tisdagen den 31:e maj 2011

Mediadrevet mot Kungen är som viskleken...

Hela vår personliga värld byggs upp av de kunskaper vi har om den. Mycket bygger på förutfattade meningar och vi har svårt att tänka utanför dem eftersom vi helt enkelt inte känner till något annat. ALLA vet en väldig massa saker, om hur det är och hur det var. Vi har HÖRT en massa och vi tar det för sanningar. Åtskilliga gånger har det hänt att jag läst om saker som jag vet att de inte stämmer. Ett exempel. Den som läser sladdertidningar vet vad det handlar om. När inte journalisten har fakta så garderas det - "hon bor i far- och morföräldrarnas bruna trähus" är ett exempel som stod att läsa i en damtidning. Jag vet att sanningen i det fallet var att hon hyrde en våning i ett stort brunt hus i Djursholm och att hennes föräldrar bodde tillsammans med henne. Jag vet det eftersom jag själv hyrde våningen därefter. Huset ägdes av personer som inte bodde i Sverige. Men tidningen drog till och garderade - bodde i far- och morföräldrarnas hus. Va? Men den som satt hos frissan och läste visste nu exakt hur det låg till, eller hur? Man kan ta sig för pannan.

Ni har hört talas om viskleken - det som viskas i första örat kommer ut som något helt annat när det har passerat mångas öron. Jag kan tänka mig att det är likadant med den här Kungahistorien. Han har säkert roat sig som alla andra. Men historierna om det hela har dragits ut i in absurdum. Hur media kan tillåta sig att ge företräde för en joggingklädd gangster som visar pappersbilder övergår mitt förstånd. Det är också en av de delar jag har svårt för när det gäller journalistiken. Att inte ta hänsyn till konskevenserna av det som publiceras. Konsekvensneutralitet - det är nog också därför jag aldrig kunde bli den där duktiga journalisten och valde en annan bana. Å andra sidan så ägnade jag min -åriga tid som journalist åt facket IT så det skiljer sig en del. Men när mediadreven drar ut och det smygplåtas gråtande personer och ursäkten är att de är offentliga och att allt de gör är av allmänintresse så mår jag faktiskt illa.

När det gäller Kungen och hans kompisar så utgår alla ifrån att allt som står i tidningarna är sant. Att det som rapporteras är precis exakt med sanningen överensstämmande. Vems sanning kan man fundera över då. Vems beskrivning gäller? En nattklubb är en nattklubb liksom. Moraltanten svimmar och vet hur det är där och vad som pågår i kulisserna. Minsann. Det vet väl alla. Indignationen vet inga gränser. Det är ofta så att moralen på något sätt är viktigare än lagen. Det är inte förbjudet att gå på nattklubb och de finns över hela världen.

Jag kan inte för allt i världen tänka mig att Kungen står och ljuger alla upp i ansiktet. Men när viskleken är i gång så blir en nattklubb en stripklubb som blir en bordell som tillslut blir en knarkarkvart. Det märkliga är att ingen ställer frågan om vad det handlade om från början utan bara hänger med på det som senast sagts och utgår ifrån att Kungen och hans kompisar är dekadenta typer som bara beter sig illa. Lösryckt ur sitt sammanhnag kan man få vilken händelse som helst att växa till vad som helst.

Det diskuteras också med indignation om hur kompisen Lettström kontaktat gangsters för att få köpa bilder. Det slår ingen att det kan vara så att han vill rädda sin vän från en eventuell skandal. Eventuell alltså. Det behöver inte betyda att det finns någon skandal, men man kan tro att det gör det. Människan är ingen rationell varelse utan handlar mycket utifrån sina rädslor och känslor. Den som åsåg festerna i radhuslängorna på det frigörande 70-talet kan lova att det skulle vara förödande om bilder från dem kom i omlopp på Facebook eller i media. Allt har sin tid.

Ingen verkar heller vara säker på att de här bilderna är riktiga. Och vad det handlar om. Det behöver inte betyda att man vet vad det är för bilder eller snarare om de är autentiska med tillfället för att man ska bli rädd för deras eventuella existens. Har någon hört talas om Photoshop? Det går att manipulera bilder hur som helst idag och de ser helt verkliga ut.  Vi vet inte alltid vad som är på riktigt. Vi formar det i vår egna huvuden utifrån vad vi känner till om den. Det finns mycket i vår omvärld som vi inte ser för att vi inte känner till att det finns.

Detta är inget försvar för Kungen utan snarare ett försök att se saker ur en annan vinkel. Allt vi löser i tidningarna behöver inte vara helt sant, eller hur? Det kan vara bra att stanna upp lite och inte helt dras med i dreven som går. Tänk på det där med konsekvensneutralitet. Det är ett journalistiskt dilemma på många sätt. Sanningen ska fram oavsett vad det får för konsekvenser. Men vad är sanningen? Det är olika är nog svaret på den frågan.

Så nej - jag tror inte att Kungen ljuger. Däremot både tror och vet jag att vi människor i allmänhet är jättebra på att vrida till verkligheten så som vi själva ser den och utgår i från att det är sanningen.  Just de där sanningarna som omgivningen tillskriver en annan person kan vara hur fel som helst. Det är långt ifrån så enkelt som att det vi uppfattar är den enda verkligheten. Vi lägger in våra egna fördomar och förutfattade meningar, vi vränger till saker, vi gör elefanter av myggor. Moral går före lag när det gäller att döma. Och som sagt ett besök på en lyxig etablerad nattklubb kan genom viskleken sluta i en gangsters hemliga porrklubb. Vad ska man tro. Man kanske inte ska tro, man ska tänka.

Har jag fel är jag beredd att ompröva men inte förrän någon givit mig riktigt bra argument. Hittills duger inte det som framkommit. Men är man en sur avig typ så är man. Det ska inte heler förglömmas att det finns människor och rörelser som vill bli av med monarkin och därmed uppskattar att det här är igång. De bör också granskas. Eller hur?

Kungahuset lägger ut hela intervjun med Kungen på sin sajt. Det är bra då kan vi välja själva vad vi tror utan att det passerat via andras filter och tolkningar.

(intressant)

PJ A Linder
Sigfrid Leijonhufvud om pressetiken.
Kadhammar AB Mellin AB AB
Thomas Sjöberg påstår att Kungen ljuger.
SvD SvD SvD

Bloggar: Hökmark
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ◦◦
Share/Bookmark

söndagen den 29:e maj 2011

Det kanske går att jobba i olika partier...

Med anledning av PJ Anders Linders tänkvärda artikel om kraftmätningen i politiken så känns det rätt att relansera nedanstående tankar som uppstod när jag var på Sverigemötet med moderaterna i Karlstad härförleden. Läs PJAL här.

Det kanske går att jobba i olika partier...

Under moderaternas Sverigemöte i Karlstad så deltog alla de borgerliga partisekreterarna på ett seminarium. Det är alla nya på sina poster efter valet. Det blev en intressant diskussion med pubiken huruvida alliansen borde slås ihop till ett parti helt enkelt. Det tyckte nu ingen av de närvarande, var och en höll förstås på sitt men man var noggrann med att påvisa att ett nära samarbete är viktigt men att man kanske skulle betrakta det som nyanser där varje väljare kunde välja sin, men ändå rösta på alliansen.

Hur som helst så verkar det fungera rätt bra allianssamarbetet. Man påpekade att det är viktigt att vara medveten om att väljaren rör sig mellan partierna ganska livfullt. En tanke som slog mig var då att man kanske rent av skulle börja jobba aktivt för ett annat borgerligt parti, de mindre behöver hjälp likaväl som stödröstning.

Just när man är på stora sammankomster med sitt eget parti som nu på Sverigemötet i Karlstad så är känslan att man ska hålla sig där man hör hemma. Men det är inte alltid lika kul med politiskt arbete och det bör det verkligen vara när man lägger ner så mycket fritid och obetalt arbete på en sån viktig sak. Jag får ofta frågan från olika partier om jag inte ska komma över, men har hittills ståndaktigt tackat nej. Gillar dock att ha bra kontakter med andra partister. Hittills har jag känt mig lojal med moderaterna, men tanken på alliansarbete över gränserna lockar allt mer. Man vill gärna jobba där det finns ömsesidig respekt, där det finns möjligheter att ha kul. Det är mycet som är ruttet i partikulturerna på det mellanmänskliga planet. Det gäller att finna en grupp där man är välkommen och kan känna sig hemma. Ett flytande över alliansgränserna skulle kunna vara ett bra sätt att öka det politiska engagemanget.

Fast å andra sidan det är nog för min del moderaterna som gäller. Läs vad Roland skriver. Det handlar om känslan efter förbundsstämman som hölls i Stockholm under helgen. Det får nog förbli som det är trots allt.

Uppdatering: Moderaterna ökar men allianspartierna hänger på snöret. Det är kanske inte så dumt med lite praktiskt arbete över partigränserna trots allt. Ska vi komma vidare i det partipolitiska arbetet så måste vi nog låta tusen blommor få blomma och inte låta den enda solrosen ta allt medan de andra står i bakgrunden och är hänförda av beundran. Personligen tycker jag att Reinfeldt är bra på att få fler att lysa i organisationen, men på lokal nivå ser det annorlunda ut. Det finns en viljeinriktning att vi inte ska ha några Starke Män i kommunerna, det uttalade Sofia Arkelsten tydligt i sitt inledningstal vid moderaternas Sverigemöte i Karlstad. Fler måste få utrymme. Detta är också något som Ulf Bjereld tar upp i en artikel om partiernas framtid, då främst socialdemokraternas förstås. Men visst har de åsikterna bäring på hela den politiska verksamheten.

Människor av idag är inte så auktoritetstroende och finner sig inte heller i att bara bli tilltalade eller att stå i kö och vänta på sin tur. Det finns både kunskap och medvetande och en vilja till dialog. Detta är något som vi också kan se i näringslivet idag. Medarbetare kan mer än chefen. Den historiska hierarkiska uppbyggnaden gäller inte längre överallt. Det ställer förstås större krav på den som ska leda. Det går inte att försöka med härskarmetoder och försöka ha ett övertag genom att undanhålla information. Det är många som vet och de finner sig inte i att bli överkörda. Katederchefen har inget utrymme i dagens arbetsliv. De som finns blir ensamma kvar, ty människor går därifrån och söker nya vägar.

Det är uppmuntrande att läsa Maria Abrahamsons artikel i Expressen där hon diskuterar huruvida vi ska ha lagstiftning eller ej vad gäller partibidrag som är en fråga i sig. Hon beskriver också det jag själv ser och beskriver och vill få fram i bilder från den förbundsstämma som Stockholmsmoderaterna hade i helgen som gick. Moderna människor accepterar inte att vara röstboskap.

I framtiden tror jag att många politiska gemenskaper kommer att byggas via internet och de möjligheter vi nu har att nå varandra uanför den geografiska kretsen. Det kan mycket väl ske över partigränserna också. Så när partierna ska försöka nå nya väljare, få fart på föreningarna och vitalisera den politiska debatten så handlar det mer om att själva öppna upp för de nya strömningarna och ta dem till vara istället för att försöka trycka in dem i den traditionella ordningen. Det är många gamla hundar som måste lära sig att sitta på ett annorlunda sätt. Det kommer att bli svårt men är ett måste om man vill vara med i fortsättningen.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik, http://bloggar.se/om/partiorganisation" rel="tag">partiorganisation, http://bloggar.se/om/moderaterna" rel="tag">moderaterna, http://bloggar.se/om/alliansen" rel="tag">alliansen, http://bloggar.se/om/reinfeldt" rel="tag">reinfeldt, http://bloggar.se/om/socialdemokraterna" rel="tag">socialdemokraterna, http://bloggar.se/om/bjereld" rel="tag">bjereld ◦◦
Share/Bookmark

Att betrakta staten som en kommun...

Har tidigare hävdat att Håkan Juholt nog kan vara en skojig kille men att hans stil och sätt att vara inte är en statsministers. Jämför med Fredrik Reinfeldt så blir det som natt och dag. Jag kan inte se Juholt i samma roll som Fredrik Reinfeldt, det går inte. Försökte byta ut bilden med statsministern och Angela Merkel när han i Berlin fick ta emot Ludwig Erhard-medaljen för sin marknadsvänliga reformpolitik. Det är skillnad på framtoningen här. Det inte sagt med fördomsfullhet utan bara ett krasst konstaterande. Även om det naturligtvis är en subjektiv bedömning, en ann är så god som en ann. Ja, det tycker jag också men att det kan vara så att ens personlighet avgör vilka positioner man gör sig bra på. Det går inte att komma ifrån. Man kan vara nog så rätt men på fel plats.

I mitt tycke är Håkan Juholt mer en typisk starkemanpersonlighet som är kommunalråd i en mindre kommun än som en ledare av Sverige. Har vi någonsin hört Fredrik Reinfeldt fälla omdömen publikt kring enskilda personer på det sätt som Juholt nu gör mot Thomas Bodström? Det anstår inte en statsman att uttala sig på det där sättet. Att i härskarteknisk anda kalla andra fotbollsspelare och medioker författare med mera i en förringadne är inte annat än rent bonnigt i sin sämsta betydelse.

Ja visst är Bodström kritisk och visst är det hans egen syn på saken som presenteras. Men tänk om det vore så att Juholt med flera bemötte hans kritik med sakargument och inte gav sig på honom personligen som nu görs. Då skulle saken stå i annan dager. Men som det är så ska ingen komma hit och tro att de är något, om det möjligen är så att man är lite skamsen också så blir ofta tonfallet högre. Gudmundson beskriver detta bra och menar att Bodström visar upp Juholt inifrån. Personligen tror jag att Bodströms bok som jag än så länge bara fått fragment ifårn verkar vara en handbok i hur politisk verksamhet går till. Vad gäller ränker och listigheter för att manövrera ut varandra för att själv komma före i kön alternativt att håla sig kvar så skiljer sig det inte i partierna. Det finns många exempel och berättelser om detta. Från alla partier...

Nu har jag haussat Bodström rätt mycket på sistone och det i sin tur beror mest på att han har ne personlighet som går fram. Jag tror att det behövs i politiken. Det är en chosefri männsika som berättar tycker Erik Laakso och det är ungefär vad jag också tycker. Det krävs mod att vara klarspråkig.

Sen kan man gilla det hela på olika sätt förstås. Bodströmssamhällets övertro på kontroll kommer jag aldrig över. Det är dessvärre också det en inställning som spillt över även i andra partier. Överdriven kontroll och intrång i den personliga integriteten ska alltid bekämpas. Men det är en annan artikel.

Vem fick personkryssen i socialdemokraterna - Bodström eller Juholt...
För övrigt så håller jag på Fredrk Reinfeldt...
(intressant)

Uppdatering: Per T reflekterar över den man som kanske kan bli vår nye statsminister.
Härskartekniker för att förminska Bodström - GP


Arga på Bodström: Johan W  Röda Berget Högberg


Expressen  SvD SvD ◦◦
Share/Bookmark

onsdagen den 25:e maj 2011

Sociala nätverk är överskattat... Njaa...

Träffade en person som sa att sociala nätverk är klart överskattat, själv använde han inte facebook. Han gillade också FRA-lagen för den lilla risk man löper att det ska bli fel där är värt allt om man kan skydda samhället från terrorintrång sa han också. Han är militär och vi har alltså vitt skild syn på båda sakerna ovan. Så kan det vara. Olika perspektiv. Han är dock en jättetrevlig person och vi lär ha anledning att träffas och språka, men nu vet vi båda var vi står i just de här sakerna och kommer att välja andra samtalsämnen i fortsättningen. Det kan vara praktiskt att reda ut sådana saker.

En annan person som inte riktigt kommit överens med Facebook är Hakelius. Han raljerar om hur han skaffade konto för flera år sedan där. Han kallar det hela lite raljerande för saggigt. Han gillar inte att öppna andras garderober som han uttrycker det. Det där är intressant för vad gör krönikörer egentligen om inte öppnar sin egen garderob för andra att bevista. Det är förstås på egna villkor då och en garderob i taget. Den städade kanske. Nåt att fundera över det här.

Social mediestrategier

I vår kommun tog man på senaste kommunfullmäktige en socialmedierpolicy för användning av sociala medier. Samtidigt som den presenterades så meddelade kommunstyrelsen ordförande att hon stängt sitt eget facebookkonto. Det kan vara svårt att hantera de kommentarer som kommer in och man får ibland ta en och annan debatt. Det gäller att fixa det. Men det finns ministrar som Beatrice Ask bland annat som hanterar sitt Facebookanvändande med bravur. Det är ständigt trivsamma samtal på gång med henne.  Alla känner sig inte så bekväma med dialogen helt enkelt. Den kan hamna var som helst. Har själv haft konto sedan det hela startade och använt det till och från. Ibland blir det intensivt och ibland mindre. Men faktum är att det enbart är enstaka tillfällen som jag känt mig obekväm. Det kommer man aldrig ifrån. Å andra sidan så älskar jag debatterandet. Genom dialog kan man ofta vända ett negativt samtal till något positivt. Hur som helst de flesta kommuner använder sociala medier idag även om det finns en hel del kvar att göra på området.

Hur som helst så tror jag enormt mycket på sociala medier med twitter, facebook och bloggande. Det blir centralt i det dialogbaserade samhälle vi befinner oss mitt i. Det måste vara jobbigt att inte kunna delta i detta. Men människor är olika och en del trivs med de sociala kontakterna och andra vill möjligen bara vara megafoner och tala ut på helt egna villkor och stå oemotsagda. Det är ofta sådana personer som inte vill ha dialog och helst inte har kommentarsmöjligheter öppna heller. En text är en text och ska inte diskuteras vidare helt enkelt.

En kommun som satsar med närvaro på Facebook är Norrtälje kommun - hur kul som helst. Gå med där du också. Norrtälje är en kommun som fördubblar sitt invånartal under sommaren. Man vill synas bland de 600 miljoner aktiva användare som finns på Facebook och delta bland de 25 miljarder meddelanden som twittrats. Det är en ansenlig mängd kontaktpunkter vi talar om här.

Ett annat underbart exempel på framgångsrik användning av bloggar och sociala medier och nätverk är Blondinbella som startade sin blogg som tonåring och idag föreläser hon för näringslivet om hur man ska gå tillväga. Det är skoj, en duktig tjej det där.

I många skolor så är det en självklarhet att använda sociala medier i undervisningen samtidigt som skolministern med flera vill pusha för att lärarna ska kunna omhänderta dem. När jag för ett par år sedan skrev om detta blev det ramaskri från många. En sak är säker - vi lever i ett tudelat samhälle vad gäller tekniken. Vissa ser möjligheter och andra ser bara riskerna. Sarkozy gillar kontroll och har nu nya idéer att vilja reglera internet. Det tycker inte Gunnar Hökmark.

Korridorsnack i ny kostym

Ett företag där jag skulle känna mig helt hemma är Proact. Där används de social medierna fullt ut och kompletterar korridorsnacket - det går att hålla igång det även om alla inte är på samma plats. Så ska det vara. Snabbt och lätt får man rätt på det man vill veta. VD skickar inte längre månadsbrev utan lägger kortare och mer personliga meddelanden på sin blogg.

Therese Götherheim (vi har för övrigt gått på samma utbildning Multimedia:Teknik-Pedagogik) som är innehållsredaktör ger tips om det levande intranätet här.  Det är bra att göra det till en levande portal för de anställda. Tänk om varje kommun skulle göra så - vilket kompetensutbyte det skulle kunna bli mellan olika förvaltningar och funktioner då. Om man läser Weicks tankar kring hur lärandet och intrycken pågår hela tiden så inser man att den kunskapsinhämtnigen är av godo. I många organsiationer använder man sig av Knowledge management för att hålla reda på medarbetares kompetenser. Men grejen är den att de uppgifterna blir föråldrade i princip direkt eftersom nya insikter och kunskaper kommer till oss precis hela tiden. Naturligtvis inte bara genom sociala medier utan främst genom möten med andra individer och där underlättar sociala medier.

"Weick beskriver sitt begrepp ”Sensemaking” som en hela tiden pågående process i vilken vi försöker förstå varandra för att livet/jobbet/uppgifterna i organisationen skall fortgå. Detta utifrån individerna själva och deras egen förförståelse helt bortsett från de traditionella organisationsteorierna som bygger på beslutsfattande, ofta beslut som andra (chefer/ledning) har fattat.

Det är genom att förstå på olika sätt och av olika anledningar beroende på vad vi vet, vad vi kan och har varit med om som världen blir begriplig utifrån den diskurs individen befinner sig i. Själva
retrospektionen, återblickandet som är en av grundstenarna i sensemaking menar Weick, uppstår när det sker ett avbrott i processen, man blir överraskad av något och det uppstår en diskrepans mellan det man vet och den nya situationen, man måste då tänka efter och kanske därifrån revidera sin uppfattning, ett sätt att hantera avbrott i vardagen. Detta sker både på individ och på kollektiv nivå. Och utifrån det så går det vidare och vi utvecklas också genom vad andra förstår eftersom de berättar det för oss och så håller det på…

”Generic subjectivity is developed through processes of arguing, expecting, committing, and manipulating. These four processes produce roles that create interchangeability, and they produce arguments, expectations, justifications, and object that become premises for action”
(Weick, K. (1995). Sensemaking in organizations. Thousand Oaks: SAGE)
Det är nödvändigt med en gemensam subjektivitet i organisationer där det finns behov av snabba förändringar, att få kontroll över spridda resurser. Idag går det int egenom att tala om vad som gäller man måste lyssna in det. (har inte uttrycket lyssna fått en märklig betydelse numera?)" (MMK)

Ingenting är svart eller vitt. Men just nu pågår det liv i parallella världar. De är inte överens. Vissa vill reglera och andra vill vara fria. Jag hoppas på att de senare vinner det här loppet och att fördelarna blir större än nackdelarna med det.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om http://bloggar.se/om/internet" rel="tag">internet, http://bloggar.se/om/sociala+medier" rel="tag">sociala medier, http://bloggar.se/om/skolan" rel="tag">skolan, http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik, http://bloggar.se/om/kompetensutveckling" rel="tag">kompetensutveckling, http://bloggar.se/om/l%E4romedel" rel="tag">läromedel, http://bloggar.se/om/dialog" rel="tag">dialog, http://bloggar.se/om/interaktivitetet" rel="tag">interaktivitetet ◦◦
Share/Bookmark

Komma tillbaka eller ej...

Det är mycket roande att läsa hur mycket känslor Bodström rivit upp med sin bok. Han har ingen chans att komma tillbaka till politiken skriver Arbetarbladet kritiskt. Man vet inte ens om han vill när det komemr till kritan, men viljan att riva upp lite sand finns där allt, eller ganska mycket till och med. Det är uppenbart. Jag har inget att förlora eftersom jag inte har en position säger Bodström själv och hoppas nu att fler ska tala om problem som finns. Det kan vara vanligt när någon sticker hål på en ärtsäck att det så småningom bara väller ut ur den. För tillfället verkar dock många vara ute efter att laga hålet.

Det är befriande på något sätt att läsa om Bodströms bravader här, jag antar att han ler bakom kulissen med allt han lyckats ställa till med. Han har alltid varit mer poppis utanför partiet än i det, vilket förmodligen beror på att han är självständig och går sina egna vägar. Känner igen det där mycket väl. det sitter i väggarna och de som är inne i det vill inte förflytta sina egan positioner utan håller sig krampaktigt kvar i sargen. Det fjäskande för ledaren vare sig man gillar denne eller ej är ofta störande. Men för många är det enda sättet att få en plats i ljuset - genom andra. Hos mig får man dock förtjäna sitt förtroende, position räcker inte.

Hur som helst så är det spännande att se vad som kommer ur detta. Många med mig tror att Bodström har en väg tillbaka till politiken. Om han vill förstås. Han har den fördelen framför många att han har ett liv utanför och kan klara sig utmärkt. Förvisso finns det de som talar om politikens primadonnor och menar såna som Bodström, de som inte har sin förankring i politiken utan har haft ett liv utanför de poltiska väggarna. Å andra sidan när det gäller just den här mannen så har han ändå vuxit upp med partipolitiken så frågan är om det stämmer. Någon grå amanuens kommer han dock aldrig att bli. Det är ganska uppfriskande med såna politiker. Jobbigt för de med traditionell syn på partiarbete. Där man ska vänta på sin tur i kön. Det är inte så många som har partiets bästa i åtanke tyvärr utan det fastnar ofta i den egna rollen och framförallt i hur andra inte ska kunna ta den. Hur många gånger hörde man inte i valrörelsen hur viktigt det var att se till att inte andra fick fler personkryss än man själv. På vissa ställen gick det till och med så långt att man hindrade att komma fram. Det finns tillfällen då man undrar hur politiska partier kan överleva...

Bodström kan vara den nya tidens politiker skriver Ulf Bjereld. Man kanske skulle önska det. Den typen som är lite mer än bara tjänsteman. Hoppas att boken kommer i brevlådan idag. Hela den här här grejen med Bodström och hans bok roar mig oerhört mycket. Lite drag i politiken behövs...

 
SvD Expressen


Bloggar:  Johan Hultberg  Rolf Eriksson Essbeck Jinge

Läs även andra intressanta åsikter om , , , , , , , ◦◦
Share/Bookmark

Vad driver dessa huliganer...

Adrenalinpåslaget tycks vara högt hos de där huliganerna som gör allt för sabotera fotbollsmatcher. Bilden när 6-7 poliser bär ut en person från fotbollsarenan fastnar på näthinnan och funderingar kring hur de fungerar de där sabotörerna drar igång. För vad är det för mening? Kan inte förstå det. Att förstöra för andra och för sig själv också för den delen, hur kan det komma sig att man ens får för sig att medverka i detta? Match efter match. Polispådraget är enormt och man blir förbannad med tanken på vad det kostar. Dessutom är det väldigt trist för den som vill ta ungarna med sig och skrika och heja på ett fredligt sätt under matchen.  På något sätt är jag glad över att fotboll inte är ett intresse här för då skulle man lätt kunna bli deprimerad.

Är de en slags moderna gladiatorer de här typerna? Då kanske de ska ha en egen arena någonstans inne i skogen där de kan få utlopp för sina aggressioner. Men å andra sidan - publiken kanske skulle utebli och det är dessvärre den man söker. Något knäppt är det.



AB Expressen ◦◦
Share/Bookmark

tisdagen den 24:e maj 2011

Mellin är inne på mitt spår här...

Här har vid ett flertal tillfällen föreslagits Thomas Bodström som (S)-partiordförande som bekant. Det har bemötts med antingen att jag har helt fel eller att jag är ute och cyklar. Idag fördjupar Lena Mellin den tanken och fyller på den. Tack för det Lena, jag tror att vi är något på spåret nämligen. Han har nåt visst den där mannen även om många genast slår bakut när man säger det. Johan W tror att Mellin är kär i Bodström! Meeh...  Det är klart - en person ska inte få för mycket uppmärksamhet eller lyckas för bra med nåt. Då ska de sättas dit och inte tro att det är nå´t. Klassiker... Att Bodström lyckas med media är inte heller något som gillas. Självklart inte. Nu är det så här Bodström att många vill helst att inga träd ska växa till himmelen utan ambitionen är att alla ska tuktas till att vara exakt lika höga buskar.

Så moderat jag är kan jag känna lite sorg för stolta socialdemokraters skull. Hela partiet har liksom imploderat och det  kan säkert bero på vilket också här har funderats kring, partiet har blivit omodernt och har inte lyckats stämma sitt piano riktigt. Det gjorde däremot moderaterna med Fredrik Reinfeldt i spetsen. Han gick helt enkelt ut till folk och frågade vad de ville ha och så formades politiken därefter. En del av oss som är lite äldre kan väl i bland sakna den ideologiska kompassen, men trots allt så förändras världen en del och det gäller faktiskt att följa med. Kepsen från 1950 kanske var snygg då, men nu är den lite omodern så att säga. Moderaterna har trots allt lyckats med att få fram fler personligheter bland de ledande politikerna. Carl Bildt är det av födsel och ohejdad vana, men det finns många fler både kvinnor och män med starka personligheter och Fredrik Reinfeldt låter dem lysa av egen kraft. Tror på det som en vinnande strategi. Det är säkert inget fel på Juholt, men jag uppfattar honom mycket som den typiskt starke mannen i en kommun. Sverige är ingen kommun.

Huruvida det har kupperats mot Mona Sahlin eller ej har jag ingen aning om, oavsett vad så skulle ingen medge att de varit delaktiga i något sådant. Det är så att alla har sin bild av verkligheten. Det där bortmanövrerandet av andra är en grej jag verkligen inte gillar i den poltiska verksamheten.

Säg vad ni vill men jag hejar på Bodström, även om inte alla gör det. Det är inte lätt att vara en avvikare och egensinnig... Jag känner igen den interiören.


Bloggar: Peter Högberg  Sebastians tankar  RödaBerget Kulturbloggen Västros

Ab 1, 2, 3, Newsmill, Ab 1, 2, 3, 4, 5, Expr 1, 2, 3, 4, 5, SVT, HD, GP 1, 2, Karlskoga kuriren, Sydsvenskan, DI, SvD ◦◦
Share/Bookmark

När politiken blir fånig...

Var på kommunfullmäktige igår och upplevde en för mig otroligt korkad diskussion. Det handlade om garanti för att gamla ska få bo ihop när den ene inte längre klarar av att bo hemma. Självklarheter kan man tycka. Det var socialdemokraterna som lagt en motion, men av någon underlig anledning så kunde inte majoriteten gå med på detta. Förvisso ville egentligen alla att frågan skulle gå igenom och att innehållet i motionen var bra. Men nu handlade det mer om vem som sagt det. NIH - Not Invented Here kan som bekant vara en stark drivkraft för att motarbeta andra.

Principen var att socialdemokraterna inte skulle få rätt så man försökte svänga till frågan och säga att vi ska ha garanti för att gamlingar ska bo ihop men först ska frågan utredas. Detta diskuterades in absurdum. Semantik. Vem som skulle få sista ordet handlade det hela om. Innebörden i frågan kom i andra hand. Det tycker jag är lite tragiskt. I kommunpolitiken bör man kunna vara lite pragmatisk och tänka på invånarnas bästa. Det gynnar alla partier. Det är trots allt av väljarna man blivit vald och de kommer ihåg såna här diskussioner.

Tyvärr så är jag bara ersättare i kommunfullmäktige och tjänstgjorde inte igår. Om jag haft möjlighet hade jag uttryckt min åsikt i den här frågan vilken är att motionen kunde ha bifallits. Alla tyckte så. Prestige är inte alltid en bra grej. Inte ens i politiken. I synnerhet inte på kommunnivå. Ibland kan man vara överens även med socialdemokrater kan jag tycka.  För kommuninvånarnas skull... ◦◦
Share/Bookmark

måndagen den 23:e maj 2011

Dagens Samhälle äntligen på nätet igen...

Nu är det på riktigt och för oss debattlystna finns utrymme...

Kolla här - kanonbra.

Dagens Samhälle ◦◦
Share/Bookmark

Det där med mobbning...

"Respekten för andra människor är normen inte det avvikande. Det är den som trycker ägget mot ansiktet som ska stå där med skammen. Inte den som blir drabbad. Ingen ska behöva skratta när man är rädd. Fler i Sverige måste resa sig mot våldet" så skriver de moderata riksdagsledamöterna i Anton Abele och Henrik von Sydow i GP. Det handlar den här gången om "äggning", som förekommer i Göteborgsskolor.

Detta är ett ämne att aldrig sluta bry sig om. Det handlar rent allmänt om hur vi beter oss mot varandra, det är som om vanligt hyfs rinner ur. Det kanske inte ens finns där. Det man ska ha klart för sig är att detta förekommer även i många vuxna sammanhang. Så att barnen beter sig illa kanske inte är att undra på. Förebilder saknas för många. Det är naturligt att vara elak och putta undan den som står i vägen för egna agendor. Du märker detta lite varstans. På företag och organisationer och inte minst i den politiska verksamheten. Överallt där det handlar om makt helt enkelt.

När det gäller vuxna är det mer psykisk mobbning det handlar om. Exempelis så exkluderar man andra från information, ser till att de inte får vara med. På wikipedia kan man läsa om vad psykisk mobbning består av för ingredienser.
Psykisk mobbning (blickar, suckar, kommentarer, imitationer (t.ex imitera någons haltande, sätt att tala, etc), vända ryggen till, inte lyssna på förslag, flytta sig om någon sätter sig bredvid, resa sig upp och lämna sällskap när någon anländer, ignorera, utfrysning, ogrundad portning och svartlistning...

Läs om mobbning här på Wikipedia. Många borde tänka efter.

Vi som ser att andra är utsatta måste reagera på detta. Som vuxen måste man säga ifrån både när det gäller barn och vuxna. Men det är klart att om man ser en vuxen person sitta och härma en annan vuxen ej närvarande så komme tanken att så där gör de kanske mot mig när jag inte är här och då blir det enklare att hålla sig tyst och undan så att man slipper råka ut själv. Men är det riktigt klokt det?

Jag tycker att man direkt ska vända sig till den som sitter ch fånar sig och fråga - Gör du så där när jag inte är här. Då blir de ertappade och låter bli i fortsättningen. Att förflytta uppmärksamheten kallas det. Också en slags härskarmetod men på ett positivt sätt. ◦◦
Share/Bookmark

Den osunda delen av politiken...

Thomas Bodströms bok är upphaussad som sjutton nu och jag har själv beställt den från Bokus. Många journalister har dock fått den i sin hand nu på morgonkvisten och vi lär få höra allteftersom de läser vad den handlar om. Han har lovat att inte dölja något. Ska bli intressant läsning. Det är inte skandalerna i sig som intresserar mig utan det är mer nyfikenheten över hur det går till i politiken.

Det första som nu beskrivs är hur Juholt kuppade bort Mona Sahlin från förstaplatsen. Detta är sånt som sker överallt och de hyenaliknande metoder som används i valrörelser stannar dessvärre inte inom socialdemokraterna. Man inte bara hör talas om det förresten utan det blir en del av en själv vare sig man vill eller inte. Min egen kandidatur gick åt pipan för att det fanns de som bestämt sig för att förhindra den. Ingen kan säga att jag inte engagerar mig precis, så det handlar inte om det. Men i likhet med Bodström tycker jag att det är viktigt att trollen kommer ut i ljuset. De tål ofta inte den granskningen. Ser fram emot att läsa Bodströms bok i sin helhet. Det har på senare tid kommit ut fler böcker kring ämnet kotterier och falskspel inom de politiska organisationerna. Maktfullkomlighet är inte bra för demokratin och det borde int ehelelr vara en lek för få iblandade kan man tycka.

Vissa kotterier växer sig starka och sitter med essen på hand. Kanske för att de redan på förhand tillskansat sig information som de inte delar med sig av till andra sen. Någon berättade för mig att vi satte den och den på första plats för att få bort nån annan och eftersom du stöttar den första så röstade vi inte på dig i provvalet. Så går det till... Ingen erkänner men alla vet. Det är synd för politiken. Där behövs människor som engagerar sig och inte de som håller tyst och är mer timida. Det är de som inte utmanar och ifrågasätter som blir valda. Så är det.

Det är intressanta att se nu  när Bodström avslöjar en del av otrevligheterna i sin bok är hur andra ledande socialdemokrater säger att han gjort sitt i politiken. Det finns ingen plats för honom. Att han bara vill tjäna pengar nu när han kommer hem från USA. Med tanke på att Bodström trots allt är advokat och författare och därmed har alla möjligheter att tjäna pengar på egen hand och mer dessutom utan partipolitikens inblandning så förstår man att det handlar om förringning av honom nu. Han ska inte tro att han är något. Tyvärr så är han det, oavsett vad andra nu vill påstå.

Till stor skillnad mot många andra har jag en känsla av att man inte ska skriva ner Bodström. Det kan finnas fler kotterier än det egna som står där i kulisserna och väntar på att ta över alltihop. Man ska inte bortse från det. Så är det överallt... Bodström kom med i politiken för att han och Pär Nuder var på svartklubb tillsammans på Gotland. Så beskriver han det i alla fall och det kan vara intressant som beskrivning av hur det går till. Ibland bra och ibland dåligt. Utanför står den tysta och timida röstboskapen och ser på. De som jobbar hårt och inte kommer fram för att de inte gillas av vissa eller ingår i rätt kotteri för tillfället. Men som sagt det är bra att vara medveten om att det alltid i politiska sammanhang pågår kotterier här och där. Det sprids ränker överallt. Det är lite osunt. Inte är det precis väljarna man har i åtanke.

Min egen önskan är att i politiken ska det vara högt i tak och massor med synpunkter och ingen partipiska. I grunden finns ändå den gemensamma ideologin. Eller? Är jag naiv här? Det ska vara ungefär som det är när vi i Österåkers närradion har styrelsemöten. Alla är engagerade, alla snackar kors och tvärs och tycker olika. Vi börjar på punkten sju på dagordningen för den är intressantast. Men vi slutar klockan 21.00 som bestämt från början och då har vi en gemensam linje. Det är livgivande att vara med i såna föreningar. Mycket debatt ska det vara även i politiska föreningar. Liksom idén med det hela. IMHO (In My Humle Opinion). Det är det här kuppandet hit och dit som får mitt intresse för politiken att svalna. Tyvärr... Oavsett om det gäller inom socialdemokratin eller annorstädes. Politiken behöver förändras och den kommer att göra det också. Numera finns det en annan uppdelning och det är den som handlar om de uppkopplade och de som inte är det. De senare har en slags tolkningsföreträde idag men i transparensens och öppenhetens tidevarv kommer det att bli svårt att behålla det initiativet. Så även om Bodströms bok kommer att svida för många så är den behövlig och nyttig läsning om det som sker bakom kulisserna. Det är inte alltid sunt.

Tyvärr nödvändigt att påpeka. Jag är inte intresserad av enskilda personer och vad de sagt och gjort utan fenomenet som sådant.

Aftonbladet  Svd Sydsvenskan BT HD

Bloggar lär fyllas på över dagen.
Peter Högberg (S)  Vart blev du av ljuva parti?
Tokmoderaten (M) - BODSTRÖMS BOK - FLER LÖSRYCKTA STYCKEN
Anybody´s Place -  Hur många kvinnor som helst!!
Peter på Röda berget

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ◦◦
Share/Bookmark

söndagen den 22:e maj 2011

Länkkärlek...

2011
Detta är en repris från förra året. Mycket händer i bloggosfären men jag vill veta att ni finns kvar allihopa... Ska ta och aktualisera och skicka länkkärlek till nyare bekanta också.







Denna vecka skickas det länkkärlek och jag vill inte vara sämre förstås Så många bloggare som jag mött både på nätet och i verkliga livet och haft så mycket glädje och utbyte trodde jag aldrig skulle vara sant. Att skicka länkkärlek är inte svårt. Men risken finns att man glömmer någon och det är jättetrist. Men låt mig börja så här. Utbyte har jag av er alla. Det var bloggen Nakna sanningen som startade upp Bloggkärleksveckan men inte ger han mig någon kärlekslänk inte. Nåväl jag är generös ;-). Nikke och Simon är givna liksom Björn Alberts och Deeped. och Brit . De lär mig massor.



Opassande Emma, stor inspiration - alltid.
Farmor Gun underbar, det räcker...
Sagor från Livbåten, stor kärlek, stöttande. Marcus tröttnade på min gamla logga och fixade till både den här till MMK och till Österåkerskaramellen. Tack. Göran W alltid god. En varm person jag gillar mycket.
Karl Sigfrid som jag delar intressen med i politiken, vi vill båda värna om internet. Jag stöttar honom.
Amanda Brihed, stark personlighet som jag uppskattar särskilt för att hon fixar uppförsbackar, det gör också Scaber Nestor och Jens Odsvall. Rick Falkvinge och Anna Troberg, självklart. Tindra Anette alltid spännande och så Paul RongeZac är en annan bloggare som alltid ger mig gott självförtroende. Tack.

Egentligen skulle alla bloggar på Politometern med faktiskt och inte minst Martina Lind förstås.

Nu har jag säkert glömt många, jag ville inte det så det är ej med flit. Ni får påminna mig. Hela bloggosfören består av intressanta .personer. Jag är glad över att vara en del av den.
◦◦
Share/Bookmark

Pendeln slår tillbaka - till Kungens fördel...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...

Det senaste offret för mediadrevet har varit Kungen och hans eskapader ihop med grabbarna grabb. Det skiljer sig inte egentligen från andra sådana konstellationer kan man ana. När ett gäng blir väl sammansvetsat så tror de ofta att de blir oövervinnerliga. De kan göra allt. Det blir en tävling i att se var gränserna går. Du kan se det här lite varstans. När grabbarna på säljavdelningen slår vad om vem som ska få den nya sekreteraren i säng på säljkonferensen. Män i grupp spelar fotboll, super och erövrar kvinnor. Fördomsfullt. Kanske det. De visar varandra vem som kan gå längst ut på plankan utan att falla. Jubel uppstår och någon annan visar sig på styva linan för att upprätthålla jämvikten.

Det som nu utspelar sig kring Kungen och hans gamla barndomskamrater är inte något annat än grabbgängets strävan att hålla sig undan uppmärksamheten. Att bli tagen på bar gärning gör att skuldmekanismerna tar fart och det är tungt och man vill förstås skydda sig från den och framförallt att andra ska märka att man känner den. Ren självbevarelsedrift. Alla har nog känt så någon gång i livet. Ty vi gör alla dumheter i olika grad. Där drinkarna går in går vettet ut och det vet nog också de flesta.

Efter ett par dagars jakt på Kungen och hans kompisar så är frågan om inte pendeln börjar svänga - till Kungens fördel. Skulle det vara så att det här blev droppen som fick mediadreven mot enskilda att rinna över så är det tacksamt. Att ge fördel till gangstrar och förringa den som förtvivlat försöker komma ur deras garn är i det närmaste oanständigt. De har bara försökt rädda en situation. Om än inte med så lyckat resultat vad det verkar.

Insinuationer, effektsökeri genom att använda andras elände är så bedrövligt att se. Man kan bli galen på karlar som beter sig som grabbgänget. Det är inte toppen på nåt sätt. Men så himla ovanlig är det inte faktiskt. Det är väl bara att besöka vilken firmafest som helst, eller en campingplats på midsommarafton, ja en helt vanlig familjejulafton också, tänk Fanny och Alexander. Man kan välja att vara med eller gå därifrån. Kollektivet har dock ett starkt inflytande på de flesta och man kan tycka vad man vill om det. Så lätt är det inte att stå emot.

Personligen tycker jag att det är vidrigt med kaffeflickor och bikinibrudar och annat... Men för andra är det tydligen OK. Jag minns när Postens dåvarande VD Ulf Dahlsten fick ett Kyssogram i födelsedagspresent av några anställda. Han avskydde detta men blev ändå uthängd i pressen som en manschauvinist och allmänt dekadent person. Det var någon som fotograferade på festen och släppte bilder därifrån. Som alla vet så är en bild ett fruset ögonblick som taget ur sitt sammanhang kan få en helt annan betydelse än vad som egentligen fanns där. När sedan betraktaren lägger till sina fördomar kring det hela kan det ta vägen var som helst. Jag jobbade för honom och vet att han inte var en otrevlig person utan tvärtom, mycket jämlikhetstänkande och ansvarsfull heltidspappa till tonårsbarn medan hans fru jobbade utomlands. Han led oerhört mycket av den dåliga pressen som alltså inte på något sätt var rättvis mot honom.

Britta Svensson skriver att det är dags att sluta tjafsa med Kungen nu och jag håller verkligen med henne. Det finns en familj också som man bör ta hänsyn till. Det är så vidrigt när moralpaniken får fäste. Det finns ingen ände på grävandet då, men vem tar ansvar för det beteendet. Var går gränsen? Bytet ska till varje pris läggas ner, det finns inga hinder.

Att herr Lettström med flera nu anklagas för dåligt omdöme genom sina försök att sopa saker under mattan är märkligt på så sätt att media nu rättfärdigar gangstrarnas metoder och hellre fäller dem som är utsatta för dem är makalöst på något sätt. Är det så konstigt att man vill skydda sig själv och en kompis från genanta situationer man försatt sig i. Det gör vi nog alla, på olika sätt.

Hur vore det om media tog och grävde lite i gangstrarnas metoder? I stället för att gå deras ärenden. Lycksökare som Bingo eller vad han heter som skriver extra kapitel om Kungen på snusen på ett privat födelsedagskalas är bara för mycket. Jag förstår att hans farmor ogillade det hela.

Många gillar Kungahuset. Kritiken är dock också stor och det snackas om slöseri med skattepengar och det ena med det andra. Kungafamiljen är en symbol och en tradition som sprider glans till Sverige världen över. Det imponerar och öppnar dörrar och i många andra länder världen över har det betydelse. När Kronprinsessan Viktoria och hennes Daniel dyker upp blir det folkets jubel, när Kungen och Drottningen gör det likaså. Man behöver väl inte känna sig som en undersåte för att man gillar lite fest?

Kungen är trots allt även han en människa av kött och blod även om han har ett protokoll att hålla sig till . Media borde börja undersöka gangstrarna. Det är förstås farligare och läskigare än att slå ner på en enskild känd person och slita den i stycken. Det händer alltför ofta. Före Kungen var det Ola Lindholm som monterats ned steg efter steg. Innan han är dömd så mister han jobbet får inte längre vara med i Bris och hans karaktär diskuteras livfullt i media.

Vem kommer härnäst? Ingen går säker.

Finns det inget brott så konstueras det i media var säker på det. Mårten Schultz artikel: Massorna sondmatas av sina medier är absolut läsvärd. Följande punkter finns i artikeln och är väl värda att fundera kring.

1. Den misstänkta ska betraktas som oskyldig tills det finns en fällande dom.
2. Hans integritet ska respekteras.
3. Anmälaren bör betraktas som trovärdig tills det finns en övertygande anledning att misstro henne.
4. Anmälarnas integritet ska respekteras.
5. Kända eller betydelsefulla personer står inte över lagen
6. Anklagelser om brott mot kända eller betydelsefulla personer måste tas på allvar och processen bör vara densamma som gäller för andra misstänkta.

Alla är lika inför lagen och självklart har vissa saker mer allmänintresse än annat. Men fakta borde gå före spekulationer. Det skadar absolut mer än det gagnar att döma i förtid, i synnerhet när moralpaniken får vara riktmärke. Önsketänkande - men kanske att den här Kungahistorien kan få en ände på det mediadrev vi sett på senare år. En mer reflekterande pressbevakning tror jag står på allas agenda nu. I synnerhet när det börjar talas om journalistikens nya roll. Varför inte försöka skapa mer kvalitetsbevakning och inte bara rusa på som dårar i samma riktning som alla andra. Reflektion och eftertanke är aldrig fel. Det finns ett mänskligt plan också.

Fördöma beteenden kan man göra, vem skulle tycka att det var OK med en karl som sprang på porrklubbar och jagade småbrudar och var allmänt dekadent? Jag skulle bli galen...  Men att bryta ner människor till varje pris bara för att de begått misstag är att ta i ändå. Eller hur?

Tillägg: Inte utan att jag idag som elektronisk debattör håller med Haldadebattören Guillou när han tycker till om Ola Lindholmdrevet.

 (intressant)

Aftonbladet


Expr., Expr., Expr., Expr. AB, AB, AB, SvD

Andra som bloggar: Anybody ◦◦
Share/Bookmark

fredagen den 20:e maj 2011

Nu kommer motelden - Bodström avslöjas...

Senaste dagarna har i alla fall jag fyllts av nyfikenhet inför vad det ska stå i Bodströms nya bok som lanseras nästa vecka. Skickligt har den lanserats med små antydanden om innehållet på twitter och en hel del skriverier har det varit. Vad ska han avslöja egentligen och om vem, en och annan darrar säkert på manschetten där på Sveavägen just nu.

Att Bodström inte är särskilt förtjust i Juholt men däremot i Mona Sahlin är allmänt bekant.

Nu börjar det spinnas åt andra hållet. I vanlig ordning. Expressen har idag en artikel om Bodströms goda ekonomi, något som han inte längre behöver kommentera som han säger. Idag handlar det om Bodströms engagemang i friskoleföretaget Pysslingen. Det är bekant att Juholt varit öppet emot det. Tank jag tror att de där två är som hund och katt. Inte minst så konkurrerar de just nu.

När journalister diskuterar hur de ska hantera de nya webb-journalisterna, bloggarna så borde de kanske  också fundera lite mer på spinnarna och hur de påverkar journalistiken. Kan man tycka. Det är nog värre faktiskt.

Expressen ◦◦
Share/Bookmark

torsdagen den 19:e maj 2011

Jag begriper mig inte på kvinnorna...

Den ena efter den andra karln ertappas med byxorna nere. Det är katastrofer lite varstans bland de höga gubbarna. Boken om Kungen avslöjar ett vidlyftig leverne ihop med kompisar. Schwarzeneggers fru och älskarinna var gravida samtidigt. Så är det IMF-chefen. Vad tänker de på? Varför chansa på att ställa till det när man vet vad som gäller. Nej jag har inte gjort nåt säger de och skäms som hundar och försöker mörka och skylla ifrån sig. Något problem är det.

Bryr mig inte om att lägga några moraliska aspekter på detta, det gör alla andra. Här finns det minsann fördomar så att det står härliga till. Även mystiska lagar - som att det är tillåtet att sälja men inte köpa sex. Det gör att tjejerna/killarna kanske måste sälja sig under tvång från andra. Även om tanken är att det är dem man ska skydda så blir det precis tvärtom. Skumt det där. Så fort det har med sex att göra blir det liv i luckan. Vuxna som är överens bör få bete sig som de vill i det här fallet är min åsikt.

Men en annan fundering - hur tänker kvinnorna? Något måste de väl ändå veta av vad som pågår. I synnerhet de som upprepar situationen. Gillar det så är de en sak. Men annars. It takes two for tango.

För min del är det allt eller inget, så jag begriper inte det här... Integritet kanske det kallas.

SvD skriver om manifestation av makt. Så är det nog. Tröttsamt hur som helst.

Expressen ◦◦
Share/Bookmark

Det svänger om sossarna...

Nu går de framåt i mätningarna socialdemokraterna. Jag tror att det beror på att det rör sig i partiet. Det spelar ingen roll egentligen vad man säger utan det är ATT man säger som har betydelse. Det skapar nämligen intresse och kommunikationsmöjligheter och inte minst uppmärksamhet. Det finns nåt att tala om - det öppnar för engagemang. Det är precis vad vi behöver i politiken. Allt behöver inte låta som om man läser innantill ur en rapport faktiskt. Det senare är dessvärre vanligt i politiken. Det tillrättalagda. Det är trist. Juholt är på så sätt en frisk fläkt i politiken. Inte för att jag gillar socialdemokratin precis eller det han har att säga men däremot för att han deltar i det hela. Det är bra metod för att få uppmärksamhet. Gör andra intresserade, vare sig man är för eller emot. Svängningarna i Lybienfrågna är som de är och det ger andra anledning att kommentera och engagera sig och det gör de också. Det skapas en dialog. Moderate ledamoten Göran Pettersson tar upp Natofrågan exempelvis.

Moderaterna är dessvärre alldeles för stelbenta och korrekta  här, den enda som är bra på både nära och distansierad kommunikation är Carl Bildt och så Gunnar Hökmark förstås. Niklas Wykman inte att förglömma, men han har dragit sig undan rampjuset för tillfället och jobbar på Finansdepartementet. De talar alla ur skägget och har egna åsikter. Inte bara poppade som ur en kastrull utan de bygger sina uttalanden på viss erfarenhet också. Alla gillar inte allt, men det blir ändå hälsosamma reaktioner på det som sägs. Det är bra. Kanske att de är de enda personligheterna i politiken egentligen? Nej naturligtvis finns det fler, men vi ser dem inte så ofta. Vi behöver flera såna både i moderaterna och i alliansen. Det är alldeles för mycket att gå i takt. Vi måste ruska om och göra intryck. Släppa fram de frispråkiga så att det blir lite debatt. Statsminister Reinfeldt får lägga locken på efteråt om det behövs, som den rikspapparoll han har. Han måste ta det ansvaret och det är han bra på. Men för övrigt borde det väl ändå kunna få bli lite livligare i debatten.

Det behöver bli mer puls och hjärta i politiken. Låt tjänstemännen stå för det korrekta. Mer Rock´n Roll helt enkelt. Var är Anders Björck till exempel? De politiska personligheterna måste släppas fram igen. Att sitta av tid som röstboskap är helt ointressant för den politiskt aktive. Måste man sitta tyst och vänta på sin tur så finns det annat att göra för den intresserade.

Har jag inte rätt så säg? Det saknas glöd. Men det är så himla svårt att få till den. Jag försöker få igång min egen förening. Jag provocerar, försöker få igång mailkonversationer, jag vill lämna synpunkter och lägga mig i.  Tillåtas vara engagerad.Ställa frågor, förmedla synpunkter och fakta.  Jag bemöts med tystnad och blir tillsagd att rätta mig i leden. Det här är inte rätt plats att föra diskussion Mary. Underförstått - bråka inte... Håll dig på din plats. Du är inte i position att tala här. Men vad är politik om inte ett ställe där man ska bryta åsikter med varandra? Man blir frustrerad, tar i ännu mer och retar upp folk, alla blir emot bara för att man engagerar sig, kanske inte alla det finns säkert tysta undantag. Det är väl korkat? Politik är att engagera sig enligt min mening.

Tror inte att så många yngre människor med nätnärvaro står ut med den här ordningen - de är mer som jag själv, undantaget från regeln, de vill kunna tala om saker. Hela tiden och framförallt NU. Man vill inte anmäla en fråga att tas upp på ett möte om tre veckor om det ryms på dagordningen. Så fungerar det inte idag. Det är de spontana diskussionerna som ger lärandet och skapar intresse. Korvstoppning och i förväg styrda möten har säkert sin plats, men det är inte den enda arenan vi har idag.

Tack och lov så har jag MMK och den enorma kontaktyta som skapas här. Jag tror inte att de som håller på den gamla hierarkiska ordningen förstår det. Hur starka de nätbaserade relationerna håller på att bli. Men som allt så tar det sin tid, även om det går snabbare nu än någonsin.

Så där ja, då har jag slagit igen en dörr till kanske - men säkert också öppnat en annan. Sånt är livet... Man får ta risker och chansa lite. Påpekas bör också att jag inte tycker att alla andra är dumma, inte alls. Det är bara olika helt enkelt.

Orka...


(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ◦◦
Share/Bookmark

onsdagen den 18:e maj 2011

Hur ska politiken väcka lust att få fler att engagera sig...

(aningens redigerad text)

I Sigtuna lägger förtroendevalda ner sitt jobb i fullmäktige. Det beror på att socialdemokratiske kommunalrådet Anders Johansson beter sig illa där och använder härskartekniker och är allmänt oförskämd mot de andra. Så långt har det gått att en KD-ledamot säger att han tänker bojkotta fullmäktige för att det är en simpel nivå.

Dessvärre så är inte Sigtuna ensam kommun om att ha det så här. Det finns lite varstans och jag tycker att det finns anledning att se till att kommunstyrelseordföranden oavsett politisk färg åtminstone har en grundläggande kompetens för det arbete de får förtroende att utföra. Det arbetet måste ske före valen och innan man överhuvudtaget hamnar på en hög position på valsedeln. När det väl är ett faktum så är det för sent att göra något, ty väljare ger regelmässigt stöd till den som står högt på listorna. Få sätter sig in i vad det handlar om och utgår nog från att jobbet med kompetenssäkring redan är gjort. Men med lite kunskap om hur det går till med val på lokalnivå och hur få människor det är som röstar överhuvudtaget i provval så blir det uppenbart att det är något fel i systemet. Vilken lösning som skulle vara bäst är svårt att få fram direkt rätt upp och ned men en diskussion är nödvändig.

Se klipp från Sigtunas Kommunfullmäktige här. Kommunfullmäktiges ordförande känner sig påhoppad! Ja vad ska då de andra göra, de som han tilltalar. Ibland blir det väldigt uppenbart hur navelskådnade politiker kan vara. Och hur hänsynslösa sen. Om man gjorde en studie över hur det går till i kommunfullmäktige på olika orter skulle man nog finna liknande situationer. Tyvärr.

Härskartekniker hör inte hemma i en demokrati, men de används vidlyftigt lite varstans. Om samtalsklimatet var öppnare och det mer handlade om att slåss i sakfrågor och lämna personangreppen för att sedan gå ut och ta en kopp kaffe och bemöta varandra med respekt skulle politikens tramsstämpel kunan försvinna. Alla har vi olika sätt att uttrycka oss och det bästa är egentligen att tala om hur man uppfattade det hela. Och att det finns en tillåtande attityd att ställa frågan förstås. Ens eget antagande är kanske inte alltid det rätta. Men nog speglar sättet att agera vad man egentligen vill med sitt politiska engagemang. Härska och söndra gynnar inte väljarna. När tänkte en politiker på dem senast?

I politik i synnerhet på lokalnivå måste man vara lite pragmatisk. När valen väl är avklarade så ska alla bemötas med respekt och få eget talutrymme. Att man inte tycker lika i sak är naturligt eftersom man företräder olika konstellationer. Det är dock inte samma sak som att man kan uppföra sig precis hur som helst bara för att man har övertaget i form av makten och majoriteten. Respekten för att andra har avvikande åsikter är grundläggande i en demokrati, ja egentligen i all verksamhet där fler människor ingår. Det borde verkligen vara en självklarhet. Det riktigt trista är att detta för de flesta självklara beteende ofta saknas där maktfullkomliga personer befinner sig. Det verkar svårt att förstå sin roll som den tjänare till allmänheten man faktiskt är som förtroendevald. Jag har sett vuxna personer sitta på möten och härma icke närvarande. Oj - gör de så där mot mig när jag inte är här tänker man då. Så obehagligt. Sen håller man tyst för då finns inget att klaga på. Härskarteknik när den är som värst.

Troligen beror detta beteende på vilka personliga drivkrafter man har för att göra karriär i politiken. En del av oss vill påverka samhällsutvecklingen och gillar makt på grund av de möjligheter det gör att verkligen driva olika frågor. Andra gör det för egen tillfredsställelse. Olika agendor finns och den som är "smartast och listigast" vinner ofta. I alla fall vad det ser ut vid första ögonkastet. Men att vara just smart och listig behöver inte betyda att man är klyftig. Det senare är en vinnande variabel trots allt. I alla fall i längden.

Jag läste igår en intressant avhandling om politiker med karriärambitoner. Patrik Öhberg heter forskaren och författaren. Det finns all anledning att fundera över vad han skriver. Inom politiken behöver vi bli bättre på att identifiera goda ledare. Det måste som sagt ske innan någon hamnar högt på valsedeln. Det finns människor som är både kompetenta och intresserade men så länge de motarbetas av andra drivkrafter så blir det som det blir helt enkelt. Det kan vara lätt att dra iväg att göra något annat om man möter ett massivt motstånd mot andra idéer. Det är svårt det här med människor i grupp när makten hägrar och skälen till att man vill ha den är dunkla.

För att komma vidare och locka fler personer till politisk verksamhet behöver vi vara tydliga med vad som gäller i en demokrati. Översitteri, exkludering och användande av härskarteknik borde ge rött kort direkt.

Henrik Kelfve skriver på sin blogg om demokratikrisen i Sigtuna. Det har säkert alltid genom tiderna funnits liknande exempel. Men det hindrar inte att det är en viktig diskussion att upprätthålla. Vad ska man ställa för krav på personer som ska företräda oss i politiken? Partierna styr väldigt mycket här och det är naturligtvis riktigt och rätt för man kan ju inte ha företrädare som är av motsatt uppfattning i alla frågor. Någon slags värdegrund bör finnas även om taket också måste vara högt för att det ska kunna skapas dynamik i politiken.

Det behövs absolut också någon slags kompetensstämpel för att respekten för politken och politiker ska upprätthållas. Som det är idag så försvinner folk från politiken på grund av att den öppenhet man kan förvänta sig inte finns. Det är en katastrof för demokratin. Ska vi låta oss styras av personer som har egen agenda för sitt politiska arbete? Inte för att det är fel på karriärslystnad, tvärtom. Men skälen till den bör genomlysas på personnivå. Att vara smart och listig och smida ränker behöver inte alls betyda att man är duktig på det man ska göra? Det innebär dessutom att kraften går mer åt till navelskådande än till att föra de politiska frågorna som borde vara det viktiga. De som skulle kunna göra nytta försvinner sin väg. Antingen för att de blir bortmotade eller för att de tröttnar. Båda sakerna lika illa faktsikt.

Jag är övertygad om att det finns de som tar åt sig av vad jag skriver här, till er vill jag bara säga. Höj blicken och se bortanför naveln... Det här är ett generellt problem som demokratin skulle må bra av att ta itu med. Se nu på socialdemokraterna som väntar på Thomas Bodströms nya bok och hans avslöjanden om de kotterier som finns i det partiet. Det kommer att skaka om. Jag lanserade honom som blivande ny partiledare igår. Lite på skämt och lite på allvar. Det behöver skakas om lite varstans. Juholt uttalar sig om Bodströms bok. Intressant kommer det här att bli.

Sen är det så att man måste se på saker ur olika vinklar. Det den ene tycker är rätt kan vara fel för den andre. Det är också ett av de stora problemen här i världen. Missförstånden... Valda eller ej.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ◦◦
Share/Bookmark

tisdagen den 17:e maj 2011

Nästa (S)-ledare har startat sin bana...

Ofta har jag slagit ett slag för Thomas Bodström som (S)-ledare. Han har de rätta attributen för att bli en statsman. Säg vad ni vill om det. Han har erfarenhet av ministerpost, akademisk utbildning, yrkeslivserfarenhet av annat än politik, rätt ålder, har charm, är självständig, bra på retorik, kan debattera, har självdistans, kan klara sin försörjning utanför politiken. Har koll på lagarna och rättsväsendet. Är en modern man som använder modern teknik med samma lätthet som Carl Bildt. Det enda jag personligen inte gillar med honom är hans inblandning eller ej i Bodströmssamhället med allt vad det innebär av övervakning av oss alla. Vilket jag avskyr. Vet ej vad jag ska tro av politikersnacket där. Det är minuspoängen.

Själv tog han udden av detta och döpte sin blogg till Bodströmssamhället. Det talar om en viss distans trots allt. Smart gjort.

Nu har Bodström skrivit en ny bok om mifflandet och ränkerna i politiken, de fula knepen och avslöjar alla. Uyan att ta hänsyn skriver han själv. Han kan göra det eftersom han inte har en plats i politiken längre säger han själv. Om Juholt får avgöra så kommer han inte att ha det när han kommer hem heller. Kanske inte svårt att förstå eftersom Bodström tycks gå hårt åt honom och han fula sätt att manipulera bort Mona Sahlin. Å andra sidan så kan Bodström bli inbjuden av andra socialdemokrater. Vem vet?

Nåväl om min magkänsla är rätt och det är den i alla fall ibland kanske rätt så ofta, så lär moderaterna få sig en rejäl match om Bodström blir partiledare, den saken är klar. Då kan strategin att bli de nya moderata socialdemokraterna gå i stöpet. Det gäller att se upp här för partistrategerna... Verkligen.

Jag har tippat det här förr men å andra sidan så tippade jag också på Göran Perssons återkomst. Nåja vi får väl se. Hur so helst så är det hälsosamt att någon talar ut om hur det är i politiken, för det är en dold värld.

Jag har förhandsbeställt boken hur som helst och ser fram emot att läsa den. För den som är intresserad av spelet kring politikerkarriären ur ett vetenskapligt perspektiv rekommenderas följande avhandling av Patrik Öberg - Politiker med karriärambitioner - en omöjlig självklarhet. Pdf . Det finns anledning till att vara kritisk mot politiken säger jag som ändå är nörd i ämnet.

Att tillägga - Nej, Fredrik du har ingen konkurrent här... Don´t worry ;-)

Aftonbladet Expressen

Uppdatering: Högberg skrev brev till Bodström och ber honom stanna i politiken.
Tillägg: Kritiske Johan W
Tokmoderaten verkar ha smygläst boken innan den kom ut. Ingen ände på fantasin där inte-
Bodström sågsar kuppande Juholt - Laakso
Det blir en kioskvältare tror Jinge
Lars Beckman om S och 70-talet.
Varför kommer han med det nu?
Rosornas krig
Juholt - den myglande partiledaren - Böhlmark.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ◦◦
Share/Bookmark

måndagen den 16:e maj 2011

Om det här med gubbchock i partierna...

Karin Pettersson fixar tidningsrubriken och skriver krönika om gubbchocken inom partierna och menar att det bara är karlar kvar i politiken. Maria Wetterstrand lämnar, Mona Sahlin har försvunnit ut i korridoren och en del funderar över om Maud Olofsson kommer att vara kvar nästa val.

Det talas ibland om kvotering fö ratt råda bot på saken. Personligen förordar jag inte kvotering, inte alls. Flera än jag är emot - Isabella Jernbeck exempelvis som är riksdagsledamot för moderaterna är en stark motståndare. Jag menar att det är bra om partierna internt gick i bräschen och styrde upp så att fler får komma fram. Där tycker jag att moderaterna och Fredrik Reinfeldt har lyckats extremt bra. Numera finns det väldigt många mycket kompetenta kvinnor på höga poster i moderaterna. Det är Sofia Arkelsten som partisekreterare, en kvinna med både hjärta och hjärna, urtrevliga och duktiga kommunikationschefen Hedvig Andersson. Anna Batra Kinberg leder riskdagsgruppen, smart tjej med oerhört mycket humor. Det finns många fler. Beatrice Ask, Magdalena Andersson, Gunilla Carlsson, Anna Maria Corazza Bildt, Anna Ibrisagic för att nämna några. Det finns många många fler och jag ber om ursäkt för den som jag kanske glömt. (Påminn mig så lägger jag till vet ja)

Nu kan man tänka så här att det har plockats in kvinnor i moderaterna bara för syns skull. Det hade varit populistiskt och bra. Men det som är frapperande när man träffar dessa kompetenta kraftfulla kvinnor med lyskraft så ser man att de har fått ett eget utrymme. De har egna mandat att agera utifrån och de gör det också. De tillåts. Där tycker jag att Fredrik Reinfeldt har gjort en bra insats. Han är en person som ger utrymme vad det verkar. Ansvar och befogenheter som är så viktigt att det går hand i hand. Utan det så händer det inget. Som ledare får man göra allting själv. Vilket ofta är en övermäktig uppgift, även för den bäste.

Starka kvinnor är inte så lätthanterbara och blir riktigt bångstyriga om de inte får utrymme. Jag har en känsla av att i moderaterna, i vilket fall på central nivå finns det där utrymmet. Det gör mig glad. På lokal nivå finns det mycket att göra. Det är klart att ska vi vinna nästa val så är det ute i kommunerna som plats för alla måste säkerställas. Det är för mycket bestämmande på för få händer där. Det är inte alldeles säkert att de är de bästa som är representanter och det är inte självklart att det finns plats för alla. Det finns många goda krafter som vill göra insatser men inte får möjlighet, det är synd. 

Sofia Arkelsten sa på Sverigemötet att vi kanske måste locka in 2000 personer till som förtroendevalda. Kära nån hur ska det gå till undrar jag, hur ska de få plats? Men det är väl bara att spotta i nävarna.

Ibland är det så att starka kvinnor som utmanar makten inte får vara med av just den anledningen, det måste vi också jobba emot.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , a









Aftonbladet ◦◦
Share/Bookmark

söndagen den 15:e maj 2011

Barnfattigdomen och Juholt...

Juholt har lovat att ta itu med barnfattigdomen. Vad det nu är egentligen? Begreppet har på senare tid slagits in i huvudet på alla. Har man ifrågasatt det så är man en usel människa, en som bara änker på sig själv och minsann är helt känslokall. Det har handlat mycket om det. Frågor om har man kan stå ut med sig själv om man inte vill ta bort barnfattigdomen har stått som spön i backen. Inte minst här. Vi som ser på saken på ett annat sätt och anser att det handlar om att se till så att familjer som har det dåligt ställt i första hand behöver egna inkomster i stället för bidrag har betraktas som fullständigt omänskliga. Läs gärna (S)-bloggar så förstår ni.

Personligen har jag alltid trott mer på jobbinkomster än på bidrag. Per Gudmundson reder ut Juholts fulspel kring begreppet barnfattigdom som utan urskiljning fått florera den senaste tiden. Det är bra att det kommer upp till ytan. Att staten ska ta hand om alla pengar och fördela dem efter eget huvud är inte optimalt det heller. Tar död på alla drivkrafter hos den enskilde. Att den som har det svårt ska få hjälp är självklart, men ALLA har det inte svårt.

De här begreppen som far runt i politiken och piskar upp stämningen kring vem som är mest ädel är obehagliga. För det skapar verkligen motsättningar mellan ond och god. Det är iofs klassiskt, men inte mindre illa för det. Det är särskilt från socialdemokraters sida kan jag tycka som man spelar just det spelet. Det handlar om att förvilla helt enkelt. Inget att gilla varifrån det än kommer.

Moderater och andra borgerliga personer är inga elaka typer som hatar andra och bara tänker på sig själva. Det handlar snarare om att göra saker på olika sätt. Att hjälpa till självhjälp är en bra sak i längden. Ingen vill att andra ska ha det dåligt. Men det krävs två för tango.

S-bloggare gillar inte att begreppet barnfattigdom ifrågasätts. Tacka för det. Här kan man piska upp stämningen rejält. Håller med Thomas Böhmark när han säger att han är trött på att det påstås att regeringen tömt välfärden på pengar. Snarare har kommunerna tillförts pengar och uppmaningen från finansministern är att kommunerna ska använda sina pengar till välfärd inte till skattesänkningar.

Sebastian  ◦◦
Share/Bookmark

lördagen den 14:e maj 2011

Prisindex i vår familj är en jumper...

Att försöka göra en vardaglig jämförelse om värdet på en vara ska man låta bli särskilt om man är politiker. Det har finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl fått erfara. Tre chipspåsar att jämföra med en prishöjning av SLs månadskort blev för mycket för omgivningen. Det startades en kampanj utan jämförelse om hur han bara kunde säga så. Hur världsfrånvänt var det inte att göra det och så det ena och den andra argumentet för hur han på grund av detta inte förstod någonting av vardagens vedermödor för vanligt folk. Jag kan lova er att Torbjörn Rosdahl är en mycket vanlig människa och mycket trevlig och mycket humoristisk också.

Jag har jobbat Posten och om ni visste vilket ramaskri det blev varje gång man talade om att höja brevportot. Folk mindes minsann när det kostade 25 öre. Saken är den att om man höjde brevportot med 50 öre vilket är den höjning det brukade vara frågan om så blev det alltså fem kronor per person om man räknar att var och en sände tio brev om året i snitt. Fem kronor motsvarar kostnaden för en pyts med extra sås på Mc Donalds. Så att göra jämförelser med mat är inte så tokigt egentligen. Man kan tycka att de flesta skulle förstå det.

Hemma hos oss räknar vi som sagt i jumprar. Det började med att jag köpte några stycken som det väl inte var reapris på precis och jag hade lite dåligt samvete så där som många kan ha när de shoppar loss. Nu råkar jag lyckligtsvis ha en man som tycker att jag ska köpa det jag vill eftersom det vill han själv kunna göra. Så när han en dag kom hem med en stor låda fylld med hylsnycklar i 200 olika exemplar så sa han glatt. - Älskling jag har köpt en jumper. På den vägen är det.

Att till och med chipstillverkana hängde på och gjorde jippo av alltihopa borde Torbjörn Rosdahl få kickback på. För det var han som kläckte iden.

Seriöst så är 100 kronors höjning en del, men de allra flesta som reser dagligen till och från jobbet har fått betydligt mer kvar i plåboken vad gäller jobbskatteavdrag och liknande. Det handlar nu mer om att göra egna prioriteringar av de pengar man har.

Vad gäller Torbjörn Rosdahl så kan jag försäkra er om att han har massor med humor och tänkte nog bara skoja till det. Att höja priset på SL-kort är dock en allvarlig sak det har han fått erfara nu. Politiker får inte vara kul. Det är allvar det här... ◦◦
Share/Bookmark

onsdagen den 11:e maj 2011

Skolk i betyget...

Jan Björklund säger att nu blir det skolknotering i betygen. Detta mot vad alla tillfrågade instanser tycker är bra. Det är för dålig disciplin i skolan säger han nu måste vi ta tag i det. Förvisso det ska inte glömmas - så säger han i en intervju att det INTE ska stå i slutbetyget utan att det mer handlar om att ge föräldrarna en signal om att det inte står rätt till.

Jag är kluven eftersom skolk inte bara beror på att vissa ungar respektlöst struntar i att gå till skolan. Det kan bero på så många andra saker också. Där kan man tycka att skolan har ett ansvar också förvisso tillsammans med föräldrarna för hur ungarna har det på skoltid.

Jag tror helt enkelt inte på att allt löses med disciplinåtgärder. Björklund säger att man inte kan komma och gå som man vill på någon arbetsplats och det ska man inte heller kunna göra i skolan. Han har bestämt missat det där med förtroendearbetstid och att jobba via internet och på platser där man är, inte nödvändigtsvis på kontoret mellan nio och fem. Industrisamhället har passerat för ett tag sen och jag undrar ibland om Björklund står kvar på busshållplatsen och väntar på en buss som redan gått. I alla fall framställs han så i medierna. Om det inte är vad som menas så kanske man ska vässa kommunikationen en aning och inte förenkla begreppen som man nu gör med skolk. Disciplinåtgärder tillhör det militära där det är nödvändigt att peka med hela handen. Men i skolan är det väl ändå på talang, lust och glädjen att lära sig och utvecklas som bör vara huvudinriktning. Det är möjligt att jag läst för länge på pedagogiska institutionen tycker vissa, men det finns allt en hel del forskning att stödja sig på här.

Flera tycker: Christermagister

AB
Expressen


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ◦◦
Share/Bookmark

Ola Lindholm får råd av Expressen...

Sitter och lyssnar på Thomas Mattsson som i en intervju med Marie Söderqvist dels talar om varför Expressen var tvingade att publicera att Ola Lindholm eventuellt har knarkat dels talar om hur Ola Lindholm skulle hanterat pressen för att klara sig från drevet. Logik i detta? Någon? Hur som helst så är det intressant att lyssna på Mattsons synpunkter, oavsett vad man anser om saken. I huuvdet på en publicist. Se och lyssna på programmet här.

I allmänhetens intresse finns det för vissa tidningar inga gränser för när det är dags att publicera. Jag har en känsla av att det viktigaste vid publiceringsbeslut är att det skapar intresse för tidningen inte att det är intressant för allmänheten. Men å andra sidan skriv om sex, drugs and Rock´n Roll och du är hemma. En annan fråga är förstås pengar och slöseri med allmänna medel, då burkar det hetta till. Det är i alla fall vissa av de ämnen som höjer upplagan, det vet alla publicister. Moralpaniken drabbas vi alla av.  Då och då. Men man bör besinna sig och inte döma personer innan de är dömda i domstol. Det här med oskyldighetspresumtionen borde vara lite mer uppmärksammat på tidningsredaktionerna kan man tycka.

Personligen avskyr jag knark, verkligen. Överhuvudtaget missbruk, det är inte samma som att avsky missbrukare bör påpekas. Det är något som dessvärre inte bara drabbar den enskilde utan ofta hela familjer och blir ett större problem än att utpekas i medierna som skurk innan man bevisligen är det.

Tydligen har ämnen påvisats i urinprov här, men å andra sidan vad vet vi egentligen. Jag antar att det är bekant att det i många hälsopreparat finns alkohol, tillräckligt mycket för att ge utslag i alkoholmätaren.

När de elektroniska debattörerna för att använda sig av Halldadebattören Jan Guillous uttryck börjar protestera mot tidningar som Expressen så vet man hur det låter säger Mattsson till Söderqvist. Inte så mycket att bry sig om tydligen, nåt man måste vänja sig vid vad det verkar.  Ja, det är klart att han måste försvara sitt agerande som redaktör men att sidsteppa åsikter från andra typer av medier än sitt eget känns inte så himla modernt.

Det är inte bara Expressen som gör sig skyldig till övertramp i den här sfären. Aftonbladet är nog så goda kålsupare. Det har vi sett i andra fall. Sen hänger de andra på. Det är svårt att känna sympati med detta kan jag som elektronisk debattör tycka. Visst ska man dömas om man är skyldig, men inte i förväg...


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ◦◦
Share/Bookmark