommunikationsteknologiska lösningar ska kunna användas i frihetens tjänst. Det är glädjande att regeringen börjar fundera i dessa banor nu. Med tanke på hur låsta positionerna har varit så är detta ett genombrott så ska man se det enlig tmin mening.

Kolla in här.


Anna-Karin Hatt Skriver också om internet och frihet på Brännpunkt.





Regeringen

Klistret torkar på det ena plåstret efter det andra...

Återigen FRA-lagen. Nu visar det sig bland annat att den regel om att en person som blivit granskad för att ha sänt e-post över Sveriges gränser inte får veta det. Vilket utlovades när lagen klubbades igenom. Det var väl i och för sig ingen med lite kunskap om hur dataflöden fungerar som trodde att det skulle vara möjligt att hålla isär olika begrepp. Det är inget löpande band precis där man manuellt sorterar ut sekunda varor precis. Dock måste det till en mänsklig hjärna för att avgöra vd som är vad. Meddelanden via internet har inte kuvert med utländska frimärken på. Så är det. Det var ett och annat som lovades för att FRA-lagen sulle tvingas igenom till varje pris. Många var vi som protesterade nu ramlar det ena efter det andra plåstret av. Signalspaning är säkert nödvändigt men var FRA-lagen verkligen den enda lösningen? 

Illustration: Marcus Fridholm

Mark Klamberg gör på sin blogg en mer omfattande analys av innehållet i Signalspaningskommitténs rapport (SOU 2011:13). Sveriges Radio intervjuar ordförande i kommittén Inger René som menar att lagstiftningen delvis är obsolet. Det var en bra tanke tror hon men det har vista sig att den inte går att uppfylla, Det var vissa som försökte påvisa det från början. Varför gick denna olyckliga lag igenom det undrar jag fortfarande. Mot bakgrund av det som hänt i Tunisien och senast Kairo så känns det oroväckande att myndigheter har så pass stora möjligheter att inkräkta i våra liv. Även om våra egna inte har såna avsikter så vet man aldrig i framtiden. Personer som befinner sig i Sverige granskas mycket sällan menar FRA. Det spelar väl inte så stor roll om det är sällan. Det är att det kan göras som är obehagligt. Dessutom så läcker uppgifterna ut.

Hur ska vi förhålla oss när både staten och ICA vet allt om oss undrar Emma och filosoferar kring detta. Intressanta tankar onekligen. Själv har jag inte bestämt mig för hur jag ska hantera det hela.

Uppdatering: Cecilia Wikström har delagit i Studio Ett om FRA-lagen. Karl Sigfrid är också med.



Bloggar: Anders S Lindbäck,  HAX om TingelTangel



(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA-lagen, personlig integritet, grundlagen, europakonventionen

Svenska Kyrkan och internet...

Jag har länge sett sociala medier som ett ypperligt sätt att kommunicera. Även med kyrkan. I början när jag presenterade mina idéer möttes jag med stort motstånd i min församling. Det var för ett par år sedan. I synnerhet var kyrkoherden emot och några andra också. Själv hade jag läst om att någon församling hade en präst på nätet och tyckte att det verkade vara ett utmärkt sätt att nå personer man aldrig skulle nå förut. Det var också ett sätt att öka kontakten med församlingsborna. Ett modernt sätt.

De senaste åren har de sociala medierna exploderat och även vår församling har en hemsida och kyrkoherden har en blogg. På min fråga vid gårdagens kyrkoråd hur det går med de sociala medierna så fick jag veta - Att jo tack. Vi har en blogg men det skrivs inte så mycket där. Det pågår en diskussion om huruvida man ska använda FB eller ej och prästerna får inte skriva om sitt arbete där. Frågan var om personalen ens skulle få använda det privat eftersom man är präst hela tiden. Det var med tanke på integriteten. Den senare är förstås väldigt viktig men jag tror att de flesta präster med flera kan hantera den saken. Det är sådant som kan bli fel på annat håll också.

När jag hörde kyrkoherden liksom skoja fram namnet på -Fffaceboook så undrade jag om han var okunnig eller bara ignorant för att göra sig lustig mot mig som kyrkorådsledmot. Jag vet inte det. I vilket fall så tycker jag att detta är en viktig diskussion att ta upp och inte bara gömma undan för att man inte vill ta i den. Kyrkorna är inte fyllda med folk precis och diskussionerna om hur man ska locka folk till kyrkan pågår ständigt.

Niclas Strandh jobbar mycket med sociala medier och tar upp en intressant diskussion på sin blogg om frågan hur man kan växla över från den fysiska  kyrkbacken till den digitala. Han skrev också What would Jesus have done? Niclas har en bakgrund som teolog.

Västerås stift finns på Facebook - "Här skapar vi en mötesplats för allt som rör Västerås stift. Dela med dig av dina tankar om livet..." Det känns friskt och modernt. De öppnade 18 januari och har redan 174 som gillar det hela. Hur många var på senaste högmässan.

Det känns helt naturligt att Kyrkan med all sin verksamhet också ska finnas på internet. Det finns fler präster bland mina bloggvänner. Det är Per Westberg - Kyrkoordnaren och Karin Långtröm Vinge för att nämna två. På Svenska Kyrkans hemsida kan man anonymt be en bön om man önskar. Där finns också tillgång till flera bloggare som berättar om sin verksamhet.

Den som funderar över om personalen ska få vara på Facebook eller ej stänger av kontaktvägen med omgivningen. De sociala medierna är dagens torg, dagens visitkortspärm, dagens kunskapsbank, dagens kontaktpunkt. Kyrkan kan knappast stå utanför detta.

Låt oss ta en nätdiskussion om detta och i sedvanlig ordning grupparbeta. Jag tror personligen att det kan finnas mycket tröst och glädje på internt för den som vill ge och för den som vill ta emot. Andra kan ha annan uppfattning. Allt är av intresse.


(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska Kyrkan, internet, facebook, social medier, kontaktpunkter, gudstjänst

Carl Bildt och internet...

Måns Adler killen som var med och grundade Bambuser skrev häromdagen en viktig artikel om att göra internet till en mänsklig rättighet. I en demokrati är det grundläggande att vi kan kommunicera med varandra och att vi kan göra det öppet och fritt men också anonymt om så kräver.

Carl Bildt hänger på idag och säger att friheten på nätet behöver FN-skydd . Det räcker inte med anonymiseringstjänster menar han. Det måste till mer. "Det är friheten i sig att uttrycka sina tankar och åsikter och ta emot information som ska skyddas."  Exakt vad vi nätförespråkare har sagt väldigt länge nu och försökt föra fram på många olika sätt.

Det gläder mig att Carl Bildt tar ton i saken och försöker rikta upp det hela. Alldeles för länge har frågan om nätfrihet varit undanskymd och betraktats som en fråga för unga finniga fjortonåriga killar eller piratpartister som vill stjäla musik och filmer på nätet. Jag och Farmor Gun och några andra undantag förstås, tänkande tanter och äldre personer som varit med ett tag i IT-svängen.

Carl Bild talar med dubbla tungor menar bloggen Ipse Cogita! De facto så har vår borgerliga regering gått med på lagar som möjliggör avlyssning av all vår digitala kommunikation som faktiskt gör att det inte går att vara så privat som man enligt Europakonventionen har rätt att vara. Särskilt artikel 8 . Rätt till skydd för privat- och familjeliv.

Men lagar går att ändra på och jag är optimist. Det är möjligt att det krävs händelser som i Egypten där regeringen helt enkelt stängde av internet för befolkningn för att man sk vakna på bred front. Många vill ha kontroll över informationen, det finns till och med de i mina egna led som önskar att jag inte skrev den här bloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, frihet, integritet, demokrati, mänskliga rättigheter, carl bildt, moderaterna

Carl Bildt i Expressen

Försköna sanningen är sällan en bra ide...

Den unge SD-politikern var på fyllan och gick uppenbarligen bärsärk hemma, annars kommer inte polisen. Det visade sig att han blandat alkohol och tabletter och et hela gick över styr. Ja, det brukar det kunna göra med bara alkohol faktiskt. Det är illa nog.

Det är upprörande när människor förskönar sanningen. Utelämnar viktiga fakta och blåser upp en bild av sig själva som inte stämmer. Kanske att vi alla gör lite så ibland. Sticker emellan med en och annan vit lögn. Men innehar man vissa högre ämbeten som exempelvis riksdagsmannens så är det nog klokast att hålla sig till sanningen i alla fall. Det håller i längden även om det man behöver tillstå är ovanligt dumt. Vi är alla aningslösa ibland. Det är lättare att förlåta en som gjort något dumt än en som ljuger.

Sverigedemokraterna redigerar utsänt pressmeddelande om händelsen och det är inte det smartaste när man har med media att göra. Då anas ugglor i mossen direkt och det biter fast och blir stort. 

Nu tänker den unge mannen tydligen ta en timeout från jobbet. Frågan man kan ställa är om han ska ha det där jobbet överhuvudtaget. Att vara riksdagsman är det finaste uppdrag man kan få. Det är inte omöjligt att det Platon en gång sa stämmer. "Det är först vid 50-års ålder som man är danad att inträda i statens högre ämbeten".  Det är kanske så att man i ungdomen ska få möjlighet att ägna sig åt sin Sturm und Drangenperiod i lugn och ro. Alltså testa gränser och leva ut livet och lära sig av det. De flesta av oss har gjort det och är säkert inte stolta över allt vi gjort. Det hör livet till. De som föds perfekta med lockarna på plats och välpressade byxor finns väl knappt. Å andra sidan är såna prussiluskor omöjliga på annat sätt med sin snäva livssyn.

Om nu den unge mannen räknar med att bli sjukskriven som det rubriceras i DN på grund av ett party som gått överstyr så kan man utgå ifrån att han inte ska få vara det. Snarare borde han avsäga sig sitt uppdrag och skaffa sig ett jobb som han är mogen för. Politiken kan man alltid ta upp senare. Allt har sin tid i livet.

Misstag kan vi alla göra oavsett ålder. Det gäller att stå för dem och ta konsekvenserna av sitt handlande. Det har många fått erfara. Att försöka försköna sanningen är dock inte en bra modell. Det som göms i snö kommer alltid fram i tö.

Dock kan man ha synpunkter på varför den unge mannen namngavs direkt i media. Oftast läser vi om skådespelaren, läkaren, advokaten, kommunalpolitkern osv. Det brukar ta en tid innan vi får namn och bild i tidningen. Det kanske gäller annat för en riksdagsman jag vet inte det, men det betyder i sig att de då ska var amogna för att ställas krav på.  Fredrik Kjellberg undrar detsamma vad gäller namnpubliceringen. Inte heller han är någon förespråkare för SD och jag håller helt med honom om denna synpunkt:

"För att vara övertydlig i min inställning här: För mig handlar frågeställningen enbart om det publicistiska beslutet och innehåller inte uns av sympati på det personliga planet för den gripne politikern."

Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagsman, fylleri, timeout  Tokmoderaten Ulf Bjereld

Vad säger de där på Facebook och twitter egentligen...

Om man vänder på frågan och säger - Vad är det ni läser där på Facebook och twitter egentligen?

I de sociala medierna pågår ett ständigt samtal om väsensskilda saker. Det är alltfrån vad man ätit till middag, vilken musik man gillar, vad man gjort under dagen till djupare diskussioner om olika samhällsproblem. Både på bredden och på djupet. För egen del har de sociala medierna tagit över uppmärksamheten från både pappersnyheter, magasin och till och med TVn. Det har skett successivt men nu är vi där i vår familj som delar det med många andra. Huset är dok fortfarande fyllt med böcker. Det kanske är en tidsfråga. Men en så länge funkar inte datorn överallt. Tidigare så sa man att tidningen var oslagbar vid bed, bath and breakfast och att datorn aldrig skulle ta över där. För femton år sedan satt vi hemma och spekulerade över hur man skulle komma överens om vem som skulle titta på skärmen som satt som en skiva på bordet när alla ville läsa olika avdelningar i tidningen. Idag är detta löst med att alla har en egen PC eller snarare mobil enhet. Det är inte så länge ändå. Tekniken sköter sig själv som alltid.

När vi idag möts på de sociala mediernas olika plattformar så möter vi inte bara de som är likadana som oss själva utan alla möjliga. Det är kanske det mest spännande. För så mycket kunskap, nya idéer och tankar som flyger runt är väldigt stimulerande för våra tankar. Men som alltid i mänsklig kommuikation uppstår det missförstånd. För det vi läser in i något andra har skrivit behöver inte alls vara vad vederbörande menar, eller hur? Men snabbt maler vi in det i våra egna tankar och gör det till egna sanningar och vi framhärdar också att det är vi som har tolkningsföreträdet. Eller hur? Ofta blir vi förvånade när vi upptäcker att vi hade fel.

De sociala medierna är som att vara på Torget där man träffar på alla möjliga människor och får olika typer av information och där man också säger olika saker som har olika värde för oss. Vissa talar man med än med andra. Du får information, aha-upplevelser och kunskaper som ledervidare i livet på olika sätt. Livet flödar och de flesta trivs.

Men som på alla andra ställen så finns det de där människorna som måste tolka, mäta och värdera allting. Då uppstår det ofta problem eftersom fyrkanterna sällan passar ihop med det flödande livet, det som pågår runt omkring oss i en ständig ström.

Att skriva på sin statusrad i Facebook kan vara förödande om fel person börjar tolka in sin mening i det hela. Flera har fått erfara detta. Sydsvenskan berättar idag om några. En del har inte fått jobb för att de haft synpnkter, andra har fått löpa gatlopp för något de sagt i förbigående som fått ny tolkning i tredje persons tappning. Råden om vad man ska skriva och inte är många. Det är trist om det blir för styrt för det skulle förta pulsen och glädjen i det hela, rent av skapa en fullständig meningslöshet. Hur kan det vara intressant på en skala att bara få veta var folk är, vad Spåkulan sagt och andra mer eller mindre hjärndödande uttalanden. Då behöver man inte delta i de sociala medierna alls. Då där de sin egen sotdöd och blir fullständigt meningslösa.

Låt mig vända på steken här och säga att nästa steg i denna kommunikationsrevolution är att vi alla måste lära oss att värdera det vi läser/ser/hör på ett mer eftertänksamt sätt. Vara kritiskt granskande helt enkelt. Inte bara dras med av allmän hysteri kirng olika frågor. Tänka att när någon skriver något kontroversiellt ska det inte inte tolkas bokstavligt kanske utan bildligt. Kan det rent av vara menat som humor? Eller blev det felskrivet? Vi tolkar vår omgivning utifrån vad vi själva känner till och vet. Bara den insikten borde kunna vara en bra grund för att tänka en gång till, en meter längre. Kan det jag läser in i detta stämma med vad den som skrev det hade tänkt. Ofta hjälper det att ställa frågan. Har jag uppfattat rätt att du tänker så här?

De sociala medierna är verktyg för samverkan för människors mellanmänskliga verksamhet. En fortsättning på röksignaler om man så vill. Självklart finns det en hel del olika kommunikationssätt däremellan men det är underförstått hoppas jag. Vi använde dem på olika sätt då som vi gör nu.

Tipset är dock att när man läser något lösryckt i en statusrad på twitter eller facebook tänka till ett slag till. Använd aldrig en enskild statusrad som någon slags sanning för hur människan som skrivit den är. Detaljer måste sättas in i ett sammanhang för att det ska bli rätt.

Att lära sig om bildligt och bokstavligt.

Indignation är också farligt - därför transparens...

Ingen som bor och lever i Österåker med omnejd har kunnat undvika den stora "politikerskandalen".  Den har gått runt i media mest hela tiden i både tidningar och på TV-nyheterna de senaste veckorna. Det handlar om arvodeshöjningar, det handlar om ett måleri och det handlar om en avtackningsfest. Så här funderar jag kring saken... Uppdatering: Jag vill påpeka att det som skrivits är helt min egen tolkning av situationen. Så som jag betraktar den.

Oppositionen har startat det hela i media och tar poängen just på indignationen som så lätt får fäste. Så här kan man inte göra med skattemedel. De ska gå till olika verksamheter. Vilka tror de att de är politikerna? Hur kan man ha en så dyr fest? Det är bedrägeri, förskingring av skattemedel säger andra. Antagonister vill se huvuden falla och många säger till mig. Du måste skriva om det här. Du måste stå för de moderata värdena osv. osv. Det hetsas rejält även mot mig och min person vill jag lova och jag betraktas som ansvarig eftersom jag är förtroendevald som ersättare i kommunfullmäktige. Jag betraktas också som korrupt för att jag deltog i kalaset och för att jag inte stoppar det hela eller kräver kommunledningens avgång. Det finns en övertro på enskildas möjligheter enligt min mening.

Jag tycker att det finns detaljer som gått fel här och anser att man borde ha förutsett det. Indignation och chansen att klaga ska inte underskattas och därför gäller det att hålla saker utanför den möjligheten och man bör även fundera kring de symbolvärden vissa handlingar har. När media är på gång så vänds det på varenda papper och helt oanade vinklar dras fram för att säkerställa dramatiken - den som inte uppfattat det har för snäv vinkel, man måste höja blicken och inte fastna i detaljerna och hänga sig kvar i de enstaka, det är först i ett sammanhang de får sin förklaring. En bra jämförelse är hur den svenske SVT-reportern i Kairo beskrivits. Stora rubriker i tidningen om hur regeringen i Kairo alternativt militären eller polisen knivskurit honom nästan till döds och rövat bort honom till okänd plats. Det var en ren krigshandling i rubrikform. Idag är han tillräckligt stark för att tala själv och säger att han blev påhoppad av ett ungdomsgäng. Det är en viss skillnad eller hur? Den som förfasade sig över de första rubrikerna i det fallet torde vara besvikna idag. Det är alltid så att det finns något mer än det rubrikerna skriker ut. Alla som läser nyheter ska vara medvetna om det. Likadant är det åt andra hållet, vissa händelser och personer kan förskönas och bakom ligger både det ena och det andra som man inte vill ska komma fram. Kontentan är att man ska läsa allt med kritisk hållning. Det är lättare sagt än gjort och missar gör vi alla. Det är lätt att dras med i den allmänna kalabaliken.

Jag tycker inte att den uppståndna situationen i vår kommun är lycklig på något sätt. Jag tycker inte att det är bra att det verkar som om det inte var koll på kostnaderna kring avtackningsmottagningen som åker runt i pressen. Ingen vet exakt. Om man vill vidga sin blick lite så kan den också ses som en marknadsföringsåtgärd för kommunen i och med att det skiftas ledning här. Det var en trevlig normal mottagning och jag var själv där och såg med egna ögon hur man med ganska enkla medel förvandlat en väldigt ful lokal med tegelväggar och gammal gymnastiksalskänsla genom att drapera den med tyg och i mitten ställa upp ett buffébord med inte särskilt märkvärdiga smårätter. Det skrivs om sparrissoppan som om det vore lyxigt värre (se mitt recept nedan). En tämligen normal mottagning faktiskt. Det serverades knappt någon alkohol alls så det kan man inte heller slå ner på. Så ryktet om överdåd är betydligt överdrivet., däremot var det trevligt

De negativt inställda räknar kostnad per kuvert. De positivt inställda ser till möjlig goodwill för kommunen. Jag ser mer till det senare som viktigt i det här fallet. Det kom många intressanta personer som i egenskap av sina roller kan påverka kommunens möjligheter i positiv riktning på olika sätt. Man ska inte bortse ifrån det. Man kan också tänka att det är billigare att inreda en lokal vid ett enstaka tillfälle än att bygga en ny för festliga tilfällen som sällan används. Hur vore det att tänka så?

Det man kan klandra är att det inte verkade som om ansvarig, vem det nu var för där finns inga fakta, hade koll på kostnaderna eller ska vi säga koll på vad det skulle kosta  Enligt media i alla fall. Utredning pågår och vi lär få veta hur det verkligen ligger till. Det är ingen raketforskning att få ihop ett festprojekt mot budget precis. Men jag tror att det menades väl och det ska man också ha med i åtanke här. Alla begår misstag och man får göra en pudel och försöka lära sig av saken. Be om ursäkt rätt upp och ned för att det uppfattats på ett sätt som man inte tänkt. Inte försöka försköna eller skylla på andra och låtsas vara ovetande. Det är bättre att vara den som blir ihågkommen för att göra ett misstag än för att vara den som ljög om saken, även om lögnen var vit så att säga. Sådant glöms inte bort. Det kan faktiskt vara så att man inte själv uppfattat något som fel och då får man säga det. Konstruerande av svar för att det ska passa blir aldrig bra för det genomskådas alltid. Bättre att blotta sin strupe och ge sin egen bild. Media kommer alltid att vända saken till något som kan ge bra rubriker. Innehållet är inte lika noga som att det skapar känslor.

De negativt inställda talar om jäv, korruption, försnillande av kommunala medel med mera, det finns ingen ände på allt det förskräckliga som vissa nu gör till huvudsak. Huvuden ska rulla och dramat är igång. Själv funderar jag mest på sans och balans. Det var olyckligt att det blev dyrt om det nu är så. Det krävs uppenbarligen en uppstramning av rutiner och ökad kännedom om hur saker och ting ska gå till. Bättre att informera om hur man gjort och tänkt än att försvara det hela. Det är nog mest i informationen det brister, det är i alla fall min övertygelse utifrån det jag känner till.

Det är också olyckligt att det blev diskussion om arvoderingen av politiker på det sätt som skedde på senaste fullmäktige. En massa siffror och arvoden skulle naturligtvis ställts mot arbetsbeskrivningar för varje enskild roll och en fullödig presentation av kommunens nya organisation skulle visats. I stället presenterade siffror för sig och lämnade öppet mål för den som gärna räknar på procenten och avgränsas av siffror utan innehåll. Det handlade mer om personer än om sak. Så som det ofta blir när sammanhanget presenters bristfälligt. Det är inte lätt att få andra att förstå hur man tänker om man inte talar om det.

Jag tror att såna här misstag kan undvikas genom transparens och stor öppenhet med allt som sker i en kommun liksm på andra ställen. Genom att låta omgivningen göra egna tolkningar av det som sker på enbart detaljer så öppnar man upp för diverse möjliga varianter av händelseförloppet. Allt tolkat ur vars och ens erfarenheter och kunskap av både livet och sig själva. Det är väldigt olyckligt. För alla. Det har brustit i informationen på olika sätt det är uppenbart. Sen att det alltid finns de som vill dramatisera olika händelser kommer vi inte ifrån. Ibland har de rätt och ibland har de fel. Har fel begåtts så ska det naturligtvis fram och den som är ansvarig ska stå till svars. Men det gäller att ha reda på fakta i saken och inte bara döma på fördomar och personliga föreställningar. Det gäller att ha alla fakta på bordet innan man dömer. Rykten biter sig fast och det blir som viskleken - det som kommer ut är inte samma sak som det som gick in.

Jag gillar inte allt som alla gör och jag uttrycker det också öga mot öga. Inte alltid populärt, men mindre fegt än att dra in hela omgivningen som sköld. Det finns säkert de som nu anser att jag inte skulle skrivit detta inlägg heller för den delen och kommer att ta avstånd från mig, det har hänt förr. Jag kommer säkerligen att bli beskylld för allt möjligt för att jag har en åsikt och för fram den innan jag låtit den passera nålsögat.

Vissa tycker att jag ska fördöma alltihop och göra stor sak och i princip kräva revolution och att huvuden ska rulla. De tycker nog att jag är feg och bara försvarar det som de tycker är fel. De kallar mig bandhund. Att jag framför egna åsikter är för dem främmande. Men grejen är snarare att jag inte delar deras åsikt.

Andra tycker att jag borde vara tyst och att jag nu är illojal för att jag öppet meddelar min ståndpunkt, som inte är svart eller vit. Livet är ju sällan det. Jag gör det för att moderata väljare ska veta var jag står i saken. Jag känner mig mest lojal med dem. Så "damned if you do and damned if you don´t". Eller hur man än gör så har man ändan bak. För mig är politisk verksamhet att i stort och smått diskutera olika ståndpunkter och friheten att göra det. Demokrati med ett annat ord. Det är vad jag vill slåss för. Rätten att ha en egen åsikt. Bloggen MinaModeratKarameller står just för det.


som bonus:

Sparrissoppa - mitt recept...

1 burk sparris (man kan ta färska också förstås om man vill ha det lite festligare)
Skölj av sparrisen i en sil, lägg den i en kastrull och värm upp, alternativt koka mjuk om du väljer färsk sparris. Blanda i grönsaksbuljong, vispgrädde, lite torrt vitt vin, salt och vitpeppar och smaka av. Mixa alltihop till en fluffig soppa. Klart. Dekorera med finhackad gräslök, röd och gul paprika i små tärningar eller liknande så att det blir lite färg på anrättningen. Billig och nyttig vardagsmat.

Att svänga när vägen gör det är klokt...

Läser just om moderaten Regina Kevius som först ville spara 10 miljoner på bidragen till ungdomssporten i Stockholm och sen backar på hälften för att nu backa på alltihop. Det blir inga besparingar där och alla inblandade är glada.

Jag tror att hon gjorde en jättebra grej där. Hon lyssnade och förstod att neddragningarna skulle göra större skada än nytta. Det är bra när politiker funderar ett steg längre och har storheten att kunna ändra på sina beslut. Det är inte ett tecken på att man velar utan ett tecken på klokskap. Det är en fin egenskap. Det finns de som tror att man förlorar på att backa. Jag tycker att det är ett tecken på mod.

Heja Regina...

Peter L Andersson undrar över om det är så att man ska jubla när nedskärningar uteblir? Det tycker jag.



SvD


Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomsidrott, regia kevius, moderaterna

Det blåser om politikerna i Österåker...

Österåker är min kommun och jag är också förtroendevald där. På ersättarplats i fullmäktige. Med anledning av det som nu debatteras i media vill jag fastslå följande.

1) Jag anser inte att en avtackningsfest är någon stor sak.
2) Jag anser att politiker inte av princip ska sätta sina egna löner eftersom problem kan uppstå.
3) Jag avstår att döma på mediavinklar - jag vill ha fakta.
3) När hela kollektivet springer åt samma håll för att de tror att det är bra, brukar jag stå kvar och se vad som händer.

Nu har det gått för långt...

Någon i Österåker är väldigt bra på att fixa media den saken är klar. Det har gått för långt nu. Politiker på de borgerliga sidan jagas med blåslampa om varenda detalj. Bland annat kan man läsa i tidningen Södra Roslagen om indignationen över en fest som hållits för det avgående kommunalrådet. Hon har varit aktiv i kommunpolitiken i 30 år på olika positioner. Festen kostade 148.000 kronor och det har skapat stort rabalder. Det kom cirka 180 personer dit, jag var en av dem.

Berga Teater som normalt sett är en mycket ful och otrivsam byggnad hade bytt skepnad fullständigt. Och det var med enkla medel. Tidningen har räknat ut att det var en kostnad på 800 kronor per gäst. Ja det var ett konstigt sätt att räkna och på gränsen till oförskämt. Det handlade inte om sittande bord och femrättersmiddag precis. Efter 30 år i politiken har man lärt känna många människor och med Ingela Gardner Sundströms långa tjänst inom politiken så var det många inflytelserika perosner som kom för att säga hejdå till henne och besöka vår kommun.

Jag tycker snarast att detta ska betraktas som ett stort marknadsföringsevent för vår kommun. Den här småttigheten som alltid dyker upp när man vill misskreditera någon är lite trist tycker jag. Det talas alltid om skattebetalarnas pengar så fort någon politiker är iblandad.

Exempelvis var trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm på besök, det var bra att han fick lite insikter i hur det med kommunikationerna här. Jag hörde själv hur han talade med en av våra lokala politiker om Roslagsbanan. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt var här och det diskuterades en del kring hennes verksamhet. Landshövdingen Per Unckel kom liksom Stockholms finansborgarråd Sten Nordin. Idel potentater från när och fjärran som gjorde detta till ett utmärkt tillfälle även för det nya kommunalrådet Michaela Fletcher Sjöman att knyta kontakter som hon kommer att ha användning i sitt arbete för kommunen framöver. Många kommunalråd från olika kommuner var också där. Blivande samarbetspartners till kommunen allesammans. Det behövs den här typen av evenemang i vår kommun. Det borde vara flera och oftare och betraktas som en egen rad i kommunens marknadsföringsbudget. Att gnälla om en avtackningsfest till ett avgående kommunalråd tycker jag är rent småsint. Ma måste lyfta blicken lite grann och se en meter längre.

Detta var helt enkelt ett utmärkt tillfälle till kontakter människor emellan - sådant ska inte underskattas, snarare tvärtom. Det har stor betydelse. Det är bra för Österåkers kommun att få visa upp sig lite. De som var där är personer som kan påverka vår utveckling i positiv riktning. Sett ur den vinkeln är 145.000 kronor ett billigt sätt att visa kommunen från sin bästa sida.

Det är möjligt att vissa tycker att all representation ska ske vid korvkiosken och att gästerna ska betala sin egen mat. Jag tycker det inte, vi måset visa kommunen för gäster med viss stil trots allt. Så sluta med de här småttiga fånigheterna nu.

Tag gärna tag i de viktiga problemen och debattera dem istället.

Uppdatering: Självklart väljer varje media sin egen vinkel.

Uppdatering: Jag undrar varför ingen kan lyfta blicken och se den här festen som en symbolhandling, marknadsföring för kommunen. Det gynnar ALLA om vi har bra realtioner med personer som kan påverka en positiv utveckling. Bland annat kommunikationer. Det handlar inte om enskilda personer utan om de roller de innehar i kraft av sina ämbeten. Skilja på sak och person helt enkelt.

Uppdatering: Det framkommer nya uppgifter kring denna fest. Budgeten har överskridits rejält. Det tycker jag är oacceptabelt. Att leda ett festprojekt är ingen raketforskning och budgeten borde ha hållits inom sina ramar.

Carl Bildt tycker att det fria ordet är viktigt...

Uppdatering: Jag har fått kritik för att jag säger självklarheter här. Själv tycker jag att även såna tål att upprepas. Till slut blir det en sanning... Att leva som man lär som de skriver på Expressens ledare.


Det är med stor glädje jag läser att Carl Bildt tycker att friheten på internet är viktig. Det fria ordet är viktigt säger han. Carl Bild är en av de politiker som är allra mest och närvarande på internet. Det har han alltid varit och det skulle glädja mig om han fick mer att säga till om i dessa frågor för han har känslan av hur man använder de sociala medierna. Han skriver snabbt, kort och engagerat och han har kommentarsfältet tillgängligt och ger sig ibland in i diskussionerna. Han har rätta känslan. Förvisso varnar han för Wikileaks eftersom det är nödvändigt att kunna hålla samtal under sekretess utan att det kommer ut. Nu tycker nog jag för min del att det mindre handlar om Wikileaks än om hur man förvarar och hanterar hemlig information. Att den överhuvudtaget kan komma ut är en viktigare fråga att ta ställning till. I takt med att övervakningslagarna duggar tätt så uppstår det allt fler platser där det går att läcka information, det är en förutsättning för medias möjligheter att kontrollera och granska makten och för att säkerställa yttrandefrihet och källskydd. Sveriges Radio öppnar nu Radioleaks så att känslig information ska kunna överlämnas på ett säkert sätt.

Det ligger i tiden.


Även Fredrik Reinfeldt har uttryckt liknande den senaste veckan. Det är mycket som har hänt på det utrikespolitiska planet och i Egypten så stängdes internet ner och mobiltrafiken likaså. Det hjälpte inte. Fredrik Reinfeldt påpekade i agenda att människor med tillgång till sociala medier och internet får smak på frihet. Så rätt han har i det och kanske att det genom de senare händelserna även börjar gå in i medvetande på många plan. Folkets röst reste sig och vi få se vart det bär hän. Det är en fanastisk sak att få delta mitt i alltihop på internet med hjälp av Al Jazzeras ständigt uppdaterade onlinekanal, på twitter och i de sociala medierna. Vi som håller på med internet vet hur sårbart den frihet vi har där kan vara och det är bra att den insikten öppnar sig lite överallt.

Sociala medier har betydelse och det är på mer gott än på ont. Svårigheten är ju att allt man gör tolkas på olika sätt, av andra. Vissa männsikor kan inte abstrahera utan kopplar allt till sig själva eller tror att det som skrivs bara handlar om den som skriver. Det blir verkligen fel ibland. Det finns de som exempelvis tycker att jag ska tänka på vad jag skriver på min Facebook till exempel. Det är helt absurt egentligen. Där förs mest funderingar och allmänna tankar jag har som luftas och andra hänger på. Det kan ju handla om allt från färgen på något man sett, vad man ätit, till lite djupare filosofiska tankar kring vad som helst. Jag angriper aldrig personer utom i direkt debatt. Diskussioner om allt. Det blir som ett livselixir.

Nej ni - Facebook, sociala medier och de tankar som förs där tillsammans med andra är för värdefullt att ge upp. Den som inte klarar av en enkel debatt kanske inte ska vara där och framför allt inte försöka släcka andra.

Det är nya tider nu... Vi talar med varandra och det mesta är inte hemligt.



Carl Bildt i Expressen

Ska företag verkligen behöva flytta utomlands på grund av momsen...

Det framgånsrika företaget Stardoll som är ett av få företag i internetbranschen som riktar sig till flickor är på väg att lämna landet. Anledningen är att de inte längre klarar av den dubbelbeskattning de är utsatta för. Är det verkligen rätt? Den moderate ordföranden i skatteutskottet Henrik von Sydow anser att Skatteverket är alldeles för aggressiva och anser att dubbelbeskattning är oacceptabelt och att det måste till nya regler snabbt. På NA:s fråga om vad han gör åt saken svarar han

“Dels arbetar jag med skatteutskottet och riksdagens svar i till EU om hur framtidens moms ska se ut. Dels så ligger det ett ärende på regeringens bord, och det har jag försäkrat mig att om att det hanteras snarast.”


Per Mosseby är beklämd över Stardolls situation. Han har själv erfarenhet av att driva företag med samma situation. Läs hans blogginlägg här.

Computer Sweden beskriver Stardolls dilemma.

Vi får hoppas att det händer något snabbt nu för det vore väl för bedrövligt om arbetstillfällen försvann från Sverige bara för att Skatteverket i sin iver skrämmer bort dem.

Stardoll är verkligen en sajt som vänder sig till tjejer och de gillar den. Det är den moderna tidens pappersdockor. Faktum är att jag som mormor också tycker att det är rätt kul... Stardoll finns också på listan över Sveriges 100 bästa sajter. Det vore väl trist om vi skulle släppa i väg en sådan godbit, på grund av att Skatteverket inte anpassat sig till nya betalningsmodeller?

Sätt fart nu där på skattesidan så att den här typen av problem försvinner för de företag som drabbas. De tycks vara flera.

DN
Andra bloggar: LAKE  Feber

Läs även andra bloggares åsikter om politik, skatter, moms, skatteverket, henrik von sydow, moderaterna, regeringen, internetföretag